fredag 31 maj 2024

När det blåser upp till storm

"När det blåser upp till storm" av Yamil'e Andreasson utgiven av Everlasting publishing. Bokrecension. Småbarns mamman, Isabella ska handla det sista, inför julen samt julklappar till sina barn. Hon lämnar sin man och sina två flickor, en kväll för att kunna handla i lugn och ro. Hon är snart inne på köpcentrumet och börjar gå runt för att finna det hon tänkt sig, och hon har precis betalat för en av julklapparna, och är på väg till nästa affär, då det hörs en kraftig smäll. En kraftig vind slungar henne till marken. Snart hörs det ytterligare ett dån, och Isabella känner att hon faller. Hon hamnar under en massa bråte, och kan inte ta sig där ifrån. I mörkret intill henne ligger även Anders, som också han har fastnat. För att hålla sig lugna och vakna medan de väntar på räddningstjänsten börjar de berätta saker för varandra. När Isabella vaknar på sjukhuset, dyker nu hennes ungdomskärlek,  David, upp. Han är hennes läkare, och allt ställs på sin spets. 

Detta är den första delen i bokserien "När livet brinner." Detta är också författarens debutroman. Serien har fyra olika delar. Jag får möta två personer, som möts av en slump, då köpcentrumet de båda befinner sig på, drabbas av flera explosioner. Jag tycker att det verkar så skrämmande att ligga under en massa bråten i kylan och mörkret och inte kunna ta sig loss! Vilken mardröm! För att få något annat att tänka på börjar de prata. De delar med sig av sina allra innersta tankar, som de inte delat med någon annan. De går verkligen in på djupet i deras samtal mellan varandra. Isabella funderar på livet med sin man och funderar på hur det hade blivit om hon hade gjort ett annat val. Det som de upplever tillsammans, de där kalla timmarna då de är fast under bråten på köpcentrumet, gör att de blir väldigt goda vänner. Dock förändrar det dem också för alltid, både på gott och ont. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

ÄRLIGHET

ANDERS FÖRSÖKTE INTALA sig själv att räddningen var på väg. Han visste hur det brukade gå till vid räddningsarbete eftersom en bekant tidigare hade jobbat som brandman. När mannen fått barn krävde frun att han slutade då hon varit rädd att missta maken och bli ensam med deras son, så trots att Stig älskade sitt jobb sa han upp sig, allt för att hålla friden hemma men också för att han förstod vikten av sin frus önskan och ord. 

"Jag har varit förlovad. Skulle gifta mig..." sa Anders och tvekade över om han ville säga som det var, men han valde att fortsätta sin mening, "men det tog slut för ett tag sen. Innan vi hann planera vårt bröllop", avslutade han lite lätt. 

"Var hon inte den rätta?" frågade Isabella nyfiket med en mjuk stämma. Anders kände sig lättad över att ha Isabella intill sig, rädd för att om han varit ensam i mörkret skulle han ge upp hoppet helt. Men nu hade han henne intill sig och kände att hoppet levde så länge de höll fast vid varandra. Han tog ett stadigare grepp om hennes iskalla hand och funderade på hur han skulle berätta sin historia. 

Ha hade aldrig berättat för någon varför eller exakt hur det hade gått till när förhållandet med Maria helt spårade ur. Och nu fanns Isabella i mörkret med endast en fråga: Var hon inte den rätta? Han tog ett djupt andetag och lät orden flyta fram så gott han kunde för att berätta sin historia. 

Baksidestext;

Isabella hade en plan med sitt liv - gifta sig med sin ungdomskärlek Mark och leva lyckligt resten av sina dagar. Men vad händer när allt sätts på sin spets och det som verkar perfekt riskerar att falla samman?

När Isabella far hemifrån för att julhandla kan inget förbereda henne på vad som ska hända, att livet kommer förändras för alltid på bara en sekund. Allt detta på grund av en enda händelse som skakar om hela hennes liv. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Guds verk

"Guds verk" av Leffe Grimwalker utgiven av Nona förlag. Bokrecension. Vi för följa den nu tjänstlediga kriminalkommesarien, Samuel Duvel. Trots att han bara vill ha lugn och ro, ändras allt ganska snabbt. Adoptivdottern Ayla, vill att han ska hitta en ung kille, Ruben, som är för svunnen. Samuel tänker först neka uppdraget, men kan inte låta bli att ta det i alla fall. Pojken som de tror är på rymmen befinner sig i Limbo, de mörka tunnlar och kloaker som finns under Stockholm, och som är en egen värld, för människor utanför samhället. I den religiösa sekten där Samuel vuxit upp, har två munkar dödats, och Samuel blir anklagad, för de båda morden. Då Samuel har gått i sömnen och vaknat på utomhus, då morden har ägt rum, vet han inte om han är skyldig eller inte. För att rentvå sig själv, och hitta den försvunne pojken, tar han chauffören Dragan och Marie Leander, som arbetar på polisen till hjälp. Men tiden är knapp. Ska de lyckas rentvå Samuel, samt hitta Rubens vid liv, innan det är för sent? 

Detta är den andra delen i bokserien som heter Memoria Mori. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Jag har inte läst så mycket av författaren heller förut, men efter att ha läst denna spännande bok, vill jag absolut läsa mer. Detta är en riktigt spännande och bra bladvändare, och det är full aktion från början till slut. Det gör det svårt att sluta läsa och jag sträckläste boken. Boken innehåller flera spännande karaktärer och spännande platser och miljöer. Även om Limbo inte är en riktig, plats får författaren mig att känna att jag är där. Han får platsen att verka levande och äkta. Limbo är en plats för de hemlösa tillika utstötta i samhället. En plats där man har sina egna regler och lagar. En värld där inte alla släpps in. Boken innehåller också riktigt grymma detaljer, och jag lider verkligen med den unga Samuel. Hans uppväxt med munkarna, har skapat stora själsliga sår hos huvudpersonen, vilket visar sig nu. Med polisen i hasorna är tiden knapp. När som helst kan de hinna i kapp och Samuel måste hela tiden vara steget före. Denna spänningsroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

HOTELL VILLA NOCKTURNE RESARO

"Jag har fixat ett jobb åt dig", säger Ayla och slänger fram några dokument till mig. 

"Jag är tjänstledig." 

"Cashen måste in och du får antingen börja städa rummen eller göra något annat. Dessutom har vi redan fått betalt". 

"Betalt för vadå?" 

"Du är snut, eller hur?" 

"Jag är..." 

"Så du får snuta till dig eller vad man säger. Han heter Ruben Sand, fjorton år och försvunnen. Han sågs vid blåa linjen på T- Centralen igår innan han gick ner på spåret. Hitta honom." 

"Ayla, jag...," börjar jag men ser sedan bilden på honom. Ledsna ögon som ser ut att vara portar till en gammal själ. Det första som slår mig är att han har gått ner till Limbo, vilket får det att knaka i mig. 

"Han har rymt. Rika föräldrar som betalar fett med para. Hitta honom så får vi en mäktig bonus." 

"Jag vet inte", säger jag men något väcks upp i bröstet. Något gammalt som jag nästan förträngt. När jag rymde från klostret såg jag också ut sådär. Innan Ivan räddade mig från att bli kriminell på heltid eller ännu värre. Kanske är det meningen ändå. Jag har så många skulder att betala. "Kom igen nu, Samael, vi behöver pengarna och du lovade att hjälpa till." 

"Stockholm är stort och ja..." 

"Snälla, snälla, snälla snä..." 

"Okej, jag gör det", säger jag. Det är som om det är någon annan i mig som svarar. En trettonåring som en gång bodde under gatan. I Limbo. 

"Va? På riktigt?", undrar hon med skeptisk blick. 

"Ja, jag gör ändå ingen nytta här." 

Hon ger mig en kram och Aylas kramar är inte som andras. Hon håller alltid kvar taget tills man blir osäker på om hon växt fast. 

"Du kan släppa mig nu." 

Baksidestext;

KRIMINALKOMMISSARIE SAMUEL DUVEL är tjänstledig från polisen och ser fram emot att få ta det lugnt ett tag, men som vanligt dras han in i kaos. 

Samuels adoptivdotter Ayla har gjort om hans slott till ett hotell. För att få ekonomin att gå ihop tvingar Ayla honom att leta efter en 14-årig försvunnen pojke vid namn Rubens. Sökandet leder honom ner i Limbo, en egen värld i mörkret och tunnlarna under Stockholm. En plats Samuel mycket väl känner till och som han lovade sig själv att aldrig återvända till. 

Under tiden mördas två munkar brutalt i den religiösa sekten Opus Deis kloster. Morden verkade ha med Samuel att göra och han blir misstänkt. Är det han som är skyldig eller är det någon som försöker sätta dit honom. 

Ju närmare han kommer sanningen, desto värre blir det. Ingenting är vad det ser ut att vara och Samuel måste hitta mördaren för att inte själv åka dit för mord. Mord han förmodligen inte begått. Samtidigt måste han hitta Ruben innan det är för sent. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Solgård - del 4 Avslöjad

"Solgård del-4 Avslöjad" av Jeanette Semb utgiven av Boknöje förlag. Bokrecension. Lars är nu den som länsman, Willhelmsen, misstänker mördat tjänsteflickan Mette. Men när kusken kidnappar Helene, och låser in henne i ett skjul inne i skogen, blir nu kusken avslöjad, som den som egentligen mördade Mette. Lars är därför inte längre misstänkt, för mordet. Andreas räddar Helene från skjulet, och han vill gifta sig med Helene. Då Ellen har försökt allt, för att få Andreas intresserad, bestämmer sig Gunnhild utnyttja den hållhake hon har på Björg. Gunnhild hotar att berätta Björg hemlighet, såvida Björg inte tvingar Andreas att gifta sig med Ellen. Björg berättar för Andreas, att han är tvungen att gifta sig med Ellen. Det får Andreas och Helenes lycka att gå i kras, och medan Ellen planerar bröllop, beger sig Helene hem, till Röros igen. Andreas är olycklig utan Helene samtidigt som det är dags för Prinsessans jungfruresa. Inte ont anande kliver familjen ombord på skeppet, utan att ha en aning om att någon har saboterat det. 

Åter igen, får jag fortsätta att följa Helene, och familjen Andersen. Åh, vad jag är arg på den där hemska Ellen, och hennes mor. Hoppas verkligen inte de lyckas med sina planer. Samtidigt som jag funderar över vad det är för hållhake Gunhild har på Hjördis. Jag fattar inte att man kan tvinga någon, som älskar någon annan, att gifta sig med en. Men det Ellen känner för Andreas är så klart inte kärlek, hon är bara ute efter pengar, och ställning i samhället. Otäck är Ellen i alla fall, och det skulle inte bli en spännande bokserie utan all dramatik, eller hur? Helene tycks alltid hamna i skottlinjen, för all denna ondska. Den stackars familjen Andersen drar verkligen till sig diverse onda människor, som bara är ute för att ödelägga dem. De hemska människorna döljer sin agenda, och lyckas hela tiden lura familjen. Jag hoppas verkligen att Andreas och Helene hittar ett sätt så de kan gifta sig. Jag ser fram emot att få läsa fortsättning på denna spännande bokserie. Slutade återigen med en spännande cliffhanger. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

2

Även om våren närmade sig, var det vinter i luften, och det hade snöat ganska mycket kvällen innan. Snön hade lagt sig som ett vitt täcke över Solgård. Den rosa bänken var täckt med snö, och grenarna på furuträden hängde tunga och vita. Gårdsplanen var också vit av snö, förutom några stora fotavtryck som gick från trappan på herrskapshuset, förbi vaktmästarbostaden och vidare mot stallet. 

Maren blev stående och såg på fotspåren i snönoch den märkliga formen på dem. Det såg ut som om någon hade släpat en vedsäck tvärs över gårdsplanen. 

Hon tittade upp när hon hörde en låg vissling, och glömde snabbt de märkliga spåren i snön. Hon blev varm av glädje när hon såg Haakon komma gående över gårdsplanen. Hans mörka hår hade ett tunt lager av snöflingor, och på fötterna hade han svarta stövlar som nästan försvann i snön. 

-Hej, Haakon Sigurdsson, sa Maren. - Så trevligt att du kommer idag. Har du tappat mössan på vägen? 

Haakon log glatt och bugade teatraliskt. 

-God dag, Maren Lund Andresen. Han drog handen genom den svarta luggen. 

-Jag har inte tappat min mössa. Jag hade bara så bråttom att komma hit, att jag glömde den. Men säg ingenting till mor. Hon blir bara hysterisk om hon ser mig utan. 

Baksidestext;

AVSLÖJAD

Trondheim år 1893

Helene sprang genom mörkret som om hon hade djävulen själv i hälarna. Hon hörde honom bakom sig, och kände hur skräcken spred sig i kroppen. Skogen var tät runt dem, och även om hon höll på att snubbla flera gånger, var hon smidigare än honom och fick ett litet försprång.

Hon sprang tills hon hade blodsmak i munnen, och kände att krafterna höll på att ta slut. Han hade dödat Mette. Men varför? Hade Mette avslöjat honom, så som hon själv hade gjort? Medan Helene sprang, ropade på hjälp, även om hon visste att ingen kunde höra hennes desperata rop. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kråkslottet

"Kråkslottet" av Karina Johansson utgiven av Bokfabriken. Bokrecension. Emeli Vindels pappa, Åke, äger den mest iögonfallande byggnaden i Sunne. Det liknar mest ett gammalt Kråkslott. Åke hyr ut två lägenheter i byggnaden, nämligen till den gamla damen Hjördis, och den unge Urban. Samtidigt funderar Åke på om han ska sälja byggnaden, då den kräver en omfattande renovering. Dottern Emeli vill göra allt för att behålla det gamla huset. En dag mördas Urban, och Åke blir den som finner honom. Skvallertanten Hjördis, som hyr en av lägenheterna, och även har en kiosk i huset, anklagar Åke för mordet. Men han frias snart från misstankarna. Dock fortsätter Hjördis med sitt elaka skvaller, vilket irriterar Emeli. Emeli funderar på hur hon ska få bort tanten från lägenheten, och kommer på en plan. Samtidigt har hon känslor för Hjördis son, Frank, som hon var förälskad i som tonåring, och som numera arbetar som polis. Emeli får dåligt samvete då hon vill få bort Hjördis, men Hjördis är ju så elak. Samtidigt sker det nya mord, så Emeli gör sina egna efterforskningar. 

Jag har läst den andra delen i den fristående deckarserien, om familjen Vinder i Sunne. Jag förflyttas till det till synes idylliska lilla samhället Sunne i Värmland, där alla känner alla. I den här pusseldeckare finns det karaktärer, som man både gillar tillika irriterar sig på, som t ex den skvallrande tanten Hjördis. Samtidigt undrar man varför, och vem som är mördare i det lilla idylliska samhället. Jag får följa Emeli, som vill lösa fallet, så fort som möjligt, för att stoppa ryktet, om att det är hennes pappa som är mördaren. Det är många pusselbitar som ska lösas, samtidigt som huvudpersonen Emeli, blir allt mer förälskad i sin ungdomsförälskelse Frank. Jag gillar att det både är en mordgåta, och en kärleks historia inbakad i berättelsen. Jag gillar också att det är huvudpersonen som hittar ledtrådarna, och inte polisen. Förutom en spännande mordhistoria får vi fina miljöbeskrivningar, som gör det lilla extra till historien. Jag hoppas få läsa mer om familjen Vinder i Sunne. Boken ger jag ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

EMELI TOG RYGGSÄCKEN och gick ut från Kråkslottet. Det hade varit så känsloladdat där inne att det hade blivit svårt att andas. Nu stod hon på verandan och drog djupa andetag. Hon kände sig fortfarande osäker på om pappas reaktion när han såg henne var äkta. Eller om han bara låtsades. Han hade trots allt gjort det man kunde förvänta sig av en fadersgestalt. 

Det var Emeli som var dottern som inte uppfyllde sin roll. Trycket över bröstet kom tillbaka. Åh fy, vad jobbigt allt var. 

Frank och Hjördis satt utanför kiosken när hon kom ut på gården. Han fick syn på henne och vinkade, och Emeli vinkade tillbaka. Det tunga över bröstet lättadenär hon såg på honom. Tänk att de fina, ljusblå ögonenfortfarande påverkade henne efter alla dessa år. Hon, som en gång i tiden varit så arg på honom och som gråtit sig till söms många nätter. 

Det sög till i magen. 

Hon korsade Ekebyvägen och gick längst Kvarngatan, i riktning mot Teatertorget. Uteserveringen var full av lunchgäster och på parkbänkar satt människor och njöt av det vackra sommarvädret. Vid ett skyltfönster stannade hon till. "Café 80" stod skrivet med neonrosa bokstäver på glasrutan. 

Hon kikade in och såg de röda lockarna dansa runt ansiktet på en kvinna som for fram mellan borden där inne. Hon skojade med gästerna och fick som vanligt alla att skratta. Det var Pia, ännu en av Emeli tremänning. Pia var trettiosex och hade gått på högstadiet samtidigt som Emeli. De hade förstås känt till släktskapet, men aldrig pratat med varandra. Emeli tyckte att det var tråkigt och för några år sedan gjorde hon något åt saken. Vid ett av sina sällsynta besök hemma i Sunne hade hon stegat in på caféet och presenterat sig. Vänskapen var ögonblicklig och även om de inte setts så många gånger, hade de pratat med varandra på telefon desto oftare. 

För Emeli var lyckan total eftersom hon dessförinnan aldrig pratat med någon annan släkting på mammas sida utöver närmaste familjen. 

Baksidestext;

I SUNNES MEST iögonfallande byggnad, ett riktigt gammalt kråkslott, bor Emeli Vindels pappa Åke. En dag hittar Åke sin hyresgäst Urban död, och Åkes lugna pensionärstillvaro ruckas även om han själv frias från misstankarna.

Bygden skvallrar ändå, särskilt Hjördis Johansson. Hon driver en kiosk i Kråkslottet i h pratar illa om sin hyresvärd. I samma veva flyttar Emeli hem från Stockholm och försöker göra allt för att rentvå sin pappa från ryktesspridningen, men hennes ansträngningar går om intet när fler människor mördas.

Emeli springer på din gamla ungdomsförälskelse, Frank, som numera är polis, och hjälper honom i utredningen kring morden. Samtidigt vaknar gamla känslor till liv... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Mannen med den kluvna läppen

"Mannen med den kluvna läppen" av Arthur Conan Doyle är en lättläst klassiker, utgiven av Argasso förlag. Bokrecension. När Doktor Watson ger sig ut en kväll, för att hjälpa en vän, möter han Sherlock Holmes. En kvinna, mrs St. Clair försöker hitta sin man, som har försvunnit. Trots sina ansträngningar lyckas hon inte finna honom. Dock har hon fått ett brev från honom, där det bland annat står att allt ska ordna sig. Nu har de båda detektiven tagit sig an fallet. Ett fall som leder dem rakt in i Londons undre värld. Ska de båda detektiven lyckas finna mannen? Och varför har han gått under jorden? 

Ja, alla känner vi väl till den eminenta dockor Watson, samt detektiven Sherlock Holmes? Detektiven figurerar inte bara i Arthurs noveller, utan även i våra moderna filmer och tv-serier. Författaren föddes 1859, I Edingburg, Skottland. Modern var intresserad av böcker, och gillade att läsa. Hon förde vidare intresset till sonen, med sina fantasifulla historier. Denna novell publicerades första gången i december 1896. I "Mannen med den kluvna läppen" har egentligen inget brott begåtts, och Sherlock Holmes löser gåtan, efter att ha funderat på de olika detaljerna under nattens mörka timmar. Det jag gillar, med denna bokserie är: Att efter slutet på den spännande novellen, så får jag även läsa lite fakta om författaren och hans liv och skrivande. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Från sidan 10

Tack och lov mötte jag inga större svårigheter under första delen av mina äventyr. Upper Swadam Lane är en ruffig gränd bakom de lastkajer som kantar den norra sidan av floden, öster om London Bridge. Där, inklämd mellan en ginbutik och en handelsbod som sålde kläder och sänglinne till sjömän, fann jag en brant trappa. Likt mynningenpå en mörk, gapande grotta ledde rakt ner till den håla jag sökte. 

Jag bad kusken vänta och tog mig nerför de slitna trappstegen, som i mitten hade slipats ner av det ändlösa trampet från de berusade fötter. I skenet av en fladdrande oljelampa ovanför dörren hittade jag dörrhaspen och klev in i ett smalt, avlångt rum. Det var lågt i tak och luften var tjock av opiumrök. Längs vardera långväggen stod en rad träbritsar, som i skansen på ett emigrantskepp. 

Genom dimmorna kunde man nätt och jämt ana konturerna av kroppar som låg i underliga ställningar: vridna axlar, böjda knän, bakåtkastat huvud med hakan upp mot taket. Här och där vändes en matt, glanslös blick mot mig, nykomlingen. I de mörka skuggorna syntes små röda ljuspunkter, som skiftade i styrka när det glödande giftet ömsom blossade upp eller tynande bort i metallpipornas skålar. 

Baksidestext;

När doktor Watson ger sig ut en sen kväll för att hjälpa en bekant stöter han av en slump ihop med Sherlock Holmes, som arbetar på ett nytt fall. 

En kvinna, mrs St. Clair, har trots stora ansträngningar inte lyckats hitta sin försvunne make, och snart har Watson dragit in i Holmes utredning som leder dem rakt ner i Londons undre värld. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Samtal om natten

"Samtal om natten" av Claire Daverley utgiven av Bazar förlag. Bokrecension. Vi lär känna Rosie och Will när de är tonåringar. Will är stans värsting och Rosie är plugghästen. De träffas vid en lägereld tillsammans med andra ungdomar. De pratar länge med varandra den kvällen. De börjar träffas då Will hjälper Rosies bror med matten. De fattar snabbt tycke för varandra, men Rosie vill inte inleda något förhållande, då hon vill kunna studera för att få bra betyg. För hon vill nämligen fortsätta studera vidare. Så sker en tragedi som gör att Rosie känner sorg och skuld, vilket gör de båda ungdommarna skiljs åt. Senare träffar Rosie en kille och de gifter sig. Dock saknar Rosie och Will varandra, och ibland ringer de varandra, för samtal om natten, då de kan prata om allt. När Rosie och hennes man separerar, åker Rosie till Will och flyttar in hos honom. De lever tillsammans en tid, men så får Rosie ett besked. Hennes man har fått cancer och behöver henne. Ska Rosie och Will någonsin få varandra på riktigt? 

Detta är författarens debutroman. Och vilken debut sedan! Detta är en debutroman som helt enkelt är en riktigt magisk läsupplevelse. Många tankar och känslor väcks, av denna finstämda relationsroman. Detta är en fin, men lite sorglig kärlekshistoria, som rullar ut sig. De två huvudkaraktärerna kan man inte annat än älska. Inget är som den allra första kärleken. Det är två helt omaka tonåringar som hittar varandra, en värsting och en plugghäst, men de kan dela sina tankar med varandra, på ett fint sätt. Det sorgliga är att dessa två unga människor, inte kan vara tillsammans, på grund av olika omständigheter. Dock ser det ut som ödet för dem samman gång på gång. De är varandras livs största kärlekar, och det känns svårt för mig som läsare, när något händer, och de måste släppa varandra, gång på gång. Vi får följa dessa två individer genom med och motgång genom åren. Och man hoppas hela tiden att det ska bli dom två, någon gång. Jag älskar författares språkbruk, och de fina kulisserna hon målar upp. Detta är en läsvärd debutroman för dig som gillar relationer blandad med svärta och smärta och lyckliga slut. Boken får ❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

3

WILL SVÄNGER IN på uppfarten men blir sittande i bilen, med blicken någon stans bortom instrumentbrädan och tänker. Framför allt på Rosies vrister och hur hon förde skeden när hon åt. 

Han skakar på huvudet, skrattar åt hur vansinnigt alltihop är. Tjejen med perfekta betyg och alvöron, som han inte hade lagt märke till innan kvällen vid lägerelden. Han gnider sig i ögonen och betraktar snön som trummande faller från träden. Han kommer fram till att han behöver sova och ska precis kliva ur bilen när telefonen ringer. Det är Darcy, vilket förvånar honom. De har inte hört på flera veckor. 

William White, säger hon, som om det är han som har ringt henne. 

Darcy, säger hat. Tja. 

Vad har du för dig? frågar hon. 

Inte mycket. 

Anade det. Det är ju söndag. 

Ja. 

Så att... 

Så att. 

Lust att komma hit? Mamma är inte hemma. 

Han överväger detta i tvåhela sekunder och svarar sedan att det faktiskt inte går. 

Varför inte det? frågar hon. Hennes ilska är stel och omedelbar och han suckar, struntar i att hon hör det. 

Det går bara inte, Darcy. Jag är svintrött. 

Varför det? frågar hon igen. Vem har du träffat? 

Jag var hemma hos en kompis hela kvällen, säger han. Och pluggat matte. 

Hon ger ifrån sig ett skeptiskt läte, en hånfullhet som hörs långt ner i strupen, och han undrar för ett ögonblick varför alla alltid tror det värsta om honom när han själv alltid håller sig till sanningen. 

Baksidestext;

EN STARK OCH ÖMSINT ROMAN om två människor som ohjälpligt dras till varandra. En berättelse om vänskap och lojalitet, om missade möjligheter och de olika kärlekar vi upplever under en livstid. Och den där särskilda kärleken som alltid finns kvar. 

För Rosie och Will finns det ett före och ett efter. De träffas som tonåringar och trots att de är så olika uppstår en förtrolighet mellan dem. En förtrolighet som på många sätt innebär att de är varandras stora kärlek. Men så inträffar en stor tragedi och med den följer sorg och skuld. Rosie och Will står inte längre ut med att träffas. Men tragedin binder dem också samman, för alltid. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kärlek på hjärnan

"Kärlek på hjärnan" av Ali Hasselwood utgiven av Modernista förlag. Bokrecension. Vad skulle Marie Curie göra? tänker Bee Köningswasser ofta. Bee har blivit erbjuden att åka till Huston, för att leda ett projekt för BLINK i samarbete med NASA, där hon ska utveckla utrustning för astronauter. Bee ska nämligen utveckla en ny slags austronathjälm. Bee blir till sig av glädje. Dock blir glädjen kortvarig, då hon upptäcker att hon ska samarbeta med Levi Ward tillika hennes ärkefiende. Då de träffades under doktorandperioden på universitet, verkade Levi göra allt, för att undvika henne. Han verkade till och med ogilla henne. Varför då? När utrustning försvinner, och hennes personal tycks ignorera henne, tror Bee att det är Levi som ligger bakom. Dock visar sig den långa, mörka och attraktiva mannen, vara väldigt stöttande. Snart leder det ena till det andra, och snart är de mer vänner än fiender. Ska teamet lyckas utveckla austronathjälmen, trots att någon verkar sabotera för gruppen, och försöker att få Bee avstängd från uppdraget, genom att avslöja hennes twitterkonto. 

Detta är andra boken jag läser av författaren, och jag gillar att författarens huvudpersoner ofta är lite klumpiga, och lite småroliga, men dock väldigt smarta. Jag hoppas att jag får möjlighet att läsa mer av författaren i framtiden. Den manliga huvudpersonen är både snygg och vältränad och har lite mystiska vibbar. Varför han har valt att undvika Bee till varje pris, är så klart ett missförstånd. Komentarerna mellan de olika karaktärerna är rappa, och fulla med humor. Detta är en klassisk enemies-to-friends intrig, och jag gillar verkligen det temat. Jag gillar när två människor som inte gillar varandra tvingas att umgås, vilket får dem att ändra uppfattning om varandra. Jag gillar också att huvudpersonerna jobbar med vetenskap och forskning. Det är både spännande och intressant. Boken är både underhållande och romantisk.  Kärleksscenerna är åt det hetaste slaget, så gillar man inte sånt, kanske man ska undvika att läsa denna boken. Men för mig får den ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

CORTEX PREFONTALIS MEDIALIS FÖRDOM

NÄR Levi dyker upp har jag lust att kyssa honom för att han räddar mig från myggorna, och spökena, och myggorna spöken. Samtidigt vill jag mörda honom för att han bevittnar den mänskliga katastrofen Bee Köningswassers förnedring. Vad kan jag säga? Jag rymmer mångfalden. 

Ha kliver ur din oljeslukande pickup som jag sorgligt nog inte har någon rätt att klaga på längre, undersöker muren och kommer och ställer sig på andra sidan grinden. Om han hånflinar gör han det vänligt nog bara inombords. Hans ansiktsuttryck är neutralt när han frågar: "Är du okej?" 

Räknas regält förudmjukad som okej? Jag klämmer till med: "Ja". 

"Bra. Så här gör vi: Jag räcker dig stegen genom grinden, och du klättrar upp på muren. Jag tar emot dig på andra sidan." 

Jag rynkar pannan. Han låter...väldigt bossig. Självsäker. Inte för att han inte brukar göra det, men det har en ny...effekt på mig. Har jag blivit en dam i nöd? 

"Hur gör vi med stegen sedan?" 

"Jag kör förbi och hämtar den i morgon bitti." 

"Tänk om någon stjäl den?" 

"Då har jag mist en värdefull släktklenod som gått i arv i generationer." 

"På allvar?" 

"Nej. Är du redo?" 

Det är jag inte, men det spelar ingen roll. Han lyfter stegen som att den inte väger någonting och räcker mig den genom grinden. Jag känner mig ganska löjlig när jag märker att den är så tung att jag knappt kan hålla den upprätt, men jag påminner mig om att jag har andra talanger. Under tiden förklarar han tålmodigt hur man fäller ut och säkrar stegen. Han måste se hur irriterad jag tycker det är att bli undervisad, för han säger:"Du vet i alla fall massor om gyrus angularis."

Jag vänder mig om för att fräsa åt honom, men hejdar mig när jag ser hans min. Retas han med mig igen? För andra gången i dag? 

Strunt samma. Jag börjar klättra, vilket distraherar mig för stunden. Du kanske minns att jag har lätt för att svimma? Nåväl, höjder gör mig ännu mer svimfärdig. Jag är halvvägs upp när det börjar snurra i huvudet. Jag griper hårt i stegen och drar ett djupt andetag. Jag klarar det här. Jag kan bibehålla ett normalt blodtryck och undgå att svimma. Det är inte ens särskilt högt. Om jag tittar ner kan jag... 

"Låt bli", befaller Levi. 

Jag ser på honom. Jag är några centimeter ovanför honom, och han är ännu snyggare ur den här vinkeln. Åh, vad jag hatar honom. Och mig själv. "Låt bli vad?" 

"Titta inte ner. Det gör det värre." 

Hur vet han ens att... 

Baksidestext; 

Vad skulle Marie Curie göra? Den frågan ställer sig Bee Köningswasser ofta, och om NASA hade erbjudit Marie att leda ett neurovetenskapligt projekt är Bee övertygad om att hon skulle ha tackat ja direkt. Å andra sidan behövde den moderna fysikens moder aldrig samarbeta med Levi Ward... 

Visst, Levi är attraktiv - lång, mörk och stilig - men ända sedan de gick på universitetet tillsammans har det stått klart att han föraktar Bee. När hennes utrustning börjar försvinna och resten av personalen ignorerar henne verkar det uppenbart vem som är boven. 

Men när Bee konfronterar sin ärkefiende är han förvånansvärt stöttande, och snart tvingas hon medge att hon tycker riktigt bra om honom. Plötsligt drar hjärnan och hjärtat åt olika håll, och när det gäller kärlek inser Bee att det bara finns en fråga som betyder något: Vad ska Bee Köningswasser göra? 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

tisdag 28 maj 2024

Barnjunfruns berättelse

"Barnjunfruns berättelse" av Elisabeth Gaskell utgiven av Argasso förlag. När Rosamond var fyra eller fem år gammal dog hennes föräldrar, inom några veckor, efter varandra. Hester blir hennes nya barnjunfru, och tillsammans reser de till flickans nya hem, på det ödsliga godset Furnivall. När kvällarna blir längre, och Hester har stoppat om den lilla flickan i sin säng, börjar Hester höra hur den gamla orgeln börjar spela nere i hallen. De andra tjänarna låtsas om ingenting, men de verkar samtidigt rädda. Ju mer tiden går, ju otäckare blir det, och snart försvinner Rosamond ut i kylan. Som tur är hittar en fåraherde flickan vid liv, men det dröjer inte länge förren det onda och mörka, där ute, åter vill locka ut den lilla flickan. Hester gör allt vad hon kan för att det inte ska hända flickan något, medan orgeln spelar för fullt. 

Argasso förlag har gjort om denna klassiker till en mer lättläst variant, för ungdomar från 15 år. Barnjunfruns berättelse publicerades redan 1852. Längst bak får vi läsa lite spännande fakta, om författaren och hennes liv, tillika de verk hon har gett ut. Jag har dock inte läst något av författaren förut, och jag tror inte jag har hört talas om henne dessvärre. Dock skulle jag gärna läsa mer av denna dam, som levde på 1800-talet. Denna berättelse var riktigt spännande! Rosamunds barnjunfru berättar historien för oss läsare. Det är en riktig kuslig historia, som utspelar sig, där ute på det ödsliga godset Furnivall. Två systrar som blir kära i samma man. Han väljer den ena av dem, vilket gör den andra systern svartsjuk. Och på den vägen är det,för att inte avslöja för mycket. Denna spännande spökhistoria får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Från sidan 24

Medan vintern närmade sig och dagarna blev allt kortare, hände det ibland att jag kunde svära på att jag hörde ett ljud. Det lät som om någon spelade på den stora orgeln i hallen. Jag hörde det inte varje kväll, men då och då, särskilt när jag satt oss miss Rosamond efter att ha bäddat ner henne för kvällen och allt var stilla och tyst i sovrummet. Det var särskilt då jag kunde höra hur det dånade och lät på avstånd. 

När jag gick ner för att äta min kvällsmat den första gången det hände, frågade jag Dorothy vem det var som hade spelat musik i hallen tidigare. James svarade korthugget att bara en dåre skulle förväxla vindens sus i träden med musik, men jag lade märke till hur ängsligt Dorothy tittade på honom och mumlade något jag inte hörde. 

Jag kunde se att ingen av dem tyckte om min fråga, så jag sa inget mer utan väntade bara till nästa gång jag skulle vara ensam med Dorothy. Kanske skulle jag kunna få ur henne mer information då. 

Baksidestext;

"Månen lyste så klart att jag kunde se två små fotspår som ledde runt hörnet på den östra flygeln."

Den unga Hester är barnjunfru åt föräldralösa Rosamond och följer med henne till hennes nya hem på det ödsliga godset Furnivall. Men allt står inte rätt till på godset, tjänarna verkar vara rädda för något och snart hotar en kuslig, oförklarlig händelse lilla Rosamunds liv... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Doktorns döttrar - del 5 Skammen

"Doktorns döttrar-del 5 Skammen" av Marianne McDonald utgiven av Boknöje förlag. I denna delen har sanningen kommit fram om Emmelines graviditet. Dock vill familjen Eide, inte tro att det är Tobias som är pappan till barnet. När Emmeline i all hast beger sig bort från Eides gård, vet hon inte vart hon ska ta vägen. Samtidigt börjar Amalie och hennes mor fundera på vart Emmeline har tagit vägen, då det är hennes födelsedag. De börjar snart leta efter henne, och Brock hjälper till att leta. För pengar hon fått av en bekant, tar Emmeline in på ett smutsigt värdshus. När Brock hittar henne på värdshuset, förhindrar han att hon gör abort, vilket skulle kunna orsaka henne stora skador. Brock får en id'e och skickar henne till en gård en bit bort, som han också har i sina ägor. Där ska Emmeline fullfölja graviditeten. Tanken är att Amalie och Brock ska åka dit och bistå henne, då det är dags att föda. Sedan är tanken att man ska adoptera bort det lilla barnet till andra barnlösa föräldrar. 

Denna bokserie blir bara bättre och bättre. Det är så spännande att få följa den lilla familjen Hartmanns öden och äventyr. Man hoppas hela tiden att det ska bli Brock och Amalie. Jag gillar Amalie som alltid försöker göra det lilla extra för Brocks barn. Och vilken man Brock är! Han är verkligen en riktig gentleman. När sanningen kommer fram om Emmelies graviditet, tror Amalie att hon inte kommer att få arbeta kvar som barnens guvernant. Dock väljer Brock att hjälpa familjen istället, som han har gjort hela tiden. Han står verkligen på familjen Hartmanns sida. Nu visar det sig också hur falska familjen Eide är. De är inte alls så snälla, som man tänkte från början. Jag gillar att Amelias mor tar beskedet om Emmelies graviditet så bra. Hon har verkligen växt som person. Nu tar hon tag i saker, och arbetar också som sömmerska. Jag läser gärna vidare i denna spännande bokserie. Jag tycker att det är väldigt spännande nu och det slutar ännu en gång med en liten cliffhanger, så även denna delen får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Resan tillbaka till Rocks hus tog inte mer än en timme. Amalie hade fortfarande inga klara tankar kring hur hon skulle gå till väga för att hitta Emmeline. Hon hade ingen aning om var systern kunde befinna sig. 

Hon skyndade sig in genom dörren och skyndade sig över golvet i hallen, men innan hon kom uppför trappan till andra våningen, kom Brock ut från sitt kontor. 

-Hur gick det, fröken Harman, hos...? Han fullföljde inte frågan, men kom snabbt fram till henne och tittade ner i hennes ansikte. Vad Brock såg där, visste inte Amalie, men han fick ett märkligt uttryck i ansiktet. -Jag ser att det inte gick särskilt bra, sa han tillslut. - Vad har hänt, Amalie? Rösten var vänlig. Det var samma kärleksfulla, varma röst hon hade hört honom använda förut, men bara till barnen, aldrig till henne. Hon fick tårar i ögonen. 

-Emmeline är med barn, sa hon tonlöst. För första gången kände hon skam. Fru Eide hade inte ens velat prata med henne. Hur skulle Brock reagera? Ville han fortfarande ha henne som guvernant till sina barn? Hon sneglade på honom, men kunde inte läsa av hans ansiktsuttryck. 

-Var är hon? frågade han bara. Amalie pressade tillbaka tårarna som vällde upp i ögonen. 

-Jag vet inte. Fru Eide sa att hon skrivit brev till väninnor och varnat dem. Hon försökte skratta, men det blev bara ett snyftande. - Det skulle vara skadligt, om ödeläggande för deras ryckte om de ens pratade med henne, sa hon. Så Emmeline finns säkert inte hos någon av dem, i alla fall. 

Baksidestext;

Skammen

Emmeline hemlighet är avslöjad. Hon har ingen aning om vad hon ska ta sig till, för på Eide gård kan hon inte stanna kvar, och att söka upp sin mor eller Amalie vågar hon inte. 

Hon slöt ögonen en kort stund och försökte samla sig. Hon andades häftigt, och bröstkorgen höjde och sänkte sig som om hon hade sprungit. Hon kände sig yr. Men det var nu eller aldrig. 

Amalie hoppas för gäves att Brock ska förklara henne sin kärlek. Under tiden uppvaktar Gregor Hemdriksen henne. Han bjuder med henne på en resa som de båda sent ska glömma... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Ufo deckarna-Tjuvar i Ispalatset

"Ufo deckarna- Tjuvar i Ispalatset" av Sofia Rutbäck Eriksson illustrerad av Katarina Vintrafors utgiven av Tukan förlag. Uma har flyttat med sin mamma till Norrå i Sverige. Bakom sig har hon lämnat sin bästa vän Ravi. Uma och Ravi var kända för att vara deckare i Umas hemland. Mamman jobbar nu på rymdcentret i Norrå. En morgon hör hon en hög smäll, men hon är den enda som tyckts lägga märken till smällen. Uma får i uppdrag av Pierre, på Ispalatset att hitta en försvunnen isrubin. Till hjälp får hon en liten utomjording. Uma låtsas att den lilla utomjordingen är en liten hund som heter F-O, för att inte en av kvinnorna, Agata, som jobbar på rymdcentret ska ta honom. Hon tror nämligen att alla utomjordingar är onda. Ska F-O och Uma lyckas lösa gåtan med den försvunna isrubinen? 

Detta är en liten mysig och spännande pusseldeckare, för barn från 6-9 år, och den första delen i en serie som heter UFO-deckarna. Jag tycker att boken är både lättsam och roligt. Jag uppskattar författarens lite underfundiga humor. Jag gillar verkligen de två huvud karaktärerna, den lilla utomjordingen F-O, och den lilla tjejen Uma. Vi får följa deras uppdrag, med att lösa mysteriet med en försvunnen isrubin. Det är smart att de båda deckarna, låtsas att han är en hund trots att han kanske inte är så bra på det. Boken har en bra och lättläst text, och passar både att läsa själv, och som högläsning bok av en vuxen. Boken innehåller även jättefina, färgglada och detaljrika illustrationer, som förhöjer hela läsupplevelsen. Jag tycker också att den har ett jättefint bokomslag också. Boken rekommenderas varmt. Denna mysiga deckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Detektiv sökes

Snön knarrar under de stora kängorna och ryggsäcken guppar upp och ner på ryggen. Uma flåsar högt och det fladdrar i magen av förväntan. 

Vad kan det ha varit som lät? Och vad var det som lyste upp hela himlen?

När Uma når stadens lilla centrum stannar hon till. Förvånat ser hon sig omkring längs Norrskensgatan. Folk skyndar på, så där som man alltid gör en kall och snöig vinterdag. Ingen pekar mot himlen och ingen pratar om någon smäll. Har hon inbillat sig alltihop? Eller är folk så upptagna att de missat något sådant? 

Uma sätter av mot stadens enda hotell, Ispalatset. Den vita, gnistrande byggnaden tornar upp sig vid sidan av vägen. Ispalatsets ägare, Pierre, står utanför ingången och vinkar till en busslast med turister. 

Varje år kommer mängder med besökare för att gå på upptäckfärd i de snötäckta tornen. En del av dem övernattar i sovsäckar på renfällar. 

-Pierre! Hörde du något underligt nyss? ropar Uma. Pierre håller nästan på att halka när han vänder sig om. 

-Uma! Bonjpur! Nej, jag har inte hört något alls. Jag kom just ut. 

Han drar ner sin I love snow-mössa över öronen. Pierre är från södra Frankrike. I hela sitt liv har han avskytt värme. Han lever nu sin dröm där han får arbeta bland is och snö, nästan året runt. 

Baksidestext;

Uma har behövt lämna sitt hemland, bästa vännen och deras detektivbyrå eftersom mamma fått ett nytt jobb på rymdcentret i Norrå. När ett värdefullt konstverk av is försvinner från stadens hotell ber Ispalatset ägare Uma om hjälp, men Uma är osäker på om hon kan lösa mysteriet ensam. 

Hjälp kommer dock från ett minst sagt oväntat håll. I Norrå kraschandar nämligen en liten utomjording som påstår sig vara född till detektiv, och tillsammans försöker de lösa mysteriet med den försvunna Isrubinen. Frågan är bara om Uma kommer att få behålla sin nya vän, för på rymdcentret arbetar en kvinna som tror att alla utomjordingar är onda... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Den blomstertid nu kommer

"Den blomstertid nu kommer" av Maria Richardsson utgiven av Lindskog förlag. I denna boken, får vi följa fyra tonårstjejer på 1980-talet. Alla försöker de upprätthålla en fasad, att allt är som det ska, trots att det är allt annat än det. Ensamma Linda, längtar efter hur det ska bli sedan, när hon slutar nian och hon börjar gymnasiet. Då ska hon bli som hon egentligen är. Prata och vara som alla andra. Hon vill vara som Sofi, den populäraste tjejen i klassen. Anna som är mobbad av sina klasskamrater, men de vuxna verkar inte bry sig. Hon mår så dåligt att hon tänker ta livet av sig, när skolan har slutat. Sussi lever med sin alkoholiserade mamma, och dricker tillsammans med de andra a-lagarna på torget. För att få pengar till sprit, låter hon männen ta på henne. Den fjärde tjejen är Sofi. Den populära tjejen, som alla ser upp till. På en fest blir hon våldtagen av flera killar. Sussi och Linda är de som hjälper henne därifrån efteråt. Hur ska det gå för de fyra tjejerna? 

Detta är författarens debutroman. Och vilken debut sedan! Jag tycker att detta känns som en väldigt viktig bok. Kanske skulle ni läsa den i klassrummen? Eller du som lärare, eller andra vuxna som jobbar med tonårstjejer. Vi får följa fyra olika tonårstjejernas resa ut i vuxenlivet. Jag berörs av dessa fyra tjejers upplevelser. Boken är tänkvärd och väcker mycket tankar och känslor hos mig som läsare. Ja, det är sorgligt att inga vuxna verkar se hur de fyra tjejerna mår. De verkar inte heller bry sig närmvärt heller. Fullt upptagna med sina arbeten, förhållanden mm. Vi får följa de fyra tjejernas tankar och känslor på ett fint sätt. Historien känns realistisk och trovärdig och dessa olika tjejer kan finnas runt omkring oss. Det kan vara du eller jag. Jag hoppas verkligen att fler vill läsa denna viktiga bok, för att lära er se under ytan, på de allra sårbaraste individerna i vårt samhälle. De unga tonårstjejerna som håller sina fasader utåt, men kanske är utsatta av samma saker, som tjejerna i boken. Jag läser gärna mer av författaren. Denna tänkvärda historia får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6.

Linda föraktade de tjejer som gjorde allt för att se ut som Sofi. Som köpte samma kläder som hon, som rörde sig som hon, som pratade som hon. Hon tyckte de var patetiska. Det brukade känna bättre inom henne när hon tänkte på hur patetiska de andra var. Särskilt Mikaela förstås. Alltid Mikaela. Hon var inte dom en egen individ, utan som ett bihang till Sofi. En parasit. Hon solade sig i glansen av Sofi och tog sv hennes näring för att få mer kraft själv. Linda undrade o hon hade någon kraft överhuvudtaget utan Sofi. Förmodligen inte. Förmodligen inte alls. 

Ibland kom en otrevlig känsla krypande. En känsla av att hon var precis lika patetisk. Hon försökte med alla medel slå bort känslan så fort den kom, men det var långt ifrån alla gånger hon lyckades. För i garderoben hängde ett par nya jeans som hade kostat alldeles för mycket. Ett par jeans som inte alls satt snyggt på henne, men som hon köpt bara för att Sofi hade ett par likadana. 

Och hennes högsta önskan var att bli blond. Som Sofi. Ibland kändes det som att allt kunde lösa sig upphettad, alldeles exalterad av tanken på att vara blond. Hennes mamma hade en Agneta Fält skog-peruk som Linda hade pressat in i sin garderob. Ibland tog hon fram peruken och satte på sig den. Sedan sminkade hon sig med alldeles för mycket make up särskilt läppstift, det illröda läppstiftet. Ibland hällde hon till och med upp lite läsk i ett vinglas och satte en gurkskiva på kanten. Så att det såg ut som en riktig drink. Som en riktig drink som hennes föräldrar drack med sina vänner när de hade fest. Hon brukade låsa dörren och bara sitta framför spegeln och fantisera om hur det skulle bli längre fram, hur det skulle kunna vara. Om hon var blond... Om hon var lite mer som Sofi. 

Ibland kändes det som om hon var fullständigt dum i huvudet som kunde tänka något så dumt. Ibland försökte att inte tänka alls, men då var det som om hjärnan gick på högvarv och producerade ännu mer tankar... 

Baksidestext;

Den blomstertid nu kommer är en omtumlande bok om känslor, fasader, och mänskliga herakier. Om att försöka hitta sig själv och undvika att gå under i en värld där de vuxna lyser med sin frånvaro. Det är 80-tal, och i centrum står fyra tonårstjejer som var och en kämpar med att få ordning på sina liv. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

söndag 26 maj 2024

Vi rymmer till draken

"Vi rymmer till draken" av Susanna Martelin illustrerad av Amanda Chanfreau utgiven av Bonnier Carlsen förlag. För barn 6-9 år. Det är snart sommarlov. Jaana och hennes bästa vän, Lina, har övat sitt humornummer inför skolavslutningen. Men mitt i all glädje får Jaana familj, ett hemskt telefonsamtal. Jaana mormor har nämligen dött. Det resulterar i att Jaana mamma blir väldigt ledsen. Så ledsen att Jaana är orolig att inte mamma kommer att orka gå, på deras skolavslutning, och höra hennes och Linas nummer. De nummer som de övat på i veckor. Jaana och Lina måste göra Jaana mamma glad igen. Men hur ska det gå till, när Jaanas mamma bara ligger på soffan och gråter? Jaana kommer på att de kan vända sig till tanten som kallas för Draken, som brukar vara nere på torget. Alla är rädda för henne, men bara hon vet så mycket om sorg. Med ett gäng Lakritspipor som muta, rymmer Jaana och Lina, för att fråga Draken, hur de ska få Jaamas mamma glad igen. De två flickorna är väldigt rädda, det sägs nämligen att Draken äter barn... 

Detta är en fin historia, för lite yngre barn som precis börjat läsa. Denna berättelse är för barn mellan 6-9 år, men jag tänker att även äldre barn kan ha glädje av att läsa denna boken. Speciellt om de nyligen har mist någon närstående. Tunga ämnen såsom sorg och psykisk ohälsa, är nämligen inbakad i denna fina berättelse. Jag kan tänka mig att denna bok kan väcka många tankar och funderingar hos ett barn. Då är det bra att ha en vuxen som kan svara på dem. Det är viktigt med en bok som belyser sorg, och hur man kan hantera den på bästa sätt. Författaren beskriver hur det kan kännas för ett barn, när en förälder bär på sorg och som själv sörjer. Det är jättefint att flickan i boken har en riktigt bra vän, som trots att hon är rädd, väljer att följa med och hjälpa till. Boken innehåller väldigt fina och spännande illustrationer också, som ger det lite extra till historien. Denna fina barnbok kan jag varmt rekommendera. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Guldhjärtat

PAPPA KÅNKAR MIG genom Perssons trädgård och in i vår. Pustar och sätter ner mig på trappan. Dimper ner bredvid och lägger armen om mig. 

"Du börjar bli en lite för stor apunge att bära i famnen." 

Mitt hjärta slår inte så hårt längre, men det gör ont i magen. 

"Vill du prata o vad det var som hände?" 

Jag skakar på huvudet. 

"Känns det lite bättre nu då?" 

Pappa tittar på mig. Vi har nästan likadana ögon han och jag, stora och bruna. 

Jag är inte säker, men jag nickar ändå. 

Pappa ger mig en enarmsktam. "Vad tror du, ska vi hitta på något kul?" 

Jag tittar på honom. "Vadå?" 

"Vi åker till affären!" Pappa smäller ihop händerna. "Och handlar inför skolavslutningen. Goda grejer och partysaker och sådant." 

"Får jag tuggummi också?" 

"Kör till! Ska vi åka på en gång?" 

"Men mamma då? Ska hon vara hemma själv?" 

"Ja, det är klart", säger pappa. "Hon har ju varit hemma själv idag när du var i skolan och jag var på jobbet." 

Pappa fattar inte. Tänk om mamma ligger där ensam i soffan och gråter och blir sjuk av sorg som Draken, medan vi är på torget? 

Baksidestext;

Jaana och bästa vännen Lina har övat i veckor för att uppträda tillsammans på skolavslutningen. Men mitt i de pirriga förberedelserna kommer ett hemskt besked: Jaanas mormor är död. Jaanas mamma blir så ledsen att hon nog inte orkar komma på skolavslutningen. 

Jaana och Lina måste göra mamma glad igen. Även om det innebär att de behöver söka upp Draken - den arga tanten på torget som alla är rädda för. Det sägs att ingen vet mer om sorg än hon, men också att hon äter barn... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Flickan med det röda håret

"Flickan med det röda håret" av Helena Dahlgren utgiven av Nyponförlag. Frans pappa har blivit sjuk och dött för en tid sedan. Det var länge sedan Frans och hans mamma var glada. En dag berättar mamman att de ska flytta, för att få en nystart. Nu ser Frans hur blåa hans mammas ögon är, när de inte är röda av gråt. De åker och kikar på ett litet hus i Norrland. Snart efter flytten börjar Frank drömma mardrömmar. Han träffar också en underlig flicka med rött hår vid tjärnen. Och varför får han så konstiga meddelanden på Snap? Detta blir inledningen till en riktigt spännande spökhistoria. 

Detta är en bok om sorg, och om att gå vidare från den, i en fin liten lättläst bok. Den involverar också en riktigt spännande spökhistoria. Jag tycker att det är bra att det finns bokförlag, som ger ut lättlästa böcker, för de som har svårigheter att läsa. Denna boken är en bra början, för dem som ändå vill läsa. Genom att läsa lär man sig att uttrycka sina tankar och känslor. Det är viktigt att alla som vill ska kunna läsa. Boken är inte heller så lång, men väldigt spännande. Jag tycker också boken har ett spännande bokomslag. Denna lättlästa bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

2

Allt började med flytten. 

Det var mammas id'e att vi skulle flytta. En morgon stod hon vid min säng. Hon var inte röd i ögonen som vanligt, utan hon såg glad ut. 

Jag hade glömt hur blå hennes ögon var när hon inte grät jämt. Hon ställde ner en mugg med varm choklad och log. 

-Tänk om vi skulle ta och flytta, Frans? Till ett helt nytt ställe. Få en nystart. Jag har hittat ett jättefint hus! Kolla! 

Jag gäspade och satte mig upp i sängen. 

Ute sken solen. Jag vet inte om det var mammas leende eller solen som gjorde det, men jag märkte att jag log. 

Det kändes stelt och konstigt, som om jag inte var van. 

Baksidestext;

Frans och hans mamma flyttar till ett litet rött hus i Norrland. Här finns inget som påminner om pappa som blev sjuk och dog. 

Men snart börjar Frans drömma otäcka drömmar. Har de med flickan med det röda håret att göra? 

Och varför får han så konstiga notiser på Snap? 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Elva smaker av kärlek

"Elva smaker av kärlek" av Frida Gråsjö utgiven av Modernista förlag. När styrelsen bestämmer sig för att slå ihop de båda bankkontoren i Rösnäs till ett, ersätts Elsa Blom av en yngre man. Han har inte ens den erfarenhet som Elsa besitter. I ren ilska säger Elsa upp sig. Dock bestämmer hon sig för att starta en ny verksamhet. Hon får syn på en annons om ett glasskafe' som är till salu. Utan att riktigt tänka efter, har hon köpt stället. Elsa kan ingenting om glass, men tar hjälp av Fanny, som kan allt om glass och glasstillverkning. Till en början går glassföretaget riktigt bra, men det ändras snart när vädret vänder och det bara regnar. Kaf'e besökarna uteblir, så Elsa måste fundera ut nya sätt att sälja sin hemgjorda glass på. En fd kollega har en köpare till kafet, och frågar om hon vill sälja stället. En klient funderar över vad det är för fel på hennes bokföring. Hur ska Elsa göra för att få hennes nystartade företag att gå runt? Ska hon sälja det innan hon ens börjat? Och varför går hennes dotter, och frågar sin pappa om råd, då hon vill ta över Bodins Bed & Breakfast, när det är hon, Elsa, som är experten? Ja, Elsa har mycket att fundera över. Hur ska hon lösa allt på bästa sätt? 

Detta är den femte boken av Rosnäs serien, och jag tycker att det är den absolut bästa delen av dem alla. Jag har läst alla fem delarna. De har varit väldigt mysiga och bra allihopa, men här har författaren överträffat sig själv! Vi får följa en karaktär som inte ger upp i första taget. Hon sadlar om, och startar ett nytt glassföretag, utan att egentligen kunna någonting om glasstillverkning. Huvudpersonen börjar istället tillverka glass som om hon inte gjort annat i hela sitt liv. Dessutom ger hon inte upp, när det är lite motigt, utan hittar nya vägar att sälja sin glass. Jag gillar att få följa denna huvudpersonen, medan hon utvecklar sitt företag, och jag som läsare vill verkligen att Elsa lyckas. Jag har fått följa Elsas döttrar och de andra karaktärerna i de föregående delarna. De återvänder även i denna delen, vilket är kul. Alla karaktärer är fint gestaltade och miljöbeskrivningarna är också fina. Jag tyckte det blev ett jättefint slut, på denna mysiga och varma feelgood roman. Fridas böcker innehåller allt som en bra feelgood roman ska göra. Jag läser gärna mer om de olika karaktärerna i Rosnäs. Denna fint förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoäritställe ur boken;

Kapitel 9

ELSA stirrade på dörren till Rosnäsglass. Hon kände sig alldeles knäsvag när hon drog upp nyckeln ur fickan och tog några djupa andetag för att lugna sig. Ändå darrade hennes händer när hon förde nyckeln mot låset och först trodde hon inte att hon skulle kunna pricka rätt. Men så gled nyckeln in i hålet och vred om nästan av sig själv. Ett klickande ljud hördes. Dörren var öppnad. Elsas hjärta satt uppe vid halsgropen och höll på att bulta sig ur hennes kropp. 

Vad hade hon gett sig in i? Hon kunde inte förstå hur hon varit då oansvarig som inte besikta lokalen, eller ens sett den annat än genom fönstret innan hon slagit till och köpt den kombinerade fabriken och kafe'et. Sakta tryckte hon ned handtaget. I den här sekunden önskade hon att hon bett Gunnar komma med henne och hålla henne i handen som stöd. Men så samlade hon sig, det här var något hon behövde göra själv. 

Med ett knarrande ljud gled dörren upp och hon tog ett försiktigt steg in i lokalen. En lätt unken doft slog emot henne. Det var uppenbart att ingen varit inne i lokalen på ett tag - hon skulle behöva både städa och vädra ur den ordentligt. Hon lät blicken glida över rummet framför henne. De stora skyltfönstren var fortfarande tälta av papp och släppte knappt in något ljus. Det, tillsammans med den mörkbruna färgen på väggarna, gjorde det lite svårt för henne att se, men är hon kisade kunde hon ändå urskilja de bruna kafe'borden, de tillhörande stolarna i fransk stil och den mörka disken med kassaapparaten. Och där stod den, den stora frysdisken med plats för de olika glassortern. Kafe'ets pi'ece de r'esistance. Hon gick fram till den och lutade händerna mot glasskärmen. Under handflatorna kände hon smutsen, men det hindrade henne inte från att göra ansiktet närmare och blicka ner i i frysen. Den var tom förutom ett ensamt, tomt rostfritt bleck som förmodligen varit full med glass vid något tillfälle. Här var alltså hennes nya framtid? Herregud, hon fick ont i magen av tanken. 

Elsa försökte föreställa sig hur frysen skulle komma att se ut när hon kommit i gång med glassar i olika smaker och färger. Med fingret som hjälp räknade hon efter och log belåtet. Äntligen något som kändes bra. Tolv bleck skulle kunna få plats i frysen. Den ultimata siffran enligt Fanny. Samtalet med Gunnar dök upp på näthinnan och hon log för sig själv. Hur kunde han tänka att fyra smaker skulle räcka? Hon ville ju trots allt lyckas med den här verksamheten nu när hon tagit rodret. Elsa rätade på ryggen och såg dig nyfiket om. Precis som ritningen avslöjat satt ett stort fönster in till själva glasstillverkningen på en av väggarna. Där inne var alltså hennes glassfabrik. Hennes handflator blev alldeles svettiga. Efter att Fanny berättat om och visat bilder på din mobil på de maskiner som behövde finnas för att få till en bra glasstillverkning hade Elsa inte vågat tänka mer på dem, så uppskrämd hade hon blivit. 

Baksidestext;

ELSA BLOM njuter av livet. Att vara bankdirektör är allt hon någonsin velat. Men när bankens styrelse beslutar sig för att slå ihop Rösnäs båda bankkontor är det inte längre Elsa som ska leda arbetet, utan en man som är betydligt yngre och mindre erfaren än hon. 

Att bli omkörd för sin ålder på det sättet är inte ett alternativ, så när en möjlighet dyker upp att köpa ett företag med gedigen affärsplan och goda vinstmöjligjeter hoppar Elsa på den. Det enda problemet är att hennes nya företag är en glassfabrik, och att hon inte kan ett dugg om glass. 

Elsa är van vid att ha många bollar i luften men det här kan bli för mycket även för henne. Med en tight budget behöver hon ordna allt själv: från renovering och marknadsföring till att lista ut vilka - och hur många - glassmaker som är de ultimata. Frågan är hur hon ska lyckas ta sig ur den knipa som hon hamnat i, och bevisa att gammal trots allt är äldst?


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

lördag 25 maj 2024

Lundens hjärta

"Lundens hjärta" av Linda Edgarsson utgiven av Bookmark förlag. Erika Skog bor hos släktingarna Anna och Oskar på gården Sjölunda. Erika och Jon har varit vänner sedan de var små. Men nu när Erika är sjutton år ändras allt. Under sin uppväxt har hon fått höra, att hennes mor befinner sig på ett hospital, och inte får ta emot besök. Nu får hon reda på att allt som hennes närmaste berättat för henne, om hennes mor, kanske inte är sant. Hon får Anna att berätta sanningen, och blir så besviken att hon ljugit för henne under alla åren. Hennes mor har aldrig varit sjuk. Hon tycks bara ha övergett henne, och farit till Amerika. Hon beger sig därför till sin fars gård, för att ta reda på mer om hennes ursprung. Väl där får hon snart reda på mer. Hennes far Alex, är inte heller den hon trott, utan hennes pappan är någon helt annan. Hennes far är Erik, som är efterlyst för mord. Tillbaka på Sjölunda dyker snart Jons äldre bror, Jacob, upp från Amerika på besök. Det visar sig att han är granne, med hennes föräldrar och hennes bror. Av honom får hon brev från sin mor och även brodern, hon har där borta i Amerika. Erika inleder ett förhållande med Jacob, trots att han både är äldre och gift. Men allt ställs på sin spets då Jacob får reda på att Jon också älskar Erika. 

Lundens hjärta är den fristående uppföljaren till Där vassen viker som jag också har läst, och tyckte mycket om. I denna välskrivna bok, får vi lära känna Erik och Hildas dotter Erika Skog. Hon är en egensinnig, ung kvinna, som lever i Småland i början av 1900-talet. Jag gillar verkligen hur författaren gestaltar de olika karaktärerna, och hur hon lyckas beskriva miljön, så att man kan se den framför sig. Jag gillar också att när personerna pratar, så pratar de småländsk dialekt. Jag blir väldigt förtjust i huvudpersonen Erika, och jag gillar att hon inte är som andra. Jag gillar att hon inte är rädd, att stå upp för sig själv och andra som behöver stöd. Jag gillar även hennes humor. Hon skräder inte orden, och gör lite som det faller in. Bikaraktärerna är också väl beskrivna och intressanta. Denna roman inbegriper så mycket, såsom kärlek, vänskap, hemligheter, svartsjuka, klasskillnader och familjerelationer, och att stå upp för sig själv oavsett vad. Boken slutar väldigt spännande, så jag längtar redan till nästa del i serien. Jag vill se hur det går för Erika och alla de andra. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

Ridturen från Tidås blev lång. Erika grubblade så intensivt att Astrid utnyttjade hennes tankspridhet till att äta sig hela vägen tillbaka längs vägkanten. När Erika kom hem hade Tidåskäringens ord vuxit sig så stora att misstron helt tagit över. 

Anna var ute och lockade in hönsen för kvällen och Erika stannade Astrid mitt på gårdsplanen utan att hoppa av. Någonting sa henne att hon skulle att hon skulle behöva känna hästens stöd under henne. 
Moderns faster log mot henne men Erika förmådde inte återgälda leendet. 

Hon hade trott att det var skammen som gjort att Anna varit så knapp kring modern, för skammen växte ju mer man talade om den. Dessutom var Anna av den långsinta sorten som kunde sura tills hon fick migrän och det var därför sällan värt besväret att bråka med henne. Men nu hade Erika en känsla av att någonting var mer galet än det redan var. 

Med Tidåskärringens ord i bakhuvudet sa hon: "Jag har beslutat mig för att hälsa på mor."

Anna slutade kalla på hönsen och såg skärrad upp på henne.

"Jag är gammal nog för att ta tåget till Stockholm på egen hand", fortsatte Erika. 

"Men vad är det för dumheter!" flämtade Anna och tryckte handen över bröstet. 

"Petter kan köra mig till stationen redan morgon."

Annas förskräckelse steg och fuktade läpparna flera gånger innan hon sa: "Anläggningen är sluten och tar inte emot besökare. Det där vet du ju." 

"Det är inte sant. De går visst ta emot besök." 
"Var har du gått det ifrån?" 

"Fru Abrahamsdotter på Tidås. Det är därifrån jag kommer nu." 

"Vad skulle du på Tidås och höra då här dags? sa Anna och återgick till att locka på hönsen som stannat upp och börjat picka i gruset kring hennes fönster. 

Astrid sköt fram ena benet och försökte gnida av sig tränset. 

"Ge mig bara namnet på hospitalet så ska jag sluta tjata", sa Erika och drog upp Astrids huvud. 

Annas lockande övergick till ett jagat: "Så! Så!" Hon började viftade åt hönsen så att några av dem blev skrämda och sprang åt sidan vid den öppna dörren. 

Baksidestext;

EN UNG KVINNAS SÖKANDE EFTER RÖTTER

Vid sjutton års ålder står Erika på tröskeln till vuxenlivet, en tröskel som tycks lika orubblig som stenen på åkern. Hon har bara vaga minnen av sin mor Hilda, och hennes far har lagt över ansvaret för dotterns uppfostran på Anna och Oskar Hansson som bor på gården Sjölund.

Men Erika har svårt att finna sig i rollen som kvinna och plågas av en inre rotlöshet. Snart får hon veta att allt hon har fått berättat om din bakgrund är lögn, upprätthåller av dina närmaste. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna min recension av "Där vassen 

viker" här

Chateau under stormande himmel

"Chateau under stormande himmel" av Jessica Eriksson och Stefan Holm utgiven av Harper Love förlag. Vi får ännu en gång återvända till Värmland och renoveringen av Ellinors chateau. Renoveringen går framåt och Ellinor och Felix har blivit tillsammans. Ellinor är lycklig, men Felix känner sig stressad över renoveringen, vilket gör att han blir lättirriterad. Han låter det gå ut över alla runt omkring sig, och gör sig även ovän med sin kompanjon. Samtidigt pressas Andres av Manfred Mörk, att hitta ett sätt, för att kunna ta ifrån Ellinor, det gamla huset. De måste därför hitta en annan arvinge till huset, för att på så sätt lyckas med sina planer. Ellinor blir förvirrad då Felix ofta blir så irriterad, och hon har svårt att förstå honom, samtidigt som hon är så förälskad. Hon vill att han ska öppna upp sig lite mer och prata om saker. Ellinor drömmer dessutom om ett gråtande barn. Och enligt en sägen, har ett barn försvunnit i den gamla rosenlabyrinten, som en gång funnits i den gamla trädgården. Hon måste gräva i historien och samtidigt riskera att Felix inte tar det så bra. Samtidigt har även väninnan Alva lite kärleksbekymmer. Ska Ellinor och Felix reda ut sitt förhållande, innan den annalkande stormen som är på väg, drar in över hennes Chateau? 

Det skrivande paret Jessica och Stefan har gjort det igen! De har ännu en gång skrivit en bok som förtrollar mig från första sidan till den sista. Detta är del två av den spännande bokserien om den gamla herrgården, som är belägen i den Värmländska idyllen. Det är intressant att få följa renoveringen som går framåt, samtidigt som Ellinor måste lösa ännu ett mysterium, som rör den gamla herrgården. Denna gång handlar det om ett försvunnet barn, och en rosenlabyrint. Med sina fantastiska miljöbeskrivningar och spännande karaktärer, kan man inte lägga ifrån sig denna ljuvliga feelgood pralin, förrän boken är utläst. Jag gillar de lite övernaturliga inslagen, och jag gillar också att man får följa de olika karaktärerna i deras egna kapitel. De får en att lära känna dem på ett fint sätt. Nu får man även lära känna Ellinors väninna, Alva lite bättre. Jag älskar det fina omslaget på boken. Missa inte denna bokserie som både är spännande och romantisk. Jag längtar redan till nästa del i serien. Denna feelgood pärla får av mig ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Ellinor 

Ju mer Ellinor tänkte på drömmen hon haft, i kombination med incidenten med Luddes låtsaskompis, desto starkare kände hon ett behov av att prata med Felix farmor. Kanske betydde det ingenting annat än att Ludde hade en påhittad vän ute vid hennes chateau, eller också var det något konstigt som var påväg att hända. Ellinor hade inte fått tillfälle att fråga Ludde mer om det innan de lämnat av honom hos Hanna. Hon ville heller inte oroa Felix eftersom han verkade så stressad över arbetet. Alltså återstod egentligen bara alternativet att åka till Solgläntan för att träffa Hedda. Hon skulle inte kunna prata med Hedda om Felix var med, och visste han att hon tänkte åka dit skulle han garanterat vilja följa med. Med andra ord skulle hon bli tvungen att åka dit utan att berätta det för honom något som i te alls kändes bra att göra eftersom hon inte ville att de skulle ha några hemligheter för varandra. 

Hon kastade en blick på klockan, som hunnit bli halv åtta. Felix hade åkt ut till hennes chateau för mer än en timme sedan medan hon unnat sig lite sovmorgon. Kanske borde hon åka ut och försöka hjälpa till liteute vid bygget? I det samma ringde mobilen. 

"Heeeeeej!" ropade en närmast osunt morgonpigg Alva på Facetime. "Har du sovit gott din sömntuta?" 

Ellinor kände hur hela hennes ansikte vreds till något slags märklig grimas.

"Minns du drömmen jag hade? Om det gråtande barnet i rosenlabyrinten." 

"Om jag gör!" Alva skrattade igen. "Vadå, har det hänt något mer?" Alva lät upphettad. Ellinor visste att väninnan älskade saker som man inte kunde förklara. 

"Jo, men kanske. Häromdagen hörde jag hur Ludde stod och pratade med någon, och han stod liksom vid kanten av labyrinten, om jag tolkat de gamla fotona rätt. Men när jag gick ut till honom var det bara han där." 

"Okej... Det låter ju... som ett spöke." 

"När jag frågade vem han pratade med svarade han bara att han pratat med en kompis. Sedan var den liksom inte mer med det." 

Baksidestext;

Romantiska äventyr i Värmland 

Allt borde vara frid och fröjd i Ellinor Carpentiers liv. Hon har funnit kärleken och renoveringen av hennes chateau går framåt. Ändå är det något som skaver. Bästa vännen Alva är den hon anförtror sig till, men Alvas liv i Stockholm går inte heller som på räls. 

Felix och Andres vänskap har fått sig en ordentlig törn efter att Ellinor stormade in i deras liv. Felix känner sig dessutom stressad över renoveringen av Ellinors chateau, och Andres pressas av Manfred Mörk att gå hans ärende. 

På nätterna drömmer Ellinor om ett gråtande barn i det som en gång varit en gammal rosenlabyrint i trädgården. Hänger det förgångna och nuet samman på något sätt? 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna min recension av "Chateau vid 

vägens slut" här

tisdag 21 maj 2024

Brytningstid

"Brytningstid" av Charlotte Sirc utgiven av HarperLove förlag. Stockholm 1885. Vi får följa den artonåriga adelsdamen Henrietta von Weidenhof, som egentligen inte är intresserad att gifta sig. Balsäsongen står för dörren, och hon förväntas hitta ett lämpligt parti. Dock vill hon hellre studera i Uppsala. Inom kort dyker det trots allt upp två män, som ändå får henne att överväga giftemål. Den ena är den välbärgade friherre Albert Riddarsparre, och den andre är den charmerande litteratören Gustaf Byre'n. Gustaf hjälper Henrietta hem, efter det att hon råkat ut för en olycka. Med Gustaf får hon möta Stockholms kulturella elit. Mellan Henrietta och hennes nyanställda kammarjungfru, Lina spirar vänskapen, och de turas de om att läsa romaner för varandra. Lina som är jämnårig med Henrietta, får vi också lära känna. Hon är dotter till en bokhandlare. Med Lina som förkläde beger sig Henrietta ut i Stockholm. En ny värld öppnas. Dock verkar Lina bära på en hemlighet som gör henne ledsen. Kan denna hemlighet till och med vara ett hot mot Henriettas egen lycka? 

Detta är den första delen i serien om familjen von Weidenhof. Jag gör en spännande tidsresa tillbaka till 1800-talets Stockholm. Författaren lyckas få både miljö och handling att verka trovärdig. Vi får följa socitetslivets intriger och hemligheter. I boken lär vi känna Henrietta som förväntas gå på bal, och därmed hitta en lämplig make. Jag gillar denna typen av historiska romaner där huvudpersonen inte följer normen. Hon vill något mer i livet. Vi får följa huvudpersons sökande efter vem hon egentligen är. Frågan är vem ska hon välja av de två män hon har fattat tycke för? Gustaf med det skamfilade ryktet, eller den välbärgade Albert? Vi får följa huvudpersons tankar och känslor, som känns relevanta för historien. Jag gillar hur boken slutar, och att huvudpersonen ändå väljer den av de män, som ändå förstår henne, och vill göra henne lycklig. Samtidigt får vi också följa kammarjungfrun Lina. Hennes historia avslöjas bit för bit, på ett bra och spännande sätt. Jag ser fram emot att läsa vidare i denna fina bokserie. En väldigt läsvärd bok som handlar om kärlek, sorg, vänskap och frågor som berör jämnställdhet. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

"Hur är det fatt?" 

Henrietta tittade upp mot ett par klargröna ögon som såg in i hennes. De såg bekymrade ut, vilket gjorde henne förbryllad. Mannen som stod lutad över henne var klädd i en höghalsad skjorta och en tvådelad kostym. Under de översta kavajknapparna tittade ett fickur fram och på huvudet satt en grå homburg hatt. I sitt omtöknade tillstånd lade Henrietta märke till att hans ansikte var renrakat och det fick honom att se pojkaktig ut. Förutom tjänsterpojkarna som sprangg ärenden åt familjen kunde hon inte påminna sig om att hon kände en enda man utan mustasch. 

Lukten av tegeldamm och rakvatten retade slemhinnorna och Henrietta var tvungen att nysa. Hon försökte minnas var hon befann sig. Ena armen värkte, hon förstod att hon måste ha tagit emot sig med den när hon föll och benen kändes blytunga. Hon svalde och försökte blinka bort damm och skräp som hade fastnat i ögonen. 

"Har fröken ont någon stans?" 

Mannen hade knäböj över henne och ansiktet var närmare hennes än någon mans varit förut. De gröna ögonen släppte inte henne med blicken och hon undrade varför de såg så oroliga ut. Vid ena tinningen stack några ostyriga ljusa hårtestar ut och den generösa munnen formade ord och meningar, men hon uppfattade inte riktigt vad han sa. Plötsligt blev hon medveten om varenda del av sin kropp, och när hon insåg att hon låg på marken i en massa bråte med håret och underkjolarna i en salig röra gruvade hon sig. Hon avskydde hur många män såg på kvinnor som hjälplösa varelsersom måste beskyddas, och insikten om att det måste vara precis som en sådan hon såg ut gjorde att hon försökte resa dig upp. 

"Tack, jag ska nog klara mig", sade hon och försökte göra sig en uppfattning om vad som hade hänt. "Och jag har inte ont någonstans... eller, det tror jag inte i alla fall". 

Han hjälpte henne upp till sittande och instinktivt tog hon åt håret för att samla ihop det. Rörelsen gav henne något slags kontroll och hon vände dig om för att söka efter hatten. Han räckte henne handen och hon kom upp på fötter. Där var ett fasligt liv, män och kvinnor sprang desperat omkring och några ropade namnen på nära och kära. Till sin förfäran såg hon några män komma bärande på bårar med övertäckta kroppar. Hela hamnen såg ut som ett slagfält. När de stod färg bredvid varandra märkte hon att mannen som hjälpt henne inte var då fasligt lång, men kroppen var smidig och greppet var starkt, och trots allvaret i situationen utstrålade han ett lugn som smittade av sig. 

Baksidestext;

BLAND HERRSKAP OCH TJÄNSTEFOLK LURAR HEMLIGHETER

Årets balsäsong står för dörren men den artonåriga Henrietta von Weidenhof är inte intresserad av att gifta sig. Helst av allt vill hon studera vidare i Uppsala. För att stilla Henriettas bildningshunger anställs kammarjungfrun Lina, en jämnårig bokhandlardotter från Småland. Flickorna läser romaner tillsammans och kommer varandra nära, samtidigt som Henrietta märker att Lina bär på någonting som smärtar djupt. 

Medan vänskapen spirar träder den välbergade friherren Albert Riddarsporre fram som en ytterst lämplig blivande man och Henrietta börjar överväga äktenskap. Men ett oväntat möte med den charmerande litteratören Gustaf Byr'en ställer allt på ända och med honom möter hon Stockholms kulturella elit. 

Med Lina som förkläde beger sig Henrietta ut i ett myllrande, växande Stockholm och en ny värld öppnas för henne. Samtidigt gäckar Linas förflutna och Henrietta inser att Lina bär på en hemlighet som kan bli ett hot mot hennes egen lycka och välgång... 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Summering av maj månads läsning

  Jag hade ju en hög med 14 böcker jag inte hade hunnit recensera från april månad, och jag är nu i fatt dessa i alla fall vilket är skönt. ...