Mannen med den kluvna läppen

"Mannen med den kluvna läppen" av Arthur Conan Doyle är en lättläst klassiker, utgiven av Argasso förlag. Bokrecension. När Doktor Watson ger sig ut en kväll, för att hjälpa en vän, möter han Sherlock Holmes. En kvinna, mrs St. Clair försöker hitta sin man, som har försvunnit. Trots sina ansträngningar lyckas hon inte finna honom. Dock har hon fått ett brev från honom, där det bland annat står att allt ska ordna sig. Nu har de båda detektiven tagit sig an fallet. Ett fall som leder dem rakt in i Londons undre värld. Ska de båda detektiven lyckas finna mannen? Och varför har han gått under jorden? 

Ja, alla känner vi väl till den eminenta dockor Watson, samt detektiven Sherlock Holmes? Detektiven figurerar inte bara i Arthurs noveller, utan även i våra moderna filmer och tv-serier. Författaren föddes 1859, I Edingburg, Skottland. Modern var intresserad av böcker, och gillade att läsa. Hon förde vidare intresset till sonen, med sina fantasifulla historier. Denna novell publicerades första gången i december 1896. I "Mannen med den kluvna läppen" har egentligen inget brott begåtts, och Sherlock Holmes löser gåtan, efter att ha funderat på de olika detaljerna under nattens mörka timmar. Det jag gillar, med denna bokserie är: Att efter slutet på den spännande novellen, så får jag även läsa lite fakta om författaren och hans liv och skrivande. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Från sidan 10

Tack och lov mötte jag inga större svårigheter under första delen av mina äventyr. Upper Swadam Lane är en ruffig gränd bakom de lastkajer som kantar den norra sidan av floden, öster om London Bridge. Där, inklämd mellan en ginbutik och en handelsbod som sålde kläder och sänglinne till sjömän, fann jag en brant trappa. Likt mynningenpå en mörk, gapande grotta ledde rakt ner till den håla jag sökte. 

Jag bad kusken vänta och tog mig nerför de slitna trappstegen, som i mitten hade slipats ner av det ändlösa trampet från de berusade fötter. I skenet av en fladdrande oljelampa ovanför dörren hittade jag dörrhaspen och klev in i ett smalt, avlångt rum. Det var lågt i tak och luften var tjock av opiumrök. Längs vardera långväggen stod en rad träbritsar, som i skansen på ett emigrantskepp. 

Genom dimmorna kunde man nätt och jämt ana konturerna av kroppar som låg i underliga ställningar: vridna axlar, böjda knän, bakåtkastat huvud med hakan upp mot taket. Här och där vändes en matt, glanslös blick mot mig, nykomlingen. I de mörka skuggorna syntes små röda ljuspunkter, som skiftade i styrka när det glödande giftet ömsom blossade upp eller tynande bort i metallpipornas skålar. 

Baksidestext;

När doktor Watson ger sig ut en sen kväll för att hjälpa en bekant stöter han av en slump ihop med Sherlock Holmes, som arbetar på ett nytt fall. 

En kvinna, mrs St. Clair, har trots stora ansträngningar inte lyckats hitta sin försvunne make, och snart har Watson dragit in i Holmes utredning som leder dem rakt ner i Londons undre värld. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Andeträden

"Andeträden" av LM Schön, utgiven av Idus förlag. För barn 9-12 år. Boken handlar om Jasmin. Hon och hennes pappa ska åka till Teneriffa över julen och hälsa på Eddie och hans stora familj. Jasmin ser fram emot två underbara veckor där på Eddies systers Herrgård. Dock blir det inte som hon tänkt sig. Eddie, ska göra ett skolprojekt om sin födelse. I samband med det hittade Eddie ett dokument, som gör honom orolig. Kanske är han inte den han tror han är. Han drar sig undan alla, även Jasmin, men hon vill hjälpa till att lösa mysteriet. Samtidigt funderar hon på relationen med sin egen mamma. Ska Jasmin förlåta att mamman övergav henne? Vad är det egentligen för hemligheter som döljs i den gamla herrgården?

Detta är fortsättning på Djävulsgapet, men har jag tyvärr inte läst den. Jag tänker att det hade varit bra att ha läst den först. Vi får följa Jasmin och Eddie, och deras försök att reda ut vem han egentligen är. Vi får följa de båda tonåringarna och deras tankar och känslor på ett fint sätt. Det är en spännande historia om komplicerade familjerelationer, och mörka hemligheter från det förflutna, som rullar ut sig. Vi får också en liten historie lektion om Teneriffa och Andeträden. Samtidigt undrar man om Jasmin ska förlåta sin mamma, och är Jasmin och Eddie mer än vänner? Språket är bra och lätt att förstå. Bra och läsvänlig text. Boken slutar spännande, så jag är nyfiken på fortsättningen. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel åtta

Solens skarpa strålar letar sig in genom de tunna spetsgardinerna i Jasmins fönster. Hon har sovit oväntat gott men är tacksam för att pappa fått rummet närmast havet. Det hade ändå varit svårt att komma till ro igår när vågorna dånade mot klipporna och stenarna rasslade fram och tillbaka.

Njutningsfullt sträcker hon ut sig i sängen ö och gör sig så lång hon bara kan. Det pirrar till av förväntan i magen. Tänk att hon faktiskt är på Teneriffa. Hos Eddie! Undrar hur han mår idag? Han var konstigt tyst hela kvällen efter besöket på kontoret på bananplantagen.

Ett klapprande ljud, som påminner lite om hovar mot kullerstenar, hörs utanför. Genast skjuter Jasmin gardinen åt sidan med handen och kikar nyfiket ut. En klarröd kjol försvinner ut genom porten i riktning mot allén. 

Något med kjolen får hennes tankar att snurra. Hon vet att hon sett den förut men kan inte placera den. En oemotståndlig lust att följa efter det klarröda tyget fyller hela hennes kropp. 

Mobilen vibrerar på nattduksbordet och Jasmin fumlar efter den men lyckas istället välta ner den på golvet med en duns. Hon lyssnar intensivt men det hörs inte ett ljud från pappas sovrum.

Baksidetext;

-Barnet var inte min idé! 

Orden Alberto spottade ut sig vid middagen ringer i öronen. Det kallas vattnet från kranen lindrar smärtan i armen men rår inte på obehaget som spänner som ett skruvstäd över bröstet. Så fort Jasmin sluter ögonen ser hon Albertos galna blick framför sig. Hur kunde det bli så här?

Att fira jul på Teneriffa i Edfies systers herrgård skullevbli fantastiskt. Två veckor med pappa, Eddie och hela hans underbara familj. 

Bara inte Eddie hade hittat det där dokumentet. Nu tänker han knappt på något annat och drar sig undan från alla. Till och med från Jasmin. Hur hon än anstränger sig når Eddies leende sällan ögonen. 

Dessutom ruvar herrgården på alltför många hemligheter. Släktens mörka historia sipprar sakta fram. Lösryckta meningar mellan glipande golvbrädor. Låsta dörrar som öppnas och avslöjar sanningar som försökt gömmas undan. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kramizar Nina

Purpurvinter

"Purpurvinter" av Lupina Ojala, utgiven av Catoblepas förlag. Året är 1907 och Owelia Älling tar in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mössebergs kurort. Där hoppas hon få hjälp med att må bättre från sin ångest och häva den skrivkramp hon lider av. Hon skriver dock ner dagens händelser i en dagbok. Hon träffar även Flora och Nils som kom till sanatoriet samtidigt med henne. De tre blir snabbt vänner. Men vilka är hennes nyfunna vänner egentligen? De verkar båda ha hemligheter som de tycks vilja dölja. Det som skulle bli en kort vistelse med lyxiga behandlingar blir snart förlängt. Det händer underliga saker på sanatoriet. Många frågor kräver svar. Qwelia får underliga paket och meddelanden. Men vad är hennes roll i mysteriet och vem är flickan som bara hon och gårdskarlen Gustav, tycks kunna se? Vad har egentligen hänt henne? Mysteriet tätnar och medan tiden går och snön faller över sanatoriet färgas himlen långsamt till purpur.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men absolut inte den sista. En så bra bok! Det var svårt att lägga denna pärla ifrån sig. Den var så spännande- en riktig bladvändare. Miljöbeskrivningarna var så vackra och omgivningarna runt sanatoriet verkar magiska. Man kan se framför sig hur snön faller när det snöar och känna kylan som kryper runt byggnaderna. Man bara måste bara läsa vad som händer i nästa kapitel. Det händer nya saker hela tiden. Författaren lyckas hålla i spänningen från första till sista sidan, där alla lösa trådar knyts ihop på ett bra sätt. Det är också intressant att följa de olika behandlingar som huvudpersonen går igenom. Jag funderar på hur verksamma de olika behandlingarna verkligen är. Hela historien känns trovärdig och persongalleriet är intressant. Det är många olika personer som möts på sanatoriet. Jag bara älskar omslaget till "Purpurvinter", och denna vackert förpackade spökhistoria får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

En blick på reseuret visade att klockan nu var nio och om det varit en vanlig kväll hade jag börjat förbereda mig för att gå till sängs. Det var tre timmar kvar till midnatt. Jag behövde hålla mig vaken till dess.

Vad det än var Flora planerat fylldes jag med en känsla av att det inte skulle föra något gott med sig. Snarare tvärtom. 

För att fördriva tiden plockade jag fram en av de böcker som jag packat med mig. Jag valde Frankenstein av Mary Shelley. Anledningen till att jag valt den var för jag var nyfiken på vad Mary Wollstonecrafts dotter åstadkommit. Verket blev naturligtvis omtalat för sin originalitet när det publicerades. Jag funderade över om det hade varit möjligt för Mary Shelley att skriva en sådan märklig bok om hon hade haft en vanlig uppväxt utan från späd ålder möta okonventionella värderingar och synsätt. 

Mary Shelleys mor menade menade att kvinnor inte alls besatt lägre intelligens än män. Om de fick riktig utbildning skulle de klara samma uppgifter som männen. Det var en tanke som fortfarande var kontroversiell.

Dagens unga kvinnor, som Flora, väckte en del avundsjuka hos mig fick jag erkänna. De hade uppfostrats till att våga mer än min generation som varit kuvad från födseln. 

Å andra sidan hade Mary Wollstonecrafts redan på 1700-talet vågat ifrågasätta tingens ordning och levt livet på sitt eget sätt. Det hade kostat henne förstås, men hon hade ändå gått sin egen väg. Hade jag varit för feg i mitt liv och brytt mig för mycket om omgivningvningens åsikter?

Fast å andra sidan den enda gången som jag följde mitt hjärta lett till total katastrof. 

Jag suckade djupt. 

Det fanns ingen mening med att grubbla. Åren hade passerat aldeles för fort och mitt livs bästa dagar var redan förbi. Jag var för gammal för att orka kräva min plats. För gammal för att försöka på nytt. 

Om jag bara vetat det jag vet nu när jag var ung, då hade jag gjort andra val. Bättre val. Nu kunde jag inte göra annat än att leve den tid jag hade kvar med konsekvenserna av mina ogenomtänkta beslut.

Det alltför välkända trycket över bröstet och den kvävande känsla som jagat mig det senaste året återvände. Jag var tydligen inte helt botad. 

Det var väl för väl att jag hade ett möte inbokat med överläkare Alfredsson redan dagen därpå. Kanske behandlingarna behövde intensifieras? 

Jag skulle ta med till mig och föreslå elektriskt ljusbehandling. Det var en mer modern metod än vattenkurerna och skulle säkert kunna hjälpa mig. 

Från baksidan;

Den 14:e december 1907 tar fröken Owelia Älling in på det nyöppnade Vintersanatoriet på Mössebergs kurort.

Där hoppas hon finna återhämtning och vila.

Men vad vill flickan som bara Owelia och gårdskarlen kan se? Och vad är det egentligen för hemligheter de nyfunna vännerna döljer?

Det som är menat att bli en kort vistelse med lyx och värdehandlingar drar ut på tiden, för vem kan resa hem när allt för många frågor kräver svar? Utanför Vintersanatoriet faller snön medan himlens färg långsamt skiftar till purpur.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina