Författarintervju-Karin Stigsdotter Gustafsson

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Fem stycken: Eldens sommar, Skuggans hemlighet och Isjuvelens gåta som går under namnet Isjuvelentrilogin, utgivna på mitt eget förlag Fantasimaskinen. Flugpojken kommer i höst på Ordalaget bokförlag och Tångmannen kommer i år på Nohiding förlag.
(Dessutom har jag ett till manus klart, samt ett råmanus nästan färdigt.)

2. Vem är Karin Stigsdotter Gustafsson? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; En passionerad människa som älskar litteraturen, konsten, naturen. Har känslorna utanpå vilket både är härligt och plågsamt. Är mycket envis och strävar efter att lära och förstå. Min familj är det viktigaste i livet.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Svårt att säga. Den virvlade runt inom mig, och jag skrev ner den!

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Ålder tycker jag är ointressant, men jag var 49. Inuti var jag 10-12.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; I min närmsta omgivning är det ett par nära släktingar som är mycket peppande. Pratar vi bokbloggare är det mestadels beröm. Pratar vi btj är det toppbetyg. Annars är det ganska tyst. Mina två kommande böcker som ges ut på andra förlag väntar jag mig ska generera lite mer respons. Dels för de kommer att nå ut lättare och dels för att jag har utvecklats som författare.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag tänker på mina historier ständigt, de lever med mig i dröm och vaka. Känner mig otålig när jag inte får skriva. Idéerna ploppar upp och vill bara bli nedskrivna.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Nja, var rätt förvirrad där och skrev om Skuggans hemlighet från pärm till pärm. Slutresultatet är jag nöjd med än idag.
Men nu, efter flera manus, är det lättare. Nummer fem, Flugpojken, var enklast. Jag hade en förtätad stämning och ett intressant tema klart för mig från början, och sen utvecklade sig berättelsen organiskt under processen. (Det gör allt jag skriver.)

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Jag skriver på uppföljaren till Tångmannen och är nästan i hamn med råmanus. Det är en sommarrysare för 9-12 år. Skräcktemat blandas här med ett romantiskt tema, vilket är nytt för mig i skrivsammanhang. Sjögastar och vaniljhjärtan är viktiga ingredienser. Ha ha, det låter som en bra titel!😂

9. Har du några andra intressen?

Svar; Att läsa! Och som sagt: att vistas i naturen samt att vara med familjen. Vi har marsvin också sedan jag gav efter för dotterns böner för 13 år sen. De innebär en del jobb men är otroligt söta och charmiga. Jag är också besatt av att leka, plocka blåbär och åka pulka!

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är gymnasielärare i svenska och italienska men jobbar nu i en SU-grupp på mellanstadiet.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser mycket, mest böcker för mellanåldern för att bli ännu bättre. Älskar mystik och skräck. Tycker även om naturvetenskap, särskilt astronomi.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag har ingen särskild plats, utan växlar mellan köksbordet, vardagsrumsbordet, soffan och sängen. Redigerar korta stycken på mobilen var som helst.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Ingen rutin alls! När jag kan pressa in det i vardagen.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Bara skriv, döm inte. Det går att förbättra eller till och med radera efteråt!

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Att skriva klart mitt pågående manus, redigera det och börja på nästa. Har en toppenidé! Sen väntar ett äldre fantasymanus på en kraftig redigering och ännu ett manus på att bli skrivet.
Drömmen är att få skriva och arbeta med litteratur på heltid. Litteratur får mig att känna mig hel och lycklig.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Nej, inte vad jag vet. Det känns onödigt.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jag älskar klassiker, men vill inte slå en bok i huvudet på någon. Vi är så olika, och olika böcker tilltalar en i olika perioder i livet. Det viktiga är att man hittar rätt. Dessutom finns det så många fantastiska klassiker! Böcker som betytt mycket för mig i olika stadier av livet är Muminböckerna, Huckleberry Finn, Djuphavspirater, Utvandrarserien och Dorian Grays porträtt.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fear play

"Fear Play" av Tova Gerge utgiven av Albert Bonnier förlag. I denna boken får vi följa de tre huvudkaraktärerna Iris, Ba och Mikael. 

Iris vill bort från sin trista vardag. Det händer aldrig något. Iris har hittat en tjej, on line, hon är intresserad av. Hon heter Antonia. Antonia bor i staden, där Iris pappa är uppvuxen, som heter Twin Falls. Den ligger i Amerika. Hon ber därför sin mamma, Ba, om hjälp för att kunna resa till henne. Antonia arbetar på en skjutbana, men Iris är rädd för skjutvapen. Väl framme i Amerika tänker Iris också arbeta i en blomsterbutik. Iris mamma Ba, har nyligen förlorat sin bästa vän och är rädd att fler ska dö ifrån henne, och hennes man Mikael, har dessutom försvunnit-igen. Han har nämligen perioder där han dricker mycket, och brukar försvinna vid de tillfällena. Men han brukar alltid komma tillbaka. Ba letar på alla de vanliga ställena, utan att finna honom. Och han kommer heller inte hem. Han verkar inte vilja träffa henne. Så en dag får Iris ett samtal. Mikael har råkat ut för en olycka, och Iris måste därför återvända till Sverige. 

Detta är första boken jag läser av författaren. Jag tycker boken innehåller intressanta karaktärer, och jag tycker det är spännande, att få följa dem, och deras tankar och känslor. Vi får följa Ba och Mikael, och deras dotter Iris. Jag föll speciellt för dottern Iris. Jag får möta en ung kvinna, som vill prova på något nytt i livet, och samtidigt lära känna sig själv. Hon har dåliga erfarenheter och flera ex bakom sig, och behöver komma underfull med sina relationer till andra. Jag tycker det är intressant att läsa om när Iris blir bunden, av hennes wicca kompis Velvet. Detta är en bok som också tar upp lite allvarligare ämnen som medberoende, och olika rädslor, man kan ha. Rädslor man kan behöva bearbeta på olika sätt. Alla som lever med en alkoholist kan säkert känna igen sig i den rädsla man kan känna, för att personen kan skada sig själv. Också om rädslan att den man älskar ska dö ifrån en. Boken handlar också om kärlek. För övrigt har författaren ett fint språk och fina miljöbeskrivningar. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Fallen

Jag är faktiskt en superhjälte, tänker Iris med blicken ut genom flygplansfönstret. Jag vet ingen som är lika kompitent som jag. Jag är ett sånt exceptionellt flickvänsmaterial. Solen bländar henne, tvingar henne att vända bort blicken, sluta ögonen. I samma ögonblick hörs kaptenens utrop om att planet är på väg ner för landning. 

Var är Antonia nu? tänker Iris och försöker bibehålla sin svävande attityd. Hoppas att hon är en sådan som kommer i tid. Hoppas hon är den hon utger sig sig för att vara, och att hon luktar gott. 

Man ska inte ta ut något i förskott, men Iris kan inte låta bli att föreställa sig mötet med Antonia som storartat. Antonia har verkat så rationell och sansad, helt olik andra som Iris har flörta med. I värsta fall är det en bra boendelösning för oss båda var det senaste Antonia skrev. Vad händer när två exceptionella flickvänsmaterial ingår förening? En ostoppbar kemisk reaktion. 

Ånej. Med flyget som tappar höjd och de obehagliga tryckförändringarna i örat försvinner superhjältekänslan. Iris kropp är bara vanlig, hon blir yr och fötterna dryper av kallsvettig inuti de plastiga ballerinaskorna. När Iris stod i hallen redo att åka hade Ba sträckt fram gympadojorna i en vädjande gest. Kanske hade Iris tagit emot dem om Ba inte samtidigt hade sagt: Tänk om den där Antonia är en fullständig galning? Iris svarade inget då, bara himlade med ögonen åt Bas melodrama. Men visst är det stratistiskt omöjligt att Antonia är åtminstone lite störd. Iris omdöme är trots allt inte perfekt. I så fall hade hon aldrig blivit ihop med något av sina ex. 

Det går att se genom fönstretutan att bli bländad nu, fältens gröna rutor, flygplatsen är där och runt den bilarna som miniatyrer. Någonstans står kanske redan Antonia. Miniatyrvärlden rusar närmare och närmare tills Iris ser att allt är i naturlig storlek. Hon kniper ihop ögonen när hjulen slår i landningsbanan. Planet gungar till, vidare mot inbromsning. Så stor kraft, och ändå kommer inga olyckor att hända. Därför att jag är med ombord, tänker Iris. Jag råkar aldrig ut för nåt.

Hon säger det tre gånger för sig själv, försöker peppa sig till superhjältestatus igen, få det att innefatta både landningen och mötet med Antonia. Sedan står planet still, och hon har klarat sig. Ser du, det här blir nog inte så illa, Iris. 

Baksidestext;

IRIS LÄMNAR ALLT, hon vill bort. Hon reser till tjejen hon träffat online, som jobbar på en skjutbana i Idaho. Där är Iris plan att bli en helt ny person. Men hennes pappa, som nyligen har försvunnit, växte upp i staden hon flyttar till. 

Hemma i den tomma villan försöker Iris mamma Ba få tillvaron att handla om något annat än rädsla. Hon måste återvända till musiken, men det känns omöjligt efter makens försvinnande, och en nära väns våldsamma död. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Svarta vingar över muren

"Svarta vingar över muren" del två ur Byrån för ovanliga händelser arkiv, av Håkan Borg, utgiven av Books on Demand. Vi får följa Lisa som är lärling, och hennes pappa Lars som är jägare. Från början visste de inte att Lisa var Lars dotter. De arbetar för "Den hemliga byrån för ovanliga händelser". De får besked om, att de behöver åka till Kina. Kina står nämligen inför en katastrof. Jägare från hela världen kallas in, för att bistå Kina i kampen. Väl där träffar Lisa, Xian, som nyligen förlorat sin lärare. Xian ser inte med blida ögon på Lisa, då hon bara är en lärling ännu. Xian undrar vad en lärling har där att göra, när de står inför en katastrof. Dock har Lisa vissa förmågor, som Xian inte är sen att utnyttja. Hon har nämligen sin egna agenda. Xian vill ha Lisas hjälp, för att ta sig över muren, och hämnas sin lärare. Då man skickat ut Lars och flera andra jägare på uppdrag blir Lisa orolig att något hänt hennes pappa. Hon vill absolut följa efter för att om möjligt kunna bistå honom i kampen. Detta blir inledningen till ett riktigt rafflande äventyr. Håll i er. För det går galet fort ibland! Och som författaren skriver i slutet: om någon trygg råkar läsa boken, så är det bara en saga. 

Detta är den andra boken i serien och jag har även läst och recenserat den första delen. Jag tycker det låter spännande med att det skulle kunna finnas en byrå, för ovanliga händelser, och jägare som är tränade för att ta hand om diverse troll. Jag anade aldrig att det fanns så många olika.  Och att det behövs jägare för att bekämpa dem. Det kanske beror på att jag är en trygg, och inte en vidsynt. Allt har författaren beskrivit med en ton av humor, som gör att jag skrattar medan jag läser. Jag gillar hur författaren beskriver miljön, och jag tycker att huvudkaraktären Lisa, är en riktig "bad ass" karaktär. Dock möter den tolv år gamla Lisa, ett land där flickor och lärlingar inte har så hög status, så jag tycker att det är bra, att Lisa ändrar på den inställningen. Jag gillar hur fina och måna, pappa och dotter, är mot varandra. Deras relation är varm och kärleksfull. Jag hoppas att jag får läsa fler äventyr om trolljägarnas jakt på troll i framtiden, av författaren. Kan varmt rekommenderas. Denna spännande saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6 Damernas avdelning

När samtliga inlånade jägare till slut kommit in i det lilla grindhuset så började de delas upp i grupper, eller grupper är kanske fel att säga. Lisa, som var den enda tjejen, fick följa med en kvinna och de övriga, samtliga män, fick gå åt ett annat håll. Lisa sneglade förvånat över axeln när hon gick och undrade varför hon inte fick sova på samma ställe som Jan. Hon kände sig både blyg och osäker i den här griniga kvinnas sällskap. Med nedslagen blick valde hon därför att bara följa med kvinnan utan att fråga. 

Hon såg hur Jan gick uppför en bred trappa till ett vackert hus som tonade upp sig mot himlen. Själv var hon på väg uppför trappan till en grå barack. Den såg på inget sätt ut som det palatsliknande hus som Jan försvunnit in i. Hon rynka de pannan och såg allt mer förbryllad ut. 

Ganska snart kom de in i en stor sal där det stod sängar i rader längst rummets väggar. Totalt var det tolv sängar i varje rum. Varje säng hade ett tillhörande grått plåtskåp som stod bredvid huvudkudden. Kvinnan som visat Lisa vägen pekade bara på en däng och grymtade något ohörbart. Lisa lyfte blygt på huvudet och vågade för första gången öppna munnen. 

-Vad? frågade hon. 

Kvinnan vände sig om och stirrade fientligt på henne en lång stund. 

-Så du kan prata i alla fall, det här är din säng, snäste hon. Bäst att du tar väl hand om den, det var en av våra bästa jägare som hade den före dig. 

Xian hatade att ett litet runtögt flickebarn från Sverige skulle sova i Huis gamla säng. Dessutom var den här korkade ungen inte ens en jägare utan en värdelös lärling. Varför hade Stockholm skickat en oduglig lärling för att hjälpa till vid storlarm? Det var någonting som Xian inte kunde förstå. 

Baksidestext;

Svarta vingar över muren är uppföljaren till Trolljägarens dotter och är andra delen i serien Ur Byrån för ovanliga händelsers arkiv. 

Kina hotas av en katastrof och jägare från hela världen kallas in för att förhindra den. En av dessa är Jan från Uppland. Lisa följer med och befinner sig plötsligt i ett land där mycket är främmande och annorlunda. När Jan plötsligt försvinner ut i Gobiöknen utanför den gamla muren får Lisa en föraning om att han kommer att hamna i livsfara. Frågan är bara vad kan en lärling som dessutom är en flicka kan göra för att hjälpa honom i ett land där varken flickor eller lärlingar har något värde? 

När hon får hjälp av den kinesiska fjärrspanaren och trolljägaren Xian tror hon att allt ska lösa sig. Problemet är bara det att Xian har en egen agenda och använder Lisas förmågor för att kunna ta sig utanför muren. Samtidigt visar det sig att Lisas föraningar är riktiga, Jans hälsa är i fara. Dock är nog två virriga systrar farligare för Jans liv och hälsa än de blodtörstiga odjur som lurar ute i öknen skuggor. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Läs också min recension av "Trolljägarnas 

dotter" här

Odens stenar

"Odens stenar" av Eva Warelius utgiven av Kikkuli förlag. För barn 9-12 år. Mei Li och Torsten ska på långritt på Öland, tillsammans med islandshästarna Gandur och Kappi. Mei Lis bror Torsten som är synsk, och kan se in i framtiden, menar att Mei Li kommer att råka ut för något spännande. Men vad som kommer att hända kan han tyvärr inte se. Mei Li blir lite orolig, men de kommer i alla fall iväg och njuter av ridturen, och deras fina islandshästar. När de kommer fram till Rönnerums forntidsby, råkar Mei Li ut för en olycka och omges snart av ett kompat dis. Plötsligt befinner hon sig på järnåldern och träffar en flicka som heter Tyra. Tyra är i behov av Mei Lis hjälp. Ska Mei Li lyckas med ditt uppdrag? 

Detta är den första boken jag läser av författaren. Men jag hoppas få läsa fler böcker av henne. Boken har en bra och lättläst text utan bilder. Det är en spännande berättelse som rullar ut sig, och vi befinner oss i nutid, samtidigt som huvudkaraktären gör en tidsresa tillbaka till järnåldern. Jag tycker böcker som handlar om tidsresor av olika slag är spännande. Tänk om att få vara med på ett sådant äventyr. Författaren lyckas få historian att låta trovärdig och miljön är bra beskriven. Jag känner hur man förflyttas tillbaka i tiden och tror på att jag är där. Jag tycker att boken innehåller fina personbeskrivningar och tankar och känslor är fint beskrivna. Jag kan varmt rekommendera denna fina bok till dig som gillar både hästar och äventyr. Jag hade älskat denna boken, när jag var barn. Jag tyckte den var väldigt bra och spännande som vuxen. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Handlar det om mig? 

Handlar det om mig? Jag drar efter andan. Benen blir som kokt spagetti. Tänk om Torsten har rätt, att jag ska få vara med om något annorlunda. Jag som aldrig varit med om något oförklarligt. Handflatorna blir svettiga. Jag stryker av de mot pyjamasen och sätter mig på sängen. Både ben och armar blir blickstilla. Musklerna är spända. Jag måste få veta mer om vad som ska hända! 

-Men, vadå? Berätta! 

Jag tjatar, men Torsten rycker på axlarna och säger att ha inte vet mer. Han går in till sig. Genom den öppna dörren hör jag hur hans säng knarrar när han lägger sig. Det går inte ens en minut innan han har somnat. 

Jag lägger mig och drar upp täcket till hakan trots att jag är klarvaken. Lyssnar på Torstens lugna andetag. De är tvärt emot hur jag känner mig. Genom kroppen slingrar elektriska strömmar. Mina andetag är korta. Huden knottrar sig. Jag känner doften av lägereldrar. Blundar jag hårt ser jag en äng med grå stenbumlingar. 

I sängen är det varmt. Till slut blir jag dåsig av värmen, sedan svettig. Jag kastar av mig täcket, men då kyler nattluften. På med täcket igen. Jag är klarvaken. Tankarna virvlar hit och dit. Något ovanligt ska hända. Bara med mig. Men Torsten och hästarna då? Om jag inte gillar det? Eller om något går fel? 

På natten drömmer jag vimsiga, snurriga drömmar. Jag vaknar till ibland, antingen svettig eller frusen. Somnar om och fortsätter drömma, men kan inte komma ihåg något av det när jag vaknar. En lång stund ligger jag kvar i sängen och försöker minnas. Fast jag vet att det var viktigt minns jag ingenting. 

Baksidestext;

Min bror Torsten är synsk och kan se in i framtiden. Han säger att jag kommer att få vara med om något riktigt spännande när vi ska rida långritt på Öland. 

På en karta följer jag ridleden. Utan att jag tänker på det stannar mitt finger vid ett namn. Det står "Rönnerums forntidsby" och strax intill läser jag "Odens stenar". Namnen påminner mig om något. Något som jag knappt kommer håg. Någonting för länge sedan. Eller någonting jag drömde i natt. Jag blundar och anstränger mig. Något om en flicka... En fantastisk höst... Och något riktigt otäckt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Sylvia i Syrentorpet och Rune renoverare

"Sylvia i Syrentorpet och Rune renoverare" av Maria Carl'en Lindwall utgiven av Lava förlag. Denna våren händer det mycket. Mormor har nyligen gått bort, killen har gjort slut, och Sylvia har varken jobb eller lägenhet. Då får hon veta att hon ärvt mormors lilla torp - Syrentorpet. Sylvia hyr ett förråd, där hon lämnar sina saker. Sedan beger hon sig till den lilla byn, där mormor bodde. Väl framme träffar hon Rune som tar med henne till det lilla torpet. Minnena sköljer över henne, medan hon går runt och kikar, och torpet är precis så som hon minns det från när hon var liten. Medan Rune renoverar torpet åt henne, tänker hon bo på vandrarhemmet i byn. Ju mer hon lär känna byinvånarna, ju mer känner hon sig hemma i den lilla byn. Hon blir en del av gemenskapen, och Rune och Sylvia blir snabbt ett par. Kanske ska hon stanna här, tillsammans med det lilla pyret hon väntar? 

Denna mysiga lilla historia är inte så lång, men jag hade gärna läst mer om Sylvia och alla människor i den lilla byn. Detta är en bok som handlar om att börja om, och om att vända mörker till ljus. Kapitlen är väldigt korta, men de innehåller så mycket ändå. Jag kan riktigt känna vilken härlig gemenskap de har, i denna lilla fiktiva lilla by. De lever mer genom att återbruka, odla det som de behöver, och hjälpas åt där behov finnes. Ett mer hållbart samhälle, med andra ord. Jag sugs med in i den fina gemenskapen, och önskar att jag också bodde där. Alla personer verkar så vänliga och omtänksamma. Och de bryr sig om varandra på ett genuint sätt. Jag gillar att de som bor i den lilla byn, har fantasifulla namn, som Svea Slaktare, Klasse Klang och Rune Renoverare. Boken innehåller fina miljöbeskrivningar och härliga personbeskrivningar. Denna mysiga lilla bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Syrentorpet 

Rune svängde in på en gräsbevuxen grusväg och där var huset, Syrentorpet. Sylvia stapplade ur bilen, övervälgad av synen och minnena som kom för henne. Trädgården var vildvuxen. Syrenerna hade brett ut sig men doftade överdådigt. 

"Välkommen till Syrentorpet!" sa Rune och bredde ut armarna. 

"Oh!", sa Sylvia. " Precis som jag minns det men vildare." Det låg en hög med gamla brädor i trädgården. 

"Det är jag som har lagt dem där", sa Rune. "Det är liksom min grej, att ta tillvara det som går att använda av det gamla och använda det när jag renoverar eller bygger nytt. Bra, tänkte Sylvia. 

"Ska vi titta på huset? Jag har spikat för några fönster. Glaset var trasigt. Inte för att fönster virket var dåligt, nejdå. För hundra år sedan valde man det hårdaste kärnvirket till fönster. Så det är bara att sätta in nya glas."

Huset var inte så stort, torp stämde bra. Det hade faluröda, solblekta träväggar, knutar med flagnande vit färg och en fernissad ytterdörr med ett litet kvadratiskt fönster i. Runt huset och tätt inpå väggarna växte syrener som stod i full blom. Det fanns rester av ett grönsaksland nu bevuxet med tistlar och maskrosor och enorma bärbuskar med en del torra grenar. Hon upptäckte ett äppelträd som lutade betänkligt. Det hade grov flagig bark och skickade mängder av skott rakt upp mot himlen. En gammal gräsmatta var nu förvandlad till en äng med prästkragar och utblomade gullvivor. Sylvia försökte ta in allt. 

"Ska vi gå in?" sa Rune. De klev upp på trappan. Den sviktande lite. "Behöver bytas", sa Rune. Han fiskade fram en nyckel, låste upp och klev in. Rå, stillastående luft slog emot dem, men Sylvia såg sig förtjust omkring. Allt var sig likt. Samma köksbord och stolar. 

"Huset har inte ändrats något så länge jag minns", sa Rune. 

"Du ska veta att jag ofta kom och hälsade på när jag var liten?. Vi bodde grannar. Nu har mina syskon flyttat vidare en jag är kvar." 

"Har du ångrat att du stannade?" frågade Sylvia, lite förvånad över sin egen djärvhet. 

"Nej, inte en dag. Det är här jag hör hemma. Det är här jag kan jobba med det jag vill, renovering och återbruk."

Sylvia tittade vidare. Köket hade vedspis, en elektrisk spis av äldre modell och köksluckor dom drogs i sidled. Hemvävda kökshanddukar och virkade grytlappar hängde framme. 

"Mormor var inte typen som bytte kök vart tionde år", sa Sylvia. 

"Nej, minsann", sa Rune. "och varför skulle hon göra det. Hon tyckte som jag, bra grejor som fungerar ska inte bytas." Sylvia tänkte på Jalle, alktid med det senaste, en man nästan från en annan tid, i alla fall från en annan kultur. Vad länge sedan det var!

"Mormor lämnade huset som om hon skulle komma tillbaka hit", konstaterade Sylvia. 

"Ja, det var hennes tanke. Men det gick inte. Eller så behöll hon det så här för att du bara skulle kunna flytta in", sa Rune med ett knipslugt leende. 

Baksidestext;

Följ med Sylvia, en kvinna som har förlorat allt och låst in sina känslor, när hon ärver det lilla huset på landet - Syrentorpet. När Rune, en händig renoveringsmästare, dyker upp i hennes liv, börjar vägen mot helande och hopp. Tillsammans skapar de ett nytt kapitel i en varm och välkomnande by. Granlund, där vänskap och kärlek blomstrar. 

Denna gripande historia utforskar kraften i gemenskap och den oväntade glädjen i att omfamna livets överraskningar. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Glimma - Spelet

"Glimma - Spelet" av Marie Helleday Ekwurtzel, illustrerad av Lena Furberg, utgiven av Hegas förlag. För barn 9-12 år. Lilly och hennes kompisar Stina och Simon ska åka på ridläger, och vara med på ett medeltids-spel. Men för att lyckas med det måste Lilly miljöträna hennes häst Glimma, som hon tagit hand om efter att den förra ägaren misskött henne. Då Lilly inte lyckas få Glimma att gå över en bro, ser det ut som om hon får stå över spelet, och hon känner sig utanför. Dessutom verkar de som har ridlägret skumma och när en dyrbar silverkrona har försvunnit, funderar vännerna på, om det är en tjuvliga i farten. Men vad är det egentligen, Glimma hör från den gamla fiskeboden längst nere vid stranden? Ska de tre vännerna lyckas lösa mysteriet med den försvunna silverkronan? 

Detta är den tredje delen om Lilly och den misskötta hästen, Glimma. Jag har läst och recenserat de två första delarna. Glimma är nu en helt annan häst än i våras när Lilly började sköta henne. I den här delen belyser man frågan om vikten av att miljöträna sin häst. Det är viktigt för att hästen inte ska bli rädd för saker, som kan dyka upp i samband med en ridtur t ex. Det gör att hästen blir lite modigare och får den att lita på sin ryttare. Annars är hästen ett flyktdjur, och de kan sticka vid första tecken på fara. För övrigt är boken spännande och lättläst, för de som precis börjat lära sig läsa, och innehåller fina tecknade bilder, av Lena Furberg. Historien innehåller en stor portion kärlek till vår vän hästen och stallkamraterna. Jag får följa tre unga hästälskare och deras äventyr under ett ridläger, som även involverar ett spännande mysterium. Jag läser gärna vidare i serien för jag vill se hur det går för Lilly och Glimma i fortsättningen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Gården vid havet

Det stod två bilar med hästtransporter på stallbacken. Efter några dagars ridläger var det dags. Lilly, Stina och Simon skulle åka till Brohult. 

Lilly ledde Glimma runt bilarna. Hon gnäggade och slängde med huvudet. Först åt vänster sedan åt höger. Den vita manen och pannluggen vajade. 

Detta var något helt annat än den rädda, skabbiga häst som hade kommit till stallet i våras. Lilly strök handen över Glimma mörkhåriga hals. 

-Såja, tjejen, sa hon. Det går bra. 

Glimma tittade på henne och fnös. Ole gick in i transporten utan problem. 

-Bra, sa Kajsa. Nu tar vi Glimma. Har du med godis till henne, Lilly? 

-Japp, svarade Lilly. 

Hon tog ett djupt andetag. Sedan gick hon ett varv till och kom fram till transporten. Glimma stannade tvärt. Efter mycket godis och lite trixande gick hon in. Max och Kajsa hjälptes åt att fälla upp lämmen. 

Baksidestext;

Lilly ser fram emot att åka på ridläger. Alla skötarna på ridskolan ska vara med. Men det blir inte som de tänkt sig. Lilly och hennes kompisar Stina och Simon får åka iväg några dagar. Och ta sina sköthästar med. De ska vara med i ett medeltids-spel. Vid en gammal ruin. 

Men Glimma krånglar och vill inte lyda. Lilly får stå vid sidan av och känner sig utanför. Sen försvinner en dyrbar silverkrona. Och vad är det Glimma hör nere vid stranden? Är det en tjuvliga i farten? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Bidrottningen

"Bidrottningen" av Veronica Linarfve utgiven av HarperCollins förlag. Gabriella är en fullt fungerande fru, som arbetar som projektledare, är fru till Robin, och mamma till två barn. Hon gör till och med barnens läxor. Dessutom hjälper hon sin farfar, som vägrar att ha med hemtjänsten att göra. Livsjulet snurrar allt för fort, och när hennes farfar råkar ut för en olycka och sedemera dör, är kollapsen snart ett faktum. Hon får en psykos, och tror därmed att hon är ett bi. När hon blir utskriven efter en tid på psyket, är hon fruktansvärt trött. För att få möjlighet att vila åker hon därför till farfars gård, som nu är tom. Väl där sover hon till en början väldigt mycket, och vägen tillbaka till ett normalt liv igen är lång. Tanken är att Gabriella ska rensa och sälja gården. Med tiden får arbetet med farfars bin henne på nya tankar. En sak är säker. Hon kan inte fortsätta att köra på i samma takt, och har i och med kollapsen, nu fått en tankeställare. Hon vill fortsätta att arbeta med bina och gården, och hon har många bra ide'er kring det. Problemet är bara att Gabriellas pappa vill sälja gården. Hur ska Gabriella få honom på andra tankar? 

Jag tycker att boken är mycket tankeväckande, och ett tips till dig som jobbar för hårt, för att göra alla runt dig nöjda. Eller om du har någon i din närhet som gör det. Våga säga nej! Ingen tackar dig för att du bränner ut dig. Boken är inspirerad av författarens egna erfarenheter, även om det inte gick så långt som i boken. Vi människor är egentligen inte gjorda för ett modernt samhälle, och alla dessa krav. Vi får följa den typ av kvinna som slår knut på sig själv, för att kunna prestera på topp. Alltid! Känns det igen? Det fungerar inte i längden, och tillslut stänger kroppen av, och man går in i väggen. Man måste tänka till, och inte glömma bort sig själv, som kvinnan i boken har gjort. Huvudpersonen lever helt för att göra alla andra nöjda, utan att tänka på sig själv. Fortsatt tycker jag att det är en fin berättelse, där bina får ta en viktig och stor plats, och relationen som huvudpersonen får till dem. I ett bisamhälle hjälps ju alla åt, och ingen är tvungen att göra allt själv. Författaren återger berättelsen på ett klokt och fint sätt, och med ett uns av humor, så den bjuder även på en hel del skratt. Men även tårar. Detta blev en av månadens favoritböcker, och får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Gabriella borde åka hem men dröjde ändå kvar i huset. Planlöst gick hon in och ut mellan övervåningen många rum. Trots att hon städat huset så många gånger var det inte förrän nu hon tänkte på hur många det faktiskt var. Ovanför trappan låg allrummet som dominerades av farmors stora garderob, en stor bokhylla, en blåvitrutig soffgrupp och en teve. På de breda golvtiljorna låg trasmattor i blå nyanser och i hörnet stod spinnrocken. I korridoren till höger låg fyra mindre rum, pappas gamla, syatelj'en, farfars arbetsrum och gästrummet.

Till vänster låg badrummet, klädkammaren och ytterligare ett stort rum med säng och skrivbord. Medan hon gick skapade hon mentala listor på allt som måste göras. Vid varje förr stannade hon till och väntade. Väntade på att farfar skulle skutta fram och ropa: "Men är det inte mitt favoritbarnbarn som är här och hälsar på?" 

Hon gjorde sig beredd att kasta sig i farfars armar och utbrista att han inte fick luras så här. Spela död på det här viset. Farfar skulle skratta högt och svara att hon var alldeles för lättlurad. De skulle bråka om vem som hade rätt. När de sansat sig skulle de kroka arm och gå ner till köket och dricka kaffe h äta skorpor med honung. När de fikat klart skulle de gå ut till bikuporna. Farfar skulle bli både förvånad och förtjust och berömma Robins arbete med kuporna. Då skulle hon ta tag i hans hand, hålla den hårt och berätta sanningen. Att det var hon som hade tagit hand om bina fast hon var allergisk. Bill skulle klappa henne på armen och säga att han hela tiden visste att det var hon. 

Inget av detta hände. 

Till sist låste hon ytterdörren och gömde nyckeln under krukan på nedersta trappsteget. 

"Var mentalt stark nu", sa hon och satte sig i bilen. Trettio sex minuter senare var hon hemma. Vid köksbordet fannhon Robin med näsan i datorn och sedan smälte allting samman i en enda flod. Jo, barnen måste äta innan träningen men nu är det för sent och ingen fara, de får ta en banan och nej, Birka, jag vet inte var dina Airpods är, du måste hålla ordning på dina saker och ja, Melina, glittersnodden ligger väl i lådan i badrummet och nej, Birka, vi kan inte leta mer för nu måste ni åka till träningen och ja, tack Robin, det vore toppen om du kunde skjutsa barnen, det är vår tur idag, så kan jag börja med middagen och nej, vi har inte äpple, ät banananen är du snäll och åk nu för ni kommer för sent, säger jag! Man och ungar ut genom dörren och inte hade hon kommit ihåg att köpa mer spagetti. Makaroner fick duga. 

"Hur mår du?" Robin hade lämnat barnen och var tillbaka. När han såg det vita skummet som var på väg över makaronkastrullens kant rusade han fram till spisen och knuffade undan Gabriella som stod och stirrade. "Låt mig ta över här", sa han och drog kastrullen från plattan och torkade upp. "Brände du dig?" 

"Va?", svarade Gabriella. 

Robin drog ut köksstolen och ledde henne dit. 

Baksidestext;

Trots att Gabriella Lind aldrig hade flugit av egen kraft förut, kände hon ingen svindel när kroppen lättade från heltäckningsmattan. 

En dag hittas Gabriella Lind under ett skrivbord fast övertygad om att hon är ett bi. Före det var hon en fullt fungerande projektledare, fru och kapabel mamma som till och ned gjorde barnens läxor. Dessutom tog hon - trots insektsallergi - hand om sin hemtjänstvägrande farfar och hans sexhundratusen bin. 

En dag är kollapsen oundviklig. För att få möjlighet till att vila flyr hon till farfars gård och med bina som guider börjar hon se på livet ur ett nytt perspektiv. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Ringfuru

"Ringfuru" av Erik Nilshammar utgiven av Lava förlag. Vi får göra en tidsresa till 1700- talets Hälsingland. En hemkommen soldat har tagit en stuga i besittning i Piparvallen. Kronolänsman Erik Forsbeck samt hans kollega Petter Lundman beger sig till platsen. Väl där finner man att en ung kvinna, Saga, har hittat en död ung man i Stormyrtjärnen. Vallpigorna är uppjagade. Strax efteråt hittas ett nyfött och dödat barn i en kallkälla. Dessutom har en slagbjörn börjat härja i trakten. Den har rivit vallpigornas skällko. Kan det vara slagbjörnen som även orsakat den unge mannens död? Man inleder en jakt på björnen, där man tillslut lyckas döda den. Men den har även lyckats skada några av jaktedeltagarna innan den dog. Man konstaterar snabbt att björnen inte kan ge de skador, som den unga mannen har. Det troligaste vapnet är den spikklubba som man hittat i soldatens stuga. Forsbeck är tvungen att stanna för att lösa fallet. Vad är det egentligen för ondska som rör sig runt Piparvallen? Ska Forsbeck reda ut den härva av konspirationsteorier och blodshämnder som florerar runt platsen, eller beror allt helt enkelt på trolldom?

Detta är den andra delen om Kronolänsman Forsbeck. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Ringfuru är inspererad av verkliga händelser, men har även fiktiva inslag. Det märks att författaren gjort en grundlig research om händelsen. Jag tycker att författaren lyckas förmedla en riktigt spännande och välskriven kriminalhistoria i 1700-talets Hälsingland. Det kunde inte vara så lätt att lösa brott, utan de verktyg som vi har idag. Även nu tycks polisen allt som oftast gå bet. Många brott förblir olösta även idag. Språket och miljöbeskrivningarna i boken känns äkta och trovärdiga, tillika karaktärerna känns levande. Vi kastas in i en härva av bittra släktfejder, konspirationsteorier, trolldom och ond bråd död. Trots att människorna på den tiden var kristna, kan de ändå inte låta bli att tro på det övernaturliga. Kanske är det självaste Vitulv som är orsaken till alla mystiska händelser? Ja, det kunde inte vara lätt att veta vad som var vad, i de mörka och kusliga skogarna. Jag tycker att boken har en spännande upplösning, och jag kan varmt rekommendera denna serie som är tänkt att bli sju böcker sammanlagt. Jag läser gärna mer av författaren. Denna spännande, historiska kriminalroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Mörtsjöarna

De hade klivit upp samtidigt som vallpigorna och av dessa blivit bjudna på frukost ute på brokvisten. Ljummen kärnmjölk, ost och bröd. Samtidigt som de åt förmanade de vallpigorna att vara försiktiga. Både de som skulle bege sig ut i skogen med djuren och de som blev kvar på vallen. Kom någon illgärningsman skulle de blåsa en varningssignal i kohornet eller näverluren. 

Forsbeck skulle hålla sig inom hörhåll medan Lundman skulle bege sig bort mot Eckelsbo för att förmedla dödsbudet till Samuel Härås husbonde Rudolf Modin och till länsman Fager i Dilsbo. Det var oklart på vilket sätt Eckenbopatriarken skulle ta till sig det, men de hade kommit överens om att Lundman inte skulle ge några detaljer om dödsorsaken utan bara berätta var drängen hade påträffats. Pojkens skador skulle de behålla för dig själva så länge. Allt för att undvika att Modin drog några förhastade slutsatser om Helsingesläktens inblandning och skuld. 

Viktigt var dock att de fick klarhet i vilket ärende Samuel begivit sig mot Järfsiö och varför han tagit vägen längs med Stormyren. Det finns ju också möjlighet att den skyldige fanns att hitta i Eckkelsbo. Samuel hade kanske rymt, och till och med stulit någonting från din husbonde. Modin var känd för sitt heta temperament och kanhända var det humöret som sallat över och fått konsekvenser om det var han som jagat Samuel. 

Naturligtvis måste även pojkens arma föräldrar underrrättas, en grannlaga uppgift för en budbärare. Men även dessa kunde kanske ha upplysningar att ge om man tog det varligt. Sedan var det en öppen fråga hur beskedet skulle tas om hand av länsman Fager. Den unge lagväktaren från Dilsbo saknade såväl medkänsla som varlighet. Han traktade efter de finare salongerna och det var ingen hemlighet att han gärna ville efterträda kronofogde Broman när denne skulle tvingas dra sig tillbaka. Vidskeplig, fåfäng och egennyttig. Frågan var om Fager skulle se mordet som en möjlighet att framhäva sin duglighet eller se mordet om händelsen bara skulle störa hans planeroch ambitioner. 

Under tiden skulle Forsbeck försöka leta rätt på Järlström. Han kunde mycket väl finnas någonstans runt Piparvallen. Mannen var i allra högsta grad misstänkt även om Forsbeck inte alks var snar att slå fast hans skuld som Lundman hade varit. Det var ännu så länge för många frågetecken som behövde rätas ut, men bara det faktum att han försvunnit från vallen var naturligtvis en försvårande omständighet. 

Baksidestext;

Juni 1714. I närheten av sockengränsen mellan Järvsiö och Dilsbo i Hälsingland. Kronolänsman Erik Forsbeck och hans kollega Petter Lundman beger sig upp till Piparvallen där en hemkommen soldat tagit en stuga i besittning. Väl framme möts de av uppjagade vallpigor som hittat en ung pojke dränkt i Stormyrtjärnen.

Det viskas om trolldom och om släkter som ligger i bitter fejd. När ett nyfött barn hittas dött i en Kall källa, och en slagbjörn börjar härja runt vallen blir Forsbeck tvungen att stanna. Gamla synder gör sig påminda och snart befinner sig Forsbeck insnärjd i en härva av konspirationer och ond bråd död. 

Vad är det för ondska som rör sig i allt snävare cirklar runt Piparvallen? Är det en vettlös soldat, män på jakt efter Blodshämd, eller någonting betydligt allvarligare? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kvinna saknad

"Kvinna saknad" av Mary Kubica utgiven av Lavender lit förlag. Vi får följa karaktärerna i boken både i nutid, och de händelser som utvecklade sig för elva år sedan, när två kvinnor hittas avlidna, med en kort tids mellanrum. Även en sexårig flicka, Delilah, dotter till den ena mamman saknas. Först tror polisen att de två fallen har med varandra att göra, men polisens arbete ger fler frågor än svar. Utredningen lägs sedermera ner, när man inte kommer någon vart. Mannen till den ena kvinnan som är avliden, har suttit i fängelse sedan dess, då man tror att det är han som har begått morden. Nu elva år senare lyckas en tonårstjej rymma från två kidnappare, som har haft henne inlåst under flera år tid i deras källare. Tjejen har farit illa, och är bara skin och ben och väldigt smutsig. Hon säger att hon heter Delilah. Man tror genast att det är flickan som försvann för elva år sedan, som kommit tillbaka. Fadern blir överlycklig, men hennes bror är mer tveksam. Kan det verkligen stämma att det är hans försvunna syster? Varför minns hon ingenting om tiden innan hon försvann? Och vad hände egentligen för elva år sedan? Nya ledtrådar uppdagas, och kanske kan man lösa mysteriet om vad som verkligen hände, nu elva år senare? 

Wow, vilken sträckläsar bok! Jag tycker att boken är både spännande och lite läskig, emellanåt. Jag tycker att det är ett bra driv i boken då boken innehåller lagom långa kapitel, vilket gjorde att jag gärna läste ett kapitel till. Det var verkligen svårt för mig att lägga ifrån mig denna så kallade popcorn thriller. Boken känns välarbetad och handlingen trovärdig. Det finns flera kända fall av förövare, som har låst in sina offer i flera år. De låter dem svälta, och behandlar dem illa. Jag får en lite otäck känsla i magen, medan jag läser flickans berättelse. Jag berörs på djupet av hur de båda kidnapparna har låtit flickan leva i misär i så många år. Jag tyckte det var skönt när hon lyckades rymma. Boken innehåller flera skickligt gjorda vändningar. Jag kan inte vara säker på någonting, för plötsligt läggs det till en ny twist till handlingen. Hur mycket jag än försöker lägga ihop pusselbitarna får jag ändå inte ihop det. Jag får följa de olika karaktärerna i handlingen på ett bra sätt, både i nutid och i dåtid. Spänningen ökar ju mer jag läser. Upplösningen är verkligen inte den man tror. Har ni inte läst den så ta tag i det nu! Jag hoppas på fler böcker av författaren. Denna spännande nagelbitare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kate

11 år tidigare

Maj

Det knackar på dörren. Högt och uppfordrande. Det är efter nio på kvällen. Det är mörkt ute, månen och stjärnorna är dolda bakom ovädersmoln. Den enda gången jag ser någonting utanför fönstret är när det blixtrar och världen dränks i ett plötsligt ljus. 

Jag är i köket, har kommit hem sent efter en lång dag på jobbet. Jag har just öppnat en flaska vin och väntar på att resterna - Beas pastagratäng som hon gjorde för flera timmar sedan, när jag fortfarande levde i villfarelsen att jag skulle hinna hem i tid - ska bli varma i mikron, när det knackar på dörren. Jag tittar upp från mitt glas när jag hör det, och plötsligt fryser mitt blod till is. 

Folk dyker inte upp bara så där klockan nio en stormig kväll. Bea är ute i det fristående garaget som hon använder som musikstudio och som ligger på baksidan av huset. Hennes mobil ligger på köksbänken bredvid mitt vinglas. Jag kikar ut genom köksfönstret mot trädgården. Det är mörkt. Regnet öser ner från himlen, ett plötsligt skyfall. Jag har svårt att se något genom fönstret på grund av regnet. Det har inte slutat regna på flera dagar. Jag har aldrig sett något liknande. Jag är inte den enda som funderar på att börja bygga en ark. Till och med Bea, som är den mest sansade av oss, har övervägt att bygga en ark. Allvarliga översvämningar väntas, och det ska fortsätta regna hela nästa vecka. Floder har svämmar över sina bäddar och orsakat kaos. Parkeringen utanför mataffären har förvandlats till en swimmingpool. Vägar är oframkomliga, en del skolor har stängt. I ett nyhetsinslag från en stad inte alltför långt bort paddlade folk i kanoter längs gatorna. 

Det pratas om apokalypsen, en lätt hysteri börjar göra sig gällande och folk säger att de här regnovädren kanske är ett tecken på att vi närmar oss den yttersta tiden. Jag är ingen domedagsprofet, men jag gick ändå till kyrkan och biktade mig, för säkerhets skull. Man kan aldrig vara nog försiktig när det gäller sådana saker. 

Baksidestext;

Shelby Tebow är den första som försvinner. Inte långt senare försvinner Meredith Dickey och hennes sexåriga dotter Delilah, bara några kvarter från där Shelby sist sågs. Hänger försvinnandena samman? Efter en omfattande polisutredning, som väcker fler frågor än ger svar, förblir fallen olösta.

Nu elva år senare, kommer Dililah plötsligt tillbaka. Alla vill desperat veta vad hon råkat ut för, inte minst hennes pappa och bror, men när sanningen väl uppdagas vänds allt upp och ner...

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Flickan i den rosa skogen

"Flickan i den rosa skogen" av Helena Dahlgren utgiven av Nyponförlag. Vi får följa Ella vars liv förändras en dag när polisen kommer till skolan, och berättar att hennes pappa är död. Det är en vecka kvar till skolavslutningen, och hon och hennes tvillingsyster sörjer. Ella har slutat prata av chocken. Hon skriver istället ner sina tankar och känslor. Efter begravningen åker de till deras sommarstuga där också mormor och morfar finns. Under sommaren fortsätter hon att skriva istället för att prata. Ska Ella någonsin börja prata igen? 

Detta är en fin liten lättläst bok. Den belyser svåra ämnen som sorg och psykisk ohälsa. Detta är en bok, för de som har lite svårt att läsa av olika anledningar. Den har en stor och lättläst text, och ord som är enkla att förstå. Det är bra att sådana böcker finns för de som har lite svårigheter att läsa. Det ska finnas böcker till alla, som vill läsa! Jag kan rekommendera den till dig, som nyligen förlorat någon närstående. Flickan i boken läser också poesi för att förstå, söka tröst och kommer på så sätt att läka. Denna tänkvärda lilla berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

Nu vill jag berätta om pappa. Inte om pappa saken. Inte om kalla fötter och stickiga filtar. Och inte om den tomma burken med piller vid hans säng, om ledsna ögon och kvav äcklig luft. 

Inte om mörkret i honom som inget ljus kan lysa upp. Allt det är också pappa. Men han är så mycket mer. Han är den bästa pappan i hela världen. 

Varför ville inte pappa leva? Jag måste ta reda på det. Och mina poeter ska hjälpa mig. Den första poeten var Edith. Jag hittade henne i pappas bokhylla. 

Hon hade vit klänning, och håret var uppsatt i knut. Hon höll i en stor tjock katt. Pappa läste en av hennes dikter högt för mig, Landet som icke är. 

Jag rös, för jag visste inte att ord kunde låta så vackra. Och det var ju dit jag längtade. Hur kan man inte längta till landet som icke är? 

Sedan kom fler poeter. Sylvia, och så Emily. Alla tre ville bort, till landet som inte är. Alla tre var unga när de dog. 

Baksidestext;

Det är något fel på Ella. Sedan hennes pappa dog kan hon inte prata. Han var sjuk och orkade inte leva. Går sådant i arv, precis som ögon i guld och blått eller världens sämsta sångröst?

Varför ville han inte leva?

Ella börjar skriva för att ta reda på det. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Summering av april månads läsning.

Den här månaden har jag hunnit läsa 19 böcker. Dock har jag bara hunnit recensera 5 st böcker. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Värken och orken har gjort sitt, då sömnen inte funkar som den ska. Men jag kommer skriva recension på de böcker övriga böckerna, så fort jag hinner. Favoriten denna månaden blev "Tårtor och tavlor" av Camilla Dahlson. 

1. Tårtor och tavlor 

2. Av stjärnstoft är vi komna 

3. Fjärilar i magen 

4. Utan oss

5. Diagnos: Omöjlig längtan 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina