Återgäldaren

"Återgäldaren" av Josefine Sandblom utgiven av Modernista förlag. Omslagsdesign Emilia Palm`en. Bokrecension; Vi får följa Sandra Falk, både i nutid tillika dåtid. Dåtid; Sandra och hennes kompis Frida älskar att skriva berättelser tillsammans. De är bästa vänner. Båda tjejerna är mobbade i klassen, och de har bara varandra. Men så gör Sandra något dumt som inte Frida kan förlåta. Nutid; Sandra är numera en framgångsrik deckarförfattare, som inte bara skriver spännande deckare, utan också håller skrivkurser. Hon har inga nära vänner, umgås mest med sin mormor och sin hund. På sin senaste kurs har hon lärt känna Alma som är en aspirerande författare. Då hon plötsligt drabbas av trakasserier och skrivkramp låter hon Alma flytta in som inneboende. Sandra mottar anonyma paket, med förgiftat innehåll. Och Ju längre tiden går ju mer förstår Sandra att någon vill skada henne, men vem och varför? Svaret tycks dock finnas i Sandras förflutna. Men den enda som visste vad hon gjorde då är död. Sandra mår tillslut så dåligt att hon isolerar sig och skrivandet går så dåligt att hon ber Alma att skriva klart hennes manus. Men vem är Alma egentligen och vad är hon ute efter? Och vem är den som kallar sig för Återgäldaren, och som skriver hotfulla meddelanden till Sandra? Motvilligt beger sig Sandra och Alma till bokmässan där en okänd gärningsman kan befinna sig var som helst i folkhavet.

Detta är den andra boken jag läser av författaren. Jag är fast redan från första sidan. Återgäldaren var otroligt bra och välskriven. Boken är en riktigt spännande bladvändare om livet som författare, och boken är svår att lägga ifrån sig. Bitvis får berättelsen mig att rysa av obehag. Frågeställningen i den här boken är; Hur påverkar någons förflutna det som händer i framtiden? Vi får också ta del av förlagen och läsarnas förväntningar på författaren och att författare ibland kan få prestations ångest och tycka det är jobbigt att vara en offentligperson. Som offentlig person kan man dessutom ibland få utstå elaka kommentarer på sociala medier, precis som huvudpersonen blir. Återblickarna till Sandras förflutna gör att vi lära känna Sandra lite bättre och författaren lyckas väva ihop de båda paralella berättelserna på ett fint sätt. Huvudpersonens tankar och känslor beskrivs på ett bra sätt. Jag tycker oclkså att huvudpersonens känslor känns äkta. Ämnet mobbing belyses också. Att bli mobbad som barn påverkar hela resten av ens liv på olika sätt. De vuxna som ser utan att agera - skäms på er! Och ni vuxna som skriver elaka saker på sociala medier - väx upp och skärp er. Boken är väl läsvärd! Denna vackert förpackade bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Elva

I stort sett alla kläder som Sandra ägde låg utspridda på möbler och golv i sovrummet. Det hade varit långt mycket lättare de år som hon åkt till bokmässan som enbart bokslukare, då hade det enda viktiga varit att ha mjuka skor och stor tygsäck att lägga alla böcker som hon köpt i. Nu när hon som författare skulle stå på scener och bli både filmad och fotad under samtalen, och även möta läsare vid signeringsborden, kände hon ett starkt behov av att vara sitt snyggaste jag.

Och det tycktes hon inte uppnå med någonting som fanns i klädhögarna.

Men hon hade varken tid eller råd att köpa nytt.

Hon visste av erfarenhet att hon var väldigt obekväm i för planerade och uppklädda utstyrslar. Otaliga gånger hade hon svassat omkring i någon tjusig klänning och höga klackar hemma, och sedan just innan avfärd slängt av sig allting till förmån för ett par jeans och en enkel enfärgad topp. Kläder och skor som gick att röra sig i utan risk för att ramla eller visa mer hud än tänkt.

Hon hade gått igenom samma procedur inför fotograferingen ett par dagar tidigare. Men där var ändå problematiken en helt annan. De flesta av kläderna hon var bekväm med i rörelse, var inte samma kläder som gjorde sig på bilder. Hon önskade att hon kunde bära knalliga färger som stod ut på ett foto, men det var svart som gällde om hon skulle bli nöjd med att se en stillbild. Så hade det också blivit denna gång. Hennes nya pressfoton skulle därför visa henne i svart kostym, vilket hon aldrig bar annars, men med en brun blus med stor krage under, som fotografen hade lovat skulle plocka upp färgen i hennes ögon. Hon hade matchat den med ett par örhängen med bärnsten.

Den utstyrseln skulle inte fungera på bokmässan. Det var alldeles för varmt i mässhallarna. Likaså inne på restaurangerna. Utöver det sedvanliga monterminglet efter stängning första kvällen, middagen med förlaget, och en träff med några andra författare för att ära inackacka i riktig bokmässanda, hade hon för första gången blivit inbjuden till det omtalade bubbelhänget med kvinnliga författare en av kvällarna. En av de största författarna bjöd alltid in till ett barumgänge där alla samlades och drack bubbel innan de gav sig av på andra äventyr. Sandra visste att många avundades det där gänget som samlades år efter år. Hon hade bara inte varit en av dem. Det gjorde henne skräckslagen att behöva mingla på det sättet, men samtidigt nyfiken. Ingen av de andra författarna stod henne nära, de hade bara sporadisk kontakt över Facebook. Men alla kvällar, denna mest specifikt, visste hon skulle bli en orgie i fotografering och tillgjorda poserande. Alla andra författare skulle dokumentera sina sociala medier att de varit där. Sandra kände därför ett desperat behov av att byta kläder minst en gång om dagen, om hon fastnade på bild.

Baksidetext;

Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma – en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser – flytta in som inneboende.

Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.

Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var – och att den personen är död.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Glaset mellan dem

"Glaset mellan dem" En Jannica Brandt- deckare av Andreas Ek Omslag av Emilia Palm'en utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Jannica vaknar upp i en glasbur. Hon har en sprängande huvudvärk. Långsamt kommer minnet tillbaka, och hon kommer ihåg hur hon gick i mördarens fälla. Hon ser tecken på att det har funnit andra offer i glasburen före henne. Kvinnor som har dött. Jannica förstår att det även är hennes öde, om hon inte lyckas fly. Mördaren kommer ner och hon vet vem han är, vad han gjort och varför hon jagar honom. Jannica får varken mat eller vatten och långsamt tynar hon bort. Sambon Patrik som nyligen har skadats i en skolskjutning, tvingas se sina poliskollegors rådvilla försök att hitta henne. Dock leder spåren dem åt helt fel håll. Tiden går utan resultat. I glasburen blir Jannca allt svagare. Dock har någon på andra sidan jorden läst i tidningen om att Jannica är försvunnen. Bara denna personen vet var denna någon kan hitta Jannica. Men tiden håller på att rinna ut. Ska denna internationellt efterlysta person våga sig tillbaka till Sverige och lyckas att rädda henne utan att åka fast. Ska hon eller han lyckas rädda Jannica i tid? Samtidigt skakas Stockholm av en ny mordvåg. 

Wow, vilken otroligt spännande deckare! Jag har blivit mer och mer förtjust i att läsa bra deckare, och denna gjorde mig inte besviken. Detta är den fjärde delen i serien om Jannica Brandt. Jag har dessvärre inte läst de föregående delarna, men de kan dock läsas fristående tycker jag. Dock fortsätter denna delen där föregående bok slutar. Men det gjorde mig ingenting. Jag kom in i handlingen ändå. I denna deckare får vi följa tre olika karaktärers perspektiv. Dessa tre karaktärers historier vävs ihop på ett bra sätt i slutet. Jag gillar hur författaren bygger upp spänningen mer och mer, för varje sida och boken känns väldigt välskriven. Huvudpersonens tankar och känslor känns äkta, samt miljöbeskrivningarna är så välgjorda att man kan se bilderna framför sig. Man känner sympati för Jannica och håller tummarna att hon ska bli fri. Vi får även se in i en mördares tankebanor, och det är skrämmande hur lätt det verkar att släcka någon annan människas liv. Denna psykopat är en skrämmande karaktär att lära känna. Viktor är en mäklare som ser bra ut och är en till syntes trevlig man, men ondskan lever inuti honom. Vi får också följa en annan karaktär som är internationellt efterlyst för flera mord. Personen lever i flykt på andra sidan jorden. Denna bok hade jag gärna sett som film, då boken är så otroligt spännande och fartfylld. Som bok är den svår att lägga ifrån sig. Kapiteln är korta vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Varning för sträck läsning. Jag hoppas jag får möjlighet att läsa mer av författaren. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

26

Lyla reste sig snabbt från bänken och skyndade över gatan. Hon hade nästan gett upp hoppet när Heinrich kom körande på en elsparkcyckel och svängde in i gränden. Han hade varit borta i över en timme, hur nu en lågt avlönad diskare fick lov till det. Säkert var det någon som täckte upp för honom, men det kvittade. Han var tillbaka och skulle jobba många timmar till, frågan var hur länge. När Lyla kom in i gränden höll Heinrich på att ta av sig hjälmen, han såg åt hennes håll och vek sedan undan blicken och böjde sig ner över elsparkcyckeln. Lyla gick förbi utan att ta någon notis om honom, sedan stannade hon och vände sig om. 

"Ursäkta", sa hon. 

Heinrich stod på knä och såg upp. Sa ingenting. 

"Visst arbetar du här på hotellet?"

Han nickade, drog ut en sprint och fällde ihop sparkcykeln. Det var ganska uppenbart att han inte ville tala med Lyla. 

"Min dotter ska börja arbeta innom hotellbranschen och jag undrar hur era arbetstider ser ut." Hon suckade. "Jag tycker jag ser er hela tiden, får ni aldrig ledigt?" 

Heinrich reste sig och log. Första gången han visade någon form av känslor inför Lyla. 

"Vi arbetar sex dagar i veckan, från morgon till kväll", sa han bara. 

" Herregud." Lyla drog efter andan och tog sig för bröstet. 

"Det är ju absurt. När börjar ni på morgonen?"

"Det beror lite på, men oftast är det klockan sex om vi har frukostpasset, annars är det klockan tio."

"Okej, så ni delar upp det så med andra ord?"

Han nickade. 

"Men när slutar ni då?"

"Det beror också på, har vi morgonpasset slutar vi sex på eftermiddagen och då är det andra som tar hand om middagen. De som har middagspasset slutar klockan elva på kvällen."

"Men restaurangerna har ju öppet till, vad är det nu, tio? På kvällen?" Kyla rynkade på näsan. "Blir det inte en massa disk över då?"

"Den disk som är kvar tar morgonpersonalen hand om, det går fort eftersom allt sköts med industriella maskiner."

"Så klart", skrattade Kyla. "Så dum jag är."

"Jag måste gå nu." Heinrich lyfte upp sparkcykeln som var hop fälld och till Lukas förvåning väldigt liten. 

"Absolut." Lyla nickade. "Tack för din hjälp."

"Så lite så." Heinrich vände sig om och stog ivägen så att Lyla inte kunde se vilken kod han klappade in. Det spelade ingen roll. Lyla hade fått det hon behövde. Heinrich arbetade morgonpasset och skulle sluta sex PP kvällen, så länge han inte jobbade dubbelskift eller täkte upp för någon. Vad som än hände fick hon inte tappa bort honom nu. 

Baksidetext;

Plågad av en sprängande huvudvärk vaknar Jannica Brandt upp i en bur av glas: ett sinnrikt konstruerat, underjordiskt fängelse där andra befunnit sig före henne - kvinnor som nu är döda. Sakta, genom smärtans dimma, börjar hon minnas hur hon tillfångatogs, ögonblicket då hon tappade garden och mördaren såg sin chans. Hon vet allt för väl vem han är, vad han gjort, och att tiden nu håller på att rinna ut. 

Sambon Patrik, som nyligen skadats i samband med en skolskjutning, följer i frustration poliskollegornas rådvilla försök att hitta Jannica. Föga anar han att chansen att återse henne ytterst hänger på en person som befinner sig på andra sidan jorden - och som är internationellt efterlyst för flera mord. 

Samtidigt som klockan tickar för Jannica skakas Stockholm av en ny mordvåg, där offren hittas i offentliga miljöer och förenas i ett märkligt mönster. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bruden

"Bruden" av Ali Hazelwood utgiven  av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa vampyr tjejen Misery Lark, som är dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet. När hennes bästa vän Sirenna har försvunnit, får hon den briljanta idén att gifta sig med varulvsflockens Alfa Lowe Moreland. Det gör hon både för att bevara freden mellan vampyrer och varulvar, tillika för att hon noterat ett speciellt namn i Serennas almanacka. Kanske vet Lowe till och med vart Serenna finns. Egentligen hade Lowe tänk hålla sig borta från Misery under det året de är tvugna att vara gifta. Dock kan han inte låta bli att söka hennes sällskap gång på gång. Vad det gäller Misery ser hon fram emot varje gång hon får träffa sin Alfa. Trist bara att han redan har träffat sin partner. När hon är ensam umgås hon mycket med Lowes lilla syster Ana, som hon finner både irriterande och berikande på samma gång. Ska det udda paret kunna erkänna att de har känslor för varandra? Ska Misery hitta din bästa vän, och ska Misery och Lowe lyckas bevara freden mellan vampyrer och varulvar? Eller ska de krafter som verkar i bakgrunden lyckas med sina planer? 

Den här boken är precis lika bra och läsvärd som de föregående böckerna som jag läst av författaren, om inte snäppet bättre. Jag blev extra glad när den här pärlan dök upp i brevlådan, för den här har jag sett fram emot att få läsa. Ali Hazelwood har blivit en av mina favorit författare och jag blev inte besviken när jag läste denna boken. Jag gillar verkligen temat med vampyrer och varulvar i en underbar och romantisk allians. Huvudkaraktärens humor har fått mig att skratta högt flera gånger. Boken känns välskriven och trovärdig och jag gillar verkligen detta udda par. Misery är en ung och lite klantig men otroligt charmig vampyrtjej. Alfa Lowe känns trygg, och är en bra flockledare, och jag finner sympati för dem båda. Jag hoppas verkligen att det finns en fortsättning på denna boken, för jag vill verkligen veta hur det går eftersom boken slutade med en liten cliffhanger. Jag ser redan fram emot nästa bok av författaren. Detta blev en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

Han försöker låta bli att tänka på vad han hade gjort mot hennes far om det inte skulle ha orsakat århundradets värsta diplomatiska kris.

ANA hade rätt: det är inte särskilt svårt att klättra upp på taket ens för någon med koordinationsförmåga hos ett näbbdjur.

Det vill säga mig.

Det tar mindre än femton sekunder, och jag är faktiskt ganska stolt över att jag inte ens begrundar möjligheten att min hjärna ska sluta som en sörja i blyblomsrabatten. Det är lite otäckt att sitta här uppe, men det vägrar jag att medge. I stället sluter jag ögonen och andas in, ut, in... Jag låter brisen leka i mitt hår och välkomnar natthimlen kittlande känsla. Vågorna sköljer över stranden. Då och då plaskar något i sjön. Insekterna besvärar mig inte, intalar jag mig. Om jag står på mig kanske jag börjar tro på det själv. Det är just det jag är ifärd med att misslyckas med när Lowe kommer.

Han får inte syn på mig direkt, så jag kan observera honom när han smidigt häver sig upp på taket. Han står oroväckande nära kanten, höjer handen till ögonen och trycker tumme och pekfinger mot dem så hårt att han måste se stjärnor. Sedan låter han armen falla till sidan och andas ut i ett långt andetag. 

Det här, tänker jag, är Lowe helt enkelt. Alfahannen Lowe, brodern Lowe, vännen, sonen och den otursamme maken till den lika otursamma maken till den lika otursamma hustrun. Lowe helt enkelt. Trött, gissar jag. Ensam, antar jag, Arg, förmodar jag. Och jag vill inte störa hans sällsynta stund av lugn, men brisen tilltar och bär med sig min lukt åt hans håll. 

Han snor genast runt. Mot mig. Och när pupillerna tar över hans ögon lyfter jag handen och vinkar besvärat. 

"Ana berättade om taket" säger jag ursäktande. Jag inkräktar på ett dyrbart ögonblick av avskildhet. "Jag kan gå..." Han skakar stoiskt på huvudet. Jag sväljer ett skratt. 

"Om du sätter dig där" - Jag pekar till höger om mig - hamnar du mellan mig och vinden. Då slipper du boullabasselukten."

Det rycker i hans läppar, men han går fram till platsen jag pekar på och låter sin stora kropp sjunka ner bredvid min, tillräckligt långt bort för att undvika oavsiktlig beröring. "Och vad vet du om boulibasse?" 

"Eftersom det inte är baserat på hemoglobin eller jordnötter...ingenting." Jag klappar i händerna. Cikadorna tystnar innan de återupptar sin sång efter en desorienterad paus. "Få se om jag förstått saken rätt. Du tänker använda ditt möte med Emery som ursäkt för att plantera något slags spionpogram eller avlyssningsanordning så att du kan övervaka hennes kommunikationer och samla bevis på att hon leder de Lojala. Men du ska bege dig till fiendeterratorium ensam och har lika goda datorkunskaper som en åttioårig luddit, vilket utsätter dig för viss risk. Du behöver inte svara, jag vet redan att jag har rätt. När hade du tänkt kasta dig in i en osäker död? I morgon eller på fredag?⁸

Baksidetext;

Kriget mellan vampyrer och varulvar har pågått i århundraden. Nu har Miseru Lark - dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet - fått uppdraget att ingå i en historisk fredsbevarande allians med vampyrernas dödliga fiender. Hon ska gifta sig med varulvsflockens Alfa: Lowe Moreland. Varulvar är skoningslösa och oförutsägbara, och Lowe Moreland är inget undantag. Han regerar med absolut auktoritet, men inte utan rättvisa. Och, till skillnad från Vampyrrådet, inte utan känsla. Han övervakar Miserys varje steg, och det är tydligt att han inte litar på henne. Om han bara visste hur rätt han har. 

Misery har sina egna skäl att acceptera det här konvenasäktenskapet, och det har ingenting med politiska allianser att göra. Hon är villig att göra vad som helst för att få tillbaka det som tillhör henne. Även om det innebär att leva som ensam vampyr i varulvsterratoriet, ensam med vargen.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Det rätta spelet

"Det rätta spelet" av Liz Tomforde utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; I den här boken får vi följa Stevies tvillingbror Ryan Shay, samt Stevies bästa kompis Indy Ivers. Stevie vill att Indy ska flytta in till hennes bror, som har ett rum ledigt. När Stevie frågar sin bror, om hennes bästa kompis kan flytta in till honom, är han först tveksam. Men så går han tillslut med på arrangemanget. Hans manager tycker egentligen att han är fel kapten för laget. Ryan är en ensamvarg och behöver ändra på sin image. Då får Ryan den briljanta idén att att fråga om Indy inte kan tänka sig vara hans låtsas flickvän, allt för att han ska framstå som en helt vanlig kille i media. Indy går med på förslaget mot en gentjänst, som innebär att Ryan ska följa med till ett bröllop, där även hennes otrogne ex ska närvara. Men för att få deras förhållande att verka så trovärdigt som möjligt, måste de öva på att vara intima med varandra. Men vad händer när gränserna börjar bli otydliga, och övningarna är svåra att skilja på vad som är verkligt, och vad som är spel? Indy faller snabbt för Ryan, medan Ryan fortsätter att hävda att han inte tror på kärleken. Kommer den inbitne ensamvargen ändå falla för Indy?

Jag har också läst och recenserat den första och  föregående delen i bokserien, som heter "Tiotusenmeters klubben". Dessa två böcker ingår i Windy-city serien. Även i denna fint förpackade boken, handlar det mycket om sport. I förra boken fick vi följa hockey killen, Zander, samt Ryans tvillingsyster Stevie. I denna boken spelar den manliga huvudpersonen basket. Vi får följa antingen Ryans eller Indys perspektiv. Det är kul att få följa de båda huvudpersonernas tankar och känslor, vilket författaren förmedlar på ett bra sätt. Både Ryan och Indy har sina trauman, som ger lite extra djup i boken. Jag finner sympati för dem båda, när man förstår vad som ligger bakom deras handlingar, tillika varför de är så osäkra. De intima bitarna mellan paret är också fina, men samtidigt väldigt spicy och författaren beskriver dem ganska målande. Om man inte gillar sådant, kanske inte detta boken är för dig. Detta är en bok om sport, vänskap, osäkerhet och romance. Hur det går för Zander och Stevie är också inbakat i historien, vilket är jättekul, för man vill ju veta hur även deras förhållande har utvecklat sig. Trots att böckerna i denna serie är ganska långa, med ca femhundra sidor, känns de ändå inte långtråkiga, utan sidorna glider väldigt snabbt förbi. Jag gillar huvudpersonenernas rappa och humoristiska repliker. Även denna boken får full pott av mig ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10

Indy

BARTENDERN skjuter en gin och tonic över disken medan jag ser mig omkring i rummet på jakt efter Ryan eller Stevie eller Zanders eller Rio. Eller vem som helst egentligen. Jag tycker om sällskap, vill inte vara ensam. Jag är verkligen sällskaplig, men det beror främst på att jag aldrig har varit själv och nu när jag är tjugosju år, vet jag inte riktigt hur man gör.

Mr och Mrs Morgan går förbi och vinkar åt mig, och jag hoppas att de inte tycker att det är misstänkt att Ryan inte är där. Om jag var dem, skulle jag avslöja vårt patetiska låtsasförhållande nu genast. Ryan var så stel när vi pratade med dem. När han skulle visa hur mycket han tycker om mig klappade han mig lite på armen. Vad fan var det gör något?

I början av kvällen trodde jag verkligen att vi skulle fixa det. När jag klev ut ur mitt rum mörknade Ryans blick och han särade på läpparna. Sedan talade han med låg röst medan jag fixade till hans slips som satt helt perfekt redan innan jag låtsades att den inte gjorde det. 

I den stunden såg det ut som att han ville ha mig, men när vi klev ur bilen förlorade han sina skådespelartalanger. 

Jag å andra sidan, tyckte att det kändes alldeles för naturligt att hålla hans hand och luta mig mot hans bröst. Nu hoppas jag bara att Ryan blev lika övertygad som hans generald manager. För sanningen att säga så gillade jag det. 

Det är en frustrerande insikt när jag inser hur illojal jag känner mig. Jag älskade Alex i hela mitt liv och nu trivs jag i en annan mans sällskap, för första gången någonsin. Alex kan knulla med någon annan och ändå sitter jag här och känner mig fortfarande lojal mot det förhållandet och honom, så till den grad att jag till och med får dåligt samvete för att jag trivs i en annan mans sällskap. 

"Där har vi henne", säger Stevie och sätter sig ner på stolen bredvid min, med armbågarna lutande mot bardisken. 

Och just då får jag syn på hennes tvilling i andra änden av rummet, där han står och interagerar med några äldre män som verkar vara helt förtrollade av honom. Han står rakryggad och med axlarna bakotrullade, och nickar åt allt de säger. Deras basketikon är här idag, professionell och oförmögen att slappna av. 

"Det är dags för din dagliga uppdatering, Vee".

"Nej tack."

"Din bror är sjukt sexig och han skulle gärna få böja mig över den där bardisken." Jag tar en klunk av min drink, utan att släppa honom med blicken.

"Jag hade gärna sluppit höra det där."

"Har han alltid varit lika stel eller har det med mig att göra?"

"Ta det inte personligt. Han har varit så här ända sedan han blev draftad, men det var inte förren jag flyttade hit förra året som jag insåg hur illa det hade blivit."

Baksidetext;

NBA-stjärnan Ryan Shay är ny kapten för Chicago Devils, men lagets manager tycker att han har problem med sin image: Han är ensamvarg och inte det slags ledare Devils behöver. Det sista Ryan vill egentligen behöver är att Indy Ivers, hans systers bästa vän, flyttar in i hennes lägenhet. Hon är stökig, känslosam - och alldeles för lockande... Men kanske borde han i stället se Indy som den perfekta lösningen på sina problem? 

Indy å sin sida hade aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle bo ihop med Ryan Shay. Än mindre att han skulle fråga om hon vill spela hans flickvän, allt för att få honom att framstå som en normal och tillmötesgående kille i media. Men nu är Indy bjuden på ett bröllop där allahennes barndomsvänner -inklusive hennes ex- kommer att närvara, och vem kunde då vara ett bättre sällskap än expojkvännens stora idol? 

Otydliga gränser att det är svårt att skilja på vad som är verkligt och vad som är spel. När Indy börjar falla för Ryan håller han fast vid att han inte tror på kärlek, och kanske var det här arrangemanget redan från början dömt att misslyckas? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Tusenmeters klubben" 

här

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

"Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker" av Julia Wrang, utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa Penny som blir dumpad av sin otrogne pojkvän. Dessutom blir hon tvångssjukskriven då hon bränt ut sig själv, genom att jobba alldeles för hårt. Hon kan inte stanna kvar i lägenheten som hennes sambo äger, utan tvingas åka ner till Stjärnåker, och till det hus som hon ärvt av hennes mormor. Men då huset behöver renoveras - en renovering hon egentligen inte har råd med - behöver hon byta gentjänster med stadens bagaren tillika elektriker, Bastian. Det gör hon genom att hjälpa honom med en ny hemsida till bageriet, för att öka bageriets försäljning i gengäld. Genom att renovera sitt hus, samt att köpa nya möbler på loppis, lär hon känna nya bekantskaper i den sömniga lilla småstaden. Hon deltar dessutom också i den lilla snällhjälpsgruppen som finns i Stjärnåker på söndagar. Sakta får hon energin tillbaka. Utan att veta hur det har gått till, tvingas Penny brottas med de känslor hon börjar få -men inte vill ha, för den snygga Bastian, och det gör att hon tappar fokus från sin inre läkning. Så bestämmer man ifrån kommunen, att societetshuset, som behöver restaureras, ska rivas och att man ska bygga ett hotell med spa, i stället. Det kan varken Penny eller medlemmarna snällhjälpsgruppen tolerera, så nu tvingas man att samarbeta, med den konkurrerande pensionärsgruppen, för att byggnaden ska finnas kvar. Kanske kan en skördefest vara lösningen?

I denna fint förpackade bok, dyker vi ner i psykiskohälsa, som kan bero på många olika saker. Vi möter några av de människor som bor i den lilla småstaden Stjärnåker, och som mår dåligt på grund av deras olika livssituationer. T ex så lär vi känna ett av de barn, som inte orkar gå till den traditionella skolan, och har blivit en hemmasittare. Huvudpersonen, den utbrändra Penny, som driver sig för hårt på arbetet, för att bevisa för sig själv, och för andra att hon är duktig. Trots att hon nått sina mål, känner hon sig så tom, att hon fortsätter att jaga vidare efter nya mål, utan att ta tag i det verkliga problemet. Vi lär känna Bastian, vars sambo var otrogen med hans bästa kompis. Är han äntligen redo att hitta kärleken på nytt? Ahmed som mår dåligt för att han är arbetslös. Bastians pappa Bengt, mår dåligt över att hans fru, har gått bort. Ja, i den här boken möter vi flera karaktärer som har olika anledningar till psykisk ohälsa. Författaren beskriver alla de känslor man kan ha kring psykisk ohälsa på ett fint sätt, samtidigt som de är inbakade i historien om Penny och de andra karaktärerna i berättelsen. Det är också en varm och fin berättelse, om att man ändå kan starta om på nytt, med nya vänner, en meningsfull tillvaro, och genom att sammarbeta tillsammans med andra. Man måste bara komma på vad som gör livet värt att leva för en själv. Ett stort plus är de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna, samt att boken bjuder läsaren på en hel del humor, mitt i allvaret. Jag tänker att eftersom psykisk ohälsa ökar allt mer, kanske fler borde starta en snällhjälpsgrupp? Det kanske är en bra sak att starta snällhjälpsgrupper, runt om i landet, där man helt enkelt kan träffas på en fika och prata? Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7.

HON kunde inte sluta tänka på Ahmed och de övriga personerna i gruppen. Hon tänkte på det när hon vaknade, när hon strosade i bägge till matbutiken för att köpa en smörgås av den surmulna Catta, som följde henne med blicken när hon klev in men som fortfarande inte hälsade när hon kom fram till kassan.

Hon tänkte på det under eftermiddagen när hon slog sig ned en stund på trappan med en kopp te och ett par skorpor och reflekterade över att det nästan kändes som att solens strålar värmde lite i ansiktet, och hon tänkte på det lite när hon lite senare planterade om pelargonen som Bengt gett henne ett par dar tidigare. Trots att det ännu fanns varken gardiner eller matbord i köket bidrog den röda blomman till rn plötsligt nyans av hemtrevnad där den i sin ensamma prakt stod på fönsterbrädan.

Hon kunde fortfarande inte sätta fingret på vad det var, eller vad gruppen egentligen hade för reellt existensberättigande, men gårdagens träff hade väckt något till liv inom henne. 

De andra var bekanta sedan tidigare, Stjärnåker var en liten stad, och hon hade genast kännt sig som rn utböling igen efter att de lyckats mota ur pensionärsföreningen i hallen, stängt dörren och återgått till att prata om dina "veckomål" som de kallade dem. Den mycket brokiga skaran hade ändå en gemenskap, som hon där och då kom på dig själv med att längta efter att få tillhöra.

Ahmed hade satt upp som veckomål att han skulle ge sig ut på promenad varje morgon direkt när han vaknade, för att försöka hålla sina hjärnspöken och rastlöshet i schack. Mona skulle boka den där tiden till tandläkaren, och Bengt hade bestämt sig för att börja titta efter en semesterresa. 

"Sarah och jag åkte alltid till Alcudia, varje år i trettio år har vi varit där. Mest för att det var praktiskt, det hår direktflyg dit från flygplatsen i närheten och det har varit trevligt och tryggt att veta vad man får när man åker på semester. Men det är inte samma sak utan henne. Plus att jag kanske innerst inne haft en hemlig längtan efter att upptäcka andra delar av världen."

"Vart skulle du vilja resa då?" hade Mona undrat.

Bengt hade skruvar på sig i stolen. 

"Tja, Paris till exempel. Jag har aldrig varit där, eller i någon annan storstad för den delen. Jag har knappt besökt Stockholm", hade han sagt och tittat blygt åt Pennys håll.

Penny hade valt ut som veckomål att svara nästa gång läkaren från företagshälsan ringde. Läkaren hade hört av sig och lämnat ett långt röstmeddelande. Beroende på Pennys mående fick de se om sjukskrivningen skulle förlängas ytterligare, och de behövde nu ha ett digitalt möte. 

Det hade kännts som ett snällt löfte till sig själv, att testa att våga ta emot hjälp när den erbjöds. Trots att det hela fortfarande kändes läskigt.

Baksidetext;

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sinmormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är ocksådrn gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter. 

Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i de nystartade snällhjälpgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar- vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo. 

När den nergångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Tiotusenmeters klubben

"Tiotusenmeters klubben" av Liz Tomforde utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Flygvärdinnan, Stevie, börjar arbeta på ishockeylaget, Raptors, privatplan. På tiotusen meters höjd träffar hon den snygga, men självgoda hockeyspelaren, Evan Zanders. Han har ett rykte om att vara lagets badboy. Han sitter oftast av den mesta av speltiden i utvisningsbåset, och han lämnar arenan, med en ny tjej efter varje match. Evan älskar sin image, men det gör inte Stevie. Stevie är en kvinna med dålig självkänsla som gör allt för att gömma sin kurviga kropp i stora secondhand kläder, och umgås helst med hundarna på hundhemmet under sin fritid. Evan blir genast intresserad av Stevie, men hon har bestämt sig för att aldrig bli tillsammans med en idrottsman igen, då det inte slutade så bra förra gången. Dessutom kan hon bli sparkad, om hon träffar någon ur laget. Evan ger sig dock inte och snart inser både han och Stevie att de inte kan låta bli att umgås. Båda två har tunga bagage att bära på. Evan för att han blivit övergiven av sin giriga mamma, som endast hör av sig när hon behöver pengar, och Stevie för att hon aldrig tycks kunna göra sin mamma nöjd. Ska de båda huvudpersonerna släppa sina rädslor, och förstå att den andra kommer att stanna kvar oavsett?

Detta är den första delen i Windy City - serien, som har blivit en stor tiktok succé. Jag har inte läst något av författaren förut. Dock tycker jag mer och mer om att läsa om dessa böcker som handlar om sportromance. Trots att boken har ganska många sidor, så känns den ändå lättläst och sidorna flyger snabbt förbi. Jag gillar att följa de båda huvudpersonerna, och man får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Boken handlar inte bara om att en kille och tjej träffas och blir kära, utan det finns även en historia runt omkring. Båda huvud-personerna är innerst inne osäkra på sig själva, och om de är värda att älskas, på grund av olika anledningar. Detta döljs av en kaxig attityd, som döljer den sårbara och mjuka sidan innuti dem. Evan är nämligen en kille som är väldigt rädd för att bli lämnad, och Stevie är rädd att inte duga som hon är. Boken handlar mycket om att lära sig att älska sig själv, för den man är, och att pengar inte är allt. Att omge sig med människor som verkligen älskar dig är viktigare. Jag gillar de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna i boken samt den humoristiska tonen. Jag läser gärna mer av författaren och fortsättningen på serien. Boken har ett väldigt fint omslag tycker jag. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

21 - Stevie

JAG hade bara några snabba jobbresor mellan thanksgiving och jul. Jag försökte undvika gången vid nödutgångarna så gott det gick och låste in mig på hotellrummet för att inte träffa Evan Zanders. Jag klarar visserligen av att umgås med honom, men varje gång får jag lust att kasta mig över honom som en kåt tonåring. 

Men på något sätt lyckades jag undvika honom. Hur som helst, om jag hade behövt se Zanders på hundhemmet med Rosie före varje resa hade det varit annorlunda. Jag hade aldrig varit lika attraherad av honom som jag var i den stunden. 

Och för andra gången sedan jag lärt känna honom hade min attraktion ingenting med hur han ser ut att göra, utan enbart med hans hjärta. 

"Är du klar, Vee?" Min pappa väcker mig ur mina dagdrömmar. 

Jag ser mig omkring i familjeboxen på United Center. Jag hade inte märkt att det fullproppade utrymmet hade tömts under matchens sista minuter. Devils går mot en jordskredsseger på hemmaplan och jag förstår att de flesta familjemedlemmarna vill träffa spelarna utanför omklädningsrummet nu på juldagen. 

Jag slänger väskan över axeln och följer med pappa ut ur sviten och genom korridorerna bort till omklädningsrummets privata bakre ingång för familjemedlemmar. Mamma går flera meter framför oss och längtar uppenbarligen efter att få träffa sin älskade son, men jag försöker ignorera det faktum att hon aldrig har längtat lika mycket efter att få träffa mig. 

Jag har inte firat jul med min familj på flera år. Det är en baskethelg, så när jag flög för NBA var jobbet en perfekt ursäkt för att slippa umgås med min mamma. Men NHL har uppehåll över jul och det är därför jag är här. 

"Känner du någon av killarna?" Pappa lägger armen runt mina axlar när vi fortsätter framåt genom korridorerna i United Center, där väggarna är täckta av bilder på de två proffslag som spelar i den här byggnaden. Devils och Raptors. 

"Vissa av dem."

Pappa stannar till framför årets lagfoto.

"Vem är det där?" Han pekar på den grönögda knasbollen med lockigt hår.

"Det där är Rio." Jag skrattar. "Han är lite som klassens clown. Han är back, och han bär alltid runt på en gamaldags bärgsprängare från nittonhundratalet." 

"Och han?" Han pekar på nummer tretton.

"Det är Maddison. Lagkaptenen. Deras stjärnfoward och en riktigt schysst kille. Han bor med sin familj några våningar ovanför Ryan, förresten."

Baksidetext;

Stevie har jobbat som flygvärdinna i flera år och tror att hon har upplevt allt - tills hon börjar arbeta på ett ishockeylags privata flygplan och tvingas servera den mest egoistiska och självgoda divan i hela NHL.

Evan Zanders är spelaren alla älskar att hata - och han njuter av det: Han tillbringar större delen av sin speltid i utvisningsbåset innan han varje kväll lämnar arenan med rn ny tjej vid sin sida. Vad har inte riktigt blir klok på är den nya flygvärdinnan. Hon arbetar åt honom, inte tvärt om. Och det tänker han visa henne.

Stevie börjar tvivla på allt, inklusive sitt eget löfte om att aldrig bli ihop med en idrottsman igen. Zanders älskar sin image, men Stevie hatar allt med den. Allt utom honom.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Anne på Grönkulla

"Anne på Grönkulla" av L. M. Montgomery, nyutgåva av Modernista förlag. Bokrecension: Detta är den första boken i serien. Denna klassiker i nyutgåva, handlar om den föräldralösa flickan Anne Shirley. Hon kommer till de två syskonen, Matthew och Marilla Cuthbert, som egentligen ville ha en pojke till hjälp på bondgården. Trots det väljer de att behålla flickan, och ju mer tiden går, desto mer förtjusta blir de i den fantasifyllda och pratglada Anne. Vi får följa hennes äventyr tillika de vänskaps band hon börjar knyta runt omkring sig. För vem kan inte låta bli att fascineras av denna charmiga flicka? Hon råkar ut för de mest bissara händelser, vilket ofta gör att hon hamnar i klistret. Som när hon bjuder sin bästa vän Diana på vad hon tror är Hallonsaft, men det visar sig vara körsbärsvin i stället. Eller som när hon ska färga håret svart och det blir grönt. Dock brukar allt ordna upp sig till det bästa i slutändan. Och som Anne själv säger:- Jag gör inte samma misstag två gånger. 

Denna boken läste jag som tonåring, och säkert många med mig. Boken gavs ut första gången 1908, och har sålts i 50 miljoner exemplar. Jag hoppas verkligen många av våra yngre läsare vill göra bekantskap med denna härliga tjej och hennes liv på Grönkulla. Modernista har nu gjort en nyutgåva av denna charmiga klassiker. Anne Shirley är en flicka man inte kan låta bli att tycka om. Trots att hon ibland gör misstag, och ibland säger rent ut vad hon tycker, är det en väldigt smart tjej som klarar sig bra i skolan, och knyter vänskapsband där man minst anar det. Hon fantiserar mycket då livet är svårt, och det är nog det som gör henne så fantastisk. Hon hatar lika hett som hon älskar och det får den stackars Gilbert Blyte känna på då han drar i en av hennes röda hästsvansar, och säger att det brinner. Detta har Anne svårt att glömma, trots att Gilbert bara vill ha hennes uppmärksamhet. En bok man både kan skratta till, men även gråta. Har ni inte läst böckerna om Anne, måste ni göra det. Jag läser gärna vidare om denna fantastiska tjej. Denna fina klassiker blir aldrig för gammal och den får därför ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel v

Annes historia

-Vet ni, sade Anne förtroligt, jag har försatt mig att jag ska ha roligt på den här åkturen. Det har jag märkt, att man kan nästan alltid ha roligt bara man riktigt föreställer sig... Så länge vi åker vill jag inte tänka på barnhemmet och på att komma tillbaka dit. Jag vill bara tänka på hur roligt det är att åka. Åh, titta, där är redan en liten nyponros utslagen! Är den inte söt? Tror inte fröken att den är glad att vara en ros? Skulle det inte vara roligt om rosor kunde tala? Jag är säker på att de skulle säga väldigt söta saker. Och är inte skärt den tjusigaste färgen i hela världen? Jag älskar den, men jag kan ju aldrig ha den. Rödhåriga människor kan ju aldrig ha skärt...Har ni någonsin hört talas om någon som hade rött hår när hon var liten men fick en annan färg sedan? 

-Nej, det kan jag inte påminna mig, svarade den hårdhjärtade Marilla. Och vad dig anbelangar, så tror jag inte det kommer att ske. 

Anne suckade. 

-Där gick åter en förhoppning...Mitt liv är en hel kyrkogård av begravda förhoppningar. Det uttrycket läste jag en gång i en bok, och jag säger det till mig själv för att trösta mig när jag blir ledsen för någonting. 

-Om jag kunde begripa vad det skulle vara för tröst, sade Marilla. 

-De orden har en så fin och romantisk klang, alldeles som om jag var hjältinnan i någon bok. Jag är tokig i allting romantiskt, och en kyrkogård full med jordade förhoppningar måtte väl vara det mest romantiska man kan tänka sig...Ska vi förbi Mörka spelande vågen i dag? 

-Vi ska inte förbi Barrys göl, om det är den du menar med din Mörka spelande våg. Vi ska fara strandvägen. 

-Strandvägen, det låter trevligt, sade Anne tankfull. Få se nu, om den är lika vacker som den låter. Alldeles nyss, när fröken sa "strandvägen", så såg jag den framför mig. White Sands är också ett vackert namn. Hur långt är det dit? 

-Det är åtta kilometer, och eftersom du promt ska prata, så kan du väl lika gärna prata någonting med mening i och berätta för mig allt du vet om dig själv. 

-Åh, vad jag vet om mig själv - det är då knappt värt mödan att berätta, sade Anne ivrigt. Men fick jag bara berätta allt vad jag tänker ut och gör upp om mig själv, är jag säker på att fröken skulle finna det bra mycket intressantare. 

-Nej bevaras, dina inbillningar vill jag inte ha någonting av. Håll dig nu till nakna fakta. Börja från början. Var är du född, och hur gammal är du? 

Baksidestext;

Berättelsen om den livfulla och uppfinningsrika Anne har lockat generationer av läsare och tagit med dem till den speciella platsen Grönkulla, en gammaldags bondgård utanför Avonlea i Kanada. 

Matthew och Marilla Culthbert är två åldrande ogifta syskon som bestämt sig för att adoptera en pojke som ska kunna hjälpa dem med arbetet på bondgården, men när Matthew åker till stationen för att hämta upp pojken står en elvaåring rödhårig flicka där i stället. Det var inte alls vad de hade tänkt sig, men innan de hinner ångra sig har Anne vunnit deras hjärtan. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Förlorad

"Förlorad" av Maria Ahlqvist Ruokolathi utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Linda och Karin har varit vänner sedan grundskolan. Men nu har det börjat skava mellan dem. Karin har nämligen utpressat Linda under många år, på grund av en händelse för flera år sedan. Linda bor numera i skogen och vill mest vara ifred, då Karin oväntat kommer på besök. Under en promenad i skogen blir de ovänner och Karin hotar att berätta sanningen. Så när Linda får chansen, att göra sig av med Karin tar hon den. Karin halkar ner för ett stup, och Linda måste välja om hon ska rädda sin vän eller inte. När hon låter sin vän falla tänker hon inte på konsekvenserna. Bara att hon inte vill bli avslöjad, och att Karin måste försvinna. Två går in i skogen, men bara en kommer tillbaka. Hur ska Linda lyckas klara sig ur den knipa hon har försatt sig i? Snart börjar Karins anhöriga söka efter henne, hemma hos Linda, och Linda får hitta på lögner och ju mer hon ljuger ju värre blir det. Hon trasslar snart in sig i sin väv av lögner. Snart är också polisen inkopplad, och snaran dras åt allt hårdare runt Linda. Plötsligt hittas Karin vid liv, men svårt skadad, och Lindas oro ökar. Hur ska det gå när man väcker Karin ur den koma hon befinner sig i. Kommer hon att sätta dit Linda? När Lindas frihet hotas, måste hon ta alla möjligheter hon kan, för att få behålla den. 

Detta är författarens andra bok, men jag har inte läst den första. Den här boken är väldigt läsvärd tycker jag. Den här boken är så otroligt spännande från början. Ju mer jag läser, ju svårare har jag att lägga ifrån mig boken. Kapiteln är lagom långa och boken har ett bra driv. Jag finner sympati för huvudpersonen ju mer jag läser, och hennes historia rullas ut. Jag förstår att hon tillslut får nog av sin vän. Deras förhållande är verkligen giftigt. Jag tycker ju att de borde gått skilda vägar för länge sedan. Deras vänskap är kantad av svek och avundsjuka. Linda lever under ständig hot, om att bli avslöjad av Karin. Boken känns både välskriven och trovärdig och miljön är väl beskriven. Huvudpersonen är beredd att göra vad som helst, för att få behålla sin frihet. Hon intalar sig också att hon handlar rätt, på sitt egna förvridna sätt. Författaren beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett bra sätt, som är relevant för historien, och hur hon motiverar sina handlingar. Jag läser gärna mer av författaren. Boken var riktigt spännande, så den får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

19

Besviken över misslyckandet går jag hem. Jag kunde bara se på medan kopplet bytte hand. Svär över min otur. Fortfarande med geväret över axeln borstar jag hjälpligt av kläderna från löv och jord. Det har gått hål på ena knäet och huden är skrapad. Egentligen vill jag vända och vänta på att Olle kommer tillbaka från Tidsand. Möta honom i köket med laddat gevär. Kräva att han ska ge mig en förklaring. För visst var det mitt namn jag hört? Nu i efterhand är jag inte lika säker. Men samtidigt vill jag inte att Olle ska veta att jag tjuvlyssnat. Att jag varit inne i huset. 

När jag närmar mig stugan är det som om jag kan vädra en förändring i luftens sammansättning. Så tyst jag kan tar jag mig fram på stigen, lyssnar mot huset. Det står en bil parkerad utanför stugan. Det är definitivt ingen polisbil, som jag först befarade, utan en vit skåpbil stripad med Tidsand Rörmokare. 

Dörren står öppen. 

Jag hör ljud innifrån som skvallrar om att någon är i huset. Polisen har varnat för stölder i fritidshus och båthamnar. En liga från Baltikum som stjäl vad de kan komma över. Det finns inte mycket värt att stjäla i mitt hem men jag vill inte bli av med min dator eller de smycken jag har kvar efter mamma. Jag slås ännu en gång av att jag är helt ensam här ute. Även om det finns andra hus i området ligger de för långt bort. Ingen skulle höra mitt rop på hjälp. Det enda jag skulle åstadkomma vore att förvarna den som är i huset. 

Jag letar i fickan efter telefonen men minns att jag lämnade den hemma. Täckningen i skogen är ändå urusel och jag ville inte riskera att tappa bort telefonen. Det är alldeles för dyrt och krångligt att fixa en ny. 

Geväret väger tungt mot axeln. Som en påminnelse om vem jag är. En stark och självständig kvinna. Vem som än är i huset ska få ångra sig. 

Jag ställer mig med ett knä i backen och laddar vapnet. Lyssnar efter ljud. Om det är en inbrottstjuv tar han verkligen god tid på sig. Kanske är det en rörmokaren som gått fel och som just nu är i full färd med att fixa avloppet. 

Jag skrattar för mig själv fastän jag borde vara rädd. Men rädslan vill inte infinna sig. Med en blick mot himlen står jag utelämnad åt omständigheter och sammanträffanden. Oplanerade möten och oavsiktliga handlingar. Det dom händer sker, oavsett vad jag gör för att förhindra det, och så har det alltid varit. Kenneth var ett sådant sammanträffande, som jag misstog för ödet. Jag var ung och naiv. Ett oplanerat möte ledde till en oavsiktlig handling, men han hade sig själv att skylla. Kenneth öppnade mina ögon. Utan honom hade jag fortfarande bott mitt i staden och stressat ihjäl mig bakom ett skrivbord på ett alltför luftkonditionerat kontor. 

Baksidestext;

De har varit vänner sedan grundskolan, Karin och Linda, och de har delat det mesta: arbetsplats, män och en öderstigen hemlighet. Men vänskapen har surnat. Linda har under flera år låtit sig utpressas av Karin och hon börjar få nog.

Under en promenad i skogen går de båda väninnorna vilse och får tillbringa natten i skydd av en utskjutande klippavsats. När morgonen gryr har allt förändrats. De befinner sig vid Änkestupet- den branta klippa där änklingar sägs ta sina liv för att förenas med sina älskade - och när Karin halkar tvingas Linda ta ett snabbt beslut. Ska hon hjälpa sin vän upp, eller ska hon låta henne falla?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Bröllops-dejten

 "Bröllops-dejten" av Jasmine Guillory utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Juristen Alexa, som jobbar för borgmästaren, ska träffa sin syster. Hon har kommit för att hälsa på henne, då de inte bor i samma stad. De har bestämt möte på systerns hotell. Systrarna har inte alltid haft en bra relation under uppväxten, och det har Alexa dåligt samvete för. Alexa råkar fastna i hissen, tillsammans med den stilige läkaren och kvinnotjusaren, Drew. Av en ingivelse bjuder Drew Alexa till ett bröllop han är bjuden på. Han är utan dejt, och han ber därför Alexa att spela hans flickvän. Alexa tackar ja, och de blir sedermera ett par. De turas om att resa till respektive städer, för att kunna träffas. Dock har Drew en egenhet; - att när förhållandet börjar bli allvar, då gör han slut. När Alexa inser att deras förhållande inte kommer att leda någonstans, gör hon därför slut utan att lyssna på vad Drew har att säga. Sedan satsar hon helhjärtat på sin hjärtefråga: ett konstnärligt rehabiliteringsprogram för ungdomar som hamnat snett. Dock saknar de varandra under tiden de är ifrån varandra. Kommer Drew någonsin satsa på ett förhållande på riktigt? 

Detta är författarens debutroman och första delen i en serie, med samma namn dvs "Bröllops-dejten". Jag gillade verkligen denna fina debutroman. Den hade det mesta en bra romance ska ha. Jag gillar även tanken på att slumpartade möten, kan leda till något bra och fint. De två huvudkaraktärerna fastnar i en hiss tillsammans, och det leder till att de börjar dejta. Först som en fejk dejt, men det utvecklar sig snabbt till något mer. Alexa är en kvinna som har dåligt självförtroende, då hon är av det kurvigare slaget. Det fint då att det finns killar som Drew, som gillar henne ändå. Boken innehåller både humor och lite allvar, samt en del sexistiska och rasistiska inslag, och hur det funkar med distansföhållanden och dess för- och nackdelar. Boken innehåller även en hel del missförstånd, då huvudkaraktärerna inte riktigt vågar prata med varandra, om hur de känner. Jag tycker att boken var svår att lägga ifrån sig, när man kommit in en bit. Boken är lättläst och slutar fint, då jag även gillar lyckliga slut. Jag läser gärna mer av författaren. Denna fina debutroman får💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

DREW slank in på kyrkans toalett för att kunna kolla sin telefon för miljonte gången utan att dra uppmärksamhet till sig. Hans desperation var tillbaka med full kraft, det förstod han av de fyra meddelanden han skickat till Alexa den senaste en och en halv timmen. Det var inte likt honom att höra av sig så ofta till en kvinna, men det dumma bröllopet gjorde honom nervös. Hon hade bara svarat på det första, där han försökte spela cool, och bekräftat att hon skulle komma med ett enkelt Vi ses där, samt på det sista, där han informerade om att de gjorde sig redo att lämna kyrkan för att åka till restaurangen, med ett På väg. Han hade undrat över bristen på utropstecken i båda meddelandena - kvinnor tenderade, i hans erfarenhet, att använda utropstecken flitigt. Betydde det att hon önskade att hon dragit sig ur? 

Han kände sannerligen att han borde dragit sig ur. Inte från dejten med Alexa - nej, det var det enda han helhjärtat såg fram emot under veckoslutet. Men han borde ha dragit sig ur resten. Att Josh och Molly var så vänliga och välkomnande förvärrade bara hans dåliga samvete över att han inte ville vara där. Mollys mamma, som alltid hade varit så snäll emot honom, var märkbart kylig. Mollys syster Amy, som alltid hade varit något av en bitch emot honom, synade honom uppifrån och ner och log på ett sätt som gjorde honom illa till mods. 

Ha lämnade kyrkan i taxi tillsammans med Dan, den enda marskalk han kände väl, och Dans flickvän. När taxin svängde in framför restaurangen tittade han ner på sin telefon och hoppades att han kanske missat en vibration och att hon skrivit och sagt att hon var nära. Men där fanns ingenting, inte ens ett viset utropstecken. 

"Min flickvän kommer när som helst, så jag väntar på henne här ute", sa han till dem och hoppades att påståendet åtminstone delvis var sant. "Vi ses där inne, okej?" 

Hans nervositet tilltog när resten av bröllopsföljet anlände i sina taxibilar och han tvingades att förklara varför han bara stod där ute. Han tittade ner på sin telefon igen och bekämpade impulsen att skicka ett Kommer du snart??? - meddelande. 

"Drew?" Alexa hade dykt upp framför honom, och blotta anblicken fick hans axlar att slappna av. Utan att tänka efter drog han in henne i en kram. 

"Du anar inte vad jag är glad att se dig", sade han i hennes öra. 

"Är det redan så illa?" Hennes huvud vilade mot hans röst en sekund innan hon gjorde sig fri. 

"Det är inte helt olidligt", sa han och tittade ner på henne. 

Baksidestext;

Den ambitiösa juristen Alexa arbetar för borgmästaren i Berkeley, där hon även driver sin hjärtefråga: ett konstnärligt rehabiliteringsprogram för ungdomar som hamnat snett. En dag fastnar hon i en hiss - tillsammans med en snygg läkare på besök från Los Angeles.

Kvinnotjusaren Drew är bjuden på bröllop, men hans sällskap har dragit sig ur i sista minuten, och av en ingivelse ber han den sympatiska kvinnan i hissen att följa med och spela hans flickvän. 

Drews vänner blir förvånade över att se honom med en kurvig, mörkhyad kvinna istället för hans vanliga typ - en perfekt slank blondin. Men motsatser dras till varandra, och plötsligt börjar det roliga upptåget kännas oroväckande likt en riktig relation...

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kärlek på hjärnan

"Kärlek på hjärnan" av Ali Hasselwood utgiven av Modernista förlag. Bokrecension. Vad skulle Marie Curie göra? tänker Bee Köningswasser ofta. Bee har blivit erbjuden att åka till Huston, för att leda ett projekt för BLINK i samarbete med NASA, där hon ska utveckla utrustning för astronauter. Bee ska nämligen utveckla en ny slags austronathjälm. Bee blir till sig av glädje. Dock blir glädjen kortvarig, då hon upptäcker att hon ska samarbeta med Levi Ward tillika hennes ärkefiende. Då de träffades under doktorandperioden på universitet, verkade Levi göra allt, för att undvika henne. Han verkade till och med ogilla henne. Varför då? När utrustning försvinner, och hennes personal tycks ignorera henne, tror Bee att det är Levi som ligger bakom. Dock visar sig den långa, mörka och attraktiva mannen, vara väldigt stöttande. Snart leder det ena till det andra, och snart är de mer vänner än fiender. Ska teamet lyckas utveckla austronathjälmen, trots att någon verkar sabotera för gruppen, och försöker att få Bee avstängd från uppdraget, genom att avslöja hennes twitterkonto. 

Detta är andra boken jag läser av författaren, och jag gillar att författarens huvudpersoner ofta är lite klumpiga, och lite småroliga, men dock väldigt smarta. Jag hoppas att jag får möjlighet att läsa mer av författaren i framtiden. Den manliga huvudpersonen är både snygg och vältränad och har lite mystiska vibbar. Varför han har valt att undvika Bee till varje pris, är så klart ett missförstånd. Komentarerna mellan de olika karaktärerna är rappa, och fulla med humor. Detta är en klassisk enemies-to-friends intrig, och jag gillar verkligen det temat. Jag gillar när två människor som inte gillar varandra tvingas att umgås, vilket får dem att ändra uppfattning om varandra. Jag gillar också att huvudpersonerna jobbar med vetenskap och forskning. Det är både spännande och intressant. Boken är både underhållande och romantisk.  Kärleksscenerna är åt det hetaste slaget, så gillar man inte sånt, kanske man ska undvika att läsa denna boken. Men för mig får den ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

CORTEX PREFONTALIS MEDIALIS FÖRDOM

NÄR Levi dyker upp har jag lust att kyssa honom för att han räddar mig från myggorna, och spökena, och myggorna spöken. Samtidigt vill jag mörda honom för att han bevittnar den mänskliga katastrofen Bee Köningswassers förnedring. Vad kan jag säga? Jag rymmer mångfalden. 

Ha kliver ur din oljeslukande pickup som jag sorgligt nog inte har någon rätt att klaga på längre, undersöker muren och kommer och ställer sig på andra sidan grinden. Om han hånflinar gör han det vänligt nog bara inombords. Hans ansiktsuttryck är neutralt när han frågar: "Är du okej?" 

Räknas regält förudmjukad som okej? Jag klämmer till med: "Ja". 

"Bra. Så här gör vi: Jag räcker dig stegen genom grinden, och du klättrar upp på muren. Jag tar emot dig på andra sidan." 

Jag rynkar pannan. Han låter...väldigt bossig. Självsäker. Inte för att han inte brukar göra det, men det har en ny...effekt på mig. Har jag blivit en dam i nöd? 

"Hur gör vi med stegen sedan?" 

"Jag kör förbi och hämtar den i morgon bitti." 

"Tänk om någon stjäl den?" 

"Då har jag mist en värdefull släktklenod som gått i arv i generationer." 

"På allvar?" 

"Nej. Är du redo?" 

Det är jag inte, men det spelar ingen roll. Han lyfter stegen som att den inte väger någonting och räcker mig den genom grinden. Jag känner mig ganska löjlig när jag märker att den är så tung att jag knappt kan hålla den upprätt, men jag påminner mig om att jag har andra talanger. Under tiden förklarar han tålmodigt hur man fäller ut och säkrar stegen. Han måste se hur irriterad jag tycker det är att bli undervisad, för han säger:"Du vet i alla fall massor om gyrus angularis."

Jag vänder mig om för att fräsa åt honom, men hejdar mig när jag ser hans min. Retas han med mig igen? För andra gången i dag? 

Strunt samma. Jag börjar klättra, vilket distraherar mig för stunden. Du kanske minns att jag har lätt för att svimma? Nåväl, höjder gör mig ännu mer svimfärdig. Jag är halvvägs upp när det börjar snurra i huvudet. Jag griper hårt i stegen och drar ett djupt andetag. Jag klarar det här. Jag kan bibehålla ett normalt blodtryck och undgå att svimma. Det är inte ens särskilt högt. Om jag tittar ner kan jag... 

"Låt bli", befaller Levi. 

Jag ser på honom. Jag är några centimeter ovanför honom, och han är ännu snyggare ur den här vinkeln. Åh, vad jag hatar honom. Och mig själv. "Låt bli vad?" 

"Titta inte ner. Det gör det värre." 

Hur vet han ens att... 

Baksidestext; 

Vad skulle Marie Curie göra? Den frågan ställer sig Bee Köningswasser ofta, och om NASA hade erbjudit Marie att leda ett neurovetenskapligt projekt är Bee övertygad om att hon skulle ha tackat ja direkt. Å andra sidan behövde den moderna fysikens moder aldrig samarbeta med Levi Ward... 

Visst, Levi är attraktiv - lång, mörk och stilig - men ända sedan de gick på universitetet tillsammans har det stått klart att han föraktar Bee. När hennes utrustning börjar försvinna och resten av personalen ignorerar henne verkar det uppenbart vem som är boven. 

Men när Bee konfronterar sin ärkefiende är han förvånansvärt stöttande, och snart tvingas hon medge att hon tycker riktigt bra om honom. Plötsligt drar hjärnan och hjärtat åt olika håll, och när det gäller kärlek inser Bee att det bara finns en fråga som betyder något: Vad ska Bee Köningswasser göra? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Elva smaker av kärlek

"Elva smaker av kärlek" av Frida Gråsjö utgiven av Modernista förlag. När styrelsen bestämmer sig för att slå ihop de båda bankkontoren i Rösnäs till ett, ersätts Elsa Blom av en yngre man. Han har inte ens den erfarenhet som Elsa besitter. I ren ilska säger Elsa upp sig. Dock bestämmer hon sig för att starta en ny verksamhet. Hon får syn på en annons om ett glasskafe' som är till salu. Utan att riktigt tänka efter, har hon köpt stället. Elsa kan ingenting om glass, men tar hjälp av Fanny, som kan allt om glass och glasstillverkning. Till en början går glassföretaget riktigt bra, men det ändras snart när vädret vänder och det bara regnar. Kaf'e besökarna uteblir, så Elsa måste fundera ut nya sätt att sälja sin hemgjorda glass på. En fd kollega har en köpare till kafet, och frågar om hon vill sälja stället. En klient funderar över vad det är för fel på hennes bokföring. Hur ska Elsa göra för att få hennes nystartade företag att gå runt? Ska hon sälja det innan hon ens börjat? Och varför går hennes dotter, och frågar sin pappa om råd, då hon vill ta över Bodins Bed & Breakfast, när det är hon, Elsa, som är experten? Ja, Elsa har mycket att fundera över. Hur ska hon lösa allt på bästa sätt? 

Detta är den femte boken av Rosnäs serien, och jag tycker att det är den absolut bästa delen av dem alla. Jag har läst alla fem delarna. De har varit väldigt mysiga och bra allihopa, men här har författaren överträffat sig själv! Vi får följa en karaktär som inte ger upp i första taget. Hon sadlar om, och startar ett nytt glassföretag, utan att egentligen kunna någonting om glasstillverkning. Huvudpersonen börjar istället tillverka glass som om hon inte gjort annat i hela sitt liv. Dessutom ger hon inte upp, när det är lite motigt, utan hittar nya vägar att sälja sin glass. Jag gillar att få följa denna huvudpersonen, medan hon utvecklar sitt företag, och jag som läsare vill verkligen att Elsa lyckas. Jag har fått följa Elsas döttrar och de andra karaktärerna i de föregående delarna. De återvänder även i denna delen, vilket är kul. Alla karaktärer är fint gestaltade och miljöbeskrivningarna är också fina. Jag tyckte det blev ett jättefint slut, på denna mysiga och varma feelgood roman. Fridas böcker innehåller allt som en bra feelgood roman ska göra. Jag läser gärna mer om de olika karaktärerna i Rosnäs. Denna fint förpackade bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoäritställe ur boken;

Kapitel 9

ELSA stirrade på dörren till Rosnäsglass. Hon kände sig alldeles knäsvag när hon drog upp nyckeln ur fickan och tog några djupa andetag för att lugna sig. Ändå darrade hennes händer när hon förde nyckeln mot låset och först trodde hon inte att hon skulle kunna pricka rätt. Men så gled nyckeln in i hålet och vred om nästan av sig själv. Ett klickande ljud hördes. Dörren var öppnad. Elsas hjärta satt uppe vid halsgropen och höll på att bulta sig ur hennes kropp. 

Vad hade hon gett sig in i? Hon kunde inte förstå hur hon varit då oansvarig som inte besikta lokalen, eller ens sett den annat än genom fönstret innan hon slagit till och köpt den kombinerade fabriken och kafe'et. Sakta tryckte hon ned handtaget. I den här sekunden önskade hon att hon bett Gunnar komma med henne och hålla henne i handen som stöd. Men så samlade hon sig, det här var något hon behövde göra själv. 

Med ett knarrande ljud gled dörren upp och hon tog ett försiktigt steg in i lokalen. En lätt unken doft slog emot henne. Det var uppenbart att ingen varit inne i lokalen på ett tag - hon skulle behöva både städa och vädra ur den ordentligt. Hon lät blicken glida över rummet framför henne. De stora skyltfönstren var fortfarande tälta av papp och släppte knappt in något ljus. Det, tillsammans med den mörkbruna färgen på väggarna, gjorde det lite svårt för henne att se, men är hon kisade kunde hon ändå urskilja de bruna kafe'borden, de tillhörande stolarna i fransk stil och den mörka disken med kassaapparaten. Och där stod den, den stora frysdisken med plats för de olika glassortern. Kafe'ets pi'ece de r'esistance. Hon gick fram till den och lutade händerna mot glasskärmen. Under handflatorna kände hon smutsen, men det hindrade henne inte från att göra ansiktet närmare och blicka ner i i frysen. Den var tom förutom ett ensamt, tomt rostfritt bleck som förmodligen varit full med glass vid något tillfälle. Här var alltså hennes nya framtid? Herregud, hon fick ont i magen av tanken. 

Elsa försökte föreställa sig hur frysen skulle komma att se ut när hon kommit i gång med glassar i olika smaker och färger. Med fingret som hjälp räknade hon efter och log belåtet. Äntligen något som kändes bra. Tolv bleck skulle kunna få plats i frysen. Den ultimata siffran enligt Fanny. Samtalet med Gunnar dök upp på näthinnan och hon log för sig själv. Hur kunde han tänka att fyra smaker skulle räcka? Hon ville ju trots allt lyckas med den här verksamheten nu när hon tagit rodret. Elsa rätade på ryggen och såg dig nyfiket om. Precis som ritningen avslöjat satt ett stort fönster in till själva glasstillverkningen på en av väggarna. Där inne var alltså hennes glassfabrik. Hennes handflator blev alldeles svettiga. Efter att Fanny berättat om och visat bilder på din mobil på de maskiner som behövde finnas för att få till en bra glasstillverkning hade Elsa inte vågat tänka mer på dem, så uppskrämd hade hon blivit. 

Baksidestext;

ELSA BLOM njuter av livet. Att vara bankdirektör är allt hon någonsin velat. Men när bankens styrelse beslutar sig för att slå ihop Rösnäs båda bankkontor är det inte längre Elsa som ska leda arbetet, utan en man som är betydligt yngre och mindre erfaren än hon. 

Att bli omkörd för sin ålder på det sättet är inte ett alternativ, så när en möjlighet dyker upp att köpa ett företag med gedigen affärsplan och goda vinstmöjligjeter hoppar Elsa på den. Det enda problemet är att hennes nya företag är en glassfabrik, och att hon inte kan ett dugg om glass. 

Elsa är van vid att ha många bollar i luften men det här kan bli för mycket även för henne. Med en tight budget behöver hon ordna allt själv: från renovering och marknadsföring till att lista ut vilka - och hur många - glassmaker som är de ultimata. Frågan är hur hon ska lyckas ta sig ur den knipa som hon hamnat i, och bevisa att gammal trots allt är äldst?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Ett liv i färg

"Ett liv i färg" av Birgitta Gunnarson utgiven av Modernista förlag. Boken handlar om den femtiotre år gamla Lillemor. Hon har varit vän med Beatrice sedan mellanstadiet, och hon har haft en plats i Beatrice lilla vänskapskrets. Men hon har egentligen inte fått möjlighet att lära känna de andra kvinnorna i gruppen på riktigt, då Beatrice styr allt och alla. Allt som sker är mer eller mindre på hennes villkor. Beatrice har bestämt att kvinnorna ska på spahelg. Genom en olyckshändelse råkar Lillemor ta ett tåg till Göteborg istället. Beatrice reaktion gör henne irriterad, och får henne att fundera på, om hon och Beatrice har en så hälsosam relation som de borde. Lillemor tänker använda helgen till att fundera på, om hon vill fortsätta att vara med i gruppen längre. Ett oväntat möte, leder till att hon får en ny väninna i den handikappade kvinnan Cilla. Mötet med Cillas bror, Martin, sätter också djupa spår i Lillemor. Efter helgen fortsätter Lillemor på den nya vägen, med ett liv i lite mer färg, tillsammans med nya vänner och intressen som berikar hennes liv. Hon funderar mycket på sin uppväxt, och föräldrarnas förhållande. Ska mammans väninna, Hildur, kunna kasta nytt ljus över hennes uppväxt? Och hur ska det gå med kärleken egentligen? Kommer Lillemor att hitta sin drömprins? 

Jag har läst några böcker av författaren förut, och de har jag gillat väldigt mycket, så även denna. Jag gillar författarens berättarstil så mycket. Detta är en fin och hoppfull berättelse, om hur oväntade händelser, kan få en att växa och tänka i nya banor. Sedan visar den också att det aldrig är för sent att börja om och börja bejaka sig själv, och göra det som känns bäst för en själv. Det är spännande att följa Lillemor resa, från ett grått och trist liv, till ett lite mer färgglatt liv, med nya intressen och nya vänner. Både Beatrice och hennes mamma har påverkat Lillemors liv negativt, och även de felaktiga beslut hon tagit vad det gäller kärleken, har fått henne att inte lita på sig själv. Hon får fint stöd genom sina nya vänner. Jag gillade hur de olika karaktärerna är beskrivna, och Lillemor framstår som en mysig person. Däremot Beatrice verkar vara både självupptagen och svartsjuk på den som det går bra för. Sen hade boken lite sorgliga bitar, men ändå tillför de lite extra till historien. Jag älskar verkligen bokens slut. Boken lämnar mig med en glad och varm känsla. Denna fina och tänkvärda bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

27

NÄR Lillemor kommer upp från tunnelbanan har regnet upphört, men de djupa vattenpölarna längs trottoarerna och en grupp genomblöta ungdomar vid övergångsstället vittnar om att det har regnat rejält även i stan. Tack och lov att hon själv hann hem och byta om och hämta ett paraply, annars hade hon också sett ut som de. 

Så annorlunda det måste vara att bo så här mitt i vimlet. Hon minns hur förvånade flera av kvinnorna blev när Lisen berättade efter skilsmässan att hon skulle flytta till Söder. Själv skulle Lillemor ha svårt att vara utan natur i närheten, även om det säkert har sina fördelar att bo så här centralt. 

Framme vid porten tar hon upp mobilen och kontrollerar portkoden som Lisen SMS:ade, tar hissen upp till sjätte våningen och så står hon utanför dörren. Hon vecklar av pappret från blombukett, tar ett djupt andetag och ringer på. Det är Viktoria som öppnar, Lisen tonåriga dotter. Lillemor har träffat henne vid ett par tillfällen tidigare, men blir överraskad över att hon ser så vuxen ut. 

"Hej Lillemor", säger flickan och ropar inåt lägenheten:" Mamma, nu är Lillemor här." 

Sedan börjar hon själv kränga på sig en ljus bomerjacka och ett par vita sneaker. Lillemor är på vippen att säga något om regnet och att det kanske vore klokt med ett paraply. Eller mer praktiska skor. Men hon hejdar sig. Inte bryr sig ungdomar om sådant. Lisen kommer ut i hallen. 

"Hej och välkommen! Vad roligt att du ville komma", säger hon och ger Lillemor en snabb Kram. "Inte för sent nu då. Det är en dag i morgon också", säger hon sedan, vänd mot dottern. 

"Ja Ja", säger Viktoria och himlar med ögonen mot Lillemor. 

"Hon tror att jag är typ tolv", säger hon, men ser varmt på sin mor och ger henne en rejäl Kram. Sedan är hon borta. Lillemor lämnar över blommorna och hänger upp jackan. Lisen tar hand om det våta paraplyet, och när hon är på väg för att ställa det i badkaret dyker Ingrid upp i dörrhålet mot vardagsrummet. Hon ler glatt och sträcker ut armarna, och osäkerheten inför deras möte rinner av Lillemor på en gång. 

"Å, vad roligt att träffas", säger Ingrid, "jag har saknat dig!" Hon låter alldeles uppriktig, och Lillemor kramar tillbaka. Lite konstigt känns det ändå. Lillemor har aldrig kramat väninnorna tidigare. Det har mest varit flyktiga kindpussar. Likadant mellan dem alla i gruppen. Beatrice har inte inspirerat till någon kramkultur, tänker hon och följer Lisen mot köket. 

"Men oj", säger Lillemor och stannar på tröskeln, "vilka färger!" 

Lisen skrattar. "Ja, eller hur? Det var faktiskt så här när jag flyttade in, de tidiga ägarna var mycket för färg. Jag var tveksam först, men nu tycker jag om det. En rejäl kontrast mot allt det vita vi hade i Bromma." 

Baksidestext; 

"VÄNNER ända sedan mellanstadiet? Så fint!" Lillemor vet inte hur många gånger hon hört de orden. I början höll hon med, men med tiden har det ska t allt mer. Hur fint är det egentligen att hon känt sig stå i skuggan av Beatrice nästan hela sitt liv? Eller att hon funnits med i den lilla vänkretsen kring Bea i åratal, men utan att på riktigt lära känna någon av de andra kvinnorna?

Nu när hon passerat femtio har Lillemor till sist insett att hon vill hoppa av. Men hur ska hon kunna berätta det för Bea? Ett missat tåg hjälper henne på traven, och i stället för en spa helg med väninnorna tillbringar hon ett veckoslut på egen hand i Göteborg. En helg som fortsätter att påverka hennes liv långt efter att hon åkt hem. Genom kvinnan som så oväntat blir en nära vän. Och de märkvärdiga grodorna. 

Lillemor börjar fundera allt mer på sin uppväxt. Att förstå och försonas med det förflutna blir en viktig del av hennes väg till ett nytt, friare liv. Och så gör hon sitt bästa för att glömma det korta mötet med den nya väninnan bror... 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Osmekmånad

"Osmekmånad" av Christina Lauren utgiven av Modernista förlag. Olive och Ami är tvillingar. Medan Olive känner att hon har otur jämt och ständigt, glider Ami genom livet på en räkmacka. Ami ska gifta sig och åka på sina drömmars smekmånad. Allt har hon vunnit på olika internet tävlingar. Dessvärre blir Ami och resten av brudföljet matförgiftade, på grund av skaldjuren på bröllopsbuffen. De kan därför inte åka på resan som det var tänkt. De enda som klarade sig från att bli sjuka är Olive och Ethan, som inte åt av den. Ami vill därför att Olive och Ethan ska åka på resan i deras ställe, då det inte går att boka om den. Desvärre är Olive och Ethan inte så förtjusta i varandra - det är vad de säger i alla fall. Väl på plats i Hawaii, så tänker Oliver hålla sig så långt bort från Ethan hon kan. Det visar sig svårare än hon trott, och sakta upptäcker hon att Ethan inte är så dum ändå. Väl hemma efter resan upptäcker Olive att Ethans bror är allt annat än trogen, något hon försöker påpeka för både Ethan och Ami, vilket de vägrar att tro på.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Jag gillade verkligen den här boken, och den var lätt att komma in i från start. Det är en riktig sträckläsarbok som var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar de humoristiska tillika sarkastiska replikerna mellan de båda huvud karaktärerna, och den övriga Torres familjen. Det verkar vara en mysig och väl sammansvetsad familj. Olive och Ethan är tvugna att låtsas att vara ett par, under den tio dagar långa vistelsen, vilket försätter dem i dråpliga situationer och missförstånd. Även Olives oförmåga att ljuga, ställer till det för dem. Allt är inbakat i en romantisk och tilltalande miljö, som får de båda fienderna på fall. Allt är återgivet med en stor portion humor, vilket gjorde att jag skrattade mig igenom boken. När Olives tur verkar ha vänt, får vi en ny tvist i historien och så väl karriären, som kärleken står på spel. Jag gillar också det glada och tilltalande omslaget på boken. Denna enemies-to-frieds historia får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

5.

LÅSET piper och paraddörrarna går upp. Jag flämtar till. Jag har aldrig bott i en svit förut, än mindre en så påkostad. Jag sänder en tanke till Amis drömsmekmånad och försöker att inte känna mig tacksam för att hon är kvar i Saint Paul och lider så att jag kan vara här. Men det är svårt; objektivt sett har det ordnat sig riktigt bra för mig.

Nåja, på det stora hela. Jag ser på Ethan, som tecknar åt mig att gå före in. Framför oss ligger ett löjligt stort vardagsrum med soffa, dubbelfåtölj, två länsstolar och ett lågt soffbord i glas på en fluffig vit matta. På bordet finns en vacker lila orkidé i en vävd korg, en invecklad fjärrkontroll som ser ut som att den styr ett bioniskt hembiträde samt en hink med champagneflaska och två glas graverade med Mr och Mrs.

Jag möter kort Ethans blick och vi utbyter en insinktivt, föraktfullt leende.

Strax till vänster om vardagsrummet finns en liten matplats med bord, två ljusstakar i mässing och en drinkvagn med tropisk design täkt av alla möjliga sorters utsirade cocktailglas. Jag klunkar mentalt i mig fyra margarita och känner ett förväntansfullt glädjerus inför all gratissprit jag ska avnjuta inom kort. 

Men rummets sanna pärla ligger i andra änden: en vägg av glasdörrar som leder till en balkong med utsikt över Mauis brusande vågor. Jag flämtar till, skjuter dem åt sidan och kliver ut i den varma januaribrisen. Temperaturen - så ljummen, så inte Minnesota - slår emot mig som en surrealistisk insikt: jag är på Maui, i en drömsvit, på semester med helpension. Jag har aldrig varit på Hawaii förut. Jag har över huvudtaget inte gjort något drömlikt förut. Jag börjar dansa runt, men inser det först när Ethan kliver ut på balkongen och tillintengör min glädje genom att harkla sig och kisa över vågorna. 

Han ser ut som han tänker: Äsch, jag har sett bättre. 

"Utsikten är otrolig", säger jag nästan provoaktivt.

Han vänder sig långsamt till mig och säger: "Liksom din tendens att berätta för mycket".

"Jag sa ju att jag är en dålig lögnare. Jag blev nervös när hon tittade på Amis leg, okej?" 

Han håller upp händerna i en sarkastisk kapitulation. Jag går surmulet tillbaka in för att undkomma dystergöken. Strax till höger om ingången finns ett litet kök som jag helt missade på väg till balkongen. På andra sidan köket finns en hall som leder till en liten toalett och vidare till den övrrdådiga sängkammaren. Jag kliver in och ser att där finns ett jättelikt badrum med ett enormt badkar stort nog för två. Jag ser på den gigantiska sängen. Jag vill rulla runt i den. Jag vill ta av mig kläderna och slinka in under de sidenlena...

Baksidetext;

EN SEXIG, UNDERHÅLLANDE ROMCOM SOM KOMMER ATT FÅ DIG ATT SKRATTA HÖGT.

Olive och hennes tvillingsyster Ami är lika som bär på utsidan, men har helt olika personligheter. Dessutom har Olive otur med det mesta i livet, medan lyckan ständigt ler mot Ami. Nu ska Ami gifta sig, och hon har financierat nästan hela sitt drömbröllop genom att vinna en rad internettävlingar. På bröllopet tvingas Olive umgås med brudgumens dryga storebror Ethan, som hon fullkomlingen avskyr.

Turen vänder plötsligt när brudparet drabbas av ett missöde som gör att Olive och Ethan måste åka på ofrivillig smekmånad till Hawaii i deras ställe. De två ärkefienderna är fast beslutna att undvika varandra till varje pris, men till sin förvåning upptäcker Olive att Ethan är en både underhållande och charmerande resekramrat. Ett tag verkar det gå bra gör Olive med såväl karriären som kärleken - nästan lite för bra. Men ödet har fler överaskningar i beredskap...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

En halv Kaj

"En halv Kaj" av Mikael Jisander utgiven av Modernista förlag. Vi får följa den buttre och ensamma mannen Kaj, när han åker till en paradisön Skiathos på Grekland. Han har svårt att tåla andra människor, och han skräder inte orden, om han känner sig orättvist behandlad. Detta gör att han ständigt hamnar i konflikter med andra människor. Han är dessutom rädd för att både flyga och åka båt, men han gör detta för sin dotters skull. Med på resan finns också arbetsnarkomanen Jenny, som motvilligt har åkt på semester med sin man och två små barn. Hon har bara lite kvar att arbeta undan, sedan kan hon njuta av semestern med familjen. Dock blir det inte så då Kaj råkar spilla i Jennys jobbdator, vilket resulterar i att allt arbete blir förstört. Jenny blir rasande och semestern är förstörd, då Jennys odrägliga chef tvingar henne att göra om arbetet på nytt, trots att Jenny är helt slutkörd. Detta skapar dessutom en konflikt med hennes egen familj som vill umgås med henne. Kaj får dock Jenny att tänka om, och fundera över sitt liv och vad som egentligen är det viktigaste.

Detta är första gången jag läser en bok av författaren, men jag gillade verkligen hur han gestaltar huvudpersonen Kaj och alla hans dråpliga konflikter. Jag gillar miljö beskrivningarna, vilka får mig att längta till Grekland. Så mysigt författaren målar ut miljön där. Kajs historia är tankeväckande, och den visar att man aldrig ska döma någon på förhand, för man vet aldrig vad den personen går och bär på. Sedan har vi arbetsnarkomanen Jenny, som arbetar för mycket, så hon nästan låter familjen glida ifrån henne. Sprickan mellan henne och familjen bara växer. Tack vare Kaj, drar hon i handbromsen innan det är för sent. Hennes historia fick mig att påminna mig om vad som egentligen är det viktigast av allt? - jo, den egna familjen. Tiden är kort och vad som helst kan hända. Ta vara på den. Annars bjuder berättelsen på både skratt och tårar. Boken är lätt att stäckläsa, för att den är så otroligt bra och välskriven. Jag läser gärna mer av författaren. Tack för påminnelsen. Denna berörande och varma berättelse får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 11

HOTELRUMMETS balkong låg nu i skugga och det var svalt och skönt. Kaj satt framåtlutad över sitt korsord och fann någon form av av lugn, mitt i det kaos som hittills präglat resan. Nu var det bara en handfull ord kvar, men han hade kört fast. Det var något som inte stämde, hade han fyllt i något ord fel? Ända sedan skilsmässan var det i korsorden han bäst kopplade av, fick en fristad från vardagens problem och tristess. Så fort han hittade han tittade på ett nytt korsord sägs han inte i dess ordlabyrinter och hjärnan jobbade på högvarv. 

Vågrät sexton bokstäver: beteende där man kopplar bort stress och fyller livet med något som i stunden upplevs som meningsfullt.

Verklighetsflykt.

Ett motorljud fick Kaj att titta upp. En buss närmade sig och stannade på parkeringen nedanför hans balkong. Där väntade en grupp strandklädda människor, med sina shorts, solhattar och parasoller. Själv hade han fortfarande på sig samma långbyxor och färgglada hawaiiskjorta han reste hit i. Det kändes som en evighet sedan han satt på det där dödsplanet, fast det bara var i förrgår. Ibland gick tiden så fort att han inte hann med, ibland var det som om den stod stilla. I folkmyllret på parkeringsplatsen kunde Kaj urskilja en liten pojke med cyklop och snorkel, mitt på torra land. Pojken jagade en något äldre flicka, även hon iförd i dykutrustning. Ungarna snodde runt benen på de vuxna och verkade ha hejdlöst roligt. När pojken fick fatt i flickan kittlade han henne, och därefter var roöletna ombytta. Pojken sprang för livet med flickan efter sig. Leken pågick fram till dess pappan, en lång man med ryggsäck, tog dem i vardera handen och ställde sig i kö för påstigning. 

Barnens mamma lyste dock med sin frånvaro. Det var först när alla stigit ombord på bussen som han såg henne. Hon stod lutad mot ett träd i utkanten av parkeringen och pratade i telefon. Hon verkade ha svårt att dlita dig från telefonsamtalet, först när bussen tutade ilsket kom hon ut ur trädets skugga och skyndade över parkeringsplatsen. Då såg han vem det var.

Kaj tog sig reflexmässigt för pannan och kände bulan. Hon hade alltså en familj, den där kvinnan som först räddat honom och därefter knockat honom. Nästa gång han mötte henne måste han be om ursäkt. Försöka ställa saker tillrätta och visa att han inte menat något illa. Det var ju en olycka, det där med datorn. Kanske kunde han köpa en chokladask till hennes barn?

Kaj log ett försiktigt leende. Det förflutna blev alltid påtagligt när han såg småbarnsfamiljer. Som vykort från görr sköljde de över honom och påminde om de år som varit de lyckligaste i hans liv. De år då meningen med livet hade varit som mest påtaglig. När han själv blev pappa för första och enda gången.

Baksidetext;

Kaj är bara en halv människa. Vissa dagar inte ens det. Han delar sin tid mellan jobbet som bilförsäljare och villan i Klippan som numera ekar tom. Men sina principer har han i behåll och Kaj inser vad han måste göra. En resa till paradisön Skiathos i Grekland blir ett sätt att hitta framåt i livet. 

Trots sin motvilja mot flyg och båtar reser Kaj iväg, och stöter på allt från nitiska flygplatskontrollanter till odrägliga solstolspaxare som gör livet surt. Men inget får stoppa Kaj-han har ett uppdrag att fullfölja. Det har han lovat sin älskade dotter Elsa. 

På samma resa finns även Jenny, en ambitiös yrkeskvinna som motvilligt är på semester med sin man och två små barn. Hon är mitt uppe i sitt livs viktigaste jobbprojekt och har egentligen inte tid att vara ledig. Till en början kan ingen ana att mötet mellan halvfiguren Kaj och fullblodskarriäristen Jenny ska leda till något gott, men semesterveckan kommer att förändra bådas liv i grunden. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina