Maud Martha

"Maud Martha" av Gwendylon Brooks utgiven av Wahlström & Wistrand. Vi får följa en liten mörkhyad flicka, som heter Maud Martha. Hon växer upp på 1920-talet i Chicago och vi får följa hennes uppväxt från när hon var sju år, och fram till hon är i ca 30-års åldern. Kapitlen är små men beskriver hennes upplevelser och erfarenheter på ett fint sätt. Alla de små vardagliga händelser som formar Maud Martha till en ung kvinna, som t ex när hon lär sig dricka kaffe, när hon börjar dejta, och tillslut gifter sig med Paul. Vi får även ta del av hennes framtidsdrömmar, hennes drömmar om romantik, och hon drömmer även om New York och allt det vackra där. Maud Martha har en känsla för traditioner, och känner sig stolt över sin familj och sitt hem. Som fru till Paul föder hon en liten flicka. Vi får också ta del av den rasism och även fattigdom hon upplever i sin vardag på olika sätt. Och även när makens drömmar inte är i enlighet med hennes egna. Han drömmer nämligen om andra kvinnor, och om att bli medlem i Foxy Cats Club. 

Författaren, Gwendylon Brooks, tilldelades Pulitzpriset för sin andra diktsamling. Maud Martha är författarens enda roman och gavs ut 1953. Nu kommer den för första gången på svenska. Detta är en kort roman, men jag njuter av att läsa denna lilla berättelse, där texten är skriven med ett väldigt vackert och poetiskt språk. En liten underton av humor kan även anas mellan sidorna. Trots att romanen är kort, så rymmer denna lilla pärla så mycket, såsom en ung flickas tankar och känslor, tillika skammen av att vara svart i en värld där ljushyade värderas högt. Vi får möta Maud Marthas värld av rasism och fattigdom, men även de små glädje ämnen som förgyller hennes liv. Så som stolthet av att ha rent hem, även om det bara är en kokvråslägenhet, och över sin lilla familj som hon älskar. Detta är en historia som berör mig på många sätt, som när Maud Marthas farmor dör, och när en tomte inte vill ta Maud Marthas lilla flicka i hand, bara för att hon är svart. Detta är en både viktig och tankeväckande bok. Jag ger denna lilla mysiga roman ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Vårlandskap: detaljer

Skolan såg stadig ut. Rödbrunt tegel, smutsvita stendetaljer. Bastant skorsten, rättframt allvarsamt. Himlen var grå, men solen blinkade någonstans däruppe, gav små silvriga löften. Det blåste. Vad för slags junidag var det? Det var mer som en sen november dag. Det var mer än lovligt dystert; ändå fanns de små löftena där, strax under ytan - om de skulle gå i uppfyllelse var inte lätt att veta. 

Längs gatan svepte barnen, blandade i blåsten, och smet runt hörnet in på den rödbruna tegelbyggnaden skolgården. Det var underbart. Rosa, blå, vita, gula, gröna, lila, bruna och svarta tussar burna av små bruna, brunsvart och gula stjälkar svepte stötvis förbi hyreskasernernas tarvliga och grå förfall, förbi de små plättarna av lera o h glest gräs som höll upp sina tunna tappra skyltar: BETRÄD EJ GRÄSET TACK - NYSÅTT. Inuti husen pågick liv. Förbi de snäva liven svepte barnen. Trängsel, instängdhet, kvävning - sånt befarade de sig inte med. Skränigt talade de om olika sätt att få till lockar och valkar, om "dumma" killar och "snygga" killar, Joe Louis, glass, cyklar, baseboll, lärare, prov, Duke Ellington och Bette Davis. De talade - åtminstone gjorde Maud Martha det - om sötpotatispajen som vankades när de kom hem. 

Klockan var sex i nio; om en minut ringde det in för sista gången. "Skynda er! Ni blir sena!" Låga rop. Trumvirvlade steg. Flaxande skolväskor. Ofrånkomligt var dock att den tjocka flickan såg sig tvungen att söla, låtsades strunta iom hon blev sen eller inte, vägrade springa! (Dallrade hullet miste hon sin värdighet.) Ofrånkomligt också att knattarna i kortbyxor på tio, elva, tolv och tretton år sölade bara för skojs skull - dröjde sig kvar på det röda teglet, kastade boll till varandra och läste tidningar och seriealbum, boxades halvt på lek. 

Men till sist lyckades varenda vindpust leta sig in och fem över nio låg skolgården öde. Inte en tuff keps eller hårrosett så långt ögat såg. 

Baksidestext;

Maud Martha Brown är en liten flicka som växer upp på sydsidan i tjugotalet Chicago. Bland ruffiga krogar och förvildade bakgårdar drömmer hon: om New York, romantik, sin framtid. Hon beundrar maskrosor, lär sig dricka kaffe, förälskar sig, inreder sin kokvrå lägenhet, hör föredrag på universitetetområdet, tar ur en kyckling, köper hattar, föder ett barn. 

Men hennes mer ljushyade make när också drömmar: om Foxy Cats Club, andra kvinnor. Och "skärvorna av försummat hat"- när en säljare säger ett visst ord, grymheter hos en varohus tomte - är hela tiden närvarande. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Sättet du älskar

"Sättet du älskar" av Sherine Calloway, utgiven av Visto förlag. Den här boken handlar om Laura från Chicago. Hon har ett fantastiskt liv att se fram emot. Hon ska bli konstnär, och är tillsammans med sin atletiska pojkvän, Chris. Båda bor i Chicago, och de har bestämt att de ska flytta ihop så fort det går. Alla deras planer går i kras då Lauras föräldrar plötsligt bestämmer att de ska flytta till Malmö i Sverige. Det står dessutom snabbt klart för Laura att det inte kan bli aktuellt med ett långdistans förhållande. I Sverige ska Laura börja i en ny skola. Hon får snabbt nya vänner, och vi får följa hennes nya liv. Vi får följa med på fester, till skolan, shopping och mycket annat som tillhör Lauras nya liv i Sverige. Hon blir ganska snabbt förälskad i en kille med bruna ögon, men vem är han egentligen? Och varför undviker han henne? Och det där gänget som glider runt på gatorna i stan. Vad är de ute efter? Allt ställs på sin spets en sen januari kväll.

Detta är en fin bok om, att få en nystart i livet. Men boken belyser också svåra frågor som rasism och fördommar. Vi får följa Lauras liv på ett bra och realistiskt sätt och jag gillar författarens amerikanska sätt att skriva. Det känns som det är huvudpersonen i boken som skriver sin berättelse. Rasismen och fördommarna finns såklart även här i Sverige, men ändå känns det som om huvudpersonen trivs väldigt bra trots allt. Det känns som hon finner sig väl till rätta i allt det nya. Laura får t ex snabbt nya kompisar och dras med in i kompisgänget. Hon blir medbjuden på fester och ett stort pluss är den nya vännen Eva och den nyväckta kärleken till Simon. Det är svårt att veta vart han står. Han växlar mellan att vara både kall och varm. Ja, jag tycker att det är en fin bok om en flickas väg in i vuxenlivet med allt det innebär, och hennes funderingar om livet i stort. Denna fina bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Kristian bor lite längre ifrån skolan så vi är tvugna att ta bussen för att komma dit. Klockan är strax midnatt och Eva och jag står utanför den stora trädörren till Kristians hus. Det spelas hög musik och vi kan höra högt prat inifrån när vi ringer på dörrklockan. 

"Kom in!", ropas det men vi står kvar. 

Kristian öppnar dörren omedelbart och hälsar oss välkomna med ett stort leende. Han är ganska fin med sitt lockiga hasselnötsbruna hår, sina mörkgröna ögon och de tydliga smilgroparna som visar upp sig på varje kind när han ler.

Ögonen är spegelblanka, han är redan full och han tar några vingliga steg bakåt samtidigt som han gestikulerar åt oss att komma in. Huset är enormt och den långa ljusa hallen ser ut att ha översvämmas med vad som ser ut som hundratals skor. Bestie Boys spelas på stereon när Eva och jag tar på oss skorna och försiktigt placerar dem ovanpå högen i förhoppning om att vi lättare ska kunna hitta dem i slutet av natten. 

Kristian leder Eva och mig in i vardagsrummet, där är redan massor av folk som antingen sitter i den stora skinnsoffan eller står runt i det stora rummet och småpratar. Han förklarar att vi kan ta för oss av vad som än ligger på köksön. Vi vinkar hej till alla människor vi passerar. När vi kommer fram till köksdelen lämnar jag över flaskan med vitt vin till Kristian.

"Tack mina damer, vad omtänksamt. Jag ställer den i kylen. Ok?" säger han och ger oss båda varsin iskall Hooch innan han ber oss njuta av festen och lämnar för att ta emot nästa ankommande gäster. 

"Han verkar trevlig", säger jag meningsfullt och vänder mig mot Eva. 

"Ja, det är han. Han är verkligen söt." Hon rodnar och börjar skratta.

Hon har åtminstone några alternativ om saker och ting med Max inte går som planerat. Eva berättar att Kristians föräldrar reser mycket och ofta lämnar Kristian och hans lillasyster Frida ensamma hemma. Tydligen är Fridas och Kristians föräldrar i London över helgen och har låtit dem ha en fest med sina närmaste vänner. Jag skulle dock inte beskriva den här festen som liten, det måste vara minst trettio personer här och jag kan inte låta bli att hur mamma och Daniel hade reagerat om jag hade ordnat en fest som denna hos oss. Jag skakar på huvudet, tanken att behöva förklara röran för dem dagen efter säger sig självt och jag inser att min grej att gå på fester istället gör att hålla dem.  

Baksidestext;

Laura är en smart och självständig tjej med skin på näsan och hon vet precis vad hon vill. Hon ska bli konstnär och planerar ett fantastiskt liv i Chicago med sin atletiske pojkvän Chris. En dag, utan förvarning, sätts hennes värld i gungning. Lauras mamma och styvpappa meddelar att de ska sälja huset i Chicago och att hela familjen ska flytta till Sverige, till en stad som heter Malmö.

Nu måste Laura försöka hitta pusselbitarna som ska leda henne tillbaka till livet i storstaden och till konsten. Men det visar sig bli svårare än hon någonsin kunnat föreställa sig. Vem är den mystiska killen med de bruna ögonen? Och vad vill det där gänget som glider runt på stan med hotfull uppsyn? 

Lauras liv blir aldrig detsamma igen. Kommer hon välja att gå tillbaka till livet innan eller har hon äntligen hittat hem? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina