Blodlust

"Blodlust" av Mårten Melin utgiven av Raben&Sjögren. Bokrecension; För barn 9-12 år. Minous bror, Sebastian, har en kompis som heter Lucas. Lukas har träffat en ny flickvän under lovet. Tjejen som heter Dalia har nu flyttat till deras stad. Lucas flickvän både skrämmer och fascinerar Minou. En natt hittas Lucas livlös. Det enda man kan hitta, när man undersökt honom på sjukhuset, är att han har två små hål på halsen, och att han har förlorat en del blod. Minou märker snabbt, att trots att hon dras till Dalia är det något som inte stämmer med henne. Minous kompis, Vanja, lägger ihop pusselbitarna och börjar snart förstå vad det är för fel på Dalia tillika vad hon egentligen är. Men Minou har svårt att tro på Vanja, för Dalia är nämligen något egentligen inte borde finnas. När Lucas dör, och Minou och Sebastian får se bevis på vad Lucas har blivit, börjar jakten på att förgöra det som hotar dem alla. Men Dalia är listig och Minou, Vanja och hennes bror behöver hjälp. Lyckas de tillslut överlista ondskan som funnits i århundraden?

När jag ser en vampyrbok vill jag såklart läsa den. Även om det är en barnbok. Den här boken gav mig nästan samma skrämmande känsla som boken om Dracula jag läste som barn och tonåring. Ändå läste jag Dracula flera gånger, vilket resulterade att jag inte kunde sova sedan. Blodlust känns nästan lika skrämmande. Nåja, jag tycker att boken är spännande så där lite lagom, och passar bra för åldern. Författaren har också skrivit en realistisk och trovärdig story med hög konstnärlighet. Jag tycker miljöbeskrivningarna och persongalleriet är bra, och jag gillar Minous kompis, Vanja, skarpt. Spänningen ökar successivt och driver läsningen framåt på ett bra sätt. Boken känns svårt att lägga ifrån sig, för jag vill bara läsa ett kapitel till. Sedan gillar jag också att huvudpersonerna gör vardagliga saker, så som att gå till skolan, de åker skidor, läser och spelar spel. Jag gillar också att boken utspelas här i Sverige, för det gör hela berättelsen lite mera trovärdig. Jag hade verkligen gillat den här boken som barn. Jag läser gärna mer av författaren. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Den kvällen låg jag länge och funderade. Det var något i mina tankar som liksom slank undan hela tiden. Jag visste inte vad det var, bara att det hade med Lucas att göra. Något som jag sett som passade ihop med honom på något vis. Äsch, jag vet inte, jag kan inte förklara det bättre. 

Tillslut somnade jag. 

Och började drömma. Om Lucas teckning igen. Men den här gången rann det inte blod från Dalias ögon. Utan från hennes mungipor. Hennes leende blev större och större, till slut gapade hon stort och från hennes mun...det bara sprutade blod över hela mig, jag fick det i håret, i munnen. Jag spottade och fräste men det fortsatte att komma. Tillslut kunde jag inte andas!

Jag vaknade med dunkande hjärta och bara låg och kände hur pulsen långsamt saktade ner. 

pyamasen klibbade mot kroppen, så jag gick upp och öppnade fönstret. Jag drog in den friska, kalla luften, åh, det var skönt! Jag skulle precis stänga då jag hörde ett ljud utifrån som jag först inte förstod vad det var. 

Men så fattade jag. Det var ett djur som ylade, någonstans långt borta.

En hund, eller...

Jag svalde.

Eller en varg.

Jag famlade med haspen och drog igen fönstret. Pulsen rusade upp igen. Jag vet inte riktigt varför jag blev så rädd, jag var på andra våningen och en varg kunde knappast komma in.

"Ta det lungt nu, Minou", viskade jag till mig själv. 

Jag fattade att jag knappast kunde somna om, så jag tände lampan och lade mig och läste. Det var ingen dålig berättelse. Menjag hade svårt att koncentrera mig, upptäckte att jag läste samma mening om och om igen. Till slut slog jag igen boken och släkte.

Baksidetext;

Hyn var blek som krita, ögonen uppspärrade. Hans mun var öppen, och hörntänderna i överkäken spetsiga.

Och runt munnen... Han var alldeles blodig.

Minous brorsas kompis hittas avsvimmad utomhus mitt i natten. Han har förlorat mycket blod, men allt läkarna upptäcker är två små hål på hans hals. Samtidigt har Dalia dykt upp i staden. Dalia som både fascinerar och skrämmer Minou. 

Det dröjer inte länge förren Minou tvingas möta sina rädslor. Tillsammans med sin bror och bästa vän försöker hon stoppa det som hotar dem alla. Men hur besegrar man något som inte borde finnas. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bruden

"Bruden" av Ali Hazelwood utgiven  av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa vampyr tjejen Misery Lark, som är dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet. När hennes bästa vän Sirenna har försvunnit, får hon den briljanta idén att gifta sig med varulvsflockens Alfa Lowe Moreland. Det gör hon både för att bevara freden mellan vampyrer och varulvar, tillika för att hon noterat ett speciellt namn i Serennas almanacka. Kanske vet Lowe till och med vart Serenna finns. Egentligen hade Lowe tänk hålla sig borta från Misery under det året de är tvugna att vara gifta. Dock kan han inte låta bli att söka hennes sällskap gång på gång. Vad det gäller Misery ser hon fram emot varje gång hon får träffa sin Alfa. Trist bara att han redan har träffat sin partner. När hon är ensam umgås hon mycket med Lowes lilla syster Ana, som hon finner både irriterande och berikande på samma gång. Ska det udda paret kunna erkänna att de har känslor för varandra? Ska Misery hitta din bästa vän, och ska Misery och Lowe lyckas bevara freden mellan vampyrer och varulvar? Eller ska de krafter som verkar i bakgrunden lyckas med sina planer? 

Den här boken är precis lika bra och läsvärd som de föregående böckerna som jag läst av författaren, om inte snäppet bättre. Jag blev extra glad när den här pärlan dök upp i brevlådan, för den här har jag sett fram emot att få läsa. Ali Hazelwood har blivit en av mina favorit författare och jag blev inte besviken när jag läste denna boken. Jag gillar verkligen temat med vampyrer och varulvar i en underbar och romantisk allians. Huvudkaraktärens humor har fått mig att skratta högt flera gånger. Boken känns välskriven och trovärdig och jag gillar verkligen detta udda par. Misery är en ung och lite klantig men otroligt charmig vampyrtjej. Alfa Lowe känns trygg, och är en bra flockledare, och jag finner sympati för dem båda. Jag hoppas verkligen att det finns en fortsättning på denna boken, för jag vill verkligen veta hur det går eftersom boken slutade med en liten cliffhanger. Jag ser redan fram emot nästa bok av författaren. Detta blev en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

Han försöker låta bli att tänka på vad han hade gjort mot hennes far om det inte skulle ha orsakat århundradets värsta diplomatiska kris.

ANA hade rätt: det är inte särskilt svårt att klättra upp på taket ens för någon med koordinationsförmåga hos ett näbbdjur.

Det vill säga mig.

Det tar mindre än femton sekunder, och jag är faktiskt ganska stolt över att jag inte ens begrundar möjligheten att min hjärna ska sluta som en sörja i blyblomsrabatten. Det är lite otäckt att sitta här uppe, men det vägrar jag att medge. I stället sluter jag ögonen och andas in, ut, in... Jag låter brisen leka i mitt hår och välkomnar natthimlen kittlande känsla. Vågorna sköljer över stranden. Då och då plaskar något i sjön. Insekterna besvärar mig inte, intalar jag mig. Om jag står på mig kanske jag börjar tro på det själv. Det är just det jag är ifärd med att misslyckas med när Lowe kommer.

Han får inte syn på mig direkt, så jag kan observera honom när han smidigt häver sig upp på taket. Han står oroväckande nära kanten, höjer handen till ögonen och trycker tumme och pekfinger mot dem så hårt att han måste se stjärnor. Sedan låter han armen falla till sidan och andas ut i ett långt andetag. 

Det här, tänker jag, är Lowe helt enkelt. Alfahannen Lowe, brodern Lowe, vännen, sonen och den otursamme maken till den lika otursamma maken till den lika otursamma hustrun. Lowe helt enkelt. Trött, gissar jag. Ensam, antar jag, Arg, förmodar jag. Och jag vill inte störa hans sällsynta stund av lugn, men brisen tilltar och bär med sig min lukt åt hans håll. 

Han snor genast runt. Mot mig. Och när pupillerna tar över hans ögon lyfter jag handen och vinkar besvärat. 

"Ana berättade om taket" säger jag ursäktande. Jag inkräktar på ett dyrbart ögonblick av avskildhet. "Jag kan gå..." Han skakar stoiskt på huvudet. Jag sväljer ett skratt. 

"Om du sätter dig där" - Jag pekar till höger om mig - hamnar du mellan mig och vinden. Då slipper du boullabasselukten."

Det rycker i hans läppar, men han går fram till platsen jag pekar på och låter sin stora kropp sjunka ner bredvid min, tillräckligt långt bort för att undvika oavsiktlig beröring. "Och vad vet du om boulibasse?" 

"Eftersom det inte är baserat på hemoglobin eller jordnötter...ingenting." Jag klappar i händerna. Cikadorna tystnar innan de återupptar sin sång efter en desorienterad paus. "Få se om jag förstått saken rätt. Du tänker använda ditt möte med Emery som ursäkt för att plantera något slags spionpogram eller avlyssningsanordning så att du kan övervaka hennes kommunikationer och samla bevis på att hon leder de Lojala. Men du ska bege dig till fiendeterratorium ensam och har lika goda datorkunskaper som en åttioårig luddit, vilket utsätter dig för viss risk. Du behöver inte svara, jag vet redan att jag har rätt. När hade du tänkt kasta dig in i en osäker död? I morgon eller på fredag?⁸

Baksidetext;

Kriget mellan vampyrer och varulvar har pågått i århundraden. Nu har Miseru Lark - dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet - fått uppdraget att ingå i en historisk fredsbevarande allians med vampyrernas dödliga fiender. Hon ska gifta sig med varulvsflockens Alfa: Lowe Moreland. Varulvar är skoningslösa och oförutsägbara, och Lowe Moreland är inget undantag. Han regerar med absolut auktoritet, men inte utan rättvisa. Och, till skillnad från Vampyrrådet, inte utan känsla. Han övervakar Miserys varje steg, och det är tydligt att han inte litar på henne. Om han bara visste hur rätt han har. 

Misery har sina egna skäl att acceptera det här konvenasäktenskapet, och det har ingenting med politiska allianser att göra. Hon är villig att göra vad som helst för att få tillbaka det som tillhör henne. Även om det innebär att leva som ensam vampyr i varulvsterratoriet, ensam med vargen.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Midnattstörst

"Midnattstörst" av Lovisa Wistrand och Åke Qvarfort utgiven av Lovebooks förlag, Saga Egmont förlag. Bokrecension; Jag har gjort en tidsresa, och i den här historien befinner jag mig nu i 1700-talets Transylvanien. Cezara är den sista generationen, i en utdöende ätt av vampyrjägare. När hon är på väg hem på sin häst Silver, blir hon tillfångatagen av vampyrernas klanledare Azrael. Denna stiliga vampyr hunk, har länge hållit ögonen på henne, och hennes far. Efter att Azrael har lurat in henne i en fälla, är Cezara nu fånge i hans slott. Till en början är det meningen att Cezara ska vara ena brickan i en byteshandel. Cezaras far håller nämligen en av vampyrerna fången. Cezara är slagen i bojor, men hon gör allt för att försöka fly. Ju mer hon umgås med Azrael, ju mer dras hon dock till honom. Hon börjar också inse, att han inte är den skoningslösa fienden hon alltid trott. Hon faller allt mer för den attraktivta vampyren, som väcker något oroande inom henne. Cezara väcker dessutom känslor hos Azrael, som han inte har känt på många århundraden. Kan Cezara vara den utvalda? Den kvinna som är utvald, till att bli just hans?

Det enda felet med den här boken, är att den tar slut alldeles för fort. Den hade gärna fått vara några hundra sidor längre. Jag hade gärna lärt känna både Azrael och Cezara ännu bättre, och hoppas på att författarna skriver på en fortsättning. Jag skulle gärna vilja veta, hur Azraels och Cezaras förhållande utvecklas. Den här boken har Lovisa skrivit tillsammans med sin man Åke. Vilket radarpar! Jag älskar en bra vampyrbok, och denna gjorde mig inte besviken. Jag tyckte verkligen om de båda huvudkaraktärerna, som författarna beskriver på ett bra sätt. Både språkbruket och miljöbeskrivningarna, gör att storyn, känns välskriven och trovärdig. Bokens lite hetare inslag är beskrivet på ett fint och vackert sätt, och jag gillar vändningen som kommer i slutet av boken. Jag läser gärna mer av författarna och sätter gärna "tänderna" i fler böcker av dem. Jag älskar bokomslaget på boken. Tack till min son Rickard för boken! Missa inte denna riktigt spännande bok! Blir bokfavorit. Denna ljuvliga vampyrromance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

3. 

Cezara 

Cezara klippte med ögonen. Huvudet kändes som om det hamnat under ett vagnshjul. Mot ryggen tryckte kall sten och benen kändes avdomnade. Hon var yr. Det fanns inget att fästa blicken vid.

"Silver?" flämtade hon. "Var är du? Silver..."

Luften var tjock av jord och fuktig källare. Något metalliskt blandade sig in. Var det blod? Inte alls som i skogen. Skogen, ja. Det sista hon mindes var den skenande flykten, träden som bildade en mur framför henne, volten genom luften och...isande blå ögon. 

Vid helvetets alla eldar. Var är jag?

Hon jämnade sig tyst, alla tankar fokuserade på att finna mening. Cezara var inte typen som klarade över smärta eller smuts. Fast det här var bara för mycket. När hon förde handen mot pannan rasslade det svagt i mörkret. Det kändes tungt, ett motstånd hon inte var van vid. Det skavde runt handleden. Trögt insåg Cezara att hon var slagen bojor. 

"Gud, hjälpe mig!" Inte för att hon var religiös längre. Inte på något vis. 

"Det finns ingen gud, Cezara."

Rösten var mjuk, nästan hypnotisk. Ändå ryckte hon till. Hjärtat hoppade över ett slag och hon slog ofrivilligt en knuten hand mot munnen. 

I det skumma ljuset såg hon hur en lång gestalt sänkte sig över henne. Hon anade blek hy och skarpskurna drag under en huva. Gestalten böjde knä framför henne, men inte på ett underdådigt sätt, utan snarare likt den överlägsne som motvilligt sänkte sig till samma nivå som den underlägsne. De åtsittande benklädnaderna stramade hårt runt knänas mjuka rundning. 

"Gör det ont?" fortsatte samma röst. En het andedräkt smekte hennes kinder och för ett ögonblick låste sig deras blickar i varandra. Det skiftade i blått i allt det svarta, ett isande blått som fick varenda muskel hos Cezara att spänna sig. 

Baksidetext;

När Cezara rider hem genom de mörka Karpaterna bär hon på en hemlighet: det magiska silver som är hennes familjs främsta vapen mot de odödliga varelserna som förpestar Transylvanien. Men hon har ingen aning om att någon väntar på henne. Azrael, klanledaren för vampyrsläktet Cel Tradat, har länge hållit ögonen på henne och hennes far - de sista vampyrjägarna av en urgammal ätt. När Azrael lurar in henne i en fälla förändras hennes värld för alltid.

Fängslad i Azraels slott visar det sig att han inte är den skoningslösa fienden som Cezara förväntat sig. Hans närvaro är både hotande och förförisk, och i honom väcks en oväntad törst - inte bara efter blod. Mot alla odds känner han en samhörighet han inte upplevt på århundraden, och Cezara dras till den mörka makt som håller henne fången. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ditt tysta hjärta

"Ditt tysta hjärta" av Katarina Persson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; I den här boken lär vi känna Kat, som är en vampyrjägare, samt vampyren Andrew. Kat förlorade sina föräldrar när hon var liten. Föräldrarna var vampyrjägare och blev troligen dödade av vampyrer. Kat har nu själv blivit en vampyrjägare. Kat besitter dessutom en ovanlig egenskap. Hennes hjärtslag är ovanligt tysta, och därför kan vampyrerna inte höra hennes hjärtslag. De flesta behöver komma alldeles nära för att höra henne. Kats mål i livet har varit att utplåna alla vampyrer. Dock ändras allt då hon träffar vampyren Andrew. Under deras första möte ber han henne, att hon ska hålla sig vid liv, för hans skull. Senare träffas de igen, på grund av att vampyrerna vill att vampyrjägarna ska hjälpa dem. De vill nämligen träda fram inför människorna, och därmed göra sin närvaro känd. Vampyrerna behöver därför Kat samt hennes vampyrjägarkollegors hjälp. Vampyrernas ledare vill därför att Kat och Andrew ska umgås, och därmed lära känna varandra. Plötsligt måste de också börja hjälpa varandra. De dras till varandra ju mer de umgås och känslor uppstår. På grund av en av vampyrernas uråldriga profetior, är Kats och Andrews öde sammanlänkade. Men vad innebär det egentligen?

Wow, detta är författarens debutroman, och jag har verkligen njutit av att läsa den. Man sugs direkt in i handlingen och jag varnar för sträckläsning. Boken innehåller dialoger mellan huvudpersonerna, som känns fina och äkta. Jag gillar hur författaren beskriver miljön, och de olika karaktärerna i boken. Boken känns lite som en blandning mellan Buffy tillika Twilight och True blood. Vi har både en vampyrjägare och kärlek mellan en människa och en vampyr och vampyrer som vill göra sin närvaro kända. Jag gillar kemin mellan Kat och Andrew och hur deras förhållande utvecklas. Samtidigt innehåller boken en spännande profetia, och vad den innebär får jag som läsare reda på lite i taget. Ibland känns en bok på några hundra sidor lagom lång, men just denna boken hade gärna fått vara några hundra sidor till. Jag ville gärna lära känna Kat och Andrew ännu bättre. Hoppas verkligen på en fortsättning på denna snyggt förpackade bok, för jag läser gärna mer om Kat och Andrew, eller helt enkelt något annat av författaren. Jag älskar verkligen när det kommer ut nya svenska vampyrböcker. Gör inte ni? Tack Ravenheart förlag för rec ex. Missa inte denna pärla! Denna underbara debutroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16 - Andrew och Kat

Kunde hon läsa tankar? Andrew stirrade på Kat som tuggade på pennan. Vad var det bästa med att vara vampyr? Att känna sig - och vara i det närmaste oövervinnlig? Styrkan? Snabbheten? Förmågan att kunna se, lukta, och höra allt, och då menade han allt, på långt avstånd? Förmånen att få uppleva hur mänskligheten och världen utvecklades, om än inte alltid till det bättre?

"Att få sitta här med dig", sa han.

Va? Pennan darrade till.

"Det är fascinerande att se samhället utvecklas. Saker jag inte ens kunde drömma om har blivit verkliga. Om jag inte förvandlats hade jag inte fått vara med om det." Det var ett under att han hittade orden.

"Jag trodde att ni höll er för er själva." Kat lade ner pennan på blocket.

"Vi är inte en del svåra samhället, men vi påverkas trots allt av det. Och vi tar gärna del av de framsteg som passar oss." Andrew suckade sv lättnad inombords. Hon verkade inte ha förstått innebörden i det han sagt. Det var märkligt, hon fick honom att säga saker han inte förstod själv. 

"Som vadå?" Kat fick hejda sig från att luta dig framåt av iver. Andrew lutade underarmarna mot knät. Han dåg så avslappnad ut där han satt och hon tänkte inte längre på att han var en av de andra.

"Elektricitet", sa han. "Rinnande vatten, telefoner, internet. Att kunna kommunicera med övriga världen på nolltid är fantastiskt. På min tid tog det veckor eller månader att meddela sig med någon på andra sidan Atlanten. Dessutom kunde man inte vara säker på att breven kom fram om inte någon av våra egna kurirer transporterade dem."

Vampyrerna hade ett eget postväsende. Kat krafsade ned en anteckning som hon inte var säker på att hon skulle kunna tyda senare.

"Ni skulle kunna jobba som brevbärare allihop", sa hon. "Ingen skulle våga klaga ifall posten var sen."

Andrew skakade på huvudet, men leendet var varmt. 

"Det är ju en jättebra id`e." En åskknall dånade och vägglampor flimrade till. Han reste sig och sträckte ut handen mot Kat som utan att tänka sig för tog den.

"Vart ska vi?" Hon trakten snteckningsblocket mot bröstet medan hon tog dig på fötter.

"Kom."

Baksidetext;

Kat Stevenson har ett enda mål: att utrota alla vampyrer, exakt hur det ska gå till har hon bara inte listat ut än. Men plötsligt befinner hon sig i armarna på en vampyr och hennes dista stund borde vara kommen. Mötet tar en oväntad vändning när han istället avkräver henne löftet att hålla sig vid liv för hans skull.

Kat börjar inse att saker är långt mer komplicerade än hon anat. Hon och vampyren Andrew är sammanlänkade genom en av vampyrernas uråldriga profetior. De tvingas nu att sammarbeta när de kastas in i ett spel som inte följer några regler.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Brev från en vampyr

"Brev från en vampyr" av Tobias Widberg utgiven av Vistoförlag. Bokrecension; I den här boken lär vi känna William, som är sexton år gammal. Han har levt ett ganska ensamt liv, medan hans föräldrar mest har jobbat utomlands. När han var liten fick han följa med när de arbetade, men numera väljer han att stanna hemma i stället. Han har fått klara sig själv de senaste åren. Vilken tur att han har sina två goda vänner, Nova och Adam. De gillar att se på film tillsammans. En dag får han ett brev. Ett brev som han verkligen inte ville ha. Han har nämligen blivit bjuden till greve Lazbors årliga bal. Greven bor i stadens slott, och han är dessutom vampyr. William vet att vampyren får blod från sjukhuset, som det är meningen att han ska äta. Men William har mardrömmar om vampyren, vilket får honom att tro att vampyren inte är så vänlig som alla tror. Dessutom vet han att människor i många år dött under oklara omständigheter. Många av dem har dessutom varit tömda på blod. Speciellt människor som har tackat nej till att komma på den årliga balen. Han måste därför leta efter bevis mot greven, för att kunna sätta dit honom. Vi får nu följa de tre vännernas sökande efter sanningen. Men ska de lyckas hitta bevis mot greven innan balen går av stapeln? 

Detta är en bok för den lite yngre läsarskaran, men jag gillar att läsa om vampyrer, så jag tyckte ändå att jag hade glädje av att läsa den här boken. Men egentligen blev jag lite rädd, och vågade inte riktigt somna efter att ha läst några kapitel ur boken på kvällen. I den här boken är vampyren verkligen varken ovanligt stilig eller snäll. Tvärt om är han ganska ruskig och skrämmande. Nu förtiden tycks vampyrerna mest bli beskrivna som en romantisk varelse, som man ska bli förälskad i. Men är en vampyr egentligen inte ett monster? Den här vampyren, Lazbor, är i alla fall det. Författarens beskrivning av denna vampyren gjorde den här berättelsen väldigt realistisk. Boken påminner mig lite om Bram Stokers "Dracula", som gav mig samma känsla av rädsla, när jag läste den som tonåring. Vi får följa William och hans  kamrater under sommaren, medan de letar efter bevis som kan fälla vampyren Lazbor.  Jag funderade medan jag läste på hur det skulle gå för William och hans vänner, då vampyren ganska omgående kommer underfull med att han är bevakad. Jag gillade verkligen att vampyren inte är så där gullig och söt. Det är också kul att bokens handling utspelar sig i Sverige. Jag ger därför boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Tringbyhamn var ett gammalt fiskesamhälle längs den svenska västkusten. Staden var väl egentligen som vilken liten kuststad som helst, om än en gnutta isolerad från resten av landet. Den bestod både av en bit fastland och av en liten ö. Ön och fastlandet skildes åt av en knapp kilometer vatten, men efter ön fortsatte havet mil efter mil. 

Havet var också en stor anledning till att människor försvunnit där. Många av invånarna var fiskare och levde av vad havet hade att erbjuda. Därför befann de sig ute till havs även i de tuffaste av förhållanden. Och väderförhållandena kunde vara riktigt tuffa här. Så det var inte så konstigt att det inträffade många olyckor. Fler olyckor än på andra ställen. Det var ju knappast någonting man kunde anklaga en vampyr för. 

Stadsdelen på fastlandet bestod av ett litet centrum uppe på en höjd omringat av både lägenheter och villaområden, en liten sjö och sedan skog. Skogen omringade dem och bredde ut sig över stora ytor åt alla håll. Ner mot havet gick det två vägar som åt var sitt håll ringlade in resterande delen av samhället. De möttes igen vid det stora centrumet och hamnen. Från fastlandets hamn tog man Tringbyhamnfärjan över till ön och stora hamnen. Stora hamnen var nuförtiden mindre än den på fastlandet men namnet levde kvar sedan den tiden då den varit störst. 

Ön bestod egentligen av två öar med en liten bro som förenade dem. Det var på den mindre av öarna som flest personer bodde och på den större fanns stora hamnen, affärer och rökeriet. Det var även på öns stora del som Zawodzki slott stod och greve Lazbor Zawodzki bodde. 

Det fanns två sätt att ta sig till och från Tringbyhamn - med båt eller bil via norra och södra vägen som gick längs kusten. Oavsett vilken väg man valde så var det långt till nästa samhälle. Staden låg väldigt avsides, skild från resten av världen. På ena sidan stora mängder skog och på den andra av ett helt hav. 

Nuförtiden var den vanligaste vägen in och ut ur staden att åka bil. Förr var det många båtar som kom hit för att skeppa både varor och människor men eftersom det var närmare att ta sig till andra hamnar, i andra fiskesamhälle, kom det inte hit lika många båtar längre. Nu var det nästan uteslutande de likala fiskebåtarna som lade till i de båda hamnarna. Och färjan som gick däremellan så klart. Avskildheten bidrog dock till att det kom förvånansvärt många turister. De lockades av skogen och havet. Av lugnet och tystnaden. Säkert lockades även en och en annan turist hit av historierna om vad som bodde i den lilla staden. För vem var inte nyfiken på en bra spökhistoria. 

Baksidestext;

Vad skulle du göra om du delade en stad med en vampyr? 

Den frågan har sextonåring William inte funderat speciellt mycket på. Kanske är det som de flesta i det lilla fiskesamhället tror, greve Lazbor är en vänlig vampyr som får din föda levererad till sig från stadens sjukhus. Även om Williams mardrömmar säger honom något annat. 

Men när William en dag får inbjudan till Lazbors årliga bal vänds allt upp och ner. William vill verkligen inte gå dit, men vad händer om han tackar nej? De få personer som gjort det tidigare har dött under oklara omständigheter... 

Nej, för att slippa gå är han tvungen att bevisa för alla att vampyren inte är så oskyldig som han verkar. Men han har bara sommaren på sig innan balen äger rum. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Evigt begär

"Evigt begär" av Sofie Gustafsson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Alice är en en kvinna som lever ensam med sin katt Loke. En dag får hon ärva en gammal stuga, och en stor summa pengar. Hon beger sig till stugan, som ligger i Värmland, för att renovera den. Dock känner hon snart att det finns en annan närvaro i stugan. Dessutom utom tycks stugan bära på hemligheter. Vad finns egentligen bakom den låsta dörren? Och vad är det för något, som katten Loke är så livrädd för? Alice märker också att saker flyttar på sig i stugan, och hon känner sig iakttagen. Värst är det de små sår, som börjar dyka upp på kroppen, och hon känner sig allt tröttare. En kväll dyker det upp en stilig man utanför stugan. Han presenterar sig som Jack. Alice blir snabbt förälskad i honom, och hon kan inte sluta tänka på honom. Men han håller sig lite på sin kant och vill varken röra henne, eller kyssa henne. Dessutom pratar han lite annorlunda, som om han kommer från en annan tid, och förstår inte hur en Ipad fungerar. Jack själv, har valt att leva ensam efter att hans skapare har dött, men det var tills Alice klev in i stugan, och fångade hans intresse, det vill säga. Men hur ska Alice reagera när hon får veta vem Jack verkligen är, och vad han gör? 

Ibland får man en bok i händerna som är alldeles speciell. För mig, är detta en sådan bok! Åh, detta är en riktig bladvändare i min smak! Vilken debut! Jag bara älskar den! Boken är väldigt lättläst, och tar slut alldeles för fort. Ni som gillar Twilight t ex, får absolut inte missa denna romantiska vampyrberättelse i nutid. Den utspelar sig i de Värmländska skogarna, samt i Varberg. Detta är den första delen i en serie som heter Nattvandrarna. Författaren lyckas hålla intrigen levande genom hela boken, från första - till sista sidan. Vi får följa de två huvudkaraktärernas tankar och känslor på ett bra sätt. Boken innehåller en hel del sexscener, men de är fint beskrivna tycker jag. Boken hade förövrigt allt och lite till. Den var både spännande, romantisk, sorglig, läskig på samma gång! Bäst av allt, så var boken full av gränslös, och äkta kärlek. Jag skulle absolut tänka mig att se denna bok som en filmatisering. Jag längtar redan tills nästa del i serie, för jag vill absolut veta hur det går för Alice och Jack. Dessutom vill jag lära känna de andra intressanta karaktärerna i boken lite mer. Boken är en av mina bokfavoriter för detta året! Boken är väl värd sina ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

12

Jag går rastlöst över golvet i stugan och min otålighet växer för varje ögonblick som går. Kvällen som jag så desperat längtar efter kryper fram i en plågsamt långsam takt. Tvivlet växer i mig och en konstig känsla av panik trycker i mitt bröst. Tänk om han inte kommer? Den här mannen, som jag bara har träffat en gång, har helt tagit över mina tankar. Inatt invaderade han till och med mina drömmar. Där var han, höll mig i sina armar och sa att han älskade mig. "Åh, herre gud." Allt är så galet. För jag känner honom inte ens och ändå längtar jag något otroligt efter honom. Min kropp skriker efter hans och det känns nästan som jag tillhör honom på något sätt, som om min själ tillhör honom och han tillhör mig. Det gör mig så förvirrad. Jag har aldrig upplevt något liknande förut. 

Trots att klockan bara är ett på eftermiddagen och han försäkrade mig om att vi skulle träffas ikväll, är jag överväldigad av adrenalin och kan inte vänta. Ska jag gå ut i skogen? Leta efter hans hus? Nej, det måste finnas en gräns. Ska jag åka in till stan? Köpa något till ikväll? Ja, det kan jag däremot göra. Bara tiden det tar att ta sig dit gör ju att eftermiddagen går fortare. Nöjd med detta beslut klär jag på mig och går till bilen. Solen skiner idag igen, och det får mig att le. Vi kanske kan sitta ute ikväll? Jag beter mig som en kärlekskrank fjortonåring och har knappt pratat med mannen. Han ville inte ens kyssa mig igår, rörde mig knappt, och ändå... Jag förstår inte vad det är med mig, varför denna besatthet av honom? Men det känns verkligen som vi hör ihop. "Du är bara attraherad av honom, han är en stilig man", mumlar jag för mig själv och går till bilen. 

När jag sätter nyckeln i tändningslåset tittar jag upp mot stugan, stirrar på den, och vill plötsligt inte åka någon stans. Tanken på att lämna den fyller mig med en känsla av obehag och motvilja. Det är som om någon osynlig kraft håller mig kvar och säger åt mig att stanna. Efter en lång stuns övervägande tar jag ut nyckeln igen, och kliver ur bilen. Skafferiet är fyllt med det jag köpte igår, så jag behöver inte åka och köpa något mer. Dessutom är det onödig bensin. Inte för att jag inte har råd, men man måste ju tänka på miljön, tänker jag övertygande och går in igen. "Jaha... nu då?" Jag känner mig rastlös igen och en suck av irritation lämnar mina läppar. Att gå runt hela dagen och längta efter en man är inte något som roar mig. Speciellt när jag knappt inte känner mannen i fråga. "Det här suger", muttrar jag och går över till köket för att hämta en cola från kylskåpet. Sedan lutar jag mig mot bänken, öppnar burken för att ta en klunk och gäster blicken på dörren vid trappan. Det kanske är dags att öppna den? 

Under en lång stund står jag där och funderar. Ingen av nycklarna passar i låset, så det enda jag kan göra är att bryta upp den. "Så får det bli." Med snabba steg tar jag mig till vedboden för att hämta yxan. Tillbaka i stugan stannar jag framför dörren och sväljer nervöst. Vad gör jag om det finns spindlar där inne? Spindlar som kan ta sig in i stugan om dörren är borta. Bara tanken får mig att må illa, så jag lägger ner yxan och backar bort från dörren. Det finns inte en chans att jag gör det här, inte ensam. "Jack kanske kan hjälpa mig senare", mumlar jag med låg röst och ler vid blotta tanken på honom. Jag har aldrig sett en så stilig man förut, och att hitta honom här mitt ute i ingenstans är verkligen galet. Men för mig är det perfekt, eftersom jag får ha honom helt gör mig själv. 

Baksidestext;

Inget tycks gå som Alice önskar. Inte fören den dag då hon ärver en förmögenhet och en gammal stuga, mitt ute i ingenstans. Med fast beslutsamhet drar hon iväg till Värmlands mörka skogar. Här påbörjar hon såväl renoveringen som sitt nya liv, detta ska bli vändpunkten! Om det bara inte vore för de hemligheter stugan tycks bära på... Det känns som om att hon inte är ensam i de tomma rummen, något skrämmer katten Loke från vettet, saker tycks flytta på sig, och vad finns egentligen bakom den låsta dörren?

Märkligast av allt är alla de små sår som dyker upp här och där på hennes kropp och hur hon i nattens mörker känner en annan själ närma sig hennes, Drömmarnas man förför och trollbinder henne obeveklig och fyller upp henne med en längtan och begär som hon aldrig tidigare upplevt. Efter att ständigt vakna fullständigt utmattad tvingas hon inse att mannen hon åtrår inte stannar kvar i hennes drömmar. Hon delar din stuga med en varelse som inte är av mänskligt ursprung... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Grevinnan

"Grevinnan" av Gabriella P. Kjellen utgiven av Seraf förlag. När det visar sig att Signe inte kan ge sin make några arvingar, blir hon brutalt mördad av honom. Innan livet rinner ur henne, får hon ett erbjudande om ett helt annat liv. Ett liv i mörker, som ett nattens barn. Hon ser sin chans till ett nytt liv och tackar ja. Som nyfödd vampyr måste hennes kropp först återfå sin styrka, men tanken på hämd, finns också inom henne. Hon måste också lära sig att hantera sina nya förmågor tillika sin törst efter blod. Hennes skapare, Beata, visar Signe hennes nya värld. Dock kan inte Signe acceptera ett liv i skuggorna. Det är dags för hämd. Dessutom vill hon förändra ett och ett annat som hon inte kan acceptera i sitt nya liv, samtidigt som kärleken till hennes skapare växer sig allt större. 

Åh, vad jag önskar att denna snyggt förpackade bok varade lite, lite längre. Jag gillar Grevinnan Signe, och hennes vampyr värld, och jag hade gärna fortsatt att läsa lite till. Jag tycker att det är spännande att följa Signes nya liv som nyfödd vampyr. Även de tillbaka blickar vi får, hur hon hade det innan hon blev vampyr, tillför det lilla extra till historien. Hennes nya förmågor, tillika tankar och känslor, beskrivs på ett bra sätt. Jag gillar att både språk och de miljöbeskrivningar som finns, gör, att det känns som att jag har gjort en tidsresa till 1600-talets Uppsala. Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. När fortsättningen kommer vill jag dessutom gärna läsa den. Denna ljuvliga kortroman har allt, och lite till! Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

3

Domkyrkan tornade upp sig mot natthimlen och Signe följde dess två torn med blicken. Hon hade alltid tyckt att kyrkan var vacker att se på, men ändå kändes det fel när Beata nu ville leda henne in i den. Var det verkligen den säkra plats hon talat om? Varelser som dem skulle inte ens kunna beträda helig mark, åtminstone enligt de sägner hon hört. Men trots det stod de nu framför kyrkans portar. 

"Tro mig ers nåd, ingen söker efter nattens barn i Guds hus", sa Beata, som om hon läst hennes tankar. 

Signe nickade tveksamt innan hon följde efter sin jungfru in genom kyrkans portar. När de slagit igen bakom dem fortsatte de vidare längs kyrkgången. Lokalen var nedsläckt och ljudet av Beatas skor klappade mot stengolvet. Först då insåg Signe att hon inte bar några skor alls, ändå hade hon inte känt av vinterkylan utanför. 

Ju längre in i kyrkans inre de kom, desto mer ljud sipprade fram. Lågmälda röstersom samtalade och dryckesglas som slogs mot varandra. En doft nådde Signes näsborrar och hon andades häftigt in. Aldrig hade hon känt något så ljuvligt, något så berusande. Benen vek sig under henne och hon fick stödja sig mot en kyrkbänk för att inte falla. Vad var det för doft? Ju närmare de kom, ju mer verkade det påverka henne. Hela kroppen skrek efter vad det nu var som lockade henne till sig. Ett gutturalt ljud steg ur hennes strupe och tungan kändes torr som sand. 

Baksidestext;

Redan när knivseggen blänker i stearinljusets sken, innan blodet börjar rinna och färga lakanet rött vet Signe att det är över. Livet. Hon har vetat det länge. Sett det i sin makes ögon som förvrängd av vrede och hat. 

I sista stund blir hon erbjuden ett nytt liv. Ett liv hon aldrig skulle ha accepterat men som nu blir hennes enda chans. 

Hon vaknar upp till ett Uppsala olikt det hon vuxit upp i och med känslor så starka att de inte går att förtränga. Hämd men också något annat. En hetta hon länge försökt ignorera men som nu kommer upp till ytan.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Guds synd

"Guds synd"av Mikael Mansen, utgiven av Miramir förlag och Whipmedia. Den här vampyr boken har jag velat läsa länge, så när jag fick hem den började jag genast läsa. Jag blev INTE besviken. Jag kunde inte släppa den. Boken är spännande, intressant och en riktig bladvändare. Författaren fångar verkligen vampyrens karaktär. Han är grym, vålsam och hungrig på blod. Samtidigt är han väldigt ensam och ibland hittar han människor som han bryr sig om. Han längtar efter mänsklig kärlek och tänker tillbaka hur det var innan han blev vampyr. Kommer han att hitta kärleken? Vampyren får ofta dåligt samvete och slits mellan det goda och onda, tills blodtörsten tar över. I början ser han ansiktet på alla människor han mördat. Hans blodtörst ses inte med blida ögon av hans gelikar och tillslut måste han bege sig vidare. Författaren har ett målande språk och man ser riktigt hur smutsigt och snuskigt det är. Tycker du liksom jag om en riktigt bra vampyr historia, ska du absolut läsa den här. Boken får 🦇🦇🦇🦇🦇/5.
Bokens början utspelar sig 1890. Jona får flytta till sin gammelmorbror Emen eftersom Jonas pappa bara super och mamman har dött. Han jobbar med antikviteter. Inte ont anande öppnar han en låda och släpper av misstag ut en uråldrig vampyr. Den urgamla vampyren dödar nästan Jona, men inser att han behövs och gör Jona till vampyr. De börjar blodtörstigt ta för sig av människorna i London och snart börjar ryktet gå om East end-vampyren. Den uråldriga vampyren trivs inte i den nya världen och vill ta sig tillbaka till Egypten, där han kommer ifrån. Jona får klara sig själv, men han har inte lärt sig att man inte får märkas. De andra vampyrna i London är försiktiga. De vill inte riskera att avslöja sig för människorna. Två vampyrer tar kontakt med honom, men han vill inte ha deras hjälp. I sitt hus har två föräldralösa barn flyttat in. Han hjälper dem med b la mat. När den ena av de två pojkarna blir sjuk och dör, försöker Jona hitta ett hem till den andra pojken. Han hittar en kvinna han tycker passar och ber henne ta hand om pojken som sin egen. Han hjälper henne med pengar och bostad. Men sen måste han fly. Han beger sig till Paris. Där träffar han två onda kvinnor, som han inleder ett samarbete med. De rånar rika människor tillsammans. Till slut blir den ena kvinnan sjuk.

Vampyren får en idé och hur det går får ni läsa själva.

Ha en fin dag!

Kram Nina