torsdag 30 november 2023

Kärlek och annan galenskap i december

"Kärlek och annan galenskap i december" av Elin Eldestrand utgiven av Saga Egmont förlag. Vi får lära känna tre olika kvinnor. De tre väninnorna brukar träffas hos varandra, och de har en bokklubb. Marilyn exman, Patrik, beslutar att eftersom det är hans vecka på julafton, vill han fira den med barnen och sin nya gravida flickvän i stället. Lindas man, berättar att han har hittat någon annan, och vill skiljas. Bettys cancer har kommit tillbaka igen, och denna gången vill hon vägra behandling. Melinda tänker inte låta detta förstöra julen för henne. Kanske finns det någon annan att fira julen med? Linda vill gå i parterapi för att försöka rädda äktenskapet, då hon tror att Tomas bara har en medelålderskrisid'e. Efter en olycka kommer hon på nya tankar, kanske en skilsmässa är bra ändå. Deras förhållande har ju inte varit bra på länge. Betty hittar ny kärlek och stöd från grannen Bertil, så kanske är livet inte slut riktigt ännu? De tre väninnornas vänskap visar sig vara viktigare än någonsin. 

Detta är den andra boken jag har läst av författaren. I den här boken julpysslas det inte så mycket. Däremot försöker de tre kvinnorna få sitt livspussel att fungera på olika sätt. Ja, i den här boken är livet för de tre väninnorna inte så där glittrigt och glammigt, utan precis tvärt om. De får verkligen de tråkigaste besked man kan få, och det precis innan jul. Författaren lyckas förmedla de tre väninnornas tankar och känslor på ett bra sätt, och med glimten i ögat. Boken förmedlar också hur det kan kännas att bli bortvald och sviken av att sin före detta partner, då hen har träffat någon ny. Boken visar också hur viktigt det är med riktig vänskap, och sådanna vänner, som man kan bolla sina tankar och känslor med. Vilken tur att de tre väninnorna har varandra. Jag gillar hur det ordnar upp sig till det bästa för de tre väninnorna på slutet. De får en riktigt bra och fin jul trots allt. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

15

8 december

Det är Lindas tur att ha bokklubben och för en gångs skull har hon inte ens brytt sig om att läsa någonting ur boken de valt för den här gången. I stället har hon ägnat tid åt att söka upp den där rätta parterapeuten som ska rädda hennes äktenskap. Tomas är fortfarande inte villig att gå och prata med någon, men hon tänker övertala honom. 

Ha påstår att han flyttat ut och har tömt nästan hela sin del av  deras walk-in-closet. Fast han har inte berättat vart han flyttat och Linda tänker inte fråga. Hon har inte ens sagt någonting till barnen utan bara att pappa jobbar så mycket nu eftersom många är sjuka och skadar sig så han bor på jobbet. Om han tänker fortsätta med sin befängda id'e att slita sönder familjen eftersom han har en medelålderskris får han vara så god och berätta det själv. Kanske är det vad han gör nu ikväll i stället för att gå på bio med barnen. 

Linda ställer ner fruktfatet på matsalsbordet. Det knyter sig i magen och med darrande fingrar tänder hon kandelabern som står mitt på bordet. Det är en bröllopspresent från hennes föräldrar. Hur hade han tänkt berätta för deras föräldrar om sin befängda medelålderskrisid'e? 

Det ringer på dörren och hon vaknar tacksamt ur sina dystra tankar. Slätar till den manglade duken och tar ett djupt andetag. Tack och lov är det dags för bokklubb så hon kan vädra sina tankar. Det börjar bli trångt uppe i skallen. 

Marilyn öppnar ytterdörren innan Linda hinner fram. 

-Patrik och Louise tänker fira jul med barnen och de ska ha barn. 

Marilyn hänger upp sin kappa på en galge. Hennes ögon är tårfyllda och den lilla uppnäsan är röd. 

Linda kikar ut genom dörröppningen. 

-Är barnen kvar där hemma? 

Det händer ibland under mammaveckorna att Marilyn tar med barnen till bokklubben. Hemma hos Linda kan de leka med Elliot och Ellie. Hemma hos Betty finns det en gillestuga med pingisbord. 

Baksidestext;

För bästa vännerna Marilyn, Linda och Betty börjar inte december på bästa sätt. Marilyn ex meddelar att eftersom julen faller på hans vecka med barnen vill han bryta traditionen att fira tillsammans och istället fira med sin nya flickvän. Lindas man häver ut sig att han vill skiljas för han har träffat någon annan. Och Betty-hennes cancer är tillbaka. 

Julen är på intåg men julstämningen är svår att finna när livet är upp och ner. Betty bestämmer sig för att inte berätta för sin familj och vänner om beslutet att vägra behandling, vilket är lättare sagt än gjort. Linda är fast besluten att få sitt äktenskap att fungera trots sin mans otrohet och Marilyn tänker inte låta hennes exmans nya flamma förstöra hennes jul. Kanske kan hon också hitta någon ny att spendera julen med? 

De tre kvinnornas vänskap känns viktigare än någonsin, och allt de kan göra är att röra sig fram åt-en decemberdag åt gången. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna recensionen av "Arvet efter Hilda" 

Sigge-Höstbus i stallet

"Sigge-Höstbus i stallet" av Lin Hallberg illustrerad av Margareta Nordqvist utgiven av Bonnier Carlsen. Vi får följa med Saga till stallet Brobygården och ponnyn Sigge. Där träffas hon och hennes kompisar för att ta hand om ponnyerna där. Just idag är det fredag och halloween. De lite äldre barnen har något bus på gång, men först får ridskolebarnen rida ut på sina ponnyer. Sedan får de hjälpa till att sköta om och mata hästarna efteråt. På kvällen ska det bli halloween firande på stallet. Saga tycker det är både spännande och lite läskigt på samma gång. Följ med på ett spännande äventyr med häxor, lysande pumpor och spökande stallkarlar. 

Den här boken har jag läst med Samantha. Jag och Samantha tycker böckerna om Sigge är så mysiga. Böckerna påminner mig så klart om när jag själv var liten och började rida och sköta hästar i Harplinge, där jag är uppväxt. Boken förmedlar hur det kan kännas att både tycka om, och att lite rädd för de stora djuren, men också känslan av samhörighet. Det finns både mellan kamraterna och ponnyerna i stallet. Författaren beskriver de olika ponnyernas sätt och egenskaper på ett fint sätt. Sen är bilderna som är illustrerade av Margareta Nordqvist helt magiska, i vackra och klara färger. Texten är bra och lättläst för nybörjar läsaren. Jag och Samantha ger denna mysiga hästbok ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

2

Äntligen fredag

IDAG ÄR DET äntligen fredag. Saga och kompisarna springer mot stallet. Inte för att de har bråttom utan bara för att de längtar så mycket. 

Hästarna verkar också längta. De kivas om vem som ska stå närmast grinden. Vem som ska få gå in först. 

Inte bråka! 

Saga skäller på Sam som gör arga grimaser och försöker skrämma bort Sigge från grinden. 

-Sam bara busar, säger Harry. 

-Han ska alltid vara först, säger Tora. 

-Det är bara för att han är störst, skojar Harry. 

-Sam är ju minst, invänder Gunnar. 

-Men det vet han inte om, skrattar Linnea. 

Harry sträcker sig in och kliar Sam under manen. 

-Bry dig inte om vad de säger, säger han. Alla vet att det är du som bestämmer i hagen. 

Baksidestext;

Lycka för Saga är att få vara med shetlandsponnyn Sigge och stallkompisarna på Brobygården. Att få pyssla om sin älsklingshäst och rida ut i höstskogen är det bästa som finns!

Just idag tisslas och tasslas det i stallet De stora tjejerna förbereder en halloween kväll. Såklart vill Saga vara med, även om det känns lite läskigt. Pumpornas otäcka ansikten lyser i novembermörkret. Saga håller Linnea hårt i handen. Vem vet vad som väntar... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Julmys på Wishing wood

"Julmys på Wishing wood" av Holly Martin utgiven av Lavender lit förlag. Åtta dagar före julafton kommer Evergreen med sin fina clydesdale häst Thunder, som drar hennes röda gamla cirkusvagn, fram till Wishing wood. Heith Brookfield, den sista brodern som är singel, möter upp henne. Heith blir förvånad, då han förstår att han med hjälp av henne, ska klä ut sig till tomtefar och Evergreen ska vara tomtemor. Evergreen arbetar nämligen som makeup artist. De ska utklädda träffa de olika barnen som befinner sig på den mysiga semesteranläggningen vid några tillfällen fram till jul. Efter jul är det tänkt att Evergreen ska resa vidare. Men ju mer Heith träffar Evergreen, ju mer vill han att hon ska stanna. Han försöker därför involvera Evergreen i sitt liv så mycket han kan. Allt för att få henne att stanna och se om deras förhållande kan utvecklas till något mer. Dock är Evergreens förflutna lite komplicerat och hon är rädd för att inte få förhållandet att fungera. Ska Evergreen ändå ge Heith en chans trots allt, och låta julmagin göra resten? 

Detta är tredje och sista delen i serien om Wishing wood. Alla delarna kan läsas fristående. Jag har tyckt så mycket om alla tre delarna i serien. Jag gillar verkligen tanken på de små vackra semesterstugorna uppe i träden. I denna delen håller familjen Brookfield på att pynta inför julen och författarens beskrivning, gör så att det låter som en vacker och magisk plats. Man önskar verkligen att man var en del av den mysiga familjen Brookfield. Äkta julkänsla infinner sig medan man läser, och lägger sig som en varm filt runt en. Författaren lyckas få mig förtrollad med de målande miljöbeskrivningarna och den kärlek de olika familjemedlemmarna delar mellan varandra. Där kommer då Evergreen med sitt bagage, och känner sig för första gången på länge involverad i en familj, vilket så klart skrämmer henne. Men den stiliga och charmiga Heith, och en magisk och vacker vit hjort, visar henne att det är dags för en förändring. Hoppa upp i mysigaste soffhörnan med en kopp choklad, läs och njut! Denna ljuvliga smällkaramell får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 10

Middagen med familjen Brookfield hade varit simmig, kaotisk och fullkomligt underbar. Amelia hade också varit med och suttit med flickorna i ena änden av bordet och flera gånger fått dem att gapskratta. 

Således hamnade Evergreen och Heath i motsatta änden, och även inte var ensamma kändes det ibland som det, så hypermedveten var hon om närheten till honom. 

"Jag hörde att du ska vara med på vårt julspektakel", sa Meadow och slickade glassen av skeden. Det var hennes andra portion, men som hon påminde alla om åt hon ju för två. Evergreen fick skamsköljningar. Hon hade inte tänkt på vad alla andra skulle tycka om att hon trängde sig på deras familjehäng. 

"Jag måste inte", sa hon. "Det var bara ett förslag. Om du vill ska jag inte..." Hon famlade efter orden när Heath lade handen på hennes arm. 

"Det är ingen som inte vill", sa han bestämt. 

"Gud nej", sa Meadow. "Om du är modig nog att vilja härda ut är det bara roligt om du är med. Vi brukar göra stor affär av julen för tjejernas skull, så vi håller på med olika fjantiga grejer. Det är kaosigt och roligt, men ju fler, desto bättre." 

Evergreen log lättat. Hon avskydde tanken på att tränga sig på. Men Meadow var så genuint varm och välkomnande att Evergreen märkte att det inte var några problem." Tack jag ser fram emot det. "

Det gjorde hon faktiskt Det var längesedan hon firat jul med någon över huvud taget och hon hade saknat det. 

"Jag borde gå, jag måste gå upp tidigt i morgon och hjälpa till med julpyntade", sa Evergreen, som noga såg till att inte nämna vad hon skulle göra inför tjejerna. 

Baksidestext;

Evergreen Winters lever ett okonventionellt liv. Hon bor i en gammal cirkusvagn och hästen Thunderbird är hennes ända sällskap. Hon stannar aldrig tillräckligt länge på en plats för att rota sig och det är precis så hon vill ha det. Tills hon anländer till vackra Wishing wood bara åtta dagar före jul...

När Evergreen tackade ja till det tillfälliga jobbet på Wishing wood hade hon inte räknat med att träffa Heath Brookfield. Känslorna som väcks mellan dem är lika oväntade som omedelbara och för varje dag som Evergreen tillbringar på semesternläggningen får hon en glimt av hur livet skulle kunna se ut om hon bara stannade där. Men hon har blivit bränd förr, och sist hon tillät sig att känna kärlek förlorade hon allt. Hon vägrar låta det ske igen. 

Men Heath är inte den som ger upp i första taget. Han gör allt han kan för att få Evergreen att lita på honom, samtidigt som hennes avresedatum närmar sig med stormsteg... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av "Huset i 

det blommande trädet" 


Läs också min recension av "Kärlek bland 

trädkronorna" 

Eldhjulet

"Eldhjulet" av Kristina Ohlsson av Bonnier Carlsen. För barn 9-12 år. Heidi har precis kommit hem från sin mamma. Hennes rum är inte färdig renoverat, och pappa väntar snart barn med sin nya sambo. Snickaren har hittat lite saker, när han drog upp hennes golv. Bland annat en liten barnsko. När allt ser som mörkast ut får Heidi veta att det ska bli ett pariserhjul i byn. Det blir något att se fram emot, mitt i allt det mörka. När ägaren Bill hyr ett rum i källaren kan hon först inte fatta vilken tur hon har. Men allt är inte som det ska. På nätterna blir det ett fasligt oväder. Någon verkar dessutom gå utanför hennes rum på nätterna och farmor verkar livrädd för både Bill och hans pariserhjul. Allt detta får Heidi och hennes kompisar, Alva och Harry, att fundera på vad som egentligen pågår. Sanningen är värre än de någonsin kunnat tänka sig. Något hemskt som hänt för länge sedan, håller på att hända igen... 

Fast detta är en barnbok tyckte jag att den var väldigt spännande och bra historia, som är en blandning av deckare, skräck tillika spökhistoria. Jag har inte läst något av författaren förut, men jag hade garanterat gillat denna bokserie som barn. Denna boken ingår i en serie om "barnen på Hovenäset". Detta är första boken i trilogin. Jag tycker att författaren lyckas få historien att bli läskigare och läskigare ju mer man läser, så tillslut kan man inte släppa boken. Författaren beskriver på ett trovärdigt sätt hur det kan kännas när pappan och mamman har skiljt sig, och när man inte känner sig sedd, eller trodd på. Fint att kunna vända sig till kompisar och farmor då. Bonus mamman försöker på ett fint sätt involvera Heidi i sitt nya syskon. Som helhet är storyn riktigt bra tycker jag. Boken har en bra och lättläst text för åldern. Jag läser gärna mer av författaren. Jag vill ge den här boken ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

DET BÖRJADE REGNA samtidigt som Heidi gick in på farmors tomt. 

Hon sprang snabbt upp för trappan och ringde på dörrklockan. Ingen i Hovenäset hade ett hus som farmors. Det var vitt med gula knutar och det vackraste som Heidi visste. Hon ringde på igen. Sedan tog hon fram en nyckel och låste upp dörren. 

-Hallå! ropade hon och klev in i hallen. Det är jag, farmor! 

Farmor blev bara mer och mer förvirrad. Därför hade pappa bestämt att de först skulle ringa på, och sedan gå in med egen nyckel. Farmor var för långsam och såg för dåligt för att själv öppna dörren. Eller visst kunde hon låsa upp låset, men problemet var att hon inte riktigt såg vem som kom på besök. Det tyckte både hon själv och pappa och Heidi kändes otäckt. 

Det hördes hasade steg på avstånd. Golvet knarkade när farmor närmade sig. 

-Är det du, Egon? sa hon. 

Heidi rös. 

Egon var farfar. Han hade varit död i flera år. Heidi stoppade ner nyckeln i fickan och gick fram till farmor. 

- Nej det är jag, sa hon igen. Det är Heidi. 

-Åh, jaså, är det du? 

De kramade om varandra. Farmors röst lät inte riktigt som vanligt. Den var gråtig och trött. Faktiskt såg hela farmor gråtig och trött ut. Hade hon inte blivit mindre också? 

Baksidestext;

Det händer märkliga saker hos Heidi på Hovenäset. En snickare har hittat en gammal barnsko och en leksak under hennes sovrumsgolv. Natt efter natt rasar ett förfärligt oväder, och Heidi hör hur någon smyger omkring i huset. 

Det enda som känns bra är att det kommit ett pariserhjul till Hovenäset. Ägaren heter Bill och hyr ett rum i Heidis källare. Men det är något som inte stämmer. Farmor verkar livrädd för pariserhjulet och Bill, och snart förstår Heidi att något mycket otäckt hänt för länge sedan. Något som är på väg att hända igen... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 29 november 2023

En önskan om julefrid

"En önskan om julefrid" av Sofia Ymen, utgiven av Saga Egmont förlag. I den här mysiga julromanen får vi träffa syskonen Rosa och Fredrika samt Fredrikas familj. Den nyblivna änklingen tillika rullstolsbundna äldre mannen Max, samt den ensamstående läkaren Patrik. Rosa lider av tvångssyndrom och har svårt att ta sig ut från sin lägenhet. Fredrika känner sig trött, hur mycket hon än sover och läkaren påstår att hon är utmattad, då han förstår att hon tar på sig alldeles för mycket. Max känner sig ensam då hans fru nyligen har avlidit. Patrik längtar efter kärleken då hans syskon har sina familjer, och han är singel. Max fru har gett honom en adventskalender med olika aktiviteter han ska göra varje dag fram till jul. Allt för att underlätta den första julen utan henne. Det leder till att Max anställer Rosa som assistent. Ingen av dessa fyra personer ser egentligen fram emot julen, men ska de ändå få den jul de önskar sig? 

Denna boken är precis lika mysig som omslaget får den att verka. Omslaget är verkligen så fint och juligt! Jag har sett fram emot att läsa denna boken, ända sedan jag såg den dyka upp i flödet på Instagram, och jag blev inte besviken. Jag gillar tanken på en adventskalender med olika aktiviteter att göra varje dag, samt någon härlig personatt göra dessa aktiviteter med. Jag önskar dock att förhållandet mellan Patrik och Rosa skulle utvecklas till något mer romantisk. Jag hoppas faktiskt på en fortsättning. Jag håller verkligen tummarna, Sofia! Boken handlar mycket om ensamhet och psykisk ohälsa, och om att stå upp för sig själv. Men också att det är bra att söka hjälp om man behöver det. Man behöver inte vara ensam med sina problem. Både Max, Rosa och Fredrika och har förlorat en nära anhörig för inte så länge sedan. Patrik har blivit lämnad av sin sambo. Det är alltid svårt att fira de stora högtiderna då. Jag gillar de fina miljöbeskrivningarna tillika alla trevliga karaktärer i boken. Speciellt den vackra domherren som figurerar i boken samt Rosas fina katt. Detta är en bok som är lätt att sträckläsa. Rekommenderas! Denna juliga feel good roman får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 8. Rosa

Måndagen den 29 november 

"Så bra, att du är här", Max log brett mot henne när hon stack huvudet innanför dörren på Fältöversten, restaurangen där de kommit överens om att träffas för en andra intervju. 

De hade delat något sist hon var hos honom i Äppellunden. Då hade han berättat om sin fru, Margit och hon hade berättat om sin mamma. När hon gått därifrån hade hon varit osäker på om det verkligen varit en intervju, eller ett terapisamtal och en känsla av lättnad hade blandats med känslan av att hon hade gjort bort sig fullständigt. Varför hade hon tillåtit sig att öppna sig så, för någon hon aldrig tidigare hade mött? Kanske hade det varit just det, att Max befunnit sig i samma situation som hon, att han suttit där så lugnt och iakttagit henne tills hon nästan omedvetet delat med sig av sin egen förlust. När han sedan ringt tillbaka, sagt att hon gått vidare till en andra intervju, hade hon varit osäker på om hon borde tacka ja eller nej. Hade hon avslöjat för mycket? Skulle det ligga henne i fatet att hon gjort det? Vad hade förresten den där läkaren med saken att göra? Var Max kanske allvarligt sjuk själv? Inte kapabel att fatta egna beslut kring vem som skulle bli hans följeslagare. Han verkade redig nog att göra det, tänkte hon. Frågorna hade distraherat henne så pass att hon med överraskande lätthet tagit sig ur lägenheten den här förmiddagen. 

"Och här kommer Patrik Hallenius. Min läkare." 

Mannen som stormade in genom dörren efter henne lunchrestaurangen snubblade rakt in i henne. Han fångade upp henne i sina armar och höll henne där tills de båda fann balansen. Då släppte han henne lika hastigt som om han bränt sig. 

"Förlåt, jag hade huvudet på annat håll." Han lyfte avvärjande händerna, gav henne ett snabbt leende. 

"Det är ingen fara", sa hon och hejdade det plötsliga behovet av att få borsta av sig och börja om på nytt. Ge ett andra, första intryck. Han hade gjort henne omtumlad, åsynen av honom allra minst. Det var något bekant över honom, ändå kunde hon inte riktigt sätta fingret på vad. 

Baksidetext;

För Rosa kommer jobbannonsen om tjänsten som personlig assistent som en gåva från himmlen. Hon har nyss fått lämna sitt arbete som vårdbiträde och hon bävar inför att fira jul med hennes syster Fredrikas till synes perfekta familj, jobblös och singel som vanligt. 

Men jobbet är inte riktigt som hon trott. Max, en äldre rullstolsbunden herre behöver hjälp under december månad. Hans bortgångna hustru har nämligen lämnat en adventskalender fylld med aktiviteter som är tänkta att hjälpa honom igenom den första julen som änkling. Kanske kan Rosa hjälpa sig själv komma på fötter igen genom att hjälpa någon annan. 

För Fredrik ser den stundande julen ut som varje år, men relationen till systern skaver. Sedan deras mamma gått bort ett år tidigare känns det viktigare än någonsin att allt ska bli perfekt. Men kraven hon ställer på sig själv blir tillslut för mycket. Hon inser att hon måste göra en förändring i sitt liv, men vad ska det betyda för hennes familj? 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Trollbruden

"Trollbruden" av Josephine Lindqvist utgiven av Lava förlag. Lilith blir lämnad av sin fästman precis innan bröllopet. Hon hamnar i en djup depression och blir sjukskriven från sitt arbete. Hon bestämmer sig för att åka till sin farmor i Dalarna, tillsammans med sin pappa. Skogen har alltid lockat henne. Av farmor får hon veta att flera märkvärdiga försvinnanden har skett i skogen. Farmor verkar också veta mer än vad hon berättar, om dessa försvinnanden. Lilith glömmer dock snabbt fästmannen, då hon träffar på det vackra trollet Ivar. Hon blir bergatagen. Hon följer nu med honom på ett riktigt äventyr, ridande på vargen Gorm. Djupt inne i skogen, i en parallell värld får hon träffa på olika varelser, som t ex skogsrået, och Näcken. Hon håller på att råka illa ut flera gånger, men Ivar hjälper henne. Lilith får dessutom reda på sin egen bakgrund, samt vem hon egentligen är. Hon verkar också vara den som är ödesbestämd att förhindra Ragnarök. 

Detta är författarens debutroman och första delen i en trilogi. Wow, vilken debut. Berättelsen är som en mysig och spännande saga för vuxna! Jag blev så fascinerad av historien, att jag inte kunde sluta läsa. Även min son blev lika såld när han fick läsa den! I denna fantasyroman vävs nordisk folktro ihop med nordisk mytologi på ett bra sätt. Det är spännande tanke att det skulle kunna finna andra väsen, än de vi kan se långt inne i de djupa skogarna. Jag bor ju ett stenkast från de djupa skogarna i Dalarna, så man kanske stöter på ett troll rätt var det är. Jag blir fascinerad av de olika spännande karaktärerna och miljön i boken, som författaren beskriver på ett bra sätt. Jag gillar att trollet Ivar beskrivs som en vacker man med hatt och svans. Varför skulle trollen vara fula liksom? Jag gillar även skarpt både det spännande bokomslaget och titeln på boken. Om jag skulle önskat något var att boken varade lite längre, för den var verkligen super! Jag ser redan fram emot nästa del i serien. Läs "Trollbruden" jag rekommenderar den varmt om ni gillar fantasy. Denna spännande fantasy roman får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

4.

KLARVAKEN SATTE JAG mig upp i sängen med slående puls. Det var något utanför stugan. Fotsteg rörde sig rastlöst fram och tillbaka i gruset. Tunga och släpande. 

Sedan snabba och oregelbundna. Blodet rusade genom ådrorna och tjöt i öronen. Jag satt som fastfrusen och lyssnade. Det var absolut inte pappa eller farmor. De skulle aldrig röra sig så där utanför mitt fönster mitt i natten. Var det något djur? Vad var egentligen klockan? Hade jag låst dörren. Det brukade aldrig behövas här ute så förmodligen var den öppen. Jag vågade inte röra mig. Rädd att den som var där ute skulle komma in om jag gav mig till känna. Men jag hade en känsla av att denna någon redan visste att jag satt där och lyssnade. 

Plötsligt slutade stegen. Flaggstången rep smattrade i vinden. Till slut vågade jag sträcka mig efter mobilen som låg på laddning bredvid sängen. Displayen lyste upp rummet. Klockan var 04.00. Vargtimmen. 

Ingenting hände. Minuterna passerade och långsamt började jag slappna av. Kanske hade jag bara inbillat mig alltihop? Men precis när jag tänkte lägga mig ner började fotstegen. Den här gången kom de från taket. 

Jag stod emot impulsen att skrika. Någon klättrade på huset. Varför? För att hitta en väg in? Utan att ens känna på dörrhandtaget först? 

Jag drog täcket över huvudet med telefonen i ett hårt grepp. Skulle jag ringa in till pappa? Säga att det sprang någon på taket? Be honom ta med sig farfars jaktvapen. Men tänk om fotstegen kom från min fantasi? Att även detta var stressrelaterat? En läkare hade skrivit ut lugnande till mig. Tabletter som jag skulle ta vid behov. Jag försökte minnas om jag hade packat ner asken. Förmodligen låg den kvar hemma i Stockholm. 

Jag kröp ut ur mitt gömställe, lade ifrån mig mobilen och tog ett djupt andetag. Fokuserade blicken på sprickorna i väggen framför mig. Någonstans där i mörkret fanns de. Jag var verklig. Jag satt i sängen hos farmor i Dalarna. 

Jag började vissla. Ett ljud som skar genom tystnaden som en kniv. Till min stora förskräckelse och bekräftelse visslade någon omedelbart tillbaka. Det var han. Hattmannen. Hur var det möjligt? 

Baksidestext;

Lilith blir lämnad innan sitt bröllop. För att hantera krisen åker hon till sin farmor i Dalarna. Där visar det sig att märkliga och oförklarliga försvinnanden sker ute i skogarna.

En dag träffar hon trollet Ivar och blir bergtagen. Hon hamnar i en ny verklighet där hon får möta olika slags väsen. I den parallella världen får hon ny kunskap om vem hon är och vad hon måste göra för att förhindra Ragnarök. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Vid avgrunden rand

"Vid avgrunden rand" av Cecilia Andersson, utgiven av Sandebo förlag. Vi får följa Annas arbete som konsult. Via sin granne Gunnar, träffar Anna Gunnars brorson, som är bilmekaniker och småbarnspappa. Stefan gör allt för att det ska gå runt ekonomiskt för sin lilla familj. Dock behöver han hjälp av Anna med bokföringen. Plötsligt dyker en av Västerviks mest framstående företagare, Göran upp och erbjuder Stefan att serva hans bil. Det resulterar snart i fler uppdrag som bilmekaniker. Dessutom vill Göran och hans framgångsrika kollegor, även involvera Stefan i andra affärer. Stefan får dessutom ett lockande erbjudande om att få hyra en ny och bättre lokal. Dock börjar Stefan ganska snart känna sig olustig över affärerna, med de rika företagarna, men hur ska han ta sig ur de klorna han har hamnat i. Och vad är det för affärer hans fru har med sin chef på jobbet? 

Detta är den tredje delen i serien om Anna och hennes arbete som konsult. Det är bra att läsa böckerna i följd, då referenser görs till föregående böcker i serien. Jag har läst författarens två föregående böcker, och jag tycker att de bara blir bättre och bättre. Jag känner verkligen att Cecilia har utvecklats som författare. I denna delen får vi lära känna Gunnar lite mer och hans bakgrund berättas i några egna kapitel. Dessutom utvecklas Gunnars och Annas förhållande. Förutom att Anna hjälper Stefan med bokföringen, reder hon dessutom som vanligt ut misstankar om ekonomisk brottslighet, som berör en av cheferna i kommunen. Stefan beskrivs som en helt vanlig kämpande småbarnspappa, som råkar ut för skumma figurer och tar en del felaktiga beslut. Boken slutar spännande, med en liten cliffhanger, så jag hoppas på att få läsa vidare om Anna och hennes spännande arbete som konsult. Denna spänningsroman får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Anna

Anna kände Gunnars våta hår mot sin tinning, hans armar kring hennes kropp och hur hans andetag kittlade mot örat. En våg av värme sköljde genom henne och hon ville klamra sig fast vid honom. Instinktivt tryckte kroppen sig närmare och när han svarade med att stryka händerna långsamt över hennes rygg suckade hon lätt. Trots att de bara fått vara nära ett fåtal gånger hittills anpassades deras kroppar nyfiket efter varandra. 

Gunnar drog sina läppar över hennes kind, tvekade vid mungipan men kysste henne sedan lätt. Rysningarna for över Annas hud och hon besvarade kyssen med mer intensitet än han visat. Med ens tyckte hon sig märka en tveksamhet i hans rörelser men istället för att backa och dra sig undan tog hon för sig ännu mer. En sekund senare tog han tillbaka initiativet, nu utan vare sig tvekan eller lätta rörelser. Kyssarna djupnade allt mer och händerna grävde djupare in, allt för att komma nära. Ända till huden. 

"Är du säker?" Gunnars ord lät som en flämtning när han skapade någon centimeters utrymme mellan dem. 

"Ja." Rösten bar henne knappt. "Jaa", upprepade hon tydligare och drog honom intill sig igen. Men en snabb rörelse som hon knappt hann uppfatta förde han henne mot köksbänken bakom dem. I något slags outtalad gemensam rörelse hamnade hon sittande ovanpå bänken och för att få hålla honom nära slog hon benen om honom. Ländskillnaden jämnades inte ut utan nu var Anna snarare den längre av dem, och hon nyttjade tillfället genom att dra i hans hår och lägga händerna kring hans ansikte. Hon kysste de halvt slutna ögonen, drog sin lena kind mot hans sträva och nafsade lätt i hans underläpp. Hans stön gjorde henne alldeles rusig.

En suddig bild från en annan tid med en annan man dök upp på näthinnan och med ens fanns osäkerheten där. Men lika snabbt bestämde hon sig för att det var annorlunda nu-även om det var länge sedan hon varit med en man ville hon njuta fullt ut. I alla fall ikväll. Samtidigt som hon tryckte undan både gamla bilder och känslor drog hon i Gunnars skjorta och hittade hans hud därunder. 

Baksidestext;

Vid det gamla Lucernaområdet i Västervik driver den hårt arbetande mekaniker Stefan Karlsson en liten bilverkstad. Varje dag är en utmaning att få livet att gå ihop för honom, både som småföretagare och småbarnsförälder, men efter ett oväntat besök av en av Västerviks mest framgångsrika företagsledare börjar framtiden se ljusare ut. Dock inser han ganska snart att allt inte är som det verkar. 

På andra sidan stan brottas redovisningskonsulten Anna med ett nytt uppdrag som hon snabbt blir personligt involverad i, på mer än ett sätt. Den här gången verkar inte heller grannen Gunnar kunna komma till undsättning-han är upptagen med att konfrontera sitt eget förflutna... 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna min recension av "I viken mörker" 


Läs gärna min recension av "Ur skogens 

djup" 

tisdag 28 november 2023

Julhälsningar från ett slott i Normandie

"Julhälsningar från ett slott i Normandie" av Jo Thomas, utgiven av Polaris förlag. Fliss och hennes systrar ärver helt oväntat ett slott i Frankrike, när deras farfar går bort. De beslutar sig för att resa till Normandie för att kolla in slottet och sälja det. Det visar sig att den förra slottsägaren bor kvar i slottet, och hennes barnbarn Jacques bor granne, med slottet. Denna stiliga fransman är både  bra på att laga mat och dessutom byns borgmästare. Det visar sig dock att syskonen inte får sälja slottet, och de har inte de pengar som behövs för att renovera slottet, så vad ska de göra? Medan de andra reser hem igen, beslutar sig Fliss för att själv starta ett Bed&Breakfast och renovera i den mån hon kan. Till hjälp har hon sin systerson som behöver komma bort ifrån dåligt umgänge och den stiliga grannen och hans dotter. Hon beslutar sig också för att ta hand om de äpplen som finns på ägorna och göra cider. Det finns dock en person som vill förstöra för Fliss och som vill ha tillbaka slottet i sin ägo. Jacques familj har ägt slottet förut, så nu vill hans före detta fru ha det tillbaka, trots att hon blivit tillsammans med någon annan i byn. Ska ex frun lyckas ta tillbaka slottet, eller ska Fliss lyckas få hennes nyöppnade Bed&Breakfast på fötter? 

Detta är första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Huvudpersonen som precis blivit av med både pojkvän och arbete, stannar kvar på slottet. Jag gillar hur Fliss kämpar för att nå sin dröm om ett Bed&Breakfast, och hur hon får hela byn att hjälpas åt på olika sätt, trots ett visst motstånd från början. Hela byn får en nystart på grund av detta. Jag gillar också hur författaren beskriver den fantastiska miljön, och alla dråpliga händelser, så som strömavbrott och andra missöden. Det är också roligt med kon som smiter in i trädgården och blir full på jästa äpplen, samt en påfågel och en häst som gärna vill vara med på ett hörn, nu när det finns fler människor på slottet. Författarens beskrivning av de olika maträtterna får det dessutom att vattnas i munnen. Jag provade recepten längst bak i boken, väldigt gott. Boken är en riktig bladvändare, och man fastnar för de olika karaktärererna. Dock inte så julig som den låter, men ändå en mysig feel good pärla, som innehåller alla de rätta ingredienserna, såsom kärlek, vacker miljö och god mat. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

12

Den natten ligger jag i min säng i det lilla vindssrummet, som når via torntrappan, beläget ovanför köket. Jag kan fortfarande känna smaken av osten vi åt framför brasan i matsalen, med tända ljus, och den utsökta cidern- som inte alls var som den vi drack på creperiet. 

Vad ska vi göra? Vi kan inte sälja fastigheten verkar det som. Och jag tvivlar på att det räcker med att sälja möblerna. 

Det madame Cadieux sa igår kväll tumlar runt i huvudet: Ibland måste man göra det bästa av det man har i livet... 

När det är dagas har jag knappt fått en blund. Luften är kylig. Vinden blåser in genom de höga fönstren. 

Jag stiger upp, tar på mig så mycket kläder jag kan och gör mig redo att gå ner och brygga kaffe åt gästerna. Jag hoppas att de inte fryser alltför mycket. Men först stannar jag och tittar ut genom fönstret i mitt lilla rum, på dimman som sveper över gräsmattan, den bedagade formella trädgården med urnor på pidestraler, den gamla swimingpoolen, altanen och korna i bakgrunden. 

Jag drar tröjarmarna över händerna, slår armarna om mig själv och travar ner för tjänstefolkets trappa till köket. Värmen är kvar sedan i går kväll. När jag öppnar luckan till spisen brinner det fortfarande. Veden glöder muntert mot mig. Alla år då jag lärde mig hålla liv i brasorna i den gamla kaminen på bypuben och i farfars stuga har lönat sig. Jag slänger in ett nytt vedträ på glöden när den sista förkolnade labben smulas sönder. Veden är torr och fattar eld direkt. Orangea lågor flammar upp och omsluter träet. Det gnisslar lite i gjutjärnluckan när jag slår igen den, öppnar ventilen och låter lågorna hämta luft och självförtroende. 

Baksidestext;

När Fliss farfar dör ärver hon och hennes systrar - till sin förvåning - ett franskt slott som tillhör farfadern. De beger sig omedelbart till Normandie för att få uppleva sitt arv, och gör djärva planer över välsmakande crêpes och cider från trakten. 

De blir dock snart varse att slottet är i hopplöst behov av renovering, och att reglerna kring fastigheten är betydligt mer komplicerade än de kunnat förutse. Goda råd är dyra när de förstår att de är fast med ett hus de inte får sälja, men inte heller har resurser att ta hand om. 

Fliss bestämmer sig tillslut för att själv fixa till de eleganta gamla rummen och öppna ett bed och breakfast. Jacques, stadens stilige borgmästare, är inledningsvis emot hennes planer. Men när det blir tydligt att det enda sättet att rädda det vackra slottet är genom samarbete, så upptäcker Jacques och Fliss att de har mer gemensamt än de trott. 


Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

onsdag 22 november 2023

Barnmorskan i Berlin-De försvunna barnen

"Barnmorskan i Berlin-De försvunna barnen" av Anne Stern, utgiven av Bazar förlag. Vi befinner oss i Berlin, och året är 1923. Hulda kallas att hjälpa till vid en förlossning i en judisk familj. Kvinnan själv är inte judinna, men hon är gift med en judisk man. När förlossningen är över är det inte barnafadern märkligt nog, som håller i barnet, utan rabbinen Esra Rubin. Hulda tycker att det är lite märkligt att rabbinen har så mycket inflytande i familjen. Två dagar senare kommer Hulda tillbaka för att se till den lilla familjen. Då är den lilla nyfödda pojken försvunnen, och enligt svärmor i familjen är det lika bra, då de slipper ännu en mun att mätta. Ingen vill berätta vad som hänt och barnaföderskan har hamnat i en förlossningsdepression. Hulda beslutar sig för att hitta bebisen. Samtidigt jobbar poliskommisarien Karl, som Hulda har en relation med, på ett fall med en lastbil med döda barn. Har dessa båda fallen något gemensamt? Hulda måste hitta bebisen till varje pris. Ska hon lyckas?

Detta är den andra delen i serien om den judiska barnmorskan Hulda Gold. Jag tyckte den första delen var väldigt bra, och jag blev inte besviken på fortsättningen. Det är intressant att följa Huldas arbete som barnmorska i en tid där mödrarna födde sina barn hemma. Hulda är en kvinna som ömmar för de som har det sämst i samhället. Jag gillar hur den historiska bitarna bakas in i berättelsen på ett bra sätt. De är både relevanta och tillför det lilla extra till historien. Inflationen är hög och antisimitismen har ökat. Människor som svälter och har det svårt gör uppror. Då, liksom idag, tonas svårigheterna i samhället ner av medierna. Det är också typiskt att när det är svåra tider, är det nästan alltid kvinnor, barn och de sjuka, som måste lida. I den här spänningsromanen försvinner barn, från föräldrar som har det svårt, och säljs som billig arbetskraft. De nyfödda bebisarna säljs till föräldrar som inte kan få barn av olika anledningar. Traffiking förekommer tyvärr fortfarande idag, vilket är sorligt. Även denna spännande roman får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

9

Fredag 26 oktober 1923

Margaret Wunderlich högg med skicklig precision av toppen på ett ägg så att några guldgula droppar skvätte iväg och landade på Huldas assiett. 

Doften av ägg fick det att vända sig i magen på Hulda, men hyresvärdinnan lät sig inte hejdas. Hon gröpte ur en stor portion ur äggskalet med den lilla pärlemorsked som hade använts för det ändamålet sedan urminnes tider, eftersom silver förstörde smaken på äggen. Hon lassade in inkråmet i munnen och smackade beläget, medans Hulda snabbt pressade en näsduk mot munnen och därefter drack en stor klunk kaffe. 

"Tio miljoner, så mycket kostade ett hönsägg för några dagar sedan", sa fru Wunderlich upphetsat medan hon mumsade på ägget. "Tur att jag gick till marknaden redan den första den här månaden, och spenderade hela hushålskassan. Ni skulle ha varit med, fröken Hulda: folk nästan slogs med varandra om varorna, det var rena kabaliken. Men Margret Wunderlich är inte den som låter sig skrämmas! Jag fick ta en taxi för att få med mig allt det jag köpt, förstår ni! I dag kostar det säkert tre gånger så mycket." Hon såg på Hulda med inställsam min. "Förresten, fröken Hulda, jag måste tyvärr höja hyran igen nu i november, det förstår ni säkert. Annars skulle jag bli tvungen att debitera mina hyresgäster extra för frukosten."

Hulda nickade. "Jag förstår, fru Wundelich."

"Fast om ni fortsätter att peta i maten som ni gör kommer jag att tjäna storkovan på er." Fru Wunderlich pekade på Huldas assiett med förebrående min. En enda brödskiva med ett florstunt lager margarin låg orörd på kanten. 

"Smakar det inte?" 

Hulda försökte sig på ett leende och en lätt skakning på huvudet, men hon kände att det susade och kvirrade i huvudet, det var ungefär som om en hel flock tjattrande sparvar hade blivit instängda i det. Hon blundade och tog ett djupt andetag. 

Fru Wunderlich såg forskande på henne. 

"Jag märker ju att nattuglan hoar", sa hon. "Fröken Hulda, en fullvuxen kvinna som ni borde faktiskt veta bättre. Var ni på lyran igen i går kväll?"

"Igen?" sa Hulda och öppnade motvilligt ögonen. Hon försökte sträcka på sig men kände att det inte var någon idé. "Snälla fru Wunderlich, jag är ett dygdemönster. Jag tog ett halvt glas vin, det var allt. Jag råkade bara ut för en liten olyckshändelse."

Baksidetext;

Berlin 1923. Hulda kallas till kvarteret Scheunenviertel för att hjälpa till vid en födsel i en judisk familj, och snart kommer hennes förmåga att utreda brott behövas igen. Kort efter förlossningen försvinner nämligen det nyfödda barnet och eftersom Hulda har vunnit den unga moderns förtroende blir hon ombedd att hjälpa till.

Samtidigt söker Berlinpolisen efter en hänsynslös liga som ägnar sig åt barnhandel. Finns det något samband?


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av

"Barnmorskan i Berlin-Kvinnan i

 kanalen" här 

måndag 20 november 2023

Salta tårar och söta bullar

"Salta tårar och söta bullar" av Sofia Fritzon utgiven av Lavender lit förlag. Julen står för dörren, men just i år ser varken Vendela eller Kian fram emot högtiden. Vendela har lämnat sin sambo och lägenhet i alla hast, efter att han visat sig vara otrogen med deras gemensamma chef. Det enda hon får med sig är sina favoritkläder och några lådor med julsaker. Hon beger sig till föräldrarna, där hon tänker bo tillfälligt. Av en slump träffar hon Allis som hjälper henne med både ett tillfälligt arbete och en bostad. Hon träffar också den ensamstående pappan Kian och hans två döttrar. Amanda är en rebellisk tonåring och Emmy är en liten flicka som saknar sin mamma. Mellan Kian och Vendela växer känslorna fram väldigt snabbt. Kanske lite väl snabbt, åtminstonde för tonårsdottern Amanda, och Kian, som känner skuld, för de känslor han har och inte borde känna för Vendela. Kian väljer att avbryta samvaron med Vendela, till Emmys förtvivlan. Ska hon inte få träffa Vendela mer?

Jag har läst två av delarna i serien om systrarna Ljung förut. I denna delen möter vi en vän till dem, Vendela. Den här boken är både sorglig och mysig på samma gång. Huvudpersonerna är två väldigt ensamma individer som möts, men allt blir invecklat då det finns barn inblandade. Jag blir rätt berörd av Kians minsta dotters önskan om att få fira jul, som alla andra. Trots saknaden efter sin mamma, bjuder hon ändå in Vendela i gemenskapen, vilket är väldigt fint. Historien känns realistisk. Efter att man förlorat en nära anhörig, kan det kännas tungt att fira något som t ex julen, utan den personen. Speciellt om det råkar vara personens favorithögtid. Samtidigt som boken förmedlar en känsla av sorg, förmedlar den ändå en mysig julkänsla, där man pyntar, bakar och umgås. Jag gillar persongalleri och miljöbeskrivningar. Jag kan varmt rekommendera denna mysiga julpralin. Den är både lättläst och bra, och får av mig ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 8

Vendela baxade in två proppfulla matkassar genom ytterdörren. Allis hade ställt upp och skjutsat henne till mataffären och sedan hem. Nu skulle hon ha mat så hon klarade sig i helgen och en bit in på nästa vecka. Hon sträckte sig fram och tände lampan på byrån i hallen och sköt igen dörren bakom sig. Allis hade verkligen ansträngt sig för att hon skulle trivas här. När Vendela hade försökt uttrycka sin taksamhet över allt hjälp hade Allis bara ryckt på axlarna och sagt att det var sådant som vänner gjorde. Trots att de egentligen inte ens kände varandra särskilt väl. Men kanske var det så enkelt, att de var vänner nu? Vendela tänkte i alla fall inte klaga. 

Hon hängde av sig kappan och bara sedan in kassarna i köket. Det var mörkt i huset eftersom hon inte hade lämnat någon lampa tänd innan hon gick hemifrån i eftermiddag. Hon började packa upp kylvarorna när hon plötsligt hörde något från vardagsrummet. Vendela hejdade sig med purjolöken i handen. Förra gången hon hört något hade det varit Kian. Kunde det vara han som var här nu igen?

Vendela gick in i vardagsrummet och tände lamporna i fönstret när en rörelse från soffan fick henne att hoppa till och höja purjolöken över huvudet. Hon kisade mot soffan. 

"Amanda? Vad gör du här?"

Tonåringen stirrade tillbaka på henne medan hon långsamt tog ut hörlurarna ur öronen. "Eh, hej."

"Varför sitter du här i mörkret?" Du höll på att skrämma ihjäl mig. Jag hörde något och trodde att det var en..." Vendela tystnade.Hon visste inte vad hon hade trott. "Har inte din pappa berättat för dig att jag bor här nu?"

"Nej, jag har inte träffat honom idag. Jag gick direkt hit efter skolan".

Baksidetext;

Romantik i juletid

Vendela älskar allt som hör julen till, men just i år ser hon inte fram emot högtiden. Hennes sambo har bedragit henne med deras gemensamma chef och Vendela valde att lämna både jobbet och lägenheten för att slippa att vara i deras närhet. Arbetslös och hemlös tvingas hon flytta hem till sina föräldrar, men när hennes vän Allis erbjuder henne både extrajobb och husrum ser framtiden genast ljusare ut. 

Ända sedan Kian förlorade sin fru i cancer har han bävat inför julen, som var hennes favorithögtid, men för döttrarna Amanda och Emmys skull försöker han ändå hålla fast vid traditionerna. Fast med en rebellisk tonåring, en flicka som saknar sin mamma och en ny attraktiv granne ser julen ut att bli minst sagt kaotisk. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs recensionen av "Löften, kyssar och varm 

choklad" här

Önskedottern

"Önskedottern" av Anna Sundbeck Klav utgiven av HarperCollins förlag. 1951 gifter sig arbetarsonen Gunnar sig med rikemansdottern Ingrid. Hur kan han ha haft sådan tur? Han har precis fått ett arbete som han tror han ska kunna avancera ifrån, samtidigt som Ingrid bestämmer sig för att starta en butik, för att ha något att göra innan barnen kommer. Ingrids butik blir snabbt en succe, medan Gunnar får fortsätta att kämpa på jobbet. Snart föds deras dotter Agneta. Efter en olyckshändelse där dottern nästan drunknar, blir Ingrid allt mer orolig och överbeskyddande. Ingrid fortsätter att driva sin butik tills hon en dag beslutar att sälja den, för att starta en ny karriär som författare. Åter igen gör Ingrid succe, men hon tänker allt mer på den hemlighet hon burit med sig under alla år. En hemlighet som kan förstöra både äktenskapet med Gunnar, samt relationen till dottern Agneta. Gunnar å andra sidan känner sig hela tiden underlägsen sin framgångsrika fru. Vad händer när hemligheten tillslut kommer fram?

Åh, vad jag har längtat efter fortsättningen om huset i Mölle. Jag blev inte besviken, för denna delen är precis lika mysig och bra, som första boken. Detta är andra delen i serien. I denna boken får vi följa Agneta och hennes föräldrar. Vi förflyttas till början av 1950-talet då Ingrid och Gunnar träffas och hur deras liv utvecklar sig. Sedan kommer dottern Agneta och vi får också följa hennes uppväxt, från spädbarn till vuxen ålder. Jag gillar hur författaren målar upp miljön på ett sätt som gör att man verkligen skulle vilja bo där i villa Tennsoldat. Villan är ett riktigt andningshål för huvudpersonerna. En plats där man kopplar av från vardagens stress. Alla borde ha en sådan plats. Tänk att få sitta där i tornet och skriva på en bok, som huvudpersonen Ingrid gör. Jag gillar de olika karaktärerna och de historiska bitarna om NK och hur kläderna såg ut mm. Boken är lättläst och sidorna flyger förbi. Det är en tänkvärd roman, om vikten av att prata med varandra och inte undanhålla några hemligheter, hur svåra de än må vara. Jag tyckte väldigt mycket om bokomslaget. Denna ljuvliga pralin får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 10

Radion spelade från sin plats på hyllan i Villa Tennsoldats blåmålade kök. Ingrid lyfte just ut två ångande bröd från ugnen och satte dem ovanpå spisen. Med doften av nybakat i näsborrarna knöt hon upp förklädet och hängde det på sin krok. Hon gjorde i ordning en kopp te och väntade otåligt tills bröden hade svalnat precis så pass mycket att hon kunde skära två skivor av det utan att bränna fingrarna. Sedan bredde hon alldeles färskt smör på och slog sig mer vid bordet. 

De senaste månadernas brådska hade tagit på hennes krafter. Hennes minne, som alltid hade varit så precist, hade börjat bli suddigt. De mörka skuggorna under hennes ögon dröjde sig kvar även efter en god natts sömn. Hon hade trott att så fort butiken var öppnad och de hade fått in en rutin hur den skulle skötas skulle allt lugna ner sig. Men det hade det inte gjort. Bara några veckor efter att de öppnat var det dags att skylta för jul. Hon kunde inte låta bli att le när hon tänkte på den julskyltning som Gunnar hade skapat. Efter resor både till Malmö och till Köpenhamn hade han kommit ner till butiken bärande på flera kartonger, vars innehåll han behöll hemligt. Hon hade fått gå med på att hålla affären stängd en lördag och sätta upp gråpapper för fönstren. På första advent stod hon och småhoppade av både kyla och förväntan ute på gatan, medan Gunnar försiktigt skalade av papperssjoken igen.

Bakom glaset hade han byggt upp två vinterlandskap. I det ena slingrade sig ett rött lok med många vagnar uppför snötäckta kullar och genom en dal där en björnfamilj pimplade småfisk på en istäckt sjö. I den andra kastade sig små skidåkare ner för branta backar med stavarna tätt intill kroppen. På toppen av berget stod dessutom ett pariserhjul som i långsam takt snurrade runt med sina hängande korgar. Däri satt passagerare av antika dockor som inte var högre än en tumme. 

Fylld av stolthet och förundran hade Ingrid fångat Gunnars glada blick genom rutan. Sedan dröjde det inte länge förren både barn och vuxna började skockas framför fönstren. Försäljningen hade närmast dubblerats under veckorna fram till jul och Ingrid hade fått ha kvällsöppet för att hinna betjäna alla kunder. 

Efter ett besök i Stockholm över jul och nyår behövde hon snabbt ta sig hem igen för att ta emot nya leveranser i början av januari. Helsingborgs andra butiker förberedde sig inför årets realisation som skulle börja efter trettonhelgen men Ingrid hade andra planer. Istället för att lägga krut på att realisera de få plagg hon hade kvar från höstens kollektioner, stängde hon butiken några dagar och reste upp till Mölle. 

Baksidetext;

EN ROMAN OM KÄRLEK, PRÖVNINGAR OCH DOLDA SANNINGAR.

För arbetarsonen Gunnar är Ingrid mer än vad han någonsin kunnat drömma om. En vacker, driftig och förmögen ung kvinna som dessutom är upp över öronen förälskad i honom. De gifter sig 1951 och i bröllopspresent får de villa Tennsoldat, en sekelskiftesdröm i skånska Mölle. 

När den efterlängtade dottern Agneta kommer till världen borde deras äktenskap bara bli starkare, men dotterns ankomst väcker istället nya känslor hos Ingrid. En oro börjar stiga i henne, och den är så stark att den riskerar att stjälpa inte bara äktenskapet utan även relationen till Agneta. För Ingrid bär på en hemlighet som en dag måste komma fram i ljuset. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs också min recension av "Sommargästen" 

fredag 17 november 2023

Fem en fredag v. 46: Glada timmen

I fem en fredag funderar Elisa Matilda på frågor som handlar om glädje, fler förslag hos ElisaMatilda.

1. Vilken tidpunkt under dagen är du vanligtvis mest glad?

Svar; På eftermiddagen, en fredag när vi har hela helgen framför oss, eller ett lov, i lugn och ro. 

2. Var någonstans umgås du helst?

Svar; Hemma hos mig eller någon vän.

3. Vad tycker (eller tyckte) du om att umgås med kollegor?

Svar; Det var när jag läste ett år på en utbildning, som handlade om storkök. På den utbildningen gick det invandrar kvinnor och några få svenska kvinnor, men de va alla så gulliga. Vi hade så bra gemenskap 😊. Inte som på ett ställe med bara svenskar, tyvärr har jag upplevt mycket skitsnack då. Vet inte varför men vissa kvinnor kan vara rätt så elaka tyvärr. Trevliga i ansiktet, men sedan bakom ryggen är de inte så snälla tyvärr.

4. När testade du senaste något nytt att dricka (alkohol- eller alkoholfritt)?

Svar; Min dotter bjöd på ett nytt vin för någon helg sedan som var riktigt gott, som hette Tania.

5. Vad gör du helst efter en riktigt lång dag?

Svar; Kollar en bra film eller serie på tv, eller läser en bra bok. 


Ha en fortsatt trevlig helg!

Kram Nina

torsdag 16 november 2023

Författarintervju- Ann Gewecke

Läs min spännande intervju med författaren Anna Gewecke, som är aktuell med "Pennskaft & pessar", som är den första delen i en triologi. Besök hennes hemsida här.

Fotograf; Sandra Lekander
 SugarChripsPicturs

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Det här är min första bok. "Pennskaft & pessar" är en historisk roman som är den första delen i en trilogi.

Svar; Jag är lektör och manusutvecklare. Har tidigare jobbat som bildlärare, keramiker och IT-konsult. Jag har haft uppdrag som ledamot i kommunfullmäktige och som nämndeman i Tingsrätten. Bland mycket annat. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Jag ärvde en gammal spritväska efter min farmors far. I den låg en svart pärlbroderad festklänning och ett pannband med en stor svart fjäder. Det luktade art déco och malmedel. Pappa berättade att min farmors mor hade burit klänningen på min farmors bröllop. Hon gifte sig 1926. Art déco-perioden har alltid fascinerat mig och jag började fundera lite på vad den där klänningen hade varit med om och hur det var på den tiden. Ett antal händelser i min pappas släkt blev starten på en berättelse som jag sedan broderade ut och det blev till den här boken. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag började skriva för 5-6 år sen. Nu när jag debuterar är jag 64.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Väldigt mycket positiva omdömen! Både för själva berättelsen och för omslaget.  Jag har fått höra att boken är välskriven, spännande och intressant, att den har fina miljöer och komplexa karaktärer och att den är en riktig bladvändare. En annan vanlig kommentar är: När kommer nästa bok? 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Yrkesmässigt har det förändrats såtillvida att jag slutat jobba som bildlärare och nu på heltid kan ägna mig åt lektörsuppdrag och att skriva och hålla föredrag om mitt författarskap och om kvinnofrågor.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Just nu jobbar jag med manuset till bok nummer två. Det är lika lätt och lustfyllt som att skriva första boken. Kanske lättare till och med eftersom jag vet mer både om själva hantverket och vad jag vill med manuset. 

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Se fråga 7. Bok nummer två kommer att heta "Stöveltramp & surrogatkaffe". Handlingen utspelar sig dels i Sverige under beredskapstiden, dels i Danmark under den tyska ockupationen.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Många, varav att läsa och numera också skriva, är de största. Men jag sjunger också i kör och är intresserad av konst, kultur, kvinnofrågor, klimat- och miljöfrågor, att träffa nya människor och mycket annat.  

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Se fråga 6. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser och lyssnar på böcker i många olika genrer, såväl skönlitterära böcker som facklitteratur inom t ex psykologi, humaniora eller politik- och samhällsfrågor. Det blir ofta romaner (gärna historiska), klassiker, spänningsromaner, en och annan deckare, gärna också böcker av utomeuropeiska författare och underhållande biografier.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; På sommaren sitter jag ofta i trädgården ute vid sommarstugan. Hemma i stan sitter jag ibland vid köksbordet, ibland vid skrivbordet i vardagsrummet. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Nej, men det borde man ju ha såklart. Det är vad jag brukar rekommendera mina kunder som jag lektörsläser åt, men inte har själv :). Jag skriver oftast i "sjok", koncentrerat till några dagar här och där. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Det bästa rådet tror jag är det som Stephen King brukar säga och som, fritt översatt, lyder: "Om du vill vara författare så behöver du läsa mycket och skriva mycket." 

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Nästa steg är att få klart manuset till bok nummer två, dvs det jag jobbar med nu. Drömmen är sedan att få ihop ett manus till bok nummer tre. Där har jag inte helt klart för mig ännu hur handlingen ska utveckla sig. Men det kommer nog att ordna sig. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; Inget citat direkt, men en tanke om att människor gör så gott de kan med den kunskap och de förmågor de har. Och att man får respektera dem för det. 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Om man vill bli författare, menar du? Ja, då är mitt första förslag att man läser mycket i den genre man själv skriver i eller vill skriva i. Det andra förslaget är att läsa böcker i så många olika genrer som möjligt. Det ger en bred förståelse för hur språket kan användas.


Tack Ann för att du ville delta i min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

onsdag 15 november 2023

Osmekmånad

"Osmekmånad" av Christina Lauren utgiven av Modernista förlag. Olive och Ami är tvillingar. Medan Olive känner att hon har otur jämt och ständigt, glider Ami genom livet på en räkmacka. Ami ska gifta sig och åka på sina drömmars smekmånad. Allt har hon vunnit på olika internet tävlingar. Dessvärre blir Ami och resten av brudföljet matförgiftade, på grund av skaldjuren på bröllopsbuffen. De kan därför inte åka på resan som det var tänkt. De enda som klarade sig från att bli sjuka är Olive och Ethan, som inte åt av den. Ami vill därför att Olive och Ethan ska åka på resan i deras ställe, då det inte går att boka om den. Desvärre är Olive och Ethan inte så förtjusta i varandra - det är vad de säger i alla fall. Väl på plats i Hawaii, så tänker Oliver hålla sig så långt bort från Ethan hon kan. Det visar sig svårare än hon trott, och sakta upptäcker hon att Ethan inte är så dum ändå. Väl hemma efter resan upptäcker Olive att Ethans bror är allt annat än trogen, något hon försöker påpeka för både Ethan och Ami, vilket de vägrar att tro på.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Jag gillade verkligen den här boken, och den var lätt att komma in i från start. Det är en riktig sträckläsarbok som var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar de humoristiska tillika sarkastiska replikerna mellan de båda huvud karaktärerna, och den övriga Torres familjen. Det verkar vara en mysig och väl sammansvetsad familj. Olive och Ethan är tvugna att låtsas att vara ett par, under den tio dagar långa vistelsen, vilket försätter dem i dråpliga situationer och missförstånd. Även Olives oförmåga att ljuga, ställer till det för dem. Allt är inbakat i en romantisk och tilltalande miljö, som får de båda fienderna på fall. Allt är återgivet med en stor portion humor, vilket gjorde att jag skrattade mig igenom boken. När Olives tur verkar ha vänt, får vi en ny tvist i historien och så väl karriären, som kärleken står på spel. Jag gillar också det glada och tilltalande omslaget på boken. Denna enemies-to-frieds historia får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

5.

LÅSET piper och paraddörrarna går upp. Jag flämtar till. Jag har aldrig bott i en svit förut, än mindre en så påkostad. Jag sänder en tanke till Amis drömsmekmånad och försöker att inte känna mig tacksam för att hon är kvar i Saint Paul och lider så att jag kan vara här. Men det är svårt; objektivt sett har det ordnat sig riktigt bra för mig.

Nåja, på det stora hela. Jag ser på Ethan, som tecknar åt mig att gå före in. Framför oss ligger ett löjligt stort vardagsrum med soffa, dubbelfåtölj, två länsstolar och ett lågt soffbord i glas på en fluffig vit matta. På bordet finns en vacker lila orkidé i en vävd korg, en invecklad fjärrkontroll som ser ut som att den styr ett bioniskt hembiträde samt en hink med champagneflaska och två glas graverade med Mr och Mrs.

Jag möter kort Ethans blick och vi utbyter en insinktivt, föraktfullt leende.

Strax till vänster om vardagsrummet finns en liten matplats med bord, två ljusstakar i mässing och en drinkvagn med tropisk design täkt av alla möjliga sorters utsirade cocktailglas. Jag klunkar mentalt i mig fyra margarita och känner ett förväntansfullt glädjerus inför all gratissprit jag ska avnjuta inom kort. 

Men rummets sanna pärla ligger i andra änden: en vägg av glasdörrar som leder till en balkong med utsikt över Mauis brusande vågor. Jag flämtar till, skjuter dem åt sidan och kliver ut i den varma januaribrisen. Temperaturen - så ljummen, så inte Minnesota - slår emot mig som en surrealistisk insikt: jag är på Maui, i en drömsvit, på semester med helpension. Jag har aldrig varit på Hawaii förut. Jag har över huvudtaget inte gjort något drömlikt förut. Jag börjar dansa runt, men inser det först när Ethan kliver ut på balkongen och tillintengör min glädje genom att harkla sig och kisa över vågorna. 

Han ser ut som han tänker: Äsch, jag har sett bättre. 

"Utsikten är otrolig", säger jag nästan provoaktivt.

Han vänder sig långsamt till mig och säger: "Liksom din tendens att berätta för mycket".

"Jag sa ju att jag är en dålig lögnare. Jag blev nervös när hon tittade på Amis leg, okej?" 

Han håller upp händerna i en sarkastisk kapitulation. Jag går surmulet tillbaka in för att undkomma dystergöken. Strax till höger om ingången finns ett litet kök som jag helt missade på väg till balkongen. På andra sidan köket finns en hall som leder till en liten toalett och vidare till den övrrdådiga sängkammaren. Jag kliver in och ser att där finns ett jättelikt badrum med ett enormt badkar stort nog för två. Jag ser på den gigantiska sängen. Jag vill rulla runt i den. Jag vill ta av mig kläderna och slinka in under de sidenlena...

Baksidetext;

EN SEXIG, UNDERHÅLLANDE ROMCOM SOM KOMMER ATT FÅ DIG ATT SKRATTA HÖGT.

Olive och hennes tvillingsyster Ami är lika som bär på utsidan, men har helt olika personligheter. Dessutom har Olive otur med det mesta i livet, medan lyckan ständigt ler mot Ami. Nu ska Ami gifta sig, och hon har financierat nästan hela sitt drömbröllop genom att vinna en rad internettävlingar. På bröllopet tvingas Olive umgås med brudgumens dryga storebror Ethan, som hon fullkomlingen avskyr.

Turen vänder plötsligt när brudparet drabbas av ett missöde som gör att Olive och Ethan måste åka på ofrivillig smekmånad till Hawaii i deras ställe. De två ärkefienderna är fast beslutna att undvika varandra till varje pris, men till sin förvåning upptäcker Olive att Ethan är en både underhållande och charmerande resekramrat. Ett tag verkar det gå bra gör Olive med såväl karriären som kärleken - nästan lite för bra. Men ödet har fler överaskningar i beredskap...


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

söndag 12 november 2023

Vildliljan - Ellingeserien del 3

"Vildliljan - Ellingeserien del 3" av Sara H Olsson utgiven av HarperCollins förlag. I nutid är Paula och hennes vän Holger nyfiken på varför Ellingeborna Sonja Berg och Gunnar Hedin, står på samma lista. Vad hände egentligen den där våren 1945 i slutet på andra världskriget? Paula försöker hitta svar på gåtan. Parallellt får vi en resa tillbaka i historien, och vad som hände då, mellan Sonja och Gunnar, under den där våren under andra världskrigets slutskede. Sjuksköterskan Sonja beger sig med många andra frivilliga kvinnor ner till Tyskland. Där ska hon med hjälp av de andra unga kvinnorna, åka med en av Röda korsets vita bussar, för att ta hem krigsfångar från fånglägrena. Det är tufft för de unga sjuksköterskorna, och de upplever, och ser så mycket mänskligt lidande. Mitt i krigets fasor finner hon även kärleken till den danska läkaren Fredrik. Men då hon upptäcker Ellingebon Gunnar Hedin som har stridit med nazisterna, på en av bussarna, har hon ett svårt val att göra. 

Detta är den tredje och sista delen i Ellingeserien. Detta är en väldigt bra och tänkvärd, historisk bokserie tycker jag. Detta är en serie som handlar om de tre vänninorna Inger, Britt och Sonjas olika öden och engagemang, under det andra världskriget. Jag tycker verkligen att serien är både välskriven och spännande. Jag har fått lära mig en hel del, som jag inte visste. Jag tycker att det känns som om att författaren har gjort en bra bakgrund research, för boken låter så verklighetstrogen, som om historien handlar om verkliga personer. Jag tycker också om de kvinnliga karaktärerna. Det är tre väldigt modiga kvinnor, som väljer att göra det lilla extra under andra världskriget. Hur soldaternas liv ser ut under kriget, berör på djupet. De lever under svåra förhållanden och lider både av olika sjukdomar, löss, olika former av skador tillika undernäring. Jag kan inte låta bli att fundera på, varför människor aldrig lär sig. Krigen på vår jord ser aldrig ut att ta slut. Alltid är det några länder som ska bråka. Jag är tacksam att jag fått möjlighet att läsa alla tre delarna. Även denna delen får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 10

Sonja, mars 1945

Sonja hade aldrig varit utanför Sveriges gränser. Inte utanför Hallands hrller, när hon tänkte efter. Men nu, vid 22 års ålder, var det dags, och hon höll sig hårt i relingen på fartyget när det långsamt lämnade Malmö och begav sig mot öppet hav. Kajen var full av människor som vinkade av dem. Sonja vågade sig på att vinka tillbaka, med stolthet. Hon skulle minnas värmen hon kände inombords när jublet och applåderna letade sig fram genom havsbruset.

"Åh, jag älskar att åka båt", sa Anna och blundade medan hon vände ansiktet mot vinden så att håret virvlade bakom ryggen på henne. 

Bussarna stod tätt packade på däck. Två av dem var ännu omålade och de overall klädda männen kämpade hårt för att få det sista klart innan man nådde Köpenhamn. Sonja kunde inte känna nog lättnad över att bussarna skulle utmärka sig, så att man inte borde kunna missta dem för stridsfordon från luften. De stora röda korsen på busstaken stod i skarp kontrast till den vita färgen. Att detta var räddningsanskap gick det inte att ta miste på. 

De var nu en bra bit ute på sundet, och båten gungade mjukt på vågorna. Sonja höll sig fast i relingen och lät den friska luften kyla av hennes ansikte. Det var kallare ute på havet, vinden bet i kinderna. Men Sonja ville inte flytta sig. Så länge hon stod stilla och andades skulle inte sjösjukan få ett grepp om henne. Då fick hon hellre bli kall. 

"Varmt choklad?" frågade Anna från sidan och höll fram en mugg mot Sonja, som tacksamt tog emot den med ena handen. Den andra behöll hon på relingen. 

"Tack", svarade hon.

"Det är lätt mot väggen", sa Anna. "Om du vill komma med?" 

Sonja skakade lätt på huvudet.

"Jag blir lite illamående", förklarade hon. "Jag stannar här så länge det går", log hon urskuldande.

"Jag stannar med dig", sa Anna och ställde sig nära. "Vi får värma varandra."

De drack sin choklad och såg den svenska kusten försvinna i horisonten.

Baksidetext;

VÅREN 1945. MITT I BRINNANDE KRIG VÄXER MOD OCH KÄRLEK FRAM, MEN OCKSÅ ETT OFATTBART SVEK.

Rapporter om fasorna på kontinenten får hundratals Svenskar att åka med Röda Korsets vita bussar för att evakuera krigsflyktingar ur de tyska koncentrationslägren. En av de frivilliga sjuksköterskorna är Sonja Berg från Ellinge i Halland. 

Sonja får kämpa hårt för att hålla känslorna i schack - det hon möter i lägren är något hon aldrig kunnat förbereda sig på. Hon finner tröst i den danska läkaren Fredrik och snart uppstår kärlek. Men när hon av en slump träffar på Ellingebon Gunnar Hedin, som anslutit sig till nazitrupperna, sätts allt hon arbetat för på spel. 

I nutida Ellinge har Paula funnit en lapp som väcker nyfikenhet om vad som egentligen hände Sonja och Gunnar den där våren i krigets slutskede. Men när hon visar den för sin vän Holger får allt en annorlunda vändning. Det visar sig nämligen att Holger är personligt indragen i historien, och sanningen är inte vad man tror. 


Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs min recension av "Fiendevän" här

Läs min recension av "Tornsvalan" här

lördag 11 november 2023

Författarintervju - Emma Lind

Jag har intervjuat författaren Emma Lind. Jag har läst hennes bok "Mod och Mirakel på Mallis". Tack Emma för att du ville delta i min intervju. Emmas hemsida här.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Det beror på hur man räknar, men två skönlitterära böcker jag har nyligen skrivit (En man till Amanda och Mod och mirakel på Mallis).

2. Vem är Emma Lind?

Svar; Jag bor på västkusten med man och fyra barn. Har jobbat som kommunikatör i sju år, är utbildad journalist och har även jobbat som copywriter.

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Det var titeln som kom till mig först ”En man till Amanda” är en härlig titel tycker jag och sen fick jag bråttom att skriva boken så ingen skulle sno idén.  

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Jag skrev den under 2020 och då var jag 42 år. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Applåder och beröm och viss förvåning över hur jag hittar tiden till att skriva.

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Jag började skriva på allvar när jag var ungefär nio år så jag har inget bra svar på den frågan.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Min debutroman var inte den första boken jag skrev, men den första som blev publicerad med traditionellt förlagskontrakt. Bok nummer två som jag fick förlagskontrakt på skrev jag tillsammans med Sofia Brattstig, så den var bara hälften så svår att skriva.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Just nu skriver jag på uppföljaren till En man till Amanda och även här älskar jag titeln ”Jul i Ulebergshamn”. Jag måste skynda mig att ge ut den nu när jag har avslöjat titeln! Jag försöker få till julstämning genom att klämma in så mycket julreferenser jag bara kan. Tre vise män, åsna, julkrubba, stjärna … ja, ni fattar.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Nix.

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Författandet är en hobby som jag hoppas kommer inbringa några extra kronor den dagen jag väljer att gå i pension, men mitt mål är inte att ”bli författare” till yrket. Jag trivs alldeles för bra med mitt jobb. Just nu jobbar jag som kommunikatör. Jag trivdes lika bra på jobbet när jag var journalist och när jag jobbade som copywriter. Jag gillar att jobba, helt enkelt.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Massor. Eller, jag ser mig själv som en storläsare, men hinner inte läsa riktigt så mycket som jag skulle vilja. Som tur är har jag min bokcirkel där det väljs en ny bok var sjätte vecka och där jag känner en viss press att ha läst i alla fall mer än halva boken. Och emellanåt försöker jag köpa böcker av andra författare på mässor och marknader med ambitionen att ha läst ut dem innan vi träffas nästa gång.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag skriver överallt och ingenstans. En man till Amanda skrev jag till exempel i stallet, i tennishallen, på friidrottsarenan ( alltså medan barnen var sysselsatta) och ibland sent på kvällen när det blivit lugnt hemma.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Se svaret på förra frågan.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Börja med det som känns roligast och skriv så du får en ordentlig textmassa att utgå från. Förstå då kan du strukturera upp texten, fundera över början, mitt och slut, genre, budskap mm. Funderar du för länge innan du börjar riskerar du att bli besviken på den första texten som kanske inte når upp till förväntningarna.

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Jag vill bara fortsätta skriva så länge jag har något att berätta.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Nej, men jag försöker vara lika snäll mot mig själv som jag är mot andra.

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Jane Austens böcker är underbara tycker jag och passar i den tid vi nu lever i. Verklighetsflykt och drömmar är livsviktiga för att orka med verkligheten.


Tack Emma för att du ville delta i min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kram Nina

Vi rymmer till draken

"Vi rymmer till draken" av Susanna Martelin illustrerad av Amanda Chanfreau utgiven av Bonnier Carlsen förlag . För barn 6-9 år...