Stjärnfall av kärlek

"Stjärnfall av kärlek" av Lovisa Wistrand utgiven av Ordberoende förlag. Bokrecension; I den här hysteriskt roliga boken, får vi lära känna Max, Jessica och Alexandar. På grund av att Max har svårt att hitta en tjej, har han fått för sig att han istället är kär i sin sambo, tillika vän Alexandar. Han har svårt att förstå sig på kvinnor, och vännen Jessica är fullt upptagen med sitt jobb. Snygga Alexandar hittar däremot nya kvinnor hela tiden. Han har dock aldrig några varaktiga förhållanden. Max och Jessica hittar på en profil på Facebook som ska få Alexandar att bli intresserad av den riktiga Max, och få honom att förstå att det är de två, som hör ihop. Direkt när de lägger upp profilen på Amanda, blir Alexandar genast intresserad, och börjar skriva. Alexandar är också väldigt intresserad av att träffa Max påhittade profil på riktigt. Dock förändras allt en kväll senare, då Max önskar sig förståelse för kvinnor, samt ett utseende som skulle kunna tilltala Alexandar. Dagen efter vaknar Max upp som Amanda. Nu visar Alexandar mer intresse för Alex nya utseende, som Amanda, men ju mer tiden går, ju mer känner Alex känslor för någon annan. Han inser hur fel han har haft under flera års tid, då han trånat efter fel person. Men kommer han att någonsin kunna bli sig själv igen?

Jag blir aldrig besviken på en bok av Lovisa Wistrand. Jag verkligen älskar hennes böcker, och haffar dem, så fort jag får möjlighet. Detta är en dråplig historia, som bjuder på många missförstånd och förvecklingar, samtidigt som den är väldigt charmig. Boken bjuder mig på många fniss, och jag skrattar högt flera gånger. Alltså författaren har verkligen överträffat sig själv i denna boken. Jag bara älskar Lovisas underbara och speciella humor! Även om det inte är troligt att man kan byta kön, efter att ha önskat vid ett stjärnfall, får författaren historien ändå att gå ihop på något vis. Huvudpersonen Max är dessutom så härligt klantig, som någon kan vara! Nästan allt han säger och gör blir tokigt. Kommentarerna mellan de olika huvudpersonerna är rappa och underfundiga. Jag varnar för sträckläsning, då man inte vill släppa ifrån sig boken förrän man vet hur den slutar. Vill man läsa något lättsamt, och roligt får man inte missa denna pärla. Även denna boken av Lovisa har ett fint och tilltalande bokomslag. Nu längtar jag redan efter nästa bok av Lovisa. Kan jag vara ett av Lovisas största fans? Jo, jag tror nästan det! Denna underbart roliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Ge mig allt du vill och allt du kan

Gyllene tider

"Sanadar, Sandar, Sandar". Jessica kastar ifrån sig hårtesten hon utforskat. "Alltid detta tjat om Alexandar. Han älskar ingen annan än sig själv, det vet du, va? Kan hända att han kommer dyrka ditt nya utseende, men det är väl också det."

"Upplyftande, Jessica."

"Någon måste vara ärlig."

"Vilken samarit du är som tog på dig det ansvaret."

"Jag gör min medborgliga plikt." Hon skrattar till, men fixerar mig snart med blicken igen. Och vilken blick sedan. Den är brun som sand och höstlöv. 

"Så du vill gå efter Alexandar? På riktigt? Inte ta reda på hur det här kunde hända till att börja med?"

"Det var ett stjärnfall. Som sagt. Jag tror inte det går att ta reda på mer än så."

"Men det existerar ingen magi. Det måste finnas en naturlig förklaring." 

"Menar du", säger jag med ena ögonbrynet lyft, "att någon bröt sig in hos mig på natten och utförde en könsoperation på min sovande kropp?" 

"Det kanske är en ny typ av övergrepp?" 

"Jag har inga ärr."

"Ny teknik, vad vet jag?" Hon sänker rösten. "Om det verkligen är sant..."

"Det trodde jag att vi redan konstaterat." Jag försöker att inte låta irriterad, men det är svårt. Jag vet inte vilka bevis hon vill ha. 

"Då kanske det innebär att din riktiga kropp vandrar runt någonstans i stan?" Hon smäller handflatan i bordet så att det skakar. Flera andra gäster vänder sig om i den annars då stillsamma lokalen. 

"Du kanske har bytt med någon? Hon den där Shutterstock-modellen vars ansikte vi lånade till Amanda?" 

"Hon är fortfarande inte svensk."

"Och hur vet du det? Vänta...nu." Händerna flyger upp i luften. "Det kanske inte spelar någon roll? Tänk om hon bor i Spanien, eller något, och vaknade upp med din kropp i morse?" 

Jag skakar snabbt på huvudet.

"Det var inte det jag önskade." 

"För stjärnfall är så otroligt tillförlitliga."

"Din sarkasm börjar gå mig på nerverna. Jag ville bara...Gud jag minns knappt vad jag sa, men någonting om att byta utseende till något som Sandar skulle gilla bättre. Och så kan jag ha nämt att jag ville förstå kvinnor."

Baksidetext;

Max har problem att hitta en flickvän. Han vill lära sig förstå kvinnor, men hur? Bästa bännen Jessica är inte till någon hjälp, gör hon tar inget seriöst förutom arbetet. Den andra vännen Sandar, som är snygg som en grekisk gud, provocerar genom att förföra en ny kvinna varje helg.

En kväll ser Max ett stjärnfall över Vasastan. Han blundar och önskar sig förståelse för vad kvinnor vill ha. När han vaknar dagen efter är allting annorlunda...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Ditt tysta hjärta

"Ditt tysta hjärta" av Katarina Persson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; I den här boken lär vi känna Kat, som är en vampyrjägare, samt vampyren Andrew. Kat förlorade sina föräldrar när hon var liten. Föräldrarna var vampyrjägare och blev troligen dödade av vampyrer. Kat har nu själv blivit en vampyrjägare. Kat besitter dessutom en ovanlig egenskap. Hennes hjärtslag är ovanligt tysta, och därför kan vampyrerna inte höra hennes hjärtslag. De flesta behöver komma alldeles nära för att höra henne. Kats mål i livet har varit att utplåna alla vampyrer. Dock ändras allt då hon träffar vampyren Andrew. Under deras första möte ber han henne, att hon ska hålla sig vid liv, för hans skull. Senare träffas de igen, på grund av att vampyrerna vill att vampyrjägarna ska hjälpa dem. De vill nämligen träda fram inför människorna, och därmed göra sin närvaro känd. Vampyrerna behöver därför Kat samt hennes vampyrjägarkollegors hjälp. Vampyrernas ledare vill därför att Kat och Andrew ska umgås, och därmed lära känna varandra. Plötsligt måste de också börja hjälpa varandra. De dras till varandra ju mer de umgås och känslor uppstår. På grund av en av vampyrernas uråldriga profetior, är Kats och Andrews öde sammanlänkade. Men vad innebär det egentligen?

Wow, detta är författarens debutroman, och jag har verkligen njutit av att läsa den. Man sugs direkt in i handlingen och jag varnar för sträckläsning. Boken innehåller dialoger mellan huvudpersonerna, som känns fina och äkta. Jag gillar hur författaren beskriver miljön, och de olika karaktärerna i boken. Boken känns lite som en blandning mellan Buffy tillika Twilight och True blood. Vi har både en vampyrjägare och kärlek mellan en människa och en vampyr och vampyrer som vill göra sin närvaro kända. Jag gillar kemin mellan Kat och Andrew och hur deras förhållande utvecklas. Samtidigt innehåller boken en spännande profetia, och vad den innebär får jag som läsare reda på lite i taget. Ibland känns en bok på några hundra sidor lagom lång, men just denna boken hade gärna fått vara några hundra sidor till. Jag ville gärna lära känna Kat och Andrew ännu bättre. Hoppas verkligen på en fortsättning på denna snyggt förpackade bok, för jag läser gärna mer om Kat och Andrew, eller helt enkelt något annat av författaren. Jag älskar verkligen när det kommer ut nya svenska vampyrböcker. Gör inte ni? Tack Ravenheart förlag för rec ex. Missa inte denna pärla! Denna underbara debutroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16 - Andrew och Kat

Kunde hon läsa tankar? Andrew stirrade på Kat som tuggade på pennan. Vad var det bästa med att vara vampyr? Att känna sig - och vara i det närmaste oövervinnlig? Styrkan? Snabbheten? Förmågan att kunna se, lukta, och höra allt, och då menade han allt, på långt avstånd? Förmånen att få uppleva hur mänskligheten och världen utvecklades, om än inte alltid till det bättre?

"Att få sitta här med dig", sa han.

Va? Pennan darrade till.

"Det är fascinerande att se samhället utvecklas. Saker jag inte ens kunde drömma om har blivit verkliga. Om jag inte förvandlats hade jag inte fått vara med om det." Det var ett under att han hittade orden.

"Jag trodde att ni höll er för er själva." Kat lade ner pennan på blocket.

"Vi är inte en del svåra samhället, men vi påverkas trots allt av det. Och vi tar gärna del av de framsteg som passar oss." Andrew suckade sv lättnad inombords. Hon verkade inte ha förstått innebörden i det han sagt. Det var märkligt, hon fick honom att säga saker han inte förstod själv. 

"Som vadå?" Kat fick hejda sig från att luta dig framåt av iver. Andrew lutade underarmarna mot knät. Han dåg så avslappnad ut där han satt och hon tänkte inte längre på att han var en av de andra.

"Elektricitet", sa han. "Rinnande vatten, telefoner, internet. Att kunna kommunicera med övriga världen på nolltid är fantastiskt. På min tid tog det veckor eller månader att meddela sig med någon på andra sidan Atlanten. Dessutom kunde man inte vara säker på att breven kom fram om inte någon av våra egna kurirer transporterade dem."

Vampyrerna hade ett eget postväsende. Kat krafsade ned en anteckning som hon inte var säker på att hon skulle kunna tyda senare.

"Ni skulle kunna jobba som brevbärare allihop", sa hon. "Ingen skulle våga klaga ifall posten var sen."

Andrew skakade på huvudet, men leendet var varmt. 

"Det är ju en jättebra id`e." En åskknall dånade och vägglampor flimrade till. Han reste sig och sträckte ut handen mot Kat som utan att tänka sig för tog den.

"Vart ska vi?" Hon trakten snteckningsblocket mot bröstet medan hon tog dig på fötter.

"Kom."

Baksidetext;

Kat Stevenson har ett enda mål: att utrota alla vampyrer, exakt hur det ska gå till har hon bara inte listat ut än. Men plötsligt befinner hon sig i armarna på en vampyr och hennes dista stund borde vara kommen. Mötet tar en oväntad vändning när han istället avkräver henne löftet att hålla sig vid liv för hans skull.

Kat börjar inse att saker är långt mer komplicerade än hon anat. Hon och vampyren Andrew är sammanlänkade genom en av vampyrernas uråldriga profetior. De tvingas nu att sammarbeta när de kastas in i ett spel som inte följer några regler.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bokhandeln Cinnamon bun.

"Bokhandeln Cinnamon bun" av Lauri Gilmore utgiven av Harper Love Förlag, Harper Collins förlag. Bokrecension; Detta är del två i serien om Dream Harbor. Vi återvänder till Dream Harbor, och får följa Hazel, som arbetar i stans bokhandel. Hon älskar sitt arbete i bokhandeln och lever helt för sina böcker. Hon har inte haft något varaktigt förhållande, med någon kille, och det gör att hon längtar efter äventyr. En dag upptäcker hon att någon har saboterat en av böckerna i butiken. Någon har gjort ett hundöra i boken, samt strukit under en mening på en sida. En mening som verkar vara riktad till just henne. Snart hittar hon fler saboterade böcker, och det gör henne nyfiken. Vem är det som ger henne dessa ledtrådar? Eftersom hon snart fyller trettio år, och livet känns tråkigt, bestämmer hon sig för att ha lite kul under sommaren. Hon börjar därför följa de olika ledtrådarna. Det gör hon tillsammans med den lite yngre, tillika snygga fiskaren Noah. Han tackar inte nej till ett äventyr. Att han är hemligt förälskad i Hazel, gör det inte heller till något svårt val i att delta. Men ju fler gåtor de följer, ju mer utvecklas känslor mellan dem. Noah har rykte om sig att inte inleda några varaktiga förhållanden, så Hazel är beredd att det ska ta slut mellan dem efter sommaräventyret. Men kan de verkligen släppa varandra när hösten kommer, eller kan deras relation utvecklas till något mer varaktigt? 

Detta är den andra delen i serien om människorna i Dream Harbor, och jag har verkligen längtat efter att få läsa fortsättningen på den. Jag blev inte besviken. Denna serie är verkligen så mysig, som det fina omslaget ger sken av. Jag gillar verkligen invånarna i den idylliska lilla småstaden, Dream Harbor, där vi får följa olika karaktärer i varje del, samtidigt som karaktärer från förra boken dyker upp. Dream Harbor verkar vara ett mysigt ställe där alla känner alla. Jag gillade verkligen att få följa med på Hazel och Noahs äventyr, och se hur deras förhållande utvecklas. Jag gillar tanken på hemliga meddelanden i böcker, och det är spännande att se vad nästa ledtråd är. Jag känner sympati för de båda huvudpersonerna då missförstånd sker mellan dem, samt att de gör allt för att dölja sina verkliga känslor, för den andra parten. Jag gillar också huvudpersonernas kärlek till böcker. Eller Noah läser egentligen endast böcker för att kunna gå in i butiken, för att kunna köpa en ny bok. En helt legetim anledning för att få träffa Hazel, och hon har ingen aning. Lite gulligt är det! Observera att boken innehåller en hel del hetta. Dessutom älskar jag det fina bokomslaget. Boken är väldigt läsvärd, och jag ser redan fram emot att få läsa nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

8

Hazel brukade sky tivolit som pesten och hade alltså inte varit här på flera år. Senast var nog när hon gick på high school. Faktum var att hon var rätt säker på att anledningen till att hon blev kallsvettig av tanken på pariserhjulet var att hon fastnat högt upp tillsammans med Annie mitt i ett åskväder, blivit sittande i nästan en timme och hunnit bli övertygad om att hon skulle dö okysst.

Annie hade erbjudit sig att utföra dådet men det vore helt enkelt inte detsamma som att kyssa Heith Ryan, som Hazel var förskräckligt kär i då, vilket var obesvarat. Så hon hade artigt tackat nejfadt de två flickorna klängde dig fast vid varandra och tjöt av skräck vid varje avlägsen åskknall. 

När brandkåren väl kom till undsättning var hon och Annie genomblöta och vettskrämda. Men den traumatiska upplevelsen var nog inte hela förklaringen till att hon undvek sommartivolit.

Hon gillade det bara inte.

För varmt. För mycket folk. För mycket oväsen, kaos, mygg och...

Hon kom inte på fler anledningar just få gör Noah hade gått fram till ringkastningen och flinade överlägset mot henne som om han hade stora planer på att vinna ett gosedjur åt henne. Men eftersom Hazel var en mogen, vuxen kvinna brydde hon sig inte ett dugg om den saken.

Hon höll hans sockervadd i handen och stoppade in ännu en tott i munnen. Sockret gick rakt ut i blodet och det var naturligtvis därför det hände något konstigt i magen när jon dåg på hur Noah kastade tre gula ringar, en i taget, mot träknapen. Han missade varje gång.

Han gav tonåringen dom jobbade i ståndet ytterligare några biljetter. "Det där var bara uppvärmningen."

"Hmm. Ja, det är viktigt att värma upp."

Noah log brett mot henne och riktade tillbaka uppmärksamheten mot knapen. Han missade igen. Tre gånger i rad. Han jämrade sig. 

"Jane varnade mig och sa att det här var svårt."

Hazel skrattade.

"Hon sa att jag skulle göra mitt bästa."

"Bra livsregel."

Baksidetext;

Hazel tillbringar helst all sin tid i Dream Harbors mysiga bokhandel. En dag upptäcker hon ett hemligt meddelande i en av böckerna, och det verkar märkligt nog vara riktad till henne. När fler meddelanden dyker upp blir hon nyfiken. 

Fiskaren Noah tackar aldrig nej till lite äventyr. Så när stans sötaste tjej ber om hjälp att luska i mystiska ledtrådar ställer han upp utan att tveka. 

Allteftersom de försöker lösa gåtan uppstår oväntade känslor. Hazel kunde inte drömma om att en skattjakt skulle innehålla romantik - men med Noah kan uppenbarligen vad som helst hända. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Kafé Pumkin 

spice" här

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

"Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker" av Julia Wrang, utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa Penny som blir dumpad av sin otrogne pojkvän. Dessutom blir hon tvångssjukskriven då hon bränt ut sig själv, genom att jobba alldeles för hårt. Hon kan inte stanna kvar i lägenheten som hennes sambo äger, utan tvingas åka ner till Stjärnåker, och till det hus som hon ärvt av hennes mormor. Men då huset behöver renoveras - en renovering hon egentligen inte har råd med - behöver hon byta gentjänster med stadens bagaren tillika elektriker, Bastian. Det gör hon genom att hjälpa honom med en ny hemsida till bageriet, för att öka bageriets försäljning i gengäld. Genom att renovera sitt hus, samt att köpa nya möbler på loppis, lär hon känna nya bekantskaper i den sömniga lilla småstaden. Hon deltar dessutom också i den lilla snällhjälpsgruppen som finns i Stjärnåker på söndagar. Sakta får hon energin tillbaka. Utan att veta hur det har gått till, tvingas Penny brottas med de känslor hon börjar få -men inte vill ha, för den snygga Bastian, och det gör att hon tappar fokus från sin inre läkning. Så bestämmer man ifrån kommunen, att societetshuset, som behöver restaureras, ska rivas och att man ska bygga ett hotell med spa, i stället. Det kan varken Penny eller medlemmarna snällhjälpsgruppen tolerera, så nu tvingas man att samarbeta, med den konkurrerande pensionärsgruppen, för att byggnaden ska finnas kvar. Kanske kan en skördefest vara lösningen?

I denna fint förpackade bok, dyker vi ner i psykiskohälsa, som kan bero på många olika saker. Vi möter några av de människor som bor i den lilla småstaden Stjärnåker, och som mår dåligt på grund av deras olika livssituationer. T ex så lär vi känna ett av de barn, som inte orkar gå till den traditionella skolan, och har blivit en hemmasittare. Huvudpersonen, den utbrändra Penny, som driver sig för hårt på arbetet, för att bevisa för sig själv, och för andra att hon är duktig. Trots att hon nått sina mål, känner hon sig så tom, att hon fortsätter att jaga vidare efter nya mål, utan att ta tag i det verkliga problemet. Vi lär känna Bastian, vars sambo var otrogen med hans bästa kompis. Är han äntligen redo att hitta kärleken på nytt? Ahmed som mår dåligt för att han är arbetslös. Bastians pappa Bengt, mår dåligt över att hans fru, har gått bort. Ja, i den här boken möter vi flera karaktärer som har olika anledningar till psykisk ohälsa. Författaren beskriver alla de känslor man kan ha kring psykisk ohälsa på ett fint sätt, samtidigt som de är inbakade i historien om Penny och de andra karaktärerna i berättelsen. Det är också en varm och fin berättelse, om att man ändå kan starta om på nytt, med nya vänner, en meningsfull tillvaro, och genom att sammarbeta tillsammans med andra. Man måste bara komma på vad som gör livet värt att leva för en själv. Ett stort plus är de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna, samt att boken bjuder läsaren på en hel del humor, mitt i allvaret. Jag tänker att eftersom psykisk ohälsa ökar allt mer, kanske fler borde starta en snällhjälpsgrupp? Det kanske är en bra sak att starta snällhjälpsgrupper, runt om i landet, där man helt enkelt kan träffas på en fika och prata? Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7.

HON kunde inte sluta tänka på Ahmed och de övriga personerna i gruppen. Hon tänkte på det när hon vaknade, när hon strosade i bägge till matbutiken för att köpa en smörgås av den surmulna Catta, som följde henne med blicken när hon klev in men som fortfarande inte hälsade när hon kom fram till kassan.

Hon tänkte på det under eftermiddagen när hon slog sig ned en stund på trappan med en kopp te och ett par skorpor och reflekterade över att det nästan kändes som att solens strålar värmde lite i ansiktet, och hon tänkte på det lite när hon lite senare planterade om pelargonen som Bengt gett henne ett par dar tidigare. Trots att det ännu fanns varken gardiner eller matbord i köket bidrog den röda blomman till rn plötsligt nyans av hemtrevnad där den i sin ensamma prakt stod på fönsterbrädan.

Hon kunde fortfarande inte sätta fingret på vad det var, eller vad gruppen egentligen hade för reellt existensberättigande, men gårdagens träff hade väckt något till liv inom henne. 

De andra var bekanta sedan tidigare, Stjärnåker var en liten stad, och hon hade genast kännt sig som rn utböling igen efter att de lyckats mota ur pensionärsföreningen i hallen, stängt dörren och återgått till att prata om dina "veckomål" som de kallade dem. Den mycket brokiga skaran hade ändå en gemenskap, som hon där och då kom på dig själv med att längta efter att få tillhöra.

Ahmed hade satt upp som veckomål att han skulle ge sig ut på promenad varje morgon direkt när han vaknade, för att försöka hålla sina hjärnspöken och rastlöshet i schack. Mona skulle boka den där tiden till tandläkaren, och Bengt hade bestämt sig för att börja titta efter en semesterresa. 

"Sarah och jag åkte alltid till Alcudia, varje år i trettio år har vi varit där. Mest för att det var praktiskt, det hår direktflyg dit från flygplatsen i närheten och det har varit trevligt och tryggt att veta vad man får när man åker på semester. Men det är inte samma sak utan henne. Plus att jag kanske innerst inne haft en hemlig längtan efter att upptäcka andra delar av världen."

"Vart skulle du vilja resa då?" hade Mona undrat.

Bengt hade skruvar på sig i stolen. 

"Tja, Paris till exempel. Jag har aldrig varit där, eller i någon annan storstad för den delen. Jag har knappt besökt Stockholm", hade han sagt och tittat blygt åt Pennys håll.

Penny hade valt ut som veckomål att svara nästa gång läkaren från företagshälsan ringde. Läkaren hade hört av sig och lämnat ett långt röstmeddelande. Beroende på Pennys mående fick de se om sjukskrivningen skulle förlängas ytterligare, och de behövde nu ha ett digitalt möte. 

Det hade kännts som ett snällt löfte till sig själv, att testa att våga ta emot hjälp när den erbjöds. Trots att det hela fortfarande kändes läskigt.

Baksidetext;

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sinmormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är ocksådrn gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter. 

Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i de nystartade snällhjälpgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar- vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo. 

När den nergångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hälsningar från en piazza i Neapel

"Hälsningar från en piazza i Neapel" av Jo Thomas utgiven av Polaris bokförlag. Bokrecension; Lucia har lämnat sin man, Giacomo, kvar i Italien. Hon har ännu inte lämnat in en skilsmässo ansökan, men det börjar bli dags. Nu jobbar Lucia på en juristbyrå i Wales, och förväntar sig en befordran, eftersom hon lagt all tid på sitt arbete. Nu åker hon till sin mormor och morfar i Italien, för en välbehövd semester och väntar på besked från sin chef. I familjen finns det en pizzeria som morfar styr över, men nu är han redo att lämna över den till nästa generation, och pensionera sig. Dock är Lucias pappa avliden, och Lucias bror är inte intresserad av att baka pizzor. Men om morfar säljer pizzerian, vart ska familjen samlas då? När Lucia dessvärre inte blir befordrad, funderar hon på om hon ska ta över rörelsen. Tyvärr är traditionerna sådanna, att kvinnor inte jobbar som pizzabagare i Italien, trots att de ofta brinner för att laga mat. Istället erbjuder morfar platsen till Lucias ex. När Lucia ändå vill försöka baka pizzor utlyser morfar en tävling mellan de två och deras respektive team, om vem som säljer flest pizzor. Lucia bakar de lite mer traditionella och Giacomo bakar de lite mer nytänkande. Vem utav dem kommer att vinna tävlingen? Lucias team bestående av endast kvinnor, eller Giacomos manliga team?

Detta är andra boken jag läser av författaren. Jag gillar persongalleri och miljöbeskrivningar, och hur de olika kvinnorna i teamet, stöttar varandra och kärleken mellan morföräldrarna och Lucia. Jag blir dock hungrig, när jag läser den här boken. Maten har en väldigt stor del i handlingen. Jag blir sugen på att resa till Neapel och sitta på en piazza och dricka vin och äta en riktigt god pizza. Allt är så fint beskrivet, att jag nästan kan känna doften och smaken av maten de lagar i pizzerian, samt hemma hos Lucias mormor. Det är modigt av kvinnan i boken, att gå emot patriarkatet och själv laga pizzor i morfaderns pizzeria. Kvinnor lagar ju för det mesta all maten annars. Dessutom måste Lucia och Giacomo reda ut sina äktenskaps problem, och vad som gick fel mellan dem, samt ordna med en skilsmässo ansökan. Jag älskar det fina solvarma omslaget, och innehållet var precis lika mysigt som omslaget lovade. Att Jo Thomas är mångas favoritförfattare, kan jag mycket väl förstå. Jag läser gärna mer av henne. Recept finns i slutet av boken på b la en tomatsås, som jag gärna provar vid tillfälle. Denna varma och ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Den blir också en bokfavorit hos mig.

Mitt favoritställe ur boken;

15

"Sätt dig, sätt dig", säger nonna och schasar mig ner för trappan och mot köksbordet med en handduk, hemmets trygga, varma plats, en plats gör nåde gråt och glädje. "Här". Hon ställer fram kaffe, bröd och sylt. Och ett fat parmaskinka och en knallorange melon- den parfymerade doften lindar sig runt mig. Medan jag snyftar och snörvlar häller hon upp grappa och kräver att jag dricker upp, trots att det fortfarande är förmiddag. Konstigt nog hjälper det. 

"Vem är jag, nonna? Jag menar vad gör jag här?" hulkar jag och känner mig återigen som en snorig tonåring. Eller som det där vraket som var jag i tjugoårsåldern, när jag fattade att Giacomos och mitt äktenskap var över. Ju mer jag försökte få det att fungera, desto mer avskärmad han sig. Jag försökte passa in men tappade bort mig själv. Jag hade ingen annan uppgift än att producera barnbarn åt hans föräldrar och det tänkte jag absolut inte göra förrän jag kom på vad jag ville göra i livet. Det gick inte att arbeta som jurist här. Allt jag sysslade med var att städa, räkna vinglas och leta möbler till vårt hem. Men det kändes aldrig som vårt. Allt handlade om Giacomos familj och jag var bara någon dorts inneboende. 

I skolan trodde jag alltid att juridik var min grej. Jag var ganska smart och lärarna vägledde mig i den riktningen. Mamma, mormor och morfar blev överförtjusta när det kom på tal under ett utvecklingssamtal. Mamma tyckte att det skulle passa mig eftersom jag avskydde orättvisor - som när min bror blev retad på skolgården för att han "inte var walesare" och blev befalld att "snacka italiano!" Ibland låtsades mobbarna inte förstå honom när han talade, bara på grund av hans efternamn. Det kunde jag inte tåla. Upprörd, konfronterade jag hans klassföreståndare och höll senare ett tal på samlingen om italienska emigranter historia i Wales och hur stolta vi borde vara för vårt arv, oavsett varifrån vi kommer. Det gav mig några plus i kanten, en plats i diskussionsgruppen och övertyga lärarna om att jag borde satsa på juridik. Vem var det dom valde egentligen? Jag hade pratat om det jag tyckte var viktigt, det jag brann för. Om att se positivt på sin härkomst, våra olika ursprung, aldrig om juridik!

Baksidetext;

Lucia har arbetat hårt för att avancera som jurist, hela tiden med sikte inställt på den befordran som nu är närmare än någonsin. Livet i Wales kretsar kring att nå nästa nivå i karriären men när hon äntligen passar på att en välförtjänt semester hos sina farföräldrar i Italien känner hon sig genast som hemma. 

Till hennes stora bestörtning visar det sig dock att farfadern planerar att dra sig tillbaka från familjerestaurangen. Lucia kan inte förlika sig med tanken på att restaurangen som betytt så mycket för hennes släkt plötsligt ska vara i någon annans ägo men tiderna har förändras. När så ett dåligt besked hemifrån vänder upp och ner på allt tvingas Lucia omvärdera sin tillvaro - är det här hennes chans att följa sina egna drömmar och föra vidare familjetraditionen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Julhälsningar 

från ett slott i Normandie" här