Runorna skriver vårt öde

"Runorna skriver vårt öde" av Christina Courtenay. Utgiven av Pia & Co Förlag. Omslag: Emma Graves. Bokrecension; I den här boken får vi följa Linnéa Berger, som är expert på vikingatida språk. Hon deltar i en arkeologisk utgrävning och en dag hittar hon, med hjälp av en metalldetektor, en vacker silverbrosch. Plötsligt blir Linnéa yr i huvudet och allt blir svart. Utan att förstå hur det har gått till vaknar hon upp på en främmande plats. Hon känner inte igen sig och ser inga tecken på att hon fortfarande befinner sig vid utgrävningen. I stället möter hon några män som talar ett språk hon vagt känner igen. De är arga och anklagar henne för att ha stulit den vackra silverbroschen som hon håller i handen. Männen är klädda som vikingar och Linnéa tror först att de deltar i ett rollspel – ett rollspel som de verkar ta på väldigt stort allvar. Men ganska snart inser hon att det otänkbara har hänt. Hon har på något sätt förflyttats tillbaka till vikingatiden. Och vad värre är – deras ledare Hrafn tänker ta med henne till Miklagård för att sälja henne. Hrafn tar med henne på en lång färd fylld av faror över hav och land. Linnéa måste hitta ett sätt att ta sig tillbaka till nutiden innan de når Miklagård. Kommer hon att hitta hem innan det är för sent? Och vad händer med de känslor som snabbt växer fram mellan henne och Hrafn?

Varning för sträckläsning! Om du, precis som jag, tycker om böcker om tidsresor, vikingar och kärlek, då är det här boken för dig. Den innehåller allt det – och lite till. Jag älskade den här boken redan från första sidan. När jag väl började läsa kunde jag inte lägga den ifrån mig. Den fick följa med överallt, för jag bara måste läsa ett kapitel till. Boken innehåller flera riktigt spännande partier som gjorde det svårt att sluta läsa. Jag har inte läst något av Christina Courtenay tidigare, och detta är den andra delen i Runorna-serien. Böckerna kan dock läsas fristående. Nu känner jag att jag bara måste läsa den första delen också för att se om den är lika bra och spännande. Jag uppskattade de levande miljöbeskrivningarna och alla små detaljer om vikingatiden som verkligen förhöjde läsupplevelsen. Jag känner stor sympati för de båda huvudpersonerna. Dessutom finns det flera andra karaktärer som jag gärna skulle vilja läsa mer om, t.ex. Hrafns båda bröder och Linnéas vän Eija. Jag tycker att boken skulle göra sig fantastiskt bra som film. Jag läser mer än gärna en fortsättning på historien, eller något annat av författaren. Jag har definitivt fått en ny favoritförfattare. Som vanligt har Emma Graves skapat ett vackert och tilltalande bokomslag. Den här boken gillade jag verkligen, så den hamnar bland mina favoriter och får en särskild plats på bloggen. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel fyra

”Du kan göra lite nytta medan vi väntar på avfärd.” Hrafn tog med Linnea till ett litet hus där en grupp kvinnor satt och sorterade och kardade ull, spann tråd och rullade upp den till garnnystan, medan två andra vävde tyg på en stående vävstol som stod lutad mot väggen. Han vände sig till den äldsta av dem. ”Estrid? Kan du se efter min träl, är du snäll? Du får inte släppa henne ur sikte.”

”Javisst, som du vill.”

Estrid var hans moster, till åren kommen, men han litade på henne när det gällde att hålla uppsikt över fången. Till skillnad från de flesta andra här var hon lojal mot honom och hans två yngre bröder, snarare än mot deras äldre halvbror Ture, som härskade över egendomen. Men hon var alltid noga med att vara respektfull mot Ture. Hrafns mor hade dött när hon födde hans yngste bror Geir, och Estrid som var barnlös hade tagit hand om pojkarna som om de vore hennes egna. För det hade hon fått stå ut med Hrafns far Eskils oönskade närmanden, men den enda gång han frågat henne om det hade hon sagt att det var ett pris hon gärna betalade.

Han stod i skuld till henne för det.

”Jag kunde inte låta er tre växa upp med bara honom”, hade hon sagt, som om det förklarade allt. Och det gjorde det kanske också, för deras far hade varit en svår man.

Tyvärr hade hon inte haft något inflytande över Tures uppfostran, vilket förklarade varför han blivit en avbild av sin far – girig, makthungrig och grym. Allt det som Estrid lärt sina systersöner att inte bli.

Nu nickade Hrafn ett tyst tack till henne och gick därifrån utan att låtsas om den blick Linnea gav honom. Förbryllad skakade han på huvudet. Vad var det för fel på henne? Hade hon ingen som helst självbevarelsedrift? Hon borde visa honom respekt och vänlighet, vinna hans välvilja, så att han skulle behandla henne väl, men hon verkade inte ha förstått det alls. Han hade aldrig ägt en träl tidigare – han brukade inte syssla med sådant som handelsvara – men han var säker på att de inte brukade bete sig så här. Tures gjorde det då sannerligen inte. Han skakade på huvudet och vinkade till sig sina två bröder, Rurik och Geir, som stod och dröjde i närheten. De följde honom in i skogen utan ett ord.

Rurik hade nyligen återvänt från en längre vistelse i Birka där han lärt sig silversmide och konsten att tillverka smycken. Han var tre år yngre än Hrafn men ungefär lika stor och folk brukade ofta påpeka hur lika de var, även om Ruriks hår var mer gyllene och lätt vågigt. De liknade varandra i mycket annat också. Båda var praktiska, skickliga och målmedvetna, men Rurik var mer sorglös och tog inte livet lika allvarligt som Hrafn gjorde. Kanske för att han aldrig burit det ansvar som kommer med att vara den äldste.

Geir var bara arton, men redan på väg att gå om sina bröder både i storlek och längd. Han hade alltid varit en allvarsam pojke som trivdes utomhus och ville jobba med händerna. Han var en skicklig snickare och kunde skapa nästan vad som helst i trä och visste precis vilket träslag som lämpade sig bäst för varje sak. Han tyckte också om att jaga, även om han helst gav sig ut ensam i skogen. Hrafn blev orolig när Geir försvann flera dagar i sträck, men hans farhågor hade hittills visat sig obefogade och brodern kom vanligtvis tillbaka med en imponerande samling skinn. Han hade till och med fällt två björnar och bar nu stolt en björnklo i ett läderband kring halsen. Kanske överfördes något av djurets styrka till honom, för han växte fortfarande och hade blivit fylligare på sistone.

Hrafn stannade i en glänta en bit från bosättningen där de fick vara i fred från nyfikna öron och ögon, och vände sig mot bröderna.

Baksidetext;

ÅTSKILDA AV TIDEN. SAMMANFÖRDA AV ÖDET.

Linnea Berger är expert på vikingatida språk, och tillbringar sommaren på en arkeologisk utgrävning. En dag ser hon något som glimmar till i jorden, och gräver upp en vacker brosch. När hon borstar av den och läser inskriptionen svimmar hon, och vaknar upp omgiven av män i vikingakläder. De måste vara någon slags rollspelare, som verkar ta leken på väldigt stort allvar …?

Snart inser Linnea att det otänkbara faktiskt är sant: hon har färdats tillbaka i tiden till åttahundratalet, och är nu fånge hos vikingakrigaren Hrafn. Han tar henne till sin träl, och snart befinner sig Linnea på ett skepp på väg mot Miklagård, där Hrafn ska sälja henne vidare.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hemligheten på vinden

"Hemligheten på vinden" av Madeleine Gustavsson utgiven av Pia & co. Omslag av Hanna Hewitt/Pixelpiraya. Bokrecension; I denna mysdeckare får vi följa de två killarna Jack och Filip som har spontanköpt ett mysigt gammalt slott i Småland. De håller på att renovera slottet för att senare kunna ha ett Bed & Breakfast där. Boken inleds med ett besök av en reportern från inredningsmagasinet Lyx & Lantliv, samtidigt dyker en objuden gäst upp nämligen hälsovårdsinspektören Herman Göransson. Han tycks vilja tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Av en slump märker de att de tycks ha missat ett rum uppe på vinden. Det måste de undersöka på en gång. När de hittat dörren till rummet blir de förvånade och frågorna är många. Några av frågorna är; vem har bott i rummet och varför har man stängt igen det? Jack kan inte låta bli att undersöka rummet där tiden tyckts stått still. Sakta börjar han hitta ledtrådar om vem den mystiska personen som bort i rummet kan vara. Men nu börjar konstiga saker att hända. Det dyker upp en märklig vinkännare, som vill värdera vinflaskorna i parets vinkällare. En flaska vin försvinner och dyker upp i samband med ett fall som klassas som mordförsök. Jack blir genast misstänkt, och som om det inte var nog börjar även grannen Amanda bete sig konstigt, och en mystisk kvinna dyker upp utanför slottet, men hon försvinner så fort Jack närmar sig. Ska Jack kunna rentvå sig själv från anklagelserna och lösa det nya mysteriet på Lyckeholm?

Detta är den andra delen i serien om Lyckeholm. Jag älskade den förra boken om de båda killarna som spontanköper ett slott med renoveringbehov i Småland. Den boken blev en bokfavorit hos mig. Så jag blev överlycklig när del två låg i brevlådan och jag började läsa den direkt. Jag blev inte besviken, för denna boken är precis lika bra och välskriven som den första delen i serien. Det är en fröjd att få följa killarna i deras renoveringsplaner, samtidigt som en hel del skumma saker sker runt omkring dem. Samtidigt som vi får följa killarna i nutid gör vi även en tidsresa till 1943 och andra världskriget, där vi får följa guvernanten Tyra. Jag gillar de historiska bitarna som författaren lyckas väva in i historien på ett fint sätt.  Jag älskar det rappa kommentarerna mellan de olika karaktärerna och de fina miljöbeskrivningarna i slottsmiljö. Vi får följa lite olika trådar så det är inte lätt att hitta en lösning på mysteriet, vilket jag tycker är bra. Jag hoppas författaren fortsätter att skriva om slottet Lyckeholm och invånarna där. Det måste finnas fler mysterier som är knutet till slottet tycker jag. Även denna delen i serien om "Mysterierna på Lyckeholm" får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

1943

Tyra satte sig vid det svarta pianot som stod i musikrummet på Lyckeholm. När hon lät fingrarna leka över tangenterna försvann tid och rum. Väggarna suddade bort och hon kunde lika gärna befinna sig i ett universum då de fortfarande var tillsammans. När hon slöt ögonen och spelade på ren känsla, var det som om hon kunde ana att han fortfarande stod bakom henne. Hon kunde känna värmen från hans kropp genom sitt tunna klänningstyg, doften av hans rakvatten så tydlig att hon drog djupt efter andan för att känna den mer. Tänk om hon ännu en gång kunde vila sitt huvud mot hans axel. Låta honom betrakta henne som om hon var den mest fulländade kvinnan han någonsin mött. Att bli älskad av honom var det bästa som skett, och saknaden skar som tusen knivar genom kroppen. Ingen kunde förstå hur hon kände och hon hade ingen att tala med om det.

Hon hade inga planer på att bli kär när hon för första gången reste till Berlin. Dit åkte hon för att utvecklas som pianist på de stora scenerna. Framgången hade inte låtit vänta på sig. Tyskarna älskade hennes svala framtoning och kallade henne ”Waldfee von Småland, Skogsfén från Småland”. Hon fick snabbt en trogen följarskara där flertalet var män. Hon brukade alltid bara skratta bort deras inviter. De verkade eggas av att hon var onåbar. Så därför hade det egentligen varit lätt för henne att missa honom, han kunde ha försvunnit i mängden, men en kväll stod han bara där och var allt som hon bara kunde drömma om.

Hon som alltid brukade tacka nej när männen frågade om de fick bjuda på ett glas hörde sig själv tacka ja. Sedan satt de där vid ett fönster på restaurangen hela kvällen. Utanför gick den breda boulevard med sina lindar, gnisslande spårvagnar passerade utanför fönstret och människor spatserade i de stora trädens skugga. Därifrån skulle man kunna se Brandenburger Tor torna upp sig, men de hade bara ögon för varandra. Kväll övergick till natt och när han följde henne hem den kvällen så visste de båda att de aldrig mer skulle vara åtskilda.

Så fel de hade haft.

Baksidetext;

Det spontanköpta slottet Lyckeholm börjar äntligen bli ett hem för Jack och Filip, nykomlingarna i byggden. Samtidigt upptäcker paret ett hemligt rum på vinden fär tiden tycks stått still. Vem bodde där uppe, och varför har det en dag bara bommats igen för gott? Jack kan inte låta bli att försöka hitta svaren, men det visar dig vara svårare än tänkt. Finns det fortfarande någon som vill att rummet ska förbli stängt för evigt?

I samma veva får paret besök av det glamorösa inredningsmagasinet Lyx& Lantliv. Dessutom får de en vinkännare på halsen och hälsovårdsinspektören Herman Göransson, en man ur Jacks förflutna, verkar vara ute efter att tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Grannen Amanda beter sig konstigt och vem och vem är egentligen den där kvinnan som dyker upp vid sjön hela tiden? När Jack hittar ett Lik och inser att bevisen pekar mot honom själv blir det besvärligt på riktigt. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Mord på ett lantligt bröllop

"Mord på ett lantligt bröllop" en bokserie om Julia Bird av Katie Gayle utgiven av Pia & Co. Bokrecension; Julia och hennes ex, Peter, har båda hittat nya partners. Peter och Christopher har bestämt att de ska gifta sig i den lilla lantliga byn Berrywick. Julia blir överlycklig, för vem älskar inte lantliga bröllop? Christopher visar sig bli ett nervknippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar. Christopher får nämligen ett utbrott på cateringfirmans chef, Desmond, där den så vanligtvis så lugna och samlade Christopher, hotar att mörda honom. Dagen efter bröllpsfesten hittar Julia cateringchefen inlåst i sin frysbil. Han är ihjälfrusen och ganska snabbt förstår Julia att mannen är mördad. Christopher blir misstänkt för mordet. Men Julia förstår snart att Christopher är oskyldig. Nu måste hon hitta den riktiga mördaren bland alla dem som tycks ha motiv att mörda Desmond. Gärna innan det sker ett nytt mord. Julia har hjälpt polisen att lösa mord gåtor förr. Nu kan hon inte låta bli att lägga näsan i blöt även denna gången. Hon ger sina synpunkter och tips till den lokala kriminal kommisarien, Hayley Gibson. 

Detta, är den femte boken i serien om Julia Bird, men det är dock den första boken jag läser av författaren. Jag har inte läst de övriga böckerna i serien, men de kan dock läsas fristående. Jag gillar verkligen den här typen av deckare. Det är en spännande mordgåta som utvecklar sig i en trevlig miljö på den engelska landsbyggden. Jag tyckte det var spännande att följa Julias tankar och arbete kring mordgåtan. Som karaktär tyckte jag hon var underbar och jag gillade verkligen miljön runt omkring karaktärerna. Min favorit var den gulliga hunden Jake. Karaktärerna är fint beskrivna. Det fanns flera tänkbara mördare, vilket gjorde att boken inte var så förutseende. Det fanns många spännande ledtrådar. Det var ett bra driv i boken, med korta kapitel, som förde handlingen frammåt i snabb takt. Jag läser gärna mer av författaren, för vem gillar inte att läsa om mord på den engelska landsbyggden, tillika en mysig äldre dam som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt. Boken har ett fint omslag som förhöjer läsupplevelsen. Denna riktigt spännande mysdeckare får 💚💚💚💚💚/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

10

Julia ville helst inte fördärva en intim middag med snack om döden. Istället konverserade de lättsamt om vardagliga ting medan han gjorde sallad och hon rörde i tomatsåsen, som hon lagat på det sista av sommarens tomater och basilika och fryst in. 

Sean berättade om en patient som hade sökt för en stukad handled och som han remitterat till röntgen eftersom han misstänkt att den var bruten. Julia berättade om badet med Jess och vilken kick det hade varit. Sedan pratade hon om Peter och Christophers utflykt, som hon hade fått höra om i korta ordalag när de kom förbi och hämtade Jess. "De har haft en toppendag. De finkammade antikbodarna och köpte en bröllopspresent åt sig själva - en liten olja som kanske och kanske inte är målad av nån känd. Jag har inte sett den själv, men den är jättefin. Peter har blick för konst. Men det viktigaste är att de fick en sån fin dag."

"Toppen. Då fick de tänka på något annat än bröllopet med alla missöden och besvikelser." 

"Just det. Och ikväll bjuder de Jess på middag på gastropuben i närheten av Edgeley. Den som det stod om i tidningen förra veckan? De lagar allt möjligt med lokalproducerad cider och fårost och liknande. Peter frågade om vi ville hänga på, men jag tänkte..." Hon lät det sväva där mellan dem. 

"Japp. Bra tänkt". Han log mot henne. " Skönt att äta middag i lugn och ro på tu man hand."

"Mm. Jätteskönt." Hon släppte ner några nystan med linguine i det kokande vattnet - "saltat som havsvatten", på inrådan av en italiensk bekant. 

När den färdigkokta linguinen var nervänd i såsen och den färdigdressade salladen var framdukad satte de sig till bords. Sean lade mobilen bredvid sig på bordet. "Ursäkta att jag har telefonen på under middagen, men jag bad patienten ringa och tala om vad röntgen visade. Om du inte misstycker tänker jag ta det samtalet; det blir inte långvarigt."

"Absolut, gör det du." Sean var en engagerad läkare, och hon förstod honom. Hon som själv jobbat i socialsvängen större delen av sitt yrkesliv visste att de som jobbadeed människor inte bara kunde släppa allt klockan fem och gå hem. 

"På stan luktar himmelskt. Garanterat mycket bättre än cider och fårost och liknande."

"Helt säkra kan vi inte vara förren vi testat får cider", så Julia med ett skratt. Hon gillade hans torra humor. Han hade en skarp blick för det larviga men inte ett undantag illvilja - enligt Julias mening den bästa kombinationen när det gällde humor - och att det hela framfördes på hans durrande skotska gjorde inte saken sämre. 

Baksidetext;

Gästerna applåderar när de lyckliga brudparet skrider fram till altaret. Det charmiga bröllopet i den lilla byn har allt - vänner och familj, vackra blommor och ... mord? 

När Julia Birds exman Peter och hans partner Christopher bestämmer sig gör att gifta sig i Berrywick, blir Julia överlycklig. För vem älskar inte ett lantligt bröllop? Men Julia vet inte att den vanligtvis så lugna och samlade Christopher kommer att bli ett vandrande nerv knippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar - och att innan kvällen är över kommer någon att vara död. 

Julia är den som hittar cateringfirmans chef inlåst i frysbilen, ihjälfrusen. Misstankarna riktas genast mot Christopher som under ett utbrott hotat att mörda mannen. Julia är övertygad om att Christopher är oskyldig,  och nu måste hon hitta den riktiga mördaren innan fler mord sker. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

En skärgårdssommar

"En skärgårdssommar" av Anna Winther är den andra delen i Skärgårdssviten, utgiven av Pia&co förlag. Bokresension; John har nyligen avslutat sin internationella karriär som bankman i England, och har beslut sig för att flytta hem till Sverige, tillika bli sambo med sin nyfunna kärlek Maria. Tillsammans ska de flytta ut till Strömmingsö, som ligger i skärgården. Men både John och Maria är bekymrade inför framtiden, då de inte vet riktigt om de ska få ekonomin att gå ihop, eller om det funkar att bo ihop överhuvudtaget. Ingen utav dem har ju något riktigt jobb, så ska kärleken klara av pressen? Vi får också följa Mona som är nybliven änka. Hon har levt ett långt liv tillsammans med sitt livs kärlek, Bengt. Hon är också mamma till John, och när hon får erbjudande om att få flytta ut till Strömmingsö och bo på gårdens svärmorsstuga säger hon inte nej, allt för att slippa känna sig ensam. Sorgen efter sin make, får med sig en hel del frågor, som hon måste fundera på. En av dem är hur resten av hennes liv ska se ut? En av gästerna på pensionatet är den irriterande äldre herren Folke. Men vem är han, och vad bär han på för historia? 

I den här vackert förpackade boken får vi följa tre olika personer. Det är Maria som nyligen flyttat ut till Strömmingsö, som hon hyr tillsammans med sin nyblivna sambo John. Vi får också följa Johns tankar och funderingar över framtiden. Maria och John ska hjälpas åt att driva ett sommarpensionat på ön. Sedan får vi också följa Johns mamma Mona, som är nybliven änka. Förutom att vi får en inblick i alla mysiga samtal och äventyr som händer på ön, får vi också följa de tre huvudpersonernas tankar och känslor. Författaren beskriver allt mysigt som händer på ön, så fint och målande, så att jag gärna skulle vilja åka dit och fira semester. Gästerna på ön får möjlighet att b la prova på att odla. De solar och badar och äter god mat. Vem skulle inte vilja ha en sådan semester? Känna doften av hav, dricka kaffe på bryggan, tillika äta en nybakad kardemummadoftande bulle? Alla fina relationer på ön, och runt omkring huvudkaraktärerna, är som en mjuk och varm kram. Detta är en perfekt bok att läsa i hängmattan på semestern, eller varför inte mitt i vintern, när man längtar efter sommar. Detta är en oförglömlig och hjärtevärmande historia, som jag varmt rekomenrderar. Jag älskade förra boken av författaren, som jag också läst och recenserat. Jag blev inte besviken över denna boken heller, för denna var minst lika mysig. Även denna boken får full pott ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 19

Maria

Maria står vid köksön och skär grönsaker till den stora salladskålen Sofia har plockat fram. Hon kan inte släppa tankarna på hur John lät tillsammans med Nicklas. Han lät som en slipad affärsman från London, tänker hon, och det är ju precis vad han är. Vad är det som får honom att vilja bosätta sig med henne på Strömmingsö? 

"Du är så tyst", säger Sofia. "Vad tänker du på?" 

"Åh, jag vet inte? Det har plötsligt blivit så allvarligt allt nu när John har kommit."

"Hur menar du?" Sofia ser på henne.

"Jamen, vi ska ju inte bara flytta ihop, vi ska flytta ut till världens minsta ö och inte har vi några jobb."

När hon hörde sina ord blir hon plötsligt väldigt osäker på det beslut de tagit att hyra Strömmingsö av Dennis. Han framstår som den som är mest klok av dem alla tre just nu. 

"Inget är väll hugget i sten", säger Sofia. 

Hon säger de ord Maria behöver höra. Det är ju inte ett oåterkalleligt beslut som är taget. Maria känner att axlarna sjunker ner något.

"Nej det är sant. Funkar det inte får vi väl flytta tillbaka hit."

"Precis."

Maria suckar. "Det är bara det att..."

Sofia ser på henne.

"Jag vill det här så mycket, att få prova på att bo någon annanstans."

"Jag förstår det. Du har ju levt här hela ditt liv."

"Kan du inte känna det ibland, att du skulle vilja flytta, kanske till en större stad?"

"Nej, inte direkt. Mitt liv har ju förändrats ändå genom åren. Jag träffade Nicklas, vi fick killarna, och nu bor vi i det här fina huset."

John kommer in i köket. "Niklas säger att köttet är klart om ett par minuter. Hur går det för er?"

"Jo, vi är klara med resten, eller hur?" frågar Maria och vänder sig mot sin syster. 

"Javisst, vi ska bara ställa fram dryck", säger Sofia och öppnar kylskåpet. John tar emot diverse flaskor och fortsätter in i matrummet där bordet står dukat.

Maria ser efter honom. Det pirrar till i mellangärdet av att se honom hjälpa till på ett så otvunget sätt. Det kommer nog att gå bra att bo med honom, det känns så. Bara det ordnar sig med försörjningen så att de slipper ekonomisk stress. Innan hon började jobba på Brittas café för femton år sen hade hon varit arbetslös i nästan ett halvår och stressen att hamna där igen satt i länge. Hon ville inte hamna i en sådan situation. Ändå har hon nu tagit ett beslut att flytta ut till Strömmingsö, utan jobb och med en blind tro på John som säger att det kommer att ordna sig.

Baksidetext;

Efter en internationell karriär har John börjat ifrågasätta sina val i livet efter hans pappa gått bort. Kärleken till Maria får honom till att vilja flytta hem till Sverige och prova på något helt nytt. Och när Dennis erbjuder dem att hyra gården på Strömmingsö känns det till en början som en självklarhet att flytta ut dit över sommaren och låta livet ta en ny riktning.

Mona är nybliven änka efter ett långt liv tillsammans med sin livstid kärlek. Men sorgen kantas av många funderingar: vem var hon egentligen under deras äktenskap och hur ska resten av livet se ut? Ensam är det sista hon vill vara och snart flyttar hon in i den lilla svärmorsstugan på gården på Strömmingsö.

När Maria startar ett sommarpendionat på ön dyker den märkliga och arroganta Folke upp. Till en början avfärdas han dom en irriterande sommarlåtar, men kanske bär han på en alldeles egen historia?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "En 

skärgårdsjul"

här

Liket i salongen

"Liket i salongen" av Madeleine Gustavsson utgiven av Pia & Co. Bokrecension; Detta är den första delen i en ny bokserie, av författaren. Boken handlar om paret, Jack och Filip. Efter en kväll med för mycket vin, har de nu köpt Sveriges billigaste slott. Slottet ligger i Småland. Jack och Filips dröm är att starta ett alldeles eget bed & breakfast. De beger sig snart till slottet för att börja den omfattande renoveringen. Den första de möter är sexbarmamman Amanda. Hon är den som har koll på det mesta som händer i trakten, och hon driver även en Facebookgrupp. Men det är någon som tycks vara intresserade av något i slottet, och snart märker Jack och Filip att underliga personer tycks röra sig runt och i slottet. Sedemera dyker det snart upp ett lik i slottets fina salong. När de får reda på vem den mördade personen egentligen är, börjar Jack nysta i mysteriet. Under sitt sökande efter sanningen, lär paret känna byns mest excentriska invånare, invånare som alla har koppling till slottets förflutna. Så vem är det som gör inbrott på slottet och vem är mördaren? Samtliga personer de lär känna i trakten, tycks bära på hemligheter. Det verkar också som om det ska finnas en skatt på slottet, men är skatten verkligen man tror att den är? 

Detta är första boken jag läser av författaren. Wow, vilken bra och spännande bok. Jag älskade att läsa denna mysdeckare från allra första sidan, till den sista. Denna boken var för mig en riktig sträckläsarbok. Jag älskar författarens humor och boken bjuder på en hel del fniss, mitt i allvaret. Jag får lära känna flera olika, exentriska tillika festliga karaktärer, som är bra beskrivna och jag gillar dem alla. Även miljön är bra och tilltalande beskriven. Jag gillar också de båda huvudpersonerna, Jack och Filip. De är underbara båda två, och jag hoppas jag får läsa mer om dem, i följande böcker i serien. Dialogerna mellan de olika karaktärerna är rappa och underfundiga. Boken är välskriven, och gåtan är svår att lösa. Fler än en person kan vara förövare. De lösa trådarna leder åt olika håll. Jag gillar också det fina bokomslaget. Jag kan varmt rekommendera denna mysdeckare. Och denna boken hamnar för övrigt, som den allra första boken för året, som en av mina bokfavoriter. Jag tror också att jag har fått ännu en favoritförfattare. Jag läser väldigt gärna mer av författaren, boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

"Vi har en vinkällare!"

Jack hade nog aldrig hört Filip så upphetsad.

"Men nyckeln saknas. Har vi fått några mer nycklar av mäklaren?"

"Jag tror inte det."

"Förbannat." Filips ansikte gick i moln. "Har vi en kofot?" 

"Jag vet inte, packade du ner någon?" Jack ironiska ton verkade till hans förtret gå Filip förbi. 

"Nej, jag tror inte det. Skit också."

"Jag kan åka in till samhället. Kan behöva ta en paus från röjandet och passa på att handla lite förnödenheter. Vad behöver vi?"

"Gruy`ere."

Jack blinkade överraskat. "Räknar du det som förnödenheter?"

"Säger du emot menar du?" sa Filip bestört. 

Jack suckade. Visst lät vin, ost och solnedgång trevligt- men det fick lov att vänta tills de hade sitt på det torra. Nu behövde de spara på pengarna. 

"Jag tänkte kanske med fokus på basvaror."

"Gruy`ere är en besvara."

"Jaja, jag ska se vad de har." Jack himlade med ögonen. Varje gång som pengar lämnade deras hushållskassa gjorde det ont i själen. Han var luspank och dessutom skuldsatt efter slottköpet. Försäljningen av deras lägenhet hade inte gått igenom än. Det kändes obekvämt att han helt och hållet levde på Filip, även om Filip insisterat på att det inte var någon fara. Dessutom skulle arvet efter Filips faster inte räcka hur länge som helst. Men han hade verkligen grävt ner sig i skiten när de köpte det här rucklet. Enda sättet att komma ur sin beroendeställning var att få det här stället att bli en succé.  Då skulle de faktiskt dra in pengar till hushållskassan bägge två. 

Ett oväntat raspande ljud hördes när en tapetvåd, som tidigare buktar misstänkt utåt, nu rasade ner till golvet med en fuktig suck. 

"Succ`e var det, ja", mumlade Jack för sig själv. 

Baksidetext;

Jack är i desperat behov av förändring efter att ett öderstigert misstag förstört hans karriär. Efter en kväll med alldeles för mycket billigt rödvin hittar han och sambon Filip Sveriges billigaste slott till salu på Hemnet. Och de bestämmer sig för att slå till. 

Med planer om att starta om att starta ett charmigt bed & breakfast beger sig paret till sitt nya hem för att dra igång renoveringen. Men det dröjer inte lång tid innan ett lik hittas i slottets salong. Och när det uppdagas vem som bragts om livet väcks ännu fler frågor. 

Jack börjar luska i mysteriet, och till sin hjälp får han den lokala sexbarnsmsmnan Amanda, som dessutom driver byns skvallriga Facebookgrupp. Men det blir snart tydligt att många i trakten bär på hemligheter...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En skärgårdsjul

"En skärgårdsjul" av Anna Winther utgiven av Pia&co förlag. Bokrecension; Ensamstående Marias femtioårsdag närmar sig. Precis innan jul, blir hon uppsagd från cafèet där hon jobbat i femton år. Det enda hon gör på sin fritid, är att passa sin sju år yngre systers, båda små pojkar. Hon älskar dem, men det kan bli för mycket i bland. Ett annat intresse hon har är att baka, trots att det bara är hennes båda syskonbarn som vill smaka. En dag blir hon kontaktad av en kille som heter Dennis. Han vill att Maria ska komma och jobba hos honom, ute på en ö i skärgården där han precis ärvt en gammal gård. Maria tackar ja, trots att arbetet kräver mer än hon tänkt sig. Dennis ska nämligen servera julbord till olika grupper, som kommer till Strömmingsö. Trots allt det obekväma, blir Maria snabbt förälskad i den gamla gården på Strömmingsö. Maria inser också att Dennis behöver all hjälp han kan få. Dessutom undkommer hon alla de krav som systern ställer på henne. Alltsom oftast vill systern att hon ska passa hennes barn, utan att tänka på att Maria kanske vill ägna sig åt något annat. Under julborden får Maria nya bekantskaper, och en man från det förflutna dyker upp som gäst. Maria har aldrig kunnat glömma honom under de tjugofem år som gått, sedan de de såg senast. Kanske blir julen och hennes födelsedag inte så ensam som hon tänkt sig.

Wow, denna boken är lika ljuvlig som de bakverk som huvudpersonen bakar i boken. Jag har verkligen njutit av varje minut med den här boken. Författarens beskrivningar på hur maten och de olika bakverken doftar och smakar, får det att vattnas i munnen. De målande beskrivningarna av den lilla ön, får mig att längta efter att få vara på plats. Författaren får mig verkligen att känna den speciella julkänslan, som de skapar på det gamla vandrarhotellet och jag kan nästan se det framför mig. Jag hade jättegärna firat jul där med Maria och alla de andra. Det är kul att få följa Maria och Dennis arbete med att få allt att fungera, med strömavbrott, oväder samt både trevliga tillika otrevliga besökare och ett och ett annat psykbryt. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Jag skulle också vilja läsa mer om hur det går sedan, med Maria och alla de andra karaktärerna i boken. Detta blir en av årets bokfavoriter, som får en speciell plats på bloggen. Boken lämnar mig med en varm och lycklig känsla. Denna pärla passar när man vill mysa till det lite extra, och skulle passa bra som julfilm. Boken är också väldigt vackert förpackad med ett underbart och tilltalande bokomslag. Denna underbara bokpralin får 🩵🩵🩵🩵🩵/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 21

Måndagen den 9 december

Maria sitter framför den öppna spisen med en kopp kaffe. Huset är helt tyst, förutom brasan som Dennis tänt och som sprakar och knäpper. Framåt middagstid under gårdagen lugnade sig havet så pass att Dennis kunde köra tillbaka gästerna till fastlandet. Maria hade följt med ner till bryggan och hjälpt alla ombord. John hade inte sagt ett enda ord till henne, men hans mamma hade åtminstone tackat gör vistelsen och berömt maten innan hon önskat Maria en god jul. Lika bra att han inte sa något, nu var han borta ur hennes liv.  Igen. 

Hon hade grubblat så mycket på den fär kvällen få de träffades första gången. För henne hade deras möte kännts så speciellt, så starkt. Den närheten hon upplevt med honom hade hon aldrig upplevt med någon annan igen, inte ens senare, med Fredrik. Det John hade gett henne då ville hon ha igen. Fast minnena kom med dubbla känslor, för hans avvisande efteråt hade stuckit som knivar i hjärtat. Hon hade inte kunnat annat än känna sig lurad och kränkt. Men med åren lyckades hon sudda ut honom ur sitt inre, i alla fall nästan...

Det här kanske var det avslut hon behövde? Nu kunde hon inte fundera på hur det skulle bli om de träffades igen. För nu hade de träffats igen och han hade knappt ägnat henne en blick.

Dennis har lovat att skjutsa henne till tåget i stan på förmiddagen och hennes väska står redan packad och klar vid ytterdörren. Hon dricker upp det sista av kaffet och ställer koppen i diskmaskinen. Hon ser sig om i det stora lantköket som nästan blivit som en kollega för henne under tiden hon varit på ön. Hur många dom skulle komma till nästa helgs julbord har de ännu inte pratat om, men att hon ska komma tillbaka till Strömmingsö innan dess har hon lovat honom. Det som först verkade så väldigt komplicerat har blivit ett arbete hon kommit att uppskatta.

Maria knäpper på sig flytvästen Dennis tagit fram åt henne och kliver sen ombord båten med darriga ben. Hon ser en röd sjal ligga på stolen hon ska sitta på och känner igen den. Det är Johans mammas sjal. Så förargligt att hon glömt den, tänker hon. Hon stoppar ner den i sin väska. John kom också från Stallinge. Kanske att hans mamma bor kvar där? Mona hade känts beksnt på något vis, hon måste ha fikat på Brittas någon gång.

Baksidetext;

Maria lever ett tillbakadraget liv i en liten ort där allt står stilla. 50-årsdagen närmar sig och hon har precis blivit uppsagd från Cafèet där hon jobbar - folk nöjer sig numera med bake off-bröd från den lokala matvarubutiken. Dessutom är hon ensam - och julen närmar dig med stormsteg. 

När hon söker tröst i gruppen Äkta grädden vänner på Facebook får hon kontakt med unga Dennis, som söker personal till sitt julcafé i Stockholm, och Maria tackar snabbt ja. Men det Dennis inte varit helt ärlig med är att julcafèet egentligen är ett fullskaligt julbord på Strömmingsö i skärgården, där Dennis precis ärvt en nedgången gård. 

Maria förälskar sig snabbt ivden gamla gården på Strömmingsö och inser att Dennis behöver all hjälp han kan få. Och när John, en msn från Marias förflutna, dyker upp som gäst, tänds hoppet om att julen kanske inte blir helt ensam i år...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Jul kalender 2023-lucka nr 4

I dag öppnar vi fjärde luckan i min julkalender 2023. I den här luckan har jag gömt ännu en feelgood roman. "Nytt liv i Applemore House" av Rachael Lucas, utgiven av Pia & CO en inprint av Lind & Co. 

Baksidestext;

När Villa Clarks pappa dör åker hon till Applemore i skotska högländerna för att städa ur hans stuga. Applemore bär på många minnen för Rilla-som liten brukade hon och systern tillbringa somrarna här och leka med grannbarnen från slottet Applemore House, ända tills en olycka satte stopp för samvaron. Nu ska Rilla stanna över vintern, innan det är dags att bege sig till Paris för att börja på ett nytt jobb.

Lachlan Fraser är inte glad över sitt arv. Nu när hans far dött är han plötsligt Laird av Applemore, måste han ta över ansvaret för det förfallna slottet och därmed lämna sitt nystartade mikrobryggeri i Edingburgh. På något sätt måste han få sina tre systrar att förstå att de inte har råd att ha slottet kvar-det måste säljas. Beth, Polly och Charlotte har dock helt andra planer.

Mitt i denna viljornas kamp kommer Rilla in i deras liv igen, Rilla som de inte träffat på över femton år. Och det kanske visar sig att hon är precis den ingrediens som saknas...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Nytt liv i Applemore House

"Nytt liv i Applemore House" av Rachael Lucas, utgiven av Pia & CO en inprint av Lind & Co. När Rillas pappa dör åker hon till pappans stuga i Applemore, på de skotska högländerna, för att städa ur den. Lachlans pappa har också nyligen dött och nu är det hans uppgift som nybliven Laird att åka hem, till Appplemore House, och fundera ut vad han vill göra med slottet. Han vill gärna sälja, medan hans tre systrar vill behålla det. Rilla och de fyra syskonen har inte träffats på femton år. När de var små kom Rilla och hennes syster dit på sommaren, och då umgicks de, ända till mamman stoppade deras samvaro, efter en olyckhändelse. Rilla hjälper gärna Lachlan, med att renovera slottet, medan syskonen funderar hur de ska få råd med att behålla det. Känslor spirar mellan Rilla och Lachlan, men Rilla kan inte stanna hos honom. Hon ska ju börja ett nytt arbete i Paris inom kort. Samtidigt får Lachlan ett erbjudande om att sälja sitt mikrobryggeri i Edingburgh. Han vill inte sälja bryggeriet, men samtidigt kan det vara möjligheten som gör att de kan behålla slottet? Och ska Rilla stanna eller åka?

Med den här ljuvliga läsupplevelsen förflyttar vi oss till de skotska högländerna. Vi får en dos härlig feelgood feeling i en ljuvlig slottsmiljö. Vad sägs om en söt tjej, och en stilig skottsk Laird, en gullig hund samt en kärlekshistoria? Bättre än så kan det väl inte bli? Vi bjuds på härlig samvaro i form av en halloween maskerad och senare julafton på slottet, tillsammans med huvudpersonerna och deras vänner. Författaren beskriver både miljön och karaktärerna på ett bra sätt. Jag önskar jag kunde vara en del av deras fina gemenskap i den lilla skotska byn. Samvaron där verkar så mysig, och man ställer upp för familj och vänner på ett kärleksfullt sätt. Rillas gulliga lilla spaniel är en favorit karaktär, och hans upptåg tillför det lilla extra till historien. Jag gillar bokomslaget, som är fint designat. Denna ljuvliga feelgood pralin innehåller allt en feelgood ska, så gillar ni feelgood får ni inte missa den. Jag hoppas få återvända till Applemore House fler gånger. Boken får ❤❤❤❤❤/.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitel 7

Rilla reste sig. En kort stund höll hon kvar hans hand och han såg på henne och tänkte på hur mycket den sjuttonåriga Lachlan skulle ha njutit av det här ögonblicket. På något sätt lyckades han se söt ut, takt från topp till tå av dam och spindelväv. Trots att hon var smutsig glittrande de gröna ögonen i ett ansikte som var lika fräknigt som han mindes det efter alla dessa år. Hon hade en fläck på näsan och han ville så gärna stryka bort den... Sedan släppte hon hans hand och tittade ner på hunden med en blick han bara kunde drömma om. 

"Då så", sa han och tog sig samman. "För det första..." Han skulle just säga att de måste ordna med hundbädd, några skålar och hundmat.

"Jag kan inte bestämma mig", sa Rilla. Hon rynkade på näsan och gnuggade den sedan så smutsfläcken försvann. "Georgie, Herbie?" 

Hunden viftade på svansen.

"Hugo."

Han viftade igen.

"Hugh?" 

Han hoppade upp och lade tassarna mot Rillas ben och fortsatte vifta på svansen. 

"Jag tror det var ett ja till Hugh", sa Rilla och klappade honom på huvudet. 

"Spanieln Hugh", sa Lachlan. "Ett riktigt bra namn. Det kommer han nog trivas med."

"Det tror jag du kommer göra, eller hur Hugh?" 

Med det bestämt höll Rilla med om att det fanns andra, lite viktigare, saker att ta itu med förutom hans namn. 

"Jag åker upp till huset och hämtar lite grejer", sa Lachlan.

"Jag hade precis klivit ur bilen när han rusade ner hit. Det är nog bäst att du håller honom kopplad tills han lär känna dig bättre. På så sätt kommer han i alla fall inte att försvinna så fort du vänder ryggen till". 

Rilla såg kärleksfullt på Hugh. "Han kommer inte att sticka någonstans. Eller hur?"

Hugh tittade upp på henne med samma kärleksfulla blick. Den enda skillnaden var att hans tunga hängde utanför munnen, vilket Rillas defenitivt inte gjorde. Lachlan kvävde ett skratt.

"Okej, ge mig en halvtimme att ta mig upp till huset och samla ihop sakerna, så kommer jag tillbaka sedan." 

"Jag kan skjutsa dig om du vill?" Rilla pekade på bilen som stod parkerad vid stugan.

Han hade glömt att Charlotte på sitt typiska sätt hade ordnat med den åt henne häromdagen. 

Baksidetext;

När Villa Clarks pappa dör åker hon till Applemore i skotska högländerna för att städa ur hans stuga. Applemore bär på många minnen för Rilla-som liten brukade hon och systern tillbringa somrarna här och leka med grannbarnen från slottet Applemore House, ända tills en olycka satte stopp för samvaron. Nu ska Rilla stanna över vintern, innan det är dags att bege sig till Paris för att börja på ett nytt jobb.

Lachlan Fraser är inte glad över sitt arv. Nu när hans far dött är han plötsligt Laird av Applemore, måste han ta över ansvaret för det förfallna slottet och därmed lämna sitt nystartade mikrobryggeri i Edingburgh. På något sätt måste han få sina tre systrar att förstå att de inte har råd att ha slottet kvar-det måste säljas. Beth, Polly och Charlotte har dock helt andra planer.

Mitt i denna viljornas kamp kommer Rilla in i deras liv igen, Rilla som de inte träffat på över femton år. Och det kanske visar sig att hon är precis den ingrediens som saknas...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina