Gröna fingrar

"Gröna fingrar" av Frida Gråsjö utgiven av Bokfabriken. Omslag Sofia Scheutz. Bokrecension; ​Detta är den fjärde och fristående delen i den charmiga pusseldeckarserien som utspelar sig kring den fiktiva 17:e slussen vid Södra Strandviken i Dalsland. Den här gången har orten ställt till med en färgsprakande skördefest. Odlingsentusiaster från när och fjärran samlas för att tävla om vem som har den stiligaste dahlian eller den rakaste sparrisen, och tre externa domare har bjudits in för att avgöra det hela. Men folkfesten hinner knappt börja innan stämningen surnar till. Bråk utbryter mellan deltagare och domare, och rykten om både mutor och korruption börjar sprida sig i leden. Snart tar festen en mörk vändning när huvudkaraktären Hanna hittar en av domarna mördad, brutalt överkörd av en skördetröska. Detta blir det femte mordet i ordningen vid den olycksdrabbade slussen. Nu har kanalbolaget fått nog; morden förstör affärerna och de hotar med att stänga ner slussen för gott och dra om vägen. Det får bara inte hända! För att rädda slussens framtid startar Hanna en egen privatutredning tillsammans med sin morfar Oskar. Listan över misstänkta är lång, men i takt med att de avskriver namn efter namn börjar tiden rinna ut. Kommer Hanna att hinna avslöja mördaren innan slussen stängs för alltid?

​Vad passar väl bättre i sommarvärmen än att slå sig ner på en sval plats och koppla av med en riktigt spännande pusseldeckare? För mig som själv älskar blommor och odling passade den här boken som handen i handsken. Det är ett sant nöje att återigen få träffa den före detta advokaten Hanna Sand numera brevbärare, samt hennes härliga morfar och alla de andra välbekanta karaktärerna, kryddat med ett gäng färgstarka nykomlingar. Frida Gråsjö har ett fantastiskt driv i sitt berättande och lyckas ännu en gång fånga mig redan från första sidan. Trots de otäcka morden är miljön så där underbart gemytlig; det är en plats där människor i grunden bryr sig om varandra. Gråsjö är en av mina absoluta favoritförfattare och hon är en mästare på att lägga ut villospår så att man aldrig kan lista ut mördaren i förväg. Har du inte upptäckt hennes mysdeckare än är det hög tid att börja nu! Jag har läst de flesta av hennes böcker och de får alltid högsta betyg av mig. Denna pärla är inget undantag. Betyg: 🩷🩷🩷🩷🩷/5

​Läs gärna fler recensioner av Frida Gråsjös böcker här på bloggen!

Mitt favoritställe ur boken;

​Kapitel 13

​ATT HITTA EN ficklampa visade sig inte vara den enklaste uppgiften, men till slut hade Oskar hittat en liten, rosaglittrig ficklampa i en av kökslådorna. Hanna misstänkte att den kommit som gratispremie med någon tidning, ingen vettig människa skulle köpt en sådan själv. Men huvudsaken var att den funkade. Den flimrade till, men lyste sedan med ett stadigt ljus.

​”Är inte ficklampa en sådan där sak man ska ha hemma om krisen kommer? Tillsammans med kontanter och annat tjafs”, frågade Hanna när de lämnade slussvaktarstugan och rundade hörnet. Än så länge var marken upplyst från lamporna omkring stugan, men längre bort fanns endast enstaka gatlampor längs med grusvägen.

​”Absolut, och vi har ju en”, svarade Oskar och viftade med den rosa ficklampan som just då flimrade till.

​”Vi får nog köpa en lite större”, konstaterade Hanna och tog fram sin mobil. Ljuset den erbjöd var inte heller särskilt starkt, men med gemensamma krafter tog de sig in bland maskinerna. Istället för att hoppa över harven och riskera att Oskar snubblade gick de runt, och in mellan en såmaskin och vad Hanna trodde var en helt vanlig traktor. Inne bland jordbruksmaskinerna syntes inte mycket av himlen, något som gjorde mörkret än mer kompakt. Hanna riktade mobilens ljus mot marken, och Oskar gjorde detsamma med ficklampan. Han fick inte bryta benet på nytt, det skulle hans gamla kropp kanske inte klara.

​En ljusglimt i ögonvrån gjorde att Hanna lyfte huvudet. Först trodde hon att hennes eller Oskars ljus reflekterats i någon av maskinerna, men när det blänkte till på nytt höll hon ut handen och stoppade Oskar. Ljuset hon sett flimrade till igen, denna gång i närheten av den stora skördetröskan där mordet skett.

​”Vi är inte ensamma”, andades hon i Oskars öra och stängde av mobilens ficklampa. Oskar spanade upp mot himlen, och först blev Hanna orolig att han trodde att hon menat att det inte var ensamma i universum, men han lät henne förstå att han också sett ljuset. Hon gestikulerade att han skulle släcka ficklampan. Vem kunde det vara som smög runt bland maskinerna sent på kvällen? Med tanke på alla förändringar som krävdes var Sune och Lena garanterat upptagna med att planera morgondagen, och Birgit hade säkert gått och lagt sig. Hanna visste att deras nya granne hade tidiga kvällsvanor. Det kunde så klart vara skördetröskans ägare, men då borde han göra lite mer väsen av sig än den person som tycktes smyga fram mot mordplatsen med endast en liten ficklampa som ljuskälla.

​”Ska vi gå närmare?” väste Oskar.

​”Stanna här”, viskade Hanna tillbaka. ”Det är för mörkt för att du ska se var du går.” Det var för ojämnt underlag för att Oskar skulle kunna ta sig fram säkert, men Hanna hade god erfarenhet av att smyga runt i skuggor. Tillräckligt bra i alla fall, hoppades hon, och lämnade Oskar bakom sig. Sakta smög hon framåt, närmare skördetröskan.

​Ljusskenet som tidigare bara skymtats mellan maskinerna lyste nu klarare och Hanna kunde se hur det rörde sig fram och tillbaka på marken. Hon pausade och försökte orientera sig. Om hon uppfattade saken rätt borde ljuskällan befinna sig precis där Morgans kropp hängt pressad mellan containern och skördetröskan, Hannas hjärta slog snabbare. Vem var det som stod en bit bort från henne bland maskinerna? Och vad gjorde hen där?

Baksidetext;

VID 17:E SLUSSEN vid Dalslands kanal hålls Södra Strandvikens skördefest. Marknadsstånden svämmar över, Årets Plöjboj ska koras och de tävlande visar upp allt från sina ståtligaste dahlior till sina mest imponerande zucchinis.

Men knappt har festligheterna inletts förrän Hanna Sand gör en makaber upptäckt: en av domarna har klämts till döds mellan en skördetröska och en container. Samma domare har tidigare under dagen anklagats för att ta emot mutor och favorisera kvinnliga tävlande.

Sommarens femte dödsfall får kanalbolaget att dra öronen åt sig. Hur många skandaler tål egentligen Dalslands kanal innan turisterna försvinner? Om inte Hanna och hennes morfar Oskar, slussvaktaren vid den 17:e slussen, lyckas lösa mordet innan skördefesten är över hotar en drastisk åtgärd: kanalen dras om och Södra Strandviken mister sin sluss!

Det är dags att vässa sekatören och följa de jordiga spåren, ännu en mördare går lös i Södra Strandviken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hanna i Provence

"Hanna I Provence" av Kristina Ahlström utgiven av Romanus och Selling bokomslag; Nils Olsson. Bokrecension; Vi får återigen göra bekantskap med Hanna och hennes familj. Vi får även lära känna både nya fyrfota tillika mänskliga vänner i Hannas liv. Hanna har nyligen tagit över ett B&B i Provence i Frankrike. Hon ska snart ha premiär för sina nya gäster, och det är mycket att stå i. Hanna tänker mycket på Yacoub, läkaren hon en gång älskat och fortfarande älskar. Den gången rann deras förhållande ut i sanden. En dag står Yacoub återigen framför henne här på Villa Mistral, nu med en hundvalp i famnen. En gåva som han ger till Hanna. Yacoub kan vara hos Hannas en tid, och det gör Hanna lycklig. Men så måste han återvända till sitt viktiga arbete i Stockholm. Hanna funderar på om deras distansförhållande kommer att hålla i längden. Att Yacoubs mamma blir sjuk och dör, mitt i allt, gör inte saken bättre. Hanna har mycket att tänka på, såsom hur hon ska få allt att gå ihop, att personal ska finnas när den behövs tillika hur hon ska få ekonomin att gå ihop. Dock går allt över förväntan trots en del personliga problem och sjukdomar. En dag tycker hon sig se Yacoub i Nice men hon måste ha sett fel. Han är ju i Stockholm. Julen närmar sig efter en lyckad säsong, och Hanna har flera överraskningar som väntar. Läs och se vilka!

Alla böcker jag läst i serien om Hanna har blivit bokfavoriter hos mig, och Hanna i Provence är inget undantag. Detta är den fjärde delen i serien. Jag bara älskade den här boken så mycket! Jag älskar att Hanna gång på gång lyckas med sina planer, trots alla bekymmer som drabbar henne och hennes familj på olika sätt. Återigen skulle jag vilja vara på plats där Hanna är! Få se och uppleva allt det vackra och mysiga. Författaren lyckas återigen med sina målande miljöbeskrivningar, så man önskar att man vore på plats, numera i det vackra Provence i Frankrike. Hon beskriver dofter och smaker, så att det vattnas i munnen. Jag älskar alla karaktärer, både tvåbenta och fyrbenta. Ett stort plus är att författaren delar med sig av Hannas recept i slutet på boken. Recept som jag skulle vilja testa vid tillfälle. Som jag skrev förut - "Hanna i Provence" blir ytterligare en bokfavorit, så har ni inte läst denna bokserie, så är det dags nu tycker jag. Alla böckerna om Hanna är så mysiga och läsvärda. Dessutom är böckernas omslag så fina och tilltalande. Jag hoppas på fler böcker om Hanna och hennes familj. Denna bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​KAPITEL 6

​"På Karolinska?" Hanna tittar på Yacoub, som ser bekymrad ut när han hör namnet på sin arbetsplats.

"Ja, Anna fick ont och började blöda när vi närmade oss Arlanda, en ambulans väntade på oss när vi landade. Nu sitter jag i väntrummet medan de undersöker henne."

"Och Addie, är hon med dig?"

"Nej, hon följde med farmor och farfar hem."

"Hur mår du?"

"Det är okej, men det var en jäkligt jobbig resa, nu vill jag bara att Anna och barnet ska må bra. Men jag kan inte prata så länge nu, jag ville bara höra av mig."

"Jag förstår, ring igen så fort du vet något."

"Det ska jag göra."

Hanna tittar på Yacoub, hon vill att läkaren i honom ska lova att allt blir bra, att han ska säga något som tar bort trycket över hennes bröst.

"Vad sa Carl?"

"Inte så mycket, bara att de undersöker Anna, hon började blöda på planet."

"Aj då", säger Yacoub och skakar på huvudet, "då sätter de nog ett akut cerklage om det är möjligt." Hanna känner hur hon fryser.

​"Vad menar du med om det är möjligt?"

"Om livmodern börjat öppna sig kan det vara svårt." Hon tittar på Yacoub, väntar på en lösning, något som ger ett hopp. "En spontan abort är inte ovanligt i sådana här fall", han kramar hennes hand. "Jag är ledsen, Hanna, men vi får hålla tummarna för att det finns en möjlighet att stärka upp Annas livmoder. Men försök äta lite nu, maten är fortfarande ljummen."

"Jag kan inte", viskar Hanna. Plötsligt börjar hon darra, mörka minnen väller in och skjuter skoningslöst oron för Anna åt sidan, den där fruktansvärda natten för tjugofyra år sedan blir plötsligt levande för henne igen.

Yacoub slutar äta, reser sig och flyttar sin stol. Lägger en arm om Hannas rygg.

"Det blir bra, älskling. Jag känner mina kollegor på Karolinska. De är skickliga läkare, de tar hand om Anna."

Han kramar om henne, men släpper genast och backar en aning.

"Men du skakar. Hur mår du?"

"Jag förlorade ett barn", viskar hon, orden rinner ur henne, en djupt liggande fördämning brister och hon berättar medan tårarna rinner.

Baksidetext;

EFTER SVEK OCH FÖRLUSTER har Hanna lämnat Sverige bakom sig för att öppna ett bed & breakfast i Provence. Hon vill bygga ett nytt liv i solen bland vinrankor, blommande lavendel, franska bakverk och färgstarka grannar. Men hur ska hon klara alla utmaningar som det innebär att driva eget i ett främmande land? Förutom att hantera gästerna och det nya livet i Frankrike måste hon navigera sina relationer till familjen därhemma och de kriser som ständigt tycks uppstå.

Mitt i alltihop dyker Yacoub, läkaren från hennes förflutna, upp med en valp i famnen. Har de en framtid tillsammans eller drar de åt alltför olika håll? Kärleken ställs på hårda prov och längtan och osäkerhet blandas med arbetet med att förverkliga drömmen om Villa Mistral.

Hanna i Provence är en varm och livsbejakande berättelse om att våga börja om och söka glädje och kärlek mitt i livet. Fjärde boken om Hanna Dahlman är härlig feelgood, självklart med inspirerande recept.

"... en perfekt gräddad historia med ett oväntat slut. Ladda med fika och slå dig ner i favoritfåtöljen."

LÄNSTIDNINGEN SÖDERTÄLJE OM JULSTÖK I HANNAS KAFFESTUGA

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💙 Läs min recension av "Hannas Sweet deli"        här

💙 Läs min recension av "Hannas kaffestuga"     här

💙 Läs min recension av "Julstök i Hannas kaffestuga"   här

Irrljus

"Irrljus" av Annika Gabrielsson utgiven av Bokförlaget mormor Bokrecension; I den här boken gör vi en tidsresa till tidigt 1900-tal. Kira lever på en ödslig gård i skogen någonstans i Ryssland. Våld och rädsla präglar Kira, hennes syskon och deras mammas vardag. Fadern styr sin familj med järnhand - och knytnävarna. De ljusa stunderna är få och arbetet på gården är hårt. När Kira är tillräcklig gammal gifts hon mot sin vilja bort till en av sin fars vänner och tvingas lämna gården. Men så kommer kriget och både Kiras far samt hennes make, Borislav, kallas in. Kira ser sin chans att komma hem igen. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars godkännande. Men att få faderns godkännande är svårt att få oavsett vad han än gör. En dag ser Adam sin chans att arbeta utomlands och slippa sin far. Han jobbar sig från Tyskland vidare till Ryssland, men då han är utlänning hamnar han tillslut på ett arbetsläger i Sibirien. Livet i arbetslägret i Sibirien är hårt. Det finns knappt om mat och arbetet är tungt. När Adam ser sin chans rymmer tillslut där ifrån. Ödets vägar för Kira och Adam tillsammans i ett Ryssland som är präglat av svält och angiveri. Kan deras kärlek överleva mot alla odds?

Detta är författarens debutroman och vilken debut sedan! Åh, jag tyckte väldigt mycket om denna boken. Boken är verkligen läsvärd och känns välskriven. Både Kiras och Adams öde berör mig på djupet. Båda huvudpersonerna får gå igenom mer än vad som är rimligt. Författaren beskriver det våld och umbäranden som huvudpersonerna får utstå, så att det känns i hela min kropp. Detta är en bok som stannar kvar i hjärtat, långt efter att man slutat att läsa. Författarens skriftspråk är ljuvligt och trots att det händer huvudpersonerna så mycket hemskt var boken ändå en njutning att läsa. Jag älskar båda huvudpersonerna samt miljöbeskrivningarna. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Boken har lagom långa kapitel, vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Trots att boken har ett antal sidor, flyger sidorna ändå förbi i snabb takt. Det händer så mycket i boken och den är verkligen helt magisk. Vi får läsa de båda huvudpersonernas paralella historia före deras gemensamma histora, som vävs samman på ett fint sätt. Jag läser gärna mer av författaren. Jag hoppas det kommer en fortsättning på boken för jag vill veta hur det går för det unga paret. Boken är väl läsvärd, blir en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Denna ljuvliga historiska roman får 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

Jag vandrar hela natten. Att gå via vägarna vore dumdristigt om Borislav letar efter mig, så jag håller mig i skogen där det är tryggare. Även om det finns andra faror här, så är det människan med sin förmåga till grymhet som är den farligaste. Ett djur dödar för att det behöver, en människa för att den vill. Mina fötter trampar de mjuka stigarna som slingrar fram genom storskogen. Nattskärans spinnande ljud lugnar och får mig att känna mig som hemma. Jag passerar under ett berguvsbo och kan höra ungarnas tiggande följt av en vuxen ugglas varnande läte. Nästan ljudlösa vingslag försvinner iväg genom grenverket. Mörkret har aldrig skrämt mig och halvmånen som vilar på himlen ger tillräckligt med ljus för att jag ska kunna orientera mig. Genom att följa stjärnorna för att inte tappa riktningen, vandrar jag norrut i ett stadigt tempo. Kroppen och själen värker efter våldtäkten, men jag är van att låsa in tankar och känslor och begraver smärtan för tillfället. När det blir läge ska jag ta fram den i små bitar och sörja den jag var. Ingen man ska någonsin få göra mig illa igen.

Halvvägs in på nästa dag kommer jag fram till en grotta där jag och morfar ibland övernattade då vi var ute på någon av våra strapatser. Jag har inte varit där sedan han gick bort, men känner tydligt igen mig. Det blir alldeles tjockt i halsen vid åsynen av platsen. Precis som vi brukade göra kastar jag in en näve grus och väntar en stund för att se att den inte inhys­er något djur, innan jag hukande tar mig in. Dagen är varm, men i grottan är det svalt. Ljudet av bäcken som passar precis utanför får mig att slappna av något. Jag kryper ihop på golvet och somnar nästan omedelbart.

I den oroliga sömnen kommer Borislav emot mig, om och om igen. Jag försöker springa, men benen vill inte röra sig. Precis när han på nytt lägger sig över mig hör jag ett rått skratt. När jag vrider på huvudet står far och tittar på oss och lyfter flaskan i en skål mot Borislav. Jag vaknar av att svetten rinner och hjärtat dunkar så hårt att det tycks eka mellan grottväggarna. Det känns som att något mörkt och ont kommer närmare. Jag kryper snabbt ut och söker av skogen med blicken, men där finns bara träden, mossan och stenarna.

Efter att ha andats en stund klär jag av mig kläderna och stiger försiktigt ner i bäcken. Det kalla vattnet omsluter mig och sköljer bort den yttre smutsen. Jag låter huvudet sjunka under ytan och strömmarna leker med mitt långa hår. Jag håller andan så länge jag orkar och kommer sedan sakta upp till ytan igen. Det känns som om smutsen sitter längre in i skinnet, så jag tar mossa och skrubbar hela kroppen tills huden rodnar. När det kalla vattnet får känseln i fingrar och tår att försvinna stiger jag till sist upp och låter den ljumma brisen torka min sargade kropp, medan jag släpper fram tårarna.

Baksidetext;

Ryssland, tidigt 1900-tal. På en ödslig gård i skogen lever Kira under sin fars hårda styre. Rädsla och våld präglar vardagen och de ljusa stunderna är få, men värdefulla. När Kira tvingas lämna sin familj för att leva med en man hon inte valt, tycks hennes sista hopp om frihet gå förlorat.

Stockholm 1910. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars erkännande. När han får chansen att arbeta utomlands ser han det som sin enda möjlighet. Han lämnar Sverige bakom sig, utan att ana att steget ut i världen ska föra honom till det karga Sibirien – och till den punkt där allt han trott sig veta ställs på ända.

Ödet för Kira och Aron samman i ett Ryssland som präglas av svält och angiveri. Mitt i ett landskap av kyla och hotande faror finner de varandra. Men kan kärlek överleva i en värld där mänskliga liv väger lätt och gamla bojor är svåra att bryta?

Detta är en historisk spänningsroman om överlevnad, frihet och kärlek i en tid när världen brinner.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bokhandeln under körsbärsträden

"Bokhandeln under körsbärsträden" av Takuya Asakura utgiven av HarperCollins förlag. Bokrecension; Boken handlar om en mycket speciell bokhandel som bara vissa utvalda kan besöka. Bokhandeln visar sig dessutom bara när körsbärsträden blommar. Sakura väntar tillsammans med sin kloka katt Kobako, på de själar som behöver extra tröst. Man kan bara komma till denna speciella plats om besökaren och bokhandelns ägare, Sakura läser samma stycke och ur samma speciella bok samtidigt. Då byggs en bro mellan vår värld och deras. Boken som de måste läsa ur samtidigt, är en bok som betyder mycket för gästen under dens liv. Sakura och Kobako hjälper sina gäster att konfrontera det som gör ont, och det som behöver läkas. Vi får träffa några personer som besöker bokhandeln och de reder ut sina minnen, för att på så sätt leda dem mot förståelse och försoning med sitt förflutna. Vi får lära känna Mio, som nyligen förlorat sin mamma, Den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shiho samt Kozue som söker sina rötter. Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och får förnyat hopp. 

Jag kan bara beskriva denna bok som vacker. Både på utsidan, med det fina bokomslaget tillika insidan. Jag har läst en bok av en japansk författare förut och den var verkligen speciell, men väldigt fin. Denna boken tyckte jag ännu bättre om och jag kan verkligen förstå att författaren vunnit priser för sina böcker i Japan. Jag läser gärna mer av författaren och hoppas fler böcker ges ut på svenska. Jag kan varmt rekommera den här ljuvliga bok om man vill läsa något annorlunda. Boken var väldigt lätt att komma in i och var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar verkligen hur författaren kombinerar de böcker som betyder något för gästen, till deras historia och till det trauma som behöver läkas. Detta är första gången någon av författarens böcker ges ut på svenska. Jag bara älskade den här boken så mycket och jag njöt av att läsa den. Jag älskade författarens språk och hur han målar upp sina karaktärer och miljöbeskrivningar. Boken passar bra som bokcirkelbok, för det är en bok som väcker tankar och känslor hos mig som läsare. Dessutom är frågorna redan förberedda längst bak i boken. Boken blir en favorit och får en speciell plats på bloggen. Läs den!!! Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Utan att inse det slöt Mio ögonen och suckade djupt. Jag önskar att jag kunde höra hennes röst igen när hon läste den här boken. Jag kan inte föreställa mig hur det måste ha kännts för henne, att ta hand om oss medan hon signade under bördan av en skuld som inte ens var hennes. Hur kunde hon vara så stark efter att ha förlorat sin man på ett sådant sätt? Mio önskade att hon kunnat få svar på sina frågor, om så bara några av dem. Det fanns så mycket hon velat fråga mamman. 

Inte bara det - jag önskar att jag kunnat prata med dig om mitt liv. Uppriktigt sagt finns det mycket jag fortfarande är osäker på och rädd för. Jag vet inte hur länge mitt jobb eller min manga serie kommer att finnas kvar. Jag försöker undvika sociala medier, men att döma av mina vänners reaktioner har jag förstått att många vänt sig mot mig efter "plagiat"- skandalen. Ärligt talat är jag skräckslagen. Till skillnad från Yoshihiro har jag ingen familj, och det finns stunder då det får mig att känna mig ensam och orolig inför framtiden. Jag önskar att jag kunde prata med dig om sådana saker. Det så mycket mer jag vill säga till dig... 

Det var då det hände. Det kändes som om någon ropade hennes namn, och Mio slog upp ögonen. När hon såg sig omkring upptäckte hon att gångstigen låg helt öde. Hon sätt ensam kvar under körsbärsträden, som om hela världen hade övergett henne. Till och med ljuset verkade annorlunda, kanske för att det hunnit bli kväll. Trots att himlen fortfarande var blå kunde hon se att solen stod lågt. 

Baksidetext;

Tillsammans med sin kloka katt Kobako väntar Sakura på själar i behov av tröst och läkning. Deras bokhandel visar sig bara under den flyktiga körsbärsblommningen, och den lugnande doften av nybryggt kaffe hjälper de sina gäster att konfrontera det som gör ont. 

Till bokhandeln kommer mangateknaren Mio, som förlorat sin mamma, den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shingo, samt Kommer, som alla söker efter sina rötter. Alla har de förts dit av en bok som bygger en bro mellan då och nu- en berättelse som leder dem mot förståelse och försoning. 

Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och förnyat hopp. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av "Hur mår

Fröken Fukura" här

Två rum och ett växthotell

"Två rum och ett växthotell" av Avanna Larsson utgiven av Wordaudio Publishing. Bokrecension; Linnéa är singel och är nöjd med livet som det är. Dock har hon ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Bara Linnéa får baka, och ibland laga en perfekt bolognese, så är livet ändå på topp. Men så blir hon plötsligt arbetslös och måste snabbt skaffa sig ett nytt arbete. Det blir början till en negativ spiral för Linnéa. Det visar sig vara lättare sagt än gjort, att få en anställning då man kommit upp i åldern. Av en slump får Linnéa ta hand om grannens växter, då grannen måste åka och hjälpa sin syster. Och på den vägen är det. Trots att Linnéa inte kan ett dugg om växter, och lyckas ta kål på allt grönt som växer i hennes lägenhet, växer ändå antalet gäster i hennes två rum och kök. Det i form av växter, med namn som Linnéa aldrig har hört talas om. Linnéa blir förvånad samtidigt som hon ser en möjlighet. Hon kommer på att hon ska starta ett växthotell, för att dra in pengar till hyran. Men hur ska det gå för de stackars blommorna är ju frågan. Linnéa kan ju inte ens se skillnad på en pelargon och en monstrea. Vad kan gå fel, när hon har en galen katt, och dessutom en mamma, som gärna delar med sig av den ena konstiga huskuren efter den andra? En het trädgårdsmästare dyker också upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och perfekta tillvaro. Samtidigt måste Linnéa fundera ut vad hon egentligen vill göra med sitt liv.

Den här boken är verkligen sååå rolig! Jag tror jag har skrattat mig igenom en stor del av kapitlena. Boken fångar mig redan från start, och jag ville inte sluta läsa, när det var tid att släcka lampan för natten. Jag älskar verkligen hur författaren lyckas beskriva varje dråplig situation, som huvudpersonen råkar ut för, så att den bli rolig. Avanna är verkligen en författare med en helt underbar humor! Varför har jag inte läst något av henne förut? Det måste jag fundera på. Jag gillar hur författaren har gestaltat huvudpersonen, som är lite lagom klantig, men hon har har samtidigt rappa och underfundiga kommentarer. Jag gillar också alla andra tjuriga, klantiga, kloka och heta karaktärer i boken. Trots att boken innehåller massa roliga och dråpliga händelser som får mig att skratta, så finns det också ett uns av allvar. Så som hur det kan kännas att söka jobb efter jobb, utan att få en enda arbetsintervju, pga ålder, och hur det kan kännas när en nära annhörig plötsligt blir sjuk. Har ni inte läst denna härliga bok, måste ni absolut göra det. Den gjorde min dag. Ni får garanterat också en rolig stund. Jag gillar hur fint boken slutar. Jag vill gärna läsa ännu fler böcker av författaren nu. Jag längtar till del två i serien som dyker upp i november. Jag faller också för det jättefina bokomslaget. Jag har fått en ny favoritförfattare! Boken blir en favorit, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Linnéa begrep inte någonting av vad som just utspelat sig. Ven lägger tjugotusen på ett palettblad när en kan köpa sådana på Ica för sextionio kronor? Och vem betalar tolvtusen för att få några gröna blad vattnade i en månad? Och samtalsterapi för en växt? 

Hon var till och med tvungen att nypa sig i armen för att försäkra sig om att hon faktiskt var vaken och inte ramlat omkull i badrummet och slagit i huvudet när hon skrev på spegeln. Nypet gjorde ont och på köksön stod lådan med de åtta plantorna och de tre sticklingarna. Nog var det på riktigt. Bellman satt på golvet och spanade uppåt.

"Du skulle bara våga att sätta dig och skita på det här!", sa hon till honom varpå han gav ifrån sig ett litet förnärmad mjau och lunkade bort mot sina mat- och vattenskålar vid sidan av kylen. 

Linnéa gjorde i ordning mer kaffe - denna gång med koll på måtten - och slog sedan upp sin laptop för att googla det jär med växthotell och vad det egentligen var för något. En stund senare kunde hon konstatera att det verkligen var en business och att folk faktiskt gladeligen betalade andra för att ta hand om deras rosor, pelargoner och monstrea. Hon googlade även det här med palettblad och jodå, det fanns till och med nyhetsinslag om alla dessa grupper på Facebook och andra ställen där sticklingar på olika färgkombinationer verkade vara lika eftertraktade som en Herm'esväska. 

"Herregud", sa Linnéa upprepade gånger medan hon läste och sörplade på sitt kaffe. Hon både fascinerades och förfärande samtidigt som hon började tänka att det kanske faktiskt gick att spinna vidare på det här med växthotell. Gör om Robert och Ulla var villiga att betala henne kunde kanske faktiskt fler skulle vara det också? Marknaden fanns ju uppenbarligen.  Kunde hon rent av bygga upp ett företag på detta? I alla fall till dess att hon fick ut den där lönegarantin eller hittade ett annat jobb? Det var ju inte så att hon hade råd med några andra planer den här sommaren.

Hon laddade ner ett gratis layout program och innan hon visste ordet av hade hon utformat ett reklamblad för sin nya verksamhet med de olika paketen och priserna. Fast hon omformulerade en del kontra det hon hävt ur sig till Robert. Det fick inte låta alltför flummigt. Eller var det sådant som palettbladssamlare kanske gick igång på?

Hon överanvände ord som spirande, näring, berikande, grönska och vård. Allt lät ljuvt och vänligt, precis som det alltid var bra att trycka lite extra på komfort, bekvämligheter och avkoppling när det gällde riktiga hotell. Nu skulle hon bara komma på ett namn också. Linnéas växthotell lät lite väl banalt. Hon tittade sig om i köket och vardagsrummet. Tittade på de lindblommsgröna luckorna. Gröna rummet kanske? 

"Hade Strindberg ett rött rum kan jag väl ha ett grönt", mumlade hon medan hon trummade lätt med pek-och långfinger mot kinden, men det kanske lät för litterärt tänkte hon sedan. Mest sanningsenligt skulle det väl vara att kalla det Blomdöden: Är du evinnerligt trött på dina pelargoner och rosor men inte har hjärtat att göra dig av med dem? Lämna dem till mig! Garanterad blomdöd utlovas inom 5-7 dagar.

Linnéa sneglade på de där tjugotusenkronorssticklingarna och kände pulsen öka bara hon såg dem.

Men så skakade hon av sig olustkänslorna och satte åter fingrarna mot tangenterna och med stora gröna bokstäver skrev hon: Två rum och ett växthotell.

Baksidetext;

Välkommen till ett växthotell dűär kärleken slår rot bland kaktusar och sticklingar.

Linnéa har ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Livet som singel är helt okej, bara hon får ägna sig åt brödbak och bolognese. Men så blir hon plötsligt arbetslös och luspank. Snabbt måste hon komma på ett kreativt sätt att dra in pengar till hyran. 

Märkligt nog verkar lösningen stavas gröna växter. När Linnéa vattnar grannens blommor går ryktet på stan att hon är utmärkt blomvärd. Problemet är bara att Linnéa- trots sitt blommiga namn - knappt kan  se skillnad på en pelargon och en monstrea. Än mindre vet hon hur mycket vatten ett Tradeainköpt palettblad värt tusentals kronor vill ha. 

Och mitt ibland sticklingarna och spalje'erna dyker en het trädgårdsmästare upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och principfasta tillvaro. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ett sista hopp

"Ett sista hopp" av Jessica Eriksson och Stefan Holm, utgiven av Harperlove förlag, HarperCollinsförlag. Bokrecension; I den här boken är vi tillbaka i Värmland. Men den här gången får vi följa ett helt annat par, istället för Ellinor och Felix. Nämligen Tommy och Linda. Tommy tycker att livet är perfekt, tillsammans med sambon Linda. Men vad tycker egentligen Linda? Det enda som Tommy pratar om och tänker på är stavhopp. Han tränar nämligen inför för sin sista tävling i Italien. Men nu har Linda tillslut fått nog. Hon känner sig ensam och åsidosatt. Hon tycker att hon inte känner Tommy bättre, än när de var nyförälskade i varandra. För Tommy pratar varken om sig själv, sin familj, eller något annat som är viktigt. Han undviker att svara sin syster Monkan, när hon ringer, och besöker inte ens sin pappa som är sjuk. Stavhoppningen är det enda som existerar. Därför berättar Linda för Tommy att hon har beslutat att flytta ifrån honom, och tillbaka till sin hemstad, Örnsköldsvik. Det får Tommy att tänka till. Han älskar ju Linda. Hur ska han få henne på andra tankar? Han beslutar sig därför att ta med Linda på en roadtripp genom Europa, och till veteran-EM i Italien. Men kommer tiden i bilen att få Linda på andra tankar?

Ja, hur ska man egentligen göra för att få fart på kärleken, som går på sparlåga? Kanske en roadtripp genom Europa är en bra idé? Mysigt har det här paret, i alla fall på den här resan, trots att de råkar ut för en hel del missöden. Och börjar de äntligen prata med varandra? Japp, det gör de. Om de bestämmer sig för att fortsätta tillsammans? Det vill jag lämna till dig, som läsare att ta reda på. Jag tyckte verkligen om den här boken, och tillsammans skapar författarna Jessica och Stefan med sin speciella humor, magi. Man kan helt enkelt inte bli besviken, på en bok av Jessica och Stefan. De bakar in de olika resmålen, som paret besöker i berättelsen på ett fint sätt. Jag gillar också hur de sakta får paret att öppna sig, mer och mer inför varandra. De får helt enkelt historien att låta trovärdig. Sen tycker jag också om att Linda hjälper Tommys syster att överbrygga hindren, som gör att Tommy inte har kontakt med sin sjuka pappa. Ja, den här berättelsen lämnar mig med en varm känsla. Och boken hamnar dessutom på favoritlistan av mina lästa böcker. Missa inte denna pärla eller de föregående böckerna av författarna. Jag längtar redan till nästa bok av författarduon. Denna fint förpackade och mysiga feelgood roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12 

Linda

"Framme i Göteborg", sade Tommy triumferande och uttalade som alltid stadens namn som Göttlabörg med exakt den typen av låtsasdialekt som skulle gett en tvättäkta göteborgare en stroke. "Dessutom i god tid innan färjan till Fredrikshamn avgår." 

Han nickade menande mot bilens klocka som visade på  15.45. Linda log instämmande och kände någon form av lugn lägga sig. Äntligen. Det hade varit jobbigt rätt länge. Hon hade gått och tryckt på det där med att hon ville göra slut tills allt hade briserat häromkvällen. Sedan dess hade Tommy lagt in enhögre växel, det fick hon medge. Det hade varit trevliga timmar i bilen idag.

Nu var de framme i Göteborg och här skulle deras vägar skiljas. De var dock framme i så pass god tid att de skulle hinna med en fika innan färjan avgick. Kanske en sista fika tillsammans, tänkte hon, och tanken fick det att hugga till lite i hjärtat.

När de kom tillbaka till bilen fyrtiofem minuter senare, efter var din kopp kaffe och chokladboll, var det oroväckande ödsligt vid färjelägret. 

"Är det inte lite konstigt att det bara är vi som är här?" Linda tittade undrande på Tommy som måste ha tänkt ungefär samma sak. Inga andra bilar väntade på att köra på färgan och, vad som var ännu värre, det fanns ingen färja heller. "Är du helt säker på att den skulle gå 17.00?"

"Ja, det är klart att jag är. Jag bokade biljetterna igår morse, och färjan avgår klockan fem", slog Tommy fast med exakt den tvärsäkerhet som bara en medelålders man som blir ifrågasatt kan uppbåda. 

Linda tittade på honom med höjda ögonbryn. "Och du skulle inte dubbelkolla mejlen? För säkerhes skull, menar jag?"

Tommy ryckte på axlarna, men gjorde ingen som helst ansatts att kolla överhuvudtaget, eftersom han kände sig helt säker på sin sak. Det visste hon. Istället stirrade han framför sig, ut över havet, på ett sätt som indikerade att han med tankekraft försökte få en Danmarksfärja att uppenbara sig framför dem. 

Linda mumlade något ohörbart och satte sig i bilen. Efter fem minuter med Benjamin Ingrossos senaste hitlåt som enda sällskap plockade hon tillslut fram sin mobiltelefon för att själv kontrollera det som redan var självklart.

"Båten avgick 15.00 och nästa avgår inte görren kvart över sju." Hon höll upp sin mobil mot honom, och hsn kunde inte annat än att konstatera att hon hade rätt.

Baksidetext;

Kan en roadtripp genom Europa rädda kärleken?

Tommy har allt: ett bra jobb, många vänner, sambon Linda och en lägenhet så nära idrottsarenan att han kan hoppa stavhopp när han vill. Men är livet verkligen så perfekt som det verkar?

Svaret är nej. Linda, nyinflyttad i Karlstad, känner sig ensam och börjar tvivla på sin framtid med Tommy - som verkar mer förälskad i stavhopp än i henne. Och varför pratar Tommy aldrig om sin familj eller viktiga saker. De känner inte varandra bättre än när de var nyförälskade.

När Tommy får veta hur Linda känner inser han att han måste göra något drastiskt för att rädda förhållandet. Hans lösning? En roadtripp genom Europa, med Nepal och veteran- EM i friidrott som mål. Stavarna på taket, kartan i handen och favoritmusiken i högtalarna. Många timmar på vägen där de inte kan göra annat än prata och ha det mysigt tillsammans. Vad kan gå fel?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hälsningar från en piazza i Neapel

"Hälsningar från en piazza i Neapel" av Jo Thomas utgiven av Polaris bokförlag. Bokrecension; Lucia har lämnat sin man, Giacomo, kvar i Italien. Hon har ännu inte lämnat in en skilsmässo ansökan, men det börjar bli dags. Nu jobbar Lucia på en juristbyrå i Wales, och förväntar sig en befordran, eftersom hon lagt all tid på sitt arbete. Nu åker hon till sin mormor och morfar i Italien, för en välbehövd semester och väntar på besked från sin chef. I familjen finns det en pizzeria som morfar styr över, men nu är han redo att lämna över den till nästa generation, och pensionera sig. Dock är Lucias pappa avliden, och Lucias bror är inte intresserad av att baka pizzor. Men om morfar säljer pizzerian, vart ska familjen samlas då? När Lucia dessvärre inte blir befordrad, funderar hon på om hon ska ta över rörelsen. Tyvärr är traditionerna sådanna, att kvinnor inte jobbar som pizzabagare i Italien, trots att de ofta brinner för att laga mat. Istället erbjuder morfar platsen till Lucias ex. När Lucia ändå vill försöka baka pizzor utlyser morfar en tävling mellan de två och deras respektive team, om vem som säljer flest pizzor. Lucia bakar de lite mer traditionella och Giacomo bakar de lite mer nytänkande. Vem utav dem kommer att vinna tävlingen? Lucias team bestående av endast kvinnor, eller Giacomos manliga team?

Detta är andra boken jag läser av författaren. Jag gillar persongalleri och miljöbeskrivningar, och hur de olika kvinnorna i teamet, stöttar varandra och kärleken mellan morföräldrarna och Lucia. Jag blir dock hungrig, när jag läser den här boken. Maten har en väldigt stor del i handlingen. Jag blir sugen på att resa till Neapel och sitta på en piazza och dricka vin och äta en riktigt god pizza. Allt är så fint beskrivet, att jag nästan kan känna doften och smaken av maten de lagar i pizzerian, samt hemma hos Lucias mormor. Det är modigt av kvinnan i boken, att gå emot patriarkatet och själv laga pizzor i morfaderns pizzeria. Kvinnor lagar ju för det mesta all maten annars. Dessutom måste Lucia och Giacomo reda ut sina äktenskaps problem, och vad som gick fel mellan dem, samt ordna med en skilsmässo ansökan. Jag älskar det fina solvarma omslaget, och innehållet var precis lika mysigt som omslaget lovade. Att Jo Thomas är mångas favoritförfattare, kan jag mycket väl förstå. Jag läser gärna mer av henne. Recept finns i slutet av boken på b la en tomatsås, som jag gärna provar vid tillfälle. Denna varma och ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Den blir också en bokfavorit hos mig.

Mitt favoritställe ur boken;

15

"Sätt dig, sätt dig", säger nonna och schasar mig ner för trappan och mot köksbordet med en handduk, hemmets trygga, varma plats, en plats gör nåde gråt och glädje. "Här". Hon ställer fram kaffe, bröd och sylt. Och ett fat parmaskinka och en knallorange melon- den parfymerade doften lindar sig runt mig. Medan jag snyftar och snörvlar häller hon upp grappa och kräver att jag dricker upp, trots att det fortfarande är förmiddag. Konstigt nog hjälper det. 

"Vem är jag, nonna? Jag menar vad gör jag här?" hulkar jag och känner mig återigen som en snorig tonåring. Eller som det där vraket som var jag i tjugoårsåldern, när jag fattade att Giacomos och mitt äktenskap var över. Ju mer jag försökte få det att fungera, desto mer avskärmad han sig. Jag försökte passa in men tappade bort mig själv. Jag hade ingen annan uppgift än att producera barnbarn åt hans föräldrar och det tänkte jag absolut inte göra förrän jag kom på vad jag ville göra i livet. Det gick inte att arbeta som jurist här. Allt jag sysslade med var att städa, räkna vinglas och leta möbler till vårt hem. Men det kändes aldrig som vårt. Allt handlade om Giacomos familj och jag var bara någon dorts inneboende. 

I skolan trodde jag alltid att juridik var min grej. Jag var ganska smart och lärarna vägledde mig i den riktningen. Mamma, mormor och morfar blev överförtjusta när det kom på tal under ett utvecklingssamtal. Mamma tyckte att det skulle passa mig eftersom jag avskydde orättvisor - som när min bror blev retad på skolgården för att han "inte var walesare" och blev befalld att "snacka italiano!" Ibland låtsades mobbarna inte förstå honom när han talade, bara på grund av hans efternamn. Det kunde jag inte tåla. Upprörd, konfronterade jag hans klassföreståndare och höll senare ett tal på samlingen om italienska emigranter historia i Wales och hur stolta vi borde vara för vårt arv, oavsett varifrån vi kommer. Det gav mig några plus i kanten, en plats i diskussionsgruppen och övertyga lärarna om att jag borde satsa på juridik. Vem var det dom valde egentligen? Jag hade pratat om det jag tyckte var viktigt, det jag brann för. Om att se positivt på sin härkomst, våra olika ursprung, aldrig om juridik!

Baksidetext;

Lucia har arbetat hårt för att avancera som jurist, hela tiden med sikte inställt på den befordran som nu är närmare än någonsin. Livet i Wales kretsar kring att nå nästa nivå i karriären men när hon äntligen passar på att en välförtjänt semester hos sina farföräldrar i Italien känner hon sig genast som hemma. 

Till hennes stora bestörtning visar det sig dock att farfadern planerar att dra sig tillbaka från familjerestaurangen. Lucia kan inte förlika sig med tanken på att restaurangen som betytt så mycket för hennes släkt plötsligt ska vara i någon annans ägo men tiderna har förändras. När så ett dåligt besked hemifrån vänder upp och ner på allt tvingas Lucia omvärdera sin tillvaro - är det här hennes chans att följa sina egna drömmar och föra vidare familjetraditionen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Julhälsningar 

från ett slott i Normandie" här