Baby dragon Kaf'e

"Baby dragon kaf'e" av A.T. Qureshi, utgiven av Harperlove förlag, HarperCollins förlag. Bokrecension; Det ser mörkt ut för Saphiras ganska nystartade drak kaf'e. Det var hennes dröm att starta ett kaf'e för drakungar och deras ägare. När hennes mormor gick bort fick hon möjlighet, att förverkliga sin dröm. Men nu har en av de små, och väldigt busiga drakungarna precis smält ner espressomaskinen. De små drakarna har nämligen en tendens att förstöra inredningen, och det börjar bli väldigt kostsamt. Hur ska Sapira få ihop pengar till en ny? Precis när allt ser som mörkast ut, dyker Aiden upp med sin besvärliga drakunge, Sparky. Aiden är stans trädgårdsmästare, och han tycks bry sig mer om sina växter än om sin drakunge. Han vill att Saphira ska träna den lilla olydiga draken, eftersom han själv inte har möjlighet, och för det ska hon få en summa pengar. Detta blir kaf'ets räddning för stunden, och snart står det en ny espressomaskin på plats. Samtidigt så börjar Saphinas arbete med att träna den lilla förtjusande draken. Ju mer tiden går ju mer faller Saphina både för den gulliga draken tillika hans hjärtekrossande husse, Aiden. Men ju mer de umgås ju mer inser Saphira att de är för olika. Kan de ändå överbrygga deras olikheter, för något mer varaktigt?

Åh vad jag tyckte om den här boken! Den är verkligen såååå mysig, och jag gillar verkligen de små gulliga, och busiga drakarna. Jag vill också ha en liten drakunge att träna och flyga med, känner jag nu! Ge mig en snälla! Boken fångar mig från första sidan, och jag kan knappt lägga ifrån mig boken. Jag faller snabbt för de båda huvudpersonerna, och finner sympati för dem båda. Jag gillar hur författaren beskriver miljön runtomkring och även hur hon beskriver de små drakarna. Fast platsen, och hur man lever tillsammans med drakarna är fiktivt, så får författaren mig att tro på nästan varje ord. Jag önskar verkligen att jag var på denna platsen på riktigt, och fick se allt med egna ögon. Jag älskar verkligen bokomslaget - så snyggt utformat! Denna boken är perfekt att läsa nu under sommaren, om man vill läsa något mysigt och lättsmält. Eller så sparar man den, om man vill läsa något mysigt till hösten, medan regnet smattrar mot rutan. Detta är en bok som jag förmodligen kommer att läsa om igen, bara för att den är så gullig. Åh, vad jag hoppas författaren kommer att ge ut fler böcker i framtiden i samma tema. Jag läser gärna mer av henne. Blir bokfavorit! Denna ljuvliga fantacy roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

Saphira hade tränat Sparky i två veckor och tyckte att det gick ganska skapligt. Den första veckan hade hon ägnat åt att bekanta sig med drakungen och få honom att känna sig trygg och avslappnad i hennes sällskap innan hon började med den faktiska träningen. 

En drake behövde tränas medan den fortfarande var ung. Fullvuxna drakar var bångstyriga och svårlärda, och därför var den första tiden avgörande.

Saphiras hade sakta men säkert lyckats tämja Sparky. Han hade blivit lugnare och behövde inte längre vara i konstant rörelse, skutta omkring och bita i saker. Hon ägnade mycket tid åt att leka med honom och belönade gott uppförande med godsaker, vilket hade lett till att han numera svarade på alla hennes kommandon. 

Saphira försökte även lära Sparky att lyda Aiden och inte morra och bitas varje gång han kom för att hämta honom, men det var svårt när Aiden vägrade vara med på träningen. 

Igår kväll hade Aiden berömt henne för hennes framsteg. När han kom för att hämta Sparky hade draken låtit honom göra det utan att bråka. Han hade varken fräst, bitit eller rivits. Aiden hade sett tveksam ut, som han väntade sig att något skulle gå snett. Men när Saphira gav Sparky en sträng, varnande blick hade draken gått fram till honom och satt sig lugnt vid hans ben. 

Det hade imponerat på Aiden. "Du har faktiskt lyckats tämja det lilla monstret", hade han sagt. 

Saphira hade dragit en suck av lättnad, och Sparky hade fortsatt uppföra sig väl, vilket fått hennes bröst att svälla av stolthet. 

"Min lilla goglu är en sån duktig pojke!" hade hon sagt och kelat med draken. Hon hade kliat de svarta fjällen under hans haka medan han kuttrade belåtet. 

"Är du säker? hade Aiden frågat. "Han kanske bara är trött." 

"Nej han är inte trött. Han är verkligen duktig!" hade Saphira sagt, förnärmad för Sparkys räkning. 

Baksidetext;

När Saphira öppnade sitt kaf'e för drakungar och deras ägare förväntade hon sig inte att det skulle vara så komplicerat. Det visar sig att små drakar är svårare att ha att höra med än hon trott, och att ersätta alla brända möbler kostar Saphina mer pengar än hon får in genom att sälja drakrostat kaffe. Hennes dröm håller bokstavligen på att gå upp i rök.

In kliver Aiden. Han är trädgårdsmästare, hjärtekrossare och mer intresserad av växter än att ta hand om sin olydiga drake. Han kommer med ett förslag: Han betalar bra om Saphira uppfostrar hans draken. 

De inser att de kan vara varandras lösning på problemen, samtidigt som de inte kunde vara mer olika. Kan de hitta ett sätt att ändå komma överens- och mer änså? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Väsenjägarna del 2-Jerff

"Väsenjägarna del 2-Jerff" av Sophia Larsson, utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Föräldralösa Nelly, är något så unikt som en väsenjägare. Tillsammans med sina två bröder, Alex och Jack, gör de allt för att skydda människorna, från de farliga väsen som dyker upp runt omkring samhället där de bor. Samtidigt måste Nelly reda ut den krångliga situationen i skolan. Hon är nämligen gymnasieelev på dagtid. Hon brottas både med kompisbråk, jobbiga skoluppgifter och förälskade killar. Tecken visar sig att ett nytt väsen, har börjat tömma skogen på vilddjur. Det hungriga monstret äter dessutom allt större djur. Snart kommer den troligtvis ge sig på människor. Detta är ett nytt monster, som familjen inte stött på förut. Väsenjägarna är tvugna att ta reda på vad det är för ett monster, och hur man kan utrota det. Efterforskningar visar sig att detta ovanliga monster är en Jerff. Jakten på detta monster, blir ännu mer komplicerat då den konkurrerande väsenjägarfamiljen är i vägen, och som vanligt gör de allt för att motarbeta dem. Dessutom har det ordnats en fest i skogen precis där Jerffen jagar. Ska de två konkurrerande väsenjägarna lyckas sammarbeta, för att utrota denna farliga varelse?

Wow! Denna boken är inte för dig som är lättskrämd! Denna häftigt förpackade boken, håller vad den lovar. Den är så bra tillika spännande! Jag gillar verkligen hur författaren lyckas beskriva de olika väsen man jagar så verklighetstroget! Detta är den andra delen i serien om väsenjägarna. Jag har även läst den första delen i serien. Jag gillar verkligen denna tuffa väsenjägarfamilj. Det är full aktion från början till slut, och skadorna de tre väsenjägarna ådrar sig är brutala. Som tur är läker Nelly, och hennes syskon, fortare än några andra. Det måste vara svårt att hålla en fasad i skolan, och vara en helt annan person på fritiden. Under skoltid måste Nelly göra allt för att inte märkas allt för mycket, vilket kompliceras ibland på grund av kompisarna. Jag hoppas verkligen att denna serie kommer på film. Det hade varit  så coolt att se de olika väsen som de jagar. Denna serie är perfekt att läsa om du gillar mystiska väsen och olika monster, som du inte hade någon aning om att de fanns. Missa den inte! Jag läser gärna vidare. Tyvärr tog boken slut alldeles för fort. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Nelly tog av sig bandaget på måndagsmorgonen och kände sig någorlunda redo för en ny vecka. 

Hon hade sovit i ungefär tre timmar, men hon kände sig ändå oövervinnlig efter nattens jakt. 

Det gick inte felfritt, men det gjorde det nästan aldrig med jakter de tog sig an samma kväll, och det var fortfarande en mer lyckad jakt än fredagens.

Så länge de kunde hålla sig undan Elenor, så skulle Nelly ta det som en vinst.

Jack och Alex hade gått och lagt sig samtidigt som henne men skulle förmodligen sova i några timmar till, vilket innebar att Nelly fick ha huset för sig själv en stund.

Hon kunde göra lite frukost och hann med lite efterforskningar för att ha något att säga till sina klasskompisar ifall de frågade om hennes helg. Mitt i en video om en ny populär tv-serie såg hon Jack i ögonvrån.

Han såg nyvaken ut. "Var utvecklingssamtalet idag?" frågade han oroligt.

"I morgon klockan tre", sade Nelly. "Gå och lägg dig igen." Jack nickade inställsamt och haltade tillbaka till sitt sovrum igen. 

Det var något som hon var irriterad på när det kom till hur skolan fungerade. 

Hon var nästan vuxen, så varför behövde en förmyndare sitta och lyssna på vad lärarna ansåg om hennes prestation i skolan? Kunde lärarna inte bara prata med henne? Det var inte som att Jack kunde göra något för att förändra resultaten ändå. Hennes utbildning var upp till henne och ingen annan. Detsamma borde gälla studenter som inte var väsenjägare. Nelly suckade när hon insåg att det var dags att börja gå mot skolan och ta ett svårt beslut.

Argumentationen mellan Lina och Victoria hade eskalerat i gruppchatten under helgen och Nelly visste att hon skulle behöva välja sida. 

Hennes mål var att hjälpa dem att bli sams igen för att fortsätta ha så lite uppmärksamhet mot sig själv som möjligt.

Men det skulle ta tid, speciellt ifall det skulle göras diskret, och hennes liv fanns det inga utrymmen för misstag.

Baksidetext;

Livet som väsenjägare kommer aldrig med garantier om överlevnad, det är hårt, brutalt och kräver fullt fokus för att inte möta envåldsam död.

Men Nelly är mer än bara väsenjägare, hon är också gymnasieelev på dagtid och får jonglera sitt dubbelliv som väsenjägare med kompisbråk, jobbiga skoluppgifter och oönskad uppmärksamhet.

Det är fortfarande spänt mellan Nellys familj och de oerfarna väsenjägarna, men när tecknen börjar visa sig att ett nytt sorts väsen tömmer skogarna på vilddjur så behöver familjerna samarbeta för att hitta en lösning innan djur inte längre räcker till för att hålla varelsen nöjd. 

En sak är säker.

Det finns något hungrigt i skogarna...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Kampen om Tusenvärld del 1 - Dunkelstjärnan

"Tusenvärld del 1 - Dunkelstjärnan" av Joseph A. David utgiven av Stevali förlag. Illustrationer av Yulia Ryabtseva. För barn 9-12 år. Bokrecension; Vi får följa tolvåriga Julia, hennes lillebror Edvin och flyktingpojken Kasir, samt den alkoholiserade och mystiska gubben, som man kallar för Trubaduren, på ett riktigt spännande äventyr i en annorlunda värld. När Julia träffar flyktingpojken Kasir för första gången, märker hon att det är något annorlunda med honom. Men varför hon känner så vet hon inte, förrän en helt vanlig dag i April, då hon upptäcker varför. Hon råkar se att han ritar teckningar, vars rök tycks blir levande. En kväll blir Julia och hennes lillebror jagade av fruktansvärda levande skuggor- skuggor som kallas fördunklare. Kasir och Trubaduren tar med dem genom en magisk portal, till Kasirs hemland. I denna världen skapas allt det vackra av människor med olika förmågor. Det är också en värld som håller på att förstöras av de fruktansvärda skuggorna. I denna nya världen måste de inte bara lära sig ett nytt språk, de måste också lära sig använda de gåvor som de ärvt efter deras pappa, och som de tills nu- inte visste om att de hade. Deras pappa har dessutom kopplingar till  Kasirs värld, och de får veta mer om honom. Det visar sig också att de måste använda sina nya förmågor för att rädda den. Kommer de att lyckas?

Detta är första boken jag läser av författaren, men det blir inte den sista, för jag läser gärna mer av honom. Jag vill definitivt läsa vidare om hur det går för Julia, Edvin och alla de andra karaktärerna i serien om Tusenvärld. Denna fantasy pärla för barn är otroligt spännande, och jag gillar hur författaren har byggt upp sin fantasivärld. Tanken på att man skapar allt det vackra man ser runt sig, gillar nog alla kreativa människor. Tänk att skapa sin hemmiljö själv. Jag tycker även om alla spännande karaktärer, men speciellt huvudpersonen Julia. Julia får dessutom känna på, hur det kan vara att inte förstå språket, eller den nya kulturen. Det gör att hon känner sig ensam och utanför. Det är inte roligt att bli skrattad åt, för att man inte kan göra sig förstådd.  Men hennes lillebror Edvin och Kasir hjälper henne. Författaren beskriver hennes tankar och känslor på ett fint sätt. Jag hade älskat att läsa denna bok som barn, då jag verkligen gillade att läsa allt med magi och spännande äventyr. Om du/ert barn gillar spännande och fantasifulla äventyr, får ni inte missa denna spännande fantasyserie. Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

"Är han farlig?" frågade Edvin ängsligt och stirrade på den vita riddaren. 

"Vänta bara", sa Trubaduren. "Det här kommer att ordna sig". 

Riddaren tvärstannade obehagligt nära dem, med sin skimrande vita lans riktad mot den store mannens bröst. Där stod han stilla som en staty. Eller så blev han en staty, för Julia tyckte verkligen att han, hans häst och hans farliga lans såg ut som ett enda stycke glänsande vit marmor.

Trubaduren visslade och jollrade på Kasirs språk. Han böjde huvudet när han talade, och ävenom Julia inte kunde förstå orden tyckte hon att han lät rädd och vädjande.

När Trubaduren hade visslat och jollrat färdigt svarade statyriddaren på samma obegripliga språk. Medan han talade rörde han dig igen och pekade på barnen med dpetsen på sin lans, ett i taget. Den långa lansen såg verkligen sylvass ut. Julia backade undan ett steg när dess farliga udd riktades mot henne, några centimeter från hennes bröst. 

"Vad säger han?" viskade hon.

Trubaduren svarade inte, utan började vissla och jollra med förnyad iver.

"Julia", sa Edvin ängsligt. "Kommer han att döda oss?"

Julia klappade sin bror tröstande på armen. När hon gjorde det svängde riddaren plötsligt med lansen så att dess sylvassa udd hamnade mellan henne och Edvin. De ryggade tillbaka och pep till båda två. 

"Röra er inte", väste Trubaduren och fortsatte sedan att pladdra på. 

Julia önskade att hon åtminstone kunde se riddarens ansiktsuttryck. Om han hade något ansikte bakom marmorvisiret. 

"Kasir?" sade hon tyst och försökte röra munnen så lite hon kunde. 

"Han inte tro", svarade flyktingpojken medan Trubaduren fortsatte att prata. Den store mannen ställde sig tillslut på knä i gräset och jollrade med upplyfta händer. 

Baksidetext;

Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor. Tillsammans med Julias lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas Trubaduren blir de tvugna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland.

Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, enny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld. Kanske har de makten att rädda den. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna

"Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna" av Elin Österberg illustrationerna är gjorda av Emma Billgren Söderström, utgiven av Visto förlag. Bokrecension; I denna boken för barn 6-9 år, lär vi känna prins Svartimus som bor i ett slott i landet Lorhem. En kväll ser Svartimus skuggan av en drake. Sedan hörs tre isande skrik. Svartimus springer till kusinernas torn, för att se vad som står på. Det visar sig att hans bästa kompis och kusin, Vitamus, trillingsystrar har försvunnit från sitt gemak. Men vem är det som har kidnappat de tre flickorna? När Svartimus och Vitamus undersöker flickornas rum, förstår de snart att en drake har kidnappat dem. Svartimus och Vitamus rymmer från slottet, för att hitta flickorna. Detta blir inledningen till ett rafflande äventyr, där Svartimus möter riddare, stentroll och mäktiga drakar. Till hjälp får de Vitamus farmor Granita. När även Vitamus försvinner, blir Svartimus förtvivlad. Men även Svartimus kommer ivägen för draken, och Svartimus blir förvandlad till en drake. Det kommer förändra hans liv för alltid. Kommer Svartimus kunnat rädda sin vän och trillingarna och kommer han kunna bli sig själv igen? Och varför har draken Askita kidnappat trillingarna?

Detta är första delen i serien om Drakvännerna. Jag har läst en annan bok av författaren förut, Kristallstaven, som är första delen i en annan bokserie, som jag också kan rekommendera. För det första så gillar jag alla fantasifulla namn som författaren har hittat på. De är både väldigt fina tillika fyndiga. Jag gillar också alla spännande karaktärer och miljöer. Författaren beskriver alla karaktärer och miljöer, och hur de ser ut på ett bra sätt. Boken är spännande och det händer saker hela tiden. Boken har också en stor och läsvänlig text för de som precis har lärt sig att läsa. Jag rekommenderar denna mysiga bok till alla barn som gillar historier om prinsar, drakar, och spännande äventyr. Boken har ett fint slut och allt löser sig till det bästa. Hur det ser ut i landet Lorhem, kan man se i kartan som finns illustrerad i början på boken. Det ska bli spännande att följa Svarimus och de andra karaktärerna i de följande delarna. Jag gillar även omslaget. Denna mysiga fantasybok för barn får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Kidnappningen

Svartimus drog isär de eldröda draperierna och nu hördes de tre isande skriken igen. Genast sprang han mot kusinernas torn med Vitamus i hasorna. 

När Svartimus kom upp brakade Gnejse just igenom den låsta dörren till sina döttrar. Vitamus stod stel av chock kvar utanför och Svartimus tog honom om axlarna.

"Mina flickor!" Gnejse föll på knä i trillingarnas rum mellan omkullvälta möbler. Delar av sängdraperierna singlade ned över honom men han verkade inte ens märka det. Flickorna var borta! Vitamus sjönk ned bredvid sin pappa och de vita ögonen tårades. 

"Vad är det som pågår?" pep en röst bakom Svartimus. 

"Pappa!"

Lore kramade sin son. 

"Berätta vad dom hänt!"

"Jag vet inte. Jag vet inte, pappa", sa Svartimus och skakade på huvudet. 

Lore nickade kort. "Jag ska tala med Gnejse, ta med Vitamus till hans rum och skicka efter resterna av chokladmjölken till honom!" 

"Ja, pappa!" Svartimus föste ut Vitamus genom gemaksdörrarna. Långt ned i korridoren hörde de Gnejses skrik bakom sig. Svartimus hastade ned till kokerskan och bad om chokladmjölk i två krus. 

När han kom tillbaka hade Vitamus lämnat sitt sovgemak och även trillingarnas rum stod tomt. Lore och Vitamus satt framför brasan i torgets bibliotek.

Lore reste sig när han såg Svartimus komma in. 

"Flickorna har blivit kidnappade. Gnejse har gett sig iväg innan spåren försvinner. Jag föreslår att du stannar hos din vän i natt", sa Lore. Svartimus nickade. "Jag har lovat Gnejse att förbereda riddarna. Vi ses till frukosten."

Svartimus betraktade sin pappa när han med tunga steg lämnade dem. Det såg ut som att han bar alla bekymmer i Lorhem på sina axlar. Kanske gjorde han det också. Svartimus tänkte på draken han sett och svalde hårt.

Baksidetext;

I det kungliga slottet i landet Lorhem, står prins Svartimus ofta och tittar ut genom fönstergluggen i sitt torn. Han längtar till fälten och skogarna utanför. Dit, säger Hans pappa, att han inte går gå. Där finns rövare och farliga djur. I andra änden av Lorhem bortanför Taggbergen, finns något ännu värre. 

I Askdalen, där allt är svart och dött, lurpassar de farliga drakarna. 

En kväll ser Svartimus en enorm drakliknande skugga utanför fönstret, och när bästa vännen Vitamus trillingsystrar försvinner förstår Svartimus att något är riktigt fel. Vännerna bestämmer sig för att rymma från slottet. Men äventyret visar sig bli farligare än Svartimus kunnat föreställa sig. Vännerna möter allt ifrån riddare till stentroll och mäktiga drakarna.

Askita, en enorm drake med glödande ögon och en smittande sotsvart rök, förändrar Svartimus liv för alltid. Kommer de att kunna bryta Askitas förtrollning så att allt blir som förut?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs även min recension av "Kristallstaven" 

här

Läs min intervju av författaren här

Skogens hjärta

"Skogens hjärta" av Marija Fischer Od`en utgiven av Fåglar förlag. Bokrecension; Ursula är den unge drottningen över hamnskiftarna. Hon kan dessutom själv skifta till björnhamn. Dessutom är hon drottning över människorna. Dock finns det någon som inte vill att hon ska regera, nämligen greve Warg. Han har försökt att mörda henne en gång, men den gången misslyckades han. Nu skickar han bort hennes lärare Frans, som hon tycker så mycket om. Istället får Wargs son ta den platsen. Men något annat är på gång och Ursula anar att han har nya planer, för att röja undan henne. På en annan plats dyker det upp en främling. Mannen tycks ha svultit och är inte mer än skinn och ben. Kläderna är trasiga och han kan inte tala. Två ljus har börjat lysa i fönstren där de fattiga bor i Askhamn. Men vad betyder det? Är det ett hemligt meddelande och vilka är det som tänder dem?

Detta är den andra delen i serien som handlar om "En björn i en bur". Jag har läst och recenserat den första delen, och jag blev så glad när min blurp dök upp på baksidan av denna delen. Jag blev förtjust i denna bokserie från första boken, trots att serien egentligen riktar sig för barn 9-12 år. Men jag gillar tanken på hamnskiftare, magi och kampen mellan goda och onda krafter. Jag finner sympati för den ensamma unga drottningen, Ursula, och tycker det är hemskt att hon ska vara så ensam. Hennes kamp om gemenskap och rättvisa går dock vidare, tillsammans med de uråldriga varelser som bor i skogen. Nu får vi lära känna Ursula ännu bättre. Nu dyker det även upp nya karaktärer i boken, som ska bli spännande att följa i nästa bok. Jag gillar de två upprorsmakarna som försöker lura de elaka soldaterna. Jag skrattade gott åt dem när de låtsades att de inte hörde. Boken slutade väldigt spännande. Greve Warg har nämligen kommit på en plan för att kunna ta över riket. Men vad den hårda utpå tänker jag så klart inte spoila. Boken innehåller även fina bilder och bokomslaget är så fint och stämningsfullt. Jag ser fram emot nästa del i serien. Denna fina fantacy saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Petri

Utanför Askhamns borg lyste höstsolen klart på färgsprakande träd och flyttfåglar skränade på din färd söderut. Men genom den smala och djupa fönstergluggen i rummet där Ursula fick sina lektioner kunde bara ett svagt ljus kämpa sig in. Det hade lika härna kunnat vara mörkvinter. För att de skulle se något hade hennes nya lärare Petri Warg ställt ett talg ljus på bordet där han lade sina böcker. Lågan fladdrade häftigt av det kalla draget och kastade vajande skuggor över väggarna utan att lyckas lysa upp ordentligt.

Skuggorna påminde Ursula om att hon innan frukosten tyckt sig ana silhuetten av en sparvhök utanför sitt fönster. Som alltid blev hon mindre bedrövad när fågeln var i närheten, och när ett gällt skri letade sig in till henne log hon för första gången sedan Frans lämnade borgen. 

Varken skränande flyttfåglar eller skriande hökar hördes dock inte till henne nu trots att det rådde tryckande tystnad. Petri inledde dagens första lektion med att ställa frågor och Ursula skakade på huvudet åt dem alla utan att lyfta blicken. 

"Vid alla helgon, kan du inte adelns hederskodex heller?" utbrast Petri. Efter bara några minuters lektion var han rödflammig på halsen och talade onödigt högt. 

Frans hade gärna berättat om okända drottningars hemligheter eller köksskvaller om adeln när det stod "Riddardkapet och adeln" på schemat. Men Petri försökte få henne att rabbla de olika adelssläktena och deras vapen. Det visade sig att hon inte kunde fler adelssläkter än att fingrarna räkte och han gick över till riddarnas och adelns hederkodex. När hon inte ens förstod vad det handlade om tappade han behärskningen.

"Hur i alla glödgade helveten kan du ha undgått att lära dig hederskodexen?"

Petris röst sprack och han knöt och öppnade händerna i hetsig takt. Förvånad upptäckte Ursula att hon knappt kunde kväva ett leende.

Hur kan jag våga le fast en lärare, till på köpet greve Wargs egen son, är arg på mig?

Baksidetext;

Ursula önskade att någon annan var den drottning som då uråldriga varelser ville tala om viktiga saker med. Men det hjälpte inte att önska. Här var hon, och här var de gamle som ville tala med henne. Hon tog ett djupt andetag för att försöka dra in lugnet och glädjen från platsen. Så steg hon fram, "Välkommen till skogens hjärta", hördes en hes röst. 

När det äntligen finns glädje i Ursulas liv igen försöker greve Warg döda henne. Han misslyckas. Men borgen fylls av viskningar och hon är rädd att de handlar om hans nya planer att göra sig av med henne.

Långt från borgen, intill de underjordiskas skog, dyker en främling upp. Vem är han och varför kan han inte tala? Samtidigt brinner dubbla ljus i fönstren i Askhamns fattigkvarter. Är det ett hemligt meddelande? Vilka är det i så fall som tänder dem? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs härna min recension av "Ursulas 

hemlighet" här

Bruket del 1-Gnistregn

"Bruket del 1-Gnistregn" av Elin Olausson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Vi förflyttar oss till den lilla orten Eldarsfors. Sommaren är på gång, och med den kommer det turister, som besöker det gamla järnbruket, där guidade turer erbjuds. I Eldarsfors får vi lära känna flera olika karaktärer, som har anknytning till bruket på olika sätt. Vi får följa dessa excentriska människor som bär på hemligheter och känslor som bubblar under ytan. Självklart finns det också vissa konflikter mellan de olika individerna. Noras barndoms kamrat Jeremias flyttar plötsligt tillbaka till Eldafors. Ska hon och Jeremias bli något mer än bara vänner? och Wolf vill lära känna guiden Gillis lite bättre. Det verkar vara svårt att nå honom, men Wolf vill inte ge upp i första taget. Han är ju så snygg. Sedan har vi Vincent som råkar på ett väsen han inte trodde fanns, men som vänder upp och ner på hela hans tillvaro. Snart kan han inte tänka på något annan än Näcken. Medan människorna lever sina liv, verkar det vara något på gång i skogarna runt den lilla bruksorten. 

Jag har inte läst något förut av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Detta är den första delen i serie om bruket i Eldarsfors. Det är en plats där alla känner alla, vilket gör att en hel del konflikter bubblar under ytan. I denna boken dyker vi också ner i den nordiska folktron. För i skogarna runt omkring Eldarsfors tycks det nämligen finnas gott om mytologiska varelser. I första delen i serien får vi t ex möta Näcken. Vi får lära känna de olika karaktärerna på ett bra sätt, och vad de kämpar med i sin vardag tillika deras längtan efter kärlek. Karaktärerna har olika kapitel, där vi får lära känna dem bättre. Boken innehåller också fina miljöbeskrivningar och karaktärerna är lätt att tycka om. Kapitlen är lagom långa och för berättelsen frammåt i lagom takt. Något håller på att hända i skogarna runt den lilla brukbyggden, och spänningen ökas allt eftersom. Boken slutar med en väldigt spännande cliffhanger, så jag ser fram emot att få läsa nästa del i serien. Även bokomslaget är fint och tilltalande. Denna nutida fantacy berättelse får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Måndag 1 maj

Nora Sander

En gång i tiden hade hon älskat första maj. Det var en dag då de vuxna var lediga och hon själv slapp gå till skolan, en dag då de gick ut till skogen med en utflycktskorg och fiskade uppe vid Kattåsen eller någon av de andra utsiktsplatserna. Farfar berättade om torpställena som hade legat i skogen förr och Britta sjöng ibland något på sin mjuka dalmål, när farfar lyckades övertala henne. När Nora var liten hade pappa och mamma också varit med. Mamma dom visslade medan de gick och pappa som kunde namnen på alla växter. 

Det var länge sedan. Nu för tiden var första maj en dag då Britta gick ut själv, för att "rensa huvudet" som hon sa, och Nora stannade hemma och låtsades njuta av ledigheten. Men distanskursen gjorde att hon pluggade lite hela tiden, oavsett dag eller tid på dygnet, och idag var inget undantag. Hon satt i fönstersmygen i biblioteket, där det var som ljusast och där hon kunde se en skymt av gårdsplanen utanför. Det var fånigt att oroa sig för Britta, det visste hon, men Britta var ändå över sjuttio och hon vägrade att hålla sig till stigar och snitslade banor. Ingen telefon hade hon med sig heller. Hon hade bara varit borta några timmar, men Nora sneglade ändå genom fönstret då och då i hopp om att få se hennes gröna fleecejacka därute. 

Biblioteket låg i anslutning till hallen i husets västra del, men på något sätt var det som om man befann sig i ett eget universum därinne. Rummet var mörkt och dystert, till skillnad från kökets bländvita väggar och vardagsrummet blommiga tapeter, och de höga hyllorna svalde alla ljud och gav intryck av att det inte fanns något utanför dörren. I vanliga fall undvek hon rummet av den anledningen, men hon hade märkt att stämningen därinne var perfekt när hon behövde plugga. Och I den breda fönstersmygen fick hon plats med både sig själv, datorn och alla block och böcker. 

Erland var antagligen hemma - hon hade inte sett honom sedan frukost, men hans bil stod parkerad utanför och han gick sällan någonstans till fots. Minnet av hans flirtiga samtal med Elsa igår fick henne att grimasera. Hur kunde Elsa se något attraktivt hos en sån som han?

Baksidetext;

Det lilla samhället Eldarsfors förbereder sig för sommarens turistströmmar till det gamla järnbruket, men bruket har fått en ny ägare och inget är som förr. På herrgården sitter Nora Sander och ser hur hennes kusin förstör deras farfars livsverk, men när barndomsvännen Jeremias återvänder till samhället får hon annat att tänka på. 

Brukets HR-chef Wolf Krause försöker lära känna ensamvargen Gillis Sinclair, som arbetar som guide i gruvorna, men börjar inse att det är omöjligt. Vilket vore enklare att acceptera, om Gillis bara inte var så snygg.

På den närliggande campingen bor Vincent, som tar ströjobb på bruket men helst inte vill jobba alls. Vid en tjärn i skogen möter han en mystisk varelse han inte trodde fanns-Näcken- och från den stunden är deras liv sammanflätade.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ur byrån för ovanliga händelser arkiv 3-Den indiska isdraken

"Ur byrån för ovanliga händelser arkiv 3- Den indiska isdraken" av Håkan Borg utgiven av Books on Demand förlag. Bokrecension; Lisa har nu hunnit bli sexton år gammal och har börjat intressera sig för pojkar. Jan och Lisa har fullt upp med att jaga olika troll på olika plstser och städer jör i Sverige, men plötsligt blir Jan och Lisa kallad till Devetas sluttningar, där också skolan för vidsynta barn ligger. Något mystiskt pågår nämligen på platsen. Människor hittas frusna, och snön ligger kvar trots att den borde ha varit borta för länge sedan. Trots att både Jan och Lisa har kallas, så tycks det vara Lisas speciella förmågor som eftersöks, inte Jans. Detta får Jan att känna sig stött. Har han verkligen inte mer att ge? Vi träffar även de klantiga tvillingarna Lo och Lu, från förra delen i serien. De ska vara sk experter, men verkar inte vara till så stor nytta. Jans förmågor som trolljägare verkar inte heller vara det som söks, utan man har anlitat en drakjägare och hans lärling. Nämligen Kurt och Tom. Man har upptäckt att det är en så kallad Indisk isdrake som härjar i trakten. Nu måste man göra allt för att oskadliggöra den livsfarliga varelsen, innan fler människor råkar illa ut. Men kommer man att lyckas? Och kommer Jans kunskaper trots allt att behövas?

Denna bokserie skulle nog vara spännande att se som film. Tänk att få se alla olika troll och även isdraken på "riktigt". Författaren lyckas ändå beskriva dem så bra, att man nästan kan se dem framför sig. Detta är den tredje delen om byrån för ovanliga händelsers arkiv, och den är skriven för den lite yngre läsarskaran. Men det stör emellertid inte mig. Den här historien är skriven, som från en berättares synvinkel. Så jäkla skickligt gjort tycker jag. Det är en berättare som har mycket humor dessutom. Åter igen får vi följa med Jan och Lisa på ett rafflande äventyr, bland en värld full av troll och nu även drakar. Boken är väldigt spännande, men bjuder även på en hel del skratt. Jag skrattar speciellt åt de båda tvillingarnas tokigheter. De är klantiga, men ändå sköna karaktärer. Även lite romantik och missförstånd är inbakade i historien. Om jag tyckte att Lisa var bad ass i förra boken, är det ingenting emot vad hon blivit nu. Hon blir bara bättre och bättre. Jag gillar den fina värmen det är mellan Jan och Lisa. Jag ser fram emot att följa Jan och Lisa i fler äventyr. Jag gillar allt med boken, men slutet var väldigt fint och speciellt. Denna bokserie är väldigt läsvärd tycker jag. Jag gillar även bokomslaget på boken. Denna bokserien blir bara bättre och bättre. Denna fantasy pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

5 Skolan för vidsynta barn

Den vita landrovern snirklade sig fram den sista biten uppför bergets sida. Vägen var förvånansvärt bra för att vara en väg till någon av byråns anläggningar. Lisa hade sneglat på Jan varje gång de passerade en skylt som deklarerade att vägen var avstängd. Enligt skyltarna skulle vägen inte vara farbar men nu hade de kört en god stund utan att en enda gång stöta på hinder. En kilometer från själva skolan tog det dock stopp. Vid en bred ravin hade bron rasat och resterna hängde som en sorglig gardin ner över kanten. Jan suckade irriterat och stannade bilen. Med en grymtning vevade han ner rutan och ropade rakt ut i natten.

-Jan Jäsperson med lärling.

Till Lisas förvåning klickade det till bland resterna av den gamla bron och en hel och fin bro sköts ut över den. Ett metallidkt rasslande hördes när de båda brohalvorna möttes och låstes på plats. Jan grymtade igen, den här gången med en lite muntrare ton innan han lade i ettan och rullade vidare. Han körde försiktigt som om han inte riktigt litade på konstruktionen. Nu var det inte nödvändigt att vara försiktig då bron var ett mästerverk och klarade betydligt större vikter än en vanlig bil. Den sista biten av vägen gick tätt utmed bergsvägen. Utifrån syntes inte vägen utan doldes av kraftiga klippblock. Ingen skulle kunna se om någon körde mellan ravinen och skolans område. De körde förbi en öppen stålgrind och framför dem låg plötsligt skolan. Den såg ut precis som Lisa mindes den. De långa huslängorna följde bergsväggens kanter och gårdsplanen var överströdd med stenar sv olika storlekar. Minnet av hur de lekt "inte nudda mark" bland stenarna fick ett leende att spridas över hennes ansikte. Hon hade varit en stjärna på den leken. Nere vid ingången till avskiljningsgrottan låg det en damm. Där hade de brukat åka skridskor på vintern. De hade dock aldrig badat i den, inte ens under sommarens varmaste dagar. Vattne Baksidetext;  t kom från bergets glaciär och var svinkallt. 

Baksidetext; 

Något märkligt sker på Devetas sluttningar. Människor hittas frusna i ögonblicket och snön ligger kvar även när den för länge sedan borde varit borta. Av en ren slump ligger byråns skola för vidsynta barn rakt under platsen för de mystiska händelserna. Trots det tar det lång tid innan byrån reagerar.

Jan blir utlånad för att ta sig an det uppkommna problemet. Det är dock någonting som är skumt med utlåningen. Är det verkligen Jans vidsträckta erfarenhet de vill ha eller är det kanske någon annans kunskap de eftersöker? Kan det vara så att det är Lisa som är nyckel till att lösa fallet. Är fasorna i de andalusiska bergen verkligen så stora att byrån inte anser att Jan är rätt man för uppdraget? Tycker de att han slutligen blivit för gammal för att klara av de faror som ruvar inne i bergens skrymslen.

Läs gärna min recension av "Trolljägarens 

dotter" här 

Läs gärna min recension  av "Svsrta bingar 

över muren" här 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Den onde kungen

"Den onde kungen" av Holly Black utgiven av Mius förlag. Bokrecension; Jude har bundit den onde kungen, Cardan, till sig och är nu makten bakom tronen. Hon har ett år ca på sig att behålla den makten. Men Judy har det inte lätt att förutse allt som kan hända i Älvaland, och kungen själv gör allt för att förödmjuka henne och undergräva hennes auktoritet. Hon får verkligen kämpa för att överleva på en plats där man aldrig kan förutse vem som är vän eller fiende. Samtidigt måste hon försöka hålla de känslor hon har för Cardan i schack. För de känslorna blir allt starkare. Hon oroas också  av det faktum att Cardan trots allt verkar trivas på sin plats på tronen. Lite för bra för att det ska kännas bekvämt. När Judes tvillingsyster ska gifta sig får Jude reda på att någon i hennes familj svävar i fara, och att man tänker slå till under bröllopet. Då hon tror att det är hennes lillebror, Ek, som är måltavlan, måste hon göra allt för att beskydda honom. Och hon måste nu göra allt för att ligga steget före och avslöja förrädaren. Dock är det hon själv som är måltavlan, och hon blir därmed fången hos Orlagh i underhavet. Under tiden hon är fånge, har Cardan kommit på en plan för att få bort hennes hållhake på honom för gott. Och Jude går rakt i fällan.

Vi fortsätter det rafflande äventyret i del två av bokserien om feernas värld i Älvaland och "Luftens folk". Jag såg fram emot att få läsa "Den onde kungen", och jag blev verkligen inte besviken, för den är precis lika bra och spännande som den första delen i serien. I den här boken får vi lära känna karaktärerna ännu bättre och följa maktspelet mellan Jude och den onde kungen Cardan, och alla andra som också vill ta makten. Det är spännande att följa Jude och hennes tankar och känslor. Samtidigt som man får njuta av målande miljöbeskrivningar och spännande karaktärer. Författaren är skicklig på det politiska språket, intrigerna och falskspelen, för i den här berättelsen kan inte huvudpersonen lita på någon, inte ens hennes närmaste familj. När som helst kan Jude falla på målsnöret. Och där ett enda felaktigt beslut, kan vara livsavgörande. Boken innehåller en hel del twister i slutet av boken som jag inte såg komma. Längtar verkligen efter del tre i serien nu. Älskar också omslaget, väldigt fint. Även denna del får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 6

Hela förmiddagen sitter jag på en stol bakåtlutad mot väggen i mitt eget sovrum. Min fars svärd ligger tvärsöver knäet. I tankarna ältar jag det Nicasia sa.

Du förstår inte. Hon vill att vi ska gifta oss. Hon vill att jag ska bli drottning.

Trots att jag är på andra sidan rummet förirrar sig blicken ofta till sängen och killen som sover där.

De svarta ögonen är slutna, det mörka håret utbrett över min kudde. Först verkade han inte kunna slå sig till ro utan trasslade in fötterna i lakanet, men så småningom blev andhämtningen mjukare och hans rörelser med. Han är lika löjligt vacker som någonsin, munnen mjuk, läpparna lätt särade, ögonfransarna så långa att när han blundar vilar de mot kinden. 

Jag är van vid Cardans skönhet, men inte vid någon sårbarhet. Det känns obehagligt att se honom utan de tjusiga kläderna, utan den vassa tungan och den elaka blicken som pansar.

Under de fem månader som gått sedan vår överenskommelse har jag försökt förutse det värsta. Jag har gett befallningar som ska hindra honom från att undvika, ignorera eller göra sig kvitt mig. Jag har tänkt ut regler som ska hindra dödliga från att bli inlurade i årtals träldom och fått honom att utfärda dem. 

Men det verkar aldrig vara tillräckligt. 

Jag minns när jag promenerade med honom i palatsträdgården i skymningen. Cardan hade händerna knäppta bakom ryggen och stannade till gör att lukta på en enorm, sluten vit ros med röda bladkanter, precis innan den nafsade i luften. Han log brett och höjde på ögonbrynen mot mig, men jag var för nervös för att le tillbaka. 

Bakom honom, i utkanten av trädgården, fanns ett halvdussin riddare, hans personliga vaktstyrka där Spöket redan hade placerats. 

Baksidetext;

"Jag har hört att för dödliga är känslan av att bli kär väldigt likt känslan av att vara rädd. Hjärtat slår snabbt. Sinnesförnimelserna skärps. Ni blir virriga, kanske till och med yra. Stämmer det?"

JUDE HAR BUNDIT DEN ONDE KUNGEN, Cardan, till sig och gjort sig själv till makten bakom tronen. Att navigera bland de ständigt skiftande politiska allianserna i Älvaland skulle vara svårt även om Cardan vore foglig. Men han gör allt i sin makt för att förödmjuka henne och undergräva hennes auktoritet, samtidigt som hans fascination för henne kvarstår.

När det blir uppenbart att någon som står Jude nära tänker svika henne, vilket hotar både hennes eget liv och alla hon älskar, måste Jude avslöja förrädaren och kämpa mot sina egna komplicerade känslor gör Cardan för att behålla kontrollen som en dödlig i älvornas rike.

Läs gärna min recension av "Den grymme

prinsen" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skuggriket 1 - Nattkrigaren

"Skuggriket 1- Nattkrigaren" av Sabine Mickelsson utgiven av Seraf förlag. Bokrecension; Ända sedan Ella höll på att drunkna som barn, har hon kunnat se dem- skuggorna. Det har gjort att omgivningen trott att hon har en psykisk sjukdom och hon har åkt in och ut på psyket, under många år, för att prova ut nya mediciner. Men är verkligen Ella galen? Ella blir ännu en gång utskriven, med en ny medicin. Hon får bo hos sin gammelfaster, Sibylla, denna gången. Ella träffar av en tillfällighet Quinn, eller Bi som hans vänner kallar honom. Han är en av de som kommer från skuggriket, och när Ellas gammelfaster dör av en smitta som sprids på grund av Nattkrigaren Keilan, bestämmer Ella och Bi för att på något sätt stoppa honom. Vi får nu följa med Ella och Bi ner till Skuggriket, en annorlunda värld djupt nere i underjorden. Men gammelfaster har varnat Ella för skuggfolket, så kan Ella verkligen lita på Bi? Och vad händer när de kommer allt närmare varandra? Ska Ella och Bi lyckas hitta bevis för Keilans planer att förgifta jordborna och ta över tronen? Följ med på ett rafflande äventyr nere i underjorden- i skuggfolkets rike.

Denna värld som författaren har fabulerat ihop är magisk och spännande. Boken är välskriven och jag gillar att författaren har förmåga att sluta varje kapitel, så spännande, att man bara vill fortsätta att läsa nästa kapitel. Boken fångar mig från första sidan och har ett bra driv, så jag varnar för sträckläsning. Jag hade åtminstone svårt att lägga boken ifrån mig. Dessutom är författarens miljöbeskrivningar samt karaktärsbeskrivningar båda magiskt tillika vackert, samt målande beskrivna. Om denna platsen hade funnits hade jag gärna besökt den och alla spännande karaktärer. Jag hade velat se allt, och lära känna dem alla. Allt är inbakat i ett riktigt spännande äventyr och en kamp mellan det onda och det goda. Vi lär känna huvudpersonen, Ella. Hennes tankar och känslor presenteras på ett fint sätt. Vi bjuds in i hennes tankar om hur det kan  kännas, när man tror man är psykiskt sjuk. När andra säger att det man ser, inte finns i verkligheten, och hur skrämmande det kan kännas. För Ella ser ju skuggfolket klart och tydligt, även om ingen annan gör det. Även Ellas sorg över att förlorat dem hon älskar, är inbakat i berättelsen. Jag läser mer än gärna mer av författaren. Jag längtar redan efter fortsättningen på denna spännande fantasyroman. Denna fint förpackade bok får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20

Jag har inga ord för det jag ser, eller för vad jag känner. Sinnena bränner av alla intryck. Det är som att befinna sig inuti en bikupa, en jättelik grotta full av hål där hundratals tunnlar slutar i kopparröda balkonger och trappor i ett kaotiskt mönster, högt och lågt om vartannat. Den bortre väggen går inte att urskilja, om det ens finns någon. Horisonten är dold av ett gyllene dis. 

I mitten av grottan reser sig vad som måste vara kungens slott. Byggnaden är hög och bred, och tycks vara gjord av tvinnade trädrötter. Är det ett träd? Nej, det kan bäl ändå inte vara möjligt? Rötterna bildar sinnrika mönster, likt symbolerna på guldkarmen vid ytterporten: skuggorna, växter och djur. Mer kan jag inte urskilja på det här avståndet. 

Runtomkring slottet sträcker sig en brant sluttning full av olikstora etager, vissa bildar stadsdelar medan andra ser ut att vara trädgårdar och jag upptäcker åtminstone tre torg. Den största plattformen försvinner i fjärran och slutar i en jätteskugga.

"Vad är det där?" frågar jag och pekar. 

Bi kisar mot det mjuka ljuset.

"Vilket? Palatset?"

"Nej, till vänster."

"Det där", Bi lutar sig närmare så att jag omsluts av hans citrusdoft, "är Kopparormens temprlområde."

En kyrka? Ja, självklart måste det finnas någon typ av religion också bland skuggfolket, när vi människor har ett överflöd av sådana. Men jag vet inte om jag gillsr namnet. 

"Finns det ormar här?"

"Ja, men bara vid templet. Du behöver inte vara rädd". 

Jag sträcker på nacken. 

"Jag är inte rädd."

Jag är bara överväldigad. Hur kunde Sibylla bo här? Saknade hon aldrig solen, vinden, havet eller himlens oändlighet. Sent omsider förstår jag hur olika vi är, skuggfolk och jordfolk. Det är dom att landa på en annan planet. 

Jag böjer mig över räcket och Bis fingrar greppar min armbåge. 

"Akta så att du inte faller."

Men jag har inte tid gör hans varningar. Jag vill förstå. Se mer. Varför är allting kopparrött, alla byggnader, alla vägar, allt utom palatset? Varifrån kommer dofterna? Jag sluter ögonen. Syrligt äpple från trädgårdarna, blandade kryddor från torgen och en svag stank av avskräde från gränderna mellan husen. 

Baksidetext;

Efter att ha varit nära att drunkna som barn börjar Ella se skuggvarelser, vilket slutar med att hon hamnar på en psykiatrisk avdelning. När hon äntligen blir utskriven har hon ingen att ty sig till förutom sin gammelfaster.

Men det dröjer inte länge innan skuggorna dyker upp igen och Ella upptäcker att det finns en värld bortom hennes egen...En värld som hotar människornas existens.

När allt rasar samman omkring henne bestämmer sig Ella för att lämna gammelfasters gård och jaga rätt på den som ligger bakom allt elände. Men vem kan hon egentligen lita på i Skuggriket?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Odödlig själ

"Odödlig själ" av Anna Sivenius Rattigan utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Hanna lever med sin man Patrik, och deras lilla flicka, Eileen, på Österlen i Skåne. Hannas dotter är nu i treårs åldern, men följer inte riktigt med i sin utveckling. Den enda flickan vill kommunicera med tycks vara den svarta pantern Malika. Hanna och hennes Patrik ska exportera sina äpplen till Irland, och samtidigt har de börjat renovera slottet Patrik ärvt efter sin far, Andrew, som de tror har dött. Han försvann för 3 och ett halvt år sedan. De har ingen aning om att Tom gjorde Andrew odödlig och att de befunnit sig i Sverige hela tiden. Leeson Hall, ska bli ett hotell och markerna runt slottet tycks innehålla en lithium som man vill utvinna. Hanna beger sig tillsammans med sin lilla dotter till Patrik som befinner sig på Irland. De ska kolla på möjligheten att utvinna lithiumet. Väl där anar Hanna snart att något är i görningen, och samtidigt försvinner dottern en mörk natt. En intensiv sökning efter dottern påbörjas. Samtidigt dyker en fiende upp från förr, en fiende som Hanna trodde var död. Han är ute efter hämnd, för att Hanna valde Patrik och inte honom. Ska Hanna hitta sin dotter vid liv, eller är hon borta för gott? Och ska man äntligen utrota det mörker som kommer allt närmare?

Wow, "Odödlig själ" är en riktigt spännande och mörk fantasypärla. Detta är en fortsättning på "Odödlig jord", som jag också läst och recenserat. Detta är andra delen i serien om Hanna. Jag kan lova att den är lika spännande tillika läskig, som den första delen i serien. I denna boken befinner vi oss för det mesta på Irland och möter en spännande värld av druider och magi och mörka krafter. Boken är tidvis svår att lägga ifrån sig, för man måste läsa bara läsa lite till, för att se hur det går. Författaren lyckas förtrolla mig från första sidan och hennes miljöbeskrivningar är verkligen målande. Vi får dessutom lära känna nya karaktärer. En av karaktärerna är en riktigt gammal själ, som bara har väntat på rätt tillfälle att träda fram, så vi hamnar även många hundra år bakåt i tiden, och vi får följa även hennes historia. Författaren lyckas förmedla Hanns oro för sin dotter och hennes utveckling på ett relevant och äkta sätt. Hannas förflutna har satt sina spår, och tankarna på vad som hände för drygt tre år sedan återkommer ständigt. Jag tycker att författaren lyckas förmedla sin historia på ett så trovärdigt sätt att den lika gärna kan vara sann. Jag längtar redan till nästa del i serien för det slutade med en riktigt spännande cliffhanger. Denna spännande fantasyroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 15

Hemligheter

Nutid

Irland

Längst ut på klippan såg han hur en äldre man lutade sig mot vinden med armarna utsträckta. Ett mänskligt kors som avtecknade sig mot den ståltråd himlen och havsdiset. Hans vita särk fladdrade i vinddraget och smet åt runt den långa spensliga kroppen. Det grå håret och de ådriga tunna benen avslöjade att han var till åren kommen. Ansiktet gick inte att se. I bakgrunden hördes en trummas rytmiska slag, dova och ödesmättade. Men på den ensliga platån syntes ingen annan till.

Hur Patrik än försökte kunde han inte röra sig ur fläcken. Strupen snörptes åt. Det var som en vägg av iskall dimma höll fast honom i ett järngrepp, frös fast honom, gjorde huden knottrig. 

Mannen på klippan lyfte armarna högt över huvudet. Blixtarna vid den allt mörkare horisonten avlöste varandra. Mullret kröp allt närmare land. Trumslagen ökade ju närmare stormen kom. 

Avlägset men ändå tillräckligt nära hörde Patrick hur mannen på klippan vrålade mot skyn. 

"Öster, Väster, Norr och Syd! Ärade förfäder! Ge mig styrka att förstå! Hur ska jag hjälpa flickebarnet? Vilka är de mörka krafterna som närmar sig?

Den bekanta mansrösten tystnade när han föll ner på sina bara knän, slog händerna för ansiktet och vaggade fram och tillbaka. 

Trumslagen tystnade tvärt. Ur diset närmade sig en betydligt yngre mansfigur den äldre på klippan. I sina händer höll han en bodhr`an. Han började åter slå, men denna gång var takten långsammare, lägre. Med nästintill självlysande blå ögon ställde han sig bakom den äldre mannen och bugade sig mot ryggtavlan som var krökt framför honom. Trumman tystnade igen. 

Baksidetext;

När Eileen föds förstår Hanna att dottern är annorlunda. Den enda som kan kommunicera med flickan är Malika, en gammal panter med speciella förmågor, som lever gömd i skogen.

En dag försvinner Eileen. Hanna anar det värsta, att hennes mörka förflutna har vaknat till liv och är ute efter hämd. 

I en klippskreva längs Irlands sydöstra kust ruvar en mörk hemlighet. I flera hundra år har någon väntat på att träda fram. Nu är tiden kommen.

Läs gärna min recension av "Odödlig jord" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Guld & Förgätmigej

"Guld & Förgätmigej" av Jessica Otter Hörlin utgiven av Miramir förlag. Bokrecension; I denna boken gör vi en tidsresa till 1355. I Askedalen som ligger någonstans i norden, lever trollen och människorna sida vid sida. Men toll och människor avskyr varandra. I bland går de över gränsen, med bittra strider som följd. Människorna ser trollen som monster. Mitt i allt detta blir Ella en ung trollflicka, samt Nicklas en ung man, vänner trots att detta är stängt förbjudet. Vänskapen går med åren över till kärlek. Men deras kärlek ses dock inte med blida ögon av någon av deras familjer. Ella och Nicklas vill därför rymma, för att kunna gifta sig med varandra. Innan de lyckas fullfölja sina planer, tvingas de isär på grund av omständigheter, som de inte kan göra något åt. De tvingas också att gifta sig på olika håll. Nicklas med en kvinna, som pappan valt. För Ellas del har hon två valmöjligheter. Nämligen trollhövdingen Ägir, och trollkrigaren Suttung. Ella väljer tillslut trollkrigaren Suttung, som hon känner sig attraherad av. Trots att Ella och Nicklas nu inte längre har möjlighet att leva tillsammans, finns saknaden efter varandra fortfarande där. Tills allt ställs på sin spets en dag, och Ella blir tvungen att ta ställning: vem är det verkliga odjuret? Är det människan eller trollet? 

Wow, detta är verkligen en speciell bok! Jag bara älskade den här boken så, så, mycket! När man läser den här boken försvinner både tiden, tillika sidorna ovanligt snabbt. Jag kunde då rakt inte släppa boken ifrån mig! Jag skulle så gärna vilja se denna bok som film, så bra tycker jag att den är! En filmatisering på den här boken hade blivit hur bra, och spännande som helst. Vi får en inblick i trollen spännande värld, och jag tyckte så mycket om att få lära känna trollflickan Ella. Henne skulle jag vilja träffat på riktigt. Jag älskar miljöbeskrivningarna såväl som det fantastiska persongalleriet. Författaren beskriver miljön så fantastisk och målande. Författarens skrivspråk är magiskt för övrigt, och det är ren njutning att få läsa denna fantastiskt vackra och välskrivna bok. Jag läser mer än gärna fler böcker av författaren, och jag hoppas på en fortsättning på denna vackert förpackade bok. Boken blir min absoluta bokfavorit denna månaden. Så läsvärd, och helt enkelt underbar! Missa den för bövelen inte! Detta är en bok som kommer att finnas inom mig länge, länge! Denna fantasy pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Den täta dimman var kvävande, fuktig filt. Den var likt ärtsoppa och Ella såg inte ens sin egen hand. Grenar rev upp sår i ansiktet och barken skrapade mot den känsliga huden. 

Flåsande sprang hon. Från Vem visste hon inte. Men hon var tvungen att fly. 

Väjde för träd som dök upp mitt framför ansiktet. Snabbare. Måste öka avståndet mellan sig själv och vem det än var. Hjärtat slog hårt i bröstet. Trots att hon skyndade på stegen ytterligare ökade han ännu mer. 

Han kom allt närmare. 

Ella slängde en blick över axeln och kunde endast urskilja siluetten av honom genom dimman. Vem var han? Vad var han?

Snälla, hjälp mig. 

Benen tunga av ansträngning och hon halkade på mattan av fuktiga löv. 

Hon hoppade över en sten och gruset från vägen knastrande under fötterna. Kanske skulle hon finna någon som kunde hjälpa henne. Naturen omkring henne var endast en grå siluetter. Hon sprang längst vägen men fann ingen. Magen kramapade ihop i panik. 

Krafterna var snart slut. 

Ska jag vara ge upp? Lägga mig ner och invänta mitt öde? 

Fler par händer grabbade tag i henne. Ett skrik så högt att det smärtade i halsen for genom strupen. Dimman skingrades. Nicklas och Ägirs ansikten syntes nu om än fortfarande otydligt. De grep tag i hennes armar och gruset knastrade till bakom henne. 

Suttung gick sakta mot henne. Han tog ett tag om hennes haka, lutade sig mot henne och ur hans mun hörde hon faderns röst: "Bestäm dig!" 

Ella vaknade med andan i halsen, våt av svett. Det var som om mardrömmen pågått i flera timmar, men hon hade troligtvis bara sovit i en eller två. Benen i trasslade i lakanet. 

Hon gnuggade sig i ögonen, flera dagar festande tog ut sin rätt. Innan hon gick ut på det månbelysta tunet drog hon en klänning över nattsärken och en sjal om axlarna. Ingen syntes till. 

Det melodiska ljudet från syrsorna som spelade i nattmörkret följde hennes mjuka steg förbi köpmansboden och Guldklimpen, bort mot fruktträdgården. Den annars så torra grinden, nu kylig av midnattsdagg, gick gnisslande upp och hon ryckte till. Siluetten av mannen på bänken fick hjärtat att krocka med ryggraden. 

Baksidestext;

Året är 1355 och i Askedalen bor både människor och troll även om de skyr varandra. Av en slump träffar trollflickan Ella och den unge människan Nicklas och deras förbjudna vänskap utvecklas till en romans.

Så småningom om pressas de åt olika håll av omvärlden. Trots kärleken till Nicklas drivs Ella i armarna på Suttung, en trollkrigare känd som ett odjur bland människorna i dalen. Snart ställs Ella inför dilemmt att bedöma vem som är det verkliga odjuret, är det människan eller trollet? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Evigt begär

"Evigt begär" av Sofie Gustafsson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Alice är en en kvinna som lever ensam med sin katt Loke. En dag får hon ärva en gammal stuga, och en stor summa pengar. Hon beger sig till stugan, som ligger i Värmland, för att renovera den. Dock känner hon snart att det finns en annan närvaro i stugan. Dessutom utom tycks stugan bära på hemligheter. Vad finns egentligen bakom den låsta dörren? Och vad är det för något, som katten Loke är så livrädd för? Alice märker också att saker flyttar på sig i stugan, och hon känner sig iakttagen. Värst är det de små sår, som börjar dyka upp på kroppen, och hon känner sig allt tröttare. En kväll dyker det upp en stilig man utanför stugan. Han presenterar sig som Jack. Alice blir snabbt förälskad i honom, och hon kan inte sluta tänka på honom. Men han håller sig lite på sin kant och vill varken röra henne, eller kyssa henne. Dessutom pratar han lite annorlunda, som om han kommer från en annan tid, och förstår inte hur en Ipad fungerar. Jack själv, har valt att leva ensam efter att hans skapare har dött, men det var tills Alice klev in i stugan, och fångade hans intresse, det vill säga. Men hur ska Alice reagera när hon får veta vem Jack verkligen är, och vad han gör? 

Ibland får man en bok i händerna som är alldeles speciell. För mig, är detta en sådan bok! Åh, detta är en riktig bladvändare i min smak! Vilken debut! Jag bara älskar den! Boken är väldigt lättläst, och tar slut alldeles för fort. Ni som gillar Twilight t ex, får absolut inte missa denna romantiska vampyrberättelse i nutid. Den utspelar sig i de Värmländska skogarna, samt i Varberg. Detta är den första delen i en serie som heter Nattvandrarna. Författaren lyckas hålla intrigen levande genom hela boken, från första - till sista sidan. Vi får följa de två huvudkaraktärernas tankar och känslor på ett bra sätt. Boken innehåller en hel del sexscener, men de är fint beskrivna tycker jag. Boken hade förövrigt allt och lite till. Den var både spännande, romantisk, sorglig, läskig på samma gång! Bäst av allt, så var boken full av gränslös, och äkta kärlek. Jag skulle absolut tänka mig att se denna bok som en filmatisering. Jag längtar redan tills nästa del i serie, för jag vill absolut veta hur det går för Alice och Jack. Dessutom vill jag lära känna de andra intressanta karaktärerna i boken lite mer. Boken är en av mina bokfavoriter för detta året! Boken är väl värd sina ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

12

Jag går rastlöst över golvet i stugan och min otålighet växer för varje ögonblick som går. Kvällen som jag så desperat längtar efter kryper fram i en plågsamt långsam takt. Tvivlet växer i mig och en konstig känsla av panik trycker i mitt bröst. Tänk om han inte kommer? Den här mannen, som jag bara har träffat en gång, har helt tagit över mina tankar. Inatt invaderade han till och med mina drömmar. Där var han, höll mig i sina armar och sa att han älskade mig. "Åh, herre gud." Allt är så galet. För jag känner honom inte ens och ändå längtar jag något otroligt efter honom. Min kropp skriker efter hans och det känns nästan som jag tillhör honom på något sätt, som om min själ tillhör honom och han tillhör mig. Det gör mig så förvirrad. Jag har aldrig upplevt något liknande förut. 

Trots att klockan bara är ett på eftermiddagen och han försäkrade mig om att vi skulle träffas ikväll, är jag överväldigad av adrenalin och kan inte vänta. Ska jag gå ut i skogen? Leta efter hans hus? Nej, det måste finnas en gräns. Ska jag åka in till stan? Köpa något till ikväll? Ja, det kan jag däremot göra. Bara tiden det tar att ta sig dit gör ju att eftermiddagen går fortare. Nöjd med detta beslut klär jag på mig och går till bilen. Solen skiner idag igen, och det får mig att le. Vi kanske kan sitta ute ikväll? Jag beter mig som en kärlekskrank fjortonåring och har knappt pratat med mannen. Han ville inte ens kyssa mig igår, rörde mig knappt, och ändå... Jag förstår inte vad det är med mig, varför denna besatthet av honom? Men det känns verkligen som vi hör ihop. "Du är bara attraherad av honom, han är en stilig man", mumlar jag för mig själv och går till bilen. 

När jag sätter nyckeln i tändningslåset tittar jag upp mot stugan, stirrar på den, och vill plötsligt inte åka någon stans. Tanken på att lämna den fyller mig med en känsla av obehag och motvilja. Det är som om någon osynlig kraft håller mig kvar och säger åt mig att stanna. Efter en lång stuns övervägande tar jag ut nyckeln igen, och kliver ur bilen. Skafferiet är fyllt med det jag köpte igår, så jag behöver inte åka och köpa något mer. Dessutom är det onödig bensin. Inte för att jag inte har råd, men man måste ju tänka på miljön, tänker jag övertygande och går in igen. "Jaha... nu då?" Jag känner mig rastlös igen och en suck av irritation lämnar mina läppar. Att gå runt hela dagen och längta efter en man är inte något som roar mig. Speciellt när jag knappt inte känner mannen i fråga. "Det här suger", muttrar jag och går över till köket för att hämta en cola från kylskåpet. Sedan lutar jag mig mot bänken, öppnar burken för att ta en klunk och gäster blicken på dörren vid trappan. Det kanske är dags att öppna den? 

Under en lång stund står jag där och funderar. Ingen av nycklarna passar i låset, så det enda jag kan göra är att bryta upp den. "Så får det bli." Med snabba steg tar jag mig till vedboden för att hämta yxan. Tillbaka i stugan stannar jag framför dörren och sväljer nervöst. Vad gör jag om det finns spindlar där inne? Spindlar som kan ta sig in i stugan om dörren är borta. Bara tanken får mig att må illa, så jag lägger ner yxan och backar bort från dörren. Det finns inte en chans att jag gör det här, inte ensam. "Jack kanske kan hjälpa mig senare", mumlar jag med låg röst och ler vid blotta tanken på honom. Jag har aldrig sett en så stilig man förut, och att hitta honom här mitt ute i ingenstans är verkligen galet. Men för mig är det perfekt, eftersom jag får ha honom helt gör mig själv. 

Baksidestext;

Inget tycks gå som Alice önskar. Inte fören den dag då hon ärver en förmögenhet och en gammal stuga, mitt ute i ingenstans. Med fast beslutsamhet drar hon iväg till Värmlands mörka skogar. Här påbörjar hon såväl renoveringen som sitt nya liv, detta ska bli vändpunkten! Om det bara inte vore för de hemligheter stugan tycks bära på... Det känns som om att hon inte är ensam i de tomma rummen, något skrämmer katten Loke från vettet, saker tycks flytta på sig, och vad finns egentligen bakom den låsta dörren?

Märkligast av allt är alla de små sår som dyker upp här och där på hennes kropp och hur hon i nattens mörker känner en annan själ närma sig hennes, Drömmarnas man förför och trollbinder henne obeveklig och fyller upp henne med en längtan och begär som hon aldrig tidigare upplevt. Efter att ständigt vakna fullständigt utmattad tvingas hon inse att mannen hon åtrår inte stannar kvar i hennes drömmar. Hon delar din stuga med en varelse som inte är av mänskligt ursprung... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Väsenjägarna

"Väsenjägarna" av Sophia Larsson utgiven av Lava förlag. Detta är en bok som riktar sig till unga vuxna. I denna boken kastas vi in i en värld fylld av väsen, som utgör en fara för människorna. Vilken tur att det då finns speciella familjer. Det finns nämligen familjer som har speciella förmågor, för att känna igen, och eliminera dessa farliga väsen. Sjuttonåriga Nelly tillhör en sådan familj. På dagarna går hon på gymnasiet, sköter läxor, och försöker smälta in som en helt vanlig tonåring. På nätterna däremot är hon, och hennes två föräldralösa bröder, Alex och Jack, väsenjägare. Tillsammans med andra väsenjägarfamiljer, runt om i världen, bekämpar de den ondska som hotar människorna. En dag börjar en ny kille i klassen. På grund av Nellys speciella förmågor, känner hon att detta är en ny väsenjägare i området. Men vad gör de egentligen där? Den nya killen, Daniel är inte så erfaren, och tror att Nelly är ett av de farliga väsen han måste bekämpa. Hans mål är att eleminera henne. Kommer han att lyckas?  

I den här boken kastas vi in i en riktigt spännande jakt, på olika farliga väsen. Författaren lyckas fånga mig från första sidan till den sista. Trots att den riktar sig till de yngre, tyckte jag ändå att den var väldigt bra. Nelly är en bad ass jägare, som verkligen inte är speciellt rädd av sig. Jag gillar att hon försöker vara som en normal tonåring på dagarna, med allt vad det innebär. Dock tycker jag det är synd att hon inte kan ha någon riktig vän/pojkvän, och att hon måste ljuga så mycket. Jag gillar absolut tanken på att det finns speciella familjer som beskyddar oss från ondska. Jag kan absolut köpa det. Denna bok får mig att tänka på, "Teen wolf" och familjen Argent, som är jägare. Jag gillar hur författaren beskriver de olika väsen vi får möta i boken. De är trovärdigt beskrivna, och jag kan nästan tro på att de finns. Det enda tråkiga är att boken är onödigt kort. Jag hade absolut velat läsa mer! Jag hoppas verkligen på en fortsättning, för jag vill absolut veta mer. Kanske hade denna boken även blivit en bra film? Jag håller tummarna att det kommer en fortsättning. Denna spännande fantasy får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Nelly gjorde sitt bästa för att verka intresserad i en konversation med en av hennes klasskompisar, men det enda hon kunde tänka på var om draugen fortfarande andades eller inte där den låg begravd djupt under marken. 

Hennes klasskompis Lina berättade intensivt om hur relationen mellan henne och hennes mamma hade blivit mer spänd sedan hennes mamma hade gift om sig. 

Nelly nickade inställsamt medan hon funderade över vad hennes bröder planerade inför nästa väsenjakt. De höll säkert redan på med efterforskningar efter var och hur nästa väsen kunde slå till. 

"Cornelis, är allt okej?" frågade Victoria, en av hennes klasskompisar som alltid ville att alla skulle känna sig sedda och involverade i alla konversationer. 

Nelly tyckte att det var en fin egenskap, men hon hatade hur irriterande det var när rampljuset tvingade sig på och alla hennes andra vänner vände blickarna mot henne. 

"Ja, absolut", svarade Nelly och gnuggade ögonen. "Det blev bara lite senare spelkväll igår än vad jag hade hoppats." 

"Hur sent?" frågade Victoria oroligt. 

"Tills det var dags att gå till skolan", svarade Nelly vilket fick de andra att skratta, men Victoria rynkade På ögonbrynen. 

"Hur kommer du orka hålla dig vaken?" frågade Victoria oroligt. 

Nelly ryckte på axlarna. "Med ren vilja." 

Det verkade lätta stämningen lite. Väsenjägare behövde inte lika mycket sömn som vanliga människor, och trots att Nelly visste att hon inte kunde dölja vissa saker av sitt liv så var det fortfarande enklast att låta en kaotisk tonårstjej vara ansiktet utåt. 

"Min mamma svarade på miss sms" utbrast Lina och alla vände sina blickar mot henne istället. Nelly släppte ut ett andetag av lättnad och fokuserade på vad Lina berättade den här gången. Det skulle förhoppningsvis avleda fler konversationer i framtiden. 

Baksidestext;

Väsenjägarna tar läsaren in i en värld där väsen är mer än bara sagor man berättade om förr i tiden. En värld där väsens existens hålls hemlig för majoriteten av befolkningen, förutom människor med speciella förmågor som kallas för väsenjägare. 

En väsenjägares uppdrag är att skydda människor genom att hitta och emilinera väsen som utgör en fara för samhället och säkerheten. 

Vi får följa med Nelly, en sjuttonåring tjej vars familj har varit väsenjägare i generationer. Hon har spenderat hela sitt liv med att bygga upp en täckmantel som en normal tonåring, till priset av att inte ha någon riktig vän. 

När en ny och oerfaren Väsenjägarfamilj flyttar in i staden och Nelly får en ny klasskompis, så sätts allt på spel. Efter en mycket dålig start mellan den nya familjen och hennes äldre bröder tvingas Nelly försvara sig själv och sina hemligheter till varje pris. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Svarta vingar över muren

"Svarta vingar över muren" del två ur Byrån för ovanliga händelser arkiv, av Håkan Borg, utgiven av Books on Demand. Vi får följa Lisa som är lärling, och hennes pappa Lars som är jägare. Från början visste de inte att Lisa var Lars dotter. De arbetar för "Den hemliga byrån för ovanliga händelser". De får besked om, att de behöver åka till Kina. Kina står nämligen inför en katastrof. Jägare från hela världen kallas in, för att bistå Kina i kampen. Väl där träffar Lisa, Xian, som nyligen förlorat sin lärare. Xian ser inte med blida ögon på Lisa, då hon bara är en lärling ännu. Xian undrar vad en lärling har där att göra, när de står inför en katastrof. Dock har Lisa vissa förmågor, som Xian inte är sen att utnyttja. Hon har nämligen sin egna agenda. Xian vill ha Lisas hjälp, för att ta sig över muren, och hämnas sin lärare. Då man skickat ut Lars och flera andra jägare på uppdrag blir Lisa orolig att något hänt hennes pappa. Hon vill absolut följa efter för att om möjligt kunna bistå honom i kampen. Detta blir inledningen till ett riktigt rafflande äventyr. Håll i er. För det går galet fort ibland! Och som författaren skriver i slutet: om någon trygg råkar läsa boken, så är det bara en saga. 

Detta är den andra boken i serien och jag har även läst och recenserat den första delen. Jag tycker det låter spännande med att det skulle kunna finnas en byrå, för ovanliga händelser, och jägare som är tränade för att ta hand om diverse troll. Jag anade aldrig att det fanns så många olika.  Och att det behövs jägare för att bekämpa dem. Det kanske beror på att jag är en trygg, och inte en vidsynt. Allt har författaren beskrivit med en ton av humor, som gör att jag skrattar medan jag läser. Jag gillar hur författaren beskriver miljön, och jag tycker att huvudkaraktären Lisa, är en riktig "bad ass" karaktär. Dock möter den tolv år gamla Lisa, ett land där flickor och lärlingar inte har så hög status, så jag tycker att det är bra, att Lisa ändrar på den inställningen. Jag gillar hur fina och måna, pappa och dotter, är mot varandra. Deras relation är varm och kärleksfull. Jag hoppas att jag får läsa fler äventyr om trolljägarnas jakt på troll i framtiden, av författaren. Kan varmt rekommenderas. Denna spännande saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6 Damernas avdelning

När samtliga inlånade jägare till slut kommit in i det lilla grindhuset så började de delas upp i grupper, eller grupper är kanske fel att säga. Lisa, som var den enda tjejen, fick följa med en kvinna och de övriga, samtliga män, fick gå åt ett annat håll. Lisa sneglade förvånat över axeln när hon gick och undrade varför hon inte fick sova på samma ställe som Jan. Hon kände sig både blyg och osäker i den här griniga kvinnas sällskap. Med nedslagen blick valde hon därför att bara följa med kvinnan utan att fråga. 

Hon såg hur Jan gick uppför en bred trappa till ett vackert hus som tonade upp sig mot himlen. Själv var hon på väg uppför trappan till en grå barack. Den såg på inget sätt ut som det palatsliknande hus som Jan försvunnit in i. Hon rynka de pannan och såg allt mer förbryllad ut. 

Ganska snart kom de in i en stor sal där det stod sängar i rader längst rummets väggar. Totalt var det tolv sängar i varje rum. Varje säng hade ett tillhörande grått plåtskåp som stod bredvid huvudkudden. Kvinnan som visat Lisa vägen pekade bara på en däng och grymtade något ohörbart. Lisa lyfte blygt på huvudet och vågade för första gången öppna munnen. 

-Vad? frågade hon. 

Kvinnan vände sig om och stirrade fientligt på henne en lång stund. 

-Så du kan prata i alla fall, det här är din säng, snäste hon. Bäst att du tar väl hand om den, det var en av våra bästa jägare som hade den före dig. 

Xian hatade att ett litet runtögt flickebarn från Sverige skulle sova i Huis gamla säng. Dessutom var den här korkade ungen inte ens en jägare utan en värdelös lärling. Varför hade Stockholm skickat en oduglig lärling för att hjälpa till vid storlarm? Det var någonting som Xian inte kunde förstå. 

Baksidestext;

Svarta vingar över muren är uppföljaren till Trolljägarens dotter och är andra delen i serien Ur Byrån för ovanliga händelsers arkiv. 

Kina hotas av en katastrof och jägare från hela världen kallas in för att förhindra den. En av dessa är Jan från Uppland. Lisa följer med och befinner sig plötsligt i ett land där mycket är främmande och annorlunda. När Jan plötsligt försvinner ut i Gobiöknen utanför den gamla muren får Lisa en föraning om att han kommer att hamna i livsfara. Frågan är bara vad kan en lärling som dessutom är en flicka kan göra för att hjälpa honom i ett land där varken flickor eller lärlingar har något värde? 

När hon får hjälp av den kinesiska fjärrspanaren och trolljägaren Xian tror hon att allt ska lösa sig. Problemet är bara det att Xian har en egen agenda och använder Lisas förmågor för att kunna ta sig utanför muren. Samtidigt visar det sig att Lisas föraningar är riktiga, Jans hälsa är i fara. Dock är nog två virriga systrar farligare för Jans liv och hälsa än de blodtörstiga odjur som lurar ute i öknen skuggor. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Läs också min recension av "Trolljägarnas 

dotter" här

Odens stenar

"Odens stenar" av Eva Warelius utgiven av Kikkuli förlag. För barn 9-12 år. Mei Li och Torsten ska på långritt på Öland, tillsammans med islandshästarna Gandur och Kappi. Mei Lis bror Torsten som är synsk, och kan se in i framtiden, menar att Mei Li kommer att råka ut för något spännande. Men vad som kommer att hända kan han tyvärr inte se. Mei Li blir lite orolig, men de kommer i alla fall iväg och njuter av ridturen, och deras fina islandshästar. När de kommer fram till Rönnerums forntidsby, råkar Mei Li ut för en olycka och omges snart av ett kompat dis. Plötsligt befinner hon sig på järnåldern och träffar en flicka som heter Tyra. Tyra är i behov av Mei Lis hjälp. Ska Mei Li lyckas med ditt uppdrag? 

Detta är den första boken jag läser av författaren. Men jag hoppas få läsa fler böcker av henne. Boken har en bra och lättläst text utan bilder. Det är en spännande berättelse som rullar ut sig, och vi befinner oss i nutid, samtidigt som huvudkaraktären gör en tidsresa tillbaka till järnåldern. Jag tycker böcker som handlar om tidsresor av olika slag är spännande. Tänk om att få vara med på ett sådant äventyr. Författaren lyckas få historian att låta trovärdig och miljön är bra beskriven. Jag känner hur man förflyttas tillbaka i tiden och tror på att jag är där. Jag tycker att boken innehåller fina personbeskrivningar och tankar och känslor är fint beskrivna. Jag kan varmt rekommendera denna fina bok till dig som gillar både hästar och äventyr. Jag hade älskat denna boken, när jag var barn. Jag tyckte den var väldigt bra och spännande som vuxen. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Handlar det om mig? 

Handlar det om mig? Jag drar efter andan. Benen blir som kokt spagetti. Tänk om Torsten har rätt, att jag ska få vara med om något annorlunda. Jag som aldrig varit med om något oförklarligt. Handflatorna blir svettiga. Jag stryker av de mot pyjamasen och sätter mig på sängen. Både ben och armar blir blickstilla. Musklerna är spända. Jag måste få veta mer om vad som ska hända! 

-Men, vadå? Berätta! 

Jag tjatar, men Torsten rycker på axlarna och säger att ha inte vet mer. Han går in till sig. Genom den öppna dörren hör jag hur hans säng knarrar när han lägger sig. Det går inte ens en minut innan han har somnat. 

Jag lägger mig och drar upp täcket till hakan trots att jag är klarvaken. Lyssnar på Torstens lugna andetag. De är tvärt emot hur jag känner mig. Genom kroppen slingrar elektriska strömmar. Mina andetag är korta. Huden knottrar sig. Jag känner doften av lägereldrar. Blundar jag hårt ser jag en äng med grå stenbumlingar. 

I sängen är det varmt. Till slut blir jag dåsig av värmen, sedan svettig. Jag kastar av mig täcket, men då kyler nattluften. På med täcket igen. Jag är klarvaken. Tankarna virvlar hit och dit. Något ovanligt ska hända. Bara med mig. Men Torsten och hästarna då? Om jag inte gillar det? Eller om något går fel? 

På natten drömmer jag vimsiga, snurriga drömmar. Jag vaknar till ibland, antingen svettig eller frusen. Somnar om och fortsätter drömma, men kan inte komma ihåg något av det när jag vaknar. En lång stund ligger jag kvar i sängen och försöker minnas. Fast jag vet att det var viktigt minns jag ingenting. 

Baksidestext;

Min bror Torsten är synsk och kan se in i framtiden. Han säger att jag kommer att få vara med om något riktigt spännande när vi ska rida långritt på Öland. 

På en karta följer jag ridleden. Utan att jag tänker på det stannar mitt finger vid ett namn. Det står "Rönnerums forntidsby" och strax intill läser jag "Odens stenar". Namnen påminner mig om något. Något som jag knappt kommer håg. Någonting för länge sedan. Eller någonting jag drömde i natt. Jag blundar och anstränger mig. Något om en flicka... En fantastisk höst... Och något riktigt otäckt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina