Frost i trädgårds kaféet

"Frost i trädgårds kaféet" av Jenny Clevström utgiven av Louise Bäckelin förlag. Bokrecension; Vi får återigen knyta kontakt med Pommie och alla de andra på Äppelgården. Nu förbereder man både för att ordna en mysig julmarknad, samtidigt som man har som mål att sälja fyratusen amarylis. Samtidigt ska Pommie färdigställa en bakbok tillsammans med en fotograf som tar fina bilder men är alltför tidsoptimisk. Nytillskottet, labradoren Bella är dräktig och valpar väntas innom kort. Pommie fyra år gamla brorson måste bo hos dem tillfälligt. Pommie älskar att ta hand om den lilla pojken med sina härliga och spännande kommentarer, även om sömnen kan bli lite lidande ibland. Ja, livet kunde ha varit helt underbart om inte Frank plötsligt börjat bete sig konstigt. Att han helt plötsligt börjar använda en helt ny parfym och hans hemlighetsmakeri, får henne att tvivla på deras relation. Även Pommies syster Rosa verkar dölja något och dessutom upptäcker man att det fattas pengar på kaféet. Kan det vara det senaste tillskottet på Äppelgården som är den skyldiga? Även hon beter sig märkligt. Vad pågår i hennes familj egentligen? Och vem är det som lämnar godis papper i snön? Pommie har mitt i allt arbete mycket att fundera över. Vad pågår egentligen? Ska hon få den jul som hon längtar efter och ser fram emot?

Detta är den fjärde och fristående delen i serien om Pommie och jag har även läst de tre föregående delarna i serien. Alla böcker i denna serien är väldigt läsvärda. Den här boken andas äkta julkänsla. Det bjuds både på pepparkaksbak och snö som faller och annat mys som hör julen till. Jag gillar verkligen Jennys sätt att skriva. Hennes miljöbeskrivningar är ljuvliga vilket gör att man gärna vill vara där på plats i hennes historia. Jag kan nästan känna dofterna av det hon bakar till sina bilder och jag kan se framför mig hur de sitter i Äppelgårdens kök tillsammans och samtalar medan de äter beouf bourguignon. Jag gillar att följa med Pommie och alla andra på Äppelgården i deras förberedelser inför julen och arbetet på handelsträdgården. Samtidigt får vi följa Pommes tankar och känslor på ett fint sätt och allt hon har att fundera på. Alla karaktärerna är mysiga och lille Tom och labradoren Bella är favoriter. När jag läst ut det sista kapitlet känner jag att allt ordnade sig fint på slutet. Jag hoppas verkligen att detta inte är sista delen om Pommie och de andra, för jag återvänder mer än gärna till den lilla handelsträdgården på Österlen. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 7, SÖNDAG 3 DECEMBER

Familjemiddag

DE GULA LÖKARNA formade lekfulla öar i den mustiga skyn när Pommie rörde om i gjutjärnsgrytan. Hungrigt sög hon i sig ångorna. Efter en dag med så mycket jobb att hon mest fått i sig kaffe och sött skulle det bli underbart med riktig mat och hon tackade sig själv för den beuf bourguignon hon lagat till tidigare under veckan. Högreven som dragit länge i vinet puffa de upp riktig väldigt och grytan var praktisk att ha till hands när de var så många till bords. Kanske skedde måltiden aningens för sent för att vara idealisk för de minsta, men det hade tagit tid att stänga, och alldeles strax var potatisen klar. 

"Hjälp mina fötter", sa Claudia som satt på kökssoffan med Juliette vid bröstet. " Och du har kanske ont i öronen?" Hennes blick var full av känsla när hon lurade upp ansiktet mot Vojtek som haft hand om barnen hela dagen. 

"Lite." Vojtek kupade handen över ena örat med en min av att vilja skydda det. "Tom pratar snabbt och mycket. "

Marcia hade hållit en kurs för utländska studenter, så hans barnvaktande hade även inkluderat Tom. Vojtek log sitt sneda leende, som kom allt oftare numera. Pommie mindes hur sällsynt det hade varit när de först träffades. Som att fånga en regnbåge. Numera banade det sin väg utan samma ansträngning. 

"Tom rör sig över ett brett spann av ämnen med snabba och oväntade vändningar", sa Pommie medan hon makade på en hyacint för att komma åt att tända ljuset i adventstaken. Hon kunde ana att det inte var helt lätt att hänga med i pojkens många samtalsämnen om man inte hade svenska som modersmål. Han var som en stavhoppare som yviga svingade sig från en kunskapstuva till en annan. 

" I ljusets hastighet... ", inflikade Claudia och skrattade. Rymden var hans favoritämne. 

Pommie lät blicken svepa över sin utökade familj. Där fanns Tom och Lucia som lekte med bilar på golvet, Claudia och Vojtek, och så hennes pappa som var inbegripen i ett samtal vid kökssoffan med Rosa och Maja. Karin satt böjd över sin telefon en bit bort. Familjemiddag på Äppelgården första advent efter stängning hade blivit en tradition. De såg alla rödblossiga ut. Som om de just kommit in i fjällstugan efter en dag i skidbacken trots att det i själva verket rört sig om en dag med en massiv mängd kunder. Kanske också att en gnutta av det röda kom från glöggen som Frank nyss serverat och värmen från öppna spisen. Hon drog lite i din stickade tröja för att fläkta in luft. 

Baksidetext;

Julen nalkas på Äppelgården och för Pommie och Frank är julbestyren intensiva. Ska de lyckas sälja fyratusen amarylis och anordna en julmarknad samtidigt som de ska slutföra en bakbok tillsammans med en tidsoptimistisk fotograf. 

Med nytillskottet Bella, deras dräktiga labrador som troget följer dem i hasorna, och en fyraårig brorson som tillfälligt flyttar in, får livet ännu mera färg, fast på bekostnad av sömnkontot. 

Men Frank beter sig märkligt vilket får Pommie att tvivla på deras relation och även systern Rosa har hemligheter. Dessutom saknas det pengar på kaféet. Även om det inte känns rätt går misstankarna till Vibeke, deras unga nyanställda på kaféet. Varför beter hon sig så underligt och vad pågår egentligen i hennes familj? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Flyga över vårfält

"Flyga över vårfält" av Åsa Hallengård utgiven av LB förlag. Bokrecension; Vi får följa några personer på den Skånska landsbygden, som oroar sig över framtiden. Vi har Fanny med sin nyfödda son Oskar. Hon vill att hennes familj ska ge honom all den kärlek som hon själv saknade när hon växte upp. Men när hennes mamma och syster kommer och hälsar på i herrgården, blir det inte som hon tänkt sig. Den avlastning som hon hoppats på uteblir, och istället kräver hennes familj allt mer av henne. De grisar ner överallt och Fanny måste ständigt städa upp efter dem. Deras krävande sätt driver tillslut hennes man ur huset. Hennes mamma och syster bryr sig varken om henne eller om Oskar. Ska Fanny tillslut inse att familjen bara utnyttjar henne, och ska hon kasta ut sin besvärliga familj, innan det är för sent? Göran har tappat orken. Han orkar inte riktigt ta tag i allt som behövs göras på gården. Inte ens vårbruket får honom att leva upp. Vilken tur att han har drängen Sonny till hjälp. Han har tyvärr inga arvingar, som kan ta över, och behöver därför sälja sin gård. Han får ett erbjudande som han knappast kan tacka nej till. Sonny som är dräng på gården får ta allt större ansvar. Han har precis fått sin ADHD-diagnos, och hans framtid ser mörkt ut. Han är en femtioåring som knappt kan skriva, så vem skulle anställa honom? En dag träffar han en kvinna med gröna ögon och eldrött hår. Maj ger livet en ny mening.

Detta är andra och fristående delen i serien, men jag har tyvärr inte läst den första. Jag hoppas dock få möjlighet till det framöver. Den här boken väcker känslor hos mig som läsare. Jag kan känna irritation för hur Fanny blir behandlad, både av sin mamma, maken Jack, och även Ann. Ja, i den här boken, är de blodsband man delar, inte alltid detsamma som en familj. Jag tycker att författaren lyckas fånga den delen på ett realistiskt sätt. Den kärlek huvudpersonen Fanny, hoppas på att få från familjen, kommer istället från ett helt annat håll. Fast hon kanske inte ser det mitt i allt som kommer med en liten bebis, och så klart längtan efter sin familj, som hon så klart vill komma närmare. Jag tycker dock att Fanny skulle ha sparkat ut sin parasiterande familj tidigare. Vi lär känna de olika karaktärerna, som vi får följa på ett fint sätt. De flesta av dem är lätta att tycka om. Jag gillar även hur författaren beskriver miljön runtomkring. Det känns som om man är på plats. Jag gillar också de bitarna, när Fannys vänner försöker jäklas med hennes familj, för att få dem att resa hem. Jag skrattade högt då! Boken har den där härliga feelgood känslan, och jag rekommenderar den varmt! Jag gillar hur allt ordnar upp sig till det bästa på slutet. Jag gillar även det fina och vårliga omslaget. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Göran

DET VAR HELT klart värt att vakna av den onda axeln i natt. Annars hade han missat norrskenet. Men det är synd att han blir så trött av den förbannade värken, dessutom triggar punkten i axeln i gång andra onda ställen på kroppen. Om han bara var tio år yngre. Då skulle han... ja, vadå? Leva sitt liv på exakt samma år igen? Han suckar och grimaserar då Kickan i sin iver drar i kopplet. Hon har säkert fått upp ett spår. Göran byter hand. Att han aldrig lär sig att han inte ska anstränga höger arm mer än nödvändigt utan låta den vila så mycket det går. 

Han tittar upp bland trädens ännu kala grenar. Endast boken har kvar sina bruna blad eftersom den inte fäller dem förrän nya knoppar tränger bort de gamla. Precis som det borde vara på hans gård. En ny generation som skulle ta över.

Han känner sig som ett av de vissna bladen som klänger sig kvar längre än alla andra. Han drar in ett djupt andetag av den syremättade skogsluften och släpper ut den sakta. Genast känns det bättre. Det finns inget som helar lika bra som skogen, brukar Kjell påstå. Nåja, kanske inte just med de orden men innebörden är densamma. För egen del har det varit de öppna fälten som läkt Göran, och så sjön, så klart. Men djuren hamnar under en helt egen kategori, som inte är jämförbart med något. Det är han och Kjell rörande överens om. 

Plötsligt kommer något litet och vitaktigt farande mot Kickan. Den lilla pälsbollen skäller som besatt och gör utfall mot henne och hon slinker in mellan hans ben. Kickan är betydligt större än den andra hunden och skulle med lätthet trycka till den och visa vem som är herre på täppan, men hon skulle aldrig komma på tanken att uppföra sig illa. Göran har uppfostrat henne väl, vilket den här situationen är ett ypperligt bevis för.

Han ser sig om efter ägaren, men ingen syns till. Hunden blir allt ettrigare och vågar ta för sig mer och mer då den inte erbjuds något motstånd. Nu nafsar den till och med efter Görans byxben ovanför stövlarna.

"Gå hem", ryter han med sin allra mörkaste och myndigaste stämma, men det har ingen effekt på hunden som fortsätter med sitt provocerande beteende. Göran ryter ytterligare en gång när en man kommer sättande långt där borta på stigen.  

Baksidetext;

Det är senvinter i Skåne och himlen sprakar av norrsken om nätterna. Fanny blickar ut genom herrgårdens fönster med Oskar i famnen, som hon innerligt önskar att hennes föräldrar ville överösa med kärlek. Kanske kan såren från hennes trassliga uppväxt läka då. 

Göran känner sig allt mer orkeslös. Inte ens när fåglarna annonserar vårens ankomst med stundande vårbruk kommer arbetsglädjen tillbaka. Det finns inga arvingar som kan ta över släktgården, men en dag får han ett erbjudande som är omöjligt att motstå.

Säljplanerna innebär en ännu mörkare framtid för drängen Sonny som precis fått sin ADHD-diagnos. Han känner att livet rinner ifrån honom-vem vill anställa en femtioåring som knappt kan läsa? Så träffar han Maj med gröna kattögon och hår som eld. Finns det en ljusning trots allt?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Trubbel i musteriet

"Trubbel i mysteriet" av Jenny Clevström, utgiven av Louise Bäckelin förlag (LB förlag). Nu är vi tillbaka på vackra österlen i skåne. Pommie och Frank har startat sin handelsträdgård på Äppelgården. Nu stundar det bröllop. Men Pommie och Frank, har dessvärre knappt hunnit gifta sig, som problemen börjar dyka upp ett efter ett. Carl som är Frank och Pommies vän tillika ägare till Styrud musteri, blir smutskastad på sociala medier. Någon sprider elaka rykten om musteriet. Pommies pappa dyker plötsligt upp och vill ha kontakt efter trettiofem års tystnad. Pommie vill egentligen inte träffa honom, men då hon får veta att hennes okända halvbror är sjuk, får hon tänka om. Problemen eskalerar snabbt, och nu måste Pommie försöka hjälpa sin vän Carl och lösa mysteriet, fast hon har fullt upp i handelsträdgården och med familjen. Alla dessa bekymmer gör att Pommie och Frank nästan inte hinner träffas och deras dejter ställs in. Ska allt ordna upp sig innan deras förhållandet går i stöpet? 

Som jag har längtat efter att läsa del tre i serien om Pommie. Jenny har verkligen lyckats denna gången också! Som vanligt målar författaren på ett läcker sätt upp vackra omgivningar, ljuvliga växter och härlig matinspiration. Det gör det till en njutning att läsa hennes böcker, samtidigt som det händer mycket i handlingen, och det gör boken till en riktig bladvändare. Det händer något hela tiden, och det är många trådar som ska nystas ihop. Jag som odlings intresserad hade gärna besökt Frank och Pommies handelsträdgård. Den låter verkligen mysig. Ni får verkligen inte missa denna fina bokserie, som börjar med "Kirskålsgrannar" och som följs av "Tistlar i handelsträdgården". Detta är en serie man blir varm och glad av och man dras in i den härliga familjära känslan. Jag älskar också det ljuvliga bokomslaget och boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5 och en plats bland mina lästa favoriter.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITTEL 19, FREDAG 4 OKTOBER

Geir

CLAUDIA STÄLLDE NER fatet med den rykande pastan på bordet. Den gula tangatellen löpte som läckra band över uppläggningsfatet och sände upp förföriska dofter av skog och sol. Medan Claudia hade knådat pastadegen hade Vojtek åkt till torget för att köpa kantareller som han stekte i smör och vitlök. Nu var allt toppat med rikligt med parmesan och persilja.

Pommie sög in vällukten-hon kunde verkligen vänja sig vid att ha en skicklig kock boende hos sig. Ute hade det mörknat och hon tände stearinljusen i mässingstakarna. Från vedkorgen slängde hon in en ny klabb i den öppna spisen och träet sprakade till när lågorna slöt den i sitt grepp. Hon älskade tiden när första mörkret sänkte sig utanför rutorna och gjorde det mysigt att tända om sig inne. Ännu fanns det också rikligt med blommor från trädgården att ta in. Hon rättade till en luktärt i den blåvita vasen på bordet. Fortfarande blommande de ymnigt och spred en så ljuvlig doft. 

"Till det här får vi ändå öppna en god flaska", sa Frank.

"Det ändrar inte ens dystra tider på."

Han kysste Pommie i nacken när han passerade, vilket fick en stöt att gå igenom kroppen. En kort sekund slöt hon ögonen och andades in doften av honom: varmt trä och lite rökigt. Som man nyss tänt en tändsticka.

Carl hade tagit dem på orden och kommit över för middag. Med Vojtek och Claudia på plats blev det ett fullt bord.

"Vad frågade de i förhöret?" hörde hon Frank säga medan han korkade upp vinet.

"När det kan ha skett. Vem var sist på plats? Först på plats. Vilka har tillgång till lokalerna? Vad är borta och förstört? Godsvärde. Ersättningsanspråk." Carl verkade inte ens bry sig om att skapa hela meningar utan staplade bara tomt orden på varandra. Han hade berättat att den tekniska patrullen blivit försenad och inte dykt upp, så de skulle behöva ha stängt ytterligare en dag. Plötsligt gömde han händerna och utstötta ljud som lät som ett kvidande. "Ni skulle ha sett kundernas miner när de såg polisen..., en sån skam", sa han. När hans ansikte blev synligt igen såg han då medtagen ut, som han inte sovit på flera veckor. 

Pommies mage snörptes åt. Framför sig såg hon de två damerna som hängt så rovdjurslystet över den blåvita avspärrningstejpen, men viftade undan synen. 

"Inget fel med Styruds", sa hon och klappade Carls axel, även om hon visste att det som tog lång tid att bygga upp, gick fort att rasera.

Baksidestext;

DET STUNDAR HÖSTBRÖLLOP PÅ ÄPPELGÅRDEN.

Till festen återvänder gamla bekantskaper och med Franks dotter Claudia och hennes son Luca på plats blir livet äntligen som vanligt igen. 

Men hösten på den nystartade handelsträdgården är intensiv. Fasten de skånska vindarna är milda, är det något som bekymrar Pommies och Franks vän, Carl Styrud, ägare av det anrika familjeföretaget Styruds musteri. Elaka rykten sprids i sociala medier om att mysteriet använder utländsk bestprutad frukt och problemen eskalerar snabbt.

Pommie och Frank gör allt de kan för att hjälpa sin vän trots att de har mycket att stå i. Det brittiska företaget som investerat i Franks och Carls näringslösning kommer med påstridiga krav och från ingenstans dyker Pommies pappa upp efter trettio års tystnad. Mellan Claudia och hantverkaren Vojtek spirar romansen. Men Vojtek tampas fortfarande med demoner kring minnet av dotterns död. 

Pommie får snart svårare familjefrågor att ta ställning till än om hon ska träffa sin pappa. Och hur ska hon övertyga Frank om att missade dejter bara är en följd av den senaste tidens omvälvande händelser? 

När höst går mot vinter har livet på Äppelgården tagit en ny riktning. Stora hemligheter har avslöjats och nya familjeband skapats.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Under stjärnorna i Paris

"Under stjärnorna i Paris" Av Karolina Schutzer utgiven av Louise Bäckelin förlag (LB förlag). Sophia har precis skilt sig, men hennes ex vägrar släppa taget. Hon blir snuvad på sitt drömjobb som utrikeskorrespondent i Kairo. När hennes mormor omkommer i en bilolycka blir allt bara för mycket. På arbetsplatsen rekommenderar man henne att ta ut den tio veckors ledighet, som hon har innestående. Hon får reda på att hon ärvt en bar i Paris, efter sin mormor, och beslutar sig för att utnyttja ledigheten, genom att åka dit för att sälja stället. Väl där träffar hon några av mormors bekanta från ungdomen. Sophia vill veta mer om hur mormorns liv var när hon bodde i Paris och varför hon aldrig ville berätta något om den tiden. Louis verkar veta mer än han vill berätta. Och vad känner hon egentligen för den dryga advokaten Tristan, som ska hjälpa henne med försäljningen? När hon hittar mormors gamla recept grundade på äpplen föds en tanke och en idé. Under tiden i Paris förändras hennes drömmar och mål.

Wow, vilken underbar debutroman! Denna härliga feelgood roman är väl läsvärd. Jag gillade den fina historien så mycket! Det händer mycket, vilket gör att den inte blir långtråkig. Boken är så otroligt lättläst och spännande. När jag väl började läsa boken kunde jag inte sluta. Här har vi en riktig bladvändare! Jag gillade den fina miljön i Paris och den mysiga lilla baren. Författaren har verkligen lyckats fånga atmosfären på ett underbart sätt. Jag gillar hur författaren beskriver miljön runt hennes lilla bar och platserna där. Jag hade gärna ätit Sophia och hennes mormors goda mat på den fina lilla puben. Ett stort plus är alla trevliga karaktärer, och jag gillar hur Sophia gläds med arbetet runt baren. Jag tyckte även bokomslaget var extra fint, och den fina tygväskan jag fick med boken. Jag hoppas på en fortsättning, för jag vill verkligen läsa mer om den lilla baren Le lulu, Sophia och de andra. Jag gillade också den lilla tvisten i slutet på boken. Där hände det mycket spännande. Den här underbara feelgood pralinen får ❤❤❤❤❤/5. Tack för rec ex.

Mitt favorit ställe ur boken;

"Det har gått en hel vecka och du har inte ringt mig en enda gång." Fatimas välbekanta röst spred ett behagligt lugn i Sophias kropp. 

Det hade hänt så mycket under veckan som gått att hon inte reflekterat över hur lång tid som passerat. Fatimas påminnelse fick henne att inse att hon behövde förlänga hyrestiden på Airbnb om det var möjligt, hon hade ju bara hyrt lägenheten för två veckor. Nu var det bara en vecka kvar. 

Hon slog sig ner på en bänk framför en stor kyrka och knäppte upp knapparna i sin svarta kappa medan hon lyssnade på Fatima som pratade för fullt. Även om det bara var i början av april och luften kändes sval så värmde solen ordentligt i ansiktet den här morgonen. 

Kyrkans vitputsade torn bredde ut sig som två drakar över torget och efter en stund insåg Sophia att det var Sant-Sulpice hon hade framför dig, kyrkan som hon läst om i Da Vinchi-koden. 

"Du fick mitt nya nummer och ett par sms. Det räcker gott och väl", svarade Sophia retsamt och lät blicken vila på en enorm fontän framför kyrkan, där en grupp studenter klättrade och tog selfies, trots att det var tidigt på söndagsförmiddagen. 

"Ofta. Du får ge mig mer, annars kommer jag att vara otrogen."

Sophia kunde höra att Fatima log. Efter att Sophia dragit igenom vad som hänt under veckan och berättat om den potentiella köparen fick hon en ofrivillig uppdatering om det senaste skvallret från tv-huset. Till sin förvåning kände hon hur ointresserad hon var av vilken programledare som inte fått förlängt uppdrag eller hur det gått till när inrikeschefen blivit petad och placerats på kyrkogården, det vill säga en lokalstation långt uppe i norr. När de avslutat samtalet satt hon kvar en stund och funderade.

Louis, jag måste prata med honom. 

Hon reste sig och gick längs med rue Servadoni, i riktning mot Luxembourgträdgården, hon började känna sig hemma i kvarteren runt baren. Det hade gått förvånansvärt snabbt att memorera gatunamn och andra landmärken. 

Den enorma Luxembougträdgården låg inklämd mellan Saint-Germain-des-pr'es och och latinkvarteren. Hon stannade upp och såg sig om när hon klev in i parken. Det var som att hamna i en kvittrande oas mitt i stadens brus. Rakt fram sträckte sig en lång allé ut sig och till höger blommade ett stort rosa träd som hon inte visste namnet på. Gräsmattorna på sidorna var på god väg att bli gröna och flera grupper med ungdomar låg utslagna i gräset och njöt av den tidiga vårsolen. Längre in såg hon små vita och gula blommor som var planterade i en ring kring en av alla statyerna. Hon kände sig som Alice i underlandet som just fallit ner i kaninhålet.

Från baksidan;

Tv-reportern Sophia har satsat allt på karriären. När tjänsten som utrikeskorrespondent i Kairo blir vakant vet hon att jobbet är hennes. Nyskild och fast besluten om att lämna gråa Stockholm bakom sig hyr hon ut sin lägenhet innan hon ens är säker på att hon fått arbetet.

Inför drygt en miljon tittare i direktsänd tv tvingas hon hantera beskedet att drömjobbet gått till en kollega. Strax därefter dör Sophias älskade mormor och det visar sig att hon lämnat efter sig en förfallen bar i Paris. Motvilligt åker Sophia ner till Paris för att snabbt sälja baren.

På plats möter hon en rad personer som tvingar henne att ifrågasätta sina livsval och drömmar. Vad vill jon egentligen med sitt liv och för vems skull? Den gamle mannen Louis, som sköter baren, beter sig märkligt och tycks veta mer om mormoderns förflutna än han erkänner. Och den strikta advokaten Tristan, som ska hjälpa Sophia att sälja baren, är han bara arrogant och drygt eller döljer sig något mer under ytan? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Breven som länkar oss samman

"Breven som länkar oss samman" av Anne-Lie Högberg utgiven av Louise Bäkelin förlag. (LB förlag). När Maria som driver ett litet pensionat, tvingas renovera sitt kök på grund av en vattenläcka, hittar hon gamla brev som hennes mormor skrev till sin bror Axel. Han begav sig till Amerika som artonåring, då det var svårt att leva i Sverige. Många trodde att de skulle finna lyckan i det nya landet, men så blev det inte för alla. Breven blev aldrig vägskickade då Marias mormor aldrig fick sin brors adress borta i Amerika. Vi får följa Maria när hon försöker nysta i mysteriet om vad som egentligen hände mormors bror där över, och försöker hitta sina släktingar som hon tror finns där. Samtidigt får vi följa Axel i början på 1900- talet i det nya landet, och hur svårt det kan vara att vara invandrare. 

Jag gillade verkligen det här temat, med gamla brev och mysteriet kring hur det har gått för emigrerade släktingar. Författaren har på ett fint sätt knutit ihop nutid och dåtid till en både spännande och mysig relationsroman. Det är väldigt spännande med släktforskning och att hitta sina rötter. Maria blev lämnad av sin man för att hon var för tråkig, och det har skapat stor osäkerhet hos henne och hon har svårt att lita på den nya kärleken som kommer i hennes väg. Det tror jag att många kan känna igen sig i. När man läser Axels historia kan man förstår att livet som invandrare, troligt vis i vilket land som helst, är svårt. Bara för att man inte förstår språk, lagar mm blir en invandrare ofta kallad dum. Boken visar på ett fint sätt de drömmar och hopp till en bättre framtid, man kan ha som ny invånare i ett nytt land. Denna fina relationsroman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

MARIA SATT UPPKRUPEN i soffan i sovrummet. Septemberkvällen var mörk och fick henne att dra den mjuka filten som låg hopknölad vid hennes sida. Det blåaktig skenet från datorskärmen var den enda ljuskällan i rummet, utöver de två kronljusen  som stod i mormors gamla mässingljusstakar. Resten av huset var ännu mörkare. Tyst och livlöst. Per hade gjort en blixtvisit under gårdagen. Snabbt kollade han avfuktaren, som fortfarande stöd kvar och brummade, och sedan lämnade han ett gäng broschyrer med förslag på golv. Det var nästan med andan i halsen han bad henne fortsätta titta på kakel, golv och luckor. Han skakade avfärdande på huvudet när hon frågade om han ville ha kaffe och sedan försvann han lika fort som han kom. 

Nu rörde lågorna sig i ojämn takt och fick skuggorna att dansa till ljudlös musik på det lilla soffbordet framför henne. 

Maria log när hon såg tillbaka ner på skärmen. 

Of course i remember you, silly!

Äntligen svarade Leslie. Om och om igen läste hon det långa meddelandet från henne. Hon bad om ursäkt för att det tog så lång tid för henne att höra av sig. Anledningen var att hennes mamma precis gått bort. Det var mycket med begravningen och sorgen tärde på Leslie. 

De stod varandra nära. 

Från baksidan;

Maria älskar sitt lilla faluröda pensionat vid Mälarens strand. När det måste stängas tillfälligt vänds hennes tillvaro upp och ner och hon tvingas fylla sin tid med annat än arbete. Av en slump hittar hon brev i sin mormors gamla sekretär, ett brev som mormodern själv har skrivit och som aldrig nådde mottagaren. Mysteriet blir som en drog för Maria och hon börjar gräva i sin mormors förflutna. 

Hon läser om Axel som bestämmer sig för att lämna Rödeby och den fattiga tillvaron Han och hans familj hamnade i när fadern dog. I tron om att han flytt är det enda som kan rädda familjen, kliver han ivrigt och naivt ombord på ångfartyget till New York endast arton år gammal. 

Bit för bit lägger Maria det pussel som är hennes släkts historia. Snart framträder e  bild av ett mörkt familjedrama som kommer att ta henne över havet till 1900- talets Amerika.

Breven som länkar oss samman är en relationsroman inspirerad av författarens egen släkthistoria- om att gå vidare efter en tragedi och om hur en familj kan hitta tillbaka till varandra trots att det ligger flera årtionden och ett hav emellan dem. 

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Kramizar Nina 

Kirskålsgrannar

"Kirskålsgrannar" av Jenny Clevström utgiven av Louise Bäckelin förlag (LB förlag) detta är den första delen i en serie, som har planerats att bli tre delar. Pommie bor på vackra Österlen i Skåne. Hon älskar att påta i sin trädgård och tänker ställa upp i årets skördefesttävling. När den berömde trädgårdscelebiteten Frank flyttar in i huset bredvid hotas hennes ställning som trädgårdstjärna. Frank verkar dölja både det ena och det andra, så Pommie börjar göra en utredning om honom. Hur långt är Pommie beredd att gå för att vinna tävlingen? 

Vilken härlig feelgood pärla! När man läser den här underbara trädgårdsromanen, längtar man verkligen till sommar och värme. Man blir inspirerad att både odla själv och att baka. Författaren beskriver den goda maten och dofterna, så att det börjar att vattnas i munnen. Miljöbeskrivningarna är underbara och författaren målar upp allt det vackra så väl, att man kan se det framför sig. Hennes språk är både vackert och målande. Samtiden roas man av Pommie, som råkar trampa i klaveret titt som tätt. Först verkar Pommie lite osympatisk, men när man lär känna henne så förstår man varför hon är som hon är. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien, för att få veta hur det går för Pommie och Frank. Bokomslaget är också väldigt vackert och mysigt. Boken får 🍎🍎🍎🍎🍎/5.

Mitt favoritställe ur boken;Det var skolavslutning. Barnen på det lilla podiet inne i skolsalen sjöng " Den blomstertid nu kommer". Ute vajade björkarna med mogna vingslag i takt med den ljuma försommarvinden, och genom halvöppna fönstret andades en ton av frihet. 

Det hängde en förväntan i luften. Förhoppningar om en ljuv och enkel sommar. Om salta bad och lata dagar. Om lek som aldrig tar slut.

Runtomkring i salen skruvade sig förväntans fulla kroppar i färgglada nya kläder och välkammade frisyrer. Mammor och pappor satt rörda till tårar av barnens sång och lärarinnan tal om sommarens stundande frihet. Pommie bet sig i läppen för att inte själv ta till tårarna, hon blev alltid gråtmild av skolavslutningar. 

Det hade vuxit till en liten tradition att hon inför skolavslutningen plockade en bukett blommor till grannflickan Louise, som bodde tre hus bort på gatan. I år- det tredje i rad- när Louise skulle gå ur andra klass, hade hon bjudit in Pommie till både avslutningen och släktfikat i trädgården efteråt, och Pommie hade valt ut de finaste vaniljbullarna från gårdagens bak och lagt i en påse.

När hon såg Louise, så högtidlig och fin i sin vita bommulsklänning med gulbroderade fjärilar och håret inbakat i flätor-den lilla buketten i sin hand-högg det till en smula inombords.

I den tidiga morgonen hade hon gått ut på ängen och fångat daggsvepta prästkragar och smörblommor, spröda hundkex och rara blåklockor. Fukten från det långa gräset hade vätt hennes ben och minnet hade fortfarande killat när hon självtorkade i morgonsolens första strålar och beundrade sommarbuketten, lika enkel som vacker. En bukett hon aldrig skulle få ge en egen dotter.

Från baksidan; Pommie Dahl är byggdens trädgårdsstjärna med Österlens mest prunkande rosor och tätaste lavendel. Men när trädgårdscelebiteten Frank Blumer flyttar in i huset bredvid hotas plötsligt hennes ställning. Pommie gör allt för att inte hamna i underläge gentemot sin nye granne, en man som vet att njuta av livet och som charmar de flesta på sin väg. Frank, å andra sidan, verkar inte riktigt vara med i samma tävling som Pommie. Eller?

I sin strävan efter att vinna den årliga skördefesttävlingen påbörjar Pommie en utredning av Frank och finner både det ena och det andra. Varför lyser hanns äpplen som om de vore radioaktiva? Och vad har han egentligen på gång med monologen, mustmakaren och tillika en av  jurymedlemmarna i skördefestkomit'e, Carl Styrke?

Kirskålsgrannar är en lättsam trädgårdsroman om konkurrens, kärlek och att våga bryta sig loss från gamla mönster. Med humor, vackra trädgårdsmiljöer och njutbara smaksensationer får vi under en rekordvarm sommar följa Pommies eskapader på den skånska landsbygden på väg mot höstens klimax, skördefesttävlingen. Hur långt är hon beredd att gå för att vinna tävlingen? Och är hennes starka känslor för Frank egentligen något annat än vad hon tror?

Ha en trevlig fredag!

Kramizar Nina 

Jag kan inte sluta gråta

"Jag kan inte sluta gråta" är skriven av Anne Liljeroth och utgiven av LB förlag. Anne skriver på ett väldigt personligt sätt, en jätte bra bok om psykisk ohälsa. Kvinnan i boken blir utbränd på grund av för höga krav på arbetsplatsen. Man måste hela tiden prestera mer och mer. Det är verkligen viktigt att välja en arbetsplats som man verkligen trivs på. Man måste också lära sig att säga nej. Psykisk ohälsa påverkar även de runt omkring. Josefins man i boken får dra ett större lass med hem och barn då inte Josefin orkar och även barnen känner av att inte sin mamma mår bra. Psykisk ohälsa kan ta lång tid att bli frisk ifrån. I en tid som verkligen sätter press på människor att allt ska vara perfekt och man ska se bra ut, träna, hålla middagar, göra sitt bästa på jobbet och barnen ska ha kvalitets tid, gör att många, många går in i väggen idag. Det dåliga samvetet ökar och man känner sig otillräcklig. Det är viktigt att ta en paus i sin vardag och hitta små saker för att må bra. För mig fungerar det att hålla på med växter både ute och inne. Även promenader eller att handarbeta, rita, måla ,läsa, ändra om hemma och städa eller bara umgås med sin familj. Leka och spela spel. Familjemys är inte helt fel heller. Man samlas och kollar på något trevligt program. Även att laga nya rätter eller att baka kan få mig att må bra! Idag är det kanske inte lätt att få jobb. Men om man känner att det är jobbigt, eller man inte trivs på sin arbetsplats, behöver man fundera på om man inte ska försöka hitta ett arbete som man verkligen trivs med. Man tillbringar ju en stor del av sitt liv på arbetet. Det är svårt för de anhöriga att veta hur man ska behandla den som är utmattad. Ibland säger man fel saker utan att mena det. Den sjuke känner att det hade varit bättre om man inte fanns. Det är väldigt viktigt att man får prata med någon. Även måste man prata med varandra som familj om hur man känner.  Har man någon i sin närhet eller om man själv är utmattad är detta en väldigt bra bok att läsa. Många kan känna igen sig i denna historia. Framför allt är det viktigt att  förstå att denna sjukdom kan drabba vem som helst.
Boken handlar om Josefin. Hon jobbar på en arbetsplats, där man förväntar sig att man ska jobba även hemifrån på sin fritid. Nu orkar hon inte med alla krav och hon tycker att även det är svårt att sköta sin hygien. Möten med andra människor är också jobbigt. Hon är trött, men har svårt att sova. Enkla saker blir svåra och hon gråter i hemlighet. Hon går till läkare och blir sjukskriven pga utmattning. Hennes man får ta hand om  t ex handla mat och skjutsar barnen till skolan. Josefin känner sig skamsen och rädd. Hon blir arg för småsaker. Josefins sjukdom tär på förhållandet med hennes man. Hon går till en psykolog och pratar och det är svårt för henne att veta vem hon är och vad hon vill. Hon pratar om sitt jobb, hur svårt det är att säga nej. Psykologen får henne att tänka i nya banor. Sjukskrivningen blir längre och tillslut får hennes man nog, han vill att hon ska göra något roligt och skärpa sig. När hon pratar med psykologen försöker hon att få Josefin att förstå att hennes problem började redan i barndomen. Hon och hennes man har slutat prata med varandra och tillslut får hon veta att han har en annan kvinna. Han behövde någon som såg honom. Deras dåliga förhållande gör även att andra börjar  märka att barnen inte mår bra. Det visar sig att den ena pojken inte vill vara på fritids och de beslutar att han ska slippa gå dit. Så får Josefin veta att det är kaos på jobbet och hon vill inte tillbaka dit. Ja hur går det för Josefin och hennes familj?

En väldigt tanke väckande bok och väldigt läsvärd, så läs den gärna.

ha en fin dag!

kram Nina