Jag fanns och kommer alltid att finnas

"Jag fanns och kommer alltid att finnas" av Susanne Gladh utgiven av Visto förlag, Grafisk form Mattias Norén. Bokrecension; Vi får följa Frida. Just denna kvällen ska hon på fest till en kompis som har en stuga på en kollinilott. Kvällen slutar inte så bra. När Frida beger sig hemåtvinglande på sin cyckel är det tidigt på morgonen. Plötsligt blir hon påkörd av en bil. Hon ser sig själv liggande på marken. Kvinnan som körde på henne har en framstående ställning som rektor på samma skola som Frida jobbar på. Kvinnan har varit på fest tillsammans med sin man. Eftersom kvinnan kör bil onyckter väljer hon att dölja sitt brott, genom att tvinga sin man Kjell att stycka henne och gräva ner henne i deras trädgård. Frida följer allt som händer. Nu vill Frida att hennes familj ska få reda på vad som egentligen hände henne. Men att vara ande och få folk att se och höra henne kräver träning samt någon i hennes närhet som är medial. Sakta och säkert kommer sanningen fram. Men Frida upptäcker även andra saker som händer runt sina vänner och släktingar. Vänner och släktingar är olyckliga och har bekymmer som Frida vill hjälpa dem med. Så trots att farmor kallar från ljuset väljer hon att stanna kvar i limbo för att hjälpa sina nära och kära. Kärleken till familjen och vännerna är stark och hon vill göra allt för att ställa allt till rätta.

Detta är en fin och annorlunda bok som beskriver hur det kan vara att vara död. Berättelsen känns trovärdig och författaren lyckas att få mig tro på varje ord. Jag tycker det är spännande att följa perspektivet från Fridas andes sida. Hur hon ser allting så klart. Hur påverkar det någon som döljer sitt brott? Författaren beskriver både hur det påverkar förövaren och offrets familj, och vad det får för konsekvenser på ett realistiskt sätt. Hur ska nu Frida lyckas lösa de problem hon har som ande? Ingen kan se ju se och höra henne. Hon känner sig frustrerad när hon inte kan hjälpa sina nära och kära. Vi får följa när hon senare lyckas att få saker att hända så att sanningen kommer fram, och familjen äntligen får reda på hur hon dött. Vi får också se hur Fridas liv hade sett ut om hon faktiskt hade överlevt den där kvällen. Ibland händer saker av en anledning. Jag gillar tanken på att andarna kan se oss och till och med hjälpa oss genom våra drömmar och genom mediala personer. Författaren beskriver tillvaron i limbo på ett fint och trovärdig sätt. Att man aldrig försvinner utan väntar på att få födas på nytt när man är redo. När man som bebis och litet barn fortfarande har kunskap om hur allt egentligen är och hur man så småningom glömmer livet i eftervärlden. Det är en fin bok om sorg, saknad och längtan efter att få träffa sina nära och kära igen. Denna fina och tänkvärda bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag var inte längre tjugo år utan snarare lika gammal som åldern på allting som någonsin har funnits och kommer att finnas. Ingenting var sig längre likt. När jag tittade tillbaka fann jag mig själv jorden och allt vad det innebär.

Jag ville skratta. Av hur allting var uppbyggt, hur livet fungerar. Jag hade fått svaren på alla mina frågor. Jag levde i något som man skulle kunna kalla för ett vakuum, ett tomrum, där allt och inget existerade samtidigt.

Jag visste nu att vi alla skulle ses igen på ett eller annat sätt, och det gav mig stor tröst. Kanske var det något som redan saknade mig, tänkte jag och tittade på mig själv som om jag kunde se mig själv.

Inte konstigt att jag hoppade till när jag faktiskt såg mig själv i spegeln, men jag såg inte ut som jag gjorde när jag levde. Jag var nu den jag verkligen är och mitt riktiga namn går inte att uttala med mänskliga bokstäver. Det är en känsla och ett ljud, det klingar i vackra toner.

Jag såg mig själv som hade hetat Frida Eriksson för bara några timmar sedan satt nu och tittade ut genom fönstret i en bil med två människor som hade ändrat hela min historia – eller jag hade gjort det själv också. Jag såg en vägskylt där det stod

”Surahammar tre kilometer” och i tystnad körde de vidare genom centrum för att sedan köra av den större vägen ut på landet där det var öppna fält med skog lite längre bort.

Bilen svängde åter in på en liten grusväg och passerade tre hus innan vi stannade vid ett rött tvåvåningshus med ett stort garage. Dom hoppade ut och hjälptes åt med att bära mig till baksidan av huset och där låg redan en stor jordhög.

Dom slängde min kropp i det utgrävda hålet och Karin sa med viskande låg röst: ”Gräv över så att ingen kan se och kom in sen.”

Kjell gjorde som hon sa men spanade hela tiden omkring sig, som om han sökte ögonkontakt med vem som helst. Erkännandet låg som ett flyktigt andetag i bröstkorgen. Hur skulle han någonsin klara av att leva med det här? När han kom in stod Karin i duschen och för en sekund tyckte jag mig höra att hon grät, men det var nog inte så.

Baksidetext;

Det här är berättelsen om hur jag dog.

Jag blev påkörd när jag cyklade hem genom natten, och sedan nedgrävd i en trädgård för att glömmas bort, gömmas för omvärlden. Den fjärde september blev min sista dag som Frida. Men det blev också den första dagen på mitt nya liv.

Farmor kallade på mig, och ville att jag skulle följa med henne in i ljuset. Men jag stannade i limbo. Jag var tvungen att se vad som skulle ske med min familj, mina kollegor och framför allt med Karin – kvinnan som körde ihjäl mig i mörkret. Skulle rättvisa någonsin skipas? Och vem ska jag bli efter döden?

Jag fanns och kommer alltid finnas är en filosofisk roman om att möta sig själv i en förlust, och om att en isolerad händelse kan ge stora ringar på vattnet. Kan något så tragiskt som en människas död länkas samman till spirande hopp och blomstrande kärlek?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Man med onda ögon

"Man med onda ögon" av Peter Gissy, och pocketversionen är utgiven av Visto förlag. Bokrecension; Vi får följa Annie Mallman som är rättspsykolog. Man har hittat en gammal väska i Säveån. Väskan visar sig innehålla en mördad kvinna. Kvinnan är styckad, och bara underdelen står att finna. Polisen känner direkt att de har med en märklig mördare att skaffa. Tidigt börjar man fundera om mordet kan vara ett så kallat ritualmord. Polisen inser snabbt att de behöver en gärningsmannaprofil för att hitta honom, och man kontaktar därför Annie Mallman. Annie är gravid och när Göteborgspolisen kontaktar henne för att hon ska göra en psykologisk profil på gärningsmannen, är hon först tveksam. Hon har bekymmer med sin dementsjuka far och funderar mycket över sitt ursprung och varför hennes mamma lämnade henne. Samtidigt som hon också funderar över sitt särbo förhållandet med pojkvännen Oskar, nu när hon är gravid. Annie tror att mördaren har fler mord på sitt samvete och det börjar bli bråttom att hitta honom, innan nästa mord sker. Mördaren följer noga vad som skrivs i media. När mördaren börjar förstå att Annie och polisen är honom på spåren, ser han bara en möjlighet att komma undan. Snart inser polisen, att Annie kan vara mördarens nästa offer.

Wow! Detta är en bok som djupdyker ner i det mänskliga psyket. Vad är det som driver en mördare egentligen? Kan man se att någon är mördare, eller ser han ut som vem som helst? Detta är den andra delen om rättspsykologen Annie Mallman, men jag har tyvärr inte läst den första delen. Dock tror jag att man kan läsa båda böckerna fristående. Vi kastas in i en riktigt spännande mordgåta där gärningsmannen gör allt för att komma undan rättvisan. Gärningsmannen har dessutom ett ovanligt brutalt tillvägagångssätt. Det händer också mycket huvudpersonens Annies liv. Boken innehåller bra miljö- tillika personbeskrivningar. Det enda jag inte gillade med boken var att huvudpersonen dricker en del vin, vilket förvånade mig med tanke på att hon är gravid. Boken innehåller korta men spännande kapitel som driver handlingen framåt i snabb takt, vilket gör denna boken till en riktig bladvändare. Boken är svår att lägga ifrån sig, för man vill bara fortsätta att läsa. När jakten tätnar och polisen precis ska fånga gärningsmannen, lyckas han på något sätt överlista dem och glider oväntat ur deras händer. Jag läser gärna mer av författaren. Denna spännande kriminalroman får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 16

Annie var genomsvettig. Mötet på polishuset hade varit pressande. Närmast som ett förhör som hon inte varit beredd på. Egentligen behövde hon gå igenom materialet närmare för att kunna uttala sig. Det hon sagt var ändå rätt allmänna saker. Hon visste av erfarenhet att det krävdes mer specifika detaljer för att hon skulle kunna bidra till att ringa in gärningsmannen. Generellt sett var ju utredningsarbetet både tradigt och tidsödande. Ofta var mycket av jobbet bortkastat, och dessutom innebär det nästan alltid en kamp mot klockan. Om de skulle lyckas stoppa gärningsmannen behövdes ett genombrott relativt snart. En sak var klar: Han såg säkert inte ut som det monster han var. 

Medan hon var på väg ut till bilen läppjade hon på en kall burk Coca-Cola som Gittan langat över till henne innan hon gick. Hon tryckte den mot kinden. Gittan måste ha förstått hur det var med henne. 

Det såg ut som om det skulle börja regna. Från Skånegatan en bit bort hördes ett ökat trafikbuller. Folk var på väg hem efter arbetsdagen. 

När det ringde i mobilen såg hon att det var Camilla. Hon tvekade först innan hon svarade. 

"Hallå?" sa Camilla. "Allt väl?"

"Visst. Förlåt. Jag har varit upptagen och inte haft tid att ringa." Hon valde att vara formell. 

"Det förstår jag. Du, det handlar om det här mordet i Lerum. Vi på redaktionen har fått ett pressmeddelande och det blir man ju inte klok på."

"Jasså? Från polisen?"

"Från er informationsavdelning. De öser ur sig sådant i tid och otid. Det är verkligen tunt. Det står inte mycket mer än att en död kvinna påträffats i ett skogsparti utanför Lerum."

"Jo, men det är ju så också."

Camilla förställde rösten när hon läste innantill: Den avlidnes identitet har inte kunnat fastställas än. Polisens tekniker håller på att arbeta på platsen för att säkra eventuella spår och bevisning. Det finns i nuläget ingen misstänkt i ärendet." Hon tystnade. "Där var det slut. Det är ju väldigt allmänt hållet. Eller hur? 

Annie kastade Cocka-Cola burken i en papperskorg och genade mellan två bilar. " Jag vet inte mer än så."

Baksidetext;

Är det ett ritualmord? 

Väskan i Säveån innehåller någonting som får Göteborgspolisen att inse att de är en märklig mördare på spåren. Mycket tyder på att mannen har flera mord på sitt samvete.

Rättspsykolog Annie Mallman kopplas in för att hjälpa till att ringa in gärningsmannen och förhindra ytterligare övergrepp. Hon engagerar sig motvilligt - nu när hon är gravid räcker inte tiden till som det är, speciellt eftersom hennes dementsjuka pappa samtidigt kräver uppmärksamhet.

 Polisjakten tätnar och när den flyende gärningsmannen förstår att polisen närmar sig ser han bara en möjlighet att komma undan... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna

"Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna" av Elin Österberg illustrationerna är gjorda av Emma Billgren Söderström, utgiven av Visto förlag. Bokrecension; I denna boken för barn 6-9 år, lär vi känna prins Svartimus som bor i ett slott i landet Lorhem. En kväll ser Svartimus skuggan av en drake. Sedan hörs tre isande skrik. Svartimus springer till kusinernas torn, för att se vad som står på. Det visar sig att hans bästa kompis och kusin, Vitamus, trillingsystrar har försvunnit från sitt gemak. Men vem är det som har kidnappat de tre flickorna? När Svartimus och Vitamus undersöker flickornas rum, förstår de snart att en drake har kidnappat dem. Svartimus och Vitamus rymmer från slottet, för att hitta flickorna. Detta blir inledningen till ett rafflande äventyr, där Svartimus möter riddare, stentroll och mäktiga drakar. Till hjälp får de Vitamus farmor Granita. När även Vitamus försvinner, blir Svartimus förtvivlad. Men även Svartimus kommer ivägen för draken, och Svartimus blir förvandlad till en drake. Det kommer förändra hans liv för alltid. Kommer Svartimus kunnat rädda sin vän och trillingarna och kommer han kunna bli sig själv igen? Och varför har draken Askita kidnappat trillingarna?

Detta är första delen i serien om Drakvännerna. Jag har läst en annan bok av författaren förut, Kristallstaven, som är första delen i en annan bokserie, som jag också kan rekommendera. För det första så gillar jag alla fantasifulla namn som författaren har hittat på. De är både väldigt fina tillika fyndiga. Jag gillar också alla spännande karaktärer och miljöer. Författaren beskriver alla karaktärer och miljöer, och hur de ser ut på ett bra sätt. Boken är spännande och det händer saker hela tiden. Boken har också en stor och läsvänlig text för de som precis har lärt sig att läsa. Jag rekommenderar denna mysiga bok till alla barn som gillar historier om prinsar, drakar, och spännande äventyr. Boken har ett fint slut och allt löser sig till det bästa. Hur det ser ut i landet Lorhem, kan man se i kartan som finns illustrerad i början på boken. Det ska bli spännande att följa Svarimus och de andra karaktärerna i de följande delarna. Jag gillar även omslaget. Denna mysiga fantasybok för barn får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Kidnappningen

Svartimus drog isär de eldröda draperierna och nu hördes de tre isande skriken igen. Genast sprang han mot kusinernas torn med Vitamus i hasorna. 

När Svartimus kom upp brakade Gnejse just igenom den låsta dörren till sina döttrar. Vitamus stod stel av chock kvar utanför och Svartimus tog honom om axlarna.

"Mina flickor!" Gnejse föll på knä i trillingarnas rum mellan omkullvälta möbler. Delar av sängdraperierna singlade ned över honom men han verkade inte ens märka det. Flickorna var borta! Vitamus sjönk ned bredvid sin pappa och de vita ögonen tårades. 

"Vad är det som pågår?" pep en röst bakom Svartimus. 

"Pappa!"

Lore kramade sin son. 

"Berätta vad dom hänt!"

"Jag vet inte. Jag vet inte, pappa", sa Svartimus och skakade på huvudet. 

Lore nickade kort. "Jag ska tala med Gnejse, ta med Vitamus till hans rum och skicka efter resterna av chokladmjölken till honom!" 

"Ja, pappa!" Svartimus föste ut Vitamus genom gemaksdörrarna. Långt ned i korridoren hörde de Gnejses skrik bakom sig. Svartimus hastade ned till kokerskan och bad om chokladmjölk i två krus. 

När han kom tillbaka hade Vitamus lämnat sitt sovgemak och även trillingarnas rum stod tomt. Lore och Vitamus satt framför brasan i torgets bibliotek.

Lore reste sig när han såg Svartimus komma in. 

"Flickorna har blivit kidnappade. Gnejse har gett sig iväg innan spåren försvinner. Jag föreslår att du stannar hos din vän i natt", sa Lore. Svartimus nickade. "Jag har lovat Gnejse att förbereda riddarna. Vi ses till frukosten."

Svartimus betraktade sin pappa när han med tunga steg lämnade dem. Det såg ut som att han bar alla bekymmer i Lorhem på sina axlar. Kanske gjorde han det också. Svartimus tänkte på draken han sett och svalde hårt.

Baksidetext;

I det kungliga slottet i landet Lorhem, står prins Svartimus ofta och tittar ut genom fönstergluggen i sitt torn. Han längtar till fälten och skogarna utanför. Dit, säger Hans pappa, att han inte går gå. Där finns rövare och farliga djur. I andra änden av Lorhem bortanför Taggbergen, finns något ännu värre. 

I Askdalen, där allt är svart och dött, lurpassar de farliga drakarna. 

En kväll ser Svartimus en enorm drakliknande skugga utanför fönstret, och när bästa vännen Vitamus trillingsystrar försvinner förstår Svartimus att något är riktigt fel. Vännerna bestämmer sig för att rymma från slottet. Men äventyret visar sig bli farligare än Svartimus kunnat föreställa sig. Vännerna möter allt ifrån riddare till stentroll och mäktiga drakarna.

Askita, en enorm drake med glödande ögon och en smittande sotsvart rök, förändrar Svartimus liv för alltid. Kommer de att kunna bryta Askitas förtrollning så att allt blir som förut?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs även min recension av "Kristallstaven" 

här

Läs min intervju av författaren här

Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget

"Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget" av Elin Östberg utgiven av Visto förlag. Bokrecension; för barn 9-12 år. Boken handlar om Linn`ea. Hon hinner knappt vara i skolan. Så fort hon träffar någon i skolan som är sjuk, smittas hon direkt. Det tar på krafterna och hon blir efter med skolarbetet. Det är snart sommarlov och hon ska precis gå ut fyran. Då börjar spännande saker att hända henne. Linneas kristallhalsband börjar skifta i färg, och det blir inledningen till en helt ny tillvaro. Hon och hennes föräldrar flyttar därmed in i Besthuset. Hon kommer under sommarlovet förvandlas på mer än ett sätt. Hon bär nämligen på egenskaper som hon inte visste att hon hade. Tillsammans med sina nyfunna vänner, måste hon dessutom försöka lösa det ena mysteriet efter det andra. 

Detta är den första delen i en fantacy triologi, och författarens debut bok. Författarens andra bok ges ut i november. Boken handlar om att hitta sin egen identitet samt att finna sin inre styrka. Jag gillar tanken på människor som kan skifta till djur. Den här boken är inspirerad av Jämtlands djurliv, och vi får lära känna många olika karaktärer, som skiftar till dessa djur. Jag gillar hur författaren gestaltar sina olika karaktärer samt den fint beskrivna miljön omkring dem. Handlingen är spännande och det händer mycket i boken. Det är också en fin bok om vänskap, och att hjälpa varandra när man har det svårt. Trots att boken riktar sig till de lite yngre läsarna, känner jag att även jag har glädje av att läsa boken. Boken har en bra och läsvänlig text. Boken är väldigt snyggt förpackad. Jag hoppas på att inom kort få läsa fortsättningen på boken och jag läser gärna mer av författaren. Denna fina bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Beskyddarna

På fredagsförmiddagen var det fint väder. Linn`ea satte sig på bänken och tittade på när barnen spelade fotboll. Själv orkade hon aldrig vara med på något som var ansträngande. Pampia brukade låta Linn`ea slippa gymnastiklektioner och friluftsdagar. Istället ägnade hon tiden åt att komma ifatt med de lektioner hon missat sedan sist hon var sjuk. Linn`ea betraktade fotbollsspelarna. Målvakten och anfallaren i ena laget verkade riktigt bra.

Målvakten var lång och bredaxlad och hans stora leende fick Linn`ea att besvara det utan att tänka på det. Han hade snaggat gult hår och snälla, bruna ögon. Framförallt lade hon märke till att han bar en kedja med en gul stav runt halsen. Anfallaren var en tjej som såg mycket stark ut även om hon bara verkade vara lite äldre än Linn`ea. Hon var snabb och aggressiv och sparkade så hårt på bollen att målvakten i det andra laget knappt vågade kasta sig efter den. Målvakten med de snälla ögonen ropade åt henne att ta det lugnt med stackarna. Hon bara flinade. Tjejen hade spretigt, klarrött hår. Hennes ögon var så ljusa att de såg gula ut. Hon hade också en halskedja med stav, men hennes var röd.

Linn`ea bestämde sig för att heja på laget med den fina målvakten. Hon blev riktigt ivrig i sina hejarop och killen log och nickade åt hennes håll. Linn`ea log tveksamt tillbaka. 

Så såg Linn`ea Aron komma ut från skolbyggnaden. Han stod på andra sidan om fotbollsplanen och betraktade den tuffa anfallaren spela. Han hejade ivrigt på hennes lag, men slutade när hon gav honom en arg blick. Han förde sin vita lugg bakom örat och såg sig nervöst omkring. Så fastnade hans blick på Linn`ea som inte kunnat låta bli att skratta. Hon slutade tvärt, svalde hårt och tog upp en bok att gömma sig bakom.

Baksidestext;

I den lilla staden Snöbergabor Linn`ea med sina föräldrar. Våren då hon går ut fjärde klass börjar spännande saker att hända. Linn`eas kristallhalsband skiftar i färg och hon får komma med i Heliangänget. Linn`ea flyttar in i Besthuset, ett enormt hus som ser ut som en förvuxen trädkoja och med en mängd spännande rum. Men det mest magiska med flytten visar sig vara hennes egna egenskaper: Linn`ea börjar sakta men säkert att förändras på mer än ett sätt.

Linn`ea måste snart läsa det ena mysteriet efter det andra tillsammans med sina nyfunna vänner. För vem är egentligen mobbaren Aron? Vad är det för mörk historia som Kristallstavenn bär på? Och vad är det för monster som stryker omkring i Hemliga skogen?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Brev från en vampyr

"Brev från en vampyr" av Tobias Widberg utgiven av Vistoförlag. Bokrecension; I den här boken lär vi känna William, som är sexton år gammal. Han har levt ett ganska ensamt liv, medan hans föräldrar mest har jobbat utomlands. När han var liten fick han följa med när de arbetade, men numera väljer han att stanna hemma i stället. Han har fått klara sig själv de senaste åren. Vilken tur att han har sina två goda vänner, Nova och Adam. De gillar att se på film tillsammans. En dag får han ett brev. Ett brev som han verkligen inte ville ha. Han har nämligen blivit bjuden till greve Lazbors årliga bal. Greven bor i stadens slott, och han är dessutom vampyr. William vet att vampyren får blod från sjukhuset, som det är meningen att han ska äta. Men William har mardrömmar om vampyren, vilket får honom att tro att vampyren inte är så vänlig som alla tror. Dessutom vet han att människor i många år dött under oklara omständigheter. Många av dem har dessutom varit tömda på blod. Speciellt människor som har tackat nej till att komma på den årliga balen. Han måste därför leta efter bevis mot greven, för att kunna sätta dit honom. Vi får nu följa de tre vännernas sökande efter sanningen. Men ska de lyckas hitta bevis mot greven innan balen går av stapeln? 

Detta är en bok för den lite yngre läsarskaran, men jag gillar att läsa om vampyrer, så jag tyckte ändå att jag hade glädje av att läsa den här boken. Men egentligen blev jag lite rädd, och vågade inte riktigt somna efter att ha läst några kapitel ur boken på kvällen. I den här boken är vampyren verkligen varken ovanligt stilig eller snäll. Tvärt om är han ganska ruskig och skrämmande. Nu förtiden tycks vampyrerna mest bli beskrivna som en romantisk varelse, som man ska bli förälskad i. Men är en vampyr egentligen inte ett monster? Den här vampyren, Lazbor, är i alla fall det. Författarens beskrivning av denna vampyren gjorde den här berättelsen väldigt realistisk. Boken påminner mig lite om Bram Stokers "Dracula", som gav mig samma känsla av rädsla, när jag läste den som tonåring. Vi får följa William och hans  kamrater under sommaren, medan de letar efter bevis som kan fälla vampyren Lazbor.  Jag funderade medan jag läste på hur det skulle gå för William och hans vänner, då vampyren ganska omgående kommer underfull med att han är bevakad. Jag gillade verkligen att vampyren inte är så där gullig och söt. Det är också kul att bokens handling utspelar sig i Sverige. Jag ger därför boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8

Tringbyhamn var ett gammalt fiskesamhälle längs den svenska västkusten. Staden var väl egentligen som vilken liten kuststad som helst, om än en gnutta isolerad från resten av landet. Den bestod både av en bit fastland och av en liten ö. Ön och fastlandet skildes åt av en knapp kilometer vatten, men efter ön fortsatte havet mil efter mil. 

Havet var också en stor anledning till att människor försvunnit där. Många av invånarna var fiskare och levde av vad havet hade att erbjuda. Därför befann de sig ute till havs även i de tuffaste av förhållanden. Och väderförhållandena kunde vara riktigt tuffa här. Så det var inte så konstigt att det inträffade många olyckor. Fler olyckor än på andra ställen. Det var ju knappast någonting man kunde anklaga en vampyr för. 

Stadsdelen på fastlandet bestod av ett litet centrum uppe på en höjd omringat av både lägenheter och villaområden, en liten sjö och sedan skog. Skogen omringade dem och bredde ut sig över stora ytor åt alla håll. Ner mot havet gick det två vägar som åt var sitt håll ringlade in resterande delen av samhället. De möttes igen vid det stora centrumet och hamnen. Från fastlandets hamn tog man Tringbyhamnfärjan över till ön och stora hamnen. Stora hamnen var nuförtiden mindre än den på fastlandet men namnet levde kvar sedan den tiden då den varit störst. 

Ön bestod egentligen av två öar med en liten bro som förenade dem. Det var på den mindre av öarna som flest personer bodde och på den större fanns stora hamnen, affärer och rökeriet. Det var även på öns stora del som Zawodzki slott stod och greve Lazbor Zawodzki bodde. 

Det fanns två sätt att ta sig till och från Tringbyhamn - med båt eller bil via norra och södra vägen som gick längs kusten. Oavsett vilken väg man valde så var det långt till nästa samhälle. Staden låg väldigt avsides, skild från resten av världen. På ena sidan stora mängder skog och på den andra av ett helt hav. 

Nuförtiden var den vanligaste vägen in och ut ur staden att åka bil. Förr var det många båtar som kom hit för att skeppa både varor och människor men eftersom det var närmare att ta sig till andra hamnar, i andra fiskesamhälle, kom det inte hit lika många båtar längre. Nu var det nästan uteslutande de likala fiskebåtarna som lade till i de båda hamnarna. Och färjan som gick däremellan så klart. Avskildheten bidrog dock till att det kom förvånansvärt många turister. De lockades av skogen och havet. Av lugnet och tystnaden. Säkert lockades även en och en annan turist hit av historierna om vad som bodde i den lilla staden. För vem var inte nyfiken på en bra spökhistoria. 

Baksidestext;

Vad skulle du göra om du delade en stad med en vampyr? 

Den frågan har sextonåring William inte funderat speciellt mycket på. Kanske är det som de flesta i det lilla fiskesamhället tror, greve Lazbor är en vänlig vampyr som får din föda levererad till sig från stadens sjukhus. Även om Williams mardrömmar säger honom något annat. 

Men när William en dag får inbjudan till Lazbors årliga bal vänds allt upp och ner. William vill verkligen inte gå dit, men vad händer om han tackar nej? De få personer som gjort det tidigare har dött under oklara omständigheter... 

Nej, för att slippa gå är han tvungen att bevisa för alla att vampyren inte är så oskyldig som han verkar. Men han har bara sommaren på sig innan balen äger rum. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

En lägenhet full av stjärnor

"En lägenhet full av stjärnor" av Jessica Sjöblom utgiven av Visto förlag. För barn 9-12 år. Alva önskar sig ett riktigt äventyr. När en av grannarna flyttar blir deras lägenhet tom. Men händer det inte lite underliga saker där ändå? Vem är det som drar ner persiennen där inne, t ex. När Alva går på jullov ska hon hämta en låda från förrådet i källaren, träffar hon på en märklig flicka. Senare hjälper hon flickan till lägenheten som står tom efter att hon har blivit skadad. Väl där träffar hon också flickans bror, och de verkar som om de bo i den tomma lägenheten. Sent en kväll kommer flickan och berättar en märklig historia. Det blir inledningen till Alvas största önskan om ett riktigt äventyr. Snart är hela familjen involverad i kampen mellan goda och onda skogsvarelser. 

Detta är författarens debutbok. Den här boken var riktigt mysig och lagom spännande tycker jag. Jag hade älskat den här berättelsen som barn. Boken påminner mig om filmen med tomtar och troll, som jag gillade att se när jag var liten, och även julkalendern Trolltider, som var en favorit. Boken har en lagom stor text för åldern. Gillar man sagor om tomtar och troll ska man absolut läsa denna fina bok. Boken är full av kärlek, spänning och magi. Jag gillade också att Alvas mamma och pappa var involverade i Alvas äventyr. Jag tycker om hur karaktärerna är gestaltade och jag föll speciellt för det lilla skogstrollet Stick samt den lilla kaninen Kapris. Jag gillar också hur författaren beskriver miljön i berättelsen. Vi lämnades med en liten cliffhanger så det kanske kommer en fortsättning. Jag hade verkligen velat läsa mer om Alva och hennes tomtevänner. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

KAPITEL 16

En stor vedspis stod i sanddynerna, mittemellan några mörkgröna grästuvor. En inbjudande brasa sprakade i spisen, och något som doftade så gott att det började kurra högt i Alvas mage, puttrade i en stor järngryta över elden. En kvinna stod och rörde om i den med lugna rörelser. Hon stod med ryggen vänd mot dem. 

Bredvid spisen stod en grön kökssoffa uppställd i lä i en sandgrop, med det blå havet som bakgrund. På sofflocket låg en man utsträckt och tycktes sova. Bröstkorgen höjde sig upp och ner, som en böljande våg när han andades. Ett stort träbord med långa bänkar på vardera sidan stod vid vattenbrynet. Bordet var dukat, men ingen satt vid det ännu. Alva tittade storögt på Juni, som brände av ett porlande skratt. 

"Välkomna hem till oss!" sa hon och slog ut med armarna. Det verkade vara signalen som fick rummet att vakna till liv. Kvinnan vid spisen vände sig strålande om och kastade sleven i grytan samtidigt som mannen på soffan hoppade upp i ett vigt skutt. Tillsammans bredde de ut sina armar, och Juni smälte i deras famnar. 

"Mamma! Pappa!" mumlade hon mot deras bröst. 

"Mitt barn!" viskade Junis mamma med munnen tryckt mot hennes hår. 

I hörnet närmast Alva och mamma fanns ytterligare en dörröppning, och ut ur den kom två av de minsta män som Alva någonsin hade sett. Pappa fick hastigt gå åt sidan för att inte bli nersprungen. De var de första som Alva hittills sett som åtminstone liknade de tomtar som fanns i hennes gamla sagoböcker. Männen var knappt en halvmeter långa. Båda hade långt, gråvitt skägg och mustasch. Den ene mannen var klädd i bruna byxor, en mörkblå tunika och bar en brun, konformad mössa på huvudet. Hans ögon var snälla. Den andra mannen var helt klädd i grönt. Hans ögon kunde Alva inte riktigt se, för de var fösta på Juni och hennes föräldrar. 

De tjoade fram till dem och kramade om Junis ben. Hon trasslade sig loss från sina föräldrars armar, böjde sig ner och kramade om de båda männen. Under hela denna lyckliga återförening stod mamma, pappa och Alva tysta vid dörren. De ville undvika att störa på alla sätt de kunde. Men nu vände sig Juni mot dem. 

Baksidestext;

När Alvas granne flyttar ut ur deras lägenhetshus börjar mystiska saker hända. Samma dag som Alva ska gå på jullov träffar hon en märklig flicka i källaren. Och när Alva nyfiket sneglar in genom grannens fönster blir frågorna fler och fler. Hon kan svära på att det var en riktig stjärnhimmel hon såg bakom persiennerna. Men det är väl knappast möjligt. Eller?

Snart kommer Alva och hennes familj dras in i ett äventyr bortom storstadsmyller och människoliv. I skogarna djupa mörker utkämpar sagolika varelser en kamp emot varandra, och Alvas önskan om att få vara med om något magiskt går från dröm till skrämmande och livsfarlig verklighet.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Det sista spåret

"Det sista spåret" av Alice Valentin, utgiven av Visto förlag. För ungdom och unga vuxna. Boken handlar om Emilia. Hon är sjutton år och har precis fått sommarlov. Hon är olyckligt kär, och bästa vännen har dessutom rest bort. Nästa termin är det sista året på gymnasiet. Hennes föräldrar berättar plötsligt att de tänker skilja sig. Något som gör att sommarlovet inte kan bli värre, är att mamman har hyrt ett hus nere i Åhus över sommaren. Hon vill att Emilia ska följa med. Pappan ska arbeta över sommaren, och flytta ur sina saker i lugn och ro, medan mamman och Emilia åker bort. Väl framme i huset  i Åhus hittar Emilia av en slump en gammal dagbok, som är skriven av någon med initialerna I.V. Vem är denna unga kvinna? Emilia kan inte låta bli att läsa hennes dagbok, och den utvecklas snart till en romantisk kärlekshistoria. Efter att dagboksberättaren skrivit att hon ska träffa en viss kille, tar dagboken plötsligt slut. Emilias magkänsla gör att hon tror att det hänt den unga kvinnan något. Emilia vill veta vad som hände den där gången för länge sedan. Hennes efterforskningar gör  att även Emilia finner kärleken.

Detta är författarens debutroman och en berättelse för unga vuxna. Dock tyckte jag som lite äldre att den var både bra och underhållande. Det fina bokomslaget, och den spännande inledningen, gjorde att jag inte kunde släppa boken ifrån mig. En riktig bladvändare. Jag gillar hur författaren lyckas förmedla hur det känns att vara ung, och olyckligt kär, samt hur det kan vara att känna sig osäker inför framtiden. Många unga människor kan nog relatera till den känslan. Huvudpersonens tankar och känslor känns realistiska och äkta. Sedan är historien otroligt fin, spännande och välskriven. Här vävs framtiden ihop med det förflutna på ett bra sätt, samtidigt som inte bara ett, utan två mysterium bakas in i historien. Boken innehåller en lagom dos av spänning, kärlek och en gnutta allvar. Miljöbeskrivningarna är magiska, och gör att man gärna skulle vilja åka till Åhus, och jag blir jättesugen på att se Stenshuvud som jag inte besökt någon gång. Boken är väl läsvärd och får av mig ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Nästa morgon väckte mamma mig tidigt och vi drog ut till Stenshuvud. Vi klev in i en riktig sagoskog  med stenar som såg ut som förstenade troll och vackra träd med spretande grenar. En del hade fallit till marken och blivit liggande där aldeles orörda. Här var allt som det var, inte det minsta tillrättalagt. Jag trivdes i det. Fåglarna sjöng och insekter surrade i vinden. Luften var kvav och svetten låg som en hinna på varenda centimeter av kroppen.

Vi tog oss med viss ansträngning upp på högsta toppen. Jag insåg att jag måste göra något åt min kondition när det tog typ tio minuter att återfå normal andning. Väl uppe när svimningskänslorna lagt sig, tittade jag ut över skogen och havet. Vinden fladdrade i håret och jag svajade till när jag blickade mer mot den brantaste sidan. Vågorna som ser så höga ut från stranden, såg bara ut som små krusningar härifrån. 

Jag tänkte på I.V. När jag spanade ut över vidderna. Tänk att hon också hade varit precis här, på denna plats. Det var verkligen lika vackert som hon beskrev det i sin dagbok. Jag slogs av hur liten jag var, så obetydligt liten jämfört med världen. Jag tänkte på hur många som gått upp och ner för det här berget före mig och som kommer att göra det efter mig. Människans tid är verkligen begränsad men berget kommer att stå här för evigt. Jag drabbades plötsligt av en stress inför framtiden som jag inte kännt så här stark förut. 

Vad ska jag bli när jag blir stor? Ska jag plugga när jag går ut gymnasiet eller börja jobba direkt. I så fall med vad? Jag hade hela tiden tänkt att jag kommer komma fram till det sedan. Ju närmare studenten jag kom desto mer började jag tvivla på det. Alla andra visste redan att de skulle ut och resa eller börja plugga till sjuksköterskor, jurister eller idrottslärare. Jag hade ingen aning. 

Baksidestext;

Olyckligt kär, lämnad av sin bästa vän och med föräldrar som ska skilja sig blir sjuttonåringa Emilia tvungen att följa med sin mamma till ett strandhus i Åhus hela sommaren.

En upphittad dagbok skriven av en ung tjej, en kärlekshistoria som tar sin början bland sidorna men som får ett abrupt slut, väcker både en dålig magkänsla och en lust att ta reda på mer. 

Det blir en sommar där Emilias grävande i det förflutna får allvarliga konsekvenser, hon möter sina rädslor och konfroteras med familjeproblem. Men hon finner också oväntad styrka och hopp om ny kärlek, när en gnista tänds från oväntat håll. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sättet du älskar

"Sättet du älskar" av Sherine Calloway, utgiven av Visto förlag. Den här boken handlar om Laura från Chicago. Hon har ett fantastiskt liv att se fram emot. Hon ska bli konstnär, och är tillsammans med sin atletiska pojkvän, Chris. Båda bor i Chicago, och de har bestämt att de ska flytta ihop så fort det går. Alla deras planer går i kras då Lauras föräldrar plötsligt bestämmer att de ska flytta till Malmö i Sverige. Det står dessutom snabbt klart för Laura att det inte kan bli aktuellt med ett långdistans förhållande. I Sverige ska Laura börja i en ny skola. Hon får snabbt nya vänner, och vi får följa hennes nya liv. Vi får följa med på fester, till skolan, shopping och mycket annat som tillhör Lauras nya liv i Sverige. Hon blir ganska snabbt förälskad i en kille med bruna ögon, men vem är han egentligen? Och varför undviker han henne? Och det där gänget som glider runt på gatorna i stan. Vad är de ute efter? Allt ställs på sin spets en sen januari kväll.

Detta är en fin bok om, att få en nystart i livet. Men boken belyser också svåra frågor som rasism och fördommar. Vi får följa Lauras liv på ett bra och realistiskt sätt och jag gillar författarens amerikanska sätt att skriva. Det känns som det är huvudpersonen i boken som skriver sin berättelse. Rasismen och fördommarna finns såklart även här i Sverige, men ändå känns det som om huvudpersonen trivs väldigt bra trots allt. Det känns som hon finner sig väl till rätta i allt det nya. Laura får t ex snabbt nya kompisar och dras med in i kompisgänget. Hon blir medbjuden på fester och ett stort pluss är den nya vännen Eva och den nyväckta kärleken till Simon. Det är svårt att veta vart han står. Han växlar mellan att vara både kall och varm. Ja, jag tycker att det är en fin bok om en flickas väg in i vuxenlivet med allt det innebär, och hennes funderingar om livet i stort. Denna fina bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Kristian bor lite längre ifrån skolan så vi är tvugna att ta bussen för att komma dit. Klockan är strax midnatt och Eva och jag står utanför den stora trädörren till Kristians hus. Det spelas hög musik och vi kan höra högt prat inifrån när vi ringer på dörrklockan. 

"Kom in!", ropas det men vi står kvar. 

Kristian öppnar dörren omedelbart och hälsar oss välkomna med ett stort leende. Han är ganska fin med sitt lockiga hasselnötsbruna hår, sina mörkgröna ögon och de tydliga smilgroparna som visar upp sig på varje kind när han ler.

Ögonen är spegelblanka, han är redan full och han tar några vingliga steg bakåt samtidigt som han gestikulerar åt oss att komma in. Huset är enormt och den långa ljusa hallen ser ut att ha översvämmas med vad som ser ut som hundratals skor. Bestie Boys spelas på stereon när Eva och jag tar på oss skorna och försiktigt placerar dem ovanpå högen i förhoppning om att vi lättare ska kunna hitta dem i slutet av natten. 

Kristian leder Eva och mig in i vardagsrummet, där är redan massor av folk som antingen sitter i den stora skinnsoffan eller står runt i det stora rummet och småpratar. Han förklarar att vi kan ta för oss av vad som än ligger på köksön. Vi vinkar hej till alla människor vi passerar. När vi kommer fram till köksdelen lämnar jag över flaskan med vitt vin till Kristian.

"Tack mina damer, vad omtänksamt. Jag ställer den i kylen. Ok?" säger han och ger oss båda varsin iskall Hooch innan han ber oss njuta av festen och lämnar för att ta emot nästa ankommande gäster. 

"Han verkar trevlig", säger jag meningsfullt och vänder mig mot Eva. 

"Ja, det är han. Han är verkligen söt." Hon rodnar och börjar skratta.

Hon har åtminstone några alternativ om saker och ting med Max inte går som planerat. Eva berättar att Kristians föräldrar reser mycket och ofta lämnar Kristian och hans lillasyster Frida ensamma hemma. Tydligen är Fridas och Kristians föräldrar i London över helgen och har låtit dem ha en fest med sina närmaste vänner. Jag skulle dock inte beskriva den här festen som liten, det måste vara minst trettio personer här och jag kan inte låta bli att hur mamma och Daniel hade reagerat om jag hade ordnat en fest som denna hos oss. Jag skakar på huvudet, tanken att behöva förklara röran för dem dagen efter säger sig självt och jag inser att min grej att gå på fester istället gör att hålla dem.  

Baksidestext;

Laura är en smart och självständig tjej med skin på näsan och hon vet precis vad hon vill. Hon ska bli konstnär och planerar ett fantastiskt liv i Chicago med sin atletiske pojkvän Chris. En dag, utan förvarning, sätts hennes värld i gungning. Lauras mamma och styvpappa meddelar att de ska sälja huset i Chicago och att hela familjen ska flytta till Sverige, till en stad som heter Malmö.

Nu måste Laura försöka hitta pusselbitarna som ska leda henne tillbaka till livet i storstaden och till konsten. Men det visar sig bli svårare än hon någonsin kunnat föreställa sig. Vem är den mystiska killen med de bruna ögonen? Och vad vill det där gänget som glider runt på stan med hotfull uppsyn? 

Lauras liv blir aldrig detsamma igen. Kommer hon välja att gå tillbaka till livet innan eller har hon äntligen hittat hem? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kattpojken och tidstjuven

"Kattpojken och Tidstjuven" av Sofia Saxell och illustrerad av Hedvig Wisselgren, utgiven av Visto förlag. För barn 3-6 år. Den livliga pojken Elving har ett bra liv. Han är aktiv och gillar att leka. En dag får han ett syskon, och hans mamma har inte tid för honom längre. Mamman är trött och tycker att han ska gå ut, eller in på sitt rum och leka. Det regnar ute så han går in på rummet. Då förvandlas han till Kattpojken och i stället befinner han sig i den djupa skogen. I djupa skogen får han ett uppdrag. Han ska hitta tidstjuven och ta tillbaka tiden. Vi får följa Kattpojken genom skogen, i sin jakt på tidstjuven. Han träffar på olika djur där. Jag läste bilderboken för min dotter Samantha, som tyckte jätte mycket om den. Berättelsen är en tankeväckande berättelse om hur det kan kännas när man får ett nytt syskon. Att barnet kan känna att man inte blir sedd. Men om man inkluderar det äldre barnet i skötseln av den nyfödda, så känns allt mycket bättre, för det äldre barnet. Bilderboken innehåller väldigt fina och tilltalande bilder och lagom lång text för en mysig sagostund. Rekomenderas om ni snart ska få ett syskon. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Från boken;

NU FÅR DET RÄCKA! Om ni ska stöka och stoja får ni gå någon annan stans! 

-Förlåt! Surrar den chockade flugan. Förlåt, det var inte meningen, men vi har bråttom! Bråttom, bråttom, bråttom!

SURR SURR!

När surret försvinner både känner och hör Kattpojken att han börjar bli hungrig. Magen kurrar och knorrar. Han spejar efter efter något gott men han är varken sugen på löv eller barr.

-PSST! Hördu!Ho...ho, katt...eh...KATTPOJKEN! Kolla hit upp!

Vad är detta? Har någon lyckats smyga sig på honom? Kattpojken spejar upp mellan grenarna.

-Vem är du? Var är du? mjauar Kattpojken förskräckt.

Baksidestext;

Elving lever ett ganska så härligt liv, tycker han själv. Men en dag förändras allt. En bebis kommer ut från mammans mage och gör att mamma blir trött och annorlunda.

Nu har hon inte tid för Elving längre. Det är då Elving blir Kattpojken. 

I del läskiga, djupa skogen får Kattpojken ett viktigt uppdrag. Han måste rädda djuren från den hemska Tidstjuven, den som skriker så högt att alla springer och gömmer sig. Men vägen dit är snårig och farlig. Kommer Kattpojken lyckas besegra Tidstjuven?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

I kaprifolens skugga

"I kaprifolens skugga" av Liz Essman utgiven av Visto förlag. Detta är författarens debutroman. Madeleine har precis flyttat till ön Bohus-Malmön. Den vackra idyllen på ön Bohus-Malmön avbryts av ett isande skrik. Grannen Bertil hämtar henne i egenskap av sjuksköterska, då man har funnit en äldre dam. Hon har en allvarlig huvudskada. Kvinnan är förvirrad och vad menar hon med de sista orden hon säger till Madelaine innan hon förs bort av ambulanspersonalen? Damen dör på sjukhuset och man upptäcker då att hon utsatts för ett hårt slag i magen. Det är detta slag som orsakat hennes död. En spucken mjälte. Går det en mördare lös på ön? Madeleine och Bertil försöker härmed nysta i fallet och hittar fler tänkbara förövare. 

Samtidigt som boken innehåller en spännande mordgåta så får vi ta del av sommar och sol, bad och huvudpersonernas trevliga och mysiga vistelse på ön. De grillar och har det allmänt skönt, med promenader och fikastunder, samtidigt som mordmysteriet utvecklar sig. Jag tyckte det var intressant att författaren vävde in sin kunskap som sjuksköterska i berättelsen och jag uppskattade de fina miljö-beskrivningarna. Boken var inte så lång, men jag läser gärna mer om karaktärerna på ön Bohus-Malmön. Jag gillar den minsta karaktären bäst. Den lilla jaktlabrador valpen Apollon. Denna spännande feelgood deckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Madeleine vände sig till den unga kassörskan och sa: "Ja, det där var ingen trevlig kund. Jag är imponerad över att du kunde behålla lugnet."

"Han hade väl vaknat på fel sida", sa kassörskan och log. 

Utanför affären såg Madelaine att samme man klev in i en svart BMW och körde iväg med en rivstart. Hon suckade "sicken lirare" och vände sedan hemåt för att steka torskrygg i smör med en skvätt grädde och dill. 

Madeleine hade intagit sin lunch och njöt av nybryggt kaffe på träsoffan i köket. Det knackade hårt på dörren och hon reste sig motvilligt för att öppna. 

Ja, ja, jag kommer, jag kommer!"

Hon öppnade och där stod Bertil med något svart i famnen.

"Vad är det nu du kommer med, Bertil?"

"Släpp in mig, kvinna så får du se", sa Bertil och trängdes sig på. 

Madeleine backade och lät honom komma in i hallen. Nu hörde hon ett ynkligt gnäll från Bertils famn och där...där kunde hon skönja en svart och lurvig päls som rörde på sig. 

"Just det!" sa Bertil och synade Madeleines frågande blick. 

"Kunde just tro det. Jag var helt säker på att om jag bara kom in genom dörren så skulle du falla pladask."

"Men gud så söt", sa Madeleine och nöp i kinden på vad som visade vara en valp. "Vad är det för ras? 

"Det är en jaktlabrador", sa Bertil. "Lena på pensionatet sa att du ville ha en hund så varsågod."

Bertil sträckte fram den ynkliga varelsen mot Madeleine. 

"Va, har Lena sagt det?" 

"Ja, hon sa att ni pratat om att du skulle skaffa hund."

"Men vad menar du?" Om jag och Lena över ett glas vin diskuterar att jag eventuellt ska skaffa hund innebär det inte att du ska köpa en hund till mig. Jag är inte ens säker på att jag vill ha en hund."

"Det är för sent att ta tillbaka det nu. Lena hade en gäst på pensionatet som köpte denna jaktlabrador för två veckor sedan och nu har ägaren blivit allergisk mot hunden. Antingen får hon avliva den stackaren eller sälja den och då kanske hunden hamnar i orätta händer. Lena sa att du får ta över hunden gratis. 

Madeleine blev tyst och Bertil lade valpen i hennes famn. Hunden gnällde igen och lyfte sitt vackra huvud, sniffade på Madeleines näsa och somnade.

"Vad ska han heta?" frågade Bertil som hade hämtat in en hundkorg från bilen och lagt den i köket intill vedspisen. Bertil kände sin väns hjärta och svaga punkter sedan många år, det fanns ingen chans att Laine skulle kunna tacka nej till en sådan söt valp. Framförallt om det fanns risk att den skulle behöva avlivas, tänkte Bertil.

"Apollo! Apollo ska han heta, efter den grekiska guden", sa Madeleine. Hon kände att hon blev varm på magen.

"Ja, nu är han inte rumsren så det blir lite spring ut och in på natten för dig några veckor. Men du behöver lite mer motion", sa Bertil och gav Madeleine en blinkning.

Från baksidan;

Kaprifolen stod i full blom och spred en ljuvlig doft över Bohus-Malmön. Madeleine såg fram emot flytten till ön. Hjärtat värkte av längtan tillbaka till naturen och till det ärvda huset på Stallen som nu var hennes eget. Madeleine kände sig lättad över att renoveringen av huset var äntligen klar och att flyttlådorna var uppackade.

Plötsligt och oväntad hände något på ön som skapade både oro och rädsla bland lokalbefolkningen och turister.

Madeleine blev indragen i ett besynnerligt fall som gäckande både henne och kriminalkommissarie Erik Åhlinder. Vad var det egentligen som hade hänt?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Rolf på räddningsuppdrag

"Rolf på räddningsuppdrag" av Carita Filipsson och Petra Nyqvist, @rolfochhansvänner utgiven av Visto förlag. En bilderbok för barn 3-6 år. Rolf och hans vänner ska åka och fiska. Men när de kommer till havet blir inte fisketuren som de tänkt. Istället för fisk får de nämligen skräp på krokarna istället. Dessutom måste de på räddningsuppdrag då svanmamman har fastnat i en påse. Vilken tur att Nils har med sig sax, plåster och bandage. Sedan kunde en del av de saker man hittade i havet återanvändas till nya saker.

Samantha ville höra sagan om "Rolf på räddningsuppdrag". Det var en fin saga fylld med värme och kärlek och vänskap. Den andades också humor, medan ett allvarligt problem diskuterades bland bokens karaktärer. Den var också väldigt tankeväckande. Jag och Samantha hade en fin diskussion om vikten av att inte slänga skräp i naturen. Det hade hon full koll på! Också att man kanske inte behöver kasta allt utan det går att hitta nya användningsområden. Den innehåller väldigt fina bilder också med vackra klara färger. Tack för rec ex. Boken får ❤❤❤❤❤/5. 

Vårt favorit ställe ur boken;

Alla är redo. Allt är packat och klart.

-Har du hjälmen på dig? frågar Rolf.

-Såklart! svarar Nils.

-Har du spänt fast dig?

-Såklart!

-Har du fika med dig?

-Såklart!

-Har du pulkan med dig?

-Såkla...öh...va? undrar Nils förvirrat.

-Nä, jag skojja bara, fnissar Rolf.

Nu åker vi!

Vääänta!

Någon ropar och ett väldans plingade hörs.

Från baksidan;

Rolf och Nils skall åka och fiska. De får allt annat än fisk på kroken. Dessutom får de rycka ut och hjälpa svanmamman som fastnat i en plastpåse som någon slängt i havet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram!

Nina och Samantha

Inte jag

"Inte jag", av Sandra Jakobsson utgiven av Visto förlag. Detta är en bok där författaren berättar på ett utlämnande sätt om livet inom en frikyrka. Det är både en trygghet och ett liv där hon förväntas ta ett allt för stort ansvar för sin egen familjs välbefinnande. Hon börjar arbeta tidigt, för att kunna ha råd med saker till sig själv. Sedan har hon dessutom olika uppdrag i kyrkan. Hennes kropp har tagit stryk genom att arbeta, samt träna aldeles för hårt och ta ansvar för sina småsyskon. Svåra skador hon ådragit sig genom ridolyckor samt en bilolycka får oanade skador på hennes unga kropp. Redan som ung utsätts hon av övergrepp vilket får henne att känna självförakt. Då kyrkan menar att det är hennes eget fel att hon blivit utsatt. Hon har sedan dess svårt att säga nej och tillslut blir sex ett slags självskadebeteende. Hennes mående och självbild får henne också att träna aldeles för hårt då hon tycker hon är tjock och ful. När hon tillslut nått botten och vill göra slut på allt, kommer vändningen. 

Mitt hjärta blöder på grund av denna unga och trasiga kvinnas historia. Man tänker att ett liv innom en kristen kyrka ska vara tryggt och bra. En plats där man tar hand om varandra. Det är svåra saker Sandra berättar om sitt liv och uppväxt. Ett liv som präglas av skuld och skam, och svår ångest. Ett liv där de vuxna sviker. Ändå vägrar hon att ge upp. Det finns några ljusglimtar trots allt. Det som verkar fylla hennes liv med mening är hennes hästar och de andra djuren hon har hemma. Många tankar och känslor väcks under tiden man läser. Varför bryr sig inte hennes föräldrar sig mer. Varför skyller kyrkan ett övergrepp på en ung oerfaren kvinna? Är kyrkan verkligen en plats där man ska känna skuld och skam? Ja många frågor väcks. Det är inte svårt att förstå att författaren ännu har svårt att lita på andra. Sen reagerade jag även på då Sandras mor hade ryggproblem. Det man påstod i kyrkan var, att hon hade ont på grund av att hon inte hade den rätta tron. Hur dålig känner man sig inte då? En väldigt tankeväckande bok om ett liv som aktiv i en frikyrka. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Ni talar om villkorslös kärlek

Så många gånger målas tavlan

Om den fantastiska känslan

Att bli älskad för den man är

Om att finna frid,

Om att finna ett hem

Om att finna det man söker efter

Men allt jag finner är en lögn

Hyckleri,  dom och kränkning av de svagaste

Allt jag ser är slag mot de slagna

Hårda ord mot de trasiga 

Kuvade av de sårade

Förkastelse av de redan övergivna

Ensamhet kanske är bättre 

Bättre än er som går

Bättre än er som inte lyssnar,

Som inte ser

Som inte förstår

Kapitel 4

Kyrkan

Kyrkan. Den har varit en stor del i nästan 28 år av mitt liv. Det finns en viss tröst och gemenskap i att ha en tro på något större. Det kan skapa en sorts meningsfullhet att tro att man är en del av något större än sig själv. Jag kan förstå den känslan, jag har varit där själv. Men i ljuset av allt som häntifrågasätter jag hur man kan vara kvar. Jag respekterar som väljer den vägen i livet, men jag kommer aldrig att förstå det. För det jag sett och hört har gjort mig mycket illa. 

En kyrka, special det lite mer extrema slaget som den kyrka jag har varit med i, lockar till sig mångatrasiga människor. Enligt min erfarenhet verkar den även dra till dig människor som söker en maktposition. Den blandningen har gjort att jag fortfarande har svårt att lita på andra människor.

En annan sak som jag fick uppleva många gånger under min uppväxt var ett brutet förtroende till vuxna människor. Det handlade om människor i min närhet av olika anledningar inte tog det ansvar som vuxna bör ta när jag var barn. 

Den här sortens svartvita tro har en förmåga att göra vuxna människor väldigt naiva, i den bemärkelsen att man undviker att ta svåra beslut. Man hoppas in i det sista att saker ska lösa sig bara man ber för det och tror på Gud. Man använder tron för att uttrycka sina egna åsikter om allt och man hamnar lätt i en spiral där ansvaret hela tiden ligger på någon annan; Gud, pastorn och andra kristna. Ett uttryck för detta är till exempel att man som kristen inte ber om hjälp, inte tar hjälp av de myndigheter som finns att tillgå, inte har öppna dialoger de vänner man har eller småningom familjen. 

Jag har upplevt många gånger att man inte är ärlig mot sin omgivning. Det är så viktigt att visa att man har full tillit till Gud och till de böner man ber att det blir absurt. Man väljer att be istället för att berätta för sina vänner eller familjemedlemmar om den situation man befinner sig i. Till exempel om du är sjuk är alternativet att gå till läkare ditt absoluta sista alternativ. Om du sedan går till läkaren står alltid läkarens ord under Guds, vilket medför att om läkarens ord på något sätt strider mot Guds ord, behöver det inte efterföljas. En del drar det ännu längre, och låter inte sina barn bli vaccinerade eftersom Gud ska skydda dem. Om man hamnar i en situation som betyder att man helt saknar ekonomiska medel att försörja sin familj, så är ens första alternativ alltid att be, och sedan gå till församlingen för att få hjälp i förbön. I min värld har jag då.aldrig känt mig mättare efter en stund av bön, problemet kvarstår. 

Inte vet jag om det blir bättre av att de andra medlemmarna i församlingen känner att de måste lyssna efter Guds röst om de ska ge någonting, det är ju inte säkert att de som är mottagliga för den sortens ledning har så mycket själva. Jag har utöver det varit med om människor i min närhet som inte fick ta emot gåvor från andra ( kläder, mat eller pengar) eftersom det skulle främja ens syndiga natur att vilja njuta och inte stärka ens förståelse av det lidande som Jesus genomlevt för vår skull.

Från baksidan;

"Du är förlorad. Du har en ande av orenhet, en ande av kontroll. Om du inte vänder om nu är du förlorad. Om du inte ber om förlåtelse kommer du gå evigt förlorad."

Sandra växer upp i ett hem präglat av skuld och skam. Den enda tryggheten hon har är kyrkan, en kyrka som ställer hårda krav på hennes personlighet och hennes intressen. Nästan allt hon tycker om är förbjudet. För att överleva börjar hon splittra sig själv i tillåtna och otillåtna delar, skämmas och trycka tillbaka sig själv. 

Inte jag är en resa till den djupaste och mest självförnekande tillvaron där sex blir ett vapen att rikta mot sig själv. Men det är också en berättelse om att inte ge upp och att hålla hårt i ljusglimtarna som dyker upp.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Värket

"Värket" av Katarina Lundholm utgiven av Visto förlag. Detta är författarens debutroman. Vi får följa några personer som arbetar på kontoret, Värket, i deras vardag på arbetet. Här vankas både glädje och sorg. Vi får b la följa Bosse som arbetat på Värket i fyrtio år och andra personer ur personalen. Gertrud har bestämt att de ska arbeta i ett papperslöst, och öppet kontorslandskap och genomför sin idé utan att bry sig om hur de anställda påverkas. Alla är inte nöjda med beslutet. Många känner sig oroliga, när tryggheten med ett eget rum försvinner. En del passar det inte alls och endel öppnar upp för nya vänskaper och möjligheter. Hur det blir i slutändan är svårt att se från början. Kan alla finna sig till rätta på det nya kontoret? Eller blir det total kaos? Hur påverkas de som har arbetat ett antal år på Värket, respektive de nyanställda? Det är spännande att följa utvecklingen.

Jag tyckte denna boken var intressant. Detta är också en väldigt tankeväckande bok. Det är flera olika personligheter vi får följa, men det är på ett väl avvägt sätt och passar jättebra in i historien. Författaren har lyckats få fram flera olika personligheter och beskriver deras tankar och känslor på ett bra sätt. Det är ensam vargen, den osäkra, den frånskilda, den pratglada, tuffingen mm. Och alla jobbar de på Värket. Många kan säkert känna igen sig i hur den olika dynamiken fungerar på en arbetsplats. De som fjäskar för chefen t ex eller de som motarbetar eller klagar på allt. Det kan hända en hel del på en arbetsplats med många anställda. Det har författaren fått fram väldigt bra. Jag fängslas av handlingen, och historiens känns väldigt välskriven och realistisk. Jag tycker att allt löser sig på det bästa sätt för de olika personerna i boken. Jag kan varmt rekomendera denna roman. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Det har gått några månader i de nya lokalerna och det är dags för stormöte där medarbetarna ska få möjlighet att ventilera sina åsikter. Det är sagt att det ska vara högt i tak och att alla ska få framföra vad de tycker är bra respektive dåligt.

Alla samlas i amfiteatern. Förväntningarna är höga. Rummet vibrerar av känslor. En amfiteater är som gjord för ett spännande gladiatorspel. Bosse som varit med på många möten under årens lopp vet att det vanligtvis inte är någon som brukar våga sticka ut hakan och ifrågasätta något när det är större möten, men det här kanske skett en förändring? Kanske det öppna landskapet också har öppnat klimatet?

Gertrud kommer in sist. Hon har som vanligt håret uppsatt i en stram knut och läpparna lyser röda och matchar de långa stämplade naglarna. Vid sin sida har hon Bill och Bull. Även Sebbe får vara med där framme på scenen, som en backup. Inte bara för att se snygg ut, utan även för att fånga upp grodor som kan hoppa ur Bill och Bulls munnar. 

Bosse har inga planer på att säga något, men det känns lite spännande att se vad kollegorna vågar ta upp. Reglerna kring lunchrummet är nog en lågoddsare. Det fungerar inte alls, hade han sett. Han sätter sig tillrätta på läktarplatsen och blickar ner mot den öppna ytan där Gertrud står redo att börja mötet. 

Gertrud inleder med att introducera Sebbe. Om man nu råkat missa hans utsvävningar med personalchefen på julfesten tänker Bosse.

"Som ni vet så har vår personalchef sagt upp sig och vi kommer att anställa en ny personalchef inom kort. Vi är i slutfasen av rekryteringsprocessen. Men jag vill passa på att informera er om att Sebbe är utsedd som biträdande personalchef. Det är bra för Värket att få någon som redan är väl insatt i myndighetens arbete och redan känner många i personalen. 

Bosse hör Jenny, som sitter snett bakom honom, stönar irriterat. Jenny var för ett par månader sedan med på ett möte som Sebbe höll i. Efter mötet var Jenny rejält upprörd och berättade för Bosse att när mötet var slut och de kvinnliga deltagarna som var med per telefon lagt på, hade Sebbe vänt sig till en av de manliga deltagarna i lokalen och sagt lite halvhögt att "han var så jäkla less på de där klimakteriekärringarna som bara tjafsade om allt." Jenny hade tagit upp händelsen med Gertrud. "Tja, han menade väl inget elakt med det. Du vet hur unga killar kan vara. Men jag ska ta ett snack med honom", fick hon till svar. Det snacket har uppenbarligen sparkat honom ett snäpp uppåt. 

Från baksidan;

Vad händer när den gamla anrika myndigheten Värket plötsligt bestämmer sig för att lämna det trygga kontoret där alla har eget arbetsrum? Myndigheten genomför en flytt till ett öppet kontor och moderniserar sitt arbete genom att arbeta papperslöst och aktivitetsarbetat.

Karriäristen Gertrud är anställd på Värket för att genomföra förändringen. Detta gör hon utan några som helst skrupler. Med sina vapendragare, Bill och Bull, blir hon snabbt personalens gemensamma fiende. Det finns ingenstans att gömma sig i det nya kontoret. Bland saccosäckar och motionscycklar får vi ta del av glädje, ensamhet, genrep inför besök och frustration över att inte bli lyssnad på.

Vi får följa den illusionslöse Bosse, som arbetat på Värket i många år, och hans kolleger. Hur påverkas Bosse, ängsliga Laila, stöddige Sebbe, ensamstående pappan Anders och pladdriga Pia av den stora förändringen. Alla har ett bagage med sig och vi får lära känna dem och följa deras omtumlande resa i den nya miljön.  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Knutar och band

"Knutar och band" av Sanne Åberg utgiven av Visto förlag. Detta är den andra boken om Elsinorien. Ailsa och de andra är tillbaka i Elsinorien efter att ha besegrat den onda trollkarlen. Men strax blir Ailsa rastlös och vill ge sig iväg. Hon vill lära sig örtlära hos prästinnorna i Leike. Där träffar hon Dainas, en prins. Känslor uppstår, men de kan inte få varandra, då han redan är trolovad sedan han var barn, med Mellora. En tid senare dyker han upp igen då Mellora är allvarligt sjuk, och han vill ha Ailsas hjälp att få henne frisk. Hon följer med till hans slott, och nu börjar arbetet med att få den svårt sjuka flickan att bli frisk. Tiden går och Mellora blir bättre och bättre, men vintern har kommit och Ailsa stannar över vintern, då det är för svårt att ta sig tillbaka till prästinnorna. Hela tiden måste hon hålla distansen till Dainas och inte visa sina känslor. När våren kommer beger hon sig åter till prästinnorna, för att gå färdig sin utbildning. Väl hemma igen på slottet i Elsidorien går tiden sin gilla gång tills kungen omkommer i en olycka. Ailsa bestämmer sig för att ta över kungakronan och bli Elsidoriens nya drottning, då hennes bror inte vill.

Vi får följa Ailsa när tiden går och hon växer upp till en ung kvinna. Hon utbildar sig bland annat i örtlära, och kungen lär henne om en massa andra saker hon behöver kunna om sitt land. Allt hon behöver veta för att styra Elsidorien i framtiden. Det känns som en fin tillvaro trots att Ailsa är olyckligt förälskad. Hon har även tankar och tvivel av att inte räcka till och passa in då, hon inte har bott i Elsinorien hela sitt liv, vilket känns relevant för historien. Författaren målar upp en vacker plats, som man gärna skulle åka till. Jag blir imponerad av de fina miljöbeskrivningarna. Man får följa Ailsa genom de olika årstiderna, samt hennes tankar och funderingar. Livet känns enkelt och man rider eller promenerar. Att rida och jaga i skogarna med pil och båge, och dansa långdans i skymningen låter fantastiskt. Man sitter tillsammans runt lägerelden och berättar sagor och sjunger och på vintern kastar man snöbollar. Ailsa axlar oket som drottningen på ett bra sätt. Jag längtar redan tillbaka till Elsinorien, en plats i sagans värd. Jag kan rekomendera att du också beger dig dit. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Det var höst. Sköna, vackra höstdagar. På morgnarna var luften kall och krispig, även om det inte riktigt var först, och det låg tunna dimsjok över ängarna. Men frampå dagen lyste solen från klarblå himmel och solens strålar värmde fortfarande ordentligt. Luften var hög och härlig att andas.

I ett par dagar hade jag och Liv varit i hassellunden en bit från Leike och samlat nötter. Hassellunden låg tjugo minuter från klostret om man gick, som vi gjorde. Det var en vacker plats. Hasselkäpparna växte som stora knippen glest utspridda i ett hav av långvuxna gräs och örter. På våren var det ett hav av skira sippor och andra blommor. Nu var det mer en grön matta, nerbetad till några centimeters höjd av skogens djur, och i gräset låg det rikligt med nyfallna hasselnötter. Det var dessa nötter vi samlade för att fylla klostrets förråd inför vintern. 

Men just idag var jag själv. Liv hade stannat kvar på klostret för att hjälpa en ko som skulle kalva, men jag hade gått iväg på egen hand för att fortsätta samlandet. Nötterna var ett näringsrikt tillskott i en annars stundtals mager vinterdiet och vi ville rädda så mycket som möjligt.

Det var verkligen en ljuvlig dag. Visst var det arbete det jag gjorde, men jag njöt också där jag gick och fyllde mina medhavda korgar och kände solen värma mig i nacken. Jag var långt borta i tankarna - att samla nötter krävde ingen tankeverksamhet, så jag kunde låta tankarna virvla fritt. Stundtals gick jag även och sjöng för mig själv, mestadels visorna Monini lärt mig, lät rösten glida iväg i höga klingande språng och uppfylla både mitt bröst och Hasseluddens öppna sal. Fast när jag kom på mig själv med det tystnade jag oftast, för jag ville inte störa skogens vilda djur mer än nödvändigt.

Då hörde jag ljudet av hästhovar i fjärran. Det förvånade mig, för jag insåg när jag lystrade till att det egentligen än så länge knappt var ohörbart ens när jag ansträngde mig, men ändå var det som jag kunde plocka upp det i markens vibrationer eller förändringen av skogens övriga ljud. Och det var inte förrän jag hunnit fundera en stund över detta, och över hur det kom sig att jag blivit så bra på att känna igen detta ljud, denna förändring, som jag insåg att jag egentligen borde ha blivit mest förvånad över att det kom någon ridande. För det slog var en ganska ovanlig händelse. När prästinnorna och vi flickor rörde oss i  närområdet gick vi för det allra mesta till fots. Till häst kom bara långväga besökare. Och en långväga besökare skulle förståss komma till klostret, inte hit ut till hassellunden. 

Det var ungefär så långt jag hann i mina funderingar innan hästen och ryttaren kom innom synhåll borta mellan de flesta växande träden. Det var Dainas. Han var likblek i ansiktet och tydligt uppjagad och han såg ut att både ridit långt och snabbt. Men när han fick syn på mig spred sig åtminstonde en liten gnutta lättnad i hans sammanbitna ansiktsuttryck, och han höll in hästen så den stannade precis bredvid mig och mina nötkorgar. 

Från baksidan;

Hur går man vidare när man lyckats med det omöjliga? Borde inte allting vara frid och fröjd när uppdraget lösts, fienden besegrats och man äntligen kommer hem?

Det är tidigt på det nya året när Ailonise och de andra kommer tillbaka hem till Elsinorien. Men de har genomlevt stora påfrestningar och vedermödor. Det finns sår som behöver läka, både utanpå och inuti.

Ailonise letar egna vägar att fylla tomrummen i själen och får svar på exenstisiella funderingar. Men på vägen väcks också nya starka känslor som hon inte vet vad hon ska göra med. För vilka band kan egentligen en prinsessa från Elsinorien knyta, och vad får det för konsekvenser. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina

Läs också recensionen av "Lysande klot tvenne" här

Portalernas värld

"Portalernas värld" är skriven av Matilda Johansson, och utgiven av Visto förlag och är författarens debutroman. Melindas föräldrar överger henne och hennes äldre syskon mitt inne i skogen. Där får de lära sig att klara sig själva, men snart försvinner hennes syskon också, och hon får klara sig helt själv. Under flera år lever hon själv tills Mingan dyker upp. De blir förälskade i varandra och Mingan tar med henne hem till sin by. En underbar tid följer, men det kantas också av ett mörker. Människorna och de andra varelserna, som bor där, förbereder sig för strid. Men de vet inte när kriget ska börja och de försöker leva sitt liv så bra som det går. Enligt en sägen ska ljuset komma och rädda dem alla.

Jag tycker att språket i boken är otroligt vackert. Nästan som poesi. Jag blir otroligt imponerad av de vackra formuleringarna. Språket flyter lätt och boken är lätt att komma in i. Jag hade lite svårt att förstå varför föräldrarna överger sina barn, men det förklaras senare i boken. Jag älskar Mingans stora härliga familj. De bjuder på många leenden under tiden man läser. Det verkar vara en mysig by att bo och växa upp i, där alla tar hand om varandra, och umgås tillsammans i en härlig gemenskap. Vilken vacker värld författaren beskriver. Jag tyckte så mycket om den och alla härliga karaktärer. Jag hoppas verkligen att författaren skriver en fortsättning på boken för det känns som det kan hända mycket mer i framtiden. Jag tyckte även att alla påhittade namn var så vackra. Denna fantasy pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Skogen var daggdränkt och outhärdligt vacker. De små dropparna av vatten låg i bladen som att bladen vore skålar, enbart utformade för att bära upp vattet. Skogen var ett enormt lugn och en lång labyrint av vackra ting. Daggen som hängde i små vackra droppar i spindelnät mellan de skrovliga trädstammarna. Solstrålarna som lös genom dessa vattendroppar och bildade tusentals små regnbågar. De små sommarblommorna på marken, tusenskönorna och prästkragarna som hade en liten simbassäng i den soliga gulan i mitten. Blomman för dagen som stängt sina vackra blå blomblad vari det med all säkerhet låg en liten hasselmus och tog sig en härlig sovmorgon. Fåglarna kvittrade uppe i träden i en sådan samklang att det bildade den vackraste musik någon någonsin hört. Ingen kunde skapa musik som fåglarna. Det instrument som de hade skulle aldrig kunna återskapas i mänsklig form. Det var ett av naturens mirakel som människan och alla andra varelser tacksamt fick njuta av en härliga daggdränkt sommarmorgon som den här. Det var lugnt och det var tyst, sånär som på fågelsången och det mjuka, sällsamma susandet som träden gjorde när vinden lekte med deras gröna blad. 

Från baksidan;

Blodet stänkte omkring henne och hennes ögon blixtrade. Vinden virvlade omkring henne, fortare och fortare och märkliga bilder syntes i skyn. Hon verkade höra saker Melanie inte hörde, för plötsligt slet hon upp händerna och tryckte mot tinningarna, samtidigt som hon skrek. Ett skri som ville slita lungorna med sig. En mörk stämma ekade över sjön.

"Tiden är inne." 

Kvinnan sjönk ner på knäna och andades hetsigt.

"Nej", viskade hon. "Nej" 

Hon lyfte blicken och stirrade ut på stormen över sjön. Vetskapen spred sig och skrek igen.

"NEJ!"

Tiden var inne.

I portalernas värld råder kaos. Mörkret, det onda väsende, håller på att ta över alla kungarike och folket vet inte hur de ska stoppa det. De förlitar sig på en urgammal sägen om att Ljuset en dag ska komma och befria dem från Mörkret. Men tills dess att Ljuset kommer försöker de hålla ihop och göra sig redo för strid. 

Samtidigt reser Mingan, hövdingasonen i Mahognystammen i Trons rike Temlidia, ut i världen för att hitta sig själv. Då hittar han Melanie, som levt ensam i skogen sedan hon var åtta år, och mellan dem slår det gnistor. Han tar med sig henne tillbaka till Temlidia och märkliga saker börjar hända. Det finns saker med Melanie som inte går att förklara...

Kanske är det Melanie som är svaret på deras böner?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kramizar Nina 

Lysande klot tvenne

 "Lysande klot tvenne" av Sanne Åberg utgiven av Vistoförlag, är den första delen i en serie. Detta är författarens debutroman. Nanna miste sin mor som nyfödd. Vem pappan är det vet man inte, men man tror han är en helt vanlig slusk. På nåder får hon bo hos sin moster, men hon får slita hårt, och ibland får hon ingen mat. En kväll kommer en underlig man till världshuset som mostern äger. Han tilltalar henne på ett språk hon inte förstår. På ren impuls följer Nanna med honom då han reser vidare. Genom en så kallad genväg hamnar hon på planeten Seiscro, som är en tvilling planet till Jorden. Där träffar hon sin bror prinsen och sin pappa som visar sig vara Kung över landet Elsinorien. Men en elak trollkarl vill äga allt och hotar med krig om hon inte gifter sig med honom. Nu måste hon bege sig ut på en farofyld resa tillsammans med sin bror och hans gode vän, för att hitta människor som är villiga att strida mot den elaka trollkarlen, för att ta tillbaka de kungarike han genom svartkonst redan lagt under sig.

Ja, det är verkligen en spännande fantasy serie, som jag gärna läser en fortsättning på. Jag blir alltid imponerad av hur en författare lyckas hitta på en helt ny värld och allt runt omkring den nya världen. Så som alla namn på människor och platser, och beskrivningar på hur det ser ut mm. Den nya miljön är väldigt bra beskriven och hela historien är fantastisk. Bra upplägg och språk. Den fattiga föräldralösa värlshusflickan, som ingen tycker om, får en helt ny mening med livet, även om det är svårt att anpassa sig till allt det nya och ovana. Hon har också förmågor som hon har svårt att hantera, och som visar sig allt mer. Jag hade så gärna rest till denna planet. Dansat med i danserna till de underbara sångerna, och suttit runt läger eldarna och ätit den goda maten. Klappat de vackra hästarna och hälsat på alverna. Trots att serien är skriven för de yngre generationen uppskattar jag denna bok ändå väldigt mycket. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;När jag vaknade igen hade skymningen börjat falla utanför fönstret, och ett milt rogivande ljus fyllde rummet. Ändå tog det inte många sekunder innan mina tankar vaknade till liv. Förvirrande tankar. Vad var det egentligen jag hade varit med om? Det var så märkligt osammanhängande, så växlande mellan ytterligheter: jag hade rymt från värdshuset, åkt vagn bakom skenande hästar, badat i en bäck, och sedan hade det visat sig att hade en livs levande bror och att jag hörde hemma i ett slott i ett främmande land. Mina sista våga minnen var av att ha blivit buren uppför trappor i slottet och lagd i en säng.

Nej, det måste ha varit en dröm, en sådan där lång och komplicerad dröm man har ibland när man är riktigt trött, en dröm som hanterar saker man grunnat på och längtat efter, kastar runt allt och väver ihop det till en märklig berättelse. Det hade varit min födelsedag och jag hade tänkt på mamma. Dessutom hade jag arbetat hårt, det hade varit mycket att göra. Hade jag överhuvudtaget själv fått någon mat i mig? Och så hade den där konstiga svartklädda mannen borta vid fönstret sagt konstiga saker som fått mig att grubbla. Eller var han också en del av drömmen?

Från baksidan;En mörk höstkväll sitter en svartklädd man vid ett av borden.Han tilltalar värlshusflickan Nanna på ett främmande språk och mumlar något obegripligt om ett uppdrag. Nanna försöker låta bli att lyssna, men mannens närvaro får henne att tänka och känna märkliga saker. När möjligheten att slippa den utsatta tillvaron på värdshuset dyker upp handlar hon på impuls. 

Bortom skogen väntar svaren och tryggheten. Men även på den nya platsen har hon svårt att passa in och leva upp till omgivningens förväntningar. Och hotet från en mäktig fiende kryper närmre.

Ha en fortsatt trevlig lördag!

Kramizar Nina 

Här ligger jorden- ett requiem

"Här ligger jorden-ett requiem" är skriven av Magdalena Åberg. Bilderna är illustrerade av författaren. Boken är utgiven av Visto förlag. Boken riktar sig till barn 6-9 år. Min dotter tyckte det var roligt att lära sig om maskar. Jag som vuxen tyckte om de fina bilderna och det var en intressant bok. Jag visste t ex inte att maskar har fem hjärtan. Jag tyckte om att det var en fin berättelse,  samtidigt som fakta om maskens funktion bakades in på ett fint sätt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Från favorit sidan; När jag var liten trodde jag att jord och jorden var nästan samma sak.

Att hela jordklotet var helt och hållet gjort av jord, en och samma jord. 

Då hade jag ännu inte läst om jordens inre kärna. Den är het som eld.

Från baksidan;I komposten samlar vi löv och kvistar och ruttna äpplen och annat som kan bli mull och mina maskar ska få krypa omkring där och hjälpa till med det. Maskar kan skapa ny jord. 

En pappa har hamnat i jorden, men däri växer också något nytt. Blommor , vårlökar och potatis. Och maskar då, så klart. Maskarna hjälper till att göra nytt liv. Det är kanske inte konstigt, eftersom en mask kan ha minst fem hjärtan. 

I denna lyriska bilderbok får vi lära oss om naturens kretslopp och om maskens funktion, men den väcker även tankar om liv och död.

Ha en fin trettondag

Kramar Nina