Rodins auktionshus - Den gyllene hämden

"Rodins auktionshus - Den gyllene hämden" av Veronica Sjöstrand, utgiven av Romanus och Selling förlag. Bokrecension; I den här bokserien får vi följa med huvudpersonen Stella in i konstens värld. Hennes pappa har sysslat med illegal verksamhet parallellt med att han hade drivit auktionshuset Rodin. När hennes bror pressas på information om en försvunnen tavla av en ökänd hälarliga, är Stella tvungen att infiltrera verksamheten och komma närmare den karismatiske ledaren Moira. Man vill nu att Stella ska ordna en stängd auktion för några få köpare. Dessa män är ofattbart rika och drar sig inte för att ta till våld för att få det de vill ha. Vi får nu följa Stellas arbete med att rädda Rodins auktionshus, samtidigt som hon försöker ta reda på vem som mördade hennes pappa. Samtidigt knakar hennes förhållande till Lucien, som vill att hon dka vara mer närvarande. Då hans mamma behöver hans hjälp, flyttar han hem för att ta hand om henne tills hon mår bättre, samt så att Stella ska kunna reda ut vad hon vill med deras förhållande. Ska Stella lyckas fälla den ökända ligan och rädda Rodins Antikvariat?

Detta är den fjärde delen i serien om Stella Rodin som är en av världens främsta konstexperter. Hon har känsla för konst och är skicklig på att se om en tavla är falsk, samt att hon själv är otroligt vass på att förfalska tavlor. Stella jobbar också för Interpol, vilket gör henne till den som måste infiltrera hälarligan. Hon måste bara komma på vilken roll hon ska spela, som passar bäst. Jag har inte läst de tre första delarna i serien, men man kan läsa dem fristående. Detta är för övrigt första boken jag läser av författaren. Jag tycker det är spännande att följa arbetet med att hitta den försvunna tavlan tillika arbetet på antikvariatet. Antikviteter är något som jag inte vet så mycket om, så jag gillade att få en inblick i denna världen. Boken känns välskriven, vilket gör att författaren får mig att tro på vartenda ord hon skriver. Det märks att författaren har gjort sin research, och har stor kunskap om tavlor tillika andra antika föremål. Jag läser gärna mer av författaren. Denna snyggt förpackade boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

På fredagen hade jag torkat och åldrat tavlan tillräckligt. Bland annat genom att fernissa den med ett ämne som gjorde att färgen krackelerade och sen fylla sprickorna med utspädd brun färg blandat med damm från mina fönsterbrädor. Det var dags att ge sig av. Jag gick ner till vår kontorsvåning och letade upp farmor och Adam för att se till att de hade alltid de behövde från mig för att få verksamheten att fungera när jag var borta. Hur lång tid det skulle ta för mig att hitta bevis för pappans affärer visste jag inte, men jag måste lyckas innan Skatteverkets deadline i augusti.

Sent på eftermiddagen var jag klar med alla förberedelser. Då gick jag tillbaka till ateljén och tittade på tavlan igen. Stirrade länge utan att kunna avgöra om jag tyckte den var bra nog. Tillslut gav jag upp, tog tavlan under armen och gick hem för att packa. Jag plockade fram resväskan och funderade på vilken personlighet jag skulle ha, nu när jag gick under täckmantel som mig själv. Jag tänkte på pappa. På hans personlighet. Ena stunden utåtriktad med fingertoppskänsla och elegans. I andra stunden butter, enkelspårig och korthuggen. Han hade till skillnad från mig varit egocentrisk och hetlevrerad, även om jag måste erkänna att jag kunde ha ett hett humör ibland, jag med. Men framför allt hade han varit mycket mer extrovert än vad jag var. Själv var jag mer bekväm med en tavla framför mig än en person. 

Moraliskt tveksamma Stella, som jag skulle spela i den här operationen, fick nog vara lite närmare pappa i personlighet. Lite yvigare, lite mer ego. Men lika bra på konsten. Det hade vi gemensamt, pappa och jag, och det var min styrka i det här. 

Vad nu det här var.

Det knackade på dörren. Jag övergav min halvpackade resväska och gick ner i hallen och öppnade. Där stod farmor med en flaska vin i handen. Ett amerikanskt zinfandel. Vår favorit. 

Baksidetext;

EFTER SIN PAPPAS död står Stella Rodin kvar i en härva av ekonomisk brottslighet. När våldsamma indrivare pressar brodern Matteo i jakt på en Matissetavla hotas hela det antika auktionshusets framtid. Spåren efter faderns kriminella verksamhet leder Stella till en exklusiv och ökänd hälarliga i London, med den karismatiske ledaren Moira i spetsen. För att rädda familjens auktionshus tvingas Stella ge sig in i lejonets kula. Under hemlig identitet infiltrerar hon organisationen som säljer konst till män som inte bara har pengar, utan även makt och våldskapital. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Detektiv Tillman- Det hemliga sällskapet

"Detektiv Tillman- Det hemliga sällskapet" av Camilla Lagerqvist, utgiven av Bazar förlag. I denna boken gör vi en spännande tidsresa till 1920- talets Uppsala. En tid där kvinnor kämpar för kvinnlig rösträtt. Ester Tillman har nyligen blivit änka, men hennes äktenskap var inte så lyckligt, som det borde. Hennes man har tryckt ner henne på olika sätt. Nu ser hon möjligheten att äntligen få styra över sitt eget liv. Hon är en intelligent kvinna och saknar sin pappa som arbetade som polis. Han rådfrågade henne ofta kring de olika fall, som han arbetade med. Han försvann under ett uppdrag för flera år sedan, och ingen vet vart han tog vägen. Hennes dröm är nu att bli privatdetektiv. När en man faller över en balkong, får hon möjlighet att ta sig an sitt första fall. Till hjälp har hon två andra kvinnor, och tillsammans gör de sitt bästa för att lösa fallet. Under utredningens gång möter de ett hemligt sällskap, som gör allt för att inte deras hemligheter ska bli avslöjade. Ska Ester och hennes vänner lyckas lösa fallet innan någon mer blir mördad? 

Detta är den första delen i en riktigt mysig deckarserie om "Detektiv Tillman". Det är ett riktigt spännande fall som rullar ut sig. Att vara detektiv är ett yrke som inte är så vanligt bland kvinnor förr i tiden. Ja, om de hade yrken över huvud taget, vilket många inte hade. Jag gillar att författaren har gjort en riktigt bra bakgrundsresearch innan hon skrev boken, och det gör att hela historien känns äkta. Boken känns välarbetad och de historiska bitarna tillför det lilla extra till boken. Här möter Detektiv Tillman ett hemligt sällskap som gör allt för stoppa kvinnors jämställdhet och möjligheten att få rösta. Medlemmarna är farliga och många är mäktiga. Även män som hon tror gott om, är medlemmar i sällskapet. Men det finns även män som står på kvinnornas sida, och samarbetar med Ester. Jag gillar de olika karaktärerna och hur de är gestaltade, och jag ser fram emot att få läsa mer om dem. Boken har ett riktigt spännande slut, så jag ser fram emot att läsa nästa del i denna mysdeckar serie. Boken får 💖💖💖💖💖/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 6

Våningen 

NÄR DEN TUNGA ekporten föll igen bakom mig kände jag en frihetskänsla så stor att jag hade kunnat dansa fram på bron över Fyrisån om det inte varit så förbaskat halt. 

Istället drog jag in doften av kaffe och nybakat bröd som svävade mellan husen. Jag skyndade på stegen, ville inte komma för sent. Mina klackar klappade rytmiskt mot de isiga gatstenarna. Jag hade tagit de mossgröna kängorna med de höga klackarna, de var så sällan använda att skinnet spände över tårna. Kappan i samma färg vispade mot vaderna och jag lyfte ena handen mot håret och rättade reflexmässigt till de ondulerade lockarna. De skulle hålla i en evighet hade frisören lovat, det var en ny metod som kallades permanentondulering. En och en halv decimeter av håret var borta också och nu nådde det till strax nedanför öronsnibbarna. Frisören hade sagt att det passade mitt ansikte, ramade in det på ett vackert sätt. Det enda jag sett i spegeln var en snart trettioåriga kvinna som varken såg äldre eller yngre ut än hon var med blont hår, grågröna ögon och en mun där små bitterrynkor avtecknade dig som utropstecken i mungiporna. Där och då bestämde jag mig för att le oftare, men när jag tittade mig i spegeln såg det mer ut som en grimas. Jag skulle bli tvungen att öva. 

"God morgon, fröken!" 

Mannen i fyrtiårsåldern höjde handen till hatten i en hälsning och jag ryckte till, försjunken i tankar som jag varit. Fröken. Jag var ingen fröken. Lillfingret sökte sig automatiskt till ringfingret inne i tumvanten och mötte en mjuk inbuktning. Vigselringen låg nerstoppad längst in i smyckesskrin och där skulle den bli liggande. De drygt sju åren den prytt mitt finger räckte mer än väl. 

Baksidestext;

ÅRET ÄR 1920 och den unga Ester Tillman är nybliven änka i Uppsala. Äktenskapet var olyckligt och äntligen är hon fri att styra över sitt liv. Hon har en dröm om att arbeta som privatdetektiv, men vet inte om hon vågar ta steget. När hon följer med sin mamma på seans och en av deltagarna under mystiska omständigheter faller över en balkong, får Ester möjlighet att ta sig an sitt första fall. 

Under utredningen stöter hon på ett hemligt sällskap vars medlemmar är beredda att gå över lik för att se till att ingen avslöjar deras hemligheter, en mystisk man som kanske är polisinformatör och kvinnor som slåss för jämställdhet. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Radiohjältarna-Glädjens brunn

"Radiohjältarna-Glädjens brunn" av Emmy Abrahamsson och Hanna Jedvik utgiven av Albert Bonnier förlag. Ann och Esti jobbar som journalister på Sveriges radio i Malmö. Två kvinnor har anmälts saknade. De två kvinnorna hade en sak gemensamt, båda var nämligen involverade i organisationen "Glädjens brunn". De har sitt huvudsäte på slottet Gunningshov, som ligger utanför Sjöbo. Gruppen lär ut yoga och själsligt välbefinnande. Gruppen verkar dock både kärleksfull och harmonisk, men är den verkligen så oskyldiga som den verkar? För att ta reda på vad som hänt de båda kvinnorna, måste de två journalisterna ta sig in i gruppens innersta krets. Det gör Ann och Esti under täckmantel. När de börjar nysta i verksamheten, märker de ganska snart att något inte stämmer. Man undviker att svara på frågor, och snart inträffar en oväntad händelse som ställer allt på sin spets. Är den sektliknande gruppen i själva verket orsaken till att de båda kvinnorna försvunnit? Samtidigt funderar Esti på om hon ska välja dj:n Zuke, eller John, som hon träffar inom gruppen de undersöker. Ann försöker emellanåt att fly sin trista vardag, med allt för mycket festande. 

Detta är den andra delen om de två radiohjältarna Ann Ek och Esti Przybyszewski, men jag har tyvärr inte haft möjlighet att läsa den första delen. Kapitlen växlar mellan Ann och Estis perspektiv, där vi får följa deras arbete med att lösa mysteriet med de båda försvunna kvinnorna. Ja, för det första är de båda karaktärerna väldigt roliga att följa. Dialogen mellan de båda radiojournalisterna är rapp, och de bjuder på många skratt. Deras olika personligheter skär sig ibland, eller väldigt ofta ska jag kanske tillägga. Samtidigt får vi följa ett spännande mysterium, som gör att det är svårt att släcka lampan, när det är dags att sova på kvällen. Samtidigt som jag funderar på vad som hänt de båda kvinnorna, förstår jag ganska snart att gruppen på Gunningshov är för bra för att vara sann. Jag funderar också vad deras dolda agenda egentligen är. Alla ledtrådarna knyts ihop bra på slutet. Jag hoppas verkligen få följa de båda radiojournalisterna framöver. Denna bok får ni inte missa! Denna ljuvligt förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Sidan 48

ESTI

La Roche serverar tampas, dyra spanska viner och drar till sig exakt det klientel som man föreställer sig hänger vid Lilla Torg en onsdagskväll. Jag är på plats i god tid och blir visad till ett bord i hörnet som är bokat i Jörgen Witts namn. Små ljuslyktor är utplacerade på borden, servetterna är prydligt vikta och de vita linnedukarna är välstrukna och fläckfri. Samtal förs i låg ton och stilla pianomusik ljuder genom rummet. 

Jag står emot impulsen att höra av mig till Ann och fråga hur det har gått med Ull-Britt i dag. Det är trots allt efter ordinarie arbetstid och klokast är att hålla nere andelen Ann Ek i livet till ett minimum. Dessutom har hon rätt till ett privatliv även hon. Antagligen har hon precis slafsat i sig någon flottig pasta med rödvin. Kanske har hon och Olle sexy time? Vältrar sig i köttets lustar till tonerna av Lili & Sussie eller något annat som var hett när Ann jobbade på veckorevyn? Jag ryser till och avbryter bryskt mina funderingar kring Anns intima liv. 

Istället fokuserar jag på att spana på alla som kommer in. Under tiden smuttar jag på en Loka citron som spritter i vinglaset och skickar med stela fingrar ett sms till Zuke om att jag är upptagen med jobb och absolut inte kan ses. Kanske inte på flera veckor. Möjligtvis att vi kan träffas när allt det här är över, men inte nu. Absolut inte nu. 

När? frågar Zuke, men får inget svar. 

Istället gör jag en snabbgoogling på Marcus Semmerling, men hittar inte mycket utöver det jag redan vet: att han är femtiotre år och skriven på Gunningshov där han och Lorelei verkar bo i en egen våning på slottet. I övrigt hittar jag bara en LinkedIn-profil som inte ser ut att vara uppdaterad på ett tag, där jag får fram samma information som på Glädjens brunns hemsida, nämligen att han är vd för Glädjens Brunn wellness and retreatcenter och att han en gång i tiden jobbade som kommunikatör på Greenpeace. 

Längre än så hinner jag inte innan en man med rakat huvud och en sportbag över axeln dyker upp. Jag lägger ner telefonen med skärmen mot bordet, vinkar och ger mig tillkänna. Han nickar, stannar till vid baren, byter ett par ord med bartendern och får med sig ett glas rött. Han kommer fram och ser på mig lite för länge för att det ska kännas helt bekvämt. 

Baksidestext;

DE MOTVILLIGA samarbetspartnerna tillika radiojournalisterna Ann Ek och Esti Przybyszewski ger sig i kast med ett nytt uppdrag - nu gäller det två försvunna kvinnor. Båda var medlemmar i Glädjens brunn, en organisation som lär ut yoga och själsligt välbefinnande från ett slott på skånska landsbygden. Men är denna till synes kärleksfulla och harmoniska grupp i själva verket en sekt, och har den i så fall något att göra med kvinnornas försvinnande?

I jakten på svar tar sig Ann och Esti in i verksamhetens innersta krets, där oväntade händelser ställer allt på ända. Samtidigt brottas Ann med sitt allt starkare sug efter vardagsflykt, medan Esti slits mellan dj:n Zuke och den mystiske John, som hon träffar på slottet.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Illusionisten

"Illusionisten" av Kamilla Oresvärd utgiven av Norstedts förlag. Cirkus prinsessan Greta Leikler är tillbaka på cirkusen. En ung flicka och hennes föräldrar omkommer i en bilolycka. Då uppdagas en hemlighet. Flickan är inte den biologiska dottern till föräldrarna. Viktoria, chefen på säkerhets bolaget VASA, får på sitt bord att gräva fram sanningen. Greta blir erbjuden ett arbete på säkerhetsbolaget. Chefen Viktoria vill att hon ska hitta en person från Gretas förflutna. Nämligen den biologiska mamman, till den döda flickan. I samband med det får hon reda på att det barn hon fött för femton år sedan, och alltid har trott dog bara några dagar efter förlossningen, eventuellt lever. Greta vill gärna ta reda på vad som hänt hennes barn, så hon tar sig an fallet. Ju mer de utreder fallet, ju mer inser de att de har att göra med en stor barnhandelshärva. Bakom härvan finns en person som kallar sig Illusionisten. Illusionisten gör allt för att sopa bort spåren efter sig. Och drar sig inte ens för mord. 

Detta är den andra delen som jag har läst om Greta Leikler. Precis som förra delen så sträckläste jag den här boken. Boken fångar mig från första sidan. Greta Leikler är lika bra i denna boken, som i den förra. Hon är lika skarp i tanken, och hon drar sig inte för att ta tag med hårdhandskarna. Hon är en riktigt badass till kvinna! I denna boken nystas en barnhandelshärva upp. Det är ruggigt hur man har utnyttjat unga söndriga kvinnor, på ett ungdomshem, på det grymmaste sätt. Allt för att tjäna pengar. Hur är människorna funtade som står bakom detta? Fortfarande är barn och kvinnor en stor handelsvara i världen. När ska de bli ändring på detta? Trots att historien är fiktiv, förekommer ju barnhandel. Kamillas efterord får mig att rysa. Hur som helst är "Illusionisten" sjukt spännande, och huvudpersonen är imponerande. Författaren får historien att kännas trovärdig och huvudpersonens tankar och känslor känns relevanta. Vi får även följa chefen för VASA, Viktoria. Hon är scrupelfri och vass. Vi får även lära känna polisen Björn lite bättre. Jag hoppas att jag får läsa vidare om Greta Leikler. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

15

"HÄR SKA DU sitta."

Greta känner igen Hakeem från i fredags när han serverade dem sushi. Nu visar han in henne i det kontor som ska bli hennes hos VASA. Rummet är inte stort, men det rymmer ett vitt höj och sänkbart skrivbord, en svart kotorsstol på hjul och en tom bokhylla. I ena hörnet står en klädd besöksstol. 

"Din dator står på skrivbordet och mobilen ligger där." Han pekar på en vit kartong. "Datorn ska bara vara för dig att logga in. Byt lösenord direkt. Och mobilen sätter du också lösen på."

Greta går in i rummet och fram till det höga fönstret. Tunna gardiner hänger från tak till golv och silar in vitt solljus. På gatan nedanför kör en bil förbi, och framför det röda stenhuset mitt emot spatserar ett par hand i hand. 

"Jag lämnar dig en stund så att du får bo in dig", säger Hakeem bakom henne. 

Hon vänder sig om. "Tack." 

Mannen är på väg att gå, men stannar upp. "Jag är office manager här, så det är bara att ta tag i mig om du har några frågor." 

Greta nickar. Ser honom försvinna ut genom dörren och går fram till skrivbordet. Hon drar handen över ryggstödet på stolen. Tyget känns strävt och tröttheten kommer över henne. 

Helgen har passerat med fyra föreställningar. Två kvällar och två mattine'er och de har flyttat cirkusen till Kungsbacka. Där ska de stanna i två dagar med rimligt avstånd till Göteborg. Men det är inte så mycket de fysiska ansträngningarna som tär på henne, utan de senaste nätterna dåliga sömn och ångesten över att ha berättat för mycket om sig själv. Att någon annan än hon och Ravna känner till vad som hände henne gör henne sårbar, men hon hade inget val. 

Så har hon också huvudvärk i dag. Smärtan hör henge inget. Den har varit hennes ständiga följeslagare från barndomen och genom åren med cirkusen hårda träning. Spruckna blåsor, tejpade stressfrakturer, fallskador, sträckningar och benbrott. Hon har gjort sig vän med smärtan och beroende av endorfinerna. Det mesta går, förutom huvudvärk. 

Baksidestext;

EN TONÅRSFLICKA OCH hennes föräldrar dör i en bilolycka. Tragedin leder till att en mörk hemlighet om flickans verkliga härkomst avslöjas, och fram växer en komplex barnhandelshärva. Den sträcker sig över decennier, och i centrum står någon som kallar sig för Illusionisten. 

Greta Leikner är tillbaka på cirkusen när hon får ett erbjudande av säkerhetsbolaget VASA:s chef Viktoria Adriani: Hjälp oss att hitta en person från ditt förflutna, så ska vi hjälpa dig att finna ditt barn. Det barn Greta alltid har trott dog kort efter födelsen. Men ju närmare de kommer Illusionisten, desto mer förödande blir konsekvenserna. När en person kopplad till barnhandeln hittas mördad inser Greta att tiden håller på att rinna ut. Illusionisten är fast besluten att utplåna alla spår efter sig.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av

 "Cirkusprinsessan" här

Den hundrade kvinnan

"Den hundrade kvinnan" av Simon Häggström utgiven av HarperCollins förlag. Natalia Volotkova arbetar inom polisens människohandelsgrupp. Hon får ett samtal sent på natten. Det är en kvinna som ringer och vill ha hennes hjälp. De bestämmer träff på Humlegården i Stockholm. Men när Natalia väl kommer till platsen, hittar Natalia kvinnan mördad. Det ser ut som ett riktigt brutalt ritual mord. Den döda kvinnan tycks tillhöra ett nätverk som tillhör prostituerade kvinnor från Nigeria. Ett närverk som människohandelgruppen inte vet så mycket om. Natalia börjar nu nysta i härvan, men hon förstår snart att de bakom nätverket har henne under uppsikt. Hon dras nu in i en mörk och otäck värld av voodo och slavhandel. Hur ska hon närma sig de Nigeriaska kvinnorna. De verkar livrädda för polisen, och springer så fort de ser dem. Kan hon inge förtroende på något annat vis? Av en slump träffar hon på en kvinna vid namn Joyce, en av de prostituerade nigeriaska kvinnorna. Natalia tvingas nu ta till okonventionella metoder för att lösa fallet. 

Detta är den fjärde delen om människohandelgruppen, men jag har tyvärr inte läst de tre första delarna i serien. Genom polisen och författaren Simon Häggström, får vi en inblick i den verklighet som prostituerade lever under. Vi får följa polisen Natalia och hennes kollegor inom människohandelgruppens arbete, för att få bort några av kvinnorna från gatorna. Men som ofta är fallet när det gäller kvinnor, så är resurserna små. Vi får också följa den prostituerade kvinnan Joyce och hennes väninna Abigail. Det är hemskt hur onda dessa människor är, som utnyttjar dessa kvinnor. De olika madamerna åker till Nigeria, lurar kvinnorna att de ska få ett bra liv i Europa. I teorin ska de få arbete och utbildning, för att sedan kunna hjälpa deras fattiga familjer i hemlandet. I praktiken blir de skyldiga madamerna en enormt stor summa pengar, som de måste betala tillbaka genom prostution. Slavhandel i dess ondaste form med andra ord. Det krävs ett enormt arbete av de poliser som arbetar med detta. Även om historien är fiktiv, så är det en både tankeväckande och berörande historia. Boken är väl läsvärd och får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Vasagatan

Stockholm 

4e juli kl. 22.30

Sakta rullade den svarta Audin längst Vasagatan. Andra hissade ner den tonade sidorutan och andades in den stickande lukten av avgaser blandad med varm asfalt. Trots den sena timmen rådde en tryckande värme i innerstan. Med skarpa ögon observerade hon omgivningen i jakt på felbeteende. Det var människor överallt. På en av trottoarerna passerade en familj. Förmodligen kom de från Gröna Lund, för tonårspojken bar på en gigantisk chokladkaka. Bredvid honom gick en liten flicka i sommarklänning och höll en silvrig heliumballong som föreställde en regnbågsfärgad enhörning. Det var fullt av människor inne på hamburgerestaurangen Max och i entrén stod en man med gitarr och skreksjöng en sång av Ted Gärdestad. 

"Vad tror du om att köra till Mäster Samuelsgatan och Malmskillnadsgatan?" frågade Tamir. 

"Absolut. Klockan är ju inte så mycket än men vi kan ju i alla fall åka dit och kolla läget. Kanske dyker nån av nigerianskorna upp extra tidigt ikväll", svarade Andra och lutade sig bakåt utan att släppa sin vaksamma blick på gatulivet utanför. 

De första timmarna hade de gjort kontroller i ett par lägenhetsbordeller och på ett obemannat hotell. De hade träffat kvinnor från Rumänien och Ukraina som de aldrig mött tidigare och informerat dem om den svenska lagstiftningen och hur polisen i Sverige arbetade. Vid en av kontrollerna hade det klivit ut en ung man från en av lägenheterna och honom hade de rapporterat för sexköpsbrott. Han hade skämts så mycket att han inte kunnat se Andra i ögonen vid förhöret. Vid entrén till det stora Radisonhotellet Royal Viking stod tre ordningsvakter med gula västar. De tryckte upp en uppretad fyllerist mot hotellbarens fönsterrutor. Mannen bar trasiga jeans och hade långt stripigt skägg. Med ett par kraftfulla ryck försökte han slita sig, men ordningsvakternas hårda grepp höll honom fast. 

"Inga jävla plast-aina-fittor ska tro att de kan bestämma över Tommy! Släpp mig, era jävla idioter!" vrålade mannen medan snövita droppar av saliv for ur hans mun. Den ena ordningsvakten la handen mot mannens huvud och tryckte hårt mot fönsterrutan. Andra skakade på huvudet. Att orka jobba som ordningsvakt i den här staden var imponerande. Vilken jäkla mardröm att stå i den där skiten natt efter natt. Tanken slog henne att de kanske borde stanna och hjälpa vakterna, men de såg ut att ha situationen under kontroll. 

Tamir svängde in på Mäster Samuelsgatan och stannade i höjd med Continentalgaraget. Det var mycket folk i rörelse även här men de båda spanarnas vana blickar profilerade snabbt ut några individer vars motiv att befinna sig på platsen kunde ifrågasättas. Ju mer de studerade omgivningen, desto tydligare blev det att det fanns ett antal människor, både män och kvinnor, som bara stod och väntade. En man från Mellanöstern hängde mot en pelare i korsningen vid Klara Norra Kyrkogata och kastade blickar mot kvinnorna som passerade honom. 

Baksidestext;

VAD HÄNDER NÄR TRON PÅ DET ÖVERNATURLIGA KROCKAR MED VERKLIGHETEN?

En ung kvinna hittas brutalt mördad i Humlegården i Stockholm. Polisen misstänker att offret tillhör en grupp prostituerade nigerianska kvinnor och kallar in människohandelgruppen. Eftersom kriminalinspektör Markus Lundström är i London får polisassistent Natalia Volotkova leda arbetet, och bilden av kvinnan etsar sig fast på hennes näthinna - hon har aldrig sett någonting så bestialiskt förut. Kan det röra sig om ett ritual mord?

Natalia blir besatt av fallet, och när hon upptäcker att de nigerianska kvinnorna är svåra att nå fram till tar hon till okonventionella metoder för att få den information hon behöver. Samtidigt har hon människohandlarnas ögon på sig. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Mord i Gullregnets månad

"Mord i Gullregnets månad" av Lena Risberg utgiven av Lavaförlag. Detta är den fjärde boken av författaren om det festliga deckarparet Ninni och Bim, som bor i bostadsrättsföreningen Konvaljen. I denna delen får vi följa med Ninni och Bim då de har blivit inbjudna till Valborgsfest i vackra staden Mariefred. De är också goja vakter till Nostradamus. Under kvällens gång kan de inte låta bli att fundera över de spänningar som råder bland de övriga gästerna. När en av gästerna hittas död är Ninni övertygad om att det är ett mord som skett. Ytterligare händelser förmörkar deras vistelse i Mariefred och deckarparet är snart involverade i mordgåtan. Ska de kunna lösa fallet? Väl hemma på Konvaljen dyker nya mysterier upp och nu har de ytterligare ett mord att lösa. 

Liksom i de tre första böckerna får vi en rundtur i vackra miljöer både i Mariefred och på Södermalm i Stockholm och spännande matupplevelser som får det att vattnas i munnen. Jag har verkligen längtat efter denna delen och jag blev inte besviken. Jag gillar denna typ av mysdeckare, där deckarna råkar vara helt vanliga kvinnor i medelåldern, med vallningar och allt. Jag gillar dessa två karaktärer jättemycket. I denna delen har Bim och Ninni två mord att lösa. Jag gillar dessa två karaktärer skarpt och jag hoppas verkligen på en fortsättning. Det är härligt hur de de båda kvinnorna njuter av livet samtidigt som de gnuggar sina geniknölar. Inget mordgåta är för svår för dessa två, även om de ibland är nära att råka illa ut i hanteringen av skurkarna. Hur som helst slutar allt väl som tur är och bakom nästa hörn, dycker nog det upp ett nytt mord för dem att lösa. Tack Lena för rec ex och för påsen med fröer. Denna fint förpackade mysdeckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Följande morgon vaknade jag av ljudet av en handgräklippare. Jag älskar det ljudet, tänkte jag. Det betyder att något blir gjort och att det inte är jag som gör det. 

Det var den morgonpigga Ninni som klippte gräset så det yrde. Hon tittade upp på mig när jag yrvaket öppnade fönstret. 

"Godmorgon sömntuta. Jag har dukat upp frukost på glasverandan. Kom ner så hjälps vi åt att rulla ut Nostradamus voljär till trädgården. 

Solen lyste upp den stora glasverandanoch det dignande frukostbordet. Min blick föll direkt på en av mina absoluta favoriter, Egg Benedict, vilket var lite ironiskt då jag själv aldrig hade lyckats porchera ägg. 

"That's what friends are for", sa Ninni som hon läst mina tankar och sköt fram en tallrik med ett perfekt porcherat ägg, täckt med krämig hollandaisesås.

Hon fortsatte entusiastiskt berätta att den varma våren fått Villa Carlströms gräsmatta att växa hejvilt väldigt tidigt. Nu hade hon klippt den lite försiktigt till cirka fyra centimeter. Jag reagerade på att hon sa försiktigt med tanke på vad jag bevittnat från sovrumsfönstret. Hela trädgården var vildvuxen eftersom den inte skötts om på två år. Med risk för att bli indragen i trädgårdsarbete kommenterade jag det inte.

"Tiden har definitivt stått stillahär", konstaterade hon sedan när hon sin vana trogen snabbt byttade samtalsämne. 

"Man blir bortskämd när man vant sig vid introduktionshäll. Den advokadofärgade spisen sjunger nog på sista versen."

Frukostlugnet inföll sig dessvärre inte när Nostradamus uppspelt for omkring i sin stora voljär och glatt kramade "hello Dolly."

Jag visste att papegojor ansågs vara mycket sällskapssjuk och att det rekommenderades att man satte på en radio eller tv om man kortare perioder måste lämna dem ensamma. På så sätt fick fågeln något att titta och lyssna på. När Nostradamus bott jos doktor Carlström hade han haft sällskap en stor del av dagen. Hans voljär hade blandbandet stått i väntrummet på läkarmottagningen. Henry, däremot, arbetade heltid som advokat och var inte hemma på dagarna. I stället hade han ställt en radio som sällskap när han inte var hemma. Det var främst på så sätt papegojan lärt sig nya ord.

Nu kom Ninni i stället med den blomspruta som Henry skickat med oss i Nostradamus packning. När hon puffade ut vatten på gojan böjde han på nacken, lyfte upp vingarna och det såg nästan ut som om han kramade sig. 

Baksidestext;

Södermalmsdamerna och bästa vännerna Bim och Ninni åker till vackra Mariefred på Valborgsfest. Det blir både en händelserik och obehaglig utflykt där en man försvinner och sedan hittas död. Ninni är som vanligt övertygad om att det är mord och hon får ännu en gång med sig Bim på mördarjakten. Den pågår intensivt i den idylliska staden.

När damerna sedan återvänder hem till bostadsrättsföreningen Konvaljen dyker nya mysterier upp och snart är det full rulle även i fastigheten på Södermalm och nya grannar inblandade. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

☆Läs också min recension av "Mord, det är 

mord" här

☆Läs också min recension av "Mord i bistra

 vinternatten" här

☆Läs också min recension av "Mord under 

augustimånen" här

Blodspoeten

"Blodspoeten" av Ramona Ivener, utgiven av bokförlaget Nona. Någon hör av sig till polisen om att ett mord har begåtts på Djurgården i Stockholm. Sara Valentine är först på plats. Det hon inte vet är att mördaren finns kvar på platsen. Snart är hon i mördarens klor. David Ritters grupp får ta hand om fallet. Den mördade kvinnan är en känd skådespelerska. Mordet påminner David om ett liknande mord i Köpenhamn för två år sedan, som var ovanligt brutalt. Mördaren sitter dock i förvar på en sluten rättspsykiatrisk anstalt. Kan de ha att göra med en copycat-mördare? Snart sker ytterligare ett otäckt mord. Tiden går och teamet känner sig pressade av alla nya händelser i fallet, och på grund av deras försvunna kollega. När den kvinnliga Stadsministern försvinner och verkar vara poetens nästa offer, måste David ta ett svårt beslut. Han misstänker att den man, man burat in för två år sedan, inte är den riktiga mördaren. Han måste prata med honom, kosta vad det kosta vill, för att få reda på vad som verkligen hände den där natten för två år sedan.

Detta är första boken jag läst av författaren. Dock är det den tredje delen i serien om kriminalkommissarie David Ritter. Jag gillar huvudpersonen David Ritter, och de olika personligheterna runt historien känns bra beskrivna. Denna typ av deckare gillar jag skarpt. Det är en välskriven och detaljerad mordgåta som rullar ut sig. Jag tycker att författaren har lyckats att få till den här mordhistorien riktigt bra. Spåren leder till en början åt olika håll, men säcken knyts ihop på ett bra sätt på slutet. Mordgåtan är verkligen ruggig och spännande med ett högt tempo, där det händer saker hela tiden. Det gör boken till en riktig bladvändare. Alla tankar, känslor och miljöer, beskrivs på ett bra sätt och känns relevanta för historien. Den sk poeten utför sina mord på ett riktigt otäckt och brutalt sätt. Vill man läsa en deckare med extra allt som kryper in under skinnet, ska man läsa Blodspoeten. Jag själv vill verkligen läsa mer av författaren. Tack bokförlaget Nona för rec ex. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Lasse Valentine reser sig upp ur soffan på Svampvägen i Enskede och knäpper av tv:n. Han har suttit där i en dryg timme efter att han fått dottern att somna i sin säng men vet inte vad han tittat på. Tankarna seglar runt i en mörk malström och Saras ansikte dyker hela tiden upp framför honom. Att inte veta vad som hänt eller var hans fru är, medan alla plågsamma, otänkbara scenarion rullar fram på näthinnan, är olidligt.

Han hör regnet strila där utanför på stenläggningen som löper runt den vita tvåplansvillan och går mot barnens rum på övervåningen. 

Han gläntar på dörren till Joels rum och ser att fjortonåringen somnat framför telefonen. 

Lasse trycker bort musikvideon och lyfter försiktigt av hörlurarna från sonens öron. 

Joel vaknar till.

"Pappa?"

"Ja?" säger han och sätter sig på sängkanten. 

"Vad är det som har hänt?" 

"Jag vet inte rikigt", svarar han uppriktigt och drar upp täcket mot sonens haka.

"När kommer mamma hem?" 

"Snart. Oroa dig inte." Han lägger handen på hans panna. "Mamma är en kämpe. Sov nu."

Lasse sitter kvar tills han hör på Joels andetag att han somnat om. 

Han hår vidare till mästa sovrum, knackar försiktigt på dörren och gläntar på den. 

"Ska du inte försöka sova?" 

"Vad är klockan?" undrar Theo. 

"Halv tio."

"Jag stannar uppe ett tag till."

Lasse nickar. 

"Du har inte hört något?" frågar sonen.

"Nej, inte än." 

"Det läser sig, farsan. Hon är hemma i morgon."

Han ler blekt mot Theo och har svårt att förstå att deras förstfödde blivit så stor. Sjutton år. Det är aldeles obegripligt.

Baksidestext;

Det är tidig vår och en ung kvinna hittas mördad i Kongens Have i Köpenhamn med ett poetiskt meddelande bredvid kroppen. Två år senare har ingen glömt det ovanligt brutala mordet och mördaren sitter i tryggt förvar på sluten psykisk anstalt.

Ett liknande vansinnesmord på en känd skådespelerska sker på Djurgården i Stockholm och kriminalkommissarie Daniel Ritter börjar misstänka att det kan röra sig om en copycat-mördare. Ritter och hans team blir indragna i utredningen och det dröjer inte länge innan de alla svävar i livsfara.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vena Amoris

"Vena Amoris" av Björn Hellberg, utgiven av Lind & Co. "Ett fall för Sten Wall" Man finner en ung kvinna som blivit mördad. Är mordet ett resultat av hennes bråk med sin pojkvän just före mordet eller ligger det något annat bakom? Ett märkligt fynd får polisen att fundera. När en nu ett mord begås på ett liknande sätt måste polisen fundera på om det finns någon gemensam fiende till de båda kvinnorna. Har de kanske med en seriemördare att göra? Är mördaren en man eller kvinna? Vad betyder egentligen de två orden "Vena Amoris- kärlekens ådra" som är skriven på en lapp på den mördade kvinnans kropp. Ska det vilseleda eller har det någon betydelse för mördaren? En stad är i skräck och polisen Sten Wall och hans kollegor, som har hand om fallet känner tidspress. Kommer seiemördaren att slå till igen? Kan polisen förhindra ännu ett mord?

Det är den första boken jag läser av författaren. Trots att han skrivit en hel del är han helt ny för mig. Det kan ju bero på att jag inte läst så många deckare förut. Boken ger verkligen mersmak. Man vill inte sluta att läsa, då det händer nya saker hela tiden. Vad händer här näst? Vid ett tillfälle tänkte jag: Nej, nej inte hon... Jag läser gärna mer än gärna mer om polisen Sten Wall. Jag tyckte det var en riktigt spännande deckare med ett bra driv framåt. Jag tycker också att boken har en bra och realistisk story. Den blev inte långtråkig och var lagom brutal och finurlig. Jag tyckte om författaren språkbruk och humor och boken hade bra och spännande karaktärer. Man får följa polisens tankegång såväl som offren och mördarens. Tankar och funderingar känns realistiska. De lösa trådarna knyts ihop bra på slutet. Med ett riktigt snygg titel och omslag får denna deckare ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

15

Gul och stolt tronade den mäktiga Parkskolan högt över nästan alla delar av innerstan. Läget var utkanten av gamla parken. Bara ett stenkast därifrån låg den välbevarade rågåsbyggden Ebbaredsstugan  från 1824 och den av rhododendron kantade friluftsscenen, där världsmedborgaren Johannes Brost haft några av sina bejublade sommarrevyer. Bland annat ihop med mångfacetterade radarpartnern Nicke Wagemyr.

Nedanför skolan fanns en tvärbrant sluttning. Den hade tidigare bestått av tät växtlighet av främst barrträd men hade för flera år sedan förvandlats till gräsmatta. 

På området återfanns det trivsamma vandrarhemmet vid en asfalterad och ganska stor parkering. Förr i tiden huserade där också två roströda grusbanor för tennis, men dessa hade ersatts av stadsbebyggelse och fått maka på sig till en plats nära vattentornet.

Kvar finns emellertid en staty hedrande den lokale bondepoliikern och riksdagsmannen Carl Ifvarsson som fötts i ett samhälle tretton kilometer söder om Staden.

Carl-Henrik Dalman mindes sin allra första skoldag och framförallt att han mot sin vilja varit tvingad att bära kortbyxor. Han hade opponerat sig mot moderns förslag men inte fått gehör för sina protester. Alla de övriga pojkarna i klassen hade haft långbyxor, vilket han vid hemkomsten nogsamt poängterat för mamman.

Han hade för sig att vädret under premiären varit vackert, men det var fullt möjligt att den hågkomsten var felaktig eller grumlig. Tiden har en förmåga att förvränga vissa bilder från förr.

Exempelvis var det en relativt spridd uppfattning att ju äldre man blev, desto snabbare sprang man som ung. Dalman gick in och letade upp den korridor där Bo Österson residerade med sin klass. Så bromsade han upp och sniffade. Minsann om det inte luktade likadant som under hans egen sejour i den nu hundra år gamla läroanstalten. 

Somligt förändrades aldrig. 

Utanför rätt dörr överlade polismannen med sig själv.

Gå in direkt eller vänta till lektionens slut?

Han behövde inte stå i valet och kvalet särskilt länge. I en mordutredning inledning är varje minut av vikt. All onödigt tidsspillan skulle undvikas. 

Han satte örat mot dörren, hörde något om "ordens betydelse" och lyfte handen för att knacka.

Från baksidan;

En kvinnomördare slår till strax före högsäsongen i den idylliska Staden vid Sveriges största badbalja. 

Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare utsätts för hård press under några hektiska sommardagar. Den iskalle gärningsmannen lämnar efter sig ett avsiktligt spår som i högsta grad förbryllar polisen: en makaber hänvisning till kärleken. Vad avses med det kryptiska budskapet? Är ledtråden utplacerad enbart för att vilseleda eller handlar det om ett verkligt motiv?

 Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina