Att hitta hem

 "Att hitta hem" av Caroline Twamley utgiven av Historiska media förlag. I denna boken lär vi känna tre kvinnor. Den Irländska kvinnan Colleen, som levt ett hårt liv, och som blev gravid endast sexton år gammal. Föräldrarna tvingade henne till ett kloster för att föda och adoptera bort barnet, samtidigt som fadern plötsligt gick upp i rök. På klostret lever hon under svåra förhållanden. Malin som nyligen förlorat sin mamma, och som hittar ett brev, som rör upp en hel del funderingar över moderns ursprung. Sedan har vi då Inga, som nyligen skiljt sig, efter ett långt äktenskap från sin man Åke. Ingrid har alltid haft en dröm att få resa till Irland, men aldrig fått sin make att gå med på det. Han har nämligen bestämt andra resemål. Det är bara en av de saker han har styrt över, när det gäller Inga. Men nu får Inga äntligen möjlighet att förändra sitt liv som hon vill, och samtidigt förverkliga sin drömresa. På Irland möter hon Colleen som bär på en tung börda, och hemma i Sverige igen, blir Inga vän med den yngre kvinnan Malin. De finner styrka i varandras sällskap. Kan Inga vara den som ser sambandet mellan sina två nyfunna vänner? 

Wow, vilken bra bok! I den här berättelsen befinner vi oss både på Irland och i Sverige. Vi får följa tre olika kvinnors historia. Detta är en både fin och berörande berättelse om kvinnlig vänskap, när den är som bäst. Men den förmedlar också hur det är att leva under de svåra förhållanden som involverar både alkoholmissbruk och kvinnomisshandel samt kvinnoförtryck. Jag gillar de tre kvinnliga huvudpersonerna, som är bra gestaltade. Känslor och tankar känns relevanta. Berättelsen har en riktigt hemsk bakgrundshistoria. Författaren hittade en tidningsartikel, där det stod att man har hittat åttahundra döda småbarn, vid ett gammalt kloster på Irland. Författaren har lyckat bra med att få ihop en trovärdig och spännande historia, som börjar med att en ung, ogift kvinna blir gravid. Skammen gör att föräldrarna skickar henne till ett kloster där hon i hemlighet ska föda och adoptera bort barnet. I nutid träffas tre kvinnor som blir vänner. Jag tyckte att författaren lyckades få ihop slutet på historien på ett fint sätt. Rekommenderas varmt! Denna feelgood pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

22

Inga

Inga stod i tv-rummet med kaffekoppen i händerna och betraktade pojkarna som spelade boll på gräsplanen utanför. Området som hittills känts nästan obebott visade sig idag från en annan sida, när både vuxna och barn tagit sig ut för att njuta av höstsolen som fick bladen på träden att skimra i guld och brons. 

Inga kunde inte undgå att lägga märke till att människorna som rörde sig utanför hennes fönster inte tycktes tillhöra samhällets toppskickt. Kläder och skor var slitna och blickarna var hårda, även när de log. 

Hon kände igen tecknen från sina år i skolan och visste att barn från utsatta miljöer som den här ofta slog sig fram i världen. 

Pojkarna som spelade fotboll såg ut att vara i tolvårsåldern och Inga kunde tydligt tyda deras emellanåt obscena gester utan att höra vad de skrek till varandra. 

Hon tog en mun av kaffet, vars smak hon börjat vänja sig vid, och kisade bort mot ett hus på andra sidan lekplatsen. En pojke i ungefär samma ålder som de som spelade fotboll satt ensam på yttertrappan med hängande axlar. Åsynen gjorde henne illa till mods. Hon vände sig bort och återvände till köket för att skölja ur muggen under vattenkranen. 

Hon tänkte på samtalet med Åke tidigare, det hade förvånat henne. Han hade inte sökt kontakt sedan dagen hon flyttade ut, utan hade låtit henne ta alla initiativ. Inför Inga hade han hela tiden låtsats oberörd av separationen och skilsmässan. Så varför hade han ringt henne nu? Ångrade han sig? 

Hon lät tanken landa och funderade över vad ett sådant scenario skulle innebära. Skulle hon vara redo att ta honom tillbaka om han bad henne? Om han lovade att göra de förändringar hon hade föreslagit för att deras äktenskap skulle bli bättre? 

Plötsligt såg hon sig själv i köket i huset där hon och Åke bott tillsammans och uppfostrat sina barn. Hon vid spisen och Åke vid köksbordet, precis som vanligt. Synen fick koppen att glida ur handen på henne och med ett högt skrammel landa i diskhon så att vattnet skvätte och blötte ner hennes tröja. 

Baksidestext;

IRLAND 1960. Våld och smuts är sextonåring Colleens ständiga föreslagare, bara den unge Billy kan få henne att glömma hemmets misär. När hon blir gravid är skammen så stor att den överskuggar faderns alkoholproblem och ständiga misshandel. Colleen skickas till ett kloster som tar emot ogifta, gravida kvinnor. Vistelsen hos nunnorna visar sig dock vara värre än det liv hon just lämnat.

Sextio år senare har nyskilda Inga bestämt sig för att äntligen besöka sina drömmars plats: Irland. Resan till den gröna ön blir för Inga vägen tillbaka till sig själv. I takt med att hon får nya bekantskaper växer hennes självförtroende och hon börjar komma till insikt om hur livet borde vara. Samtidigt i Sverige sörjer Malin sin bortgångna mamma. Under en vindsröjning av barndomshemmet hittar hon ett oväntat brev vars innehåll vänder upp och ner på hennes tillvaro.

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Arvet du fick

"Arvet du fick" av Amanda Lundeteg utgiven av Norstedts förlag. Denna boken handlar om Alexandra. Hon är en ung kvinna som är adopterad från Sri Lanka. Nu när hon själv vill bilda familj, med sin sambo Nicholais funderar hon mycket på sitt ursprung och vem hon är. Varför adopterades hon bort av sina föräldrar? Älskade hennes föräldrar varandra? Har hon syskon? Ja, frågorna är många. Av nyfikenhet gör hon ett dna test och hon blir förvånad, när hon får veta att dnat matchar med en släkting till henne.  Denna släkting, Kapila, som bor i Amerika hjälper henne sedermera att leta upp hennes pappa. Vilken lycka när Alexandra skypar med sin riktiga pappa, Kumar, för första gången! Hon har även kontakt med en grupp andra adopterade kvinnor som hon får stöd ifrån. Nu när hon eventuellt har hittat sin familj i Sri Lanka, bestämmer hon sig för bege sig till Sri Lanka. Tillsammans med sin sambo, vill hon lära känna sin familj där nere. Kanske kan hon träffa både sin pappa och mamma och resten av sina släktingar?

Detta är författarens debutroman. Adoption är ett ämne som jag inte läst så mycket om förut. I den här berättelsen går författaren verkligen ner på djupet. Just i denna vackra och tankeväckande skildring, får vi följa den adopterade unga kvinnan, Alexandras sökande efter sitt ursprung. Författaren beskriver huvudpersonens tankar och känslor på ett fint sätt, och det är spännande att följa hennes sökande efter sitt ursprung. Man får en fin inblick i hur det kan kännas att vara adopterad, och de känslor av utanförskap man kan känna, trots att man egentligen har ett bra liv. Vi får även inslag kring huvudpersonens tankar kring rasism och sexism, som hon möter genom sitt arbete, samt sitt dagliga liv. Vi får även följa Alexandra gravidresa och hennes tankar och känslor kring det. Hur slitande det kan kännas att ligga på rätt dag t ex. Det är också fint att se den glädje och kärlek hennes släktingar känner, när de får träffa sin bortadopterade släkting. Jag måste också säga att jag gillar bokomslaget på boken väldigt mycket. Boken är väldigt läsvärd. Denna gripande berättelse får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

5

Alexandra avbokade eftermiddagsmötena och markerade sig som upptagen i jobbkalendern. "Hastande administration". Det var tillräckligt för att ingen skulle störa. Himlen var fortfarande ljus när hon gick mot Stureplans tunnelbanestation. När tåget kom ovan jord vid Slussen var det något mörkare. Alexandra behöll mejlet uppe i telefonen hela vägen hem, livrädd för att det skulle försvinna. 

Väl hemma släppte hon kläderna och tygpåsen direkt på trasmattan och parkerade dig med datorn vid köksbordet. Hon bemödade sig varken om att tända lamporna eller plocka upp posten. Frågorna till Kapila for kors och tvärs i huvudet. Och vad skulle hon berätta om sig själv? Han bara måste gilla henne direkt. 

Hej Kapila, wow, detta är otroligt. Jag ryser. Alexandra heter jag som sagt, är tjugofem år och bor i Stockholm i Sverige med min sambo. Jag blev adopterad från Sri Lanka när jag var pytteliten bebis och vet bara att min biologiska mammas namn är Somawathi, är det ett namn som är bekant? 

Hon ville veta allt om Kapila också men bestämde sig för att hålla det kort. Det viktiga var att få iväg något så att hon snabbt kunde få svar igen. Hon var livrädd att inte bli klar om hon började formulera ett långt mejl där hon berättade sitt livshistoria. Han kanske skulle råka ut för en olycka. Tappa förmågan att skriva. Eller rent av dö av ålderdom. 

Hon kollade upp vad det var för tid i Miami: förmiddag. 

Jag är jättenyfiken på dig, avslutade hon. Berätta precis allt som du vill berätta!

Händerna blev stilla över tangentbordet. Hon vilade blicken på en affisch med en kvinnogestalt som höll en bebis i famnen. Kunde detta verkligen hända på riktigt? 

Kapila svarade med ett vändande mejl: 

Alexandra, min kära dotter. Har du Skype? Vi kan ringas i morgon lördag efter att jag pratat med min syster? 

Baksidestext;

Alexandra är ung och chef, och förstod tidigt att hon kunde gå hur långt som helst. Att hon en gång adopterat från Sri Lanka ärnågot hon försöker att inte tänka på. Hon vill inte vara en sådan där krånglig adopterad, allt har ju trots allt gått bra för henne i livet. Ändå googlar hon sin förstamammas namn varje kväll. 

En dag får Alexandra för sig att hon ska göra ett dna test, mest för att hon är nyfiken på sin etnicitet. Från den dagen förändras allt, när mycket av det hon trott på om sitt ursprung ställs på ända. Ju mer hon gräver i det förflutna, desto mer tvingas hon också konfronteras med sig själv - och sin omgivning. Till slut inser hon att hon måste återvända till Sri Lanka, för att verkligen förstå vem hon är. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina