Vithet

"Vithet" av Jon Fosse utgiven av Albert Bonniers förlag. Bokrecension; Boken handlar om en man som plötsligt drabbas av leda. Han tar sin bil och bara kör, tillslut hamnar han djupt inne i skogen, och där fastnar bilen. I stället för att skaffa hjälp,  sitter han kvar i bilen. Det är så sent på året att det plötsligt börjar snöa. När det slutat snöa och det börjar bli mörkt, går han ur bilen. Inte heller nu väljer han att att gå tillbaka för att söka hjälp, utan väljer att fortsätta på stigen rätt in i den mörka och kalla skogen. När jag lära känna den här mannen genom hans tankar, förstår jag att han känner sig väldigt ensam, ingen skulle sakna honom om han försvann. Han berättar att han drabbats av leda- depression. Jag får följa hans sista förvirrande tankar innan han duckar under för kyla, trötthet tillika törst och hunger. Hans föräldrar kommer och för honom in till vitheten. Det är det sista vi får veta.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag hoppas inte det blir den sista. Det är inte en bok som innehåller så många sidor, men det är inte det viktiga i den här historien. Detta är en fint beskriven historia om hur man kan känna en omedveten längtan om att göra slut på allt- och om döden. För huvudpersonen tycks inte vara medveten om sin längtan efter att dö. Bara hans omedvetna beslut som leder fram till slutet. Jon Fosse är en norsk författare som har skrivit ett stort antal böcker i olika genrer, och hans böcker är översatta till femtio olika språk. Han har även fått Nobellpriset i litteratur 2023. Jag uppskattar hur han beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett fint sätt. Jag uppskattar även hans språkbruk, som är väldigt vackert. Ibland kan en bok ge mig som läsare något speciellt, detta är en sådan bok. Om jag får möjlighet läser jag gärna mer av författaren. Denna vackert förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Utdrag ur boken;

Jag körde iväg. Det gjorde gott. Rörelsen gjorde gott. Jag visste inte vart jag skulle. Jag bara körde. Det var en leda som hade kommit över mig, jag som annars aldrig kände mig uttråkad hade gripits av djup leda. Inget jag kunde komma på att göra ingav mig någon glädje. Och därför bara gjorde jag nåt.

Jag satte mig i bilen min och körde och där jag kunde ta antingen åt höger eller åt vänster tog jag åt höger, och där jag vid nästa vägskäl kunde ta antingen åt höger eller åt vänster, där tog jag åt vänster. Och på det sättet fortsatte jag att köra. Till slut hade jag hamnat långt in på en skogsväg där hjulspåren efterhand var så djupa att jag kände att bilen skrapade mot backen. Jag körde bara på, ända tills bilen skrapade mot backen. Jag körde bara på, ända tills bilen stod fast som berget. Jag försökte backa den bakåt, men det gick inte, så jag lät den stå där den stod. Slog av motorn.

Jag blev sittande kvar i bilen. Ja nu står jag alltså  här, tänkte jag, och jag kände mig tom, som om ledan hade förvandlats till tomhet. Eller kanske snarare till ängslan, för jag kände mig tom, som om ledan hade förvandlats till tomhet. Eller kanske snarare till ängslan, för jag kände som en rädsla i mig där jag satt och såg rakt framför mig, tomt, som in i ett ingenting. In i ingenting. Vad är nu det för ett uttryck, tänkte jag. Där framför mig är dkogen, bara skogen, tänkte jag. Så det var alltså till skogen som den här hastigt påkommna bilturen hade lett mig.

Baksidetext;

En man kör iväg med bilen utan att veta vart han ska. Han kommer tillslut in på en skogsväg och stannar inte förrän bilen kör fast. Det blir mörkt och kallt och börjar snöa. 

Men istället för att leta efter hjälp går mannen vidare in på en stig i skogen. Han gör det trots att det redan är så mörkt att han knappt ser något, och trots att han vet att det är ren idioti. 

Vithet är en lysande berättelse om gränsen mellan liv och död, skriven med Jon Fosses särpräglade minimalistiska mångsidighet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ödesnatt

"Ödesnatt" av Nora Roberts utgiven av Albert Bonnier förlag. Bokrecension; I denna avslutande delen får vi följa Branna O'Dwyer och Finbar Burke. Brannas butik Mörka häxan går över förväntan, och hon gläds också åt att se hur hennes vänner finner kärleken. På grund av att Fin är släkt med Chaban på långt håll, har hon lagt locket på de känslor hon har för honom. Hon har svårt att lita på att han i slutstriden kommer att stå på deras sida. Men trots det så älskar de varandra fortfarande. Branna och Fin har gjort allt för att undvika varandra, men nu går det inte längre och de kommer allt närmare varandra. Samtidigt som de måste komma på något sätt att förgöra den ondskefulla häxan. Hittills har de haft två strider mot honom och misslyckats. Chaban gör nu allt han kan för att komma åt dem och de måste hela tiden vara på sin vakt. Samtidigt som de lever sina vanliga liv och arbetar och umgås, måste de komma på en bra plan att förgöra honom för gott. För att kunna förgöra honom måste de ta reda på demonens namn, som står bakom Chabans krafter. De måste därför ta sig till den tid och plats då Chaban sålde sin själ till demonen. Ska de sex vännerna tillsammans med sina tre släktingar från det förflutna, äntligen lyckas förinta ondskan som hemsöker dem? 

Jag skulle också vilja kunna omge mig med magi som karaktärerna i denna boken! Detta är den tredje och avslutande delen som handlar om släkten O'Dwyer och deras kamp med att förgöra den onda häxan Chaban. Författaren lyckades med att förtrolla mig redan medan jag läste den första delen i serien, och när boken har tagit slut har jag längtat till nästa del. Jag har väntat på just att Branna och Finbar ska bli tillsammans, för de har varit kära sedan tonåren, och jag tycker verkligen att de passar för varandra. Jag gillar de målande miljöbeskrivningarna och de olika spännande karaktärerna, jag lärt känna i denna bokserie. Jag tycker också att inslagen är mysiga där de tillverkar egna tvålar, umgås, lagar mat, rider, tjafsar och mycket annat, tillför det lilla extra till historien. Alla de där vardagliga sakerna ni vet? Följ med in i en värld full av magi, kärlek och varm vänskap. Denna spännande bokserie får ni inte missa om ni gillar magiska inslag, kärlek och kampen mellan gott och ont. Jag läser gärna mer av författaren, och hoppas hon skriver på en liknande serie som denna. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4 

Det smärtade honom att se på henne - så nära, men ändå lika avlägsen som Saturnus. Men det hjälpte honom att hålla modet uppe, mer än ingefärskakorna. Att se hennes ansikte, höra hennes röst, känna hennes doft, den som bara var hennes, bland alla de andra dofterna som fyllde luften i hennes verkstad. 

Han hade provat allt han kunde på för att sluta älska henne. Han hade påmint sig om att hon hade lämnat honom, förskjutits honom. Han hade varit med andra kvinnor, försökt fylla det avgrundsdjupa hål som hon efterlämnat med andra kroppar, andra röster och annan skönhet. 

Han hade lämnat sitt hem, ofta flera månader i taget, bara för att ta sig så långt bort från henne. Resor, irrande hit och dit, till platser när och fjärran, främmande och välbekanta. 

Han hade tjänat pengar, bra med pengar, genom hårt arbete och tid, genom list och mod. Han hade byggt ett vackert hus åt sig själv, sett till att hans föräldrar hade allt de behövde. De hade flyttat till New York för att vara närmare hans moster. Eller, tänkte han ofta, för att vara långt borta från allt var magi och förbannelser hette. Det kunde han inte klandra dem för. Ingen kunde säga att han slösat bort sitt liv eller sina förmågor - magiska och andra. Men ingenting hade skavt bort ens minsta lilla av den där kärleken. 

Han hade övervägt en brygd eller en besvärjelse, men han visste att kärleksmagi - både att dra till sig kärlek och att stöta bort den - fick konsekvenser bortom den som ville eller inte ville ha den. 

Ha tänkte inte, kunde inte använda sin gåva för att lindra sin hjärtesorg. 

Var det värre eller lättare, brukade ha fråga sig, att veta att hon älskade honom också, att det smärtade henne också? Vissa dagar, det måste han erkänna, fann han en viss tröst i det. Andra dagar drev det honom till vansinne. 

För stunden hade ingen av dem något val. De måste samexistera och samarbeta mot det gemensamma målet: att förgöra Chaban, besegra honom, göra slut på honom. 

Så han sam arbetade med henne, under både sämja och osämja, i hennes ljuvliga verkstad över oändliga koppar med te - till slut med lite whiskey i - och näsan i böckerna. De skrev en ny besvärjelse som ingen av dem var nöjd med och gick igenom varje steg av de tidigare två striderna ännu en gång. 

Och ingen av dem kom på något nytt, eller hittade några svar. Hon var den slugaste häxan han kände - och ofta moraliskt den mest strikta. Och det gjorde henne vacker. Det var inte bara ansiktet och utseendet, det tjocka håret och de varma grå ögonen. Det var hon, kraften och närvaron i det, gjorde henne till något extra, och hennes osviklig hängivenhet till sitt skrå, sin gåva, och sin familj förstärkte det mer. 

Han var dömd att älska henne. 

Baksidestext;

Branna O'Dwyers lilla butik Mörka Häxan blomstrar, och hon gläds åt att se sina vänner finna kärleken. Själv har hon dock slutit sitt hjärta - för att skydda sig själv och mannen hon älskar. Både Branna och Finbar Burke bär på magiska krafter, men det mörka arv som finns i Fins blod hotar att förgöra dem. När onda makter närmar sig ställs Brannas och Fins kärlek inför ett sista, avgörande prov. 

Läs min recension av "Längtan hem" här

Läs min recension av "Hjärtats land" här

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Cassi

"Cassi" av Johanna Swanberg, utgiven av Albert Bonnier förlag. Bokrecension; I den här boken får vi lära känna Cassi. Efter att ha blivit gruvligen sviken av både sina vänner tillika sin pojkvän, har hon nu blivit en riktig enstöring. Den enda hon bryr sig om i livet är hunden Maine. Hon har gått från framgångsrik, populär och lycklig till deprimerad och ensam, och fördriver tiden med att hata sin omgivning och dricka vin. Hon har brutit alla kontakter med sina gamla vänner och även sitt gamla liv. Av en ingivelse köper hon ett ensligt gammalt torp på landet. Men människorna i byn har fått för sig att hon är någon slags erfaren självhjälpsguru och hon börjar hjälpa sina medmänniskor på sitt egna unika sätt. Med improviserade terapiformer mm, börjar hon guida sina medmänniskor. Långsamt får hon nya vänner och en extra speciell vän, är den äldre mannen Pavel, som hjälper henne med att fixa i torpet. I gengäld hjälper hon honom att få kontakt med hans stora kärlek i livet, som nu befinner sig på ett ålderdomshem. Men vad händer den dagen någon kommer på vem Cassi egentligen är? 

Detta är författarens debutroman. Boken innehåller både underfundig humor och en hel del mörker. Detta är en bok jag har skrattat till flera gånger, men jag har även fällt en och en annan tår. Detta är också en tänkvärd och fin berättelse om att resa sig igen med förnyad styrka, samt vänskap över generationerna. Jag känner verkligen sympati, för den ensamma och svikna huvudpersonen, Cassi. Trots att Cassi egentligen vill vara ensam, trasslar hon dock till livet ännu mera, när hon blir indragen i byborna olika problem. Dock leder detta även till att nya vänskapsband knyts, och Cassi är inte så ensam längre. Jag gillar Cassis sätt att ta sig an sina nya grannars olika bekymmer, och vilka tokigheter och hitte på behandlingar hon än behandlar de problemfyllda byborna med, så funkar det ändå till en viss del. Vi får under läsandet gång veta mer och mer av de händelser som ledde till att hon gick in i väggen och tog avstånd till alla sina nära och kära. Jag uppskattar även de fina miljöbeskrivningarna och jag har njutit av att lära känna de olika karaktärerna i boken. Jag läser gärna mer av författaren i framtiden. Missa inte denna feelgood pärla! Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

Hon vaknar sent. Hon släpper ut Maine, hon ställer tomflaskor vid dörren, hon kokar kaffevatten, hon sätter fötterna i skorna. 

Skogen är dig lik, i trädgården har ingenting hänt. 

En rörelse vid grusvägen väcker förhoppning, men det är bara ett rådjur som studsar iväg. 

Cassi skulle aldrig erkänna för sig själv att tystnaden och ensamheten kan ha börjat skava. Hon tar bilnycklarna, öppnar passargerardörren åt hunden. Han hoppar in, lägger sig tillrätta på golvet. 

De åker planlöst förbi skogar och fält, passerar byn som är mitt-på-dagen-tom, bortsett från pizzerian som har åtminstone tre bilar på parkeringen. Hon funderar på att gå in, men har inte tagit med något att betala med. 

Vid kyrkan hamnar hon bakom en traktor med släp och måste vänta in en låg raksträcka för att kunna köra om. 

En kvinna i korta shorts och lila behå hämtar post vid en rad brevlådor. Cassie känner igen Marlene och vinkar mot henne med handen utanför bilfönstret. 

Sedan skog igen. Tomhet. Kan hon hitta på en anledning att vända och åka till baka till Marlene? Har hon något ärende att skylla på? 

Men kolla där, precis när hon ska svänga vänster in på sitt grus igen kommer det en bil från andra hållet. Det är så överraskande att hon väntar in bilen för att låta mötet ske. När man ser så lite folk får man passa på. Maine har vaknat av inbromsning, han kliver upp på sätet och sätter sig. 

Den andra bilen saktar också ner, stannar till och med. Föraren, en mager, kepsklädd man med stor näsa och svårdefinierad ålder, kanske sextiofem, men antagligen närmare åttio, drar ner rutan. Cassi gör detsamma. Mannen ser ut som om han ångrar sig i samma sekund som han möter hennes blick. Först stirrar han som om han har sett ett spöke, sedan väljer han att titta förbi henne, mot Maine på passagerarsätet. Han ser inte ut som om han egentligen vill prata, men han gör det ändå. 

"Jag såg att du flyttat in. Jag ville bara stanna och säga att om du behöver hjälp med något så får du säga till. Jag kan det där huset. Jag hjälpte Karl-Adam förr. Pavel heter jag." 

Pavel har fäst blicken på vägen rakt fram, som om han fortfarande körde. 

" Tack, vad snällt", säger Cissi och ler. Höjer halva handen från ratten i en liten vinkning. "Cathrin heter jag. Men kallas Cassi. Det kan nog vara en hel del att göra, jag har säkert inte ens hunnit upptäcka allt än. Men dörren trasslar inte längre i alla fall, det gjorde den första gången jag var här." 

Hans blick bort i fjärran gör att hon glömmer bort att hon inte längre är en person som småpratar. 

Baksidestext;

CASSI har inte alltid druckit pulverkaffe ur PET-flaska, åkt bakfull till jobbet i gårdagens kläder eller framdrivit dagarna med att hata sin omgivning. Hon har gått från framgångsrik, populär och lycklig till frustrerad, deprimerad och vi pimplade på mindre än ett år.

I ett impulsivt försök att fly sitt liv råkar hon köpa ett ensligt beläget torp på landet, men när hon flyttar in har ett ryckte spridits om att Cassi är en erfaren självhjälpsguru. Istället för att förklara missförståndet bestämmer hon sig för att guida byborna genom deras olika problem.

Cassi skapar en ny tillvaro med improviserade terapiformer, hittepå-yoga och magiska stenar och får till sin förvåning dessutom riktiga vänner. Men när har ett liv byggt på lögner någonsin varit en bra ide'.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Fear play

"Fear Play" av Tova Gerge utgiven av Albert Bonnier förlag. I denna boken får vi följa de tre huvudkaraktärerna Iris, Ba och Mikael. 

Iris vill bort från sin trista vardag. Det händer aldrig något. Iris har hittat en tjej, on line, hon är intresserad av. Hon heter Antonia. Antonia bor i staden, där Iris pappa är uppvuxen, som heter Twin Falls. Den ligger i Amerika. Hon ber därför sin mamma, Ba, om hjälp för att kunna resa till henne. Antonia arbetar på en skjutbana, men Iris är rädd för skjutvapen. Väl framme i Amerika tänker Iris också arbeta i en blomsterbutik. Iris mamma Ba, har nyligen förlorat sin bästa vän och är rädd att fler ska dö ifrån henne, och hennes man Mikael, har dessutom försvunnit-igen. Han har nämligen perioder där han dricker mycket, och brukar försvinna vid de tillfällena. Men han brukar alltid komma tillbaka. Ba letar på alla de vanliga ställena, utan att finna honom. Och han kommer heller inte hem. Han verkar inte vilja träffa henne. Så en dag får Iris ett samtal. Mikael har råkat ut för en olycka, och Iris måste därför återvända till Sverige. 

Detta är första boken jag läser av författaren. Jag tycker boken innehåller intressanta karaktärer, och jag tycker det är spännande, att få följa dem, och deras tankar och känslor. Vi får följa Ba och Mikael, och deras dotter Iris. Jag föll speciellt för dottern Iris. Jag får möta en ung kvinna, som vill prova på något nytt i livet, och samtidigt lära känna sig själv. Hon har dåliga erfarenheter och flera ex bakom sig, och behöver komma underfull med sina relationer till andra. Jag tycker det är intressant att läsa om när Iris blir bunden, av hennes wicca kompis Velvet. Detta är en bok som också tar upp lite allvarligare ämnen som medberoende, och olika rädslor, man kan ha. Rädslor man kan behöva bearbeta på olika sätt. Alla som lever med en alkoholist kan säkert känna igen sig i den rädsla man kan känna, för att personen kan skada sig själv. Också om rädslan att den man älskar ska dö ifrån en. Boken handlar också om kärlek. För övrigt har författaren ett fint språk och fina miljöbeskrivningar. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Fallen

Jag är faktiskt en superhjälte, tänker Iris med blicken ut genom flygplansfönstret. Jag vet ingen som är lika kompitent som jag. Jag är ett sånt exceptionellt flickvänsmaterial. Solen bländar henne, tvingar henne att vända bort blicken, sluta ögonen. I samma ögonblick hörs kaptenens utrop om att planet är på väg ner för landning. 

Var är Antonia nu? tänker Iris och försöker bibehålla sin svävande attityd. Hoppas att hon är en sådan som kommer i tid. Hoppas hon är den hon utger sig sig för att vara, och att hon luktar gott. 

Man ska inte ta ut något i förskott, men Iris kan inte låta bli att föreställa sig mötet med Antonia som storartat. Antonia har verkat så rationell och sansad, helt olik andra som Iris har flörta med. I värsta fall är det en bra boendelösning för oss båda var det senaste Antonia skrev. Vad händer när två exceptionella flickvänsmaterial ingår förening? En ostoppbar kemisk reaktion. 

Ånej. Med flyget som tappar höjd och de obehagliga tryckförändringarna i örat försvinner superhjältekänslan. Iris kropp är bara vanlig, hon blir yr och fötterna dryper av kallsvettig inuti de plastiga ballerinaskorna. När Iris stod i hallen redo att åka hade Ba sträckt fram gympadojorna i en vädjande gest. Kanske hade Iris tagit emot dem om Ba inte samtidigt hade sagt: Tänk om den där Antonia är en fullständig galning? Iris svarade inget då, bara himlade med ögonen åt Bas melodrama. Men visst är det stratistiskt omöjligt att Antonia är åtminstone lite störd. Iris omdöme är trots allt inte perfekt. I så fall hade hon aldrig blivit ihop med något av sina ex. 

Det går att se genom fönstretutan att bli bländad nu, fältens gröna rutor, flygplatsen är där och runt den bilarna som miniatyrer. Någonstans står kanske redan Antonia. Miniatyrvärlden rusar närmare och närmare tills Iris ser att allt är i naturlig storlek. Hon kniper ihop ögonen när hjulen slår i landningsbanan. Planet gungar till, vidare mot inbromsning. Så stor kraft, och ändå kommer inga olyckor att hända. Därför att jag är med ombord, tänker Iris. Jag råkar aldrig ut för nåt.

Hon säger det tre gånger för sig själv, försöker peppa sig till superhjältestatus igen, få det att innefatta både landningen och mötet med Antonia. Sedan står planet still, och hon har klarat sig. Ser du, det här blir nog inte så illa, Iris. 

Baksidestext;

IRIS LÄMNAR ALLT, hon vill bort. Hon reser till tjejen hon träffat online, som jobbar på en skjutbana i Idaho. Där är Iris plan att bli en helt ny person. Men hennes pappa, som nyligen har försvunnit, växte upp i staden hon flyttar till. 

Hemma i den tomma villan försöker Iris mamma Ba få tillvaron att handla om något annat än rädsla. Hon måste återvända till musiken, men det känns omöjligt efter makens försvinnande, och en nära väns våldsamma död. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Radiohjältarna-Glädjens brunn

"Radiohjältarna-Glädjens brunn" av Emmy Abrahamsson och Hanna Jedvik utgiven av Albert Bonnier förlag. Ann och Esti jobbar som journalister på Sveriges radio i Malmö. Två kvinnor har anmälts saknade. De två kvinnorna hade en sak gemensamt, båda var nämligen involverade i organisationen "Glädjens brunn". De har sitt huvudsäte på slottet Gunningshov, som ligger utanför Sjöbo. Gruppen lär ut yoga och själsligt välbefinnande. Gruppen verkar dock både kärleksfull och harmonisk, men är den verkligen så oskyldiga som den verkar? För att ta reda på vad som hänt de båda kvinnorna, måste de två journalisterna ta sig in i gruppens innersta krets. Det gör Ann och Esti under täckmantel. När de börjar nysta i verksamheten, märker de ganska snart att något inte stämmer. Man undviker att svara på frågor, och snart inträffar en oväntad händelse som ställer allt på sin spets. Är den sektliknande gruppen i själva verket orsaken till att de båda kvinnorna försvunnit? Samtidigt funderar Esti på om hon ska välja dj:n Zuke, eller John, som hon träffar inom gruppen de undersöker. Ann försöker emellanåt att fly sin trista vardag, med allt för mycket festande. 

Detta är den andra delen om de två radiohjältarna Ann Ek och Esti Przybyszewski, men jag har tyvärr inte haft möjlighet att läsa den första delen. Kapitlen växlar mellan Ann och Estis perspektiv, där vi får följa deras arbete med att lösa mysteriet med de båda försvunna kvinnorna. Ja, för det första är de båda karaktärerna väldigt roliga att följa. Dialogen mellan de båda radiojournalisterna är rapp, och de bjuder på många skratt. Deras olika personligheter skär sig ibland, eller väldigt ofta ska jag kanske tillägga. Samtidigt får vi följa ett spännande mysterium, som gör att det är svårt att släcka lampan, när det är dags att sova på kvällen. Samtidigt som jag funderar på vad som hänt de båda kvinnorna, förstår jag ganska snart att gruppen på Gunningshov är för bra för att vara sann. Jag funderar också vad deras dolda agenda egentligen är. Alla ledtrådarna knyts ihop bra på slutet. Jag hoppas verkligen få följa de båda radiojournalisterna framöver. Denna bok får ni inte missa! Denna ljuvligt förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Sidan 48

ESTI

La Roche serverar tampas, dyra spanska viner och drar till sig exakt det klientel som man föreställer sig hänger vid Lilla Torg en onsdagskväll. Jag är på plats i god tid och blir visad till ett bord i hörnet som är bokat i Jörgen Witts namn. Små ljuslyktor är utplacerade på borden, servetterna är prydligt vikta och de vita linnedukarna är välstrukna och fläckfri. Samtal förs i låg ton och stilla pianomusik ljuder genom rummet. 

Jag står emot impulsen att höra av mig till Ann och fråga hur det har gått med Ull-Britt i dag. Det är trots allt efter ordinarie arbetstid och klokast är att hålla nere andelen Ann Ek i livet till ett minimum. Dessutom har hon rätt till ett privatliv även hon. Antagligen har hon precis slafsat i sig någon flottig pasta med rödvin. Kanske har hon och Olle sexy time? Vältrar sig i köttets lustar till tonerna av Lili & Sussie eller något annat som var hett när Ann jobbade på veckorevyn? Jag ryser till och avbryter bryskt mina funderingar kring Anns intima liv. 

Istället fokuserar jag på att spana på alla som kommer in. Under tiden smuttar jag på en Loka citron som spritter i vinglaset och skickar med stela fingrar ett sms till Zuke om att jag är upptagen med jobb och absolut inte kan ses. Kanske inte på flera veckor. Möjligtvis att vi kan träffas när allt det här är över, men inte nu. Absolut inte nu. 

När? frågar Zuke, men får inget svar. 

Istället gör jag en snabbgoogling på Marcus Semmerling, men hittar inte mycket utöver det jag redan vet: att han är femtiotre år och skriven på Gunningshov där han och Lorelei verkar bo i en egen våning på slottet. I övrigt hittar jag bara en LinkedIn-profil som inte ser ut att vara uppdaterad på ett tag, där jag får fram samma information som på Glädjens brunns hemsida, nämligen att han är vd för Glädjens Brunn wellness and retreatcenter och att han en gång i tiden jobbade som kommunikatör på Greenpeace. 

Längre än så hinner jag inte innan en man med rakat huvud och en sportbag över axeln dyker upp. Jag lägger ner telefonen med skärmen mot bordet, vinkar och ger mig tillkänna. Han nickar, stannar till vid baren, byter ett par ord med bartendern och får med sig ett glas rött. Han kommer fram och ser på mig lite för länge för att det ska kännas helt bekvämt. 

Baksidestext;

DE MOTVILLIGA samarbetspartnerna tillika radiojournalisterna Ann Ek och Esti Przybyszewski ger sig i kast med ett nytt uppdrag - nu gäller det två försvunna kvinnor. Båda var medlemmar i Glädjens brunn, en organisation som lär ut yoga och själsligt välbefinnande från ett slott på skånska landsbygden. Men är denna till synes kärleksfulla och harmoniska grupp i själva verket en sekt, och har den i så fall något att göra med kvinnornas försvinnande?

I jakten på svar tar sig Ann och Esti in i verksamhetens innersta krets, där oväntade händelser ställer allt på ända. Samtidigt brottas Ann med sitt allt starkare sug efter vardagsflykt, medan Esti slits mellan dj:n Zuke och den mystiske John, som hon träffar på slottet.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Det perfekta offret

"Det perfekta offret" av Nora Roberts utgiven av Albert Bonniers förlag. En dag kommer det in en charmig kille på baren där Morgan jobbar. Han återkommer flera gånger och hon får veta att han heter Luke. Trots att Morgan egentligen inte har tid, går de ut på dejt, och det leder till att hon bjuder hem honom. Hon delar sitt hus med hyresgästen Nina, och de har en dubbeldejt. En dag när Morgan kommer hem ifrån arbetet, hittar hon dörren uppbruten, och Nina ligger död på golvet. Det är bara början. Två special agenter dyker upp, och det visar sig att Luke egentligen heter Gavin och är en efterlyst svindlare och massmördare. Han har tömt alla Morgans tillgångar, och hon får snart sälja sitt hus för att betala skulderna. Utblottad åker hon hem till sin mamma och mormor i Vermont. Där försöker hon skapa sig ett nytt liv, bara för att upptäcka att Gavin inte har gett upp. Morgan är offret som kom undan, och han är besatt av att tanken på hämd. 

Ja, Nora Roberts har förmåga att hålla spänningen vid liv genom hela romanen, från början till slut. Så jag varnar för sträckläsning, så klart! Jag faller för huvudkaraktären Morgan, och beundrar hennes förmåga att hämta sig från det fruktansvärda hon har varit med om. Hon kämpar för att återta makten över sitt liv. Sedan gillar jag hur hennes familj, arbetskamrater, och nya vänner, står bakom henne och beskyddar henne. Då de förstår att Gavin inte har gett upp tanken på att Morgan ska dö, gör de allt för att höja säkerheten runt henne. Knepigt hur en del kan få för sig att deras misslyckande beror på någon annan, och inte sig själva. Jag gillar de fina miljö - beskrivningarna, och de olika karaktärerna är bra, och trovärdigt beskrivna. Jag hade gärna sett denna boken som film. Det hade blivit hur bra som helst. Har ni inte läst någon av alla Nora Roberts 200 romaner kan jag rekommendera denna. Trots att boken är ganska tjock, så känns det inte utan boken går väldigt snabbt att läsa. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

NIO

Fredag kväll. Slutet på arbetsveckan för många innebar fullt upp på Apre's. Och det var då Morgan trivdes som allra bäst. När hon stod där och blandade, skakade, rörde och fyllde glasen kom hon fram till att hon, trots det fruktansvärda gångna året, hade fått in en riktig lyckoträff. 

Hon hade behövt ett jobb eftersom hon behövde tjäna pengar, och på första försöket hade hon hittat ett hon verkligen njöt av. Och ett som fick henne att känna sig som sig själv igen. Som Morgan. 

Den Morgan som fixade saker, den Morgan som gjorde upp planer och jobbade för att förverkliga dem. Den Morgan som kunde få främlingar att känna sig sedda och uppskattade. Oavsett vad Gavin Rozwell hade stulit från henne hade hon den förmågan kvar, och efter att ha tappat självförtroendet helt kände hon hur det började byggas upp igen - två saker hon tänkte använda på bästa sätt. 

Vid bardisken serverade hon Keith och Martin, ett par som firade sin femte bröllopsdag, var sin dry vodka martini - tre oliver - och lyssnade på deras planer för helgen. 

"Han kommer att vilja testa gymmet", sa den charmerande Keith och himlade med ögonen som var inramade av marinblå bågar. "Och tvinga mig att följa med." 

"Eftersom jag älskar dig." 

"Visst, visst" 

"Och sedan en simtur", sa Martin, och smakade på sin drink. 

"Wohoo! Det där kallar jag en martini. Vad säger du om att följa med oss hem till Burlington och alltid blanda fredagsmartini till oss? Vi skulle behandla dig som en prinsessa." 

"Får jag en tiara?" 

"Självklart." 

"När kan jag flytta in?" 

Hon rörde sig längs bardisken för att ta emot en bordsbeställning från en av serveringspersonalen. 

Och hon visste att Opal - tolv år på resorten - hade gott om invändningar mot den nya barchefen. 

Medan Morgan förberedde beställningen började Opal - fyrtiotre år, kraftigt byggd med brunt hår, klippt i en lättskött pottfrisyr - slå in notan åt ett annat bord. 

Baksidestext;

MORGAN ALBRIGHT har egentligen inte tid att dejta, men ger sig till slut vika för Luke, den flitiga killen i baren där hon jobbar. Kort därefter upptäcker hon att någon brutit sig in i huset som hon delar med vännen Nina. 

På golvet ligger Nina död. 

Den fruktansvärda sanningen är att Morgan själv har släppt in monstret: "Luke" visar sig vara en efterlyst bedragare och seriemördare. Nina var inte hans vanliga typ. Men det är Morgan.

Utblottad flyr Morgan till sin mamma och mormors hem i Vermont. Hon kämpar för att hantera sorgen och vågar släppa in vänskap - och kärlek - på nytt. Men hon vet att hennes mardröm bara har börjat. Bedragaren har inte glömt bort Morgan, offret som kom undan.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Längtan hem

"Längtan hem" av Nora Roberts utgiven av Albert Bonnier förlag. Detta är den andra boken i serien om släkten O'Dwyer. I den första boken fick vi följa Iona och Boyle. I den här boken får vi följa Connor och Meara. Nu är den onde trollkarlen Cabhan ute efter att ta Connors krafter. Han är även ute efter att skada Meara. Vi får även träffa släkten O'Dwyers förfäder lite mer. Connor blir riktigt skakad när Meara råkar illa ut i kampen mot trollkarlen. Cabhan försöker gång på gång att skada henne. Connor får nu upp ögonen för att han och Meara, är mer än bara vänner. Han förstår nu att han har älskat Meara en länge tid. Connor gör nu allt han kan för att skydda henne. Meara å sin sida blir irriterad av hans uppmärksamhet. Ska Meara förstå att Connor menar allvar med sin kärlek? Samtidigt fortsätter arbetet med att förgöra Cabhan och de tre häxorna fortsätter att träna sina magiska förmågor. Branna försöker fundera varför de inte lyckades förinta trollkarlen förra gången de drabbade samman. 

Denna boken är precis lika spännande och bra som den första delen i serien. Jag gillar de magiska och övernaturliga inslagen. Jag gillar också hur författaren målar upp det irländska landskapet och personbeskrivningarna. Man får möjlighet att lära känna karaktärerna på ett bra sätt. Vi får följa Connor och Meara i denna delen, och hur deras förhållande utvecklar sig. Samtidigt som vi får följa vännernas vardagsliv, samvaro, samt deras strävan att förgöra den elaka trollkarlen, Cabhan. Kampen mellan gott och ont går som en röd tråd genom hela boken. Vi får också träffa familjens förfäder, de tre ursprungliga häxorna, och lära känna dem lite bättre. Speciellt Eamon, som Connor och Meara bland annat träffar i deras drömmar. Jag hoppas jag får lära känna Branna och Fin som har ett förflutet ihop, i den sista delen i serien. Jag längtar redan. Boken har en blandning av magi, vänskap och kärlek. Jag gillar omslagen på böckerna i denna serie. De är så fina och välgjorda. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

Han visste att det inte var någon dröm. För sin inre syn kunde han se sig själv, varm och naken i sängen tillsammans med Meara, och han kunde - om han färdades tillbaka - känna hennes långsamma stadiga hjärtslag. 

Trygg och varm i sängen, tänkte han. 

Men när han vandrade genom skogen kändes nattluften kylig och molnen  som lekte med trekvartsmånen blev till mörka skuggor. 

"Vad är det vi letar efter?" frågade Meara. 

"Det vet jag inte förrän jag hittat det. Du borde inte vara här?" Han stannade och tog hennes ansikte mellan sina händer.

"Stanna i sängen, sov tryggt."

"Du får inte stänga ute mig." Hon grep tag om hans handleder. "Du lovade det. Och det här är min dröm lika mycket som din." 

Han skulle kunna sända tillbaka henne, till drömmar hon inte skulle minnas. Men det skulle vara detsamma som att ljuga för henne. 

"Håll dig nära mig, jag hittar inte här." 

"Det här är inte våra trakter." 

"Nej."

Meara höjde svärdet hon bar så att månljuset som silades genom molnen reflekterades i klingan. "Gav du mig svärdet, eller var det jag själv som tog det?" 

"Jag vet inte." Något skimmrade över hans huvud, retade sinnenas utkanter. "Det är någonting i luften."

"Rök"

"Ja, och något mer." Connor lyfte handen, frammanade ett ljusklot. Han använde det som en fackla, fördrev skuggorna för att se vägen tydligare. 

En hjort klev fram på den steniga stigen, hornen var en silverkrona, pälsen glimmade som guld. Den stod så en stund, stilla som en staty, som för att låta dem beundra dess skönhet, sedan vände den sig om och skred majestätiskt fram genom de virvlande dimslöjorna. 

"Ska vi följa efter den?" frågade Meara. 

"Ja", svarade Connor men lät ljuset fortsätta brinna. Skogen tätnade och det doftade grönska och jord och rök. Hortensia skred fram, elegant och utan någon brådska.  

Baksidestext;

Connor O'Dwyer är djupt förbunden med sitt älskade Irland. Här har han sina rötter, och tillsammans med sin syster Branna och kusinen Iona bildar han en obrytbar cirkel. Connor är falkinerare och tar med turister på turer genom det vackra gröna landskapet. 

Hans vägar korsas ständigt med vännen Meara -hon guidar också, men till häst. En dramatisk händelse får Connor att se Meira med nya ögon. Ska hon bli den första kvinnan han släpper in i sitt hjärta? Kärleken skakar om Connor, men när ett hot från det förflutna dyker upp måste han stå stadigt för att beskydda allt han älskar. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Det slutna rummet

 "Det slutna rummet" av Mari Jungstedt utgiven av Albert Bonnier förlag. En kvinna hittas mördad i Lummelundagrottan på Gotland, under en guidad tur. Polis kommissarie Anders Knutas frågar sig, hur mördaren kunnat slå till mitt ibland de andra turisterna. Knutas höggravida sambo Karin får upp ett gammalt spår som hon följer. Det hade skett ett liknande mord i en annan grotta. Det mordet skedde i Korallgrottan, som ligger i nordligaste Jämtland. Mordet skedde för några år sedan, och det är fortfarande är ouppklarat. Det var en tolv år gammal flicka, lite lik den mördade kvinnan, som omkommit under oklara omständigheter. Hör det nya och det gamla mordet ihop på något vis? Medan Karin följer upp sitt egna spår sker ytterligare ett mord. Den döda kvinnans son omkommer i en anlagd brand. Man förstår snabbt att morden inte är slumpmässiga, utan personliga. Nu måste de hitta mördaren så snabbt man kan, så han inte hinner slå till igen. Kommer man att lyckas?

Detta är författarens 17 bok i serien om Anders Knutas, men detta är den första jag själv läser och recenserar. Jag har några olästa böcker av författaren som jag bara måste läsa nu. Så bra! Detta är en mordgåta förlagd till två grottor. Ett i dåtid och ett i nutid. Vi får följa poliskommisarie Knutas och reportern Johans arbete kring mordet i Lummelundagrottan. Knutas tankar upptas delvis av att han snart ska bli pappa och delvis försöker han lösa mordfallet. Johan funderar över sitt förhållande med sin fru. Håller det på att ta slut, eller kommer de att lösa sina problem? Vi får även följa mördarens tankar och känslor. Tillslut får man även veta orsaken. Jag gillar hur författaren bakar in intressanta fakta om grottor i berättelsen. Boken var spännande från första till sista sidan, och väldigt lättläst. En riktig bladvändare! Jag gillar de olika karaktärerna, och ser fram emot att läsa mer av författaren. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Maj 2007

När grottan öppnade upp mot skogen utanför och gruppen äntligen kunde skönja något som verkade vara dagsljus, drog alla en lättnadens suck. Visst hade det varit spännande där inne och äventyret liknade inget annat någon av dem hade gjort förut. Men det hade varit kallt och fysiskt krävande med krypande i lera och klättrande över isiga klippblock. Dessutom var den psykiskt påfrestande att befinna sig i tunnlar långt under jorden, utan någon möjlighet att ta sig ut själv. Tidvis hade de ålat på rad i kålmörker i trånga gångar. Det enda sättet att få en uppfattning om vart gruppen var på väg var att treva efter framförvarande persons undersida av gummistöveln. Allt som fanns omkring var ett kompakt mörker, fuktigt berg och en tunnel som aldrig tycktes ta slut.

I flera timmar hade de befunnit sig nere i grottan och krupit på armbågarna i vattenfyllda gångar och hoppat över dmå sjöar, vilka några av dem inte klarat utan plumsat i. De hade snabbt fått hjälp att ta sig upp av de båda guiderna och vadarstövlarna som gick ända upp till bröstkorgen hindrade dem från att bli genomblöta. 

När alla kommit ut och den sista guiden låst grinden efter dem skyndade de tillbaka till raststugan för att byta om. Där fick de äntligen kliva ur sina leriga overaller, ta aåv hjälmar och handskar. Sedan var det skönt att komma in i stugan där en av guiderna tänt eld i den öppna spisen. 

Ett efter ett dråsade barnen ner på de väggfasta bänkarna som var klädda med renfällar. De gnuggade händer och fötter framför lågorna i den öppna spisen. Vattenflaskor delades ut medan de hungrigt väntade på lunchen som dukades fram på det rustika bordet; renklämmor och varm choklad, frukt, nötter och kanelbullar.

Baksidestext;

NÄR GOTLAND STÅR i den skiraste försommargrönska hittas en kvinna mördad i Lummelundagrottan. Kommissarie Anders Knutas leder utredningen och grottmordet förbryllar polisen. Hur lyckades gärningsmannen slå till mitt bland alla turister?

Knutas sambo och kollega, den höggravida Karin Jacobsson, undersöker ett eget spår som leder till ett ouppklarat fall i den jämtländska vildmarken. 

Samtidigt närmar sig mördaren sitt mål, och det står klart att dådet i grottan bara är början. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hjärtats land

 "Hjärtats land" av Nora Roberts utgiven av Albert Bonnier förlag. I början får vi möta släkten O'Dwyers förfäder. Den första mörka häxan, och hennes tre barn. Sorchan försöker besegra trollkarlen Cabhan, men det slutar med att hon dör. I nutid; Iona åker till Irland för att träffa sina kusiner, Branna och Connor. Hon har sålt allt för att ha råd med resan dit. Väl framme blir hon varmt välkomnad av sina kusiner. Hon får bo hos dem, och får arbete på det lokala stallet. Iona fattar tycke för ägaren Boyle. Men något mörkt lurar i skuggorna och snart är Iona och hennes nya familj indragen i en kamp på liv eller död. Trollkarlen Cabhan är återigen ute efter släktens magiska krafter. Iona måste därför plocka fram sina gåvor. På dagarna arbetar Iona i stallet och på kvällarna är det Brannas uppgift är att hjälpa Iona att träna upp sina magiska krafter. Samtidigt utvecklas en romans mellan Iona och Boyle. Kommer de tre släktingarna samla sina krafter tillräckligt mycket för att kunna besegra ondskan?

Jag har läst böcker av Nora Roberts förut men aldrig recenserat. Detta är den första delen i en trilogi om släkten O'Dwyer. Det är en riktigt spännande historia som utvecklar sig. Bokens början handlar om släkten O'Dwyer och den första mörka häxan och hennes tre barn. Sedan får vi följa Iona och hennes familj, samt hennes nya vänner i nutid. Iona har kännt sig ensam och oälskad i hela sitt liv, och den enda hon har kunnat vända sig till är hennes mormor. Nu får hon äntligen känna på hur det känns att tillhöra en familj. Vi kastas in i en tillvaro av starka familjeband, varm vänskap och kärlek. Den här bokserien är jag så förtjust i. Jag gillar hur levande huvudkaraktärerna känns och hur mysig deras samvaro är. Jag skulle vilja vara en del av den. Jag gillar hur de kan kommunicera med sina djur och de magiska inslagen. Jag blev lite illa berörd då Iona och Boyle blev ovänner, men annars tyckte jag boken var toppen. Jag ser fram emot nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 7

Allting med honom var skarpt. Kindbenen, käken, till och med blicken i de intensivt gröna ögonen. Han svepte in tillsammans med ett vinddrag som fick den stilla torvbrasan att blossa upp.

Det var flera stycken som hälsade på honom, precis som de hade gjort när Connor kom. Fast Connor hade mötts av en kamratlig värme. Finbar Burkes välkomnande hade en anstrykning av respekt och, tänkte Iona, vaksamhet. 

Han var klädd i en svart läderrock som gick ner till knäna. På den och i hans svarta hårsvall pärlade sig regndroppar, som måste ha börjat falla under tiden hon suttit inne i den mysiga, varma puben. 

Hon var också avvaktande och kastade en snabb blick på Branna. Ingenting gick längre att utläsa i hennes ansikte. Det var som om känslorna som tillfälligt hade blossat upp bara hade varit en illusion. 

Fin snirklade sig fram genom den fullsatta puben till deras bord och, precis som Branna hade gjort med Meara, lade han ena handen på Boyles axel och den andra på Connors. Blicken, noterade Iona var fäst på Branna. 

"Ni behöver inte avbryta festen, bara för att jag kommer."

"Äntligen tillbaka från slagfältet", sa Connor med ett skämtsamt leende. "Precis i rätt tid för att bjuda på nästa runda."

"Vissa av oss måste arbeta i morgon", påminde Branna sin bror. 

"Som tur är, så är min chef av den förstående, och generösa sorten. Till skillnad från din tyrann till chef, tillade Connor och blinkade åt Brianna.

"Jag bjuder på på den här rundan", sa Fin. "God kväll Meara, hur är det med din mamma? Jag hörde att hon varit krasslig", sa han när hon blinkade åt honom. 

"Det är bättre med henne, tack. Hon fick en skäng av bronkit som först inte ville ge med sig. Men doktorn försåg henne med dedicin och Branna med soppa, så nu är hon bra igen."

"Skönt att höra."

"Du kom med regn", kommenterade Byle. 

"Det verkar så. Branna, du ser ut att må förträffligt."

"Det är bara bra med mig. Bestämde du dig för att avbryta resan?"

"Jag har varit borta i sex veckor, det räckte mer än väl. Har du saknat mig?" 

"Nej, inte ett dugg."

Han log mot henne, ett kvickt och skarpt leende, och vände sedan sin intensiva blick mot Iona. "Och du måste vara den amerikanska släktingen. Iona var det va?"

"Ja."

"Fin Burke", sa han och sträckte fram handen över bordet. "Det här gänget har uppenbarligen inte hyfs nog att presentera mig."

Baksidestext;

Iona Sheehan har lämnat USA för Irland -landet hon drömt om ända sedanhon först hörde mormors berättelse om gröna kullar och urgamla legender. Kanske är det här hon för första gången kommer att känna sig hemma? 

Ionas långväga kusiner Branna och Conner O'Dwyer välkommnar henne genast till familjen, och Iona får snabbt jobb i det lokala stallet. Ägaren, den äventyrlige ryttaren Boyle McGrath, är nära vän med Branna och Connor. När Iona träffar Boyle första gången tänds en flamma djupt inne i henne.

Men Ionas ankomst väcker också mörka krafter till liv, krafter som förföljt släkten O'Dwyer i århundraden. Tillsammans med dina nyvunna vänner tvingas hon in i en kamp på liv eller död.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Lycka till

"Lycka till" av Malin Stehn, utgiven av Albert Bonnier förlag. Boken handlar om Emily som har planerat sitt påkostade slottsbröllop med sin pojkvän William. På bröllops dagen ser de ut att ha tur med vädret, men hur kommer det att gå med Emilys mamma, som dricker för mycket, och storebror Erik som sitter i rullstol sedan en bilolycka tillsammans med William, för åtta år sedan. William å sin sida har tappat minnet efter olyckan, och Erik å sin sida får inte berätta om olyckan. Någon har stoppat Erik från att göra det, men varför? Men vad händer då Erik vill tala om sanningen? Det kommer påverka många om han gör det. Samtidigt som vi får följa bröllopet och bröllopsfesten, får vi också ta del av vad som egentligen hände efter den där studentfesten för åtta år sedan, genom att vi får följa de olika medlemmarna i familjen. Medan festen pågår blir det allt mer spänt och Emily undrar vad det pågår för bråk mellan William och hans pappa. Efter olyckan skildes föräldrarna Mats och Annika och den numera rullstolsbunda storebrorn Erik flyttade till Göteborg där han arbetar som journalist. Mamma Annika hade gjort allt för att Erik skulle lyckas som fotbollsspelare. Emily fick inte samma uppmärksamhet. Sent på kvällen gör man en fasansfull upptäckt.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men absolut inte den sista. Boken handlar om familjehemligheter och krossade drömmar, och om önskan att göra det rätta. Det är spännande hemligheter som bubblar upp på ytan under bröllops-firandet. De förflutnas handlingar, kommer att påverka framtiden, för många människor, om det kommer fram. Jag tyckte att boken var bra och spännande. Jag gillar när hemligheten kommer fram bit för bit, och man kan inte ana från början vad som hänt. Författaren lyckas hålla mig på halster och jag har svårt att sluta läsa. Det gör boken till en riktig bladvändare! Jag gillar såväl persongalleri som miljöbeskrivningar och jag vill gärna gå på bröllop i slottsmiljö. Karaktärernas tankar och känslor känns äkta och realistiska. Denna spännande, välskriven och lättlästa roman får ❤❤❤❤❤/5. Denna läsvärda spänningsroman får ni inte missa!

Mitt favorit stycke ur boken;

Emily

Augustisolen är varm och en doft av nyklippt gräs stiger upp från marken. Klänningen är perfekt, håret också. Cissi och Amanda går bakom mig tillsammans  med marskalkarna, Williams jämnåriga kusiner. Och där står han- min älskade William. Om bara några minuterär han min och ingen annans. Ändå stiger tårarna i mina ögon. De bränner som eld bakom ögonlocken och jag måste kämpa för att hålla ansiktsdragen under kontroll. 

Stolen där mamma skulle ha suttit är tom. 

Hon kom inte.

Och det gör ont. 

Jag hade bestämt mig för att strunta i henne, men det går inte. 

Hur kan hon göra då här? Mamma vet mycket väl hur mycket den här dagen betyder och ändå-eller kanske just därför- måste hon trampa på mig. Min hand kramsr brudbukettens virade skaft så hårt att knogarna vitnar. 

Jag gav henne en chans. Hon tog den inte. Jag kommer aldrig att förlåta henne för det här sveket. Nu tänker jag inte försöka fler gånger. Hon kan glömma att hon ska bli mormor. Mitt barn har ingen mormor. 

Det synns att pappa är ledsen för min skull, han trycker till lite extra när jag sticker in min arm under hans. Medan vi går den korta sträckan fram till William gör jag mitt bästa för att ta in alla glada ansikten, musiken och den vackra rosbågen. Den här stunden kommer aldrig tillbaka. 

"Var nu snäll mot henne." Pappa släpper mig och blinkar med ena ögat åt William. "Annars får du med mig att göra." William och alla som sitter i närheten drar på munnen. Pappa ger mig en slängkyss och slår sig sedan ner på stolen intill Isobel. Hon ler, duttar en pappersnäsduk under ögonen och skakar hjälplöst på huvudet. Fina Isobel, alltid med känslorna utanpå kroppen.

William tar min hand och vi ser på varandra. Våra blickar möts bara för en kort sekund men det räcker för att allt annatvska suddas ut. Besvikelsen blir små skimrande såpbubblor. De blåser iväg över gräsmattan och spricker inne bland träden. 

Han böjer sig hastigt fram.

"Du är så vacker" 

Viskningen kittlar varmt i mitt öra.

Från baksidan; 

EMILY HAR PLANERAT sitt påkostade slottsbröllop in i minsta detalj. Ändå finns det några saker som inte går att kontrollera: vädret, mamma Annika och storebror Erik. Vädret visar sig från sin bästa sida, men under festens gång blir stämningen bland bröllopsgästerna alltmer spänd. Gamla sanningar tvingas upp till ytan och plötsligt är det som om såren från det förflutna aldrig har läkt. Inget blir som Emily tänkt sig, och strax efter midnatt görs en fasansfull upptäckt i den mörka slottsparken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina