Bokhandeln under körsbärsträden

"Bokhandeln under körsbärsträden" av Takuya Asakura utgiven av HarperCollins förlag. Bokrecension; Boken handlar om en mycket speciell bokhandel som bara vissa utvalda kan besöka. Bokhandeln visar sig dessutom bara när körsbärsträden blommar. Sakura väntar tillsammans med sin kloka katt Kobako, på de själar som behöver extra tröst. Man kan bara komma till denna speciella plats om besökaren och bokhandelns ägare, Sakura läser samma stycke och ur samma speciella bok samtidigt. Då byggs en bro mellan vår värld och deras. Boken som de måste läsa ur samtidigt, är en bok som betyder mycket för gästen under dens liv. Sakura och Kobako hjälper sina gäster att konfrontera det som gör ont, och det som behöver läkas. Vi får träffa några personer som besöker bokhandeln och de reder ut sina minnen, för att på så sätt leda dem mot förståelse och försoning med sitt förflutna. Vi får lära känna Mio, som nyligen förlorat sin mamma, Den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shiho samt Kozue som söker sina rötter. Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och får förnyat hopp. 

Jag kan bara beskriva denna bok som vacker. Både på utsidan, med det fina bokomslaget tillika insidan. Jag har läst en bok av en japansk författare förut och den var verkligen speciell, men väldigt fin. Denna boken tyckte jag ännu bättre om och jag kan verkligen förstå att författaren vunnit priser för sina böcker i Japan. Jag läser gärna mer av författaren och hoppas fler böcker ges ut på svenska. Jag kan varmt rekommera den här ljuvliga bok om man vill läsa något annorlunda. Boken var väldigt lätt att komma in i och var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar verkligen hur författaren kombinerar de böcker som betyder något för gästen, till deras historia och till det trauma som behöver läkas. Detta är första gången någon av författarens böcker ges ut på svenska. Jag bara älskade den här boken så mycket och jag njöt av att läsa den. Jag älskade författarens språk och hur han målar upp sina karaktärer och miljöbeskrivningar. Boken passar bra som bokcirkelbok, för det är en bok som väcker tankar och känslor hos mig som läsare. Dessutom är frågorna redan förberedda längst bak i boken. Boken blir en favorit och får en speciell plats på bloggen. Läs den!!! Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Utan att inse det slöt Mio ögonen och suckade djupt. Jag önskar att jag kunde höra hennes röst igen när hon läste den här boken. Jag kan inte föreställa mig hur det måste ha kännts för henne, att ta hand om oss medan hon signade under bördan av en skuld som inte ens var hennes. Hur kunde hon vara så stark efter att ha förlorat sin man på ett sådant sätt? Mio önskade att hon kunnat få svar på sina frågor, om så bara några av dem. Det fanns så mycket hon velat fråga mamman. 

Inte bara det - jag önskar att jag kunnat prata med dig om mitt liv. Uppriktigt sagt finns det mycket jag fortfarande är osäker på och rädd för. Jag vet inte hur länge mitt jobb eller min manga serie kommer att finnas kvar. Jag försöker undvika sociala medier, men att döma av mina vänners reaktioner har jag förstått att många vänt sig mot mig efter "plagiat"- skandalen. Ärligt talat är jag skräckslagen. Till skillnad från Yoshihiro har jag ingen familj, och det finns stunder då det får mig att känna mig ensam och orolig inför framtiden. Jag önskar att jag kunde prata med dig om sådana saker. Det så mycket mer jag vill säga till dig... 

Det var då det hände. Det kändes som om någon ropade hennes namn, och Mio slog upp ögonen. När hon såg sig omkring upptäckte hon att gångstigen låg helt öde. Hon sätt ensam kvar under körsbärsträden, som om hela världen hade övergett henne. Till och med ljuset verkade annorlunda, kanske för att det hunnit bli kväll. Trots att himlen fortfarande var blå kunde hon se att solen stod lågt. 

Baksidetext;

Tillsammans med sin kloka katt Kobako väntar Sakura på själar i behov av tröst och läkning. Deras bokhandel visar sig bara under den flyktiga körsbärsblommningen, och den lugnande doften av nybryggt kaffe hjälper de sina gäster att konfrontera det som gör ont. 

Till bokhandeln kommer mangateknaren Mio, som förlorat sin mamma, den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shingo, samt Kommer, som alla söker efter sina rötter. Alla har de förts dit av en bok som bygger en bro mellan då och nu- en berättelse som leder dem mot förståelse och försoning. 

Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och förnyat hopp. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av "Hur mår

Fröken Fukura" här

Hur mår fröken Furukura?

"Hur mår fröken Furukura?" av Sayaka Murata utgiven av Lind & Co förlag. Keiko var som barn lite annorlunda än alla andra. När hon blev arton år blev hon tim anställd på ett litet närköp. Hon väljer att bli kvar där fast släkt och vänner vill att hon ska skaffa sig ett annat jobb och gifta sig och skaffa barn. När hon är trettiosex år händer något. Hon träffar Shiraha och han flyttar in i hennes lilla lägenhet. Furukura slutar på närköpet för att han vill att hon ska söka ett riktigt jobb. Själv jobbar han inte. Hur kommer deras förhållande sluta?

Jag ville gärna läsa något av en japansk författare och blev rekommenderad denna av en annan bokbloggare. Boken är helt annorlunda än det jag är van vid att läsa. Annorlunda humor och sarkastisk på ett annorlunda sätt. Sen funderar jag på varför man ser ner på arbetet som affärsbiträde. Hur kommer det sig? Varför är det så viktigt för omgivningen att hon ska jobba någon annan stans i stället för i närbutiken där hon trivs? Ja boken väcker ändå många tankar hos mig som läsare. Det är också intressant att läsa hur de arbetar och lever i Japan. Detta är den första romanen av författaren som har getts ut på svenska. Tänkvärd och annorlunda historia. Men jag gillade den!❤❤❤🧡🧡/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Just då hördes en tunn liten röst från andra sidan dörren: "Hallå..."

"Ah, är det Shiraha? Kom in, kom in! Sa jag inte att du skulle komma en halvtimme tidigare? Du är sen!"

När butikschefen hade sagt detta öppnades dörren tyst och försiktigt, och en lång, gänglig kille, säkert över 180 cm, som såg ut som en ståltrådsgalge, kom in med hängande huvud. 

Förutom att han själv såg ut som gjord av ståltråd hade hans glasögon som såg ut som silvrig tråd virad kring ansiktet. Han hade vit skjorta och svarta långbyxor i enlighet med butikens regler, men han var så mager att skjortans storlek inte passade honom, och trots att ärmarna var något för korta så att handlederna stack fram rynkade skjortan sig onaturligt kring magen.

För ett ögonblick blev jag häpen när jag såg Shirahas gestalt som var som skinn och ben men jag sänkte genast huvudet. 

"Trevligt att träffas. Jag jobbar dag här och heter Furukura."

Mitt sätt att säga det liknade nog butikschefens Shiraha såg lite förskräckt ut när han hörde min starka röst, och svarade lite vagt. "Hmm."

"Hör du, Shiraha, hälsa du också, hälsa nu! Det är viktigt att börja bra, så hälsa ordentligt!"

"Hmm...god morgon..." mumlade Shiraha med svag röst.

Från baksidan; 

Redan som barn var Keiko Furukura annorlunda. Nu är hon 36 år, har aldrig haft någon pojkvän och har jobbat i den lilla närbutiken i arton år.

Hennes föräldrar är oroliga och önskar att hon skaffar ett riktigt jobb. Och hennes vänner undrar varför hon inte träffar någon och gifter sig. Men Keiko har hittat sitt eget sätt att ge livet mening...

Ha en fin dag!

Kram Nina