Windermere 1-3

"Windermere 1-3" av Lovisa Wistrand utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension. Detta är en samlingsvolym som innehåller de tre första delarna i serien Windermere. Vi får göra en tidsresa till 1800-talets England. Boken handlar om Lady Elizabeth Pimrose, som inleder sin fjärde säsong. Hennes mål är att gifta sig med Lord Nottingham, som lovat att gifta sig med henne. Han har dock ännu inte friat, och verkar ha intresse på annat håll. Nämligen Virginia St. Maur. En kväll får Elizabeth syn på en man som fångar hennes intresse. Det visar sig dessvärre att det är hennes barndomsfiende, Lord Hexham. Han gjorde allt för att göra livet surt för henne när de var barn. Elisabeth har inte sett honom, sedan en skandal tvingade familjen att flytta. Och nu står han alltså här framför henne, tretton år senare. Han erbjuder sig att hjälpa Elizabeth att få Lord Nottingham på kroken, men han har ett krav om han lyckas. Nämligen en natt med Elizabeth. Ska hon verkligen gifta sig med Lord Nottingham, fast känslorna för Lord Hexham bli allt starkare?

Wow, jag njöt av att läsa denna historiska romanen. Lovisas böcker fortsätter att imponera på mig. Som vanligt när det gäller Lovisas böcker så kan jag inte låta bli att sträckläsa den. Jag kommer direkt in i handlingen, sedan kan jag inte släppa boken ifrån mig, förrän jag har läst ut den. Karaktärerna är så charmiga, och jag gillar verkligen de båda huvudkaraktärerna. Detta paret är bittra fiender från början, trots att de är attraherade av varandra. Jag älskar temat när huvudkaraktärerna bråkar, samtidigt som de dras till varandra. Lovisa är grym på att beskriva både miljö och karaktärer, så att man ser dem framför sig. Jag uppskattar alla små detaljer i handlingen. Jag älskar också dialogerna mellan de båda huvudkaraktärerna, som är fulla av Lovisas speciella humor, kryddat med en aning svärta. Jag läser gärna vidare i serien om Windermere. Även det vackra omslaget förhöjer läsupplevelsen. Boken får ♥️♥️♥️♥️♥️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5.

Någonting skrek inuti Elizabeths kropp. Möjligen var det hennes inre tioåring som skrikande sparkade bakut, eller bara blodet som fräste av fasa i ådrorna. Det var osannolikt. Den här mannen...den här hjärtskärande stiliga mannen skulle föreställa hennes värsta fiende, men han hade inget ärr i mungipan och såg på tok för vacker ut för att vara Hexham. 

Det var som om hon kastats in i en teaterpjäs om hennes egen uppväxt, där aktörerna var fel för karaktärerna. Eller snarare aktören. Elizabeth ville be honom att släppa charaden och sluta låtsas. Det gick så långt att hon började undra om Hexham anlitat någon att spela honom i London. I själva verket kanske han var kvar på Isle of Man, satt grensle över ett kolsvart fullblod och...tja, gjorde sådant som adelsmän gjorde. Jagade rävar, sköt duvor, spelade hasardspel, erövrade kvinnor och drack brandy. 

Vad mer hade livet att erbjuda?

Som i ett töcken hörde hon miss Lavinia säga: "På återseende, mylord. Vi ger oss ut en sväng."

Sedan lämnades Elizabeth ensam med Hexham. Ett tag bara såg de chockat på varandra. Misstänksamma ögon och rynkade pannor, tusen tankar och miljoner frågor. Och då, för första gången, kunde Elizabeth faktiskt se lite av Hexhams gamla jag skymta förbi i de mörka irisarna. Han fanns därinne, som en skugga från det förflutna, och förpestade den attraktiva mannen med sin närvaro.

Himmel, det var som att se ren illvilja flimra förbi. Retsamhet, småaktighet och, och...

Hon tog ett stapplande steg tillbaka och pressade samman tänderna så hårt att det väckte i käken. Allt kom tillbaka till henne, de saker han sagt och gjort, de saker han inte sagt, de saker han tagit. Penslarna hade hon aldrig fått tillbaka och som hämnd hade hon fyllt hans ridstövlar med blodröd färg. Hans vrål borde hörts ända ner till London.

Baksidestext;

Lady Elizabeth Pimrose, äldsta dottern till greven och grevinnan av Windermere, ska påbörja sin fjärde säsong ute bland Englands societet. Att hitta enlämplig make har inte varit så enkelt som hon tänkt sig, även om siktet länge varit inställt på Lord Nottingham. Problemet är bara att tre säsonger har gått, och handhar fortfarande inte friat. 

Men när Lord Hexham, Elizabeths barndoms fiende och allmän odåga, återvänder till sicietetslivet vänds Elizabeths liv upp och ner. Lord Hexham erbjuder sig att hjälpa henne att äntligen få Lord Nottingham på kroken, men hans hjälp kommer med ett krav. Om de lyckas måste Elizabeth tillbringa en natt tillsammans med Hexham. Hon borde tacka nej, men plikten att gifta sig och attraktionen hon känner för Hexham väger allt tyngre för var dag som går. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Kärlek på hjärnan

"Kärlek på hjärnan" av Ali Hasselwood utgiven av Modernista förlag. Bokrecension. Vad skulle Marie Curie göra? tänker Bee Köningswasser ofta. Bee har blivit erbjuden att åka till Huston, för att leda ett projekt för BLINK i samarbete med NASA, där hon ska utveckla utrustning för astronauter. Bee ska nämligen utveckla en ny slags austronathjälm. Bee blir till sig av glädje. Dock blir glädjen kortvarig, då hon upptäcker att hon ska samarbeta med Levi Ward tillika hennes ärkefiende. Då de träffades under doktorandperioden på universitet, verkade Levi göra allt, för att undvika henne. Han verkade till och med ogilla henne. Varför då? När utrustning försvinner, och hennes personal tycks ignorera henne, tror Bee att det är Levi som ligger bakom. Dock visar sig den långa, mörka och attraktiva mannen, vara väldigt stöttande. Snart leder det ena till det andra, och snart är de mer vänner än fiender. Ska teamet lyckas utveckla austronathjälmen, trots att någon verkar sabotera för gruppen, och försöker att få Bee avstängd från uppdraget, genom att avslöja hennes twitterkonto. 

Detta är andra boken jag läser av författaren, och jag gillar att författarens huvudpersoner ofta är lite klumpiga, och lite småroliga, men dock väldigt smarta. Jag hoppas att jag får möjlighet att läsa mer av författaren i framtiden. Den manliga huvudpersonen är både snygg och vältränad och har lite mystiska vibbar. Varför han har valt att undvika Bee till varje pris, är så klart ett missförstånd. Komentarerna mellan de olika karaktärerna är rappa, och fulla med humor. Detta är en klassisk enemies-to-friends intrig, och jag gillar verkligen det temat. Jag gillar när två människor som inte gillar varandra tvingas att umgås, vilket får dem att ändra uppfattning om varandra. Jag gillar också att huvudpersonerna jobbar med vetenskap och forskning. Det är både spännande och intressant. Boken är både underhållande och romantisk.  Kärleksscenerna är åt det hetaste slaget, så gillar man inte sånt, kanske man ska undvika att läsa denna boken. Men för mig får den ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

CORTEX PREFONTALIS MEDIALIS FÖRDOM

NÄR Levi dyker upp har jag lust att kyssa honom för att han räddar mig från myggorna, och spökena, och myggorna spöken. Samtidigt vill jag mörda honom för att han bevittnar den mänskliga katastrofen Bee Köningswassers förnedring. Vad kan jag säga? Jag rymmer mångfalden. 

Ha kliver ur din oljeslukande pickup som jag sorgligt nog inte har någon rätt att klaga på längre, undersöker muren och kommer och ställer sig på andra sidan grinden. Om han hånflinar gör han det vänligt nog bara inombords. Hans ansiktsuttryck är neutralt när han frågar: "Är du okej?" 

Räknas regält förudmjukad som okej? Jag klämmer till med: "Ja". 

"Bra. Så här gör vi: Jag räcker dig stegen genom grinden, och du klättrar upp på muren. Jag tar emot dig på andra sidan." 

Jag rynkar pannan. Han låter...väldigt bossig. Självsäker. Inte för att han inte brukar göra det, men det har en ny...effekt på mig. Har jag blivit en dam i nöd? 

"Hur gör vi med stegen sedan?" 

"Jag kör förbi och hämtar den i morgon bitti." 

"Tänk om någon stjäl den?" 

"Då har jag mist en värdefull släktklenod som gått i arv i generationer." 

"På allvar?" 

"Nej. Är du redo?" 

Det är jag inte, men det spelar ingen roll. Han lyfter stegen som att den inte väger någonting och räcker mig den genom grinden. Jag känner mig ganska löjlig när jag märker att den är så tung att jag knappt kan hålla den upprätt, men jag påminner mig om att jag har andra talanger. Under tiden förklarar han tålmodigt hur man fäller ut och säkrar stegen. Han måste se hur irriterad jag tycker det är att bli undervisad, för han säger:"Du vet i alla fall massor om gyrus angularis."

Jag vänder mig om för att fräsa åt honom, men hejdar mig när jag ser hans min. Retas han med mig igen? För andra gången i dag? 

Strunt samma. Jag börjar klättra, vilket distraherar mig för stunden. Du kanske minns att jag har lätt för att svimma? Nåväl, höjder gör mig ännu mer svimfärdig. Jag är halvvägs upp när det börjar snurra i huvudet. Jag griper hårt i stegen och drar ett djupt andetag. Jag klarar det här. Jag kan bibehålla ett normalt blodtryck och undgå att svimma. Det är inte ens särskilt högt. Om jag tittar ner kan jag... 

"Låt bli", befaller Levi. 

Jag ser på honom. Jag är några centimeter ovanför honom, och han är ännu snyggare ur den här vinkeln. Åh, vad jag hatar honom. Och mig själv. "Låt bli vad?" 

"Titta inte ner. Det gör det värre." 

Hur vet han ens att... 

Baksidestext; 

Vad skulle Marie Curie göra? Den frågan ställer sig Bee Köningswasser ofta, och om NASA hade erbjudit Marie att leda ett neurovetenskapligt projekt är Bee övertygad om att hon skulle ha tackat ja direkt. Å andra sidan behövde den moderna fysikens moder aldrig samarbeta med Levi Ward... 

Visst, Levi är attraktiv - lång, mörk och stilig - men ända sedan de gick på universitetet tillsammans har det stått klart att han föraktar Bee. När hennes utrustning börjar försvinna och resten av personalen ignorerar henne verkar det uppenbart vem som är boven. 

Men när Bee konfronterar sin ärkefiende är han förvånansvärt stöttande, och snart tvingas hon medge att hon tycker riktigt bra om honom. Plötsligt drar hjärnan och hjärtat åt olika håll, och när det gäller kärlek inser Bee att det bara finns en fråga som betyder något: Vad ska Bee Köningswasser göra? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Osmekmånad

"Osmekmånad" av Christina Lauren utgiven av Modernista förlag. Olive och Ami är tvillingar. Medan Olive känner att hon har otur jämt och ständigt, glider Ami genom livet på en räkmacka. Ami ska gifta sig och åka på sina drömmars smekmånad. Allt har hon vunnit på olika internet tävlingar. Dessvärre blir Ami och resten av brudföljet matförgiftade, på grund av skaldjuren på bröllopsbuffen. De kan därför inte åka på resan som det var tänkt. De enda som klarade sig från att bli sjuka är Olive och Ethan, som inte åt av den. Ami vill därför att Olive och Ethan ska åka på resan i deras ställe, då det inte går att boka om den. Desvärre är Olive och Ethan inte så förtjusta i varandra - det är vad de säger i alla fall. Väl på plats i Hawaii, så tänker Oliver hålla sig så långt bort från Ethan hon kan. Det visar sig svårare än hon trott, och sakta upptäcker hon att Ethan inte är så dum ändå. Väl hemma efter resan upptäcker Olive att Ethans bror är allt annat än trogen, något hon försöker påpeka för både Ethan och Ami, vilket de vägrar att tro på.

Detta är den första boken jag läser av författaren, men jag läser gärna mer av henne. Jag gillade verkligen den här boken, och den var lätt att komma in i från start. Det är en riktig sträckläsarbok som var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar de humoristiska tillika sarkastiska replikerna mellan de båda huvud karaktärerna, och den övriga Torres familjen. Det verkar vara en mysig och väl sammansvetsad familj. Olive och Ethan är tvugna att låtsas att vara ett par, under den tio dagar långa vistelsen, vilket försätter dem i dråpliga situationer och missförstånd. Även Olives oförmåga att ljuga, ställer till det för dem. Allt är inbakat i en romantisk och tilltalande miljö, som får de båda fienderna på fall. Allt är återgivet med en stor portion humor, vilket gjorde att jag skrattade mig igenom boken. När Olives tur verkar ha vänt, får vi en ny tvist i historien och så väl karriären, som kärleken står på spel. Jag gillar också det glada och tilltalande omslaget på boken. Denna enemies-to-frieds historia får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

5.

LÅSET piper och paraddörrarna går upp. Jag flämtar till. Jag har aldrig bott i en svit förut, än mindre en så påkostad. Jag sänder en tanke till Amis drömsmekmånad och försöker att inte känna mig tacksam för att hon är kvar i Saint Paul och lider så att jag kan vara här. Men det är svårt; objektivt sett har det ordnat sig riktigt bra för mig.

Nåja, på det stora hela. Jag ser på Ethan, som tecknar åt mig att gå före in. Framför oss ligger ett löjligt stort vardagsrum med soffa, dubbelfåtölj, två länsstolar och ett lågt soffbord i glas på en fluffig vit matta. På bordet finns en vacker lila orkidé i en vävd korg, en invecklad fjärrkontroll som ser ut som att den styr ett bioniskt hembiträde samt en hink med champagneflaska och två glas graverade med Mr och Mrs.

Jag möter kort Ethans blick och vi utbyter en insinktivt, föraktfullt leende.

Strax till vänster om vardagsrummet finns en liten matplats med bord, två ljusstakar i mässing och en drinkvagn med tropisk design täkt av alla möjliga sorters utsirade cocktailglas. Jag klunkar mentalt i mig fyra margarita och känner ett förväntansfullt glädjerus inför all gratissprit jag ska avnjuta inom kort. 

Men rummets sanna pärla ligger i andra änden: en vägg av glasdörrar som leder till en balkong med utsikt över Mauis brusande vågor. Jag flämtar till, skjuter dem åt sidan och kliver ut i den varma januaribrisen. Temperaturen - så ljummen, så inte Minnesota - slår emot mig som en surrealistisk insikt: jag är på Maui, i en drömsvit, på semester med helpension. Jag har aldrig varit på Hawaii förut. Jag har över huvudtaget inte gjort något drömlikt förut. Jag börjar dansa runt, men inser det först när Ethan kliver ut på balkongen och tillintengör min glädje genom att harkla sig och kisa över vågorna. 

Han ser ut som han tänker: Äsch, jag har sett bättre. 

"Utsikten är otrolig", säger jag nästan provoaktivt.

Han vänder sig långsamt till mig och säger: "Liksom din tendens att berätta för mycket".

"Jag sa ju att jag är en dålig lögnare. Jag blev nervös när hon tittade på Amis leg, okej?" 

Han håller upp händerna i en sarkastisk kapitulation. Jag går surmulet tillbaka in för att undkomma dystergöken. Strax till höger om ingången finns ett litet kök som jag helt missade på väg till balkongen. På andra sidan köket finns en hall som leder till en liten toalett och vidare till den övrrdådiga sängkammaren. Jag kliver in och ser att där finns ett jättelikt badrum med ett enormt badkar stort nog för två. Jag ser på den gigantiska sängen. Jag vill rulla runt i den. Jag vill ta av mig kläderna och slinka in under de sidenlena...

Baksidetext;

EN SEXIG, UNDERHÅLLANDE ROMCOM SOM KOMMER ATT FÅ DIG ATT SKRATTA HÖGT.

Olive och hennes tvillingsyster Ami är lika som bär på utsidan, men har helt olika personligheter. Dessutom har Olive otur med det mesta i livet, medan lyckan ständigt ler mot Ami. Nu ska Ami gifta sig, och hon har financierat nästan hela sitt drömbröllop genom att vinna en rad internettävlingar. På bröllopet tvingas Olive umgås med brudgumens dryga storebror Ethan, som hon fullkomlingen avskyr.

Turen vänder plötsligt när brudparet drabbas av ett missöde som gör att Olive och Ethan måste åka på ofrivillig smekmånad till Hawaii i deras ställe. De två ärkefienderna är fast beslutna att undvika varandra till varje pris, men till sin förvåning upptäcker Olive att Ethan är en både underhållande och charmerande resekramrat. Ett tag verkar det gå bra gör Olive med såväl karriären som kärleken - nästan lite för bra. Men ödet har fler överaskningar i beredskap...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina