Odens stenar

"Odens stenar" av Eva Warelius utgiven av Kikkuli förlag. För barn 9-12 år. Mei Li och Torsten ska på långritt på Öland, tillsammans med islandshästarna Gandur och Kappi. Mei Lis bror Torsten som är synsk, och kan se in i framtiden, menar att Mei Li kommer att råka ut för något spännande. Men vad som kommer att hända kan han tyvärr inte se. Mei Li blir lite orolig, men de kommer i alla fall iväg och njuter av ridturen, och deras fina islandshästar. När de kommer fram till Rönnerums forntidsby, råkar Mei Li ut för en olycka och omges snart av ett kompat dis. Plötsligt befinner hon sig på järnåldern och träffar en flicka som heter Tyra. Tyra är i behov av Mei Lis hjälp. Ska Mei Li lyckas med ditt uppdrag? 

Detta är den första boken jag läser av författaren. Men jag hoppas få läsa fler böcker av henne. Boken har en bra och lättläst text utan bilder. Det är en spännande berättelse som rullar ut sig, och vi befinner oss i nutid, samtidigt som huvudkaraktären gör en tidsresa tillbaka till järnåldern. Jag tycker böcker som handlar om tidsresor av olika slag är spännande. Tänk om att få vara med på ett sådant äventyr. Författaren lyckas få historian att låta trovärdig och miljön är bra beskriven. Jag känner hur man förflyttas tillbaka i tiden och tror på att jag är där. Jag tycker att boken innehåller fina personbeskrivningar och tankar och känslor är fint beskrivna. Jag kan varmt rekommendera denna fina bok till dig som gillar både hästar och äventyr. Jag hade älskat denna boken, när jag var barn. Jag tyckte den var väldigt bra och spännande som vuxen. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Handlar det om mig? 

Handlar det om mig? Jag drar efter andan. Benen blir som kokt spagetti. Tänk om Torsten har rätt, att jag ska få vara med om något annorlunda. Jag som aldrig varit med om något oförklarligt. Handflatorna blir svettiga. Jag stryker av de mot pyjamasen och sätter mig på sängen. Både ben och armar blir blickstilla. Musklerna är spända. Jag måste få veta mer om vad som ska hända! 

-Men, vadå? Berätta! 

Jag tjatar, men Torsten rycker på axlarna och säger att ha inte vet mer. Han går in till sig. Genom den öppna dörren hör jag hur hans säng knarrar när han lägger sig. Det går inte ens en minut innan han har somnat. 

Jag lägger mig och drar upp täcket till hakan trots att jag är klarvaken. Lyssnar på Torstens lugna andetag. De är tvärt emot hur jag känner mig. Genom kroppen slingrar elektriska strömmar. Mina andetag är korta. Huden knottrar sig. Jag känner doften av lägereldrar. Blundar jag hårt ser jag en äng med grå stenbumlingar. 

I sängen är det varmt. Till slut blir jag dåsig av värmen, sedan svettig. Jag kastar av mig täcket, men då kyler nattluften. På med täcket igen. Jag är klarvaken. Tankarna virvlar hit och dit. Något ovanligt ska hända. Bara med mig. Men Torsten och hästarna då? Om jag inte gillar det? Eller om något går fel? 

På natten drömmer jag vimsiga, snurriga drömmar. Jag vaknar till ibland, antingen svettig eller frusen. Somnar om och fortsätter drömma, men kan inte komma ihåg något av det när jag vaknar. En lång stund ligger jag kvar i sängen och försöker minnas. Fast jag vet att det var viktigt minns jag ingenting. 

Baksidestext;

Min bror Torsten är synsk och kan se in i framtiden. Han säger att jag kommer att få vara med om något riktigt spännande när vi ska rida långritt på Öland. 

På en karta följer jag ridleden. Utan att jag tänker på det stannar mitt finger vid ett namn. Det står "Rönnerums forntidsby" och strax intill läser jag "Odens stenar". Namnen påminner mig om något. Något som jag knappt kommer håg. Någonting för länge sedan. Eller någonting jag drömde i natt. Jag blundar och anstränger mig. Något om en flicka... En fantastisk höst... Och något riktigt otäckt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Våga språnget🐴

"Våga språnget" av Camilla Jönsson, utgiven av Kikkuli förlag. Boken är skriven för unga vuxna. Tilda älskar hästar och speciellt hästen Nova som hon är skötare på. Helst hade hon velat ha en egen häst, men hennes mamma har svårt att få det att gå runt ändå som det är. När hon börjar gymnasiet får hon strax nya vänner. Vänner som inte har samma intresse för hästar som Tilda, men de finner varandra ändå. En kille som heter Edvin börjar också i klassen. Det visar sig att han också är intresserad av hästar och ridning. Dessutom är han lycklig ägare till Joker, som han tävlar i hoppning med. Vi för följa Tilda och hennes vänner när de pluggar, umgås och sköter sina hästar. Tilda får möjlighet att tävla Nova i större klasser och det går riktigt bra, men lyckan varar inte för evigt. Dessutom upptäcker Tilda snart att allt inte står rätt till med Edvin. Någonting är väldigt fel. Snart ställs allt på sin spets och Tilda bestämmer sig för att agera.

Denna boken innehåller det mesta som utgör en fantastisk hästbok. Den innehåller  vänskap, spänning, glädje, sorg och inte minst kärleken till hästen. Det är hjärte värmande att läsa om hur Nova och Tilda utvecklas tillsammans. De har ett väldigt fint samspel mellan varandra. Boken har en fin och lättläst text. Tankar och känslor är bra beskrivna. Jag tycker att Tilda många gånger reagerar och handlar på ett bra och moget sätt, trots att hon inte har det så lätt. Edvins situation är inte heller lätt, och det gjorde ont att läsa om. Jag tänkte också på hur det kan vara att umgås med kompisar, som inte har riktigt samma intresse som en själv. Jag tyckte det var bra att boken är skriven för de som är lite äldre. Det finns inte så många bra hästböcker för den lite äldre läsarskaran. En mysig hästbok som jag tyckte väldigt mycket om att läsa. Boken har ett väldigt fint bokomslag och får ❤❤❤❤❤/5 av mig.

Mitt favorit ställe ur boken;

"Shit, vad bra hon gick!"

Angela klappar om Nova samtidigt som hon måste henne med morotsbitar. Nova mumsar i sig så att det skummar om mulen på henne och ser ut att vara mycket nöjd med sig själv. Själv koncentrerar jag mig på att andas. Lugnt och djupt. Jag tror jag glömde bort det lite inne på banan. 

Men Angela har rätt. Nova gick bra. Skitbra. Felfritt både i första och andra fasen. Inte en enda gång rusade hon iväg, fast det kändes som om hon var på vippen att göra det. Jag har ingen aning om vad tiden blev, jag satsade mer på att rida säkert än på att rida snabbt, vågade inte riktigt chansa i svängarna, men fördelen med Nova är att hon har ganska högt grundregel, så kanske tiden räcker till ändå. Det är tio startande i klassen, och en hel del mer erfarna ekipage, men man kan väl hoppas...

Sen måste Angela skynda sig iväg för att rida fram Merry och jag skrittar av Nova. Hon är inte ens särskilt svettig och skulle nog orka gå en klass till, men frågan är om jag gör det. Jag tycker nog att vi gjort tillräckligt bra ifrån oss redan.

"Snyggt ridet. Igen. Och det är ingen ironi den här gången heller."

Jag tittar förvirrat upp och ser Edvin och Joker skrittande emot mig. Så han såg alltså.

"Eh, tack."

"Är det din häst?" 

Jag skakar på huvudet.

"Nej, tyvärr. Nova står på ridskolan."

"Hon är jättefin."

"Tack."

Jag stryker Nova över halsen, glad över berömmet trots att hon inte är min. Just nu är jag så ruskigt stolt över henne att det kan kvitta. 

Joker och Edvin är fina de med. Joker med vitt schabrak med svarta kantband och nyputsat svart träns, Edvin i vita ridbyxor och kavaj. Jag har bara ett par ridbyxor. Mörkgrå. En praktisk färg enligt mamma, eftersom smuts inte syns särskilt mycket. Visserligen är det här bara en klubbtävling, så det är inget krav på att klä upp sig, men ändå. De ser ungefär tusen gånger proffsigare ut än jag och Nova. De är tusen gånger proffsigare. Jag och Nova ser ut som det vi är. Ett ridskoleekipage. Det spelar ingen roll att vi är med i samma tävling, Edvin och jag spelar ändå inte i samma division.

Från baksidan;

Tildas högsta dröm är en egen häst. Helst Nova, som är hennes favorit på ridskolan. Men hon vet att det aldrig kommer att hända. Det finns helt enkelt inte pengar till en häst. Det finns knappt ens pengar till mat och hyra.

När Tilda börjar gymnasiet träffar hon Edvin. De visar sig ha en hel del gemensamt. Men till skillnad från Tilda så har Edvin en egen häst. Han har möjlighet att träna och tävla och göra allt det som bara Tilda bara fantiserar om. Men allt är inte som det ska med Edvin. I bakgrunden finns hans pappa med sina höga krav och samvetslösa metoder. Ingen orkar riktigt ta striden när Börje Erlandsson drar igång.

När Tilda plötsligt hamnar i korselden inser hon att hon måste agera, trots att det skrämmer henne. Men vad kan hon som bara är en ridskoleryttare egentligen göra. 

  Ha en trevlig dag!🐎

Kram Ninni

Brudnäbben en spökhistoria

Jag har läst "Brudnäbben en spökhistoria" av Elisabeth Sommarström, utgiven av Kikkuli förlag. Boken är skriven för 12-15 år. Hon har tidigare gett ut "Ponnyn som kunde skratta och gråta" genom samma förlag. Författaren har kombinerat en hästbok och spökhistoria i ett. Denna historia är riktigt spännande och den förmedlar också det underbara med att vara med hästar. Man önskade man var med där, bland uteritter och hästskötsel. Författaren lyckades också på ett bra sätt förmedla hur det känns att vara tonåring. Ibland bråkar man med varandra och gör saker man egentligen inte vill. Där grupptrycket spelar stor roll, men också att man ibland måste vara modig och våga göra svåra saker. Hon förmedlar också hur det kan vara att bli kär för första gången. Gillar ni en bra hästbok så kan jag varmt rekommenderar denna. Jag hade gärna läst denna bok om och om igen. Boken får 🐴🐴🐴🐴🐴/5.

Mitt favoritställe ur boken; Det kändes annorlunda när jag släppte Honey i hagen den kvällen. Jag kände en ny samhörighet med henne och det var ömsesidigt. Jag kan inte förklara hur det kom sig den fanns bara där. En känsla av närhet, förståelse och respekt som vi delade, Honey och jag. Den där galoppen när vi kände oss så levande och förenades som ett enda väsen, den förändrade allt. Jag såg på Honey med nya ögon och det var som hon sa till mig:

Du lät mig sträcka ut utan att hindra mig och du behärskade situationen när jag trilskades. Du fick mig att slappna av och använda min kropp på rätt sätt och därför litar jag på dig. 

Jag sparade den känslan i mitt hjärta och tänkte att den kunde bli bra att ha för att plocka fram vid behov. Solen sjönk bakom skogsbrynet och den gula månen avtecknade sig över sjön men i den stunden ville jag inte tänka på de fasor som väntade så snart det blev natt. Jag ville bara dra ut på ögonblicket när jag kramade Honey och hon dröjde sig kvar hos mig, fastän jag lossat grimman och ingenting hindrade henne från att följa efter de andra hästarna.

Från baksidan; Det är sommarlov och året är 1974. Radion spelar disco musik och Svensktopps-låtar, televisionen har bara två kanaler och det har börjat bli poppis att rida på ridskola. 

Jenny, 13 år och hennes bästis Fia åker till Ekehovs slott på ridläger men det som skulle bli en ljus och glädjefylld vecka, utvecklar sig till något helt annat. Det vilar ett hotfullt mörker över den drömlikt vackra gården som ger Jenny kalla kårar i sensommarvärmen. Vem är kvinnan i fönstret? Vad är det den stränga ridläraren är så rädd för? Och vad var det som hände på slottet för 200 år sen, som ingen vill prata om?

Jenny dras motvilligt in i ett historiskt drama och börjar inse att hon inte hamnat på Ekehov av en slump. Hon ser tecken som förebådar något fasansfullt, samtidigt som hon måste hantera sin svekfulla vännina och de lömska intrigerna i gruppen av tonåringar.

Men där finns även de älskade hästarna, magiska ögonblick, äventyrliga ridturer och en växande insikt hos Jenny om att man ibland måste våga göra det man är allra mest rädd för.

Ha en fin kväll

Kram Nina

 

Sluta spela! Sluta störa!

"Sluta spela! Sluta störa!" är skriven av Jenny Alm Dahlgren. Illustratör är Mats Molid och boken är utgiven av Kikkuli förlag. Bilder bok för barn 6-9 år. Denna pedagogiska barnbok tar upp ett problem som blir allt vanligare idag. Man spelar spel på sin mobil och man kan inte sluta, utan man måste bara spela en runda till och en till. Boken berör både barnet och den vuxnes mobil användande på ett rakt och ärligt sätt. På grund av dessa mobil spel har man slutat att göra andra viktiga saker som att umgås. Jag kan verkligen känna igen mig i detta problem och säkert många med mig. Dessa spel har börjat ta över helt. Jag tycker boken är väldigt tankeväckande. Längst bak finns viktiga frågor, till både barn och vuxna.  T ex varför det kan vara svårt att sluta spela. Hur kan man be barnet avsluta sitt spel på ett bra sätt? I boken tar mamman bara ifrån Kimmy mobilen. Vad är rätt och vad är fel? Jag tror det är viktigt att tala om en stund före, att om en kvart t ex är det dags att sluta spela. Att man förbereder barnet i god tid före  t ex att det är dags för mat eller läggdags osv. När Kimmys mamma har tagit telefonen, försöker Kimmy ta den tillbaka. Mamman vill också prata om skärmtid. När man märker att telefon spelandet har börjat bli ett beroende, är det väldigt viktigt att bryta detta med andra aktiviteter. Det tycker jag att mamman försöker göra, genom att de spelar kort tillsammans i stället. Jag tycker detta är en viktig bok och jag kan verkligen rekommendera er att läsa den. Boken är tankeväckande så den får ❤❤❤❤❤/5.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kramizar Nina

Från baksidan;
Kimmy tycker det är roligt att spela på mammas telefon. Och jätte viktigt. Dumma mamma verkar inte förstå det! Hon tycker det är roligare att spela kort och viktigare att prata om skärmregler. Det är i alla fall vad hon säger..