I ödets skugga

"I ödets skugga" av Anita Hole utgiven av Whipmedia förlag. Omslag Anders Nyman. Bokrecension; I den här boken får vi följa två kvinnor från två olika sekler. Dessa kvinnor har liknande öden. Undersköterskan Therese drömmer om att bli författare. Av hennes vårdtagare, Greta får hon några dagböcker som har tillhört en släkting till Greta. Therese finner Jeannies historia gripande och vill skriva en bok om hennes liv. Samtidigt träffar Therese Kaj under en utekväll. De inleder ett förhållande. Plötsligt bestämmer Kaj att de ska flytta ihop till en lägenhet som Therese egentligen inte har råd med. Thereses vänninna Anna tycker att det är något som inte riktigt stämmer med Kaj. Therese väljer att inte lyssna. De får de två väninnorna att med tiden att glida ifrån varandra. När Jeannies pappa dör, så tar hans bror över förmyndarskapet över Jeannie och hennes två syskon. Jeannies farbror vill att hon ska gifta sig ståndsmässigt. För att göra det behöver hon lära sig att föra sig. Han bestämmer sig därför för att skicka henne till Stråviks slott för att bli sällskapsdam åt grevinnan. Jeannie tvingas således att lämna sina systrar och tryggheten på gården Gläntan. Under en bal på slottet blir Jeannie utsatt för ett övergrepp, som får konsekvenser. Då Jeannie lever i en tid där kvinnors röster inte får höras och där männen styr, måste hon därför leva med rädslan i att bli avslöjad. Medan Therese i nutid tog mod till sig och tog makten över sitt eget liv.

Detta är inte bara två olika historier från två olika sekler. Denna boken har även en djupare mening och ett budskap. Det är nämligen en berättelse om våld i nära relationer. Den handlar också om mod, och att våga stå upp för sig själv. Förr i tiden förväntades kvinnor som blev utsatta för våld eller övergrepp tiga om sina upplevelser. Fick mannens övergrepp på kvinnan konsekvenser, lämnades hon bort och tvingades att leva ett liv i skam. Ingen lyssnade på kvinnans berättelse. Männen styrde och hade makt över kvinnorna. Numera är livet lättare för kvinnor, även om det är svårt ännu idag att ta mod till sig, att lämna ett förhållande där kvinnan lever ett liv i våld och förtryck. Jag tyckte att den här berättelsen var gripande och jag fällde tårar över Jeannies historia. Detta är författarens debutroman, och jag tycker om både hennes språkbruk och miljö -tillika personbeskrivningar. Jag fann sympati för de båda huvudkaraktärerna. Författaren lyckas knyta ihop de båda kvinnornas berättelser på ett bra sätt. Trots det lite tunga ämnet har boken ett bra driv och berättelsen kändes trovärdig. Jag tyckte om hur det blev på slutet. Jag läser gärna mer av författaren. Boken är väl läsvärd! Jag tyckte även om bokens omslag, som speglar de två kvinnorna och deras berättelse. Denna tankeväckande bok får 💘💘💘💘💘/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

​T H E R E S E

​Hon var kall ända in i märgen och det bet rejält i kinderna när hon cyklade hem. Väl hemma ställde hon sig i duschen. Efter att ha återfått värmen i kroppen kröp hon upp i soffan med en rykande varm kopp te och lät blicken svepa över rummet. Den blågrå köksön började hon tycka om. Men Malmsten? Design i all ära. Det var något som saknades, hon ville göra det mer hemtrevligt. Hon bestämde sig för att köpa flera mjuka kuddar och färgglada plädar. En mjuk värmande matta och dukar på bordet. Och ett par gröna växter skulle piffa upp inredningen.

​Hon tog fram mobilen och fick genast en tyngd över bröstet när hon tänkte på Anna. Hon hade inget att skämmas för? Visst var det ett hastigt beslut att flytta ihop med Kaj men det var så här hon ville ha det. Var hon rädd för vad Anna skulle tycka? Till slut tryckte hon på ringknappen.

​"Hur är läget?" försökte hon med lätt ton, fast rösten darrade.

​"Men hallå!" Annas röst sprudlade, lika varm och livlig som alltid. "Det var verkligen på tiden. Jag har sms:at men du har inte svarat."

​Therese lät tystnade vara.

​"Hallå, är du kvar?" ropade Anna från andra sidan luren. Therese svalde. "Ja, jag vet ... jag fattar inte var tiden har tagit vägen. Hur har ni det i Bagaregården?"

​"Kanon! Du måste komma hit. Thomas ropar ... han hälsar."

​Therese pressade fram ett leende som Anna ändå inte kunde se.

​"Hälsa tillbaka. Jag kommer gärna." Hon tog en klunk av det heta teet för att vinna tid. Tungan brände till. "Du ... jag har något att berätta."

​"Va? Kör på. Jag är nyfiken ..."

​Therese knep ihop ögonen, letade efter orden. Hur skulle hon lägga fram det här? Hjärtat slog hårt, nästan att hon hörde hjärtslagen i öronen. Till slut pressade hon fram, nästan viskande. "Jag och Kaj har flyttat till Eriksberg."

​Det blev helt tyst i luren.

​"Flyttat?" Annas röst var annorlunda.

​Sedan fick Therese hålla mobilen på armlängds avstånd när Anna röst gick upp i falsett. "Men när hände det här? Nu förstår jag ingenting ... när då?"

​Ett hårt hugg i mellangärdet fick Therese att kippa efter luft. Hon visste att Anna väntade på svar, att varje sekund hon tvekade gjorde situationen värre. Hade hon svikit sin bästa kompis?

​"Ganska nyligen ... du vet, min etta blev för trång."

​"Men ... vänta lite. Vi sågs efter semestern. Då sa du inget."

​Therese knep ihop fingrarna runt tekoppen så hårt att det gjorde ont. Det gick inte att ta miste, Anna var förvånad. Men att börja prata om banklånet och invigningsfesten ... nej. Hon kunde inte. Inte nu.

​Therese lyssnade och undslapp sig en suck. Det verkade som att Anna accepterade situationen.

​"Jaha, det låter som att vi båda haft fullt upp. Men var roligt att ni två ska bo ihop. Toppen! Men hur har du råd med det? Lägenheterna är svindyra där, i miljonklassen, det vet du säkert. Men Kaj kanske har pengar ..."

Baksidetext;

Två kvinnor. Två sekler.

Ett öde som förenar.

När undersköterskan Therese får ta del av sin vårdtagare Gretas gamla dagböcker öppnas en dörr till det förflutna – och till hennes eget inre. Sakta börjar hon se sitt liv med nya ögon.

Hennes författardröm väcks till liv när hon fördjupar sig i Jeannies öde. Jeannie lever med sina systrar på gården Gläntan på 1840-talet, men efter föräldrarnas död tvingas hon lämna hemmet och bli sällskapsdam åt grevinnan på Stråviks slott. En dramatisk händelse under grevinnans bal förändrar allt. I en tid då kvinnors röster tystades av normer och av männens maktspel lär sig Jeannie leva med rädslan för att bli avslöjad.

När Thereses egen relation till sambon Kaj blir alltmer krävande börjar Jeannies röst tala till henne genom tiderna. Jeannies öde blir en spegling – och en varning. För att rädda sig själv måste Therese göra det Jeannie aldrig kunde: bryta tystnaden.

I ödets skugga är en gripande roman om tystnadens makt, om kvinnors kamp mot det osagda – och om modet att ta makten över sitt eget liv.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Dimgränd och det magiska värdshuset

"Dimgränd och det magiska värdshuset" av Nils-Petter Löf utgiven av Whipmedia förlag. Grafisk form och produktion Anders Nyman. För barn 12-15 år. Bokrecension; Mitt inne i Stockholm ligger Dimgränd. Dimgränd är dold för de normala genom en slöja. Men Dimgränds invånare kan gå mellan deras värd och vår. Vilka bor då i Dimgränd? Jo, där bor häxor, trollkarlar, vampyrer och andra magiska varelser. Här ligger också värdhuset den "Den skrattande råttan". Där bor femton år gamla Ava och hennes pappa som driver värdshuset. Ava ska börja på gymnasiet efter sommarlovet, för att lära sig att trolla på riktigt. En morgon får hon beskedet att hennes pappa har dött. Samtidigt får hon också besked att hennes far har en skuld att betala. Kan hon inte betala skulden inom en viss tid kommer hon att förlora sitt värdshus. Det blir nu en kamp för Ava att både driva värdshuset samt att ta reda på vad som hänt hennes pappa. Ava är dock inte ensam. Hon har sina två vänner Lina och Max samt trollet Rauk som hjälper henne på "Den Skrattande Råttan". Snart jagas Ava av Myndigheten för Magisk Ordning och flera andra skumma typer som är intresserade av en speciell ring med stora krafter, som Ava fått av en av värdshuset gäster. Kommer Ava att kunna betala sin fars skuld och kommer hon att kunna avslöja sanningen om vad som hände hennes pappa?

Wow! Den här boken tycker jag är jätte bra! Trots att boken egentligen är tänkt för ungdommar kan säkert alla som gillar fantacy uppskatta den. Precis som Harry Potter, som numera har vuxna som läsarskara. Jag tyckte så mycket om den här boken. Dimgränd är en sådan där bok man fastnar i från första början, och den är spännande genom hela boken. Jag sträckläste Dimgränd på två dagar. Jag har stor sympati för huvupersonen Ava, som mister sin pappa, missar att gå på gymnasiet och blir jagad av otäcka typer. Jag gillar både de fina personbeskrivningarna samt miljöbeskrivningarna som är bra gestaltade. Dimgränd innehåller så många fina detaljer. Jag vill också bo på Dimgränd omgiven av mystiska varelser, kunna trolla som Ava, och på kvällen vill jag slinka in på "Den skrattande råttan", dricka något gott och lyssna på bra musik. Åh jag tycker också att denna boken ska bli film! Den hade blivit hur bra som helst! Jag har läst nån bok av författaren förut, som jag tyckte lika mycket om. Så har ni inte läst något av författaren förut så måste ni göra det nu. Varför inte denna fantastiska fantacy pärla? Passa på att läsa denna fina bok under sommarlovet. Rekommenderas! Jag ser fram emot att få följa Ava och hennes vänner vidare i serien. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​14

​"En ny dag. Nya möjligheter", sa Alva med en gäspning.

Någon bankade på hennes dörr. Alva försökte orientera sig i mörkret. Hon var alldeles för yrvaken för att tänka. Detta med sena nätter och tidiga morgnar började bli jobbigt.

"Apertum!"

Gardinerna åkte åt sidan och ljus strömmade in i hennes rum. Det bankade igen. Alva försökte blinka liv i kroppen. Kanske hon borde börja dricka kaffe? Hon var trots allt vuxen nu.

"Mm. Ja, jag kommer. Är det du, Rauk?"

"Ja."

Alva drog på sig kläderna och vinglade fram till dörren.

"Har det hänt något, Rauk?"

"Kille här. Prata Alva."

"Okidoki. Jag kommer. Jag måste bara få vakna till först."

"Du kom. Kille vänta."

"Ja. Ja. Jag kommer."

Rauk verkade nöja sig med svaret och lunkade iväg. Han var så stor och tung att det var ett under att Alva inte vaknat av hans klampande.

Hon gick nerför trappan och såg en ung man stå i allrummet med en banjo i ena handen. Han verkade vara några år äldre än hon, hade långt blondt hår och stora blå ögon. Han såg både pojkaktig och vuxen ut. Han var klädd i en röd mantel, bruna handskar utan fingertoppar och en stor röd hatt med en svart fjäder i. Han sken upp i ett leende när han fick se Alva.

"Men god dag och god morgon!" sa han med en stark fransk brytning.

Det här var för mycket energi. Alva orkade knappt se honom. Det var för tidigt på morgonen. Hon ville helst sova.

"Eh. Hej! Vad vill du?" Alva drog handen genom ansiktet.

"Förlåt. Jag är nyvaken. Vi testar igen. Hur kan jag hjälpa dig? Vi serverar bara frukost nu. Havregrynsgröt."

"Åh, men så trevligt! Frukost är den bästa måltiden."

"Mm. Det sägs så", muttrade Alva. "Jag funderar på att börja dricka kaffe. Vill du ha?"

"Självfallet. Jag älskar kaffe. Det är sångens dryck."

"Det är väl det."

Alva gick bort till baren. Hon siktade med trollstaven mot en burk som stod längst upp på en hylla.

"Venite!"

Burken kom flygande och landade på bordet. Hon siktade på en kanna, uttalade trollorden och även den kom flygande.

"Jag tror jag måste ha havredryck i min." Alva gäspade. "Vågar inte testa svart kaffe än."

Baksidetext;

​Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

​Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

​Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

​Men varje trollformel har ett pris.

Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Miniatyrerna

"Miniatyrerna" av Eva Ullerud utgiven av Whip media förlag. Bokrecension; Det går inte så bra för leksaksaffären som Gunnar har ärvt. Han och hans fru Mona åker därför till Ångermanland, för att delta i en leksaksmässa. Gunnar vill hitta några speciella leksaker för att kunna rädda butiken. Utanför mässhallen träffar Gunnar en gammal gubbe. Han erbjuder Gunnar en liten miniatyr hund. Den ser så verklighetstrogen ut. Gunnar undrar hur den gamla gubben har gjort, för att få den lilla miniatyrleksaken att fungera. Detta är inte den enda leksaken gubben har i sina ägor. Gunnar och Mona väljer ut flera stycken mycket verklighetstrogna leksaker, som de vill sälja i sin affär. När de går igenom gubbens lilla stuga och ut på baksidan, hamnar de i en liten by. Folket i byn tycks ha en medeltidsvecka på gång. De lär känna några i byn, samtidigt börjar de fundera vart de egentligen har hamnat. 

Wow! Denna lilla boken är så fantastisk! Den är som en gullig saga för oss vuxna. Denna fantacy berättelse tar oss till en spännande parallell värld, där alla tycks vara lika mycket värda. Människorna i byn är vänner med djuren, och barnen leker fortfarande. Dock finns det ändå några som inte blir behandlade så bra trots allt. Jag gillar de fina miljöbeskrivningarna och alla fantastiska karaktärer. Huvudkaraktärerna är sympatiska och lätta att tycka om. Jag tycker platsen som författaren beskriver låter så tilltalande, att jag skulle vilja besöka den. Det är bra driv i boken vilket gör den till en riktig bladvändare. Jag gillar det oväntade slutet, men jag önskar verkligen att boken hade varit lite, lite längre. Jag kan varmt rekommendera denna lilla bokpärla. Boken är väldigt fint och speciellt utformad. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Onsdag

Bokföring och leksakståg

När Mona vaknade var det fortfarande mörkt. På mobilen lyste 03.23 i neongrönt. Magen värkte av hunger. Hon smög upp för att inte väcka Gunnar och öppnade minibaren. Mellan två läskburkar stod en påse nötter. Mona rev upp den, hällde nötterna i handen och fyllde munnen. Magen lugnade sig. Fanns det något mer? Hon lyfte ut dryckerna och fann Gott och Blandat. 

-Vad gör du? mumlade Gunnar från sängen. 

-Letar efter något att äta.

-Nu, sa Gunnar. Mitt i natten? 

Mona satte tillbaka burkar och flaskor och stängde minibaren. Hon tog med sig påsen och kröp upp i sängen. 

-Jag är jättehungrig. Trots allt vi åt i går. 

-Konstigt, sa Gunnar. Det är jag också. 

Hon stoppade några bitar fruktgil'e i munnen och höll fram påsen. 

-Var så god.

Han tömde den, vände sig på sidan och somnade.

Magen började knorra igen. Mona drack ett glas vatten och lyckades tillslut att somna.

Hon vaknade halv sex. Gunnar, som aldrig gick upp före sju, höll på att borsta tänderna i badrummet. Mona tog en snabb dusch och klädde på sig. Restaurangen skulle öppna för frukost halv sju.

Tiden sneglade sig fram. 

-Vi går nu så vi inte behöver stå i kö, sa Gunnar. Klockan var kvart över sex. 

-Bra id`e, sa Mona. 

Korridoren mot restaurangen ledde förbi hotellets gym.

-Vänta lite, sa Mona.

Hon skyndade sig in, tog av sig skorna och ställde sig på vägen.

Nä det kunde inte vara snabbt.

Hon gick av vägen och på den igen.

Fyra gånger.

Jo, det var sant. Hon hade gått ner tre kilo sedan igår. 

-Det är omöjligt, sa Gunnar när hon berättade. Det måste vara fel på vägen.

Hon skakade på huvudet.

-Det var samma våg som jag använder igår. Tre kilo! 

När restaurangen öppnade hämtade Mona en korg med åtta frukostbullar och var sin tallrik fullastad med pålägg. Hon hade aldrig förr sett så mycket fram emot frukost.

Baksidestext;

Leksaksaffären som Gunnar har ärvt efter sina föräldrar går dåligt. När han och hustrun Mona åker till leksaksmässan i Ångermanland behöver de hitta något som kan vända utvecklingen. Utanför mässhallen möter Gunnar en gammal man som visar honom något mycket märkligt. Kan det vara lösningen för att affären ska överleva? 

De norrländska skogarna döljer hemligheter som paret inte kunnat ana. Vissa är skrämmande, andra underbara och några har rötter som går hundratals år tillbaka i tiden. De gör ett fynd som öppnar fantastiska möjligheter - om paret lyckas lista ut vad det egentligen är de har funnit. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Fredens drakar

"Fredens drakar" av Nils-Petter Löf utgiven av Whip media förlag. Detta är den första boken i fantasyserien, Drakblodets arv. I den här boken får vi följa tre olika karaktärer, Izel, Zalak och Maxuell. När en uråldrig ondska vaknar, måste de slå sig samman för att återställa balansen och bekämpa ondskan. Året är 9042. Izel vaknar upp efter att skeppet, hon är fången på har gått på grund. Vad som hänt före dess har hon svårt att komma ihåg. Hennes mor, Ofelia, är död. Nu får hon sällskap av besvärjaren Lysandra, ett halvtroll och en varulv. Tillsammans beger de sig till Ingemansland, där de ska hjälpa Vera att rädda hennes son No, och ta över borgen efter Spindeln. Spindeln är en person som stjäl och tar slavar, på det värdshus, som Vera arbetar på. Till Ingemansland beger sig även Zalak med sin syster Zabea, och Maxuell med vampyren Stefania. De är också ödesbestämda att delta i striden. Och vilken strid sedan. Bezia Dödshand har en stor arme av odöda, som de måste besegra, samt en odöd drake. Ska de lyckas med sitt uppdrag? 

Detta är den första boken jag läser av författaren. När jag såg omslaget på den här boken, blev jag så sugen på att läsa den, och jag blev verkligen inte besviken. I den här boken får vi möta en värld full av många spännande och mytiska varelser, såsom drakar, troll, alver, vampyrer och andra magiska varelser. Vi får också följa de tre huvudpersonernas äventyr på väg till Ingemansland, tillika den spännande striden mellan det onda, och det goda. Jag gillar verkligen denna världen som författaren har skapat, och alla spännande varelser. Miljöbeskrivningarna är precis så målande, att man kan se den framför sig. Jag tycker att vi får följa med huvudpersonerna på diverse spännande äventyr. De olika karaktärerna är väldigt spännande, och bra gestaltade och jag gillar dialogerna mellan dem. Jag gillar också bokens snygga omslag. Gillar man fantasy, så får man absolut inte missa denna fantasy pärla. Jag längtar redan till nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Izel Månsjödal av Seldras kungadöme

Seldras kungadöme

Dåtid

Varenda kamin i hela slottet var tänd och tjänare arbetade intensivt med att förse varje skrymsle med de sista stearinljusen inför kvällen. Kärror med frukt, kött och dekorationer anlände i en strid ström till borggården. 

Izel satt med dinglade ben längst upp i ett av tornen och tittade med en utdragen gäspning på alla människor. De såg ut som myror i ett organiserat kaos. Izel var iförd en röd klänning som kändes opassande, och med så mycket guldaktiga detaljer att hon tyckte det såg löjligt ut. Denna sammankomst skulle bli långtråkig, den var onödig och en skam mot kungadömet. Izel kunde inte låta bli att gnissla tänder och kände hur en illröd ilska värmde henne från insidan. 

Det enda intressanta som hänt hittills var när en häst slitit sig loss och sprungit två varv i vild panik, innan Flynn lyckats lugna djuret. 

"God kväll, Izel. Får jag slå mig ner?" 

Izel tittade upp på morbrodern som gjorde en gest mot stenbänken. Dante hade också festkläder även om de var mindre iögonfallande. Blå tygstycke, en mörk mantel utan en massa överflödiga småsaker. Varför kunde inte hon få ha sådana kläder? Izel kunde knappt röra sig i den röda klänningen. 

"Visst. Slå dig ner." 

"Tackar." Dante föste manteln åt sidan och satte sig graciöst ned bredvid Izel. "Och hur är det med vår kronprinsessa ikväll? Har ni inte fått ert elexir idag?" 

"Det går inte en dag utan att mamma tvingar i mig det. Jag tycker det hettar i halsen. Jag hatar den där vätskan. Jag vill inte dricka den." 

"Det kanske är bäst att lyda. I en perfekt värld skulle du inte behöva göra det. Då skulle vi ha större makt. Men de senaste stora krigen gick inte så bra." Dante log och nickade mot borggården. "Vet du vilka det där är?" 

Izel såg en karavan makligt komma in på de öppna ytan. Vackra vita hästar som drog överdådiga, mörka vagnar. 

"Ännu fler gäster, antar jag." Izel gäspade. "Jag bryr mig inte så gätte mycket. Mamma har sagt att jag bara ska sitta med och vara tyst. Jag är less på att vara tyst hela tiden. En god prinsessa ska synas, inte höras, enligt mamma." 

Baksidestext;

Drakarna har mystiskt försvunnit, och uråldrig ondska har vaknat till liv. Bara genom att slå sig samman kan Izel, Zalak och Maxwell hoppas på att återställa balansen och bekämpa ondskan. 

Följ med på en fängslande resa genom en värld av magi och hemligheter. 

Är du redo att omfamna det extraordinära och bli en del av denna resa för att rädda en värld i kris? Vänta dig det oväntade och låt äventyret börja nu! 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Mohrelda 1-Demondottern

"Mohrelda 1- Demondottern" av Lovisa Wistrand utgiven av Whipmedia förlag. Detta är fortsättningen på författarens serie- alvblodstriologin, och detta är den första delen i en miniserie om Mohrelda demondottern, som man kan läsa utan att läsa alvblodstriologin förut. Vi får följa Mohrelda som lever i skogen Eytherthlarn, där en mäktig häxa gömmer henne för omvärlden. En dag träffar hon en stjärnalv, som av misstag råkar skjuta henne med en pil. I tron att hon är en vanlig kvinna, tar han med henne hem till sitt slott för att hon ska få läka sin skada. Snart förstår Mohrelda att stjärnalven är den alv, Nemirath, som är ute efter att ta henne till fånga för att kunna utnyttja hennes krafter. På slottet mår Mohrelda sämre och hennes underliga sjukdom gör henne svag. Samtidigt får hon och hennes fiende, skornen Nemurath, känslor för varandra. Men vad händer när han får reda på vem Mohrelda verkligen är?

Vi får följa med Lovisa Wistrand till alvernas magiska värld. Boken är fylld av magi, kärlek och spänning. Jag gillar hur författaren lyckas förtrolla mig redan från början. Hon har lyckats skapa ytterligare en spännande och magisk värld. Denna annorlunda miljön, är målande beskriven och karaktärerna fängslande. Jag gillar att alla författarens kvinnliga karaktärer är starka, och drivande. Språket är utmärkande för författaren, vilket skulle göra att man skulle kunna läsa en bok, och genast veta att det är Lovisa som är författaren, även om man inte sett hennes namn på boken på förhand. Jag har läst flera böcker av författaren, och jag gillar verkligen hennes stil. Jag längtar hela tiden efter nya böcker av Lovisa. Ja, Lovisa har gjort det igen-hon har skrivit ännu en magisk berättelse som jag rekommenderar starkt, om ni gillar fantasy genren. Och jag ser fram emot att få läsa mer om Mohrelda och skornen Nemurath. Boken får ❤❤❤❤❤/5. 

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 14 

En reva

När väl det orangerosa skenet börjat lysa ovanför bergets toppar, dröjde det inte länge förrän himlavalvet stod i brand. Gryningen var här och väckte långsamt öknen till liv. Ljuset strök över sanddyner och palmer, värmde upp frusna grässtrån och fick oasernas vattendrag att glittra. Någonstans hördes ljudet av en rovfågels flaxande, samtidigt som den varma vinden förde med sig ringandet från ett klocktorn i närmaste stad, förmodligen Nazat'Ar om Mohrelda fick gissa.

Hon skruvade sig besvärat bakom det midjehöga bröstvärnet, la en hand mot den skrovliga ytan och sparade mot horisonten. Kisade. Glodde. Stirrade. Det var som om hon försökte frammana fiendetrupperna med blicken, trots att hon egentligen inte  ville slåss. 

Mohrelda avskydde känslan av skam som fyllde magen. Hon ville bara gömma sig när hon kände hur fler och fler soldater tittade på henne. De viskade, undrade och väntade. Många visste att det var hon som varnat Nemurath för faran. Om inga fiender kom var det hennes fel att ingen i slottet fått sova. 

De första trupperna är på väg, hade viskningarna berättat. De attakerar under natten. 

Skornen ställde sig bredvid henne, men sa ingenting på en stund. Mohrelda spände sig i väntan på att han skulle ifrågasätta varför inget hände, men om han gjorde det hade hon inga svar. Ända sedan hon varnat Nemurath hade viskningarna hållit sig borta, som om de nöjt sig med hennes handlandande. Men vad tjänade rösterna på att luras? Mohrelda förstod ingenting. 

"Jaha." En fientlig mansröst gjorde sig hörd bakom hennes rygg. I nästa gnista armbågade sig Vnactar, Nemuraths far, in mellan henne och skornen. Med en ogillande grymtning ställde han sig till rätta bakom bröstvärnet och blickade ut mot det stillsamma, och fredliga, ökenlandskapet. "Gryningen är här, inte sant? Var är fienden?"

"Far..." 

"Försök inte skona hennes känslor, ibland är du allt bra blödig." 

Vnactar vände hetsigt ner ansiktet mot Mohreldas. De alggröna ögonen såg hatiskt på henne. "Vad har du att säga till ditt försvar, gäst? Är det sant som min son säger, att du hörde viskningar?" 

Baksidetext;

Mörker, passion och en skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.

I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det bestitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?

Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som. Kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge. 

En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmättiga ägaren till tronen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 😘

I månskenets famn

"I månskenets famn" av Jaqueline Lundqvist, utgiven av Whip Media förlag. Boken handlar om ett gäng ungdommar som precis har börjat skolan efter sommarlovet. Loreena är kär i Louis, som är den mest eftertraktade killen i skolan. Samtidigt börjar en ny kille i skolan, Angelo. Angelo vill gärna bli tillsammans med Loreena, men då hon har känslor för någon annan blir det komplicerat. Angelo är visserligen snygg, men Loreena känner inte mycket mer än vänskap för honom. När Angelo och Loreena pluggar på skolans bibliotek en kväll, upptäcker de en gammal bok, som handlar om en kärlekshistoria, en prinsessa och obesvarad kärlek. Ungdommarna vill lösa mysteriet med den gamla legenden, och vill hitta slottet för att undersöka det. Det blir inledningen till ett rafflande äventyr, där Loreena och hennes vänner, måste öppna upp sig för det okända. Gruppen är dock lite tveksamma till Angelo. Är han egentligen den han utger sig vara, eller har han en mörkare agenda?

Denna snyggt förpackade bok är författarens debutroman, och jag tycker att den är en riktig sträckläsar bok. Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Jag tyckte den var både spännande och romantisk. Jag gillade hur författaren lyckades förmedla hur det kan vara att vara ung och kär. Man spelar ett spel inför sina kompisar och låtsas vara kaxig, samtidigt som man är mjuk och sårbar och är rädd för vad andra ska tycka och tänka. Samtidigt bryr man sig om sina vänner i vått och torrt. Författaren lyckas förmedla ungdommarnas tankar och känslor, på ett bra och realistiskt sätt som känns relevant och gör att hela historien känns äkta. Hela storyn och hur spänningen byggs upp ju mer man läser, känns otroligt välarbetad och genomtänkt. Jag gillar slutet som ger en en liten förhoppning om en riktigt spännande fortsättning, så jag hoppas författaren skriver på bok nr två. Gillar ni paranomal romance ska ni absolut inte missa denna bok. Denna romantiska och lite kusliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

-Louis...

Loreena har tagit mod till sig och står nu bakom Louis i skolkoridoren. När han vänder sig om och får syn på henne ler han stort. 

-Tja, säger han och kramar om henne. 

Loreena drar in doften av honom och känner hur den pirriga känslan sprider sig i kroppen. Hon håller kvar honom och inte heller han verkar vilja släppa taget. 

-Har du saknat mig? viskar han i hennes öra. Jag har saknat dig...

Hon fnittrar till och släpper taget för att kunna se upp på honom. 

-Det har jag, säger hon. Jag har en fråga till dig. Jo, jag undrar om du skulle vilja... följa med mig till biblioteket idag igen? Vi skulle kunna eta efter mer information tillsammans. 

Louis blir tyst några sekunder. Loreena pillar på sin tröjarm medan hon väntar på hans svar och hon försöker tyda hans ansiktsuttryck. Har hon varit för framfusig?

-Gärna, säger han när han funderat klart. Vilken bra idé! Efter skolan?

-Ja, jag tänkte det.

-Vad bra! Då bestämmer vi det. 

Nu känns det bra, hennes chansning gick hem. Hon ler mot honom och ser att han ler tillbaka. 

-Jag har nog aldrig varit på biblioteket så ofta som nu för tiden, säger Louis och tar Loreenas hand i sin. 

-Det är andra gången vi är här, påminner Loreena och skakar på huvudet. 

-Exakt!

-Va? Du måste skämta!

Louis rycker på axlarna och ler mot henne. Vilken dramaqueen han är, tänker hon och skrattar. Han börjar dra henne med sig genom biblioteket. Loreena kan känna hur hennes hjärta bultar i bröstet när de passerar de andra besökarna. När de kommer till en avskild del av biblioteket stannar Louis upp. Loreena lutar sig mot en av hyllorna och tittar sig omkring. Det är en tyst och lugn del av biblioteket, med höga hyllor som är fyllda med böcker. Hon lägger märke till att de är helt ensamma där och en känsla av spänning sprider sig i hennes kropp. Louis tittar på henne med en mjuk blick och Loreena kan känna hur hon smälter inuti. 

Baksidestext;

Nytt år, nya möjligheter, tänker Loreena när hon går genom den pampiga skolporten för sista året på gymnasiet. Hennes hjärta slår hårt i bröstet när hon får reda på att hennes hemliga förälskelse, Louis, ska gå i hennes klass. Hon är ännu ovetandes om att en ny kille ska börja i klassen samma dag, Angelo, som snart kommer att förändra hennes liv. 

Efter en upptäckt i skolbiblioteket tvingas Loreena välja mellan att stanna kvar I alla logiska förklaringar eller öppna upp sig för det okända och lösa ett flera hundra år gammalt mysterium. Loreenas val leder henne ut på en känslofylld resa där två livsöden från två olika tidsåldrar möts och öppnar dörren mellan dröm och verklighet. En resa till mysteriets begynnelse i månens glittrande silversken. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Möten vi aldrig glömmer

"Möten vi aldrig glömmer" av Ellinor Wikman, utgiven av Whipmedia förlag. Nelly och Benjamin träffades första gången när de var fyra och fem år gamla. Av en slump träffas de nu som unga vuxna på ett kristet läger. Benjamin har alkoholproblem och har hoppat av sin utbildning på fordonspogrammet och Nelly har svårt att lita på andra människor efter ett svek. Trots att hon nu har gått ut sin utbildning som stylist, hör hon ständigt en röst som intalar henne att hon inte har något värde. På lägret lär de båda ungdomarna att vända sig till Gud i bön. Efter lägret flyttar Nelly till sin chef och Benjamin fortsätter sitt destruktiva beteende, tills en kväll det går riktigt illa. Som tur är har han kvar numret till Nelly, och hon kommer och hämtar honom. Nu måste de båda ungdomarna vända på den negativa trenden, och de tankarna de brottas med för att våga satsa på ett liv tillsammans. Båda drömmer de om framtiden. Kommer de att lyckas?

I denna kristna feelgoodroman får vi följa de båda ungdomarna Benjamin och Nelly. Författaren beskriver på ett vackert och målande sätt huvudkaraktärernas tankar och känslor genom boken. Författaren har också vävt ihop deras livshistoria på ett bra sätt, genom små, korta kapitel. Tankar och känslor känns realistiska och är relevanta för historien, och boken är välskriven. Även om denna fina och gripande historia är fiktiv så kan säkert många känna igen sig i den. Den belyser de negativa tankarna och det destruktiva beteende som följer med psykisk ohälsa, oavsett ålder. Då det kan vara svårt att ta klivet ut i vuxenlivet, är det fint att de båda ungdomarna har rätt stöd omkring sig, för att kunna växa och blomma ut. Det är inte lätt att ge sig ut i vuxenlivet, och då är det fint att kunna ha någon att bolla sina tankar och känslor med. Det känns som att detta är en väldigt viktig bok. Denna bok kan jag  rekommendera till alla ni som är ung vuxen, eller som har med ungdomar att göra på olika sätt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20 

Nelly

"Lärde jag dig spela tv-spel? Var det du?" frågade han märkbart tagen av situationen.

Hans mun var halvöppen och hans blick frånvarande som om han såg henne för sitt inre så som hon såg ut för femton år sedan. 

"Ja, jag var lite rädd för dig när jag var liten", sa hon och skrattade genom tårarna.

Han skakade på huvudet, hade fortfarande halvöppen mun, men hon såg att närvaron i hans ögon var tillbaka. 

"Du kanske minns när vi åkte till Andr'es mamma. Jag gjorde pannkakstårta och vi åt bullar på en brygga vid en sjö."

Nelly nickade, mindes inte men andra minnen kom tillbaka. 

"Jag tror att det var den kvällen Andr'e gjorde slut med mamma och sa att han tyckte att hon skulle gå tillbaka till pappa. Jag antar att du flyttade med honom för ni försvann. Jag har svårt att skilja på vad som är mina minnen och vad jag minns för att mamma berättat."

De höll fortfarande vara dra i handen. Han grävde i sanden igen med andra handen. 

"Vi flyttade hem till mormor men när mamma kom hem från sjukhuset försvann han", sa Benjamin. 

Han tittade på henne och hon såg hur det ryckte i mungiporna på honom.

"Jag kan inte fatta att det är du", sa han och tryckte hennes hand lite hårdare.

Hans hand var mjuk och hård på samma gång, mjuk hy på handryggen och valkar i handflatan.

"Vi kunde ha blivit syskon", utbrast hon och lutade huvudet mot hans axel.

Hon undrade hur hennes liv hade varit om hon haft ett syskon . De gick tysta genom skogen i sommarnatten och tårarna kittlade Nellys kind.

Det var Benjamin.

Baksidestext;

Möten vi aldrig glömmer utspelar sig i Göteborg och är en feelgoodbok om att känna sig vilsen som ung människa påväg ut i vuxenlivet. 

Benjamin, 20 år, vill arbeta med bilar men har hoppat av fordonspogrammet och hamnat i ett alkoholmissbruk precis som sin far. Nelly, 19 år, har precis avslutat sina studier på stylistprogrammet och erbjudits jobb på Bettans hårverkstad. Hon brottas med negativa tankar och längtar efter att hennes föräldrar ska se och förstå henne. 

Benjamin och Nelly tvingas till ett kristet sommarläger och placeras av misstag i samma rum. Han blir tagen av hennes skönhet och hon tycker om hans sällskap.

När lägret är slut oroas Benjamin över vad som ska hända när han reser hem. Är det sista gången han ser Nelly? Han får ett återfall och Nelly väntar förgäves på att han ska höra av sig.

Ska deras vägar korsas igen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Kanske vi möts igen" här

Ur spruken jord

"Ur spruken jord", av Gunvor Härenstam utgiven sv Miramirförlag (Whip media). Zara studerar för att kunna bli seismolog och förutse jordbävningar. Då en grann stad drabbas av ett svårare skalv behövs det frivilliga arbetare för att se om man kan finna överlevare i bråten. De får en kort introduktion sedan förs de frivilliga volontärerna med buss till platsen. Zara får syn på en liten flicka som irrar runt ensam. Det visar sig att hon är ensam överlevare efter skalvet. Zara ömmar för den lilla flickan men de sociala tar inte hänsyn till flickans behov av den trygghet hon får av Zara och förflyttar henne till okänd plats. Elva år senare har Zara ett bra jobb, men saknar en egen familj. Hon har aldrig glömt den lilla flickan, Nadja. En dag står hon i dörren och vill att Zara ska bli en slags mormor åt sin bebis. 

En fin berättelse som griper tag i en. Den lilla flickans öde önskar man ingen. Att bli föräldalös aldeles för tidigt. Man blir också arg på myndigheternas ibland lite snäva regler och ibland korkade beslut. De särade på två människor som behövde varandra. Då den lilla flickan tydde sig, och kände sig trygg med Zara, tycker man ju att de åtminstone kunde få träffas. Istället hamnade Nadja i ett hem där man inte fick mycket kärlek och omtanke. Nadjas liv hade kanske tagit en annan vändning, än att bli mamma aldeles för tidigt, om hon inte sökt trygghet på fel sätt. Författaren har en fin berättarteknik och det var en tankeväckande historia. Jag tyckte det var fint av huvudpersonen att ge så mycket av sig själv. Utan att tveka tar hon vid efter där de kom ifrån varandra som ingen tid hade gått emellan. Inte vem som helst hade brytt sig så här mycket. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Jag lät min arbetsväska landa på en stol i hallen efter en lång arbetsdag, sträckte på mig och drog en lång suck. Vad skulle jag äta ikväll då? Fisk åt jag igår...det blir nog något vegetariskt. Jag gick ut till balkongen och tittade till mina tomatplantor. Då kände jag något blött som letade sig ner utefter min rygg-trädgårdsmannen precis ovanför mig. 

"Hör du, det droppar på mig!", sa jag irriterat, utan att jag visste om det fanns någon på hans balkong. Hur jag än böjde mig uppåt och utåt så gick det aldrig att se genom djungeln däruppe.

Jag fick inget svar, men strax efteråt hörde jag tydliga steg. Kanske kom det inte från balkongen över mig. Ljudet kunde också vara från trappan i huset. Med så många öppna dörrar och fönster var det svårt att lokalisera de lätta men bestämda slagen mot underlaget. Stegen tystnade och någon ringde på min dörrklocka. Ilona, var den första jag tänkte på eftersom vi brukade dyka upp hos varandra oannonserat.

Jag gick mot min ytterdörr och kikade rutinmässigt genom titthålet i dörren. Men där stod en ung tjej. Ville hon sälja något? Det såg inte ut som om hon hade särskilt mycket med sig. Bara en liten handväska på ena axeln. Jag öppnade tveksamt. Hennes kläder var bruna och gula och avslöjade att hon höll sig till de billigaste klädmärkena. Och nu såg jag också att hon bar på en  hemlighet. Inte ens hennes löst sittande kläderna kunde dölja att hon var på ett barn. Men hennes putande mage stämde inte överens med det späda, barnsliga ansiktet.

"Jag heter Nadja", sa hon kort, "och jag vill att mitt barn ska ha någon sorts mormor."

Jag tittade noggrannare in i hennes ögon och granskade hela ansiktet. Jovisst kände jag igen henne. De där bekanta dragen som nu blivit en del av en tonårskropp.

"Kom in, Nadja! Du ska veta att jag letat länge efter dig!" 

Ett blygt leende smög sig in i Nadjas ansikte och röjde en lättnad medan hon klev över tröskeln. Jag kämpade med att inte skrämma bort henne med tårar och omgivningar, så jag svalde och sa: "Jag är glad att du kom, vill du ha något att äta?"

"Jag är alltid hungrig", sa hon och tittade på sin gravida mage.

"Bra! Stanna gärna här hela kvällen om du kan." 

Från baksidan;

Zara är en känslostyrd student med siktet inställt på att förutsäga jordbävningar. Området i Grekland där hon bor drabbas ofta av skalv och när grannstaden delvis läggs i grus, tar hon ett uppdrag för Röda Korset att röja och hitta överlevare i rasmassorna. Hon får syn på en liten flicka, Nadja som släpar sig fram i betongdammet, helt ensam. Zaras hjärta förloras när hon ser barnets utsatthet och släpper omedelbart plikterna trots gruppens protester. Zara vill ge Nadja trygghet, men de tappar kontakten. 

Elva år senare har Zara sedan länge ett bra jobb som seismolog, men i övrigt har inte livet gett det hon hoppats. En dag ringer det på Zaras dörr och där står Nadja-sexton år och höggravid. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Netraya

"Netraya" av Lovisa Wistrand, utgiven av Whip media förlag. Netraya ska snart dö, men det vet hon inte ännu. Hon är bara nitton år gammal. Hon behandlas inte så snällt av sin familj, och när hennes tvilling hotas, vill man att hon ska offra sig själv för hennes skull. Netraya hamnar i dödsriket och ska nu dömmas efter sina egenskaper, men hon vill inte vara död utan flyr från dödsriket med sin dödsande efter sig. Hennes mål är att leva. Hon och Imorfes hamnar på en spännande, men farlig plats. Det är en väldigt primitiv värld. Imorfes har nu blivit människa och han vill att de ska ta sig tillbaka till dödsriket. Annas kommer han att bli hårt bestraffad. På sitt äventyr tillbaka till dödsvärlden råkar Netraya ut för eldregn, dinosaurier och orm människor och många andra farliga varelser. Dessutom blir hon förvandlad till en succuba, en varelse som förför manliga varelser. Vad hon och Imorfes inte räknar med är att de ska komma att få känslor för varandra. Kommer kärleken övervinna alla hinder?

Denna boken är så välskriven och det är spännande att följa huvudpersonerna i en ny, spännande värld. Många faror lurar bakom nästa sten. Dinosaurier, ormfolk och andra fascinerande och fängslande varelser. Miljön runt Netraya, och alla varelser är noga och målande beskrivna. Lovisa målar upp omgivningarna på ett bra sätt. Jag måste också säga att vilken underbar fantasi författaren besitter!  Precis som boken jag läst förut av Lovisa så är denna också väldigt vacker. Lovisas språk är vackert som ljuvlig poesi. Jag älskar verkligen hennes böcker! Berättelsen blir väldigt levande och magisk. Boken blir aldrig tråkigt och den är spännande från första sidan till det sista. Den går väldigt fort att läsa trots att den innehåller många sidor. Jag älskar också huvudkaraktärerna i boken, men främst Netrayas egna dinosaurie Agrippas. Både Netraya och Imorfes resa förändrar dem och de växer som individer. En fantastisk bok om man gillar fantasy. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

16

INGENTING JAG KAN GÖRA

"I skymningen möts vi här igen, förstått?"

Jag nickar, ivrig på att se mig omkring. 

"Om du flyr kommer jag att hitta dig", fortsätter han. "Glöm inte det".

"Givetvis inte."

Vi går åt var sitt håll, högst upp på det berg vi kämpade oss upp för. Till höger breder djungeln ut sig- den väller ner för sluttningen som en ovårdad gräsmatta och mynnar ut i palmer, strand och safirblått hav i fjärran, långt, långt där nere, där träden inte ser större ut än naglar. Den breda strandremsan är en vik, ser jag, som på sidorna skyms av kullar och klippor. Solen har gått i moln på en vit himmel.

Åt vänster finns ingen utsikt att finna, för där fortsätter berget uppåt. För att se vad som ligger bortom bukten måste vi till höjdens utposter.

Jag tar mig fort fram emellan stenarna, ser efter vad jag sätter fötterna men försöker samtidigt att skynda. Vinden sliter mig i håret och påminner om hur tovigt det är, hur tungt det är att ha det utsläppt över ryggen. Och vaden  svider upp till knät nu, trådarna är högre upp än någonsin. Jag måste be Imorfes att förklara det där.

För något är allvarligt fel på mig.

Efter ett gott tag tar jag mig förbi det som måste vara den sista skymmande stenbumlingen, sätter fötterna på alla utstickande partier jag kan finna och skyndar mig. Snart framme.

Nej inte än. Där är ännu en sten.

Måste vara den sista.

Jag klättrar upp för den också, klänger och hasar ned längst sidan; mossan är mjuk mot händerna men lavan är stel och taggig. Här lyser inte växterna, och färgerna när normala. Konstigt.

Med en duns hoppar jag ned på marken och pressar mina svettiga händer mot knäna. Det blåser hårdare här och börjar kännas kallt. Jag tittar upp. Och möts av svindlande vyer. Illamåendet sätter sig rakt i magen, jag måste stödja mig mot ett stenblock. Allt snurrar. Det är så ofattbart långt till marken.

Hundratals spjutformade berg skjuter upp från en djungeltäckt grund-en grund som ligger djupt ned i en ravin- som om det är en jätte eller en Gud som har placerat berget där, tryckt ned dem i jorden och skruvat fast dem. På toppen växer skog och växtlighet, men på pelarnas mitt blottas kala väggar. På somliga är varelser karvade ur ytan: monster på två ben och insektsliknande människor.  

Från baksidan;

Netraya dör förtidigt, hon är bara nitton år, men när hon ska bli tilldelad sin dödsvärld gör hon motstånd- och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon in i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste hon finna sin väg ut, annars blir hon kvar för alltid. Netrayas mål är dock större än så: hon vill tillbaka till sin egen värld. Hon vill leva. 

Imorfes enda uppgift är att ta Netraya till dödsvärlden som hon till varje pris vill undvika, och skulle han misslyckas möts han av ett öde värre än döden. Men Netraya och Imorfes blir förälskade kompliceras allt.

Är kärlek värd att dö för?  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min intervju av Lovisa Wistrand här

Läs min recension av "Ödets kyss" här

Smakbit en söndag v 5.-Den röda spiran

 I dag skiner solen från en blå himmel. Underbart! Det ser nästan ut som vår. Jag tror inte våren är här ännu. Snön kommer kanske snart. I dag tänkte vi grilla om en stund och passa på att vara ute. Jag tänkte först dela med mig av en smakbit ur en bok jag har börjat läsa i veckan. Mitt smakprov kommer från Andra delen av Sägnen om Amorina; Den röda Spiran av J.F.Wren. Utgiven av WhipMedia förlag. Jag har skrivit en recension om första delen, Stenbrons hemlighet här. Denna söndag utgår smakebiten från Mari på Flukten fra virkligheten. Man ska dela en snutt av det man läser just nu. Inga spoilers!

Smakprov;

Prolog 

I BEGYNNELSEN VAR det öde på den plats som de två sinnena skapat. De fyllde sakta den värld de för ögonblicket ägnade sitt intresse åt. Växter, vattendrag, berg och djupa dalar. De bägge, som var den allena rådande existensen, fick sakta sällskap av fiskar i vattnet, djur på land och till sist även människor. Med de sistnämda var de villrådiga. Det behövdes ett väsen för att se till dessa enkla människovarelser. De frambringande gudar som människorna kunde tillbedja. Dessa gudar skapades som ledare för de olika folkslagen man gett liv. Gudarna var åtta till antalet, fyra kvinnliga och fyra manliga. När så allt var klart lämnade sinnena denna värld för att sapa ytterligare en.

De åtta gudarna levde i symbios med sina folkslag. Var och en hade valt det folk de ansågsig vilja styra över. Eira, som var den gudinnan sinnena hade skapat först, levde med sitt folk i väst. Landet som befolkades av hennes skyddslingar hade hon döpt till Thulisien. Livet i Amorina, som världen hette, var behagligt och de olika folken levde i fred och endräkt.

Kramizar Nina

fler smakbitar här!

Stenbrons hemlighet

Guds synd

"Guds synd"av Mikael Mansen, utgiven av Miramir förlag och Whipmedia. Den här vampyr boken har jag velat läsa länge, så när jag fick hem den började jag genast läsa. Jag blev INTE besviken. Jag kunde inte släppa den. Boken är spännande, intressant och en riktig bladvändare. Författaren fångar verkligen vampyrens karaktär. Han är grym, vålsam och hungrig på blod. Samtidigt är han väldigt ensam och ibland hittar han människor som han bryr sig om. Han längtar efter mänsklig kärlek och tänker tillbaka hur det var innan han blev vampyr. Kommer han att hitta kärleken? Vampyren får ofta dåligt samvete och slits mellan det goda och onda, tills blodtörsten tar över. I början ser han ansiktet på alla människor han mördat. Hans blodtörst ses inte med blida ögon av hans gelikar och tillslut måste han bege sig vidare. Författaren har ett målande språk och man ser riktigt hur smutsigt och snuskigt det är. Tycker du liksom jag om en riktigt bra vampyr historia, ska du absolut läsa den här. Boken får 🦇🦇🦇🦇🦇/5.
Bokens början utspelar sig 1890. Jona får flytta till sin gammelmorbror Emen eftersom Jonas pappa bara super och mamman har dött. Han jobbar med antikviteter. Inte ont anande öppnar han en låda och släpper av misstag ut en uråldrig vampyr. Den urgamla vampyren dödar nästan Jona, men inser att han behövs och gör Jona till vampyr. De börjar blodtörstigt ta för sig av människorna i London och snart börjar ryktet gå om East end-vampyren. Den uråldriga vampyren trivs inte i den nya världen och vill ta sig tillbaka till Egypten, där han kommer ifrån. Jona får klara sig själv, men han har inte lärt sig att man inte får märkas. De andra vampyrna i London är försiktiga. De vill inte riskera att avslöja sig för människorna. Två vampyrer tar kontakt med honom, men han vill inte ha deras hjälp. I sitt hus har två föräldralösa barn flyttat in. Han hjälper dem med b la mat. När den ena av de två pojkarna blir sjuk och dör, försöker Jona hitta ett hem till den andra pojken. Han hittar en kvinna han tycker passar och ber henne ta hand om pojken som sin egen. Han hjälper henne med pengar och bostad. Men sen måste han fly. Han beger sig till Paris. Där träffar han två onda kvinnor, som han inleder ett samarbete med. De rånar rika människor tillsammans. Till slut blir den ena kvinnan sjuk.

Vampyren får en idé och hur det går får ni läsa själva.

Ha en fin dag!

Kram Nina

I häxans tecken

"I häxans tecken" är skriven av debutanten Camilla Brant, utgiven av Whipmedia. Detta är den första delen i en trilogi. Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen. Det är en annorlunda bok om en reinkarnation. Man får följa en kvinna under tre liv, med samma själ. För mig var detta en riktig bladvändare, som jag knappt kunde lägga ifrån mig. Författaren skriver sin bok, med ett väldigt vackert språk, tycker jag. Det ålderdomliga språket gör det hela trovärdigt. Författaren har stor kunskap om våra örter och hur de används, vilket bidrar till helheten. Jag tyckte också om hur hon beskriver platserna där de tre kvinnorna lever och känslorna de har. Jag tyckte verkligen delarna om Indien var intressanta och hur man lever där. Jag tycker om tanken på att man lever flera liv och möter de man älskar åter igen. Frågan är också hur det man upplever i ett liv, påverkar det liv man lever här och nu? Jag är själv intresserad av andlighet och tidigare liv, så denna boken gav mig väldigt mycket. Kvinnan i det sista livet får mer och mer insikt om sina förra liv och hennes förmågor ökar. De två första liven vävs in i det tredje livet på ett trovärdigt sätt. Det tragiska med häxprocesserna och viljan hos människor att anmäla sina grannar och människor runt sig, gjorde förmodligen att mycket kunskap om läkeväxter och helande glömdes bort. Boken får 🥀🥀🥀🥀🥀 av mig.
Det första livet i boken handlar om Ragnhild. hon lever på 1600-talet och har stor örtkunskap och andlighet. Hennes bästa vän är Gustaf. Av honom får hon råd och stöd. En kväll när hon är på väg hem möter hon en främling. Hon känner honom, men han är inte från denna delen av världen. Hon vet att hon älskar honom. Han heter Samir och kommer från Persien. Föräldrarna vill att hon ska gifta sig med Olof och de ska ta över den lilla gården där hon bor. Ragnhild blir olycklig och hon träffar Samir ute i skogen, men de blir snart påkomna av den avundsjuka Ingrid. Hon anmäler Ragnhild för häxeri. Nästa liv handlar om Sophie. Hon lever under 1800-talet. Hon lever i England, men hennes familj ska resa till Indien för att för att slå sig ner där. Sophie får till sig underliga viskningar som hon är tvungen att skriva ner och hon har rädslor som hon inte vet vart de kommer ifrån. Hennes bror George är hennes stora stöd. Väl i Indien träffar hon Sanjay. Hon känner ett starkt band till honom och de träffas och han visar henne speciella platser. Men hon förstår att hon inte kan få tillåtelse att gifta sig med en man från Indien. Hon tänker att hon ändå att hon har en chans. Men när hon träffar Sanjays mamma, så förstår hon att hon inte kommer tillåta dem att gifta sig. Hon hittar en lapp i sina kläder från sin älskade och att han vill träffas, men hon upptäcker istället Sanjay på en elefant. Han är klädd för bröllop, men hon förstår snart att det inte är hon som är hans tilltänkta brud. I förtvivlan hoppar hon i en liten eka och försöker ro. Men snart faller hon i floden Ganges. I nästa liv är hon Charlotta. Hon känner sig dragen till en ö och en familj i England där hon vistas under en språkresa. Hon träffar människor som känns bekanta, men som hon aldrig har träffat förut. På väg hem träffar hon Nicholas. De blir genast vänner. Han läser i en guide bok om Indien och Charlotta vill gärna följa med dit. Under en tågresa träffar hon Samir. Hon har haft en dröm om honom och de känner igen varandra. Hon träffar Samir till och från. Men de kan inte vara tillsammans. Samir har ett mål. Trots det så dyker han upp ibland. När Charlotta gått färdigt sin utbildning som journalist åker hon med vännen Nicholas till Indien. När de reser runt i Indien så kommer Charlotta nära sitt förra liv. Deras upplevelser under tiden i Indien är ibland kusliga, ibland magiska. De träffar en syster och hennes bror en kväll. De heter Sophie och George och innan de försvinner i intet, vill Sophie att hon ska söka upp Sanjay. De förstår att de är spöken de sett. Charlotte träffar Sanjay. Innan Charlotta vet vem han är känner hon igen honom. De känner kärleken till varandra. Under en forsränning ramlar hon i floden. Hon är chockad och förstår att Sophie har drunknat. När Charlotte måste åka hem är hon åter igen åtskild från sin älskade. Väl hemma ökar hennes förmågor. Vad händer? Nicholas vill att hon ska träffa en person som ska hjälpa henne med sina förmågor. Gustaf känner att de har träffat varandra i tidigare liv och vill att hon ska skriva ner sina upplevelser.

Jag hoppas del två kommer snart.

Ha en fin kväll!

kram Nina

Signes äppelträd

"Signes äppelträd" är skriven av Daniel Karlsson och illustrationerna är gjorda av Katarina Vintrafors. Daniel Karlsson är känd från Svt:s barnkanalen där han är trollkarl. Detta är hans fjärde barnbok. Utgivare är whipmedia. Ålder 6-9 år. Mina barn tycker det är en rolig bok med fina illustrationer. Jag tyckte att bilderna var fina och färg glada, med många detaljer. Små fina figurer här och där. En trevlig bok om ensamhet och att man kan bli vän med någon som är annorlunda och även att ålder inte har betydelse. Boken är full av humor och den är fängslande och fantasifylld. Boken får 🐯🐯🐯🐯🐯av oss. En bok man kan läsa om och om igen.
Boken handlar om Daniel. Det är sommarlov och han brukar gå hem till tant Signe när han har tråkigt. De brukar göra kort hus och Signe bjuder på saft och äggtoddy. Hon berättar om hur det var förr i världen. Hon berättar en dag att en tiger har flyttat in i äppelträdet på baksidan. Skojar hon? Han kan inte se någon och tror att det är ett skämt. Nästa dag går han till Signe med en påse bröd som hans mamma bakat. När han knackar på hennes dörr hör han ett morrande. Där är tigern! Daniel rusar in och ropar på Signe. Han berättar att han sett tigern i trädet. Det hela utvecklar sig till en fin vänskap mellan tigern och Daniel. De spelar kula och leker tillsammans. Daniel och Tigern har så roligt, men en dag kommer cirkusen som tigern rymt ifrån och fångar tigern. Signe och Daniel saknar sin vän. Tack vare tigern vinner Daniel mästerskap i kula i skolan. Snart har de andra kompisarna tröttnat på kula och vill spela schack istället. Nästa sommar flyttar någon annan in i Signes äppleträd.

Vem var det som flyttade in? 

Ha en fin dag 

Kram Nina

Bakom väggens dörrar

En riktigt kuslig spökhistoria, är den här fristående fortsättningen på Karne-skriet från häxberget. Åter igen fångade Kristina Suomela Björklund mig med en riktigt spännande historia. Man får följa huvudpersonerna i boken både i då och nutid. Sedan vävs de ihop på slutet. Det gör Kristina väldigt bra. Jag gillar Kristinas sätt att skriva och gillar verkligen hennes böcker. Även denna bok får högsta betyg och gillar ni spökhistorier så ska ni verkligen läsa den. Boken är utgiven av miramir förlag och Whip media.
Tindra jobbar på samma förlag som Märta i Karne- skriet från häxberget. Efter att ha gjort slut med sin pojkvän så åker hon till stugan där hon varit som barn. Hon ska skriva en bok är det tänkt. Ganska snart börjar kusliga saker hända. Tindra hör barn som skrattar, knackningar i väggarna hon känner sig också iakttagen. En kvinna som heter Anja kommer och vill ge henne örter som beskydd mot onda andar. Tindra drömmer mardrömmar, men när hon vaknar är nattlinnen vått och smutsigt. Tindra tänker mycket på sin tvillingsyster som drunknat  i sjön vid stugan och det visar sig att någon mördat flera tvillingar på 1960 talet. Mördaren har bara dödat den tvilling som inte har varit social och framåt. Snart visar sig spökena också. Hur kommer det sig att de är just i och runt stugan. Varför så många och vilka är dom? Tindra upplevelser blir mer och mer skrämmande. Men så blir hon tillsammans med en av poliserna i trakten. Han hjälper henne med hennes frågor. Tindras kollega Märta som precis fått tvillingar, vill komma till stugan och hälsa på. När hon dyker upp, ja då blir det riktigt otäckt. Nu måste de stoppa den mörka energin, som skrämmer alla runt stugan.

Ett riktigt spännande slut

Ha en fin dag

Kram Nina

Här kan ni läsa om Karne- skriet från häxberget.

Småtomtar

Jag och barnen har läst "Småtomtar" av Margareta Rudolf och Erica Nilsson har ritat de fina bilderna. Den är skriven för barn 3-6 år. Utgiven av Whipmedia. Det är en jätte fin bok och har jätte fina bilder med fina färger. Angelique tyckte den var bra och jätte mysig. Samantha tyckte också den var rolig. Jag själv tycker om de fina bilderna och den var riktigt mysigt att läsa den. Jag tycker om sagostunderna med barnen och när man läser en så gullig saga som denna är det extra mysigt.
Den handlar om olika tomtar som vi har runt omkring oss. Gårdstomten vaktar djuren i ladugård och stall. De ser till att djuren har det bra. Hustomten ser till att inga olyckor händer hos människan i husen. Skogstomten tar hand om de vilda djuren i storskogen och tar till vara på allt som skogen har att erbjuda. Sedan finns Bergstomtarna som inte gör mycket nytta. När en människa tror hon snubblat på en sten eller en rot är det en tomte som lagt tjuvben. Till julen träffas tomtarna och dansar. Man ger inte varandra julklappar men alla har med sej ett knyte med godsaker. När tomtebarnen sussar och sover berättar tomtarna om året som gått.

Just den här hösten hände det något hemskt. Om ni läser boken så får ni veta vad som hände.

Ha en fortsatt trevlig dag 

Kram Nina

Karne-skriet från häxberget

Jag har verkligen hittat en ny superbra favorit författare. Kristina Soumela Björklund. Boken är utgiven av Miramir förlag och whipmedia. Hon skriver otroligt bra och den här boken Karne-skriet från häxberget är en riktig sträckläsar bok. Så spännande rätt igenom. Jag kunde verkligen inte släppa den och läste ut boken på en eftermiddag och kväll. Det var spännande att huvudpersonen kunde resa i tiden. Historien är bra och trovärdig. Gillar man det övernaturliga så är det verkligen en läsvärd bok.
Boken handlar om Märit, som jobbar på ett bokförlag. En dag kommer en gammal kvinna in på förlaget och berättar om häxprocesserna i Ångermanland. En häxa slängs in levande på bålet, men räddas av sin älskare. Hon lägger en förbannelse på den som hon tror har pekat ut henne för häxeri. På natten börjar Märit drömma mardrömmar. Hon befinner sig tillsammans med andra kvinnor i en annan tid. Hennes dröm är så verklig. Hon tror att drömmen beror på den gamla kvinnans otäcka berättelser dagen förut. Dagen efter åker hon till jobbet som vanligt. Märta och hennes kollegor börjar jobba med boken. De bestämmer sig också för att åka till Ångermanland för att lära sig mer. På natten börjar hon åter drömma om det förflutna. Då befinner hon sig tillsammans med en annan kvinna på en marknad. Hon heter Lenne. De ska köpa örter till någon Lenne kallar Karne. Några barn pekar ut en kvinna och berättar att hon har tagit med dem till Blåkulla. Hennes dröm är så verklig och när hon vaknar, hittar hon till och med ett blad av malört i håret. Hon fortsätter att läsa mer om häxor och har hittat en gammal bok från ett antikvariat. Hon läser även på internet. Efter en lunch på stan får hon syn på den gamla kvinnan och springer i fatt henne. Kvinnan ser in i ett skyltfönster och ser ut att sakna ansikte. Hon blir rädd och kvinnan går vidare. Hon återkommer då och då till 1600-talet och får uppleva möten och händelser. Hon träffar även Martin hennes sambo på stan och ska visa honom en klänning i ett skyltfönster. Då saknar även han ett ansikte och Märta flyr men när hon kommer hem är han hemma och lagar mat. Vid ett tillfälle när hon befinner sig på 1600-talet träffar hon en man som berättar att han heter Joen. När hon och hennes arbetskamrater Gustav och Rebecka kommer fram till stugan de ska bo i under deras vistelse i Ångermanland så upptäcker Märta att det är den stugan hon befinner sig i när hon är i 1600-talet. Hon får också syn på Martin på sin tidsresa och snart nystas hela den otäcka sanningen fram om varför hon reser till 1600-talet.

En riktigt spännande bok om häxprocesserna i Ångermanland.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Inom cirkeln

Jag recenserar "Inom cirkeln" av Kristina Suomela Björklund. Utgiven av Miramir förlag och Wipmedia. Detta är en bok som är både spännande och kuslig. Det är en jätte bra bok som jag verkligen kan rekommendera. Man får följa en kvinna som är bakgrunden till hela historien och människor i nutid. Det är en väldigt bra historia. Jag tycker synd om Lovina som måste fly hela tiden. På grund av att när hon tror hon hittat kärleken, så blir han förvandlad och  hon måste också döda alla sina barn, eftersom de också förvandlas. Hon måste hitta en man med rätt blod för att förbannelsen ska brytas.
Inom Cirkeln handlar om Moa och Tomas, som gärna vill ha ett barn. När de är på väg hem från en semester så ser de något i skogen. De tycker det ser ut som en människa, men regn och imma på rutorna gör att de inte kan se klart. Thomas behöver gå ut och pissa, så de stannar bilen. Då tycker Moa att hon hör ett ljud och vevar ner rutan. Tomas har också hört ljudet och båda går för att kolla vad det är. I ett fallfärdigt hus hittar de en liten pojke som har trasiga och smutsiga kläder. De tar pojken till närmsta polis station för att lämna över honom till de sociala myndigheterna, men han vill inte vara där. Pojken säger att han heter Nua och får följa med till ett hotell över natten. Nästa dag ska de göra ett nytt försök att lämna pojken. Men då möter de en öde polisstation och döda människor. Tomas som har varit inne i polishuset är arg och stressad. Han vill inte behålla pojken. De kommer hem och ser på nyheterna angående platsen de var på. Moa upptäcker ett sår på Tomas arm. Han vill inte berättar hur han fått det.
Tomas blir mer och mer förändrad. Hans utbrott gör att Moa tar avstånd från honom. Hon upptäcker också att Nua gör konstiga teckningar och han pratar ett konstigt språk. Så måste de fly till sin stuga för att komma undan förvandlade människor med vita ögon som äter andra människor. Väl i stugan tycker hon att Tomas beter sig underligt. På nätterna går Nua ut och ritar sina underliga tecken i en ring runt huset. Han förklarar också att man måste vara tyst när de vitögda kommer. Plötslig träffar Tomas en underlig kvinna i skogen. Han blir attraherad av henne och hon vill ha sex med honom. De har de flera gånger. Tillslut följer han med henne och lämnar Moa. Det dyker upp några människor som också flytt från de vitögda. En annan man kommer också. Tomas morfar. Han har varit i Lovinas by och vet var den ligger. Det är han som är pappa till Nua. Gruppen ska försöka ta sig till Lovinas by. Kommer de lyckas ta sig dit? Lyckas förbannelsen brytas?

Ja vad som händer sedan måste ni läsa. Boken är riktigt spännande i slutet. 

Ha en fin dag kram Nina. 

Stenbrons hemlighet.

Jag har läst och recenserat "Stenbrons hemlighet", av J. F. Wren. Utgiven av Whip Media. Jag gillade den här spännande äventyrs boken om flickan Agnes, som med sin farmor kommer till en parallell värld i en annan tid fylld av magi. Hon är den utvalda enligt en profetia, för att rädda världen från en ond magiker som vill väcka liv i en ond gud. Jag tyckte verkligen jätte mycket om den här boken. Författaren gjorde karaktärerna så levande och det är så rolig att de har humor. Min man undrade en gång varför jag skrattade. Så boken är verkligen trevlig och underhållande.
Boken handlar om Agnes som under ett halvår ska tillbringa sin tid med sin farmor då hennes föräldrar som är läkare ska till Haiti för att att de har erbjudits jobb för Läkare utan gränser. Men en mystisk varelse följer efter flickan till hennes farmor. Astrid och hennes väninna Mildred tar hand om Emiren Bogard från landet Amornia. Han är sjuk och de tror han har Alzaimers. Mildred får kontakt med Emirens släkting Knox, för att hitta Emirens son via tankekraft. Uppdraget lyckas och Dorian hittar en väg ut från källarhålorna. Astrid berättar om allting och att hon misstänker att Agnes är den utvalda. När Agnes träffar Emiren så lägger hon händerna på hans axlar och genast märker Astrid att Emiren ögon klarnar. Varelsen som har följt efter Agnes är upptäckt och fångas in. Så beger de sej till den parralella världen Amorina via Stenbron i Hova, för att befria landet från den onde trollkarlen. Där går tiden helt annorlunda än här och medan de är i Amorina står tiden nästan still i vår värld. Det är meningen att Mildred och Emiren ska stanna kvar här. Astrid har kontaktat olika personer som ska hjälpa henne att träna flickan i magi och att använda vapen. Men flickan har enorma krafter och vapen träningen behövs nästan inte. Emiren tvingar Mildred att de också ska återvända till Amornia, men till en annan plats för att söka upp kung Erack. Han ska hjälpa dem med soldater.
Agnes hör en röst inom henne som hjälper henne med att kontrollera hennes kraft. Hon får också veta saker som hon berättar för de andra i gruppen. Astrid och Mildred har kontakt med varandra och Mildred berättar att även de har återvänt. Agnes och resten av gruppen ska bege sig iväg med skepp för att ta sej till Molisien för att hitta häxmästare. Ute på havet får Agnes mer utbildning av rösten. Även den onde Naz-Halhams systerson får kontakt med en gudinna, som ska bistå det goda. Han är egentligen på tvingad den onda trollkarlen att följa med genom sin mor.
När Astrid och Agnes ska gå för att de andra har hittat en text de vill visa så hörs en smäll och Astrid och Knox trillade omkull. Agnes ser att vid sin farmors huvud höll en stor blodpöl på att breda ut sig.

Åh det är riktigt spännande. Nästa bok heter Röda Spiran. 

Jag vill gärna läsa nästa bok. 

Ha en fin dag kram Nina