Gröna fingrar

"Gröna fingrar" av Frida Gråsjö utgiven av Bokfabriken. Omslag Sofia Scheutz. Bokrecension; ​Detta är den fjärde och fristående delen i den charmiga pusseldeckarserien som utspelar sig kring den fiktiva 17:e slussen vid Södra Strandviken i Dalsland. Den här gången har orten ställt till med en färgsprakande skördefest. Odlingsentusiaster från när och fjärran samlas för att tävla om vem som har den stiligaste dahlian eller den rakaste sparrisen, och tre externa domare har bjudits in för att avgöra det hela. Men folkfesten hinner knappt börja innan stämningen surnar till. Bråk utbryter mellan deltagare och domare, och rykten om både mutor och korruption börjar sprida sig i leden. Snart tar festen en mörk vändning när huvudkaraktären Hanna hittar en av domarna mördad, brutalt överkörd av en skördetröska. Detta blir det femte mordet i ordningen vid den olycksdrabbade slussen. Nu har kanalbolaget fått nog; morden förstör affärerna och de hotar med att stänga ner slussen för gott och dra om vägen. Det får bara inte hända! För att rädda slussens framtid startar Hanna en egen privatutredning tillsammans med sin morfar Oskar. Listan över misstänkta är lång, men i takt med att de avskriver namn efter namn börjar tiden rinna ut. Kommer Hanna att hinna avslöja mördaren innan slussen stängs för alltid?

​Vad passar väl bättre i sommarvärmen än att slå sig ner på en sval plats och koppla av med en riktigt spännande pusseldeckare? För mig som själv älskar blommor och odling passade den här boken som handen i handsken. Det är ett sant nöje att återigen få träffa den före detta advokaten Hanna Sand numera brevbärare, samt hennes härliga morfar och alla de andra välbekanta karaktärerna, kryddat med ett gäng färgstarka nykomlingar. Frida Gråsjö har ett fantastiskt driv i sitt berättande och lyckas ännu en gång fånga mig redan från första sidan. Trots de otäcka morden är miljön så där underbart gemytlig; det är en plats där människor i grunden bryr sig om varandra. Gråsjö är en av mina absoluta favoritförfattare och hon är en mästare på att lägga ut villospår så att man aldrig kan lista ut mördaren i förväg. Har du inte upptäckt hennes mysdeckare än är det hög tid att börja nu! Jag har läst de flesta av hennes böcker och de får alltid högsta betyg av mig. Denna pärla är inget undantag. Betyg: 🩷🩷🩷🩷🩷/5

​Läs gärna fler recensioner av Frida Gråsjös böcker här på bloggen!

Mitt favoritställe ur boken;

​Kapitel 13

​ATT HITTA EN ficklampa visade sig inte vara den enklaste uppgiften, men till slut hade Oskar hittat en liten, rosaglittrig ficklampa i en av kökslådorna. Hanna misstänkte att den kommit som gratispremie med någon tidning, ingen vettig människa skulle köpt en sådan själv. Men huvudsaken var att den funkade. Den flimrade till, men lyste sedan med ett stadigt ljus.

​”Är inte ficklampa en sådan där sak man ska ha hemma om krisen kommer? Tillsammans med kontanter och annat tjafs”, frågade Hanna när de lämnade slussvaktarstugan och rundade hörnet. Än så länge var marken upplyst från lamporna omkring stugan, men längre bort fanns endast enstaka gatlampor längs med grusvägen.

​”Absolut, och vi har ju en”, svarade Oskar och viftade med den rosa ficklampan som just då flimrade till.

​”Vi får nog köpa en lite större”, konstaterade Hanna och tog fram sin mobil. Ljuset den erbjöd var inte heller särskilt starkt, men med gemensamma krafter tog de sig in bland maskinerna. Istället för att hoppa över harven och riskera att Oskar snubblade gick de runt, och in mellan en såmaskin och vad Hanna trodde var en helt vanlig traktor. Inne bland jordbruksmaskinerna syntes inte mycket av himlen, något som gjorde mörkret än mer kompakt. Hanna riktade mobilens ljus mot marken, och Oskar gjorde detsamma med ficklampan. Han fick inte bryta benet på nytt, det skulle hans gamla kropp kanske inte klara.

​En ljusglimt i ögonvrån gjorde att Hanna lyfte huvudet. Först trodde hon att hennes eller Oskars ljus reflekterats i någon av maskinerna, men när det blänkte till på nytt höll hon ut handen och stoppade Oskar. Ljuset hon sett flimrade till igen, denna gång i närheten av den stora skördetröskan där mordet skett.

​”Vi är inte ensamma”, andades hon i Oskars öra och stängde av mobilens ficklampa. Oskar spanade upp mot himlen, och först blev Hanna orolig att han trodde att hon menat att det inte var ensamma i universum, men han lät henne förstå att han också sett ljuset. Hon gestikulerade att han skulle släcka ficklampan. Vem kunde det vara som smög runt bland maskinerna sent på kvällen? Med tanke på alla förändringar som krävdes var Sune och Lena garanterat upptagna med att planera morgondagen, och Birgit hade säkert gått och lagt sig. Hanna visste att deras nya granne hade tidiga kvällsvanor. Det kunde så klart vara skördetröskans ägare, men då borde han göra lite mer väsen av sig än den person som tycktes smyga fram mot mordplatsen med endast en liten ficklampa som ljuskälla.

​”Ska vi gå närmare?” väste Oskar.

​”Stanna här”, viskade Hanna tillbaka. ”Det är för mörkt för att du ska se var du går.” Det var för ojämnt underlag för att Oskar skulle kunna ta sig fram säkert, men Hanna hade god erfarenhet av att smyga runt i skuggor. Tillräckligt bra i alla fall, hoppades hon, och lämnade Oskar bakom sig. Sakta smög hon framåt, närmare skördetröskan.

​Ljusskenet som tidigare bara skymtats mellan maskinerna lyste nu klarare och Hanna kunde se hur det rörde sig fram och tillbaka på marken. Hon pausade och försökte orientera sig. Om hon uppfattade saken rätt borde ljuskällan befinna sig precis där Morgans kropp hängt pressad mellan containern och skördetröskan, Hannas hjärta slog snabbare. Vem var det som stod en bit bort från henne bland maskinerna? Och vad gjorde hen där?

Baksidetext;

VID 17:E SLUSSEN vid Dalslands kanal hålls Södra Strandvikens skördefest. Marknadsstånden svämmar över, Årets Plöjboj ska koras och de tävlande visar upp allt från sina ståtligaste dahlior till sina mest imponerande zucchinis.

Men knappt har festligheterna inletts förrän Hanna Sand gör en makaber upptäckt: en av domarna har klämts till döds mellan en skördetröska och en container. Samma domare har tidigare under dagen anklagats för att ta emot mutor och favorisera kvinnliga tävlande.

Sommarens femte dödsfall får kanalbolaget att dra öronen åt sig. Hur många skandaler tål egentligen Dalslands kanal innan turisterna försvinner? Om inte Hanna och hennes morfar Oskar, slussvaktaren vid den 17:e slussen, lyckas lösa mordet innan skördefesten är över hotar en drastisk åtgärd: kanalen dras om och Södra Strandviken mister sin sluss!

Det är dags att vässa sekatören och följa de jordiga spåren, ännu en mördare går lös i Södra Strandviken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Mord i dimfrost

"Mord i dimfrost" av Lena Risberg utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Det är Halloween lov. I stället för att man ska få ett lungt och skönt höstlov så drabbar ett ovanligt väderfenomen Stockholm, samtidigt som ett oväder sveper in över staden. Ovädret orsakar strömavbrott överallt. Efter en kväll hos Ninni, när Bim är på väg till sin lägenhet, hittar Bim en död kvinna. Hon ligger utanför porten till Bostadsrättsföreningen Konvaljen där Bim bor, tillsammans med de andra hyresgästerna i huset. Men vem är egentligen den döde? Kan det vara hyresgästen som hyr i andra hand, och som ingen ännu har träffat? När man försöker hitta information om den döda kvinnan, hittar man ingenting. Finns hon överhuvudtaget? Under en halloween fest blir Bim och en av de andra hyresgästerna utsatt för ett mordförsök. Men vem var det egentligen som var det till tänkta offret? Vem i huset kan vara en förövare? Vem kan man egentligen lita på? Bim och Ninni börjar omgående sin utredning för att hitta mördaren. Men fallet verkar svårlöst. Kan deckarduon Bim och Ninni lösa fallet även denna gång? 

Detta är en bok som jag sett fram emot sedan jag slog ihop förra boken av författaren. Ja, det verkar spännande och lite otäckt att bo på Bostadsrättsföreningen Konvaljen. Det är ett ställe som verkar dra till sig en och en annan galen mördare. Där bor också en hel del färgstarka karaktärer, som inte alltid är så trevliga. Vilken tur att Bim och Ninni bor där också, för de brukar alltid att klara att lösa de olika mordfallen. Men ska de lyckas att klara upp detta fall också? Det ovanliga vädret ställer dock till det, och fallet tycks vara svårt att lösa. Detta är den femte boken om Pim och Ninni och jag har läst och recenserat dem alla. Jag tycker hennes böcker både är spännande och välskrivna. Författaren lyckas fånga mig redan i inledningen. Jag uppskattar även de fina inslagen om mat och de festliga djuren i böckerna.Något jag också gillar är den fina gemenskapen som de två väninnorna har tillsammans. I denna boken gillar jag att Bim blivit mer orädd och tar för sig lite mer, medan Ninni inte riktigt tar lika stor plats. Jag hoppas verkligen författaren skriver mer om denna deckarduo. Denna snyggt förpackade pusseldeckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

DIMFROSTEN HADE ETT fortsatt grepp om staden och det var nästan lite overkligt att titta ut på de kristallvita träden och fasaderna. Det såg ut som om de var glaserade med sockerkristyr. Enligt meteorologerna var det sällsynt att dimfrost satt kvar så länge men det ovanligt dimmiga vädret och den fuktiga luften som svepte runt förvandlades till kristaller i kylan och bäddade in allt i sin väg i ett ishölje. Vi hade fortfarande problem med porten som blev stående på glänt om man inte med stor kraft tryckte igen den. Någon reparatör fanns för tillfället inte att hitta. 

Ninni hade ringt på hos mig redan vid niotiden på morgonen med nybakat bröd och färskpressad apelsinjuice. Nu satt jag nyvaken vid köksbordet medan hon bryggde kaffe och delgav mig sina planer. 

"Jag har sökt efter Ursula Svensson på nätet men inte lyckats få fram ett endaste dugg. Det finns inga bilder på henne och i geting på sociala medier. Det är som om människan inte existerar." Hon tittade på mig och jag såg att hon hade en rynka mellan de mörka ögonbrynen. 

"Det absolut viktigaste nu är att ta reda på vem den döda är. Om det är vår andrahandshyresgäst eller någon annan. Vi kommer ingen vidare annars."

Hon räckte mig  en mugg med kaffe och en smörgås med bröd, ost och fikonmarmelad. 

Jag var väldigt morgontrött och nu när det var höstlov ville jag passa på och ta långa sovmorgnar. Det fanns ingen bättre start på dagen än en stor kopp nybryggt kaffe och att läsa morgontidningen. Ljudet av brödsmulor mot tidningspappret gjorde morgonen komplett. Aldrig att jag skulle överge papperstidningen för nätet. Några traditioner måste man ändå hålla på. Det gjorde Ninni mycket nöjd. Hon var en stor förespråkare för gamla traditioner och vi hamnade ofta i diskussioner om just detta. 

"Skönt att du som så ofta är liberal och öppen för nymodigheter står på dig och värnar om lite tradition trots allt", sade hon och gav mig ett belåtet ögonkast. 

Vi hade ofta diskussioner om hur staden utvecklades och där kunde vi vara oense huruvida förtätning och nybyggen i innerstaden var bra eller inte. Ninni ville bevara det gamla och avskydde när moderna hus byggdes på Södermalm. Själv tyckte jag att lite nytt piggade upp. 

Vad gällde morgontidningen var det inte hon som satt stopp för min morgontradition den här morgonen. Det hade dimfrosten och stormen tagit hand om då ingen tidning kunde delas ut. 

Baksidestext;

HÖSTMÖRKRET sänker sig över Stockholm när ett sällsynt väderfenomen, dimfrost, drar in över staden. Det är alla helgons afton när ett brutalt mord begås utanför Bostadsrättsföreningen Konvaljen, numera Södermalms svar på Midsumer. 

Grannarna och bästa vänninorna Bim och Ninni kan inte låta bli att snoka runt men inser att det inte kommer bli lätt att hitta mördaren. Staden är lamslagen på grund av ovädret och mordoffret okänt. 

Under en spektakulär fest blir det ännu mer invecklat. Är det någon av deras grannar som är skyldig? Vad döljer sig bakom de stängda dörrarna? Mystiken tätnar. Vilka kan de lita på och är de själva i fara? Det dramatiska vädret med minusgrader, tät dimma och storm bidrar också till att mördarjakten blir svårlöst. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kråkslottet

"Kråkslottet" av Karina Johansson utgiven av Bokfabriken. Bokrecension. Emeli Vindels pappa, Åke, äger den mest iögonfallande byggnaden i Sunne. Det liknar mest ett gammalt Kråkslott. Åke hyr ut två lägenheter i byggnaden, nämligen till den gamla damen Hjördis, och den unge Urban. Samtidigt funderar Åke på om han ska sälja byggnaden, då den kräver en omfattande renovering. Dottern Emeli vill göra allt för att behålla det gamla huset. En dag mördas Urban, och Åke blir den som finner honom. Skvallertanten Hjördis, som hyr en av lägenheterna, och även har en kiosk i huset, anklagar Åke för mordet. Men han frias snart från misstankarna. Dock fortsätter Hjördis med sitt elaka skvaller, vilket irriterar Emeli. Emeli funderar på hur hon ska få bort tanten från lägenheten, och kommer på en plan. Samtidigt har hon känslor för Hjördis son, Frank, som hon var förälskad i som tonåring, och som numera arbetar som polis. Emeli får dåligt samvete då hon vill få bort Hjördis, men Hjördis är ju så elak. Samtidigt sker det nya mord, så Emeli gör sina egna efterforskningar. 

Jag har läst den andra delen i den fristående deckarserien, om familjen Vinder i Sunne. Jag förflyttas till det till synes idylliska lilla samhället Sunne i Värmland, där alla känner alla. I den här pusseldeckare finns det karaktärer, som man både gillar tillika irriterar sig på, som t ex den skvallrande tanten Hjördis. Samtidigt undrar man varför, och vem som är mördare i det lilla idylliska samhället. Jag får följa Emeli, som vill lösa fallet, så fort som möjligt, för att stoppa ryktet, om att det är hennes pappa som är mördaren. Det är många pusselbitar som ska lösas, samtidigt som huvudpersonen Emeli, blir allt mer förälskad i sin ungdomsförälskelse Frank. Jag gillar att det både är en mordgåta, och en kärleks historia inbakad i berättelsen. Jag gillar också att det är huvudpersonen som hittar ledtrådarna, och inte polisen. Förutom en spännande mordhistoria får vi fina miljöbeskrivningar, som gör det lilla extra till historien. Jag hoppas få läsa mer om familjen Vinder i Sunne. Boken ger jag ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

EMELI TOG RYGGSÄCKEN och gick ut från Kråkslottet. Det hade varit så känsloladdat där inne att det hade blivit svårt att andas. Nu stod hon på verandan och drog djupa andetag. Hon kände sig fortfarande osäker på om pappas reaktion när han såg henne var äkta. Eller om han bara låtsades. Han hade trots allt gjort det man kunde förvänta sig av en fadersgestalt. 

Det var Emeli som var dottern som inte uppfyllde sin roll. Trycket över bröstet kom tillbaka. Åh fy, vad jobbigt allt var. 

Frank och Hjördis satt utanför kiosken när hon kom ut på gården. Han fick syn på henne och vinkade, och Emeli vinkade tillbaka. Det tunga över bröstet lättadenär hon såg på honom. Tänk att de fina, ljusblå ögonenfortfarande påverkade henne efter alla dessa år. Hon, som en gång i tiden varit så arg på honom och som gråtit sig till söms många nätter. 

Det sög till i magen. 

Hon korsade Ekebyvägen och gick längst Kvarngatan, i riktning mot Teatertorget. Uteserveringen var full av lunchgäster och på parkbänkar satt människor och njöt av det vackra sommarvädret. Vid ett skyltfönster stannade hon till. "Café 80" stod skrivet med neonrosa bokstäver på glasrutan. 

Hon kikade in och såg de röda lockarna dansa runt ansiktet på en kvinna som for fram mellan borden där inne. Hon skojade med gästerna och fick som vanligt alla att skratta. Det var Pia, ännu en av Emeli tremänning. Pia var trettiosex och hade gått på högstadiet samtidigt som Emeli. De hade förstås känt till släktskapet, men aldrig pratat med varandra. Emeli tyckte att det var tråkigt och för några år sedan gjorde hon något åt saken. Vid ett av sina sällsynta besök hemma i Sunne hade hon stegat in på caféet och presenterat sig. Vänskapen var ögonblicklig och även om de inte setts så många gånger, hade de pratat med varandra på telefon desto oftare. 

För Emeli var lyckan total eftersom hon dessförinnan aldrig pratat med någon annan släkting på mammas sida utöver närmaste familjen. 

Baksidestext;

I SUNNES MEST iögonfallande byggnad, ett riktigt gammalt kråkslott, bor Emeli Vindels pappa Åke. En dag hittar Åke sin hyresgäst Urban död, och Åkes lugna pensionärstillvaro ruckas även om han själv frias från misstankarna.

Bygden skvallrar ändå, särskilt Hjördis Johansson. Hon driver en kiosk i Kråkslottet i h pratar illa om sin hyresvärd. I samma veva flyttar Emeli hem från Stockholm och försöker göra allt för att rentvå sin pappa från ryktesspridningen, men hennes ansträngningar går om intet när fler människor mördas.

Emeli springer på din gamla ungdomsförälskelse, Frank, som numera är polis, och hjälper honom i utredningen kring morden. Samtidigt vaknar gamla känslor till liv... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Ufo deckarna-Tjuvar i Ispalatset

"Ufo deckarna- Tjuvar i Ispalatset" av Sofia Rutbäck Eriksson illustrerad av Katarina Vintrafors utgiven av Tukan förlag. Uma har flyttat med sin mamma till Norrå i Sverige. Bakom sig har hon lämnat sin bästa vän Ravi. Uma och Ravi var kända för att vara deckare i Umas hemland. Mamman jobbar nu på rymdcentret i Norrå. En morgon hör hon en hög smäll, men hon är den enda som tyckts lägga märken till smällen. Uma får i uppdrag av Pierre, på Ispalatset att hitta en försvunnen isrubin. Till hjälp får hon en liten utomjording. Uma låtsas att den lilla utomjordingen är en liten hund som heter F-O, för att inte en av kvinnorna, Agata, som jobbar på rymdcentret ska ta honom. Hon tror nämligen att alla utomjordingar är onda. Ska F-O och Uma lyckas lösa gåtan med den försvunna isrubinen? 

Detta är en liten mysig och spännande pusseldeckare, för barn från 6-9 år, och den första delen i en serie som heter UFO-deckarna. Jag tycker att boken är både lättsam och roligt. Jag uppskattar författarens lite underfundiga humor. Jag gillar verkligen de två huvud karaktärerna, den lilla utomjordingen F-O, och den lilla tjejen Uma. Vi får följa deras uppdrag, med att lösa mysteriet med en försvunnen isrubin. Det är smart att de båda deckarna, låtsas att han är en hund trots att han kanske inte är så bra på det. Boken har en bra och lättläst text, och passar både att läsa själv, och som högläsning bok av en vuxen. Boken innehåller även jättefina, färgglada och detaljrika illustrationer, som förhöjer hela läsupplevelsen. Jag tycker också att den har ett jättefint bokomslag också. Boken rekommenderas varmt. Denna mysiga deckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Detektiv sökes

Snön knarrar under de stora kängorna och ryggsäcken guppar upp och ner på ryggen. Uma flåsar högt och det fladdrar i magen av förväntan. 

Vad kan det ha varit som lät? Och vad var det som lyste upp hela himlen?

När Uma når stadens lilla centrum stannar hon till. Förvånat ser hon sig omkring längs Norrskensgatan. Folk skyndar på, så där som man alltid gör en kall och snöig vinterdag. Ingen pekar mot himlen och ingen pratar om någon smäll. Har hon inbillat sig alltihop? Eller är folk så upptagna att de missat något sådant? 

Uma sätter av mot stadens enda hotell, Ispalatset. Den vita, gnistrande byggnaden tornar upp sig vid sidan av vägen. Ispalatsets ägare, Pierre, står utanför ingången och vinkar till en busslast med turister. 

Varje år kommer mängder med besökare för att gå på upptäckfärd i de snötäckta tornen. En del av dem övernattar i sovsäckar på renfällar. 

-Pierre! Hörde du något underligt nyss? ropar Uma. Pierre håller nästan på att halka när han vänder sig om. 

-Uma! Bonjpur! Nej, jag har inte hört något alls. Jag kom just ut. 

Han drar ner sin I love snow-mössa över öronen. Pierre är från södra Frankrike. I hela sitt liv har han avskytt värme. Han lever nu sin dröm där han får arbeta bland is och snö, nästan året runt. 

Baksidestext;

Uma har behövt lämna sitt hemland, bästa vännen och deras detektivbyrå eftersom mamma fått ett nytt jobb på rymdcentret i Norrå. När ett värdefullt konstverk av is försvinner från stadens hotell ber Ispalatset ägare Uma om hjälp, men Uma är osäker på om hon kan lösa mysteriet ensam. 

Hjälp kommer dock från ett minst sagt oväntat håll. I Norrå kraschandar nämligen en liten utomjording som påstår sig vara född till detektiv, och tillsammans försöker de lösa mysteriet med den försvunna Isrubinen. Frågan är bara om Uma kommer att få behålla sin nya vän, för på rymdcentret arbetar en kvinna som tror att alla utomjordingar är onda... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Morden på Österlen-Ett fynd att dö för

"Morden på Österlen-Ett fynd att dö för" av Anders de la Mote samt Måns Nilsson, utgiven av Forum förlag. Detta är den andra boken i serien om Morden på Österlen. Den första har jag tyvärr inte läst. Under en antikmarknad blir en ökänd antikhandlare mördad. Esping är inte så förtjust att få Vinston till hjälp, men han var på marknaden och kan hjälpa till med fallet, innan han beger sig till Stockholm. Den mördade antikhandlaren ses bråka med flera personer under marknadsdagen. Men vem utav dem är beredd att mörda honom? Nu börjar de två poliserna lägga pusslet för  att lösa fallet. Hur ska man göra för att lyckas ta fast en mördaren, som hela tiden tycks vara ett steg före dem? Polisernas fråga är: Vad är det för mystisk skål som verkar vara orsaken till mordet, och var har den tagit vägen? De båda poliserna dras in i gamla olösta konflikter och intriger. Antikbranchen verkar även vara full av exetriska människor. Är någon av dem en mördare?  Kan även en våg av inbrott ha med mordet att göra?

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i deckare förut, men jag gillar den genren mer och mer. Denna pussel deckare gjorde mig inte besviken. Det är väldigt spännande att följa polisernas arbete genom boken, vilket gör att den är svår att lägga ifrån sig. De båda poliserna har ett bra samarbete mellan varandra och jag tycker de kompliterar varandra, trots sina olika egenheter. En liten uns av humor anas också emellan åt, samt en liten romantisk tvist. Det händer något i handlingen hela tiden, och många pusselbitar att fundera över, vilket gör att det är riktigt spännande för mig som läsare. Den idylliska atmosfären i vackra Österlen, är väldigt fint beskriven och jag uppskattar det fina persongalleriet. Språket i boken är lätt och flytande och jag vill absolut läsa mer av författarna. Det är en komplicerad gåta som författarna lyckas pussla ihop fint på slutet. Jag kan varmt rekommendera denna pussel deckare. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Precis som vädeleksprognosen förutspått hade det börjat duggregna. Asfalten på landsvägen färgades mörk och Esping slog på vindrutetorkarna. På bildradion diskuterades det senaste parkeringskaoset på Österlens badstränder.   

Vinston öppnade utredningsmappen. Utöver informationen om Nalles familj och företag innehöll den förhöret med Mats Lindeman från gårdagen, samt Thyra Bor'ens rapport om fyndet i husbilen. En viss uppgift drog till sig hans uppmärksamhet och han bläddrade runt bland pappren. Esping tvingades sakta ner när en traktor med vagn dök upp framför dem på vägen. 

"Berätta mer om kvinnan du såg skälla ut Nalle", sa hon. Vinston tittade oroligt i sidospegeln medan Esping gasade och körde om traktorn på den lite för smala vägen. 

"Hon var strax under fyrtio", sa han sedan. "Runt hundrasextio centimeter lång. Kortklippt, mörkt hår. Välklädd. Och mycket förbannad. Men Nalle verkade inte särskilt oroad."

Esping såg på Vinston. 

"Fast bara ett par timmar senare var han död."

"Sant", nickade han "Vår mystiska kvinna är helt klart av intresse". 

De satt tysta en stund och Esping vilade blicken långt bort på vägen. Hon funderade över Nalles bråk med den där kvinnan. Om det gällde affärer som gått snett kanske Sussi visste vem hon var? 

De närmade sig en ny traktor på landsvägen i samma stund som hennes telefon började ringa. Med ena handen kvar på ratten famlade hon upp luren ur fickan. Inget upprignings-id. Antagligen en kollega.

"Tove Esping."

Det var Gunilla i receptionen på polisstationen.

"Vad gäller saken?" 

"Jag har någon här som vill prata med dig", sa Gunilla.

"Hon vill anmäla ett inbrott."  

En lucka dök upp i trafiken och Esping klämde fast telefonen mellan örat och axeln medan hon blåste förbi traktorekipaget. Den plötsliga manövern fick Vinston att greppa takhandtaget. 

"Jag är ute och kör", sa Esping i luren. "Anmälan kan vem som helst på stationen ta emot. Eller så kan hon göra det på nätet." 

"Men hon vill absolut prata med dig", invände Gunilla.

"Jag har tyvärr inte tid. Hej så länge!"

Hon avslutade samtalet innan Gunilla hann protestera ytterligare.    

Från baksidan;

Det är högsommar på Österlen och den stora antikmarknaden i Degerberga ska just gå av stapeln, men portarna hinner knappt slås upp förrän ett brutalt mord på en ökänd antikhandlare chockar besökarna. Kriminalkommissarie Peter Vinston ska snart återvända till Stockholm men dras ändå in i det komplicerade fallet. Hans kollega Tove Esping arbetar hårt för att bevaka sin position hos Simrishamnspolisen och är inte helt belåten med att Vinston blir kvar i trakten.

Medan den omaka duon utreder mordet förbereder sig bygden för teveinspelningen av Antikrundan på Gärnäs slott. Vinston och Esping inser snabbt att antikitetsvärlden är  full av excentriska människor, gamla konflikter och gåtor som är ovanligt svåra att lösa. Frågan är bara vem som är villig att döda i jakten på det stora fyndet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina