Under en rosa himmel

"Under en rosa himmel" av Jenny Colgan utgiven av Norstedts förlag. Morag är en kvinnlig pilot. Hon är nu den tredje generationen av piloter i familjen. Hennes farfar driver en transportfirma som levererar gods till öarna i norra Skottland. Tanken är att Morag ska ta över firman när farfar är för gammal för att driva den. Morag har emellertid helt andra planer. Morag har i stället tänkt flytta med sin pojkvän, Hayden, till Dubai, där han har fått jobb. Men så får Morag ett besked om att farfar blivit sjuk, och Morag måste därför resa hem för att rädda familjeföretaget. Hon är rädd för att flyga efter en insident i Spanien, men försöker att komma över detta. Under en flygning blir dock piloten plötsligt sjuk, och Morag tvingas nödlanda det lilla flygplanet, Dolly, på en liten ö. Ett hemskt oväder har dessutom plötsligt dykt upp. På ön befinner sig ornitologen tillika ensamvargen Gregor som b la håller koll på klostret på ön. Gregor väntar också på att turistsäsongen ska börja. Morag blir kvar på ön några dagar, och Gregor får Morag att fundera över sina val i livet. 

Äntligen en ny bok av författaren Jenny Colgan! Detta är författarens första bok i en ny serie, som utspelar sig i den underbara skottska ö-världen. Jag har läst flera av författarens böcker förut, så jag såg fram emot att få börja läsa en ny serie av henne. Jag blev inte besviken, för denna boken är precis lika mysig som de föregående böckerna, jag har läst av henne och passar mig bra. Jag gillar det lättsamma i berättelsen. Som vanligt lyckas författaren måla upp fina och spännande miljöer och underbara karaktärer, samt ett kul tema som involverar flygning. I den här boken möter vi bland annat ett flygplan vid namn Dolly, en kacklande höna, samt en charmig get. De små gulliga karaktärerna tillför verkligen det lilla extra till berättelsen. De båda huvudpersonerna är också en trevlig bekantskap att göra tycker jag. En riktigt fin bok om vänskap, kärlek och att göra det lilla extra för sin familj, när det så krävs. Jag gillade också det fina bokomslaget. Gillar ni Jenny Colgan får ni inte missa denna boken. Denna ljuvliga bok pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

"SPÄN FAST DIG", sade jag till Nalitha. Hon såg sammanbiten ut. Flygledningen pratade oupphörligt med mig, sa åt mig att få ner de där förbaskade hjulen på marken fortare än kvickt. 

"Ska vi kasta lasten över bord?" sa Nalitha. 

"Nej", sa jag korthugget. Vi skulle inte kunna det även om vi ville, vilket vi inte ville. Nalitha var suverän, men hon visste inte lika mycket om flygplan som jag. Vi gjorde bocksprång i luften. Det kändes som om en jätte hade fångat upp det lilla planet med handen och lekte med det. Jag kände nosen, kände att vi vickade ostadigt. Metallen utsattes för allt hårdare påfrestningar för var sekund som gick; vindens rytande gick att höra till och med genom högtalarna. Nalitha försökte fortfarande nå mannen på Inchborn, utan framgång. Jag måste komma bort från den här vinden innan den tryckte mig för långt uppåt, innan jag inte skulle kunna komma ner på marken alls. 

Jag bankade i gott och väl fyrtiofem graders vinkel. Dollys gamla skrov gillade det inte, men vi måste komma runt till rätt riktning, vi måste gå ner i höjd. Att landa på Inchborn under de här förhållandena var illa nog; Jag kunde definitivt inte ta risken på Cairn, där det fanns hus och lador. 

Det var konstigt men jag tänkte inte på att vara rädd. Inte som jag hade varit förut. Jag tänkte inte ett dugg på Spanien. Jag var helt fokuserad på det som hände och på vad jag behövde göra, styrd av mina många års träning. 

Vi kom in för snabbt och vi hade alltför mycket bränsle för att vara där vi var. Dollys varningssignaler började ljuda: Hon gillade inte att vara så här nära marken och sa åt mig att stiga. Jag ville desperat få ett nytt försök, köra runt ett varv till och komma in i spiral, men nu var hela himlen en enorm, svart molnpacke med en bred ridå av hälla de regn. Jag kunde inte ta risken att möta sidvindarna bakom molnen, där blixtarna ljungade. De kunde dra in oss och spotta ut oss som en liten metallboll. 

Niohundra fot, åttahundra. 

Den kom närmare för varje sekund, den i vanliga fall gyllengula sanden som nu var grå och olycksbådande eftersom solen doldes av de vidsträckta monstruösa skuggorna som verkade ta över världen. Stormen var världen nu. 

Baksidestext;

MORAG MACINTYRE ÄR TREDJE GENERATIONENS PILOT. 

Hennes farfar driver en flygtransportfirma som förser de avlägsna öarna i norra Skottland med allt de färgstarka öborna kan tänkas behöva. Någonstans förväntas sondottern en dag ta över, men Morag själv  har helt andra planer - när hennes pojkvän Hayden får ett jobberbjudande i Dubai tycks livet äntligen ta den glamourösa vändning Morag så länge drömt om.

Då kommer beskedet från Skottland att hennes farfar blivit sjuk och att de snabbt behöver någon som kan ta över spakarna för att transportfirman inte ska förlora sina uppdrag. Motvilligt packar Morag sina väskor och beger sig norrut för att rädda familjeföretaget. Men vädret runt öarna är ombytligt och ett plötsligt oväder tvingar henne att nödlanda på en karg ö, helt avskuren från civilisationen. Den ende som bor här är den fåordige ensamvargen Gregor, som sköter om det gamla klostret i väntan på att turistsäsongen ska börja. Kan Gregors sjungande gaeliska och de salta vindarna ge Morag den luft under vingarna som hon behöver för att styra rätt i tillvaron?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Illusionisten

"Illusionisten" av Kamilla Oresvärd utgiven av Norstedts förlag. Cirkus prinsessan Greta Leikler är tillbaka på cirkusen. En ung flicka och hennes föräldrar omkommer i en bilolycka. Då uppdagas en hemlighet. Flickan är inte den biologiska dottern till föräldrarna. Viktoria, chefen på säkerhets bolaget VASA, får på sitt bord att gräva fram sanningen. Greta blir erbjuden ett arbete på säkerhetsbolaget. Chefen Viktoria vill att hon ska hitta en person från Gretas förflutna. Nämligen den biologiska mamman, till den döda flickan. I samband med det får hon reda på att det barn hon fött för femton år sedan, och alltid har trott dog bara några dagar efter förlossningen, eventuellt lever. Greta vill gärna ta reda på vad som hänt hennes barn, så hon tar sig an fallet. Ju mer de utreder fallet, ju mer inser de att de har att göra med en stor barnhandelshärva. Bakom härvan finns en person som kallar sig Illusionisten. Illusionisten gör allt för att sopa bort spåren efter sig. Och drar sig inte ens för mord. 

Detta är den andra delen som jag har läst om Greta Leikler. Precis som förra delen så sträckläste jag den här boken. Boken fångar mig från första sidan. Greta Leikler är lika bra i denna boken, som i den förra. Hon är lika skarp i tanken, och hon drar sig inte för att ta tag med hårdhandskarna. Hon är en riktigt badass till kvinna! I denna boken nystas en barnhandelshärva upp. Det är ruggigt hur man har utnyttjat unga söndriga kvinnor, på ett ungdomshem, på det grymmaste sätt. Allt för att tjäna pengar. Hur är människorna funtade som står bakom detta? Fortfarande är barn och kvinnor en stor handelsvara i världen. När ska de bli ändring på detta? Trots att historien är fiktiv, förekommer ju barnhandel. Kamillas efterord får mig att rysa. Hur som helst är "Illusionisten" sjukt spännande, och huvudpersonen är imponerande. Författaren får historien att kännas trovärdig och huvudpersonens tankar och känslor känns relevanta. Vi får även följa chefen för VASA, Viktoria. Hon är scrupelfri och vass. Vi får även lära känna polisen Björn lite bättre. Jag hoppas att jag får läsa vidare om Greta Leikler. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

15

"HÄR SKA DU sitta."

Greta känner igen Hakeem från i fredags när han serverade dem sushi. Nu visar han in henne i det kontor som ska bli hennes hos VASA. Rummet är inte stort, men det rymmer ett vitt höj och sänkbart skrivbord, en svart kotorsstol på hjul och en tom bokhylla. I ena hörnet står en klädd besöksstol. 

"Din dator står på skrivbordet och mobilen ligger där." Han pekar på en vit kartong. "Datorn ska bara vara för dig att logga in. Byt lösenord direkt. Och mobilen sätter du också lösen på."

Greta går in i rummet och fram till det höga fönstret. Tunna gardiner hänger från tak till golv och silar in vitt solljus. På gatan nedanför kör en bil förbi, och framför det röda stenhuset mitt emot spatserar ett par hand i hand. 

"Jag lämnar dig en stund så att du får bo in dig", säger Hakeem bakom henne. 

Hon vänder sig om. "Tack." 

Mannen är på väg att gå, men stannar upp. "Jag är office manager här, så det är bara att ta tag i mig om du har några frågor." 

Greta nickar. Ser honom försvinna ut genom dörren och går fram till skrivbordet. Hon drar handen över ryggstödet på stolen. Tyget känns strävt och tröttheten kommer över henne. 

Helgen har passerat med fyra föreställningar. Två kvällar och två mattine'er och de har flyttat cirkusen till Kungsbacka. Där ska de stanna i två dagar med rimligt avstånd till Göteborg. Men det är inte så mycket de fysiska ansträngningarna som tär på henne, utan de senaste nätterna dåliga sömn och ångesten över att ha berättat för mycket om sig själv. Att någon annan än hon och Ravna känner till vad som hände henne gör henne sårbar, men hon hade inget val. 

Så har hon också huvudvärk i dag. Smärtan hör henge inget. Den har varit hennes ständiga följeslagare från barndomen och genom åren med cirkusen hårda träning. Spruckna blåsor, tejpade stressfrakturer, fallskador, sträckningar och benbrott. Hon har gjort sig vän med smärtan och beroende av endorfinerna. Det mesta går, förutom huvudvärk. 

Baksidestext;

EN TONÅRSFLICKA OCH hennes föräldrar dör i en bilolycka. Tragedin leder till att en mörk hemlighet om flickans verkliga härkomst avslöjas, och fram växer en komplex barnhandelshärva. Den sträcker sig över decennier, och i centrum står någon som kallar sig för Illusionisten. 

Greta Leikner är tillbaka på cirkusen när hon får ett erbjudande av säkerhetsbolaget VASA:s chef Viktoria Adriani: Hjälp oss att hitta en person från ditt förflutna, så ska vi hjälpa dig att finna ditt barn. Det barn Greta alltid har trott dog kort efter födelsen. Men ju närmare de kommer Illusionisten, desto mer förödande blir konsekvenserna. När en person kopplad till barnhandeln hittas mördad inser Greta att tiden håller på att rinna ut. Illusionisten är fast besluten att utplåna alla spår efter sig.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av

 "Cirkusprinsessan" här

De utvalda

"De utvalda" av Helena Kubicek Boye, utgiven av Norstedts förlag. En man hittas mördad i en hiss i ett nybyggt lägenhetshus på Dockan i Malmö. Skjuten med två skott. Han är dessutom bränd över munnen. Kan det vara ett resultat av ett bråk mellan grannar som eskalerat? Eller är orsaken någon annan? frågar sig de fyra utredarna på Malmöpolisens specialgrupp för grova brott. Stockholmspolisen Truls Reimer har förflyttas, på grund av sitt buffliga sätt, till Malmö, för att leda utredningen av mordet. Den lilla gruppen ska försöka ringa in mördaren, och till hjälp kopplas psykologen och profileraren, Kattis Olsson in i fallet. För att kunna göra en bild av mördaren vill hon göra en parallell utredning. Samtidigt brottas hon med livet som ensamstående mamma. När den tredje mannen hittas skjuten och bränd ser dom äntligen sambandet mellan morden, nämligen män som misshandlat kvinnor. Ska ytterligare mord ske, innan mördaren fångas? 

Jag har inte läst något av författaren förut, men det gör jag gärna om. Detta är den första delen i en ny serie kallad "Profileraren", och jag hoppas jag får möjlighet att läsa fler delar. Jag tycker att boken var otroligt spännande och jag slukade sida efter sida. Samt spänningen ökade kapitel för kapitel. Min favorit karaktär i boken, är psykologen och profilerare Kattis, som jag tyckte var skärp, trots problem på hemmafronten. Jag gillar hur storyn har byggts upp på ett skickligt sätt, med flera olika tänkbara gärningsmän, samt motiv. Jag tyckte att miljöbeskrivningarna var målande och beskrev Malmö som stad, perfekt. Även historiens karaktärer är spännande och bra beskrivna. Jag gillade att man får följa de olika deltagarna i gruppen, samt deras olika arbetsområden. Speciellt Kattis samtal med kvinnobrännaren tillför det lilla extra till historien. Det är en riktigt bra kriminalroman och den får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

KAPITEL 9 

KATTIS SKULLE PRECIS lägga upp maten på tallrikarna när Anders ringde igen. 

"Vad är det nu?" 

Hon hörde själv hur sur hon lät, men hon kunde inte hjälpa det. Hon var sur på honom och det tänkte hon vara resten av livet. Hon var sur på att han hade gått bakom ryggen på henne med donnan. Sur på att han sumpat allt de byggt upp ihop, och på sig själv för att hon låtit hans karriär gå före sin egen. Sur på att barnen kallade hans nya kvinna för Mikis och på att hon aldrig skulle slippa de två turturduvorna, eftersom de behövde ha kontakt på grund av barnen. 

"Jag behöver bara prata", sa Anders. 

"Du kan väl prata med din donna?" 

"Hon heter Mikaela. Och nej, hon är inte hemma just nu. Jag har försökt få reda på mer om det här mordet, men poliserna vill inte säga något." 

Kattis hummade. "Var det allt?" 

"Vad tror du kan ha hänt? Du jobbar ju med sånt här?" 

"Jobbade", rättade Kattis och då blev det tyst en stund i luren. "Men jag vet att de flesta mord begås inom familjen, eller så finns det någon annan personlig koppling. Du kan vara helt lugn, det är inget som kommer att drabba vare sig dig eller barnen." 

Den enda som fantiserade om att mörda Anders ibland var antagligen Kattis själv. Hon kunde inte låta bli att fnissa lite åt hur bissart det vore om han var lika rädd för henne som för den här okända gärningspersonen. 

"Vad är det som är då roligt?" undrade han.

"Äsch, det var inget."

Tvillingarna hade satt sig vid köksbordet och åt med glupsk aptit. Själv tänkte hon hoppa över måltiden. Hungern hade minskat rejält sedan hon fyllde fyrtio. Utanför fönstret körde ännu en polisbil förbi, bort mot Dockan. Hon följde den med blicken. 

" Förresten, om du nu tycker det är så obehagligt så kanske du kan komma hit en stund, och hålla barnen sällskap? Jag kom på att jag måste iväg en snabbis." 

Baksidestext;

En välkänd Malmöprofil hittas mördad i hissen i ett nybyggt lägenhetshus i Västra hamnen. Han har ett märkligt brännsår över munnen. Martin "Gulte" Guldström från Malmöpolisens specialgrupp för grova brott är en av de första på plats, och det som till en början framstår som en ur spårad konflikt mellan två grannar visar sig snart vara något betydligt större.

Vid Stockholmspolisens avdelning för grova brott toppar Truls Reimer statistiken över uppklarade fall, men hans buffliga attityd uppskattas inte av alla. Då klagomålen blir för många får han ett erbjudande om förflyttning till Malmö, och hans chef gör det klart att det inte är ett alternativ att tacka nej.

Psykologen Kattis Olsson har lagt jobbet som profilerar på hyllan. Numera arbetar hon på en samtalsmottagning och försöker hantera livet som ensamstående mamma. Men när hon blir tillfrågad om att hjälpa polisen att ringa in gärningspersonen som brännmärker män i Malmö, kan hon inte motstå erbjudandet. Ganska snart inser dock Kattis att hon behöver köra en parallell utredning utan att informera sin nye chef. Ett beslut som kan få katastrofala följder om det visar sig vara fel.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Jul kalender 2023-lucka nr 6

 

I dag öppnar vi sjätte luckan i min julkalender 2023. I den här luckan har jag gömt ännu en feelgood roman. "En snöängel till jul" av Johanna Johansson, Sara Molin samt Birgitta Gunnarson, utgiven av Norstedts förlag. 

Baksidestext;

Vad är en god människa? 

Aida ser sig åtminstone som en. Id'en om att ordna en julfest för ensamma var ju bara ett sätt att slippa ta jobbjouren över jul. Nu finner hon sig i ett virrvarr av planering, med döttrarna som enda vapendragare. När hennes exman på nytt dyker upp i hennes liv börjar hela projektet alltmer likna en fars. 

Margit tycker att hon vid sjuttioåtta års ålder har rätt god självkännedom. Ändå överraskar hon sig själv med att besvara en okänd människas nödrop på Facebook. Men vad gör man inte, när åldern får släkt och bekanta att börja räkna bort en? 

Milo är ingen att räkna med. Det har han fått bevisat för sig gång efter annan. Lika bra det, om det hjälper honom att undgå föräldrarnas bråk och skolans krav. Men när han blir skickad hem till en okänd tant för att sätta upp en julgardin, tar hans liv en helt ny riktning. 

Julen närmar sig och alla tre är snart involverade i festplanerna. Men när motgångarna staplas på varandra börjar de fundera på om det ändå inte är de själva som behöver julfesten mest. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Jul kalender 2023-lucka nr 5

 

I dag öppnar vi femte luckan i min julkalender 2023. I den här luckan har jag gömt ännu en feelgood roman. "Jul i den lilla Bokhandeln" av Jenny Colgan, utgiven av Norstedts förlag. 

Baksidestext;

TVÅ SYSTRAR, EN BOKHANDEL OCH EN ALDELES SÄRSKILD JUL

NÄR VARUHUSET SOM CARMEN arbetar på stänger för gott, vet hon inte vad hon ska ta sig till. Men allt annat vore bättre än att tvingas flytta in med sin perfekta syster Sofia i hennes välordnade liv i Edingburg. 

Sofia i sin tur ser inte direkt fram emot att ha den ständigt sarkastiska och svåra systern boende hos sig. Men med en bebis på väg, en mamma vars högsta önskan är att se sina döttrar komma överens och en bokhandel i akut behov av en butiksassistent, kanske det inte vore så dumt att välkomna Carmen trots allt?

Väl på plats kastas Carmen in i det dagliga tumultet i den slitna gamla bokhandeln. Det visar sig dock snart att det kommer att krävas ett sant julmirakel för att få butiken på fötter igen. Kan Carmen överraska dem alla innan jul? Och kan hon, trots alla deras olikheter, ena de viktigaste personerna i hennes liv sin familj? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Den tysta fågeln

"Den tysta fågeln" av Peter Mohlin och Peter Nyström, Mohlin&Nyström utgiven av Norstedts förlag. Vi befinner oss i Grums i Värmland. När man hittar ett litet ben i ett nertrillat fågelbo, kan man först inte ana att det tillhör en av de tio år gamla tvillingpojkarna Brodin, som försvann för trettio år sedan från en lekplats. Mysteriet blev aldrig löst, trots omfattande utredningar. Den före detta FBI-agenten John Adderley, som nu arbetar på länskrim i Karlstad, sätts på fallet. När Pål Kranz, som varit borta från byn ett bra tag dyker upp, förstår snart Torgny att han kommer att ställa till problem mellan honom och hans fru Beatrice. John hittar snart kopplingar till en ung kvinna på ett asylboende. Undersökningen visar att hon har vistats i närheten, där man finner de nyligen nergrävda pojkarna. Kan hon ha sett något? Men när polisen ska förhöra henne står hon inte att finna. Efter att ha fått ett utvisningsbeslut, har hon avvikit från asylboendet. Snart sker ytterligare ett mord. John Adderley gör nu allt för att hitta den försvunna flickan och lösa fallet. Kan det trettio år gamla fallet, och det nya mordfallet vara sammankopplade på något sätt?

Detta är den tredje deckaren om John Adderley, men jag har tyvärr inte läst de andra två, vilket är synd för jag gillade verkligen den här deckaren. Den är så otroligt spännande och var svår att lägga ifrån sig. Boken är väldigt skickligt skriven, vilket gör att man inte kan lista ut mördaren på förhand. Vändningen var totalt oväntad. Boken har korta kapitel, vilket gör att boken går snabbt att läsa. Historien känns realistiskt, som om den vore baserat på ett riktigt fall. Jag gillar hur författarna beskriver de olika karaktärerna och miljön runt omkring. Tankar och känslor känns äkta och relevanta. Jag tycker författarna beskriver hur en idyllisk miljö kan krackelera, när något skrämmande och oväntat händer, och hur det påverkar människorna runt omkring, på ett realistiskt sätt. Samtidigt som idyllen inte är så idyllisk längre när man skrapar på ytan. Hemligheter, lögner, otrohet och svek kommer upp till ytan. Gillar ni en riktigt bra deckare ska ni välja denna boken. Jag läser i alla fall gärna mer av författarna. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

32

TORGNY STOD FRAMFÖR hallspegeln och rättade till kragen på skjortan. 

"Fan, vi har inte köpt nåt till Halil", sa han och vände sig mot Beatrice. 

"Jodå, det har vi", log hon och höll fram ett inslaget paket från en friluftsbutik i Karlstad. "Vi har köpt en ny svampkniv. Han tycker ju om att plocka kantareller."

I vanliga fall hade Torgny förmodligen omfamnat henne och tackat för att hon ordnat en födelsedagspresent till svågern. Men den olustiga känslan från gårdagen satt kvar i kroppen. De hade en illegal flycktingflicka i källaren och han hade tvingats acceptera det. Pål Kranz hade satt griller i huvudet på hans fru och verkade kunna få henne att gå med på vilka dumheter som helst.

"Har Ariya fått mat?" sa han.

"Ja, jag var nere med en tallrik pasta och lite frukt för en stund sen", sa Beatrice.

Torgny nickade, det var bra. När flickan ändå bodde hos dem måste de ta hand om henne.

"Ska vi gå då?" sa han och drog handen genom håret en sista gång. De promenerade genom Ålvikshöjden mot Torgnys barndomshem. Flera av grannarna var ute i sina trädgårdar och ville byta några ord över staketet. I vanliga fall handlade samtalen om gräsmattor, renoveringsplaner, barn och barnbarn, bilar och hockey. Men nu var alla dessa ämnen utbytta mot ett enda: tvillingarna Brodin.

Hade han och Beatrice hört något nytt? Det gick rykten om att polisen hittat vapen och knark i graven också, kunde det verkligen stämma?

Torgny var inte på humör för skvaller och skyllde på att de var sena till Halils födelsedagsbjudning. Han var rädd för att bli Ålvikshöjdens nästa skandal när snacket började gå om Hammarströms gömda flyktingflicka.

Pål hade bedyrat att han var väldigt försiktig när han smugglat in Ariya genom källardörren och att ingen sett honom. Men Torgny kände sina grannar, de var nyfikna gubbar och kärringar som behövde gå upp och pinka ibland på natten. Någon av dem kunde mycket väl ha tittat ut genom fönstret vid fel tillfälle. Och så hade de Kenneth Brodin med sin kikare i fyrtornet på andra sidan häcken, ständigt vakande över allt och alla. 

Baksidestext;

En benbit hittas i ett fågelbo i Grums och väcker stor uppståndelse. Trettio år tidigare försvann tvillingarna Brodin mystiskt från en lekplats i den värmländska bruksorten. Kommer benet från en av pojkarna? Varför dyker det upp nu? 

På gatan där tvillingarna bodde tar spekulationerna ny fart. När en man som varit borta länge återvänder sprider sig en obehaglig stämning i grannskapet. Något är i görningen.

Före detta FBI-agenten John Adderley-numera polis på länskrim i Karlstad-får den nyöppnade utredningen på sitt bord. Men han är splittrad. Att sköta en mordutredning och samtidigt ta hand om sin nioåriga brorsdotter sätter honom på helt nya prov.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kärlek på den lilla ön i havet

"Kärlek på den lilla ön i havet" av Jenny Colgan, utgiven av Norstedts förlag. Vi återvänder till den lilla fiktiva skottska ön Mure, i den sjätte delen om den lilla ön i havet. Flora MacKenzie planerar bröllop tillsammans med sin fästman Joel. Han vill ha ett litet bröllop med bara familjen. Flora vill ha ett större, med alla vännerna på ön. Hon försöker få honom att förstå, hur hela ön ser fram emot att delta i firandet. Flora har också fullt upp med sin lilla son och sitt arbete. Allt blir komplicerat när Olivia MacDonald, som lämnade Mure för tio år sedan, kommer till ön tillsammans med en bröllosplanerare och vill gifta sig under samma helg som Flora och Joel. Flora tänker att det är bra för öns affärer om Olivia har sitt bröllop på ön. Olivia vill dessutom ha det största och vräkigaste bröllop hon kan få, för att imponera på sin nya släkt och sina Instagram följare. Olivia tycker att hon och Flora ska ha giftermål och bröllopsfest tillsammans. Något som Joel inte alls vill. Blir det något bröllop, eller ska Flora och Joel skjuta på bröllopsplanerna, för att få det bröllop som passar dem båda?

Denna ljuvligt förpackade feelgood pralin är precis lika mysig, som alla Jenny Colgans tidigare böcker är. Jag gillar hur författaren bygger upp miljön på den fiktiva ön Mure. Åh, jag hade väldigt gärna åka dit och tagit in på Floras fantastiska hotell. Det är också underbart att få lära känna hela den lilla öns persongalleri, både barn och vuxna. De är en blandning udda, men härliga karaktärer, som man bara måste älska. Författaren lyckas ge var och en sin egen personlighet och de beskriv med både värme tillika humor. Vi får följa de båda kvinnorna när de planerar sina olika bröllop, när de väljer klänningar, har möhippa, samt allt annat som måste klaffa inför inte bara ett bröllop, utan två. Det innebär inte bara roligheter, utan vägen kantas också av missförstånd, avundsjuka och konflikter. Vi får också följa Floras vänner Lorna och Saif, där Saif måste göra ett svårt val. Jag åter vänder gärna och läser mer om den lilla ön i havet. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

DET ABSOLUT TREVLIGASTE sättet att komma till Klippan på Mure är med båt, att kliva ombord på Berties smäckra lilla båt med utombordsmotor, puttra ut ur hamnen och uppleva känslan av att vara så avsides, ensam på öppet hav, för att därefter se de flacka sluttningarna på öns åsrygg, yppiga och gröna fulla med kor, innan man vänder sig om och får hela vyn över den vackra hamnen med butiker och kaféer i olika klara färger-apotekets gröna fasad, det rosa Köket vid havet, det svartvita Habour's Rest- och över de små röda och gröna fiskebåtarna, sedan vidare hela vägen bort mot den norra delen, bakom den stora vindkraftsparken ute till havs precis där man svänger runt klipporna på udden, där Mure inte längre verkar liten, utan stor och olycksbådande och reser sig ur stormigt hav så långt från allting annat att det är häpnadsväckande att människor alls har tagit sig dit, där ingenting utom någon enstaka kontur av ett fraktfartyg på väg över öppet hav i fjärran står mellan en själv och Nordpolen.

Precis när man kanske börjar känna att båten faktiskt är väldigt liten att vara ute på havet med-Hur ofta gör de förresten den här resan? Om det kommer en stor våg skulle den svepa med sig alltihop? Brukar vinden vara så här stark? Hur långt är det till närmaste land? Ser inte de där klipporna ganska otäcka ut på nära håll? Om båten slår i dem skulle det väl bara bli tändstickor kvar?- precis när man tänker sådana tankar ändrar båten kurs och puttrar in mot själva spetsen på ön och man får, beroende på tid på året, sin allra första skymt av Klippan med solen sjunkande i bakgrunden: Den vackra grå stenfasaden som byggts så stadig under viktoriansk tid för att stolt vetta ut mot vad man en gång hade trott skulle bli Nordvästpassagen, en genväg till all världens rikedomar, den terrasserade trädgården som sluttade ner mot bryggan, planterad med de härdigaste perenner anpassade till allt som Nordatlanten kunde utsätta dem för, och själva hamnen, muntert upplyst av lyktor-ibland också, beroende på vinden, av glödande fyrfat- som visade vägen, samt någon ur personalen i snygg ljusblå tartanklädsel redo att ge en hjälpande hand och visa gästerna genom de tunga ytterdörrarna. Genom stora burspråksfönster ser man flammande brasor och stora, bekväma fåtöljer, folk som redan har slagit sig ner där, folk som står och skrattar och pratar, drinkar som serveras och kanape'er som skickas runt, tjocka mattor. I sovrummen på övervåningen vittnar tunga gardiner om lyx och en romantisk fristad. Och det är förmodligen ungefär nu som man slappnar av. 

Baksidestext;

PÅ DEN VACKRA LILLA SKOTSKA ÖN MURE, halvvägs mellan Skottland och Norge, planerar Flora MacKenzie och hennes fästman Joel ett litet personligt bröllop, ett sommarfirande av sina allra närmaste vänner. 

Alla på ön är dock inte helt nöjda över att bli exkluderande från det intima firandet. Och saken blir inte lättare när den vackra och framgångsrika Olivia MacDonald, som lämnade Mure tio år tidigare med siktet inställt på en ljusare framtid, har återvänt med en bröllosplanerare i släptåg. Olivias pojkvän kommer från en välbeställd familj, och Olivia är fast besluten att arrangera det största, mest extravaganta och mest instagrammade bröllop som bara är möjligt. Hon vill dessutom göra det på Floras hotell, samma helg som Floras eget minutiöst planerade bröllop är tänkt att äga rum. 

Kommer Flora att kunna hantera allas lyckliga slut, och dessutom lyckas få sitt eget. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Cirkusprinsessan

"Cirkusprinsessan" av Kamilla Oresvärd utgiven av Norstedts förlag. Detta är den första delen i en serie om den egensinniga och oberäkneliga Greta Leikler. Jag ser redan fram emot nästa del. Då denna boken var så sjukt bra! Jag har inte läst något av författaren förut. Greta är oskyldigt dömd för mord på sin fästman Fredrik. Ingen tror på henne när hon förklarar att hon är oskyldig. Hennes bakgrund gör att hon inte anses speciellt trovärdig. Hon hamnar i bråk på anstalten där hon avtjänar sitt straff, så man beslutar att hon måste flytta. Hon lyckas att få fångtransporten att stanna. Greta lyckas rymma från fångvaktarna och befinner sig nu på flykt för att rentvå sitt namn. Hennes drivkraft är hämd. Hon får hjälp att fejka sin död, av sina vänner på cirkusen. Men polisinspektör Björn Carlsson, som är besatt av hennes fall, är övertygad om att hon är skyldig och att hon lever. Han tar upp jakten på henne. Ska han lyckas ta henne innan hon begår nya brutala mord?

Herregud en sådan ruggigt bra och spännande bok. En riktig nagelbitare som fångade mig från första sidan. Wow, jag blir så imponerad av denna snygga och välskrivna historia. Jag gillade inte denna typ av böcker förut, men nu gillar jag dem mer och mer. Jag läser numera gärna spänningsromaner som denna. Man blir imponerad av denna smarta kvinna som är huvudpersonen i boken. Jag gillade henne jättemycket. Med list lyckas hon hålla sig undan sina förföljare. Den här historian som nystas upp är välskriven och allt känns äkta. Persongalleriet är bra upplagt och jag gillade speciellt beskrivningen av cirkuslivet. Miljöbeskrivningarna är bra och fint skrivna. Författaren lyckas knyta ihop allt på slutet, samtidigt som jag längtar efter mer. Naturligt vis är mördaren inte den man tror. Gillar ni spänning med extra allt, ska ni läsa denna roman. Den är dessutom snyggt förpackad i ett riktigt snyggt bokomslag. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Greta lirkar med låset. När det klickar till sätter hon handflatorna mot luckan och trycker till. Hon tittar ut genom glipan och möter Valentin Junkerts blick. Det kramar till i magen vid åsynen av honom. Han har åldrats så mycket på de här tre åren. Håret var vitt redan när hon lämnade cirkusen, men frågorna i ansiktet har blivit djupare och ringarna under ögonen mörkare. 

Den röda uniformsjackan hänger på stolsryggen och kroppen är skinntorr och mager. Han har lagt upp sin onda arm på köksbordet. Om han är förvånad över att se henne visar han det inte, han bara betraktar henne stilla.

Hon vräker upp luckan och tar sig ur det trånga utrymmet. Hon är långt från sitt vanliga smidiga jag när hon kommer ner på golvet och går haltande mot honom.

"Är de kvar där ute?" Hon kastar en blick mot den stängda dörren. 

Ha  nickar och Greta vänder sig emot honom. "Hur visste du?" frågar hon.   

Han skrattar till "Vart skulle du annars ta vägen, flicka lilla?" 

Ljudet från hans kluckande skratt får henne att slappna av. De mörka gardinerna är fördragna. En golvlampa lyser svagt och det fladdrande stearinljuset på bordet kastar levande skuggor på väggarna. Valentin klappar med handen mot bordsskivan och hon går fram de få stegen och sätter sig.

"Jag skulle inte ha kommit hit", säger hon.

Så förbannat egoistisk hon är. För att rädda sig själv har hon dragit hit halva Sveriges poliskår. Valentin har inte bett om det här. Han har bara råkat få en sådan som hon på halsen. Men hon ser ingen förebråelse i hans ansikte. Tvärtom ler han mot henne och en glimt av okynne glimmar till i hans ögon. Som om han trots allt tycker det är spännande.

"Nej, det skulle du kanske inte. Du kan inte stanna", säger han. "Björn Carlsson stryker omkring vagnarna som en hungrig varg."

"Jag vet", mumlar hon. Hon kan nästan känna hans närvaro där ute.

Från baksidan;

DEN FRAMGÅNGSRIKE AFFÄRSMANNEN Fredrik Wallin hittas mördad i sin villa på Järkholmen utanför Göteborg. Med spänning följer hela Sverige rättegången, där hans flickvän Greta Leikler- i medierna även känd som cirkusprinsessan-döms för mordet.

Två år senare får polisinspektör Björn Carlsson ett samtal som han minst av allt har väntat sig: Greta Leikler, kvinnan han var med och satte dit, har rymt från fängelset. Björn är övertygad om att hon är skyldig, även om hon själv hävdar motsatsen, och han tänker göra allt som krävs för att få fast henne igen. 

Cirkusen är det enda stället på jorden för Greta Leikler har kunnat kontrollera rastlösheten, ångesten och mörkret hon har innom sig. Hon har tränat sig själv till att flyga högre, kasta hårdare och göra fler volter. Adrenalinkikckarna har varit hennes tjack, men nu Jag är hon efter något annat. Hämd.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Början på något nytt

"Början på något nytt" av Jenny Fagerlund, utgiven av Norstedts förlag. Johanna flyttar till Båstad med sin familj och tänker att hon ska få nya vänner, i sin man Jacks gamla vänskapskrets. Väl där blir det inte som hon tänkt sig. Hon blir ensamare än någonsin, när tjejerna inte verkar vilja lära känna henne. Alex upptäcker att sin sambo är otrogen, och flyr till familjens sommarstuga i Båstad. Trots att hon är en framgångsrik influencer upptäcker hon att hon inte har någon att kontakta, mer än barndoms vännen Pontus. Mona har fått gå i pension alldeles för tidigt från sitt arbete som flygvärdinna. Vem är hon utan sitt arbete?  Tillsammans möts Johanna, Alex och Mona. De ska delta i en tävling tillsammans genom att fota när de gör olika aktiviteter tillsammans, och långsamt öppnar de upp för nya möjligheter.

Ibland blir inte livet som man tänkt sig. När livet krisar tappar man lätt fotfästet. Vad gör sorg med en människa egentligen? Man kan bli arg och bitter och dra sig inom sitt skal.  Då betyder vänskap väldigt mycket, men ibland kan en livskris bli början på något nytt och ge nya möjligheter. De tre kvinnorna vi får följa i boken har blivit drabbade av sorg på olika sätt. Det är också tre olika kvinnor, som har en sak gemensamt. De känner sig väldigt ensamma. Trots att de är helt olika personligheter lyckas de att knyta nya vänskap band till varandra. Denna härliga feelgood roman visar att man kan bli ovänner och bråka, men också be om förlåtelse och göra roliga spännande saker ihop. De verkar ha väldigt mysigt tillsammans på sina olika aktiviteter. Jenny har en bra förmåga att beskriva miljön runt sina karaktärer på ett fint sätt, såväl som tankar och känslor. Liksom hennes andra böcker är boken svår att sluta läsa, och den kunde vara mycket, mycket längre. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Valpen var bedårande och svår att motstå. Men han styrde deras liv som en diktator. En söt diktator, förvisso, men ändå. Johanna blinkade några gånger för att fokusera blicken. Det kändes som om hon hade grus som sved och skavde i ögonen. Albin och Minna var överförtjusta, såklart. De senaste dagarna hade hon lusläst böcker och olika sajter på Internet för att ta reda på hur man tog hand om en valp. Tydligen var korta och många promenader det som gällde så här början. Likaså behövde de göra kontaktövningar, något som verkade riktigt roligt. 

"Sovit gott?" 

"Lika bra som du, misstänker jag", svarade Johanna och drog på munnen när hon såg Jacks sömniga uppsyn. "Det är som om att ha småbarn igen."

"Det är värre. Dem behöver man inte gå ut med flera gånger per natt."

"Är det inte lite märkligt att han inte är rumsren än? Han är ju ändå fem månader."

"Jag gissar på att den förra ägaren inte tränade honom särskilt mycket." Jack gned sig om hakan och gäspade stort innan han började måtta upp kaffe i kaffebryggaren.

"Stackarn." Hon såg på hunden som lagt sig med huvudet på tassarna och tittade på dem som om han följde deras samtal. 

"Din mobil ringer." Jack gjorde en gest mot köksbänken. 

"Det är Katarina, jag kan ringa upp sen", svarade Johanna så lättsamt hon kunde och klickade bort samtalet innan hon öppnade frysen och tog fram en påse croissanter. 

"När då?" 

"Va?"

"När ska du ringa Katarina?" 

"Så fort jag får tid." Johanna la några av bakverken på en plåt som hon ställde i ugnen. 

"Är det inte dags att ni pratar med varandra?" 

"Vad menar du?" 

"Att du inte har varit kontakt med henne sedan vi kom hit."

"Hur vet du det?" Johanna låtsades upptagen med att rensa upp i brödkorgen för att slippa Jacks blick.

"För att hon ringde mig igår och undrade om du var arg."

"Jag är inte arg."

"Men du vill inte prata med henne?" 

"Jag..." Johanna tystnade. Hur berättade man för sin man att man inte ville prata med sin syster eftersom Katarina genast skulle förstå att hon inte mådde bra. Hon ville inte såra Jack, och hon ville inte att Katarina skulle tycka synd om henne. "Det har varit så mycket den senaste tiden", sa hon tillslut och vände sig om. 

Från baksidan;

Johanna har precis flyttat till Båstad med sin familj, där hon ska få tid att förverkliga sig själv och äntligen skriva den stora romanen. Men flytten blir inte alls som hon tänkt sig och snart börjar hon fundera på om allt inte är ett enda stort misstag.

Medan vännerna skaffar barn och stadgar sig har Alex satsat på en karriär som influencer. Efter ett uppslitande otrohetsdrama flyr hon till familjens sommarstuga. Väl där inser hon hur ensam hon egentligen är. Trots att hon har 300 000 följare på Instagram har hon ändå ingen att vända sig till när livet faller samman. 

Efter 40 år som flygvärdinna har Mona motvilligt gått i pension. Det som borde vara en fantastisk härlig tid känns helt tvärt om! Vem är hon nu? Och hur ska hon hantera sin sorg över att inte längre ha ett jobb att gå till? Av en slump möts de tre kvinnorna och ställer upp i en tävling tillsammans.  Det som kunde ha slutat som ett flyktigt möte blir istället början på något helt nytt. 

Trevlig kväll!

Kram Nina 

Läs recensionen av "Mitt hemliga liv" här

Babetta

"Babetta" av Nina Wähä, utgiven av Norstedts förlag. Jag har inte läst något förut av författaren. När Lou kallar, kommer Katja. Vi får följa Katja som reser till sin bästa vän, Lou, som bor med sin rika pojkvän i Frankrike i ett stort chateau. Lou lever ett liv i lyx. Hon och Lou har inte haft möjlighet att träffas så mycket de sista åren, då Lou jobbar som skådespelare. Lou har jobbat hårt och rest runt i hela världen, så detta är första sommaren hon har möjlighet att vara ledig. Katja lyckades inte som skådespelare. Nu när inbjudan kommer, vill Katja passa på att hälsa på sin vän. Hon har väntat länge på en möjlighet åt ses, det verkar bli mindre och mindre ju äldre de är. Ska deras vänskap kunna ta vid där den slutade? Det är början av sommaren och värmebölja så de båda väninnorna njuter av solen och sköna bad i poolen, samtidigt som de delar med sig av vad som hänt senast. På kvällarna ser de ofta på film och bara umgås. De har en hemhjälp som städar och lagar all mat. Katja känner sig obekväm i den nya miljön och är inte van vid att bli uppassad. 

I boken får vi följa Katjas reflektioner och känslor som hon har kring saker och ting som händer i huset, och vänskapen med Lou. Även fast Lou är ledig är det ändå fullt upp och hon går på olika behandlingar, möten och hon tränar b la yoga. Då har Katja gott om tid att tänka. Katja reflekterar också över #meeto och vad man egentligen måste göra för att lyckas, vilket känns rätt i tiden. Vi ges också tillbaka blickar vad som hänt genom åren som gått. Katjas och Lou har setts mest när Lou haft tid. Vi får också Katjas tankar och beskrivningar om filmen "Babetta", som Lou spelade huvudrollen i. De är detaljrika och fina. Det verkar som Katja lever i skuggan av Lou och jag får en känsla av lite avundsjuka från Katjas sida, samtidigt som hon vill vara så mycket hon kan med sin väninna. Hon verkar lite besatt. Vad tyckte jag då? Jo berättelsen är medryckande och fachinerade och oförutsägbar. En spännande tvist i slutet. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Under ytan slutar det vita att pulsera i mig och jag känner något som nästan liknar lycka. Kanske är det bara stillhet. Eller bakfyllan som släpper. En tystnad som varken är skrämmande eller klaustrofobisk infinner sig och det känns som att jag ler när jag bryter mig igenom vattenytan. Bilden av ett glastak far förbi innan jag ser att Lou och Renaud står borta vid baren, de ser ut att beställa av Ermelinda och de är båda klädda i någon sorts svarta shorts i blankt tyg och neoniga sneakers. Fitness chic.

Lou ler mot mig, av natten och gårdagskvällen syns inte ett spår. Hennes kinder är rosiga. Renaud ropar och frågar om det är skönt i vattnet och jag inser att jag bara har ett par gamla trosor på mig. De kommer bort till mig och sätter sig på vår sin solstol och jag får känslan av att de väntar på att jag ska komma upp ur vattnet. Att de skulle ha planerat det på något vis men så är det förståss inte, de struntar väl i mina bröst.

När Ermelinda kommer med deras gröna smoothies dukar hon snabbt undan resterna av min framfart, och på det lilla bordet syns nu inga spår av min existens. Om jag inte visste att jag låg här vattnet skulle det vara som om jag inte fanns.

"Hur mår du?" frågar jag men Lou bara himlar med ögonen och skrattar.

"Herregud, jag mår bra. Hur mår du?" Hon betonar det.

"Skönt att du fick sova", säger hon sedan och om Jag inte visste bättre skulle jag tro att det var jag och inte hon som blev uppburen i går natt, som ett litet barn som somnat i bilen, med en tydlig doft av kräks, som en osynlig gloria på huvudet. 

"Vad har ni gjort?", frågar jag för att ha något att säga där jag hänger på poolkanten för att dölja mina bröst. 

"Vi tog en hike", säger Reunad och häller i sig den sista av sin smoothie. Det tomma glaset är grönfläckigt, av spenat eller någon nyttig alg kanske. "But now, duty calls". Och så lämnar han oss vid poolkanten efter att han pussat Lou på huvudet, en gest som ingen annan skulle reagera på, men jag ser på henne att det irriterar henne. Hennes ansikte är en karta för mig, och jag känner varje millimeter av dess terräng. Käkarna spänd minimalt, men de gör det, jag ser det.

Från baksidan;

En het sommar. En plötslig mistral. Vad är egentligen vänskap? Och vad är egentligen sant?

Katja och Lou är bästa vänner sedan de träffades på Södra Latins teaterlinje. Katja jobbar på ett ekologiskt café när hon får frågan om hon vill komma och tillbringa sommaren i ett sydfransk chateau tillsammans med Lou som blivit stjärna efter succén med storfilmen Babetta.

Trots att det är en värld som för Katja mer liknar fantasi än verklighet så återgår vännerna genast till sin gamla relation där de delar allt, nästan som två syskon. Eller som två sidor av en och samma spegel? Men  snart dras nätet åt kring dem. Den ena märkliga händelsen efter den andra uppdagas och sanningsenligt allt svårare att skilja från lögn- och kanske är deras vänskap trots allt bara den sista pusselbiten i ett vassare och skrämmande skådespel?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Soluppgång över strandpromenaden

"Soluppgång över strandpromenaden" av Jenny Colgan, utgiven av Norstedts förlag. I denna boken får vi återse Polly och hennes familj på den lilla ön. Vi får också följa Marisa som har svår agorafobi. Hon blir uppsagd från rummet hon hyr, och tvingas flytta till den lilla tidvattenön Mount Polbearne. Där kan hon jobba hemifrån som registrator och få sina livsmedelsvaror skickade till sig. Hon isolerar sig och träffar inte någon, förutom sin mormor, via Skype, då hennes mormor bor i Italien. Hennes granne är en pianospelande ryss som spelar I stort sett dygnet runt. Han är samtidigt pianolärare och har lektioner i sitt hem. Marisa har svårt att klara av oljudet. Hon ber honom sluta spela på kvällarna åtminstonde. Hennes mormor uppmanar henne att börja laga riktig mat igen och skickar läckerheter från Italien. När en svår storm drabbar den lilla ön, beslutar Marisa sig för att hjälpa till. Det enda hon kan göra är att förse de kämpande byborna med mat. Snart har den fina gemenskapen i byn dämpat hennes ångest och Marisa och hennes nyfunna vän Polly, börjar laga pizzor i det lilla bageriet.

Jag bara älskar Jenny Colgans välskrivna feelgood romaner. Hon väver in sorg, allvar och kärlek på ett fint sätt i sina berättelser. Huvudpersonen lider av svår psykisk ohälsa, och författaren beskriver Marisas tankar och känslor på ett trovärdigt sätt. I den lilla byn råder en härlig gemenskap och när det behövs hjälps man åt. Precis som de böcker jag läst av Jenny Colgan förut, beskriver hon sina karaktärer med sin speciella kärlek och värme. Karaktärerna beskrivs på ett fint och målande sätt, och jag blir speciellt förälskad i Pollys härliga och livliga tvillingar, och den lilla gulliga lunnefågeln, Neil. Jag uppskattar också de fina miljöbeskrivningarna och snålvattnet rinner till då Marisa lagar sina italienska maträtter. Man kan nästan känna doften av hemlagad mat. Man får en väldigt mysig läsupplevelse och boken är lätt att sträckläsa. Boken passar fint i hängmattan, på stranden eller en regning eftermiddag i sommarstugan. Jag tror denna boken platsar bland mina bok favoriter, och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vinden utanför började bli sval och hon gick för att stänga balkongdörren. När hon gjorde det märkte hon att han stod ute på sin egen balkong, skild från henne av bara försvinner ett avstånd emellan och ett tvärbrant stup ner för klippsidan.

Utsikten var otroligt vacker när man tittar rakt ut mot havet, men ganska oroande när man tittade ner. 

Han rökte en av de där starkt luktade cigarillerna. Han dolde den genast när han fick syn på henne.  

"Är det här också dåligt?" sa han utan att le.

"Nej, det går bra", sa Marisa blygt. Han nickade stelt. Hon tittade bort mot spisen. 

"Det luktar mycket gott", sa han, just när hon gick mot dörren. Hon blinkade snabbt, försökte dämpa panikreaktionen.  

"Det är bara middag."

"Åh, middag."

"Har du ingen middag?"

"Jag har middag. Den luktar inte gott, som din."

Något i henne veknade-kanske berodde det på att hon slapp gå ut och det faktum att han inte verkade fullt så skrämmande när det var ett långt fall mellan dem. 

"Nehej", sa hon och undrade om hon skulle våga. Men han verkade inte arg längre. Bara hungrig. 

Hon tänkte på vad Anita hade sagt, och vad Nonna skulle säga. 

"Vill du ha en tallrik?" 

Han tänkte på saken en kort stund. Hans smala mörka ögon såg allvarliga ut, som om det här var en mycket komplicerad fråga. Tillslut kom han fram till något. 

"Jag kan inte ta din mat."

"Jag har så det räcker. Ge mig en tallrik."

"Hur ska du få mat på min tallrik därifrån?" 

Båda tittade på mellanrummet. 

"Kastar du spagetti? Det är stor risk."

"Hur visste du att det var spagetti?"

"Jag hör den rullar över. Den rullar över."

Marisa såg sig omkring. Den rullade faktiskt över- kokade över, var det förståss han menade-och med en snabb flämtning sprang hon dit för att rädda den. Hon hittade inget durkslag någon stans och ropade:durkslag!"

"Vad är det?" 

"Grej...med hål...sil...vatten...pasta...", ropade hon andfådd tills ett durkslag till sist kom flygande över till hennes balkong och hon sprang dit och hämtade det. Hans durkslag var himmelsblått. De här husen var absurt färgkordinerade. Jamen, nu måste hon i alla fall bjuda honom. 

Hon hällde av pastan och rörde ihop den med den lätta vitlöks doftande pastascuitta-såsen i kastrullen och tog snabbt fram en påse ruccolasallad. Hon fyllde en tallrik och hälde upp ett glas vin och bar försiktigt ut det till balkongen. 

"Aha, sa Alexi upprymt och sträckte sina långa björnramar över barriären för att ta emot det. Otroligt nog nådde han.  

Från baksidan;

MARISA ROSSO KAN INTE FÖRSTÅ hur andra kan gå vidare med sina liv så snabbt, när hon fortfarande kämpar med sorgen efter hennes älskade morfar. Att förlora en morförälder borde ju vara det mest naturliga i världen, så varför tar hon det så hårt?

Hon tar sin tillflykt till den lilla tidvattenön Mount Polbearne, vid foten av Cornwall. Hon behöver vara ifred och tänker enbart ägna sig åt jobbet som registrator. Samtidigt som hon hanterar andras födslar, bröllop, och dödsfall, isolerar hon sig allt mer från människorna omkring henne. 

Men att bli lämnad i fred visar sig inte vara det lättaste. Kan den ljuvliga gemenskapen i det lilla samhället, hjälpa Marisa tillbaka till glädjen, där på den lilla ön vid världens ände.  

Ha en fortsatt trevlig dag!🍹

Kramizar Nina 

Björnen sover

"Björnen sover" av Emelie Schepp, utgiven av Norstedts förlag. Detta är den sjunde delen i serien om åklagaren Jana. En före detta polis hittas brutalt mördad i sitt hem. I den sargade kroppen ligger en liten vit nalle med en blå tröja. Denna ledtråd leder utredarna fram till en före detta polis. Nämligen Filippa som har skyddad identitet, då hon råkat ut för en tragedi. Filippa är den enda som verkar ha koppling till mördaren. Filippa verkar också vara den som står på tur som mördarens nästa offer, och man ber henne om hjälp att identifiera mördaren. Dock verkar Filippa inte så villig att hjälpa till. Man söker också den person som pratade med den döda polisen, just innan han blev mördad. Samtidigt försöker Jana skydda Per, mannen i sitt liv, mot sitt mörka förflutna. Men vad gör Jana när det förflutna gör sig till känna? Per börjar undersöka saken och kommer allt närmare sanningen. Vad händer när han kräver svar?

Det är en spännande och välskriven kriminalroman som utspelar sig i Norrköping. Man fachineras av handlingen, samtidigt som texten flyter på bra och gör boken lätt att läsa. Poliserna Mia och Henrik försöker få fatt i en brutal mördare samtidigt som de brottas med andra problem i sin vardag. Åklagaren Jana är också inkopplad i fallet. Författaren beskriver polisens arbete på ett bra sätt, vilket gör det hela trovärdigt och historian känns äkta. Våldet och karaktärerna i boken beskrivs också på ett realistiskt sätt. Jag gillar också  den vändning som boken tog i slutet. Hur långt är man beredd att gå för att hämnas? Denna nagelbitare var svår att lägga ifrån sig, eftersom det hände saker hela tiden. Detta är den första boken jag har läst av författaren, men jag hoppas att det följer många fler. Jag skulle gärna följa en tv-serie på denna kriminalförfattares böcker.  Denna spännande kriminalroman ger jag ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Filippa Falk mockade sig lugnt och metodiskt genom det tjocka lagret med spån. När hon var klar med den sista boxen tog hon ett fast grepp om skottkärran, styrde ut den på baksidan av stallet och fortsatte längs med den smala stigen till gödselstacken. Hon tömde kärran, strök några lockar ur ansiktet och lyssnade på vinden som fick björkarna vid den gamla vattenbrunnen att prassla. Därefter gick hon tillbaka in i stallet, hämtade nytt spån och strödde ut det jämnt i de fyra boxarna. Tog sedan av sig arbetshandskarna och slog dem hårt mot ridbyxorna för att damma av dem.

Majsolen sken mot ansiktet ute på gårdsplanen. Det var som vanligt lugnt och stilla, och hon hon kunde höra hästarna frusta i den stora hagen bredvid paddocken. 

Med långsamma steg gick hon mot huset. Hon kom in i hallen, placerade stövlarna i skohyllan och lade ifrån sig handskarna på hatthyllan. 

Det gamla trägolvet knakade när hon klev in i köket. Hon skar två ojämna skivor av den torra limpan från brödlådan, gick fram till kylskåpet och plockade fram smör och ost. Medan hon bredde smörgåsarna hördes Julias röst från badrummet från övervåningen. 

-Nu är det min tur, pappa! Min tur!"

Dottern kiknade av skratt, brukade göra det när Johan badade henne. Hon älskade att leka med badskummet, och hade alltid i för mycket och lät det växa upp till hakan på henne. 

Filippa log för sig själv när hon såg dem framför sig, hur han fångade skummet med händerna och formade en strut på Julias huvud. Ibland fick hon göra en på hans också, även om det mesta hamnade på hans tröja. 

Tankarna avbröts av ett svagt brummande. 

Filippa släppte genast taget om smörkniven. I fem års tid hade hon burit på en ständig rädsla, och hon trodde först att hon inbillat sig som så många gånger förr.

Men det hade hon inte.

Hjärtat började hamra.

Hon gick fram till fönstret och tittade ut. Inte en rörelse syntes på den smala vägen bortanför planket, men precis bakom kurvan skymtade hon ett tunt moln av damm. 

Någon är på väg hit, tänkte hon och kände håret resa sig i nacken. 

Från baksidan;

En man hittas brutalt mördad i sitt hem utanför Norrköping. Inuti den sargade kroppen ligger en nalle. Gosedjuret leder kriminalkommisarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander till Filippa Falk, en föredetta  polis som lever med skyddad identitet. Hon har drabbats av en fruktansvärd tragedi och tycks vara den enda som har koppling till gärningsmannen. Men vill hon verkligen hjälpa polisen att lösa fallet?

När åklagare Jana Berzelius involveras i utredningen börjar hennes mörka förflutna göra sig påmint. Hon tar till alla medel för att skydda mannen hon älskar. Men han har kommit hennes hemlighet på spåren, och han har bestämt sig för att ta reda på sanningen. Oavsett vad det kan kosta honom.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramar Nina

Mitt hemliga liv

"Mitt hemliga liv" av Jenny Fagerlund utgiven av Norstedts förlag. Moa är tillsammans med Ruben. När hon ärver sin farmors lägenhet är tanken att den ska säljas. Hon är tvungen att rensa och fixa till den lite slitna lägenheten. Ruben vill att de tillsammans ska köpa en nybyggd lägenhet istället. Farmodern hade också en hund som Moa måste hitta ett nytt hem till. Eftersom Ruben inte vill ha hunden hemma i sin lägenhet de delar, och han dessutom ska jobba utomlands, bestämmer Moa sig för att bo i farmors lägenhet. Under tiden i lägenheten, hittar hon ledtrådar, och brev från farmodern, som gör att hon lär känna en helt annan sida av sin farmor. Ju mer hon fixar i lägenheten ju mer trivs hon där. Kanske kunde hon och Ruben bo i farmors lägenhet i stället?

Författaren har en förmåga att gestalta sin huvudkaraktär på ett väldigt fint sätt. Boken är precis så mysig som de andra böckerna jag läst av författaren. Moas pojkvän Ruben vill ha det på sitt sätt och han lyssnar sällan på vad Moa vill. När hon försöker hävda sig, så lyssnar han inte, vilket gör att hon kväver den hon är, mer och mer. Vad bra att farmor tänkte att Moa skulle ärva hennes lägenhet. Tiden där får henne att bli sig själv igen, och hon lär även känna en annan sida av sin farmor. Jag gillar Moas väg till förändring. Hon gillar att vara kreativ och tycker om att rida. Allt detta gav hon upp då hon blev tillsammans med Ruben. Man blir varm och lycklig av denna härliga feelgood pärla. Budskap: Man måste lyssna till vad man själv vill, och inte låta någon kväva ens personlighet och drömmar. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

En impuls fick henne att ta med sig träfiguren, haren och några omålade tuppar till köket. Visst hade farmor färger och penslar någonstans?

När hon hade ätit frukost och gått ut med Iris hittade Moa vad hon sökte i klädkammaren, en låda full med färgtuber och penslar. Efter att ha granskat tupparna insåg hon att det inte var så många färger som behövdes och när hon petade efter rätt tub slogs hon av att hur kul det skulle bli. Det var länge sedan hon upplevde en sådan entusiasm för något. När hon var yngre hade hon målat ganska mycket. Lika så under utbildningen. Oftast hade hon gjort akvareller och några av hennes alster hade farmor hängt upp i sommarhuset. Moa skruvade av locket på en tub med glansiga azurblå färg och tryckt ut en liten klick färg på den fläckiga paletten. Efter att ha doppat penseln i färgen la hon den försiktigt mot tuppens släta yta och målade en av delarna med långsamma penseldrag. Efter en timme hade hon målat klart tuppen och innan hon visste ordet av var hon på väg att måla ytterligare en.

Från baksidan;

Hur väl känner vi våra närmaste?

När Moas farmor går bort visar det sig att Moa har fått ärva hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm. Inte nog med det, ansvaret för farmoderns kungspudel Iris har också landat på hennes axlar. 

Lägenheten är sliten och fylld med gamla möbler och den sörjande hunden vill inte äta. Moas första tanke är att sälja bostaden och ge Iris ett nytt hem. Men det som börjar  som ett bekymmer blir snart hennes hemliga tillflykt. Sakta går det upp för Moa att det liv hon lever med pojkvännen Ruben egentligen går ut på att anpassa sig efter honom. I lägenheten börjar hon bygga upp ett eget liv, det liv hon egentligen vill leva, långt från andras krav.

Samtidigt dyker det upp brev och andra ledtrådar som visar en helt annan bild av farmodern än den Moa känt till. Snart inser hon att hon inte är den enda med hemligheter. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Ninnis 

Läs recensionen av

 "Ett litet steg på vägen" här

"24 goda gärningar" här

Flickan i stenparken

"Flickan i stenparken" är Nilla Kjelsdotters andra bok i serien om kriminalpolisen Mija Wadö. Den första heter "I rättvisans blod". Jag skulle gärna läsa den eftersom denna bok, var en otroligt spännande deckare. Boken är utgiven av Nordsteds förlag. En tonårsflicka hittas kraftigt nedkyld och undernärd. Man vet inte vem hon är då traumat gör att hon inte kan berätta det. Nu börjar polisen nysta i vem hon kan vara och vad hon varit med om. De får gå långt tillbaka i tiden för att hitta en matchning. Samtidigt upptäcker en städerska, att hennes arbetsgivare har blivit brutalt ihjälslagen, hemma i sin flotta villa. Villan är noggrant städad och inga spår kan säkras. Mija undrar om hans forskning om diabetes, tillsammans med brodern, har varit orsaken till mordet. De försöker få tag på brodern, som tycks vara bortrest. Samtidigt försöker Mija få ordning på sitt eget liv, vilket inte är lätt när man själv bär på smärta från det förflutna. 

Huvudpersonen är en snusande kvinnlig polis, med huvudet på skaft. Man kan bara gilla henne. Hon är en riktig arbetsnarkoman, som gärna begraver sig i arbete. Och trots att hon egentligen skulle ha semester, hoppar hon in, för att lösa fallet. Det är en otäck men underhållande handling som nystas upp. Men den är även realistisk och trovärdig. Det är en händelserik deckare som innehåller det mesta, så som oväntade spännande händelser, och tvister, samt även lite romantik. Jag fick hem denna boken i fredags och jag skulle bara läsa lite från den, men sedan blev jag fast. Det är en så spännande deckare från första meningen. Jag kunde inte släppa den ifrån mig. Den är otroligt lättläst, men handlingen är tung, då den handlar om barn. Man blir berörd av den unga kvinnan öde. Det hon är utsatt för är hemskt, men det får ni veta om ni läser boken. Denna otroligt spännande deckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;Louise stannade till på fastubron och blickade ut över den lilla ängen intill gården. Mörkret omslöt det mesta, men i månskenet såg hon åtminstonde konturerna av åkern. Det var inte bara en eller två gånger hon hade sett rådjur och älgar beta ute på fältet. Älgkött med kalvar som på svajiga ben vinglade fram och älgtjurar som gjorde upp om revir. Hon mindes de tidiga sommarmorgnarna, då en tunn sträng av dimma fortfarande dröjde sig kvar över vallen, daggen glimmande i gräset och solen steg över grantopparna. Så idylliskt det hade varit. Inte alls som nu. Mörkt och ruggigt.

Stilla undrade Louise om hon under uppväxten hade upplevt miljön på samma som hon mindes den idag? Hade hon njutit av den då eller hade hon bara längtat bort? När hon tänkte tillbaka slog det henne hur bekymerslöst allt hade varit. Framtiden hade stått som ett rosenskimrande oskrivet blad. Nu önskade hon att hon aldrig hade flyttat därifrån. Så fort hon öppnade ytterdörren och klev in i den lilla tanten kom Lilly springande mot henne.

"Mommo! Mommo! ropade hon och kastade sig i famnen på Louise. 

När hon kände barnbarnet armar kring halsen ångrade hon det hon precis tänkt. Hade hon inte flyttat till Österbotten hade hon inte fått Hanna. Och Lilly. 

Hannah kikade in i hallen. Minen var allvarlig. 

"Polisen ringde. De vill att du ringer tillbaka så snart som möjligt." Hanna vände ryggen till och fortsatte: "Och så måste vi åka hem. De vill hålla förhör med oss på stationen."

Från baksidan;EN TONÅRSFLICKA HITTAS HALVT IHJÄLFRUSEN INTILL EN LANDSVÄG MITT I VINTERN. FLERA VECKOR SENARE ÄR HENNES IDENTITET FORTFARANDE OKÄND.

Kriminalpolis Mija Wadö får samtidigt en mordutredning på sitt bord när en känd forskare hittas ihjälslagen i sitt hem. Men den lyxiga villan är noggrant rengjord och inga tekniska spår går att säkra. Poliserna upptäcker att mordoffret stöd inför ett stort genombrott i forskningen-kan motivet finnas där?

Mija Wadö får axla ett stort ansvar när flera av hennes kollegor är borta från avdelningen. En av dem, Ronnie saknar hon extra mycket. Medan Mija försöker balansera sitt privatliv och den växande arbetsbördan kommet utredningen allt närmare henne själv. Den lastbilschaufför som hittade tonårsflickan, är han verkligen den hon tror?

Flickan i stenparken är en spännande och medryckande kriminalroman om Mija Wadö och hennes kollegor vid polisen i Österbotten. Mija Wadö är en skicklig polis som inte ger sig innan fallen är lösta-och hon är beredd att göra stora personliga uppoffringar.  

 Ha en mysig dag!

Kram Nina 

Frågar åt en vän

"Frågar åt en vän" är den tredje boken av Sara Molin utgiven av Norsteds förlag. Detta är den första boken jag läst av författaren. Lydia håller på att förbereda ett bröllop samtidigt som hon planerar en begravning för sin mormor. Lydias fästman Douglas känner sig bortprioriterad och de bestämmer sig för att ta en paus i förhållandet. Samtidigt råkar Lydia skicka ett sms till en främling och det blir starten på en konversation som får henne att reflektera över saker och ting. 

Detta är en härlig, jordnära, feelgood roman om relationer till olika familjemedlemar och nya och gamla vänner. De olika personligheterna är beskrivna på ett målande och bra sätt, som gör att man lär känna dem. Jag tycker om hennes stora härliga familj. Lydias vardag är full av kaos, och hon vill ta reda på vad hon själv vill. Bokens tema är individens förmåga till förändring. Även att vårda relationerna till dem som betyder mest. Det är också spännande att följa med Lydia i hennes arbete som avdelningschef på kriminalvårds anstalten. Jag gillade att boken är lätt att komma in i och den var svår att lägga ifrån sig. Boken hade både humor och allvar. Jag tyckte även att omslaget till boken är jätte fint. Denna underhållande feelgood pärlan får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;Första onsdagen i månaden betyder aw. Vanligtvis skulle Harmony och jag ha parkerat oss på en mysig pub någonstans. Där skulle vi sedan ha fördrivit tiden under lugna och stilla former. God mat, gott vin och en massa prat. Den här gången har Harmony hittat på något helt annat. På grund av min sorgliga syn på dans (här hänvisade hon till mitt påpekande att det krävs två för att dansa tango, apropå mitt bristfälliga engagemang i förhållandet med Douglas) tänker hon ta mig ut och dansa. Först tvärvägrar jag. Att gå ut på krogen och ställa mig på ett dansgolv hade jag varit tveksam till även under normala omständigheter. Att göra det mitt i veckan, med jobb som väntar i morgon bitti, kan hon glömma. Men Harmony besitter en imponerande, snudd på skräckinjagande övertalningsförmåga, och det dröjer inte lång tid förrän jag har gett med mig. Därför står jag nu i omklädningsrummet på jobbet och drar på mig strumpbyxor och en nyköpt klänning, en svart med vita prickar. Därefter sminkar jag mig så omsorgsfullt jag kan i lysrörens sken. 

"Fest i kväll?" frågar Cecilia,  som kommer in när jag lägger sista handen vid mitt verk genom att stryka på ett rött läppstift.

"Nja, det kan man väl säga. Harmony ska ta med mig ut en sväng".

Oklart varför jag pratar om mig själv som om jag vore en hund, men strunt samma.

"Gud vad kul. Nästan så jag blir sugen på att gå ut, jag också. Men jag är klenare än ni", skrattar hon, "jag skulle aldrig orka jobba i morgon om jag festade ikväll."

Jag känner mig genast dum. "Alltså, festa ska vi väl inte riktigt. Bara ta ett glas någonstans och dansa av oss en kort stund. Det kommer inte bli sent."

Gud, hör på mig. Man skulle kunna tro att det är mamma jag pratar med, eller kriminalvårdschefen, inte gulliga, avslappnade Cecilia.

Hon skrattar och vinkar glatt åt mig i spegeln när jag går. "Jag tror du behöver roa dig lite", säger hon. "Och du ser ut som en filmstjärna, chefen."

Från baksidan;Lydia Dunge lever ett hektiskt liv. Hon är avdelningschef på anstalten Vinterbo och har både ett bröllop och en begravning att planera. Med en dement morfar, en mamma som tycks mer besvärad än sorgsen och fyra egensinniga syskon gör Lydia sitt bästa för att mormodern under värdiga former ska föras till sista vilan. Fästmannen Douglas, som alltid haft  sina invändningar mot Lydias brokiga, smått kaotiska familj, känner sig bortprioriterad.

Av misstag råkar Lydia skicka ett meddelande avsett för Douglas till Ninos, en total främling. Det blir startskottet för en konversation som blir Lydias följeslagare under de skakiga månaderna fram till begravningen. Hemligheter avslöjas, människor förändras och när allhelgonahelgen och begravningen närmar sig är ingenting längre sig likt. Hur navigerar man i livet när kartan hela tiden ritas om?

 Ha en riktigt trevlig helg!

Kramis Nina

24 goda gärningar

"24 goda gärningar" av Jenny Fagerlund utgiven av Norstedts förlag. Den här boken har stått på min önskelista ett tag och när jag väl läste den, så blev jag inte besviken. Det är den andra boken jag läst av författaren. Tidigare har jag läst "Ett litet steg på vägen". Jenny Fagerlund tillhör numera en av mina favoritförfattare. Detta är en underbar feelgood roman som verkligen doftar jul. "24 goda gärningar" handlar om att släppa taget och gå vidare efter en stor sorg. Boken är väldigt fin och mysig. Historien är varm och fylld av kärlek och omtanke. En perfekt historia att läsa i juletid. Detta är en bok som jag förmodligen kommer att läsa igen nästa jul. Boken innehåller ett kapitel för varje dag och den goda gärningen. Man får en verklig tankeställare när man läser den här boken. En god gärning kommer man långt med. Därför får den ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Huvudpersonen, Emma, har en inrednings butik som inte går så bra. Efter en tragedi där hon miste sin sambo på julafton för två år sedan, är hon så trött. Då hon känner sig skyldig till sin sambos död, kan hon inte gå vidare och släppa taget. Allt känns mörkt. Hon har tappat allt umgänge med sina vänner och hon orkar knappt sköta sin butik. Hennes syster, Magda, vill att hon ska göra något mer än bara sitta hemma och hon vill även att hon ska få affärerna i butiken att gå bättre. Emma hjälper en äldre man som gått vilse att hitta vägen hem. Emma bestämmer sig för att hon ska göra 24 goda gärningar under december månad. En för varje dag fram till julafton. Hon börjar med att knuffa på en killes sportbil när den fastnat i snön utanför hennes butik. Hon rensar också ut bland hennes saker hemma. Dagarna går och hennes hjälpande hand, sprider sig som ringar på vattnet. Det hon ger av sig själv till andra, får hon snart tillbaka. Nya vänner kommer in i hennes liv och erbjuder sin hjälp. Även hennes lilla butik börjar gå bättre och bättre. Killen med sportbilen, Adam, gör sig ärenden in i hennes butik och när hon en dag bestämmer sig för att ta hand om en hund, som är på väg att bli avlivas, träffas de allt som oftast på promenaderna. Deras hundar har fattat tycke för varandra och trivs i varandras sällskap. Har även husse och matte fallit för varandra?

Ett fint boktips att läsa nu till jul, för att få den rätta julkänslan. Ha en fin kväll!

kramizar Nina

Läs också recensionen av "Ett litet steg på vägen"

Ett litet steg på vägen

"Ett litet steg på vägen" Författare Jenny Fagerlund utgiven av Norstedts förlag. Detta är författarens fjärde bok. Vilken härlig feelgood roman. Jag tyckte om den här mysiga och varma historien. Den innehåller så mycket. Den handlar om kärleken till sitt barn. Även hur svårt det kan vara för en ensamstående förälder och oro för sitt barn som har svårigheter. Denna historia kan handla om vilken familj som helst. Vardagen i skolan är tuff för många barn idag. Höga krav och mobbing. Mitt i allt spirar kärlek och nyfunnen vänskap. Det finns också ett mysterium. Vad är syftet egentligen med hennes resa till Fröliden? Vem är det som saboterar för Alicia? Den här boken innehåller allt en riktigt underbar feelgood roman ska. Det här boken läste jag på två dagar och jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Jag önskade att den hade fler sidor. Författaren beskriver omgivningarna så målande och vackert. Även om berättelsen är fiktiv och miljön är påhittad, så känns det ändå trovärdigt. Att läsa en sådan här underbar bok är balsam för själen. Jag kan verkligen rekommendera den med hela mitt hjärta. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Stellas pojke verkar ledsen och vill inte gå till skolan. Skolan och pojkens lärare tycker att bekymren i klassen beror på pojken. Så klart väljer man i skolan att inte se varför det är svårt för pojken. De vill att han ska göra en utredning, för de tror att han har en diagnos. Samtidigt börjar en managementkonsult på hennes arbete. Han ska göra företaget mer effektivt och en del personal sägs upp. Eftersom hon är ensamstående, vill han att hon ska ta hand om resorna till norden, för att slippa resa så långt. Hennes jobb är att resa runt och utvärdera hotell och upplevelser. Hennes första uppdrag blir att utvärdera ett hotell i Fröliden. Eftersom hon är rädd för att bli av med sitt jobb, bestämmer hon sig för att åka och ta med sig sin son Felix. Hon vill att han ska få möjlighet att öppna sig och berätta vad som är fel. Tillsammans får de en underbar tid på det nyöppnade vildmarks hotellet. Stella ska och Felix ska bo i ett så kallat glamping tält. De ska även få möjlighet att prova de olika aktiviteterna, som man erbjuder, under en vecka. Alicia som driver det nystartade konceptet är mån om att de ska trivas och ibland känns det lite överdrivet. De åker på en tur till en gård med draghundar. Där finns en liten pudel som heter Sigge. Hans ägare har tröttnat på honom och man vet inte vad man ska göra av honom. Alicia frågar ägarna om de får låna Sigge under en vandring med övernattning. Tveksamt går Stella med på det. Sigge gör den djurintresserade Felix mycket gladare. Men det är bara tillfälligt...eller? Stella ska också skicka in rapporter och har daglig kontakt med Joel. Hon skickar bilder hon tar och berättar om sin vistelse. Hon känner att något håller på att spira mellan henne och Joel. Stella känner också under tiden, att något är fel på hotellet. Någon verkar sätta krokben för Alicia, som driver det nyrenoverade högfjälls hotellet. Det ena missödet efter det andra sker. Stellas exman och pappa till Felix kommer också till hotellet och tillsammans ska han och Stella besluta om de ska påbörja en utredning på Felix. Då Stella och hennes son går vilse under en vandring, öppnar sig pojken och berättar hur det är i skolan och sanningen är oroväckande. Tillbaka i vardagen konfronterar Stella och hennes före detta man skolan och det visar sig att det finns problem i klassen som måste åtgärdas.

Hur det går måste ni läsa själva.

Ha en fin dag

kram Nina