Möten vi aldrig glömmer

"Möten vi aldrig glömmer" av Ellinor Wikman, utgiven av Whipmedia förlag. Nelly och Benjamin träffades första gången när de var fyra och fem år gamla. Av en slump träffas de nu som unga vuxna på ett kristet läger. Benjamin har alkoholproblem och har hoppat av sin utbildning på fordonspogrammet och Nelly har svårt att lita på andra människor efter ett svek. Trots att hon nu har gått ut sin utbildning som stylist, hör hon ständigt en röst som intalar henne att hon inte har något värde. På lägret lär de båda ungdomarna att vända sig till Gud i bön. Efter lägret flyttar Nelly till sin chef och Benjamin fortsätter sitt destruktiva beteende, tills en kväll det går riktigt illa. Som tur är har han kvar numret till Nelly, och hon kommer och hämtar honom. Nu måste de båda ungdomarna vända på den negativa trenden, och de tankarna de brottas med för att våga satsa på ett liv tillsammans. Båda drömmer de om framtiden. Kommer de att lyckas?

I denna kristna feelgoodroman får vi följa de båda ungdomarna Benjamin och Nelly. Författaren beskriver på ett vackert och målande sätt huvudkaraktärernas tankar och känslor genom boken. Författaren har också vävt ihop deras livshistoria på ett bra sätt, genom små, korta kapitel. Tankar och känslor känns realistiska och är relevanta för historien, och boken är välskriven. Även om denna fina och gripande historia är fiktiv så kan säkert många känna igen sig i den. Den belyser de negativa tankarna och det destruktiva beteende som följer med psykisk ohälsa, oavsett ålder. Då det kan vara svårt att ta klivet ut i vuxenlivet, är det fint att de båda ungdomarna har rätt stöd omkring sig, för att kunna växa och blomma ut. Det är inte lätt att ge sig ut i vuxenlivet, och då är det fint att kunna ha någon att bolla sina tankar och känslor med. Det känns som att detta är en väldigt viktig bok. Denna bok kan jag  rekommendera till alla ni som är ung vuxen, eller som har med ungdomar att göra på olika sätt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

20 

Nelly

"Lärde jag dig spela tv-spel? Var det du?" frågade han märkbart tagen av situationen.

Hans mun var halvöppen och hans blick frånvarande som om han såg henne för sitt inre så som hon såg ut för femton år sedan. 

"Ja, jag var lite rädd för dig när jag var liten", sa hon och skrattade genom tårarna.

Han skakade på huvudet, hade fortfarande halvöppen mun, men hon såg att närvaron i hans ögon var tillbaka. 

"Du kanske minns när vi åkte till Andr'es mamma. Jag gjorde pannkakstårta och vi åt bullar på en brygga vid en sjö."

Nelly nickade, mindes inte men andra minnen kom tillbaka. 

"Jag tror att det var den kvällen Andr'e gjorde slut med mamma och sa att han tyckte att hon skulle gå tillbaka till pappa. Jag antar att du flyttade med honom för ni försvann. Jag har svårt att skilja på vad som är mina minnen och vad jag minns för att mamma berättat."

De höll fortfarande vara dra i handen. Han grävde i sanden igen med andra handen. 

"Vi flyttade hem till mormor men när mamma kom hem från sjukhuset försvann han", sa Benjamin. 

Han tittade på henne och hon såg hur det ryckte i mungiporna på honom.

"Jag kan inte fatta att det är du", sa han och tryckte hennes hand lite hårdare.

Hans hand var mjuk och hård på samma gång, mjuk hy på handryggen och valkar i handflatan.

"Vi kunde ha blivit syskon", utbrast hon och lutade huvudet mot hans axel.

Hon undrade hur hennes liv hade varit om hon haft ett syskon . De gick tysta genom skogen i sommarnatten och tårarna kittlade Nellys kind.

Det var Benjamin.

Baksidestext;

Möten vi aldrig glömmer utspelar sig i Göteborg och är en feelgoodbok om att känna sig vilsen som ung människa påväg ut i vuxenlivet. 

Benjamin, 20 år, vill arbeta med bilar men har hoppat av fordonspogrammet och hamnat i ett alkoholmissbruk precis som sin far. Nelly, 19 år, har precis avslutat sina studier på stylistprogrammet och erbjudits jobb på Bettans hårverkstad. Hon brottas med negativa tankar och längtar efter att hennes föräldrar ska se och förstå henne. 

Benjamin och Nelly tvingas till ett kristet sommarläger och placeras av misstag i samma rum. Han blir tagen av hennes skönhet och hon tycker om hans sällskap.

När lägret är slut oroas Benjamin över vad som ska hända när han reser hem. Är det sista gången han ser Nelly? Han får ett återfall och Nelly väntar förgäves på att han ska höra av sig.

Ska deras vägar korsas igen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Kanske vi möts igen" här

Kanske vi möts igen

"Kanske vi möts igen" av Ellinor Wikman utgiven av Sjöbergs förlag. Detta är en kristen feelgood roman, och författarens debutroman. Jonna blir övergiven av sina föräldrar när hon är tolv år gammal, när de vill göra karriär i USA. Hon får bo hos sin morbror istället, som inte alls tycker om henne. När hon i vuxen ålder lägger upp ett hårt tempo under sina studier till lärare, vilket gör att hennes man vill separera. Då kommer det hon upplevt som barn ikapp, och hon hamnar i en depression och utmattningssyndrom. Med hjälp av sina kristna vänner och trädgårdsterapi, får hon möjlighet att vila upp sig och sakta tar hon sig tillbaka till livet, och inser hur mycket barndomen påverkar henne i nuet. Kan hon förlåta sina föräldrar som övergav henne?

Jag tyckte författaren till denna bok beskrev hur det kan kännas att bli deprimerad och utmattad, på ett bra och realistiskt sätt. Tankar och känslor känns äkta. Det är en varm och mysig bok om kärlek och vänskap. Den är också full av hopp. Det blir vanligare och vanligare att någon gång drabbas av psykisk ohälsa och det är ett viktigt ämne att belysa. Det är viktigt att känna igen signalerna så att man bromsar i tid. Det är också viktigt att veta att det går att bli frisk, och trädgårds terapi är väl ett utmärkt sätt att behandla människor med. Att jobba i en trädgård med blommor i vackra färger är balsam för själen. Jag tyckte detta var en fin bok och det kristna temat var intressant och annorlunda. Jag läser gärna mer av författaren och en kristen feelgood roman. Jag kan dock tänka mig att det inte passar alla, trots att jag tyckte om boken. Jag tyckte boken hade ett så fint omslag också. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jonna träffade Nelly utanför ett café i Haga, ett stenkast från Peters lägenhet. 

De satt på en bänk och höll varandra i handen. Tårarna rann längs Jonnas kinder och Nelly torkade en tår som hunnit rinna ner på Jonnas hals.

"Mamma måste resa bort några dagar."

"Det kommer bli bra mamma," sa Nelly och nickade. Jonna klappade hennes kind och förundrades över hur denna kloka, underbara lilla tjej kunde vara hennes dotter. 

De kramades och promenerade tillbaka till porten där Peter stod och väntade.

"Hoppas du mår bättre snart", sa han och sedan gav han henne en snabb kram. 

Jonna stod med händerna längs sidorna. Hon ville krama honom, men var för ledsen. 

Han backade några steg och innan hon vände sig om för att gå mot spårvagnen kastade hon en slängpuss till Nelly. Efter några hundra meter vände hon sig om och vinkade till dem. De stod kvar och tittade efter henne. Hon var glad att de hade varandra. Tårarna började rinna igen. Hon önskade att hon fick vara en del i deras gemenskap. För varje steg hon tog minskade hennes krafter.  

Från baksidan;

När Jonna släppte taget om frustrationen över att inte minnas infann sig ett lugn. Det var så lätt för henne att lasta sig själv för situationen hon försatt sig i.

Tyngden av självförakt gjorde det svårare att acceptera stressymtomen. Hon hade alltid haft lätt att minnas. Tänk om hjärnan inte skulle läka. Tankarna gjorde henne rädd. Tänk om det aldrig blev som det var förut.

"Kanske vi möts igen" är unik i sitt slag och kliver in på ett hitintills ganska outforskat område, nämligen kristen feelgood. Genom sin lättillgänglighet och igenkänning kommer läsa den Jonna och de andra karaktärerna nära och får ta del av hur livet som troende är när äktenskap kraschar, stressen ökar och vardagens öken inträffar.

Ha en fin dag!

Kram Nina 

Smakbit en södag 20220403-Kanske vi möts igen

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu. Min smakbit kommer från Ellinor Wikmans bok "Kanske vi möts igen".

En smakbit;

Jonna hade gråtit hela bussresan. Hemma i Göteborg väntade hennes vänner som hon inte skulle få träffa på hela sommaren. Allt var mamma och pappas fel. Varför skaffa barn när man aldrig har tid att umgås med dem?

Jonna ville inte vara sommarbarn hos paret Lundberg mitt ute i ingenstans. Hon ville inte plocka blommor och klappa får. Det enda hon ville var att sitta på klipporna vid havet, spela kort och vara med sina vänner.

Fru Lundberg stöd och väntade vid busstationen i Bengtfors. Kvinnans panna rynkades när hon fick syn på Jonnas svullna och rödgråtna ansikte. Hon såg sig omkring som om hon ville försäkra sig om att ingen märkte att hon plockade upp en liten flicka på stationen för att ta med henne hem till gården utanför Dalas Långed.

Fru Lundberg försökte ta Jonnas väska, men Jonna vägrade att släppa den. Hennes mamma hade rotat runt i väskan innan bussen kom för att hämta henne vid Centralstationen. 

"Uppför dig", hade mamman sagt istället för att krama henne Hej då. 

Kanske hade hon letat efter något olämpligt i bagaget, som choklad. Mamma ogillade när Jonna åt sötsaker.

Från baksidan;

När Jonna släppte taget om frustrationen över att inte minnas infann sig ett lugn. Det var så lätt för henne att lasta sig själv för situationen hon försatt sig i.

Tyngden av självförakt gjorde det svårare att acceptera stressymtomen. Hon hade alltid haft lätt att minnas. Tänk om hjärnan inte skulle läka. Tankarna gjorde henne rädd. Tänk om det aldrig blev som det var förut.

"Kanske vi möts igen" är unik i sitt slag och kliver in på ett hitintills ganska outforskat område, nämligen kristen feelgood. Genom sin lättillgänglighet och igenkänning kommer läsa den Jonna och de andra karaktärerna nära och får ta del av hur livet som troende är när äktenskap kraschar, stressen ökar och vardagens öken inträffar. 

 Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina