Summering av Maj månads läsning

 

Jag är så nöjd med maj månads läsning! Hela 19 st böcker blev det. Denna månaden har jag verkligen rest till många olika länder genom böckernas värld. Jag har varit på flera platser i USA, både i Colorado och i Main. Jag har varit i Grekland, jag cyklade till Paris, jag har varit i Italien, Norge, Turkiet och på den fiktiva ön Mure i Skottland. Jag har lekt med djur och gett djurungarna mat, badat och surfat, firat påsk och jobbat på äldreboende, löst mysterier och mord och träffat på spöken och vampyrer, jag har lagat en 4000 år gammal skulptur och varit i ett framtida Sverige som övertagits av feminister. En ovanligt spännande och härlig månad. Jag är så nöjd och tackar för alla fina karaktärer jag har haft förmånen att träffa och alla spännande platser jag har fått se, och alla roliga tillika märkliga upplevelser, och all vänskap och kärlek jag har fått.

1. Dit floden för dig

2. Blodsskymning 

3. Hur får djurungarna mat? 

4. Min lyckliga plats 

5. Kärlek på den lilla ön i havet

6. Poltergeisten 

7. Malibu brinner

8. Jojjo och gänget-Bästa kompisar

9. På samma strand

10. Hjärtat talar Grekiska 

11. Petra Pettersens perfekta Påsk 

12. Sista chansen för Margareta Hallgren 

13. Smultronhyllan 

14. Agnes, Louis, Paris

15. E-bok Evig passion

16. Pastorsänkan

17. Vatten över huvudet

18. Kodnamn Safir

19. Dödsängeln i Side

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Dit floden för dig

"Dit floden för dig" av Shelley Read, utgiven av Forum förlag. Vi befinner oss i Colorado och det är 1940-tal. Viktoria är en sjuttonåring tjej, som bor med sin far och sin bror Seth, efter att modern och andra familjemedlemmar har omkommit i en tragisk bilolycka. Efter att modern har gått bort, är det nu Viktorias arbete att ta hand om hemmet, matlagning osv, och hon förväntas också att hjälpa till när det är dags för persikor att skördas. En dag träffar hon en ung kille, som är av indianskt ursprung. Wilson Moon passerar förbi hennes lilla stad Iola, och tycke uppstår. Fadern förbjuder dem dock ifrån att träffas. Men deras kärlek är passionerad, och de träffas i smyg, så fort tillfälle ges. Folket i byn har bestämt sig att Wilson inte hör hemma där, och kör bort honom. Efter att man hittat den unge mannen mördad, blir Viktoria utom sig av sorg. De ungas kärlek har resulterat i en graviditet och förtvivlad rymmer hon upp i bergen för att föda sitt barn. Hur ska det gå för Viktoria?

Detta är författaren debutroman och vilken debut sedan. Så otroligt bra, och om man gillar "Där kräftorna sjunger", kommer man säkert tycka lika mycket om denna berättelse. Jag älskar denna vackra, men sorgliga historia och den kvinnliga huvudpersonen, Viktoria. Så ung, så ensam och lite naiv, men med en otrolig stark empati och överlevnadsförmåga. Det kan inte vara lätt att som ung kvinna vara omgiven av enbart män, och inte kunna uttrycka de svåra frågorna, till en annan kvinna. Hennes beslut får svåra konsekvenser som färgar hennes fortsatta liv, men hon gör vad hon kan för att överleva. Författaren lyckas beskriva växter och djurliv och den övriga miljön så målande, att man nästan kan se dem framför sig. Träden och floden har en stor betydelse i berättelsen. Boken tar även upp rasistiska inslag, samt de svårigheter urbefolkningen möter. Det är skönt att hon så småningom om finner en kvinnlig förebild som hon kan anförto sig åt, och allt utvecklar sig till det bästa. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Tio

1949

Det var den torraste vintern i mannaminne i Gunssison County. Temperaturen sjönk flera gånger nedåt tjugo minusgrader i Iola,  men snön vägrade oftast visa sig.

Medan pappa oroade sig över nästa sommars låga vattenstånd och risken för torka, uppskattade jag att kunna utföra mina sysslor utan att behöva skotta eller pulsa i snön. Utmattningen och sorgen var mina ständiga följeslagare den där långa, kusligt bruna vintern. Vissa gånger orkade jag knappt bära in en korg med ägg från hönshuset, än mindre höja, sänka och dra en kratta för att mocka Abels spilla. Jag minns att jag nästan inte orkade lyfta armarna tillräckligt högt för att kunna tvätta håret när jag tog mitt söndagsbad. Istället satt jag där och iakttog min kropp och mina växande bröst. Den runda magen. De tidigare så tunna blodådrorna i mina händer och fötter, som stod ut likt små ormar under huden. Jag hade slutat blöda en gång i månaden. Naiv som jag var trodde jag att det var sorgen som gjorde mig tyngre, höll kvar mitt blod, min längtan och min sorg tills jag skulle explodera. Det var inte förrän jag kände de första livstecknen-så subtila i början, bara en fjärilar blinkning, sedan tydligare, som en pytteliten fågel i min mage- som jag faktiskt var så uppsvälld och trött.

Jag tillbringade vintern med att dölja mina växande former för männen i mitt hus. I början var det enkelt, jag tryckte bara in mina fylliga bröst i en elastisk linda på samma sätt som jag gjort när de började spira i mina tidigare tonår, och jag bar flera lager med tröjor och kjolar för att skydda mot den torra kylan. Pappa var upptagen med att bärga hö och kapa stängselpålar på Mitchells ranch och laga en trasig vägg i vår ladugård. Morbror Og var mest i sitt rum hela dagarna, drack whiskey, lyssnade på radioprogram och vad han nu hittade på för att få tiden att gå tills våren kom och han kunde sätta dig ute på verandan igen. Det hände att jag såg honom titta på mig när jag stod och diskade eller hängde in rena kläder i hans garderob, men han såg inte misstänksam, lömsk eller beklagade ut- det var en blick som bara bekräftade att han såg mig, en medmänniska under samma tak som han. Han kände till en del av mina hemligheter men sa aldrig ett ord.

Baksidestext;

Colorado, 1940-tal. Sjuttonåring Viktoria Nash bor och arbetar på familjens persikofarm tillsammans med sin stränga far och alkoholiserade bror. En dag möter hon främlingen Wilson Moon på gatan och de faller handlöst för varandra. Relationen är lika passionerad som förbjuden. När Viktoria så småningom blir gravid tvingas hon fly upp i bergen, där hon bosätter sig i en förfallen jaktstuga. Förkrossad av sorg, och helt ensam i vildmarken, försöker hon återta det hon förlorat. 

Dit floden bär dig är en smärtsam och drabbande berättelse om kärlek och sorg. Om att hitta hem i ett liv som kantas av motgångar och förluster, om att till varje pris fortsätta kämpa, om att lära sig lyssna till såväl naturen som till sitt hjärta. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

På samma strand

"På samma strand" av Birgitta Gunnarsson, utgiven av Modernirista förlag. Boken handlar om 47-åriga Tora som förlorade sin mamma som ung. Pappan fanns aldrig med i bilden. Hon har därför bott hon sin moster, Maud och hennes familj. När Toras moster dör får hon ärva en bonad och en summa pengar. Samtidigt börjar hon fundera över det förflutna. På en rekommendation från en kollega på jobbet börjar hon springa, för att sortera tankarna. På jobbet kommer hon ihop sig med den nya sjuksköterskan. Hennes chef vill därför förflytta henne till ett annat boende, trots att Tora är oskyldig. Hon beslutar sig för att ta tjänstledigt för att fundera vad hon ska ta sig till framöver. Hon funderar också över sin italienska pappa som hon aldrig träffat och beger sig därför till Italien. Hon vill åtminstonde få se platsen där de träffades, hennes mamma och pappa. Väl i Rimini träffar hon en trevlig man hon fattar tycke för. Ja, hur ser Toras tillvaro ut efter att sommaren är slut? Är den lika dan som förut, eller är allt förändrat? Kanske har hon till och med funnit kärleken?

Jag har läst en bok av författaren förut, som jag tyckte mycket om. Denna boken har jag sett fram emot länge och jag tyckte lika mycket om denna som den förra boken. Här får vi följa ensamstående, tillika föräldralösa Tora. Tora har en italiensk pappa hon aldrig träffat, och mamman dog när hon var ung. Denna hjärtevärmande historia handlar om att förlåta och gå vidare, vilket Tora aldrig har kunnat göra. Hon har svårt med förhållanden och är hellre ensam, det är bäst så resonerar hon. Då kan man aldrig bli lämnad. Toras tankar och känslor känns relevanta för historien. Författaren lyckas fånga mig med sina målande miljöbeskrivningar och levande karaktärer.  Ett tag ser allt ut att hela Toras tillvaro ska rämna, men jag älskar hur allting utvecklar sig till det bästa för Tora. Jag njöt av en underbar läsupplevelse. Denna bok får ni inte missa. Läs den! Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

På eftermiddagen går hon till havet igen, det har en särskild dragningskraft på henne. Den här gången går hon direkt till den allmänna stranden, där de nu är en hel del solande och badande människor. Hon hittar ett ledigt utrymme nära vattnet, där hon brer ut sin handduk, och efter en liten stund vadar hon ut i Medelhavets vågor. En fransig röd flagga fladdrar på en smal flaggstång. En kvinna som leker med sina barn i strandkanten upplyser henne om att det är en varningsflagg. Det är inte förbjudet att bada-då blir det svart flagg-men man ska vara försiktig. Och till och med här, på gratisstranden, finns en salvataggio som övervakar de badande och blåser i din visselpipa om någon ger sig ut för långt ut.

Tora är en duktig simmare, men nu nöjer hon sig med att simma längst stranden. Det är kraftiga vågor emellanåt, och hon kan förstå att det kan bli starka underströmmar.

Efter badet sitter hon på handduken och betraktar de andra badande och solande. En bit bort står en solbränd, mörkhårig man i vattenbrynet och spanar ut mot havet. Han är klädd i små röda badbyxor, och den muskulösa kroppen vittnar om många timmars träning. Var det så mammas Salvatore såg ut? I så fall är det inte särskilt svårt att förstå att hon blev alldeles k bortkollrad. 

Tora sliter blicken från den bildsköne mannen och låter den vandra vidare. På ett stort badlakan lite längre upp på stranden sitter ett äldre par. De har huvudena tätt ihop och pratar och småskrattar. Kvinnan är sysselsatt med att skala och dela ett äpple, som hon sedan räcker till mannen, klyfta för klyfta. Tora betraktar dem roat. Plötsligt undrar hon vad som hade hänt om mamma hade bestämt sig för att stanna kvar i Rimini. Hos Salvatore. Eller om han hade följt efter till Sverige. Kanske skulle Tora haft syskon, kanske en stor italiensk släkt. Hon skulle antagligen kunnat prata italienska. För en stund känner hon sig oväntat vemodig över det som inte blev. Men då påminner hon sig om hur bra hon och mamma hade det, hur mycket roligt de gjorde. Och hur väl de kom överens. Om Tora bara inte hade sagt det där sista. Det om att hon hatade henne. 

Baksidestext;

När Tora motvilligt går med på att flytta in hos sin moster Maud under hennes sista tid i livet tänker hon att det är sista gången hon behöver ha med släkten att göra, sedan ska hon återgå till sin lugna, ordnade tillvaro. Men när Tora kallas in till advokatkontoret och informeras om Mauds testamente får hon en smärre chock. Försöker mostern håna henne från andra sidan graven?

Mauds död får Toras tankar oundvikligen att dras till det förflutna. Till vännen som aldrig svarade på hennes brev. Till moderns beslut att aldrig låta henne träffa sin italienska far. Samtidigt har stämningen på hennes jobb försämrats och påfrestande konflikter blossar upp.

Toras omsorgsfullt konstruerade försvarsmurar börjar stegvis krackelerar, och hon tvingas både konfrontera sina djupaste känslor och ompröva sanningar hon levt med i hela sitt liv. När sommaren närmar sig är inget som det brukar. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs min recension av "Så länge hjärtat kan 

slå" här

Min lyckliga plats

"Min lyckliga plats" av Emely Henry, utgiven av Lavenderlit förlag. Detta är författarens fjärde feelgood roman på svenska. Harriet är en person som gör allt för att sin omgivning ska trivas. Harriet och Wyn har gjort slut för flera månader sedan, men det är inget som deras vänner i kompisgänget vet om, tror de. De har bara låtit bli att berätta. Nu är de tvugna att låtsas vara tillsammans i en hel vecka, med allt vad det innebär. De måste t ex dela det största sovrummet i stugan. De vill inte förstöra sista gången gänget vistas där, då stugan är till salu. Vi får följa Harriet och Wyn både i nutid och dåtid, den tiden Harriet kallar sin lyckliga plats. Den lyckliga plats hon upplevde att hon hade tillsammans med Wyn. Hon funderar också över sitt arbete som läkare, som inte ger den tillfredställelse som hon tänkt sig. Hon har försökt gå vidare, men hon saknar Wyn för mycket och Wyn har heller inte träffat någon annan. Kommer de att lyckas med sin teater?

Jag har tyvärr inte läst något av författaren förut. Men oj, vad jag älskar den här boken. Boken är en underbar och lättläst bladvändare. Boken gav mig en känsla av både sorg, smärta och olycklig kärlek. Jag fick lite ont i magen för Harriets skull, medan jag läste. Jag tyckte nämligen synd om Harriet, som uppenbarligen fortfarande älskar Wyn. Jag gillar alla karaktärer samt gängets charmiga och rappa kommentarer mellan varandra. Jag gillar också huvudkaraktärens underfundiga humor. Trots det lite sorgliga, så bjuder boken ändå på en hel del fniss. Vi får följa kompisgänget medan de tillbringar den sista veckan i stugan de brukar tillbringa en vecka varje år, samtidigt som vi får följa Harriet när hon träffar Wyn för första gången. Och hur de blir tillsammans. Författaren målar upp fina miljöer som man skulle vilja vara i, och det händer mycket i boken. Läs om sol, bad och lata dagar. Denna härliga feelgood pärla får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7

MIN LYCKLIGA PLATS 

KNOTT'S HABOR, MAINE

Barnrummet. Ojämna golvbrädor och skeva fönster, krämfärgade draperier och två enkelsängar bäddade med matchande överkast. Första veckan med mina vänner efter terminen i London, och jag delar rum med en främling.

En behaglig instängd lukt, blandad med doften av citronverbena från möbelputsen. 

Kaneltandkräm. Barr, kryddnejlika, vedrök, och märkliga ljusa ögon som blinkar och blixtrar som hos något slags nattdjur. Inte för att jag tittar på honom. 

Jag kan inte fortsätta titta på honom. Bara några timmar efter mitt första möte med Wyn Connor står det klart för mig att han har sin egen gravitationskraft. Jag kan inte förmå mig att titta rakt på honom i dagsljus, så jag börjar alltid diska eller dra en håv genom poolen när hsn är för nära. 

Från de tidiga, dimmiga morgnarna till sen på kvällarna spårar jag honom undermedvetet. 

Jag lever i två separata veckor. Den ena är en välsignelse, den andra är ren tortyr. Ibland kan jag inte skilja dem åt. Jag ligger och slappar i poolen medan Cleo läser någon konstnärsbiografi eller en uppslagsbok som uteslutande handlar om svampar. Jag strosar runt i antikvitetsaffärer, loppisbutiker och godisaffärer med Sabrina. Parth och jag går till kaféet och det där röda ståndt som säljer hummermackor där det alltid är minst en timmes kö. 

I kör chickenrace i poolen, leker " Jag har aldrig" runt eldgropen. Vi skickar runt flaskor med sauvignon blanc, ros'e, chardonnay. 

"Blir inte din pappa arg om vi dricker hans vin?" frågar Wyn. 

Jag undrar om han är orolig, som jag var första gången Sabrina tog med Cleo och mig hit, om han inser att hon skulle vara i sin fulla rätt att kräva oss på notan i slutet av veckan, noter som ingen av oss skulle ha råd att betala. 

"Klart att han inte blir", svarar Sabrina. "Han bryr sig inte. Han bryr sig inte om någonting som inte har med ett schweiziskt bankkonto att göra."

Baksidetext;

Harriet och Wyn har alltid varit det perfekta planet-de hör ihop som salt och peppar, te och honung, gin och tonic. Fram till nu, vill säga. 

De gjorde slut för flera månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat för sina vänner. 

Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterstängt det senaste decenniet. Deras årliga flykt från verkligheten, där de under en ljuvlig vecka får andas in den salta luften vid kusten tillsammans med dina absoluta favoritmänniskor.

Men det här året tvingas Harriet och Wyn ljuga för alla för att hemligheten inte ska komma ut. Stugan är nämligen till salu och de vägrar vara orsaken till att denna sista tid blir förstörd, så de låtsas. Harriet antar rollen som den drivna läkaren som aldrig startar ett bråk, och Wyn antar rollen som den avslappnade killen som aldrig låter problemen skina igenom. Det är en lysande plan (om man betraktar den på avstånd genom ett par solkrämssmetiga solglasögon.) Efter att ha varit kära i flera år, hur svårt kan det vara att låtsas vara det i en vecka...inför de som känner en bäst?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Jojjo och gänget-Bästa kompisar

"Jojjo och gänget- Bästa kompisar" av Lena Furberg, utgiven av Egmont Comics. Denna tecknade serie bok innehåller massor av olika berättelser om Jojjo, humoristiskt återberättade av Lena Furberg. Jojjo är en tjej som älskar djur över allt annat. Enligt hennes föräldrar har hon för många djur. Men Jojjo håller inte med. Man kan inte ha för många djur. Hon fyller därför hemmet med allehanda djur. Vi får följa med henne på hennes dråpliga äventyr, med alla sina djurvänner. Jag gillar speciellt ormen Rulle, katten Morris och hunden Fido. Denna bok i serie format är hur kul som helst. Den bjuder på många skratt och bilderna är färgglada och fina. Jag har läst många serier av Lena Furberg genom åren och de är magiska. Denna härliga bok om Jojjo och hennes djur får ❤❤❤❤❤/5.

Baksidestext; 

Det här är Jojjo och hennes bästa kompisar: ormen Rulle, hunden Fido, katten Morris, kaninerna, marsvinen, mössen, råttorna och en massa andra. 

Jojo är nämligen djuroman och alla hennes bästa vänner är djur. Man kan aldrig få för många djur, tycker Jojjo. Men hennes föräldrar håller inte alltid med...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Blodsskymning

"Blodsskymning" av Lovisa Wistrand, utgiven av Seraf förlag. Kialas mor tog makten över Sverige och satte alla män i arbetsläger, fängelser och reproduktionscenter. Resten avrättades. Kiala ska ta över efter sin mor i framtiden. Men hon håller dock inte med sin mor om allt. Och hon saknar sin pappa mycket. En dag när hon är ute för att ta hand om en skadad fågel, träffar hon en skottskadad man. Hon presenterar sig som Ria och påstår att hon är en tjänare. Sulvain berättar att han rymt från ett fängelse och tillhör motståndet. Hon hjälper honom med sin skottskada, och säger att hon ska återkomma. Miljöförändringar gör vädret nyckfullt, så det blir svårt, men hon lyckas sätta honom i säkerhet för stunden. När Sylvain kidnappar henne senare, i tron om att hon är lika ond som sin mor, får Kiara försöka bevisa för honom, och de andra i motståndet, att hon inte alls är som henne. Tillslut hamnar de i Blodsskymning, vilket är ett spel ingen tar sig levande ur. Hur ska det gå för Kaila och Sylvain?

Lovisa har gjort det igen. Wow, detta är en otroligt spännande dystopi om ett framtida Sverige, som tagits över av ett feministiskt parti. I den förra tillvaron vågade inte kvinnor gå ut efter mörkrets inbrott, då de var rädda för att bli misshandlade och våldtagna av männen. Ny styr kvinnorna Sverige, men har det blivit bättre för det? Nej, det nya Sverige är minst lika hemsk som det gamla. Lovisa målar ut en hård värld som  förfaller, med bitvis svåra väderförhållanden och många pandemier. Även människorna har blivit hårda och kalla. Som vanligt är Lovisas huvudkaraktär en stark kvinna och de båda ungdommarna utvecklar en fin kärlek mellan varandra trots allt. Ja, jag älskar Lovisas språk som vanligt också. Jag kan nog säga att jag inte tänker rösta på något feministiskt parti i framtiden, efter att ha läst denna. Det är nog bra med ett jämnlikt samhälle i alla fall. Trots att allt är fiktion lyckas Lovisa göra det hela trovärdigt. Denna spännande framtidssaga får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 14

Sylvain 

Sylvain har aldrig varit så kall i hela sitt liv, inte ens i helveteslägret i Gottsunda. Vädret ör så askans oförutsägbart. Fy fan för det. Numera brukar september bjuda på hetta och en långdragen sensommar, men självklart inte det här året. Inte när han verkligen behöver det. 

Han kurar ihop sig till en boll och ber till högre makter. Ruinerna rör sig omkring honom, som om de har blivit ett levande väsen, men han är fast. 

Om han flyr är han död. 

Att stanna är hans enda chans till överlevnad, för när han är så skadad som nu kan han inte irra runt på gatorna. Till och med fågeln har gett sig av. Kanske är den återställd, men den har å andra sidan rätt att vistas där ute. Det har inte Sylvain.

I hålan vet han knappt om det är dag eller natt. Det enda han vet med säkerhet att det har gått många, många timmar och att Ria inte har återvänt. Har hon övergivit honom? Det är sorgligt att han bryr sig. Innan hon dök upp var han fast besluten att klara sig själv, men hon gjorde honom plågsamt medveten om sin situation. Och så fick han smak på maten och vattnet. Vilket himmelskt vatten det var. Han sträcker sig efter metallflaskan, fumlar i mörkret men finner den tillslut. Det klirrar när naglarna möterutsidan. Han för flaskan till munnen och gapar stort, men inte en droppe landar på tungan. 

Munsåren svider och läpparna spricker.

Ute dånar ovädret. Det jobbar fortfarande upp styrka. Någonstans hör han hur något rasar. Han skyddar huvudet och blundar.

Baksidestext;

I ARENAN SKA ALLA DÖ

År 2083 har kvinnorna tagit makten och ett radikalt feministiskt parti styr Sverige. Alka pojkar och män har stängts in i arbetsläger, fängelser och reproduktionscenter.

Diktatorn dotter Kiala utbildas till att bli moderns efterträdare, men när hon hittar en skadad man ställs allt på ända. Vem är han? Vad har han gjort? Och vågar hon hjälpa honom? 

Sylvain arbetar för motståndsrörelsen. Hans uppdrag diktatorn dotter och utpressning ledningen. Men Kiala är inte som han trodde. Allt går fel och snart kastas de in i ett farligt spel som ingen kan vinna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Malibu brinner

 "Malibu brinner" av Taylor Jenkins Reid, utgiven av Bookmark förlag. I denna boken får vi följa de fyra kändis syskonen Riva, under ett dygn 1983, då de planerar att ha sin årliga sommarfest. En fest som kommer förändra framtiden för dem alla. Syskonen bär alla på sina egna drömmar och hemligheter. De kommer till nya insikter om vad de vill göra med sina liv under denna ödesmättande dag. Samtidigt får vi följa syskonens föräldrar. De träffas 1956, och blir omedelbart förälskade. Mick vill göra karriär som sångare, medan June vill ha ett hem, familj och arbeta på föräldrarnas restaurang. Samtidigt som Micks karriär börjar ta fart, blir June snabbt gravid. Snart är de gifta och flyttar in i ett fint hus vid havet. Tyvärr blir lyckan inte långvarig. Micks framgång har ett högt pris. Han börjar snart vänserprassla och lämnar June för en annan kvinna. Men detta är bara en av många i raden av kvinnor som Mick har genom åren. Vi får följa familjen Rivas fortsatta öde och dagen för syskonen fest som snart kommer att spåra ur.

Detta är den första boken jag läser av författaren. Malibu brinner är en riktigt lättläst bok och texten flyter lätt, vilket gör boken till en riktig bladvändare. Detta är en sådan bok man inte släpper ifrån sig innan man läst klart. Boken är spännande och med ett bra driv. Det händer mycket i boken och den har många sidokaraktärer som får ta sin plats. Författaren lyckas också på ett bra sätt både förmedla dåtiden som spänner över många år, tillika nutiden som bara varar ett dygn, på ett bra sätt. Vi får följa de olika karaktärerna genom historien, så vi får reda på hur de blivit de personer som de är idag. Det äldsta syskonet, Nina, har genom sitt arbete som fotomodell lyckas dra upp sina syskon från fattigdomen de har upplevt som barn. Pappan övergav sin familj och brydde sig inte om att försörja dem. Det kommer många rika och berömda människor på syskonen Rivas fest, som vem dom helst får komma på. Bara de kan adressen. Hur det går? Ja, det spårar ur så klart. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

1962

Mick började få grepp om sitt liv under sommaren 1962. Han hade uppehåll från turnerandet. Hans nya skiva var redan inspelad och klar. Och han hade flyttat tillbaka till sin familj. Varje dag vaknade han belåten, i vetskap om att han nu var den man han var menad att bli. Han betalade räkningarna och köpte allt som June och ungarna pekade på. Han bjöd June på romantiska middagar, han läste böcker om hjältar och soldater för sina pojkar.

Men hans dotter höll sig på sin kant.

Nina lät sig inte charmas av Mick som June gjorde, och hon var inte lika intresserad av att ha honom där som pojkarna var. Men Mick var fast besluten att vinna hennes hjärta. Han kittlade henne i vardagsrummet och erbjöd sig att sjunga för henne när hon skulle sova. Han grillade ostburgare åt henne och byggde sandslott på stranden. Han visste att hon skulle mjukna då småningom. 

Han trodde att Nina en dag skulle förstå att han aldrig skulle ge sig av igen. 

"Gift dig med mig, June. En gång till, den här gången för alltid", sa Mick en kväll i mörkret efter att de hade älskat stillsamt medan resten av huset sov. 

"Jag trodde att förra gången var för alltid", sa June. Hon halvskämtade och var fortfarande arg, men ändå glad över att han frågade. 

"Jag var bara en pojke som låtsades vara en man när jag gifte mig med dig första gången. Men jag är en man nu. Allt är annorlunda." Han drog henne intill sig. "Det vet du väll?" 

"Ja", sa June. "Det gör jag." Hon hade sett det på sättet han höll henne nära intill sig, på att han aldrig var sent ute, på att han drack en halv kanna kaffe om morgnarna för att kunna stiga upp med barnen och att han nästan inte drack någon sprit alls på kvällarna.

"Kan inte den här nya mannen få gifta sig med dig?" Han strök undan håret från hennes ansikte. June log, sig själv till trots, och gav honom det svar dom ingen av dem egentligen tvivlat på. "Jo", sa hon. "Det får han."

Baksidestext;

Malibu 1983. Förväntningarna är skyhöga när de fyra kändissyskonen Riva ska ha sin årliga sommarfest.

Men fotomodellen Nina har just blivit lämnad av sin man, hennes bröder bär på hemligheter för varandra och lillasyster Kit har bjudit någon som de andra knappt hade väntat sig att få träffa. 

Och inom loppet av ett dygn kommer deras liv att ha förändrats för alltid. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Smultronhyllan

"Smultronhyllan" av Birgitta Bergin utgiven av Piratförlaget. Boken handlar om Agnes som är en föredetta författare, som nyligen skilt sig och börjat arbeta på äldreboendet Smultronhyllan. Hon trivs med sitt arbete, men inser snart att de boende behöver något mer som förgyller tillvaron, den sista tiden i livet. Hon får med sig många av personalen, de boende, men dessvärre inte den nytillsatta chefen. Dessutom tänker Agnes börja dejta genom Tinder. Det går med en väldig fart och snart har Benny både flyttat in och det har även den lilla hunden Diva. Men något står inte rätt till, och Agnes känner sig inte så lycklig som hon borde. Något skaver utan att hon kan sätta fingret på vad det är. Hon bråkar med chefen om de förändringar hon vill göra, men han vill inte ge med sig, men ganska snart inser hon att allt inte står rätt till med honom. Nyfiken som hon är kan hon inte låta bli att nysta i mysteriet-vem är hennes chef egentligen?

Detta är en fristående fortsättning på "En hamn i stormen". Jag har tyvärr inte läst den. Vi får följa Agnes som vill göra äldreboendet hon arbetar på till en bättre plats för de äldre, och inte bara en förvaring för de som bor där. Hon vill att de äldre ska få njuta av den sista tiden i livet. En jätte bra fråga att lyfta, då många äldreboende inte sköts så bra. Det skulle vara en dröm med några eldsjälar som verkligen vill göra det bästa för de äldre? Den inbegriper också vänskap mellan generationer tillika kärlek på ålderns höst. Parallellt får vi följa Agnes kärlekshistoria som kan vara en varningsklocka för vem som helst, som dejtar via appar, eller träffar någon ny på andra sätt. Man ska lära känna en person bättre innan man släpper in dem i sitt liv. Man ska alltid lyssna på de varningssignaler man själv eller omgivningen får om personen. De kan visa sig stämma. Boken har en varm, och humoristisk tråd genom boken, kantad med svärta. Jag gillar verkligen Agnes, som karaktär. Denna fint förpackade feelgood roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

JAG CYCKLAR SNABBT och känner hur svetten bryter ut. Det är skönt. Jag tycker inte om att träna och kan inte ens föreställa mig att gå på gym, men att låta kroppen att arbeta utan att kalla det träning är en helt annan sak. Jag ska hem, och istället för att trängas på bussar och tunnelbana cyklar jag. Det är den bästa vardagsmotion man kan få. Det får också min hjärna att gå igång: att sortera tankarna, analysera och komma fram till lösningar. Just nu är det mycket som pågår i mitt liv, då är mina cykelturer guld värda. Jag ler brett och klappar Diva på huvudet där hon sitter i cykelkorgen. Hon ser ut att njuta av fartvinden som smeker hennes päls. 

"Vi är snart hemma", säger jag till henne och hon gläfser till. Så slår det mig att någon förmodligen väntar på oss i lägenheten. Benny. 

Jag har en underlig mix av känslor inför min nya situation. Jag vet att han inte har flyttat in på riktigt, men det faktum att han har en egen nyckel är tillräckligt. Jag lovade mig själv när jag flyttade från Nils att det skulle ta lång tid innan jag gick in i ett nytt förhållande, och nu verkar jag ha brutit det löftet. Jag förstår inte hur det har gått till och skakar på huvudet åt minnet av hur negativ jag var när Cleo övertalade mig att skaffa Tinder. Det var ett stort steg. Hur kan jag då en vecka senare ha en man boende hos mig? Det trodde jag aldrig skulle hända. När jag öppnar dörren är det med bultande hjärta. Är Benny hemma? Från början skulle han vara i Stockholm från måndag och åka på torsdag men igår sa han att han ändrat sig och stannar över helgen. Så han borde vara här. Eller var det bara ett skämt igår, och nu har han slängt nyckeln genom brevinkastet och lämnat en lapp om att allt var ett stort misstag? Jag förbereder mig på vad som helst.

Diva reagerar direkt. Hon lyfter nosen som om hon känner doften så fort hon kommer innanför dörren, sedan frustar hon till och springer in. Benny är här. Jag hör hans skratt när han blir överfallen av Diva och hon skäller utan uppehåll. Glada, förväntansfulla skall, och plötsligt kommer en boll farande från köket med Diva efter sig som en pil. Jag ställer ifrån mig väskan och går in. 

Baksidestext;

EFTER ETT LIV I RAMPLJUSET som framgångsrik författare bestämmer sig Agnes för att förverkliga sin gamla dröm om att vara till nytta och glädje för andra och tar ett jobb på äldreboendet Smultronhyllan. Även om stället är trevligt bubblar Agnes av idéer om hur man kan göra tillvaron mer meningsfull för de äldre. Men den nye chefen verkar vara fast besluten att sätta käppar i hjulet för henne.

Den nyskilda Agnes ger sig också ut på dejtingmarknaden och plötsligt går allt väldigt fort. På ett par dagar har den charmiga Benny flyttat in hos henne och tar allt mer kontrollen över hennes liv. Det nya liv Agnes har drömt om glider henne sakta men säkert ur händerna. Hur ska hon se till att inte tappa bort sig själv?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Agnes, Louis, Paris

"Agnes, Louis, Paris" av Johanna Ranes utgiven av Modernirista förlag. Agnes och Louis första möte på Söderberga lasarett börjar inte så bra. Båda är utbildade läkare. Louis bestämmer sig dock för att fråga om hon vill visa honom stan, och på den vägen är det. De blir snabbt ett par och innom kort bestämmer de sig för att flytta ihop. När Agnes ser lägenheten första gången blir hon förälskad i den. Dock är inte Louis så förtjust i den, men när han förstår att Agnes gillar lägenheten bestämmer han ändå för att köpa den. De bestämmer sig att åka utomlands över julen, men det som skulle bli en helt fantastisk utlandsvistelse, visar sig bli helt annat annat än det. Louis tänker nämligen göra cyckelutflykter, något som Agnes inte alls är intresserad av. Dessutom bestämmer sig Louis ta med sig en norsk kvinna, som visar sig dela hans cyckelintresse. Besviken åker Agnes iväg själv men när hon kommer tillbaka till hotellet har Louis blivit sjuk. Ingen av dem kunde anat vad som väntade dem vid hemkomsten.

Denna boken handlar om den avgörande roll vi människor har i varandras öden. Vilken fin kärlekshistoria vi får följa mellan Agnes och Louis. Men den är också kantad av sorg och svår sjukdom. Man berörs på djupet av denna vackra berättelse, som börjar så fint, men slutar så tragiskt. Jag kände hur tårarna kom i slutet av boken. Så sorgligt men ändå så otroligt fint. Jag älskade de underfundiga kommentarerna mellan karaktärerna, samt författarens vackra språk. Boken känns realistisk, och vi får följa Agnes och Louis tankar och känslor på ett relevant sätt. Boken har ett djup, och man får en insikt i hur det kan vara att få ett besked man inte vill ha, speciellt när man är så unga som Agnes och Louis. Och hur man försöker hålla hoppet uppe in i det sista. Ja, man kan inte ta livet för givet utan lev som varje dag är den sista. Boken är så väl läsvärd, så denna får ni inte missa. Denna fina kärlekshistoria får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vi tog på oss jackor, halsdukar och mössor och gick försiktigt över snövallar och isfläckar ned till stranden. Kvällen var stjärnklar, gnistrande kall. Louis lade sin arm om mina axlar och vi staplade försiktigt fram med det kluckande havet vid vår sida. Han kramade hårdare om min axel, lutade sig mot mig och pekade på himlen.

"Ser inte vintergatan glashal ut? Otroligt att inte stjärnorna halkar iväg", sa han. Sedan gapade han stort och såg förvånad ut. "Men titta. En HAR försvunnit från stjärnhimlen. Och går bredvid mig!"

Jag gjorde en grimas. 

"Orginellt. Verkligen." 

Han låtsades se sårad ut. 

"Jag kan inte rå för att jag är en romantiker, det är mina franska gener." Han uttalade franska gener med en överdriven knasig fransk brytning och jag klappade honom på kinden. Det var verkligen ovanligt fånigt sagt. Men jag gick en varm, konstig känsla i bröstet ändå. Han sträkte sig mot sin jackficka och den varma känslan spred sig i hela kroppen. 

Men vad gör han? Han tänker väl inte fria?

Tiden stod stilla, hela vinternatten drog efter andan. Louis tog fram mobiltelefonen ur jackfickan. Den hade varit på ljudlöst men uppenbarligen burrat till. Luften pyste ur min mun, blev till rök i den mörka luften. Tiden tickade framåt igen och jag kände mig dum, var fick jag ens den idén ifrån? 

Han pratade en kort stund, med blicken ut mot havet. Lade på, vände sig mot mig med ett leende som spelade i mungiporna. 

"Så jag får inte säga något fånigt romantiskt alltså...är det okej om jag frågar om du vill följa med tillbaka till vårt gemensamma hem och kolla på film? Tillräckligt prosaiskt?" 

Jag vände mig mot honom, lindade fingrarna i hans hår, lät dem fortsätta till hans nacke och lade min panna mot hans. 

"Ja", svarade jag, "det vill jag, och tack, det var tillräckligt prosaiskt." 

Våra munnar var helt nära, vi delade samma luft, samma vita rök av andedräkt. I mörkret snarare kände än såg jag hans läppar, deras värme, som strålade nära min mun. Att bara veta att han var här, nära mig, räckte hur långt som helst, längre än till stjärnorna.

Baksidestext;

Ortopeden Agnes är skicklig på att gipsa brutna bbenoch sy ihop andra människors sår, men hennes egna sorger är inte lika väl omhändertagna. Redan vid första mötet lyckas hon förolämpa den nyinflyttade läkaren Louis som börjat arbeta på Söderberga lasarett. Som tur är har Louis bestämt sig för att inte låta motgångar avskräcka honom-tvärt om- och Agnes felsteg leder därför till en träff där hon visar honom runt i staden.

De inser snart att de inte bara delar kärleken till körsbärsglass utan också till Paris, staden i deras minnen och drömmar. Agnes faller för den livsbejakande, impulsiva Louis. Men Louis har inte berättat allt om vad som ligger bakom hans drastiska livsfilosofi, utan visar sig bära på en hemlighet som kommer att förändra deras liv. 

Agnes, Louis, Paris är en gripande och hoppfull roman om livsdrömmar och om den avgörande roll vi människor har i varandras öden.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Författarintervju-Sabina Sandberg

Sabina Sandberg är en ny författare som det ska bli spännande att få följa framöver. Läs hennes spännande svar. Hennes bok serie ges ut som ljud och e-bok innom kort. Tack Sabina för att du ville delta i min intervju.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Tre böcker som ges ut i juli/augusti (serien heter Livet på Tallberga gård) och sedan har jag många pågående projekt som är mer eller mindre färdiga. 

2. Vem är Sabina Sandberg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Jag är en 37-årig värmländsk författare och konstnär som bor i Skåne. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; När jag såg att Lind & Co sökte efter långserier kände jag mig träffad. Det kliade i fingrarna på ett spännande sätt och jag kunde inte låta bli att skriva ihop en pitch. De var intresserade och fick synopsis och några testkapitel och sedan skrev vi kontrakt för tre böcker. Så idéen om Livet på Tallberga gård växte fram. Att det skulle utspela sig i en historisk miljö var självklart för mig då jag trivs med att skriva om dåtiden och allt vad det innebär.  

4.Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; 36 år.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; På att debutera som författare? Att det är någonting som jag ska vara stolt över. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Efter att jag bestämde att satsa helt på mitt skrivande så har det blivit lättare för mig att skriva. Jag är effektivare med den tiden jag har och kan skriva i bara tio minuter om det är det jag har till mitt förfogande. Tidigare hade jag aldrig kunnat frambringa det fokus som behövs för det.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; När jag skrev den första delen i Livet på Tallberga gård visste jag inte hur processen såg ut förrän jag var inne i den. Så jag var lite mer varm i kläderna när jag skrev den andra och tredje delen. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu skriver jag på den första delen i ett megaprojekt med arbetsnamnet Ätten. Genren är historisk fantastik. Jag har ett löst synopsis för flera delar i serien och bygger hela tiden på mer. Tanken är att följa en släkt generation efter generation fram till nutid. Den första delen utspelar sig under 1400-talet. Huvudingredienserna är syskonkärlek, romantik, magi, ondska, överlevnad och vänskap. 

Utdrag ur manuset:

”Det var en varm julidag år 1453. Fåglarna sjöng sin tidiga morgonmelodi samtidigt som det låg nio syskon och sov i stugan. Syskonen var ovetande om vad som hade hänt. Den äldsta, Runa, var femton år gammal.” 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Ja, jag tycker om att läsa och lyssna på ljudböcker, spela spel, äta och dricka gott, se filmer och tv-serier, fixa med akvariet och att pyssla (klippa och klistra).

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är även konstnär. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Sedan sonen kom så lyssnar jag mest på ljudböcker. Om jag tittar på historiken ser jag flest böcker inom genrerna romantik och fantastik.   

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; På en av platserna, där jag är nu, är det helt tyst och lugnt omkring mig. Det är skönt att ha så ibland. Annars skriver jag mest hemma vid köksbordet.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag skriver när jag kan. Tidigare (innan sonen föddes) kunde jag ha svårt att ta mig in i skrivandet och tiden bara gick ändå. Nu är jag effektiv med den tiden jag har. Det är skönt att skriva direkt på morgonen med en stor mugg kaffe intill mig. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv lite varje dag. Om så bara någon enstaka mening. För det är mycket lättare utan tröskeln som kommer när man inte skrivit på ett tag. Ett annat tips är att läsa skrivkurser för att utmana och inspirera dig. Och läs mycket, även sådant du inte brukar läsa. Inspirationskällor finns överallt.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag drömmer om den dag då jag kan bläddra i en bok jag själv har skrivit (böckerna som jag snart har utgivna finns endast digitalt). Den drömmen får gärna uppfyllas tillsammans med en annan dröm: att gå på bokmässan som författare.

16. Något citat du lever efter?

Svar; ”Allt nu – mer sen!” 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Min favoritbok Stolthet och fördom av Jane Austen. Den har kärlek, humor och en gnutta allvar. 

Tack Sabina för att du ville delta i min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Dimmornas folk-Evig passion

"Dimmornas folk-Evig passion" av Annika Banfield utgiven av Everlasting publishing. Detta är den tredje och sista delen i serien om Matilda, vampyren Emil, och Sefyren Matteo. I denna bok fortsätter Sefyrerna och de laglösa vampyrerna på sin resa till Draculas slott för att utplåna honom innan han släpper lös sin ondska över hela världen. Men ju närmare Dracula slott Emil kommer, ju mer förändras han. Kommer han kunna stå emot ondskan inom sig? Matilda och Matteos kärlek frodas och hon känner sig lycklig, men hon inser snart att deras uppdrag kan få katastrofala konsekvenser. När kvinnan de bor hos i Italien mördas, måste de börja fundera på om någon av dem är en förrädare. När deras resa fortsätter får plötsligt Matilda ett samtal från sin styvmamma. Hon måste omedelbart resa hem för att det hänt en bilolycka. Har de verkligen hänt något, eller kommer Matilda gå rakt in i en fälla? Samtidigt i England försöker Rhindo hitta den heliga Graalen utan att ha en aning om vart den finns. Kommer man att lyckas med sitt uppdrag att utplåna ondskan för gott?

Jag måste först av allt beklaga att detta är den tredje och sista delen i en mycket spännande och läsvärd bokserie, om man gillar Vampyrer. Jag hade gärna läst mer om Matilda och hennes uppdrag framöver, för det verkar inte ta slut här. Det är en både kuslig och romantisk historia kantad av svärta och humor vi får läsa. Jag gillar dessutom hur författaren bakar in händelser från vikingatiden och tempelriddarna i berättelsen. Jag uppskattar alla fina och roliga karaktärer, och det otroligt spännande äventyr, de får vara med om på deras resa. Matteo har svårt för att vara sanningsenlig mot Matilda ibland för att skydda henne från svåra saker. Men han inser inte att hon klarar mer än han tror. Därför tycker jag han gör ett dumt beslut på slutet. Det är spännande att få följa med på kampen mellan det goda och det onda. Ja, med sorg i hjärtat lämnar jag nu sefyrerna och vampyrerna i denna bokserie och ger även denna bok ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Arona tittade sig omkring. Hon hade inte varit i London på sjuttiotre år, aldrig upplevt det myller av bilar och människor som nu fyllde stan. Det var ofattbart. Mer än någonsin var hon glad att hon undvikit städerna och istället valt landsbygden till sitt revir. Dessutom var det mycket svårare att jaga i en stad som aldrig sov.

Hon och Tallon hade delat på sig och för tredje dagen i rad försökte de nu skanna av London på jakt efter Rindho. Denna kväll hade hon letat i Wimbledon, Chelsea och Marylebone, sökt igenom Kensington Gardens och Hyde Park. Utan resultat.

Tallon befann sig någonstans runt Lewisham. Planen var att han sedan skulle fortsätta österut längs med Themsen.

Arona slog sig ner på en bänk inte långt från Marble Arch och började för första gången fundera på om hon missbedömt situationen. Rindho kanske inte alls var i London. I själva verket kunde han befinna sig precis var som helst, till och med ha lämnat landet. Och även om han var i London var det fruktansvärt svårt att hitta honom, såvida han inte höll sig i stillhet. Om Rindho rörde på sig – vilket han med största sannolikhet gjorde eftersom han kände till Släktens spaningssätt – kunde de cirkla runt varandra i veckor. Månader.

Varken hon eller Tallon hade tagit kontakt med Släktens ledare i London, något som var brukligt men inte nödvändigt. Hon ville definitivt inte väcka uppmärksamhet utan föredrog att söka i tysthet och helst av allt undvika Dimmornas Folk. Hemligheten om Graalen kunde läcka ut. Ju färre som kände till Rindhos bakgrund och det faktum att han var Laglös, desto bättre. Om flocken i London började jaga honom skulle hon och Tallon få ett helvetes jobb att försöka hålla honom vid liv, undvika att stöta sig med Släkten men samtidigt kunna skugga honom utan att röja sig. En nästan omöjlig uppgift.

Arona suckade. Hennes tveksamhet började göra sig hörd på nytt. Men ändå … den där starka intuitionen, den inre rösten, sa åt henne att fortsätta leta. Att han fanns där någonstans, i gyttret av människor.

Så vad skulle hon själv ha gjort om hon befunnit sig i Rindhos situation? Definitivt gömt sig i London. Centrala London. Mitt bland alla människor och bilar. Skaffat sig en sovplats i närheten av Trafalgar Square och Piccadilly Circus, så att hon bara kunde kasta sig in i folkvimlet vid en plötslig attack. Sovit någonstans runt shopping- och teatergatorna, möjligtvis vid de stora järnvägsstationerna.

Arona reste på sig och började gå längs med Oxford Street för att sedan svänga ner på Regent Street. Hon tänkte sätta sig på Trafalgar Square och där skulle hon stanna hela natten om det behövdes. Hädanefter skulle hon sitta still och vänta in honom. Det var troligtvis en bättre taktik än att snurra runt.

Hon väntade lydigt på grönt ljus vid Piccadilly Circus, trängdes med alla hundratals människor som rusade hit och dit. Klockan var bara åtta på kvällen och stan kokade av liv nu när biografer, teatrar, restauranger och pubar fylldes.

Och det var då hon såg honom. Precis i det ögonblicket hon kommit halvvägs över gatan.

Han satt på trappan till fontänen, stilla och avslappnad. Det blonda håret var som vanligt knutet i en tofs där bak och han bar den långa svarta kappan, svarta kängor och en svart hatt. Jo, det var verkligen Rindho. Stark, envis, målinriktad – och jävligt sexig.

Baksidestext;

När Dracula utsätts för ett hot dras hela mänskligheten in i en kamp på liv och död. Men kan en enda man hindra ondskan från att vinna när han själv är vampyr?

Mathilda och Matteo närmar sig samtidigt Transsylvanien tillsammans med en krigshär av sefyrer. Men färden kantas av skrämmande händelser och ett oförklarligt mord. Är någon i den inre kretsen en förrädare?

I England kämpar Rindho med att rädda människorna från att gå under. För att lyckas måste han nå Graalen innan sefyrerna anfaller Dracula. Men det finns ett problem – han har ingen aning om var den finns.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

☆Läs också min recension av "Svart passion" här

☆Läs också min recension av "Dödlig passion" här

Tisdagstrion-Tre böcker av samma författare

 

Bokbloggen Ugglan&Boken har en tisdags trio, där det är nytt tema varje vecka, och vi uppmanas hitta på vår egna trio. Idag handlar tisdags trion om tre titlar eller handling som handlar om tre böcker av samma författare vi har läst eller vill läsa. 

Jag har valt "Vatten över huvudet", Drömläge för dystra hjärtan" samt "Argbiggornas Antikvariat" av Frida Gråsjö. Dessa har jag valt därför att Frida är en författare jag har följt länge och jag har alla hennes böcker. Hon är tillika en av mina favoritförfattare.

Baksidestext;

Hanna, utarbetad advokat från Stockholm, har rest till Dalarna för att ta hand om sin morfar, slussvaktare vid 17:e slussen i Dalslands kanal. Ett par lugna veckor på landet kan göra henne gott. Harmonin hon hoppats på går dock om intet när hon inser att slussvaktarstugan blivit byns samlingslokal, där både föreningsfrågor och byskvaller avhandlas.

På den stora städdagen klättrar Hanna upp i sin gamla trädkoja för att komma undan de intensiva grannarna, och från sitt utkiksställe blir hon vittne till ett gräl. Hon ser något blänka till och hur Ulf, kommunalrådet, faller ner i slussfållan. 

Alla utom Hanna är övertygande om att det var en olycka, även polisen. Desperat över att ingen lyssnar startar Hanna en egen utredning, och får med sig sin morfar i jakten på sanningen.

Undertryckta konflikter konflikter mellan grannarna kommer i dagen, och det ginns ingen brist på misstänkta. Hanna blir mer och mer övertygad om att en mördare går lös i Södra Strandvikens idyll.

Baksidestext;

"DRÖMLÄGE i Dalsland". Dina Dimovic lutade sig närmare skärmen och granskade bilden. En röd stuga vid en sjö på landet I närheten av Rosnäs. Det kändes onekligen som ett drömläge, den perfekta platsen för henne att läka sitt dystra hjärta. 

När Dina blir snuvad på chansen att producera sitt drömprogram på TV samtidigt som hennes förhållande går i stöpet, tar hon ut alla sina semesterdagar och flyr till Dalsland. Tretton veckors ledighet borde få henne på fötter igen, och dessutom kan hon följa psykologens råd och konfrontera sina känslor efter Kär och galen on tour, TV-programmet hon arbetat med. 

Den lilla stugan borde vara den ideala platsen för återhämtning, men sommaren blir betydligt mer händelserik än Dina kunnat föreställa sig -och det visar sig att även dystra hjärtan kan finna sin plats i livet. 

Från baksidan;

AGATHA 》AGGE《 BLOM är arg. Hennes liv har inte alls blivit som hon tänkt sig. Vid det här laget skulle hon rest jorden runt och haft både man och barn. Dessutom missköter den odräglige hyresvärden underhållet av hennes älskade antikvariat och grannarna i kvinnokollektivet är onödigt påträngande. 

När fastigheten bredvid säljs och den nye ägaren visar intresse även för antikvariatet snurrar tankarna i Agges huvud. Kanske borde hon ta den enkla utvägen ut och avsluta sitt kontrakt i förtid, något hyresvärden med alla medel försöker få henne att göra. Men när den nya vaktmästaren får det att pirra i magen på henne och kvinnokollektivet visar sig från sin bästa sida kommer hon på andra tankar-åtminstonde tills hyresvärden börjar ta till ännu värre övertalningsmetoder. 

Nu behöver Agges fundera ett extra varv på om ensam verkligen är stark, eller om alla ibland behöver lite hjälp från sina vänner.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Bokpost och bokvinst

Idag fick jag fyra stycken nya böcker i brevlådan. Tre recensions ex och en bokvinst. I det ena bokpaketet fick jag en ljuvlig påse med solrosfrön. Perfekt när man inte bara gillar att läsa, utan plantera också. Det ser ut som om jag får mysig och spännande lässtunder framöver. 

"Parasiten"

Av

Sofie Sarenbrant

"Med döden som gäst"

Av

Carin Hjulström

"Genom ljus och mörker"

Av

Anna Larsson

Bokvinsten

"Paloma

Ur hennes historia"

Av

Karin Bäck

🌸

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kärlek på den lilla ön i havet

"Kärlek på den lilla ön i havet" av Jenny Colgan, utgiven av Norstedts förlag. Vi återvänder till den lilla fiktiva skottska ön Mure, i den sjätte delen om den lilla ön i havet. Flora MacKenzie planerar bröllop tillsammans med sin fästman Joel. Han vill ha ett litet bröllop med bara familjen. Flora vill ha ett större, med alla vännerna på ön. Hon försöker få honom att förstå, hur hela ön ser fram emot att delta i firandet. Flora har också fullt upp med sin lilla son och sitt arbete. Allt blir komplicerat när Olivia MacDonald, som lämnade Mure för tio år sedan, kommer till ön tillsammans med en bröllosplanerare och vill gifta sig under samma helg som Flora och Joel. Flora tänker att det är bra för öns affärer om Olivia har sitt bröllop på ön. Olivia vill dessutom ha det största och vräkigaste bröllop hon kan få, för att imponera på sin nya släkt och sina Instagram följare. Olivia tycker att hon och Flora ska ha giftermål och bröllopsfest tillsammans. Något som Joel inte alls vill. Blir det något bröllop, eller ska Flora och Joel skjuta på bröllopsplanerna, för att få det bröllop som passar dem båda?

Denna ljuvligt förpackade feelgood pralin är precis lika mysig, som alla Jenny Colgans tidigare böcker är. Jag gillar hur författaren bygger upp miljön på den fiktiva ön Mure. Åh, jag hade väldigt gärna åka dit och tagit in på Floras fantastiska hotell. Det är också underbart att få lära känna hela den lilla öns persongalleri, både barn och vuxna. De är en blandning udda, men härliga karaktärer, som man bara måste älska. Författaren lyckas ge var och en sin egen personlighet och de beskriv med både värme tillika humor. Vi får följa de båda kvinnorna när de planerar sina olika bröllop, när de väljer klänningar, har möhippa, samt allt annat som måste klaffa inför inte bara ett bröllop, utan två. Det innebär inte bara roligheter, utan vägen kantas också av missförstånd, avundsjuka och konflikter. Vi får också följa Floras vänner Lorna och Saif, där Saif måste göra ett svårt val. Jag åter vänder gärna och läser mer om den lilla ön i havet. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

DET ABSOLUT TREVLIGASTE sättet att komma till Klippan på Mure är med båt, att kliva ombord på Berties smäckra lilla båt med utombordsmotor, puttra ut ur hamnen och uppleva känslan av att vara så avsides, ensam på öppet hav, för att därefter se de flacka sluttningarna på öns åsrygg, yppiga och gröna fulla med kor, innan man vänder sig om och får hela vyn över den vackra hamnen med butiker och kaféer i olika klara färger-apotekets gröna fasad, det rosa Köket vid havet, det svartvita Habour's Rest- och över de små röda och gröna fiskebåtarna, sedan vidare hela vägen bort mot den norra delen, bakom den stora vindkraftsparken ute till havs precis där man svänger runt klipporna på udden, där Mure inte längre verkar liten, utan stor och olycksbådande och reser sig ur stormigt hav så långt från allting annat att det är häpnadsväckande att människor alls har tagit sig dit, där ingenting utom någon enstaka kontur av ett fraktfartyg på väg över öppet hav i fjärran står mellan en själv och Nordpolen.

Precis när man kanske börjar känna att båten faktiskt är väldigt liten att vara ute på havet med-Hur ofta gör de förresten den här resan? Om det kommer en stor våg skulle den svepa med sig alltihop? Brukar vinden vara så här stark? Hur långt är det till närmaste land? Ser inte de där klipporna ganska otäcka ut på nära håll? Om båten slår i dem skulle det väl bara bli tändstickor kvar?- precis när man tänker sådana tankar ändrar båten kurs och puttrar in mot själva spetsen på ön och man får, beroende på tid på året, sin allra första skymt av Klippan med solen sjunkande i bakgrunden: Den vackra grå stenfasaden som byggts så stadig under viktoriansk tid för att stolt vetta ut mot vad man en gång hade trott skulle bli Nordvästpassagen, en genväg till all världens rikedomar, den terrasserade trädgården som sluttade ner mot bryggan, planterad med de härdigaste perenner anpassade till allt som Nordatlanten kunde utsätta dem för, och själva hamnen, muntert upplyst av lyktor-ibland också, beroende på vinden, av glödande fyrfat- som visade vägen, samt någon ur personalen i snygg ljusblå tartanklädsel redo att ge en hjälpande hand och visa gästerna genom de tunga ytterdörrarna. Genom stora burspråksfönster ser man flammande brasor och stora, bekväma fåtöljer, folk som redan har slagit sig ner där, folk som står och skrattar och pratar, drinkar som serveras och kanape'er som skickas runt, tjocka mattor. I sovrummen på övervåningen vittnar tunga gardiner om lyx och en romantisk fristad. Och det är förmodligen ungefär nu som man slappnar av. 

Baksidestext;

PÅ DEN VACKRA LILLA SKOTSKA ÖN MURE, halvvägs mellan Skottland och Norge, planerar Flora MacKenzie och hennes fästman Joel ett litet personligt bröllop, ett sommarfirande av sina allra närmaste vänner. 

Alla på ön är dock inte helt nöjda över att bli exkluderande från det intima firandet. Och saken blir inte lättare när den vackra och framgångsrika Olivia MacDonald, som lämnade Mure tio år tidigare med siktet inställt på en ljusare framtid, har återvänt med en bröllosplanerare i släptåg. Olivias pojkvän kommer från en välbeställd familj, och Olivia är fast besluten att arrangera det största, mest extravaganta och mest instagrammade bröllop som bara är möjligt. Hon vill dessutom göra det på Floras hotell, samma helg som Floras eget minutiöst planerade bröllop är tänkt att äga rum. 

Kommer Flora att kunna hantera allas lyckliga slut, och dessutom lyckas få sitt eget. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Pastorsänkan

"Pastorsänkan" av Karina Johansson, utgiven av Modernirista förlag. Sandra och Danne har båda startat en verksamhet i Vintagekyrkan. Danne har en verkstad och Sandra en Vintagebutik. Dessutom har de känslor för varandra. När ägaren till den gamla kyrkan, Vera Bengtsson hittas mördad upptäcker de att kontraktet saknas. Har mördaren tagit kontraktet? Någon av grannarna har ringt och klagat hos kommunen och vill få bort Danne och hans raggare, och kommunen vill riva stället. Sandras pappa ogillar Sandras förhållande med Danne. Varför då? undrar Sandra. Trots att polisen gör allt de kan för att hitta mördaren kan inte Sandra låta bli att leta egna ledtrådar. Så sker ännu ett mord på en äldre kvinna. Sandras mosters väninna Yvonne. Sandra är rädd att även hennes älskade moster Maj-Britt, kan vara mördarens nästa offer. Sandra får reda på något som gör att hennes förhållande till Danne inte kan fortsätta. När Danne får reda på samma sak, ställs allt på sin spets.

Detta är den första delen i en deckar serie. Här kastas vi in i en riktigt spännande mordgåta i den värmländska orten Sunne. Detta är en mysig feelgood deckare, som förutom en mordgåta, även innehåller dolda hemligheter, svek, kärlek och vänskap. Vi får följa Sandra medan hon ställer nyfikna frågor till grannarna, till polisen Niklas förtret. Han tycker att polisen ska få göra sitt arbete ifred. Vi får också lära känna en del av raggarkulturen som får plats i den här boken, och grannarna som känner oro för bråk och stök. Vi får följa Danne, med sin trasiga barndom, när han meckar bilar och åker runt med sin gamla amerikanare. Jag gillar karaktärerna, speciellt Sandras goa  moster Maj-Britt, som är en gullig tant i 73- års åldern. Miljön är bra beskriven och intrigen är spännande. Det finns många trådar att följa och mördaren är inte given från början. Jag längtar redan till nästa del i serien. Denna deckare får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Maj-Britt sov knappt en blund natten efter middagen med Henry. Nästa morgon satt leendet som fastklistrat i ansiktet på henne. Ja, det var till och med besvärligt att äta frukost när mungiporna vägrade släppa taget om örsnibbarna. 

Efter att ha avslutat med en kopp kaffe la hon senaste Hänt extra framför sig på köksbordet. Fyld av förväntan hämtade hon sax och klister och började klippa ut kändisar och började klistra in dem i klippboken. Tur att Idol snart började, så att hon fick nya stjärnskott att lägga till samlingarna. Fast favoriterna var så klart Samir & Viktor som hon tagit en selfie med en gång när de uppträdde i Sunne. Hon nynnade "Vi ska bada nakna på Sergels torg, och leva livet utan sorg..." och sneglade mot väggen där det inramade fotot av de tre tillsammans hängde. 

Bredvid satt vägguret och hon upptäckte att tiden runnit iväg. Herrejösses, det var dags att förbereda kaffebjudningen! Hastigt la hon ihop klippbok och skyndade sig att ladda kaffebryggaren. Förhoppningsvis mådde Yvonne bättre i dag.

I samma ögonblick som hon tänkte på väninnan försvann glädjen från igår. Istället formades en tung klump i magen. Medan kaffebryggaren puttrade lade hon upp Ballerinakex och sockerkaka på ett fat och dukade fram sitt finaste porslin. Som avslutning placerade hon servetter bredvid. Allt var klart på slaget elva och hon såg fram emot att kompensera för att de inte träffats igår kväll. 

Hon satte sig vid köksfönstret där hon hade uppsikt över vilka som närmade sig huset. Men ingen Yvonne kom gående. Märkligt, hon mindes henne som punktlig. Maj-Britt plockade upp telefonen, men hade varken missade samtal eller sms. 

Hon väntade en stund till, men ingen Yvonne. Då blev hon orolig och ringde till henne. Signalerna gick fram tills mobilsvaret startade. Ångesten från igår, över att hon inte genast gick in till sin vän, var tillbaka. Kanske hade hon fattat fel beslut, trots allt.

Lika bra att knacka på hos henne. Hon tog på sig sandaletterna och traskade över till Yvonne som bodde i andra änden av huset. 

Men hon öppnade inte och Maj-Britt visste inte vad hon skulle ta sig till. 

För säkerhets skull tryckte hon ner handtaget. Dörren var olåst, så hon gick in i hallen. Där ropade hon på Yvonne men fick inget svar. Hon tittade in i köket och därefter sovrummet. Sängen var bäddad och allt verkade vara som vanligt. 

Baksidestext;

Sandras dröm om en egen retrobutik är på väg att förverkligas. Dessutom har hon hittat sin själsfrände i Danne, som äger en verkstad och kör en gammal amerikanare. Nu ska de båda driva företag i varsin lokal i en före detta frikyrka, som de döpt till Vintagekyrkan.

Men lyckan blir kortvarig. De forna församlingsmedlemmarna rasar över att raggarkulturen får frodas kring Dannes verkstad. Grannarna oroar sig för stök och bråk, medan kommunen vill riva den skamfilade träkyrkan och anlägga fler centrala parkeringsplatser. Allt ställs på sin spets när Vintagekyrkans ägare Vera Bengtsson, mördas och det uppdagas att Dannes och Sandras hyreskontrakt försvunnit. 

Mordet skakar om småstadsidyllen och Sandra hamnar i en härva av lögner och svek där framtidsplanerna riskerar att gå i kras lika lätt som en av alla de femtiotalsserviser hon har i lager.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Smakbit på en söndag- Lögnaren i Skafferiet

 

Astrid Terese på bloggen "Betraktninger" har ett boktema varje söndag, där vi bjuder på en smakbit ur en bok vi läser. Ibland vikarierar "Lesekunst" och smakbitarna hittas där. Jag tänkte bjuda på en liten smakbit ur en av böckerna jag läser just nu.

Min smakbit kommer från "Lögnaren i skafferiet" av Kristina Appelqvist utgiven av Piratförlaget.

Smakbiten;

Tisdagen den 27 augusti 2019, kväll

NYHETSUPPLÄSAREN HARKLAR SIG och kungör sakligt:

Kulturminister Timmy Carlsson är död. Han avled i morse efter en kort tids sjukdom, det uppger Regeringskansliet i ett pressmeddelande. Carlsson hade en lång politisk karriär bakom sig och har varit statsråd i tre regeringar. Sitt nuvarande uppdrag som kulturminister fick han för drygt ett år sedan. Timmy Carlsson blev 53 år.

Nina Storm stannar mitt i en rörelse. Hon står i köket i sin våning på Sibyllagatan och för en gångs skull har hon slagit på radion på kvällen. 

Timmy är död. Så ofattbart. Under några intensiva år i gymnasiet var han hennes allra bästa vän. En kompis hon kunde lita på i vått och torrt. Han kände henne bättre än de flesta, exmake och nära vänninor inräknade. 

Så Timmy är död. Det overkliga budskapet sjunker sakta in i hennes medvetande. Hur är det möjligt, han var ju fortfarande nitton år? När Nina lutar huvudet mot köksskåpet och blundar är det den unge Timmy som dyker upp innanför ögonlocken, inte den medelålders politiker hon sett i offentligheten under en lång tid. I hennes värld är han fortfarande den glade ynglingen som utmanade henne att tänja på gränser och hitta på tokiga saker. 

Radion matar på med andra nyheter. Hon antar att det kommer längre inslag och kommentarer senare ikväll när nyhetsredaktionerna fått mer tid på sig. 

Ninas te är färdigt, hon hade just lagt tekulan i koppen när hon slog på radion. Hon tar koppen med sig till vardagsrummet. Sätter på teven för att inte missa nästa nyhetssändning. 

Dödsbudet kommer oväntat, hon visste inte ens att Timmy var sjuk. De är vänner på Facebook och har följt varandras liv på avstånd, men hans inlägg handlade mest om politik och sällan något så privat som en sjukdom.

Baksidestext;

När Nina Storm hör att kulturminister Timmy Carlsson är död blir hon chockad. Han var hennes bästa vän i gymnasiet, men vänskapen ebbade ut efter ett skruvat påhitt som spårade ur sommaren 1987. Timmy och Nina lovade att aldrig avslöja för någon vad de gjort.

Snart blir hon varse att Timmy sparat ett avslöjande foto i alla år. I sitt våghalsiga försök att få tillbaka bilden snubblar hon över delikata hemligheter om din chef Diana Wikman. 

I samma veva arrangeras en skrivarkurs i den prästgård Nina fått ärva i Mjöbäck. Deckarförfattaren Greger Sparre tar till minst sagt oväntade metoder för att få gruppen att komma loss med sitt skrivande. Men vilka hemligheter döljer sig under ytan? 

Ett inbrott i Ninas lägenhet får henne att inse att Timmys död satt igång en kedja av gåtfulla händelser och obehagliga överraskningar. Vem i Ninas närhet planerar att avslöja vad som hände 1987? Och varför?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina