🌿 En vacker plats för både sinne och själ – mina tankar om Lightspread

Det finns platser som man bara råkar snubbla över – och så stannar man kvar lite längre än man tänkt.

Inte för att man måste. Utan för att det känns.

För att något i det stillsamma, vackra och genomtänkta får hjärtat att slå lite lugnare.

Så var det för mig när jag hittade Lightspread.

Det är egentligen svårt att sätta ord på varför vissa saker tilltalar en på djupet.

Men jag vet att jag dras till det som känns äkta.

Till det som rymmer något mer än bara funktion.

Och på Lightspread finns den där känslan av omtanke.

Som om någon faktiskt har tänkt: ”Vad behöver vi – inte bara för att överleva – utan för att må bra, på riktigt?”

Här finns vackra ting, ja. Kläder, accessoarer, hudvård, dofter.

Men det är inte det som gör att jag återvänder.

Det är helheten.

Det är stämningen.

Det är det lilla andetaget mellan intrycken – det där utrymmet där man får vara.

Där skönhet inte skriker, utan viskar.

Där självkärlek inte handlar om prestation, utan om närvaro.

Jag tror vi behöver fler sådana platser.

Särskilt när livet ibland känns kantigt, högljutt eller kravfyllt.

Då blir de här små trygga hörnen – de vi hittar på oväntade platser – som mjuka vilopunkter i vardagen.

Och kanske är det just det som gör Lightspread så speciellt för mig.

Att det inte bara är en butik.

Utan en påminnelse om att även det lilla, det vackra och det varsamma får ta plats.

Att vi får ta plats. Precis som vi är.

Med vår längtan efter skönhet, vår önskan om stillhet och vår tro på att små saker gör stor skillnad.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 💛

💫 Blogginlägg – Tacksamhetsglimt i vardagen

Ibland stannar man upp och undrar… händer det verkligen något fint i mitt liv?

Och så ser man sig omkring och inser – jo, det gör det.

Det har det faktiskt gjort hela tiden.

De senaste månaderna har gett mig nya möjligheter som jag är innerligt tacksam för.

Jag har fått chansen att arbeta med Lightspread och deras vackra produkter,

och jag har börjat utforska LiveGood – där naturens hälsa möter omtanke,

och FM:s underbara dofter som sprider glädje i vardagen.

Och tänk – det finns fortfarande så många produkter kvar att upptäcka! 🌿✨

En annan dröm som blivit verklighet är att jag har kommit in på

Linnéuniversitetets kurs i skrivande för barn – något jag länge önskat.

Jag har också fått nya fina bekantskaper längs vägen,

och jag ser med glädje på hur mina barn får ge sig ut på egna små äventyr i sommar.

📚 Jag har haft turen att få hem böcker från författare och förlag,

🐾 jag har mina älskade husdjur som ger så mycket kärlek,

❤️ och en man jag älskar – tillsammans med våra barn som är så omtänksamma och varma.

Jag ville bara lyfta det idag.

För ibland glömmer man att se de där ljuspunkterna –

men de finns där.

Och just idag känner jag mig tacksam. På riktigt.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Lås upp kraften i Himalayans Shilajit och Ekologisk Sjömosse

✨ Upptäck naturens bäst bevarade hemlighet för vitalitet och välmående! ✨

Stärk din hälsa och energi med naturens mest kraftfulla duo! LiveGoods kapslar med Himalayan Shilajit och Ekologisk Sjömosse kombinerar två av jordens mest potenta ingredienser för att ge enastående stöd till både kropp och sinne.

Huvudsakliga fördelar:

🧠 Stöd för nervsystemet & kognitiv funktion

Shilajit och Sjömosse är rika på spårämnen, fulvosyra och jod – allt som behövs för att hålla hjärnan i toppform och nervsystemet i balans. Släpp lös den dolda superkraften i detta Himalayanska mirakel! Få bättre fokus, skarpare minne och klarare tankar – samtidigt som du skyddar din hjärna mot stress och oxidativ skada.

💪 Hormonbalans & stöd för sköldkörteln

Tillsammans är Shilajit och Sjömosse en kraftfull kombination för att reglera hormoner. Sjömosse är naturligt rik på jod och främjar en hälsosam sköldkörtelfunktion – viktigt för ämnesomsättning, energinivåer och allmänt välbefinnande. Shilajit hjälper till att balansera testosteron och östrogen – för både kvinnor och män.

💑 Stärk sexuell hälsa & fertilitet

Vill du förbättra din fertilitet och libido på ett naturligt sätt? Shilajit har visat sig öka testosteronnivåerna hos män och stödja ägglossningen hos kvinnor. Mer energi, ökad uthållighet och en naturligt stärkt sexlust – för alla.

🌿 Mage & matsmältning i balans

Sjömosse fungerar som ett naturligt prebiotikum och ger näring åt de goda bakterierna i magen. Den bidrar till ökad produktion av butyrat – vilket gynnar tarmfloran, förbättrar matsmältningen och ökar näringsupptaget.

💖 Kolesterol & hjärthälsa

Tillsammans hjälper Shilajit och Sjömosse till att upprätthålla ett friskt hjärta genom att balansera kolesterolnivåerna. Shilajit har visat sig sänka LDL (det "dåliga" kolesterolet) och höja HDL (det "goda") – vilket minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom.

🌱 Naturlig detox & rengöring

Både Shilajit och Sjömosse är kända för sina utrensande egenskaper. Sjömosse hjälper kroppen att bli av med toxiner och stöttar leverfunktionen, medan Shilajits antioxidanter skyddar cellerna och bidrar till inre renhet och vitalitet.

✨ Bli medlem idag, jag välkomnar dig gärna till vår hälsosamma gemenskap. ✨

För mer information – klicka på länken LiveGood

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

💔 Blogginlägg-När jag inte längre orkar vara den mamman jag en gång var

Ibland känner jag mig som världens sämsta mamma. Inte för att jag inte älskar mina barn – tvärtom, de är hela mitt hjärta. Men när värken slår till, eller när den där förlamande tröttheten tar över min kropp, så orkar jag inte längre vara glad, lekfull eller baka kakor som jag brukade. Jag orkar inte alltid svara med ett leende.

Och då kommer det dåliga samvetet som ett åskmoln över hjärtat.

Jag minns den där pigga mamman jag en gång var. Hon som följde barnen till skolan varje dag. Som lekte i timmar i parken. Som skrattade, planerade picknickar, bakade bullar och satt uppe för att höra om drömmar och hemligheter. Hon fanns där – fullt ut.

Sen kom branden 2013.

Och med den förlorade jag inte bara vårt hem. Jag förlorade min son. Och med honom... min livsglädje.

Allt förändrades. Sorg är inte bara en känsla, den är som en skugga som följer varje steg. Den tar plats i kroppen, i själen, i vardagen.

Och fastän jag vet att jag gör så gott jag kan – fastän jag vet att kärleken till mina barn aldrig minskat – så känns det ändå ibland som om jag svikit.

Men kanske... kanske finns det ändå en annan sorts styrka i att fortsätta älska, fastän man själv går sönder inuti.

Till dig som känner igen dig: Du är inte ensam. Och du är inte en dålig mamma. Du är en mamma som kämpar. Med ett hjärta fullt av både sorg och kärlek.

❤️

💔 Dikt: När jag inte längre orkar som 

förr

Det finns dagar då jag inte orkar

inte som förr, när jag sprang med er i solskenet

när skratten kom lätt och bullarna jäste i ugnen

och jag var mamman som alltid fanns där.

Nu bär jag värk i kroppen

och en sorg i själen som aldrig vill släppa taget.

Tröttheten är som en skugga

som drar ner gardinerna för livet.

Jag saknar henne –

hon jag en gång var.

Den glada, den starka,

hon som följde till skolan, som höll handen,

som byggde världar av sand och skratt.

Men något brast 2013.

När lågorna tog vårt hem

och himlen tog mitt barn

då föll också en bit av mig.

Sedan dess har jag kämpat

att vara mamma mitt i mörkret

att ge kärlek fast hjärtat blöder

att andas för er skull, fast luften ibland tar slut.

Och ändå –

kanske är det just i det

som modet bor.

Att älska, även när det gör ont.

Att stanna, även när man vill försvinna.

Att viska "jag älskar dig"

fast rösten är trött av gråt.

Jag är inte perfekt.

Men jag är mamma.

Och jag älskar er.

Alltid.

Alltid.

Varma kramar till dig som orkar en stund i 

taget. Du gör mer än du tror.

Ha en fin dag!

Kram Nina 

📝 Blogginlägg

I natt blev det inte mycket sömn. Vår älskade gammelhund Skrilex, som snart fyller 13, var ovanligt trött. Kanske är det bara värmen – det hoppas jag innerligt. Han äter och dricker som han ska, men det går lite långsammare nu. Han vilar mer. Jag ser det.

Skrilex har alltid varit en pigg, frisk och lycklig hund. Så många år av bus, glädje, och närhet. Och ja, en hel del gråa hårstrån har han nog gett mig också. Men mest har han gett kärlek. ❤️

Han älskar snö. Det är nog hans bästa årstid – han rullar sig med lycklig min och försöker äta så mycket han bara kan av den där kalla, vita världen ❄️ Och på kvällarna? Då har han alltid sökt sig till mig. Dela kudde har varit en självklarhet. Så många nätter har vi legat där tillsammans, jag och min bästa vän 🐾

Men bada… det har han aldrig tyckt om 😅 En blöt hund är en sur hund, om man frågar Skrilex.

Tanken på att vi en dag måste säga hejdå river i hjärtat. Han kommer lämna ett tomrum som inte går att fylla. Men än är han här. Och det är jag så tacksam för. Jag vill få ännu ett år med honom. Få skratta åt hans snöbus, vakna med hans huvud mot min kind, känna hans trygghet nära.

För det är så med hundar. De ger allt. Och för mig är Skrilex inte bara en hund – han är en del av mitt hjärta.

🌙 Till Skrilex

Du har tassat vid min sida i så många år,

gett mig skratt, kärlek – och några gråa hår.

Med nosen mot kudden, så trygg där du låg,

har du tröstat i tystnad när världen var svag.

I snön blev du ung, ett barn i galopp,

du rullade lyckligt och åt tills det stopp.

Men bad? Nej tack – det är inte för dig,

du skakar på kroppen och flyr din väg.

Din blick är så klok, så varm och så sann,

som om du förstår mig bättre än nån annan kan.

Du är mer än en hund, du är själ och familj,

ett hjärta på fyra ben, ett mirakel så mild.

En dag ska du vila där stjärnorna bor,

men ännu finns tid, ännu finns spår.

Och varje minut vi får vara två

är en gåva jag bär på – och aldrig vill gå.

Ha en fortsatt fin dag!

Kram Nina 

När sorgen aldrig riktigt släpper taget

Det finns en sorg som aldrig lämnar.

En tom plats i mitt hjärta sedan vi förlorade vår son 2013.

En sorg som lagt sig som en skugga över allt annat.

Jag har utvecklat PTSD, bär på katastroftankar och en rädsla för att släppa in människor. Fast jag längtar efter vänskap. Jag drömde ju om det som liten – en trygg vänkrets där jag fick vara jag. Men livet ville annorlunda.

Värken och sömnrubbningarna gör att jag inte kan arbeta, vilket gör att ekonomin också ständigt är en källa till stress. När man väl har möjlighet att göra något litet roligt – då slår verkligheten tillbaka med obetalda räkningar eller annat som faller sönder.

Och samtidigt säger myndigheter: ”Du kan visst jobba.”

Läkare som inte lyssnar. System som inte förstår.

Det är tröttsamt att ständigt behöva kämpa bara för att bli tagen på allvar.

Ibland vill man bara få gnälla av sig.

Säga att det är tungt.

Att det gör ont.

Att man är trött.

Och få känna att det är okej att känna så.

För det är det.

Jag behöver inte alltid vara stark.

Och inte du heller. 🫶

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

När barndomens sår blir skuggor i vardagen 🌑✨

Barndomsupplevelser kan påverka oss på sätt som vi kanske inte förstod då – och ibland inte heller förstår fullt ut idag. För mig har det inneburit en rädsla som smyger sig på i sociala situationer. En rädsla som gör det svårt att ta kontakt med nya människor, att gå ut bland folk, eller ens att passera någon på stan utan att känna hjärtat slå snabbare. 💓😟 Att tala i telefon kan kännas överväldigande, som att plötsligt stå under strålkastarljus. 📞💡

Den rädslan är inte bara blyghet eller osäkerhet – den är en skyddsmekanism som byggts upp under barndomen, när jag lärde mig att världen kunde vara oförutsägbar och ibland skrämmande. När ögon som rullade med hånfulla blickar, fniss eller avvisande kroppsspråk gjorde att jag ville krympa, gömma mig, eller bli osynlig. 👀❌😔

Att leva med socialfobi är som att gå runt med en inre mur. Den skyddar, men den isolerar också. Den gör att varje nytt möte kan kännas som en kamp. ⚔️🧱 Men det betyder inte att man är svag – tvärtom. Att möta den rädslan, att ens erkänna den, är mod. Det är början på en väg mot mer trygghet. 🌈🦋

Jag försöker att ta små steg varje dag. Att inte döma mig själv för rädslan. Att tillåta mig att känna, men också att sakta bygga upp min trygghet igen. Det är inte alltid lätt, men varje litet steg är en seger. 👣💪

Till dig som känner likadant: du är inte ensam. Din rädsla är förståelig och mänsklig. Och du är värdefull precis som du är, med all din styrka och sårbarhet. 💛🤗

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

🌟 Blogginlägg: Lightspreads produkter – för både själ och stil 🌸

Det finns något alldeles speciellt med produkter som både känns och ser bra ut. Hos Lightspread hittar jag just det – ett vackert sortiment som rymmer både komfort, självkärlek och elegans ✨

Här finns allt från mysiga lounge-set att krypa upp i under regniga dagar ☕💙 till sensuella spetsplagg som påminner oss om att vi är värda att känna oss vackra – oavsett anledning eller dag.

Accessoarerna talar också sitt eget språk – guldglänsande smycken som bär på styrka och skönhet, väskor som bär både våra drömmar och vår vardag, och inspirerande muggar och glas med små påminnelser om vår inre kraft 💪💛

Det här är inte bara produkter – det är små glimtar av omtanke, både till dig själv och andra. En vänlig hand på axeln, en mjuk tröja runt kroppen, ett leende i spegeln 💖

💫 Lightspread – för dig som vill klä både kroppen och själen med kärlek. 💫

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

✏️ Blogginlägg: När grupparbetet blev ett sår

Det skulle vara utvecklande. Roligt. En chans att lära sig samarbeta och lösa uppgifter tillsammans. Det hette “grupparbete” – men för vissa av oss blev det början på något helt annat.

Jag minns känslan så tydligt. Redan nervös innan vi ens börjat. Rädd att inte bli vald. Rädd att bli placerad i en grupp där jag inte kände mig välkommen. Och när vi väl skulle stå där, inför klassen, med vår presentation...

…då kom ögonrullningarna. Viskningarna. De där små fnissen som gjorde så ont. De var kanske små för dem – men de var stora för mig. Som att jag redan var till besvär. Som att jag inte hörde dit.

Det gör något med ett barnhjärta, att känna sig som ett störningsmoment. Att se sig själv i andras suckar.

Grupparbetet blev aldrig en plats för gemenskap. Det blev en plats där jag lärde mig att bli tystare. Att göra jobbet själv. Att inte tro att jag hade något att komma med.

Och ändå stod jag där. Varje gång. Hoppades på att det kanske skulle bli annorlunda den här gången.

Det är många år sedan nu. Men känslan sitter kvar. Och jag vet att jag inte är ensam.

Till dig som också minns: du gjorde så gott du kunde. Du var modig. Och du förtjänade så mycket mer än det där fnisset i bakgrunden.

💔

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💔 När man aldrig blir vald – om smärtan i att stå utanför 💔

Det finns en sorts tyst sorg som många bär på, men sällan pratar om.

Den där känslan av att alltid stå lite vid sidan av. Att inte vara den som blir tillfrågad först. Inte den som någon tänker på när grupper formas, eller fester planeras, eller samtal förs.

Att känna sig som ett tredje hjul, som någon som råkar vara där – men inte riktigt hör dit.

Jag tror vi är många som vet hur det känns.

Att bli vald sist på gympan.

Att inte få vara med i samtalet.

Att sitta tyst vid bordet och låtsas att man inte bryr sig.

Att gå hem med en klump i magen och undra vad man gör för fel.

Det gör något med en.

Självförtroendet krymper. Självbilden suddas ut.

Och man börjar tro på den lögn som smyger sig in: att man inte räcker till.

Men vet du?

Det är inte du som är fel.

Det är inte ditt hjärta som är för mycket – det är deras blickar som är för små.

Du har en plats här.

Du har ett värde som inte avgörs av andras val.

Du bär en egen lyskraft, även om den inte alltid blir sedd direkt.

Och du förtjänar att få vara med – på riktigt. ❤️

Till dig som känt dig ensam: Jag ser dig. Jag känner med dig. Och jag hoppas att du snart får känna värmen från någon som säger:

“Jag är glad att just du är här.”

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

🌟 Att skapa mål och drömmar – för hjärtat, för själen 🌟

Vi bär alla på något mer – en längtan, en idé, en gnista som viskar: ”Det här vill jag göra, det här vill jag uppleva.”

Att ha mål och drömmar är inte bara något vi bör ha, det är något vi förtjänar att ge oss själva.

Mål hjälper oss att ta riktning, medan drömmar ger våra dagar färg och hopp.

Ibland är drömmarna stora, ibland små. Ibland känns de långt borta, men ofta räcker det med ett litet steg – ett samtal, en anteckning, ett beslut – för att börja närma sig dem.

💖 Jag tror att när vi börjar formulera vad vi verkligen längtar efter, börjar något nytt spira inom oss.

Vi vågar tro lite mer på att det finns något vackert som väntar. Och viktigast av allt: vi vågar tro på oss själva.

Så skriv ner dina mål. Våga dröm stort. Tro på det lilla fröet.

Det är just där – i hjärtats trädgård – som allt börjar gro. 🌸✨

Varm kram från mig till dig 🤍

Nina

Tvillinghämnd

"Tvillinghämnd" av Anette Jacobsson utgiven av JW förlag. Bokrecension; Just när livet känns tryggt och skönt, har en pandemi drabbat världen och även Sverige. Benjamin och hans bästa kompis, Marcel, har båda smittats av sjukdomen. Det bidrar till oväntade händelser som omkullkastar Benjamin och hans familjs liv. Plötsligt dyker en kvinna från Benjamins förflutna upp, vilket kommer att ställa till med en hel del kaos. Kvinnan nästlar sig nämligen in i Benjamins familj. Benjamin tycker både kvinnan och situationen känns obehaglig, medan flickvännen, Anja, tycker bara det är skönt med lite extra hjälp. De båda kvinnorna blir snabbt vänner, till Benjamins bestörtning. Benjamin lyckas äntligen övertala Anja, att de ska åka till Italien på semester, tillsammans med adoptivsonen Eddie. På deras resa till Italien fortsätter oförutsedda händelser att inträffa, vilket får paret att vända sig till polisen. De får dock hjälp från oväntat håll. Men vem är det egentligen som ligger bakom alla bekymmer?

Detta är en riktigt bra och spännande bladvändare! Tempot är högt, och det gör att läsningen flyter på i snabb takt. Detta är också den fristående fortsättningen på "Tvillingblod" som jag också läst och recenserat. Vi får även denna gång följa de båda tvillingarna, Benjamin och Fabian. Benjamin lever ett nu vanligt svenson liv. Medan Fabian nästan inte överlever sviterna, från sina skador han ådragit sig i det militära. Benjamins perfekta tillvaron blir kaos, under en sårbar tid. Vad gör man i en sådan situation? Jo man flyr, och det är precis det som Benjamin och hans familj gör. Vi får nu följa familjen från Stockholm, genom Europa, ner till Italien och Frankrike. Oväntade händelser resulterar att Benjamin tar kontakt med sin komplicerade bror. Ska de överbrygga de våldsamma händelser, i det förflutna, som gjorde att de slutade umgås. Och ska de äntligen hittat tillbaka till varandra? Jag gillar hur författaren bygger upp spänningen, och hur hon gestaltar de olika karaktärerna och miljöerna runt omkring karaktärerna. Detta är en berättelse om kärleken till familjen, och om det speciella band som tvillingar har, familjehemligheter, och där hämden inte är allt för långt borta. Även denna spännande thriller får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 6

Klockan var strax efter sju på kvällen när vi gick mit Marcels lägenhet. 

Solstrålarna lyste upp vår annars ganska så mörka gata men den starka vårsolen skulle försvinna bakom hustaken. De ljusa kvällarna hade inte infunnit sig än.

Efter knappt tio minuter var vi framme vid det höga grå stenhuset där Marcel bott. Jag slog vant in portkoden 1923, vilket var året när huset byggts. Gnisslet i den gistna exporten var bekant och som en kär gammal vän som tog emot oss. En unken doft kom från en öppen dörr som ledde ner till husets källarförråd och det hördes höga röster därifrån. Jag hoppades innerligt att ingen granne skulle komma upp från källartrappan och fråga efter Marcel.

Jag skyndade mig fram till den trånga gallerhissen och jagade på Anja och Eddie. Det gnällde judligt i det gamla hissmaskineriet under uppfärden. Vi stod tätt intill varandra. Hissen stannade till med ett ryck och jag sköt upp den rostiga, tröga gallerdörren. När vi klev ut bara några steg från Marcels lägenhet ökade mina hjärtslag. Vi skulle mötas av en tom lägenhet. Pulsen bultade ända upp i huvudet när jag låste upp ytterdörren med darrande hand. Anjas blick var lugn när våra ögon möttes och hon la sin hand på min arm och gav den ett mjukt tryck. 

"Du fixar det här", viskade hon i mitt öra.

Jag nickade, svalde hårt och bet ihop käkarna. 

"Jag vill gå hem", muttrade Eddie och fortsatte med att säga att vi inte borde vara här när Marcel var död.

Axlarna hade sjunkit på honom och underläppen darrade när hans lilla hand tog tag i min. Jag kramade om den mjukt och sa att det var sorgligt att Marcel inte fanns där nu men att allt skulle gå bra. Ett skarpt ljus silade in i hallen från ett fönster i vardagsrummet och ljuset gnistrade i ett metallspänne på en brun cowboyhatt som låg på hatthyllan. Jag visste att Marcel köpt hatten i Texas under en av sina långresor och hade även sett honom i den. Den hade klätt honom. 

Baksidetext; "Nej, ni får inte göra så här!" skrek hon och ögonen glödde. Anja var bestört över Olivias starka reaktion, tyst och tårögd såg hon på den kaotiska scenen. 

Efter en stund av gråt och höga skrik stormade Olivia ut ur lägenheten. Hon drämde igen ytterdörren med enhård smäll.

Hur kunde allt bli så fel? I ett desperat försök att fly från ett kaos hemma reser Benjamin och hans familj till Italien. Men istället hanmar de i ett nytt inferno. När allt verkar hopplöst och förlorat, dyker oväntad hjälp upp - men kommer det att räcka?  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs också min recension av "Tvillingblod" här

Stärk dig själv – känn skillnaden 💚

Ibland behöver vi bara en liten påminnelse om att ge kroppen lite extra kärlek – och det kan faktiskt börja med en droppe.

Denna naturliga blandning med ginseng, epimedium och ginkgo är skapad för att ge ny energi, stärka din inre balans och väcka livskraften – både fysiskt och mentalt.

🌿 Ginseng ger energi och hjälper dig stå emot stress

🌿 Epimedium stärker libido, blodcirkulation och hormonbalans

🌿 Ginkgo främjar blodflöde och mental skärpa

Tillsammans skapar de en kraftfull effekt för hela dig – kropp, sinne och närhet i harmoni. 💫

En liten flaska – men stor kraft.

För dig som vill känna dig mer levande, fokuserad och i kontakt med dig själv. 💛

Lightspread.no 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Murarna mellan oss

"Murarna mellan oss" av Johanna Sernelin, utgiven av Pirat förlag. Bokrecension; Lokalreportern Jonas är tillsammans med Ellen. Men Ellen bär på ett svårt trauma, som b la resulterar i svåra mardrömmar. En dag blir Jonas kontaktad av en kvinna vid namn, Carina Falkman. Hon sitter av ett livstidsbaserat fängelsestraff, och längtar nu efter frihet, tillika att få träffa sin dotter. Carina sköt kallblodigt sin make, som var polis, framför sin då nio år gamla dotter. En mor förlorade sin enda son, en syster sin älskade bror. Men vem var han egentligen, Polisen? Var han verkligen så fantastisk som det låter gällande, eller? Carina vill berätta sin historia för honom, om vad som egentligen hände den där dagen för tjugo år sedan. Det som vid första ögonkastet verkar vara ett kallblodigt mord, utan direkt motiv, visar sig vara allt annat än det. Medan Jonas nystar i fallet, växer en helt annan bild fram. Samtidigt hoppas Carina med sin berättelse att hennes dotter ska förlåta henne. Det enda som kan leda till en försoning mellan dem, är att sanningen kommer fram. Jonas funderar över Carinas okända dotter. Kanske kan hon sitta på svaren? Hon var ju trots allt där då Carina sköt sin make. Men vart är hon? Är hon inlagd på en psykavdelning? Lever hon ens? Eftersökningarna leder ingenstans. Utan att ana det har han sanningen inom räckhåll. 

Wow, vilken kanon bra bok! Författaren skriver så medryckande, att man har svårt att lägga ifrån sig boken. Jag varnar för sträckläsning! Jag läste nämligen mer än halva boken på en kväll. Boken fångar mig som läsare, redan från första kapitlet. Boken är otroligt välskriven, och jag gillar hur boken blir mer och mer spännande ju mer jag läser. Kapitlen är lagom långa och driver läsningen frammåt i snabb takt. Vissa vändningar är helt genialiska. Jag gillar hur författaren bygger upp historien runt händelsen för tjugo år sedan, och hur hon låter oss lära känna de olika karaktärerna bit för bit, samtidigt som sanningen också kommer fram, sakta men säkert. Fina och välgjorda miljöbeskrivningar. Detta är en bok som handlar om att man ibland måste ta till drastiska åtgärder, för att skydda dem man älskar. Även om man kanske måste ljuga för att skydda dem. Samtidigt som en mor och en dotter längtar efter att få vara nära varandra. Man berörs av de olika karaktärerna och deras historia. Och denna historia visar att murar kan rivas ner och att man kan få försoning, om man bara vågar berätta. Missa inte denna spännande thriller. Jag ser fram emot fler böcker av författaren. ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

11

MOTELLET LIGGER LÄNGS med trafikleden. Det är sjyst ändå för 658 kronor natten. Det ligger en korvkiosk intill och en bensinmack med butik en bit bort. Wifi. Det är viktigt. 

Jonas har inte riktigt ro till att börja skriva än. Det finns mer att gräva fram om fallet och han frågar efter Hörnet, som Ulla sa att Peter brukade besöka på lediga lördagar. 

Snubben i receptionen tittar upp från sin telefon. "Va?" "Hörnet", upprepar Jonas. "Det ska vara en pub med biljard." Snubbens blick sänker sig mot skärmen igen, och Jonas hinner svära inombords. Fan också. Såklart att stället inte finns kvar. 

"Jorå", säger snubben. "Behöver du vägbeskrivning?" Helt otrolig, tänker Jonas som leende hoppar in i bilen. Krogar kommer och går, men denna har inte ens bytt namn. Tröttheten är som bortblåst. Eller om det var en ursäkt för att slippa åka hem. 

Hörnet är en pizzeria med pub och några biljardbord. Han käkar en calzone och tar en tråkig lättöl till samtidigt som han kollar på telefonen. Inget där i fångar intresset, han borde ringa sin flickvän. Eller åtminstone sms:a. Han trummar med fingrarna på bordet. Ingen ring på vänster finger, är det på tiden? Livet ger honom snart ett ultimatum, antingen borde han fria eller lämna henne. Fyrtiokris kallas det kanske...

Tankarna byter riktning, går till Carina. Och Ulla som blev fråntagen sin enda son, och systern vars bror rycktes bort som ogräs med rötterna. 

Han klunkar i sig av ölen. Dottern. Det finns en dotter. Kanske är hon död. Kanske på någon psykavdelning. Efterskalven från Carinas dåd talar sitt tydliga språk. Han ser fram emot att träffa henne. Han vill se mördaren i ögonen, vill höra hur hon förklarar - och kanske ursäktar - sitt brott. 

Jonas hatar tanken på att en polis blev mördad. Han känner ett släktskap med yrket han själv drömde om som barn. För att inteåka tillbaka till motellet med en gång, som om han ger upp, spelar Jonas för sig själv. Kanske använder han samma stöt som Peter en gång hade gjort.

Baksidetext;

EN MAMMA DÖMD FÖR MORD. EN DOTTER SOM ÄR DJUPT TRAUMATISERAD. EN JOURNALIST PÅ JAKT EFTER SANNINGEN.

När lokalreportern Jonas får ett samtal från ett kvinnofängelse tror han först att någon skojar med honom. Carina Falkman, dömd till livstid för mordet på sin make, vill tala ut. Varför kontaktar hon honom nu, tjugo år efter brottet? Jonas börjar nysta i fallet och inser att Dennis som eventuellt kan berätta vad som hände den där dagen är parets dotter, men var finns hon?

Samtidigt vandrar Carina runt innanför fängelsemurarna och hoppas att dottern ska förlåta henne. Det enda som kan leda till försoning är att sanningen kommer fram, men sanningen kan också medföra svåra konsekvenser, och inte bara för den som ljugit. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

📖 Blogginlägg: Lightspread – något för alla

När man hittar en butik som har allt, så känns det nästan som en liten skattkarta man vill dela med sig av 💫 Lightspread är precis en sådan plats – en plats där både kvinnor och män kan hitta något som passar just deras stil, behov och vardag.

Här finns så mycket att välja på – allt från mjuka sommarklänningar och sportiga träningskläder, till strandshorts med färgstarka tryck, stilrena väskor och inspirerande muggar ☕✨. Det är något speciellt med att handla där varje produkt känns genomtänkt – som att varje plagg och detalj är utvalt för att ge oss lite mer glädje, styrka och självkärlek i vardagen 💖

Oavsett om du letar efter något bekvämt att ha på dig hemma, en uppiggande vattenflaska, ett inspirerande citat att starta dagen med, eller en gåva till någon du tycker om – så finns det hos Lightspread 🌈

💡 Väl värt ett besök, om du – precis som jag – tycker om att omge dig med saker som får dig att må bra, uttrycka din personlighet och samtidigt stötta ett varumärke som känns äkta.

👉 Har du någon favorit från Lightspread? Tipsa gärna! 💬

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Glad midsommar till alla bokälskare! 🌸📚

Så kom den – midsommaren. En tid fylld av blomsterkransar, jordgubbar, solsken (förhoppningsvis!) och den där efterlängtade känslan av lugn. 🌿✨

Jag vill ta ett ögonblick och skicka en extra varm midsommarhälsning till alla er som följer mig – bokbloggare, författare, förlag och alla andra fina bokvänner där ute. Tack för allt ni delar, skriver, recenserar, peppar och inspirerar. Det är så värdefullt att få vara en del av det här magiska bokuniversumet med er! 💛📖

Oavsett om ni dansar runt midsommarstången eller kryper upp med en bok i skuggan av en blommande syrén, så hoppas jag att ni får en riktigt fin och vilsam midsommarhelg. 💐

Och glöm inte: en riktigt bra bok passar precis lika fint till sill och färskpotatis som till kvällssolen 🌅😉

Stor midsommarkram till er alla!

/Nina

🍋 Sol i muffinsformat – citronmuffins när livet behöver lite fluff

Vissa dagar bara ropar efter något hembakat, eller hur? Och ibland vill man bara ha något enkelt, snabbt och ljuvligt gott. Då är citronmuffins rena lyckopillret i köksform 💛

Jag stod där i köket med en citron som låg och såg pigg ut – och tänkte: "Du ska få bli något vackert!" En stund senare doftade hela köket av nygräddade muffins och solig citrus 🍋✨

Dessa muffins är mjuka, saftiga och med en syrlig liten kick – perfekt till eftermiddagsfikat, picknicken eller bara som en kärleksfull överraskning till någon man tycker om.

Här kommer receptet om du också vill sprida lite solsken från ugnen:

---

CITRONMUFFINS – ca 15 st ☀️

Ingredienser:

🥚 2 ägg

🍬 2 ½ dl strösocker

🍦 2 tsk vaniljsocker

🧁 2 tsk bakpulver

🧈 100 g smör, smält

🌾 3 ½ dl vetemjöl

🥛 1 ½ dl mjölk

🍋 1 citron – rivet skal + saft

✨ Florsocker till garnering

---

Så här gör du:

1. Sätt ugnen på 200°C.

2. Vispa ägg och socker riktigt fluffigt.

3. Tillsätt vaniljsocker, bakpulver, det smälta smöret, vetemjöl och mjölk. Vispa ihop snabbt till en slät smet.

4. Riv citronskalet och pressa i saften. Rör ner i smeten.

5. Häll smeten i muffinsformar (gärna placerade i muffinsplåt så de håller formen fint). Fyll upp till 2/3.

6. Grädda mitt i ugnen i 14–16 minuter.

7. Låt svalna och pudra florsocker över – klart!

---

Och det bästa? De är lika goda dagen efter... om det nu skulle råka bli några över 😉🧁

Testa gärna och säg vad du tycker! Jag tror att de kan få även den gråaste onsdag att kännas lite mer som en picknick i solen ☀️

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

📝 Blogginlägg: "Att lära mig älska mig själv – lite mer varje dag"

Jag brukade tro att självkärlek var något man "fick till" när livet var i balans.

Att jag först behövde vara lugn, produktiv, duktig, snygg, stark – sen kunde jag vara snäll mot mig själv.

Men vet du vad jag har börjat förstå?

Det är precis tvärtom.

Självkärlek är inte något jag förtjänar när jag mår bra. Det är något jag behöver allra mest när jag inte gör det.

Det är att lägga handen på hjärtat mitt i stressen och säga:

"Jag ser dig. Du försöker. Du är okej."

Det är att inte straffa mig själv för att jag inte orkar.

Att låta mig vila, utan att be om ursäkt.

Jag övar på att vara min egen trygghet.

Att tala till mig själv som jag skulle tala till en vän.

Med värme. Med tålamod. Med kärlek, även när allt känns lite rörigt.

Och det händer något då. En stilla, inre blomning.

En mjukhet som får ta plats.

Till dig som också längtar efter att känna dig mer hemma i dig själv:

Du är inte ensam. Vi går den här vägen tillsammans – ett litet steg i taget. 💛

Varm kram,

Nina

Ett sista hopp

"Ett sista hopp" av Jessica Eriksson och Stefan Holm, utgiven av Harperlove förlag, HarperCollinsförlag. Bokrecension; I den här boken är vi tillbaka i Värmland. Men den här gången får vi följa ett helt annat par, istället för Ellinor och Felix. Nämligen Tommy och Linda. Tommy tycker att livet är perfekt, tillsammans med sambon Linda. Men vad tycker egentligen Linda? Det enda som Tommy pratar om och tänker på är stavhopp. Han tränar nämligen inför för sin sista tävling i Italien. Men nu har Linda tillslut fått nog. Hon känner sig ensam och åsidosatt. Hon tycker att hon inte känner Tommy bättre, än när de var nyförälskade i varandra. För Tommy pratar varken om sig själv, sin familj, eller något annat som är viktigt. Han undviker att svara sin syster Monkan, när hon ringer, och besöker inte ens sin pappa som är sjuk. Stavhoppningen är det enda som existerar. Därför berättar Linda för Tommy att hon har beslutat att flytta ifrån honom, och tillbaka till sin hemstad, Örnsköldsvik. Det får Tommy att tänka till. Han älskar ju Linda. Hur ska han få henne på andra tankar? Han beslutar sig därför att ta med Linda på en roadtripp genom Europa, och till veteran-EM i Italien. Men kommer tiden i bilen att få Linda på andra tankar?

Ja, hur ska man egentligen göra för att få fart på kärleken, som går på sparlåga? Kanske en roadtripp genom Europa är en bra idé? Mysigt har det här paret, i alla fall på den här resan, trots att de råkar ut för en hel del missöden. Och börjar de äntligen prata med varandra? Japp, det gör de. Om de bestämmer sig för att fortsätta tillsammans? Det vill jag lämna till dig, som läsare att ta reda på. Jag tyckte verkligen om den här boken, och tillsammans skapar författarna Jessica och Stefan med sin speciella humor, magi. Man kan helt enkelt inte bli besviken, på en bok av Jessica och Stefan. De bakar in de olika resmålen, som paret besöker i berättelsen på ett fint sätt. Jag gillar också hur de sakta får paret att öppna sig, mer och mer inför varandra. De får helt enkelt historien att låta trovärdig. Sen tycker jag också om att Linda hjälper Tommys syster att överbrygga hindren, som gör att Tommy inte har kontakt med sin sjuka pappa. Ja, den här berättelsen lämnar mig med en varm känsla. Och boken hamnar dessutom på favoritlistan av mina lästa böcker. Missa inte denna pärla eller de föregående böckerna av författarna. Jag längtar redan till nästa bok av författarduon. Denna fint förpackade och mysiga feelgood roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12 

Linda

"Framme i Göteborg", sade Tommy triumferande och uttalade som alltid stadens namn som Göttlabörg med exakt den typen av låtsasdialekt som skulle gett en tvättäkta göteborgare en stroke. "Dessutom i god tid innan färjan till Fredrikshamn avgår." 

Han nickade menande mot bilens klocka som visade på  15.45. Linda log instämmande och kände någon form av lugn lägga sig. Äntligen. Det hade varit jobbigt rätt länge. Hon hade gått och tryckt på det där med att hon ville göra slut tills allt hade briserat häromkvällen. Sedan dess hade Tommy lagt in enhögre växel, det fick hon medge. Det hade varit trevliga timmar i bilen idag.

Nu var de framme i Göteborg och här skulle deras vägar skiljas. De var dock framme i så pass god tid att de skulle hinna med en fika innan färjan avgick. Kanske en sista fika tillsammans, tänkte hon, och tanken fick det att hugga till lite i hjärtat.

När de kom tillbaka till bilen fyrtiofem minuter senare, efter var din kopp kaffe och chokladboll, var det oroväckande ödsligt vid färjelägret. 

"Är det inte lite konstigt att det bara är vi som är här?" Linda tittade undrande på Tommy som måste ha tänkt ungefär samma sak. Inga andra bilar väntade på att köra på färgan och, vad som var ännu värre, det fanns ingen färja heller. "Är du helt säker på att den skulle gå 17.00?"

"Ja, det är klart att jag är. Jag bokade biljetterna igår morse, och färjan avgår klockan fem", slog Tommy fast med exakt den tvärsäkerhet som bara en medelålders man som blir ifrågasatt kan uppbåda. 

Linda tittade på honom med höjda ögonbryn. "Och du skulle inte dubbelkolla mejlen? För säkerhes skull, menar jag?"

Tommy ryckte på axlarna, men gjorde ingen som helst ansatts att kolla överhuvudtaget, eftersom han kände sig helt säker på sin sak. Det visste hon. Istället stirrade han framför sig, ut över havet, på ett sätt som indikerade att han med tankekraft försökte få en Danmarksfärja att uppenbara sig framför dem. 

Linda mumlade något ohörbart och satte sig i bilen. Efter fem minuter med Benjamin Ingrossos senaste hitlåt som enda sällskap plockade hon tillslut fram sin mobiltelefon för att själv kontrollera det som redan var självklart.

"Båten avgick 15.00 och nästa avgår inte görren kvart över sju." Hon höll upp sin mobil mot honom, och hsn kunde inte annat än att konstatera att hon hade rätt.

Baksidetext;

Kan en roadtripp genom Europa rädda kärleken?

Tommy har allt: ett bra jobb, många vänner, sambon Linda och en lägenhet så nära idrottsarenan att han kan hoppa stavhopp när han vill. Men är livet verkligen så perfekt som det verkar?

Svaret är nej. Linda, nyinflyttad i Karlstad, känner sig ensam och börjar tvivla på sin framtid med Tommy - som verkar mer förälskad i stavhopp än i henne. Och varför pratar Tommy aldrig om sin familj eller viktiga saker. De känner inte varandra bättre än när de var nyförälskade.

När Tommy får veta hur Linda känner inser han att han måste göra något drastiskt för att rädda förhållandet. Hans lösning? En roadtripp genom Europa, med Nepal och veteran- EM i friidrott som mål. Stavarna på taket, kartan i handen och favoritmusiken i högtalarna. Många timmar på vägen där de inte kan göra annat än prata och ha det mysigt tillsammans. Vad kan gå fel?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sommarlovets första andetag ☀️🍃

Det är något magiskt med just den här tiden på året. När skolväskor läggs åt sidan, läxor ersätts av lek, och barnens skratt fyller luften som fågelsång i juni.

Idag tog Samantha, Angelique och William sitt första riktiga andetag av sommarlovet – och med det kom en stilla känsla av frihet som smittade av sig på hela hemmet.

Vi åt frukost utan stress. Ingen hade bråttom. Inga skor som skulle letas, inga matsäckar att packa. Bara vi. Och solen som letade sig in genom fönstret, som om den visste att det här var en speciell morgon.

Jag såg på dem när de sprang ut i trädgården – barfota, skrattande, som om världen låg för deras fötter. Och kanske gör den det. För sommarlov är mer än bara en paus från skolan. Det är en påminnelse om att barndomen är här och nu. Full av ögonblick som inte går att planera, men som ändå blir oförglömliga.

Vi har inga stora planer ännu. Kanske blir det en spontan glassutflykt, kanske en regnig eftermiddag med film och popcorn. Det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi får vara tillsammans – i lugnet, i buset, i det lilla.

Och mitt i allt detta känner jag en sån tacksamhet. För deras skratt. Deras nyfikenhet. Deras sätt att påminna mig om att livet är nu.

Här börjar vår sommar. Och jag ser så mycket fram emot att fylla den med minnen. 💛🌼

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En lättnadens suck och sommarens första steg ☀️💖

Efter flera månader av oro kan jag äntligen känna hur en tung börda lyfts från mina axlar. Nu är det dags att släppa taget, andas ut och njuta av sommaren som äntligen är här – tillsammans med barnens efterlängtade sommarlov. 🍦🌸

På fredag är det skolavslutning och avslutningskläderna hänger prydligt redo att kläs på mina älskade barn, som längtar efter ledighet och äventyr.

👨‍🎓 William har avslutat nian och står nu inför spännande gymnasieval och nya utmaningar.

👧 Angelique tar steget in i högstadiet, en tid av förändring och upptäckter.

🧒 Samantha kämpar vidare i trean och får gå om ett år för att komma ikapp i sin egen takt. Men det är okej, för hon är ändå världens finaste tjej – modig, stark och älskad precis som hon är. 💕

Min största önskan nu är att de alla får en sommar fylld av solsken, skratt och massor av glass 🍓🍨 – att de får skapa minnen som värmer långt in i hösten.

Att få släppa oron och bara finnas där för dem, stöttande och full av kärlek, känns som den bästa gåvan jag kan få just nu. ❤️

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💖 Känn dig vacker–varje dag! 💖

Upptäck lyxiga underkläder och snygga träningskläder hos Lightspread.no ✨👙

Känner du också att rätt underkläder kan göra hela skillnaden för hur du mår och känner dig? 💖 Det är något speciellt med att bära plagg som både känns bekväma och ser fantastiska ut. Just nu finns det jättefina och lyxiga underkläder på Lightspread.no som verkligen kan förhöja ditt självförtroende, oavsett om det är vardag 💼 eller fest 💃.

Underkläder är inte bara något man bär under kläderna – de är en liten, men viktig del av hur vi uttrycker oss själva. Hos Lightspread hittar du allt från eleganta spetsset till mer diskreta vardagsfavoriter, och allt känns genomtänkt med hög kvalitet och en lyxig känsla. ✨

Men det är inte bara underkläder som gör det värt ett besök på sidan. För dig som är modeintresserad och vill känna dig både bekväm och snygg under träningen 🏋️‍♀️, finns det också snygga träningskläder i olika stilar och färger. Perfekt för att ge extra energi och motivation till träningspasset! 💪

Och om sommaren närmar sig ☀️ – eller om du planerar en resa till någon solig strand 🏖️ – missa inte deras badkläder. De passar lika bra för den svenska sommarens lata dagar vid vattnet som för en utlandssemester i värmen. 🌴🌊

Att unna sig något fint, som både känns exklusivt och är användbart, kan vara en härlig liten boost i vardagen. Så ta en titt på Lightspread.no och hitta dina nya favoriter! 🛍️💫 klicka på bilderna så kommer ni direkt till produkten. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

✨ Ett nytt kapitel börjar – bokstavligen! 📖✍️

 🎉 En oväntad men efterlängtad start

Idag händer något jag aldrig riktigt trodde att jag skulle skriva:

Jag har börjat på universitetet. 🎓😄

Och inte vilken kurs som helst – utan en sommarkurs i skrivande för barn på Linnéuniversitetet! 📚✨

Det är första gången jag pluggar på universitetet överhuvudtaget, så det känns som en riktig milstolpe i livet. Lite pirrigt? Absolut 🫣. Väldigt roligt? O ja! Lite svårt att förstå att det är sant? Ja, det med! 😅

💭 Varför barnlitteratur?

Jag har alltid älskat att läsa och skriva. Som barn försvann jag gärna in i böckernas värld – där kunde jag resa till andra länder, träffa spännande karaktärer, bli modig, ledsen, glad och allt däremellan. 🌍📚🦄

Barnböcker har en alldeles särskild magi. ✨ De är ofta enkla på ytan – men bär på stor kraft. De kan bli ett barns första möte med fantasin, med språket, med sig själv.

Tänk att få vara en del av det. Att få skapa något som kanske, kanske får ett barn att säga:

"Kan vi läsa den igen?" 😍📖

👩‍💻 Mitt första steg som universitetsstudent

Eftersom kursen går på distans är det ingen fysisk föreläsningssal jag kliver in i – utan en digital plattform fylld med texter, instruktioner och medstudenter jag ännu inte känner. 💻🗂️📬

Men känslan? Den är på riktigt. Jag är student. Jag lär mig. Jag utvecklas. 💪🌱

Och jag känner i hela kroppen att jag är på rätt plats. ❤️

📚 Drömmen om en bokserie

Får man säga det högt? Jo, jag gör det ändå:

Jag drömmer om att skriva en barnbokserie. 🐻🚀🍕

Kanske om en envis nallebjörn.

Kanske om ett barn som startar pizzarestaurang i sitt trädkoja.

Kanske om ett rymdäventyr där glass är viktigare än bensin. (Vem vet!) 🍦✨

Just nu nöjer jag mig med att njuta av kursen, lära mig så mycket jag kan och hitta min egen röst i barnbokens värld. Men drömmen? Den får gärna växa. 💖

🌟 Till dig som också bär på en dröm:

Det är aldrig för sent att börja.

Inte att plugga. Inte att skriva. Inte att följa det där lilla pirret i magen som säger:

"Tänk om det här är något för mig?" 💫

Så här står jag nu – med kaffekoppen i ena handen ☕, kursmaterial i den andra 📚, och hjärtat fullt av berättelser som bara väntar på att få komma ut.

Fortsättning följer… 📝✨

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

📚 Magin i att läsa – från hästböcker till bokrecensioner

Det bästa med att börja skolan var inte rasten, mjölken eller skolbänken. Det var att jag äntligen fick lära mig läsa och skriva ✨

Två enkla färdigheter på ytan – men för mig öppnades en hel värld.

Jag minns fortfarande känslan av att hålla min första "riktiga" bok i handen. Den där boken som inte bara var en uppgift i klassrummet, utan ett äventyr som skulle få följa med hem, in i mitt flickrum. Jag älskade biblioteket. ÄLSKADE. Det doftade papper, möjligheter och mysterier 📖💫

Att få gå mellan hyllorna, dra med fingrarna över bokryggarna, läsa baksidor och fundera på vilken som var "rätt" för just den här veckan – det var något alldeles speciellt.

Och när jag väl hittade den, den där boken som grep tag i mig från första sidan – då var det bara att bädda ner sig, gärna när regnet smattrade mot rutan 🌧️, och försvinna in i berättelsen.

Jag vet inte hur många gånger jag läste “bara ett kapitel till” och plötsligt var klockan långt över läggdags ⏰🙈 Men hur kunde man släppa en bok när huvudpersonen just skulle rymma med sin ponny, bli avslöjad, eller kanske – äntligen – vinna den där tävlingen?

För ja, det var oftast hästböcker som fyllde mina kvällar 🐎

Britta och Silver. Jill. Pysen.

De var mer än karaktärer. De blev mina vänner. De fanns där när jag var ensam, när jag behövde tröst, när jag ville drömma.

Jag läste många av de där böckerna flera gånger. Inte för att jag hade slut på nya, utan för att jag ville tillbaka. Ville känna det där varma, trygga, välbekanta.

Och så här i efterhand kan jag se hur böckerna bar mig. De lärde mig empati, gav mig nya perspektiv och visade mig att känslor – även de stora – ryms på sidorna av en bok och i hjärtat hos en läsare ❤️

Att jag idag får vara bokrecensent känns nästan som en cirkel som sluter sig. Jag får fortfarande kliva in i nya världar, möta människor jag aldrig annars hade lärt känna – och jag får dela de resorna med andra. Vilken lycka!

📚 Böcker berikar fortfarande mitt liv – på det allra bästa sättet.

Och den där lilla flickan i hästsvans som låg vaken sent för att läsa "bara lite till", hon ler nog fortfarande när jag bläddrar i en ny bok.

---

Har du också haft en bok som blev som en vän? Dela gärna i kommentarerna! 💬

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stallhuset

"Stallhuset" av Karina Johansson utgiven av Bokfabriken förlag. Bokrecension; Jenny Vinder är Ingmårs ridklubbs ordförande. Hon brinner för att barn med speciella behov ska få kunna rida, och för att utöka verksamheten. Hon äger också stoet Doris, som bor i stallet. På sista tiden har någon saboteras hennes ridutrusning på olika sätt. Men nu har Micke, som är allt i allo på ridklubben fått nog. Han tycker att Jenny ska gå till polisen och anmäla skadegörelsen, innan Jenny råkar ut för en olycka. Några timmar senare hittas han död. Har Micke verkligen råkat ut för en olycka, eller har han blivit mördad? Jennys syster Pia börjar undersöka saken, och finner att Micke kanske inte var den trevlige prick, som han utgav sig vara. Man har nämligen hört honom gräla med någon. Pia funderar om mordet har något samband med skadegörelsen på Jennys ridutrusning att höra? På en promenad i skogen träffar Pia den stiliga och karismatiska Lukas Berger. Pia blir blixtförälskad, dock är det en återkommande tanke som gnager. Är han inte lite för bra för att vara sann? Samtidigt får medlemmarna i ridklubben reda på att gården ska säljas, och alla hästarna måste bort. Stallet ska nämligen byggas om till gym. Pia hatar redan personen som köpt gården, och var ska Jenny nu ha sin häst?

Det här är en både spännande och lagom blodig mysdeckare förlagd i värmländska Sunne. Vi får återigen göra bekantskap med de olika medlemmarna i släkten Vinder. I denna boken får vi följa systrarna Jenny och Pia Vinder. Författaren lyckas väva ihop de båda kvinnornas historier ett fint sätt. Författaren lyckas också lägga ut olika ledtrådar som kan leda åt olika håll. Man får inte klart för sig vem som är mördaren, och vad som ligger bakom mordet, förren precis i slutet. Jag tror mig hela tiden ana vem som är mördaren, dock är det bara villospår! Och mördaren visar sig så klart vara någon man inte tänkt på från början. Det gör att boken känns välskriven, och genomtänkt. Detta är den tredje delen i serien och jag har även läst de två föregående delarna. Bokserien om familjen Vinder i Sunne, blir bara bättre och bättre. Jag gillar att miljön är förlagd till stor del till stallet denna gången. Det är mysigt med en deckare förlagd till stallmiljö tycker jag. Författaren får alla karaktärerna att kännas levande, och miljöbeskrivningarna är målande. Tack Bokfabriken för rec ex. Denna mysdeckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 6

MUNNEN VAR SNUSTORR och benen darrade av ilska när Pia lämnade drängstugan. Hon stod inte ut en sekund till i Lisas närhet och småsprang mot Stallhuset för att leta efter Jenny. Ute i en hage stod en ung tjej för sig själv med hängande huvud. En av de yngsta och grät och fick tröst av en förälder medan två andra tjejer stod och kramade om varandra. Micke hade på kort tid blivit anläggningens glädjespridare som alltid hade en rolig historia på lager. Han skulle bli saknad av många, och det kändes overkligt att en person som Pia träffat nästan varje dag inte längre fanns. Att hon inte skulle hitta honom sovandes på sofflocket inne på kontoret och aldrig mer höra hans glada stämma som ständigt lockade till nya skrattsalvor. Nej, ingenting skulle vara sig likt efter den här dagen. 

Påminnelsen blev än starkare när hon såg Mickes vinröda Pontiac Firebird stå och glittra i solen borta vid gaveln på stallet. Han hade varit så lycklig över att äntligen kunna köpa den där amerikanaren. Och de andra hade så roligt åt att han putsade den så fort en vattendroppe hamnade på lacken. Det var sorgligt att han bara hann äga den ett par veckor innan hans liv tog slut. 

Pia öppnade stalldörren. Därinne borstade en tjej i tioårsåldern en shetlandsponny som åt hö ur en Ikea påse, medan en annan tjej höll på att sadla din häst. En tigerrandig katt som fått anställning som musjägare strök sig mot Pias ben. Pia böjde sig fram och lyfte upp katten som ville kela och genast tryckte sitt huvud mot hennes. Dörren till kontoret stod på glänt, så med katten i famnen började hon leta efter Jenny därinne.

Egentligen var det inget kontor. Bara ett rum där klubbens ordförande, det vill säga Jenny, förvarade prylar. På ett bord i ena änden låg en sv Mickes cowboyhattar och över en stolsrygg hängde en rödrutig, fodrad skjorta. Hon svalde hårt och satte sig vid bordet, med katten i knäet. Johnny Chash musik som Micke spelat for egendom huvudet och sorgen grep tag. Det känns orimligt att han skulle ha grälat med någon och därefter råkat ut för en simpel olycka. Nej, något annat måste ha hänt honom.

Baksidetext;

INGMÅRS RIDKLUBBS ORDFÖRANDE Jenny Vinder, har den senaste tiden utsatts för en rad obehagliga sabotage. Till slut får hennes kompis Micke Lind`en, som hjälper till på ridklubben, nog och säger att det dka polisanmälas.

Ett par timmar senare hittas han död i en skogsglänta nära byn.

Samtidigt håller Jennys storasyster, Pia Vinder, på att flytta in i sin nya lägenhet i Kråkslottet. Under en skogspromenad möter hon en främling - den stiliga och karismatiska Lukas Berger. Pia blir blixtförälskad, med något med honom känns nästan för bra för att vara sant.

När även Jennys häst, Doris, råkar illa ut, brister det för Jenny. Pia börjar gräva djupare och inser snart att någon i deras närhet gör allt för att dölja sanningen.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Våra Lymfdroppar från Lightspread

Hur ett välfungerande lymfsystem kan påverka sköldkörtelhälsa, energinivåer och även vissa ADHD-relaterade symtom.

1. Minskad inflammation

Ett aktivt lymfsystem minskar inflammation, vilket är viktigt vid autoimmuna sköldkörtelsjukdomar som Hashimotos tyreoidit.

2. Förbättrad avgiftning

Lymfsystemet hjälper kroppen att göra sig av med toxiner, virus och tungmetaller, vilket annars kan belasta sköldkörteln.

3. Stöd för immunförsvaret

Lymfsystemet är centralt för immunfunktionen och kan bidra till att minska felaktiga immunsvar mot sköldkörteln.

4. Ökad cirkulation och näringstillförsel

Genom att stimulera lymfsystemet (t.ex. med lymfmassage eller rörelse) kan sköldkörtelns funktion förbättras genom bättre tillförsel av syre och näringsämnen.

Lymfdropparna kan:

Underlätta avgiftning, minska svullnad och öka energinivåerna.

Avlasta immunförsvaret, vilket ger kroppen mer resurser till återhämtning.

Minska hjärndimma och trötthet.

Stödja personer med ADHD genom att minska kroppslig belastning, vilket i sin tur kan skapa bättre förutsättningar för lugn och fokus.

Innehåll i dropparna: Växtextrakt från traditionell kinesisk medicin, mynta, zeolit (avgiftande mineral), samt vitamin B1 (för nervsystem och fokus)

Innehåll i dropparna: Växtextrakt från traditionell kinesisk medicin, mynta, zeolit (avgiftande mineral), samt vitamin B1 (för nervsystem och fokus).

Lymfdropparna 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

När självförtroendet går sönder (och tårarna inte slutar rinna)

I dag gör det ont. På riktigt.

Tårarna rinner, och jag försöker inte ens stoppa dem längre. Det är som om något gått sönder inuti – eller kanske är det något som har varit trasigt länge, men som jag lyckats dölja bakom leenden och “det är lugnt”-svar.

Självförtroendet är i botten. Och det värsta är att jag vet varför.

Jag har blivit mobbad. Inte bara en gång, inte bara lite. Det har satt sina spår. Djupa, tysta spår som andra kanske inte ser – men som jag känner varje gång jag tvivlar på om jag är värd något. Varje gång jag tänker att jag inte duger.

Det där gamla sitter kvar, även om åren går. Blickarna, viskningarna, uteslutningen. Det som andra kan kalla “småsaker” blev till röster i mitt huvud. Röster som viskar att jag inte räcker till, att jag är fel. Och vissa dagar, som i dag, är de rösterna högre än min egen.

Men jag skriver det här inte bara för att jag är ledsen. Jag skriver för att jag vill vara sann.

För att jag vet att jag inte är ensam.

Och för att det behöver sägas: Mobbning försvinner inte bara för att det tar slut på utsidan. Det lever kvar i oss. Men det betyder inte att vi måste stanna där.

Jag gråter i dag. Men jag läker också.

Jag försöker hitta tillbaka till den där rösten som säger: “Du är värd mer än hur de behandlade dig.”

Och jag vet att jag är på väg. Sakta, men säkert. Steg för steg. Tår för tår.

Till dig som också blivit sårad: Jag ser dig. Du är inte ensam. Och du förtjänar att må bättre – precis som jag. Och en sak har jag, min älskade Molle och min bästa vän, som aldrig dömer mig, och alltid finns vid min sida...

💛/Nina

Allt är motigt just nu (men jag har inte gett upp än)

Jag vaknade imorse av att mitt alarm tjöt som om det ville varna mig för ett inkommande meteoritnedslag 🚨. Det var bara tisdag. En vanlig tisdag. Men kroppen kändes som att jag försökt brottas med ett kylskåp i sömnen – och förlorat.

Jag är trött 😴. Inte bara “lite sliten efter helgen”-trött, utan trött på djupet. Trött i benen, hjärtat, självkänslan. Som om själva grundinställningen i mitt system är: "Nej tack, vi hoppar över idag också."

Hjärnan känns mest som ett gammalt modem. Den kopplar upp sig ibland, men låter mycket och gör lite 🫠. Jag försöker tänka klart men fastnar ofta mitt i meningen. Vad skulle jag göra nu igen? Varför står jag med smörkniven i handen i badrummet?

Allt känns som att vada i sirap. Inkorgen blinkar som ett nödljus. Folk kommer med goda råd – “ta en promenad”, “testa yoga”, “drick vatten”. Tack. Jag har gått så mycket att mina fötter numera har eget postnummer 🚶‍♀️. Vattendrickandet har nått nivåer som kräver bygglov för intern pool 💧. Och yoga… jo, visst. Om vi definierar "nedåtgående hund" som att jag ligger raklång på soffan och stirrar uppgivet i taket.

Men mitt i all denna kompakta trötthet händer små saker 🌱.

Som när jag lyckas ta mig ut och plötsligt hör fåglarna igen 🐦. Eller när jag skrattar åt något riktigt dumt – som att jag försökte ringa med fjärrkontrollen 📺📞. Eller när en vän skriver “jag tänker på dig” utan krav, bara omtanke 💌.

Och just där, i det lilla, finns något kvar. En påminnelse om att jag fortfarande finns här. Lite kantstött, kanske. Lite låg på batteri 🔋. Men jag har inte gett upp. Jag har bara… pausat. Laddar långsamt om. Och även om allting känns motigt just nu, så betyder det inte att det alltid kommer kännas så 🌤️.

Det kommer en ny period. En lättare. Kanske med fler skratt. Kanske med lite mer ork. Jag vet inte exakt när – men jag vet att den kommer. Och tills dess försöker jag vara snäll mot mig själv 💛.

Och andas. Ett andetag i taget räcker just nu. 🫁

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina