Vilja Konvalj

"Vilja Konvalj" av P.E. Elmquist Viljakonvalj utgiven av Books on demand förlag Bokrecension; För barn 6-9 år. Signe och hennes familj har nyligen flyttat från sin gård på landet, och in till stan. Hon trivs inte i sin nya klass, då hon direkt blir mobbad av klassens primadonna, Bea och hennes två bästisar. Den här eftermiddagen kan hon inte hitta sin cykel och får gå hem genom stadsparken i regnet. Då lär hon känna älvan Vilja Konvalj. Vilja blir Signes nya kompis. Tillsammans med henne försöker Signe hitta sin stulna cykel samt alla de andra stulna cyklarna i staden. Men så får Bea syn på Vilja och hon vill nu ha bevis på att hon sett en riktig älva. Hon och hennes kompisar gör allt för att få fram bevis på att älvor existerar. Samtidigt finns det en stor oro bland älvorna. Människorna håller på att hugga ner urskogen utan att tänka på allt liv som finns där, och som kommer att försvinna samtidigt med skogen. Allt handlar om pengar för människorna. Nu brinner det i knutarna för att både hitta de stulna cyklarna, och att rädda skogen. Men hur ska de lyckas? Signe och Vilja får oväntad hjälp.

Wow, den här sagan är verkligen så mysig. Jag fick följa med på ett helt magiskt äventyr bland älvor och trollsländor, samt de två vännernas spaning på cyckeltjuvarna. Jag gillar kombinationen av en flickas helt vanliga vardag, i kombination med magi och några riktigt spännande äventyr. Samtidigt har författaren bakat in svåra ämnen, så som mobbing, och vad det kan få för konsekvenser om man hugger ner urskogen. Jag tycker att författaren lyckats bra både med person tillika miljöbeskrivningarna. Det märks att författaren har stor kunskap om naturen. Hon beskriver miljön runtomkring de små huvudpersonerna, så varmt och fint. Jag gillar verkligen de båda huvudpersonerna i berättelsen, och speciellt den lilla älvan Vilja. Sedan blev jag så förtjust i trollsländorna Rall och Fjun. De skulle jag verkligen vilja klappa. Omslaget till boken är väldigt fint och tilltalande också tycker jag. Jag kan varmt rekommendera denna fina fantacy berättelse. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Nästa morgon vaknade Signe före alla andra i familjen. Hon hade satt klockan på halv sju och lagt den under kudden så ingen skulle höra den ringa. Hon smög ner för trappan för att inte väcka dem. Hon hade sagt till sina föräldrar kvällen innan att hon skulle vara med sin kompis hela dagen. De skulle vara hemma hos henne, hon var ju så allergisk. Signe hade lovat att komma hem till middagen. Hon slängde i sig en ostmacka och ett glas mjölk innan hon gav sig av. Det var alldeles stilla ute och solen hade inte gått upp ännu. Hjärtat bultade hårt och det pirrade i magen när hon närmade sig stadsparken strax innan klockan sju. När hon var framme spanade hon upp i trädet för att se om hon kunde se Vilja men hon såg ingenting för alla grenar och löv. Signe satte sig på marken och väntade otåligt. Plötsligt kom Vilja ridande på en stor grönskimrande trollslända. Hennes silverglänsande hår fladdrade bak på hennes rygg. Efter henne kom en till trollslända som var brun och en aning mindre. De flög i rasande fart och virvlade runt ovanför huvudet på Signe innan de landade mjukt på en gren. 

-Det här är Rall och hon heter Fjun, ropade Vilja och pekade på den bruna trollsländan. 

Signe reste sig upp och gick fram till grenen. 

-Hoppas upp kompis så flyger vi till Gäste! hojtade hon. 

-Det blir nog lite svårt så här stor, svarade Signe och höll ut händerna.

-Milda mosslarver! skrattade Vilja och flög ett varv över Signe och blåste stoft på henne. 

Signe landade på grenen bredvid Fjun. Hon kliade henne försiktigt mellan antennerna och Fjun puttade kärvänligt till henne i magen med sitt runda huvud. Hennes fyra vingar skimrade i regnbågens alla färger. Ryggen var täckt med mjuka bruna fjun och bakom vingarna fanns det en sadel fastspänd. Den långa smala bakkroppen var blank och skiftade i brons och mörkgrönt. Signe svängde smidigt sitt högra ben över ryggen på Fjun och tog tag i repet som var fastkopplat i ett halsband.

Baksidetext;

Skogen är i fara!

Bit för bit huggs urskogen ner. Träd, växter, svampar. Trollsländor och alla andra varelser som lever där är hotade och riskerar att försvinna. De skygga myterna har kallat till krismöte - hur ska det gå?

Men skogen och dess invånare får oväntad hjälp av den tioåriga osäkra Signe, som nyligen flyttat från landet in till stan och hennes kaxiga nya vän - Vilja Konvalj, som bosatt sig i stadsparken. De båda brinner för rättvisa och detta för dem samman. 

Ska de hinna rädda skogen innan det är för sent?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Blodlust

"Blodlust" av Mårten Melin utgiven av Raben&Sjögren. Bokrecension; För barn 9-12 år. Minous bror, Sebastian, har en kompis som heter Lucas. Lukas har träffat en ny flickvän under lovet. Tjejen som heter Dalia har nu flyttat till deras stad. Lucas flickvän både skrämmer och fascinerar Minou. En natt hittas Lucas livlös. Det enda man kan hitta, när man undersökt honom på sjukhuset, är att han har två små hål på halsen, och att han har förlorat en del blod. Minou märker snabbt, att trots att hon dras till Dalia är det något som inte stämmer med henne. Minous kompis, Vanja, lägger ihop pusselbitarna och börjar snart förstå vad det är för fel på Dalia tillika vad hon egentligen är. Men Minou har svårt att tro på Vanja, för Dalia är nämligen något egentligen inte borde finnas. När Lucas dör, och Minou och Sebastian får se bevis på vad Lucas har blivit, börjar jakten på att förgöra det som hotar dem alla. Men Dalia är listig och Minou, Vanja och hennes bror behöver hjälp. Lyckas de tillslut överlista ondskan som funnits i århundraden?

När jag ser en vampyrbok vill jag såklart läsa den. Även om det är en barnbok. Den här boken gav mig nästan samma skrämmande känsla som boken om Dracula jag läste som barn och tonåring. Ändå läste jag Dracula flera gånger, vilket resulterade att jag inte kunde sova sedan. Blodlust känns nästan lika skrämmande. Nåja, jag tycker att boken är spännande så där lite lagom, och passar bra för åldern. Författaren har också skrivit en realistisk och trovärdig story med hög konstnärlighet. Jag tycker miljöbeskrivningarna och persongalleriet är bra, och jag gillar Minous kompis, Vanja, skarpt. Spänningen ökar successivt och driver läsningen framåt på ett bra sätt. Boken känns svårt att lägga ifrån sig, för jag vill bara läsa ett kapitel till. Sedan gillar jag också att huvudpersonerna gör vardagliga saker, så som att gå till skolan, de åker skidor, läser och spelar spel. Jag gillar också att boken utspelas här i Sverige, för det gör hela berättelsen lite mera trovärdig. Jag hade verkligen gillat den här boken som barn. Jag läser gärna mer av författaren. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Den kvällen låg jag länge och funderade. Det var något i mina tankar som liksom slank undan hela tiden. Jag visste inte vad det var, bara att det hade med Lucas att göra. Något som jag sett som passade ihop med honom på något vis. Äsch, jag vet inte, jag kan inte förklara det bättre. 

Tillslut somnade jag. 

Och började drömma. Om Lucas teckning igen. Men den här gången rann det inte blod från Dalias ögon. Utan från hennes mungipor. Hennes leende blev större och större, till slut gapade hon stort och från hennes mun...det bara sprutade blod över hela mig, jag fick det i håret, i munnen. Jag spottade och fräste men det fortsatte att komma. Tillslut kunde jag inte andas!

Jag vaknade med dunkande hjärta och bara låg och kände hur pulsen långsamt saktade ner. 

pyamasen klibbade mot kroppen, så jag gick upp och öppnade fönstret. Jag drog in den friska, kalla luften, åh, det var skönt! Jag skulle precis stänga då jag hörde ett ljud utifrån som jag först inte förstod vad det var. 

Men så fattade jag. Det var ett djur som ylade, någonstans långt borta.

En hund, eller...

Jag svalde.

Eller en varg.

Jag famlade med haspen och drog igen fönstret. Pulsen rusade upp igen. Jag vet inte riktigt varför jag blev så rädd, jag var på andra våningen och en varg kunde knappast komma in.

"Ta det lungt nu, Minou", viskade jag till mig själv. 

Jag fattade att jag knappast kunde somna om, så jag tände lampan och lade mig och läste. Det var ingen dålig berättelse. Menjag hade svårt att koncentrera mig, upptäckte att jag läste samma mening om och om igen. Till slut slog jag igen boken och släkte.

Baksidetext;

Hyn var blek som krita, ögonen uppspärrade. Hans mun var öppen, och hörntänderna i överkäken spetsiga.

Och runt munnen... Han var alldeles blodig.

Minous brorsas kompis hittas avsvimmad utomhus mitt i natten. Han har förlorat mycket blod, men allt läkarna upptäcker är två små hål på hans hals. Samtidigt har Dalia dykt upp i staden. Dalia som både fascinerar och skrämmer Minou. 

Det dröjer inte länge förren Minou tvingas möta sina rädslor. Tillsammans med sin bror och bästa vän försöker hon stoppa det som hotar dem alla. Men hur besegrar man något som inte borde finnas. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Maja & Vamos - Vänner för alltid

"Maja & Vamos - Vänner för alltid" av Evelina Hanell utgiven av Books on Demand förlag. Bokrecension; för barn 9- 12 år. Maja är en tjej som är utanför i skolan. Hon blir t ex inte bjuden när de andra har fester. Det gör ont att inte bli bjuden och vara den enda som inte får vara med. Hemma orkar hennes mamma inte riktigt vara där för henne och hennes lillebror Hugo, och pappan jobbar utomlands flera veckor i taget. I stallet finns dock hennes vän Shirin som har en egen häst. En dag får Maja reda på att hon också ska få en egen häst. Maja och hennes mamma åker och till Stina och Maja får provrida hennes häst Vamos. En dag i början av sommarlovet kommer äntligen transporten med Majas nya häst. Men Vamos är en lite känslig häst, och en dag inträffar en olycka. Detta får Majas mamma att vilja sälja Vamos mot Majas vilja. Nu måste Maja göra allt för att få mamman att förstå att Vamos inte alls är farlig, men kommer Maja att lyckas?

Detta är författarens debut. Många tjejer och killar, kan nog känna igen sig i Majas känslor av att vara osynliga och utanför i skolan. Mobbing har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem, både för barn och vuxna, och detta ämne kan inte belysas nog. Vilken tur att flickan i boken ändå har en vän i stallet, och att hon fick en alldeles egen häst. Alla behöver en meningsfull tillvaro. Tyvärr har inte alla sådan tur som flickan i boken. Jag älskar verkligen inslagen i boken från Vamos perspektiv. Det visar sig att han är en riktigt rolig karraktär, som får mig att fnissade lite. Författaren beskriver flickans känslor på ett fint och insiktsfullt sätt. Jag kan varmt rekommendera denna hjärtevärmande historia till alla hästälskande tjejer och killar. Missa inte denna fina berättelse. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Denna hästbokspärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Vamos kommer hem

Maja kunde inte stå still en sekund till. Hon hoppade på stället. Marken brände under fötterna. Det doftade starkt av granskogen intill. 

"Tänk att Vamos och Samson ska bli bästa kompisar," fortsatte Shirin ivrigt. 

"Jag undrar om det är Samson eller du som är gladast över att Vamos fick plats i ert stall," sa Maja. 

"Jag har pratat med Jörgen. Vamos får gå i hagen bakom transporterna."

Shirin fortsatte pladdra på.

"Om vi tränar tillsammans kan ni säkert börja tänka snart."

Maja nickade, utan att riktigt svara.

Eftermiddagen hade krupit fram. Hon hade förberett allt. Nytt spån, fluffigt hö, friskt vatten. Till och med skrivit hans namn på utrustningen med sin allra finaste handstil. Allt skulle vara perfekt.

"Vi kan snygga till lite i stallet innan han kommer."

Shirin var aldrig den som stod sysslolös. 

"Här, ta en räfsa, så har vi i alla fall något att göra medan vi väntar."

Det skrapande ljudet mot gruset lät som en egen melodi medan de bildade raka, prydliga linjer. Gamla höstrån och spån samlades i högar. Nervositeten kröp som myror under Majas hud. 

"Lyssna...Det kommer någon."

En motor närmade sig. Stina vinkade från bilens framruta. 

"Hej, här kommer vi!"

Ett brett leende spred sig över Majas ansikte. Klumpen i halsen löstes upp. Äntligen.

Baksidetext;

Maja känner sig ofta som för mycket. Eller för lite. 

I skolan är hon osynlig, hemma är det som om håller på att gå sönder. Men i stallet finns Vamos, hennes egen lilla häst med mjuka ögon och en känslighet som ingen annan verkar förstå. Förutom Maja.

Tillsammans hittar de något att hålla fast vid. Trots missförstånd, avundsjuka och vuxna som inte alltid orkar finnas där. Men när en olycka plötsligt förändrar allt måste Maja våga tro på sig själv. Och på att vänskap faktiskt kan bära, även när livet gör ont.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna

"Drakvännerna 1-Svartimus och Draksystrarna" av Elin Österberg illustrationerna är gjorda av Emma Billgren Söderström, utgiven av Visto förlag. Bokrecension; I denna boken för barn 6-9 år, lär vi känna prins Svartimus som bor i ett slott i landet Lorhem. En kväll ser Svartimus skuggan av en drake. Sedan hörs tre isande skrik. Svartimus springer till kusinernas torn, för att se vad som står på. Det visar sig att hans bästa kompis och kusin, Vitamus, trillingsystrar har försvunnit från sitt gemak. Men vem är det som har kidnappat de tre flickorna? När Svartimus och Vitamus undersöker flickornas rum, förstår de snart att en drake har kidnappat dem. Svartimus och Vitamus rymmer från slottet, för att hitta flickorna. Detta blir inledningen till ett rafflande äventyr, där Svartimus möter riddare, stentroll och mäktiga drakar. Till hjälp får de Vitamus farmor Granita. När även Vitamus försvinner, blir Svartimus förtvivlad. Men även Svartimus kommer ivägen för draken, och Svartimus blir förvandlad till en drake. Det kommer förändra hans liv för alltid. Kommer Svartimus kunnat rädda sin vän och trillingarna och kommer han kunna bli sig själv igen? Och varför har draken Askita kidnappat trillingarna?

Detta är första delen i serien om Drakvännerna. Jag har läst en annan bok av författaren förut, Kristallstaven, som är första delen i en annan bokserie, som jag också kan rekommendera. För det första så gillar jag alla fantasifulla namn som författaren har hittat på. De är både väldigt fina tillika fyndiga. Jag gillar också alla spännande karaktärer och miljöer. Författaren beskriver alla karaktärer och miljöer, och hur de ser ut på ett bra sätt. Boken är spännande och det händer saker hela tiden. Boken har också en stor och läsvänlig text för de som precis har lärt sig att läsa. Jag rekommenderar denna mysiga bok till alla barn som gillar historier om prinsar, drakar, och spännande äventyr. Boken har ett fint slut och allt löser sig till det bästa. Hur det ser ut i landet Lorhem, kan man se i kartan som finns illustrerad i början på boken. Det ska bli spännande att följa Svarimus och de andra karaktärerna i de följande delarna. Jag gillar även omslaget. Denna mysiga fantasybok för barn får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Kidnappningen

Svartimus drog isär de eldröda draperierna och nu hördes de tre isande skriken igen. Genast sprang han mot kusinernas torn med Vitamus i hasorna. 

När Svartimus kom upp brakade Gnejse just igenom den låsta dörren till sina döttrar. Vitamus stod stel av chock kvar utanför och Svartimus tog honom om axlarna.

"Mina flickor!" Gnejse föll på knä i trillingarnas rum mellan omkullvälta möbler. Delar av sängdraperierna singlade ned över honom men han verkade inte ens märka det. Flickorna var borta! Vitamus sjönk ned bredvid sin pappa och de vita ögonen tårades. 

"Vad är det som pågår?" pep en röst bakom Svartimus. 

"Pappa!"

Lore kramade sin son. 

"Berätta vad dom hänt!"

"Jag vet inte. Jag vet inte, pappa", sa Svartimus och skakade på huvudet. 

Lore nickade kort. "Jag ska tala med Gnejse, ta med Vitamus till hans rum och skicka efter resterna av chokladmjölken till honom!" 

"Ja, pappa!" Svartimus föste ut Vitamus genom gemaksdörrarna. Långt ned i korridoren hörde de Gnejses skrik bakom sig. Svartimus hastade ned till kokerskan och bad om chokladmjölk i två krus. 

När han kom tillbaka hade Vitamus lämnat sitt sovgemak och även trillingarnas rum stod tomt. Lore och Vitamus satt framför brasan i torgets bibliotek.

Lore reste sig när han såg Svartimus komma in. 

"Flickorna har blivit kidnappade. Gnejse har gett sig iväg innan spåren försvinner. Jag föreslår att du stannar hos din vän i natt", sa Lore. Svartimus nickade. "Jag har lovat Gnejse att förbereda riddarna. Vi ses till frukosten."

Svartimus betraktade sin pappa när han med tunga steg lämnade dem. Det såg ut som att han bar alla bekymmer i Lorhem på sina axlar. Kanske gjorde han det också. Svartimus tänkte på draken han sett och svalde hårt.

Baksidetext;

I det kungliga slottet i landet Lorhem, står prins Svartimus ofta och tittar ut genom fönstergluggen i sitt torn. Han längtar till fälten och skogarna utanför. Dit, säger Hans pappa, att han inte går gå. Där finns rövare och farliga djur. I andra änden av Lorhem bortanför Taggbergen, finns något ännu värre. 

I Askdalen, där allt är svart och dött, lurpassar de farliga drakarna. 

En kväll ser Svartimus en enorm drakliknande skugga utanför fönstret, och när bästa vännen Vitamus trillingsystrar försvinner förstår Svartimus att något är riktigt fel. Vännerna bestämmer sig för att rymma från slottet. Men äventyret visar sig bli farligare än Svartimus kunnat föreställa sig. Vännerna möter allt ifrån riddare till stentroll och mäktiga drakarna.

Askita, en enorm drake med glödande ögon och en smittande sotsvart rök, förändrar Svartimus liv för alltid. Kommer de att kunna bryta Askitas förtrollning så att allt blir som förut?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs även min recension av "Kristallstaven" 

här

Läs min intervju av författaren här

Porten till Bagahus - första äventyret

"Porten till Bagahus - första äventyret" av Ulrica Haraldsson utgiven av Bagahus förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Två barn, den mobbade killen Douglas och hans tjejkompis, Ebba, ska ha en friluftsdag. Den ska de och deras klasskamrater tillbringa på Bohus fästning. Medan de äter sin matsäck, som de har med sig, får de syn på en sten som ser ut som en port. När det undersöker den har de plötsligt gjort en tidsresa till år 1658. Väl där möter de en kille som de följer efter till hans hem och där väntar Siri på dem. Hon berättar att de är väntade och att de är förutbestämda att rädda dem från den onde kommendanten Ivel Krabbe. De måste ta sig över på andra sidan älven, för att hitta den gode Riddar Erik, som ska ta över makten på slottet. Till sin hjälp har de en gyllene fågel som är deras följeslagare. Snart är de mitt uppe i ett rafflande äventyr, och i den mörka skogen lurar ett ondskefullt hot. 

Vi får följa med Douglas och Ebba på ett riktigt spännande äventyr. Författaren beskriver på ett trovärdigt sätt hur det är att leva år 1658. Därför är boken både ett spännande äventyr och berättelsen ger också läsaren en liten historielektion. Eftersom de två barnen har ett uppdrag att utföra måste unge Douglas och även tjejkompisen Ebba utmana sina rädslor, och göra saker de aldrig kunnat drömma om. Författaren bakar in nutid med dåtid tillika historia och fantasy på ett fint sätt. I den här boken lär vi inte bara känna de två huvudpersonerna, utan boken har flera intressanta karaktärer, och miljöerna är bra beskrivna. Jag längtar efter att få läsa mer om Douglas och Ebba och deras framtida äventyr. Jag gillar även det fina omslaget på boken. Boken har också en bra och läsvänlig text, som passar den yngre läsarskaran. Boken rekommenderas varmt. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Räddare kan ingen vara

De vandrade tillbaka till stugan, där Siri satt och väntade på dem. Stugan hade bara ett rum. Matbord och bänkar stod vid en vägg, vid en annan stod en liten säng och och det fanns en eldstad. Thorngrim lade mer ved på elden. Douglas och Ebba satte sig ner runt matbordet och såg förväntansfullt på den gamla damen. 

"I vår familj har det i generationer berättats sagor och sägner", började hon sakta berätta. "När familjen samlades kring härden, precis som vi gör nu, fick vi vara med om stora äventyr. Det berättades om kampen mellan det onda och det goda, om trolldom och magi. En del av historierna var förstås påhittade, men en del hade förutspåtts av Elf-Syssel, Den Uråldriga". Hon sade namnet med vördnad och tystnade för en stund. Douglas och Ebba väntade spänt på fortsättningen. 

"Elf-Syssel bor någonstans på andra sidan älven och hon kallas "Den Uråldriga," för att hon har funnits så länge någon kan minnas. Min mor berättade att hennes mor hade hört talas om henne från sin mor, och så fortsätter det i all oändlighet. Elf-Syssel är visast av de visa och även om hon helt klart är en...", hon psusade och dönkte rösten till en viskning. "...häxa, har hon alltid undkommit dem som säger att hon borde ställas inför rätta för sin spådomskonst. Om någon med ont blod närmar sig hennes stuga, hittar de den inte. Msn kan bara finna den om hon vill bli funnen. Allt, och då menar jag allt som hon har förutspått, har slagit in. Men det tar lång tid innan man kan förstå innebörden av hennes kryptiska budskap", sa hon och nickade eftertänksamt. 

"Det är ni kommer in", sade Thorgrim och såg hoppfullt på dem.

Ebba och Doulas tittade oförstående på varandra och sen på Thorgrim och Siri som klappade sitt barnbarn lätt på armen. 

"Under årens lopp har mången krigshär försökt inta Bagahus slott, utan att lyckas. Inför varje försök till belägring fanns en förutsägelse, dom Elf-Syssel skrivit ner årtal tidigare. För att få en bild av hur uråldrig hon faktiskt är, ska jag berätta historien om en av de första förutsägelserna från henne, som återfunnits. Ni förstår att hon alltid skriver ner dem med sitt eget blod på en bit Gethud, som hon sen lägger i ett krus och släpper ner i älven. Vattnet i älven är väldigt strömt och fullt av virvlar som lätt skulle kunna suga ner ett litet krus, men de återfinns alltid av den som budskapet är avsett för. Nåväl, den första förutsägelsen i mannaminne handlar om hur det gick till när Bagahus slott skulle uppföras."

Baksidetext;

Under en friluftsdag vid Bohus fästning utforskar klasskamraterna Douglas och Ebba en märklig sten som ser ut som en port. Plötsligt är året 1658 och de får veta att en uråldrig häxa har förutspått att de ska rädda staden Kongelf från den onde kommendanten Ivel Krabbe på Bagahus slott. 

En gyllene fågel blir deras följeslagare och visar vägen när de ger sig ut för att hitta den gode Riddar Erik som ska ta över makten på slottet. Men i skogens mörker lurar ett ondskefullt hot. 

Följ med på ett hisnande äventyr som väver ihop nutid med dåtid, historia och fantasy. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget

"Kristallstaven- Linn'ea och Heliangänget" av Elin Östberg utgiven av Visto förlag. Bokrecension; för barn 9-12 år. Boken handlar om Linn`ea. Hon hinner knappt vara i skolan. Så fort hon träffar någon i skolan som är sjuk, smittas hon direkt. Det tar på krafterna och hon blir efter med skolarbetet. Det är snart sommarlov och hon ska precis gå ut fyran. Då börjar spännande saker att hända henne. Linneas kristallhalsband börjar skifta i färg, och det blir inledningen till en helt ny tillvaro. Hon och hennes föräldrar flyttar därmed in i Besthuset. Hon kommer under sommarlovet förvandlas på mer än ett sätt. Hon bär nämligen på egenskaper som hon inte visste att hon hade. Tillsammans med sina nyfunna vänner, måste hon dessutom försöka lösa det ena mysteriet efter det andra. 

Detta är den första delen i en fantacy triologi, och författarens debut bok. Författarens andra bok ges ut i november. Boken handlar om att hitta sin egen identitet samt att finna sin inre styrka. Jag gillar tanken på människor som kan skifta till djur. Den här boken är inspirerad av Jämtlands djurliv, och vi får lära känna många olika karaktärer, som skiftar till dessa djur. Jag gillar hur författaren gestaltar sina olika karaktärer samt den fint beskrivna miljön omkring dem. Handlingen är spännande och det händer mycket i boken. Det är också en fin bok om vänskap, och att hjälpa varandra när man har det svårt. Trots att boken riktar sig till de lite yngre läsarna, känner jag att även jag har glädje av att läsa boken. Boken har en bra och läsvänlig text. Boken är väldigt snyggt förpackad. Jag hoppas på att inom kort få läsa fortsättningen på boken och jag läser gärna mer av författaren. Denna fina bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Beskyddarna

På fredagsförmiddagen var det fint väder. Linn`ea satte sig på bänken och tittade på när barnen spelade fotboll. Själv orkade hon aldrig vara med på något som var ansträngande. Pampia brukade låta Linn`ea slippa gymnastiklektioner och friluftsdagar. Istället ägnade hon tiden åt att komma ifatt med de lektioner hon missat sedan sist hon var sjuk. Linn`ea betraktade fotbollsspelarna. Målvakten och anfallaren i ena laget verkade riktigt bra.

Målvakten var lång och bredaxlad och hans stora leende fick Linn`ea att besvara det utan att tänka på det. Han hade snaggat gult hår och snälla, bruna ögon. Framförallt lade hon märke till att han bar en kedja med en gul stav runt halsen. Anfallaren var en tjej som såg mycket stark ut även om hon bara verkade vara lite äldre än Linn`ea. Hon var snabb och aggressiv och sparkade så hårt på bollen att målvakten i det andra laget knappt vågade kasta sig efter den. Målvakten med de snälla ögonen ropade åt henne att ta det lugnt med stackarna. Hon bara flinade. Tjejen hade spretigt, klarrött hår. Hennes ögon var så ljusa att de såg gula ut. Hon hade också en halskedja med stav, men hennes var röd.

Linn`ea bestämde sig för att heja på laget med den fina målvakten. Hon blev riktigt ivrig i sina hejarop och killen log och nickade åt hennes håll. Linn`ea log tveksamt tillbaka. 

Så såg Linn`ea Aron komma ut från skolbyggnaden. Han stod på andra sidan om fotbollsplanen och betraktade den tuffa anfallaren spela. Han hejade ivrigt på hennes lag, men slutade när hon gav honom en arg blick. Han förde sin vita lugg bakom örat och såg sig nervöst omkring. Så fastnade hans blick på Linn`ea som inte kunnat låta bli att skratta. Hon slutade tvärt, svalde hårt och tog upp en bok att gömma sig bakom.

Baksidestext;

I den lilla staden Snöbergabor Linn`ea med sina föräldrar. Våren då hon går ut fjärde klass börjar spännande saker att hända. Linn`eas kristallhalsband skiftar i färg och hon får komma med i Heliangänget. Linn`ea flyttar in i Besthuset, ett enormt hus som ser ut som en förvuxen trädkoja och med en mängd spännande rum. Men det mest magiska med flytten visar sig vara hennes egna egenskaper: Linn`ea börjar sakta men säkert att förändras på mer än ett sätt.

Linn`ea måste snart läsa det ena mysteriet efter det andra tillsammans med sina nyfunna vänner. För vem är egentligen mobbaren Aron? Vad är det för mörk historia som Kristallstavenn bär på? Och vad är det för monster som stryker omkring i Hemliga skogen?

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Armbandets hemlighet

"Armbandets hemlighet" av Virve Hedenborg, utgiven av Ordalaget bokförlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; I denna boken får vi lära känna Alice. Medan alla andra kompisar är kvar i stan, är hon tvungen att följa med föräldrarna till deras nyinköpta sommarstuga på landet. På en loppis hittar hon ett armband. När hon går där ifrån ligger armbandet i fickan. Det var inte meningen att hon skulle få med sig armbandet, och hon känner dåligt samvete över händelsen. Alice vill inte måla på stugan, utan smiter iväg på upptäcktsfärd. Alice börjar umgås med en kille från trakten hon träffat på. Han heter Rickard och är några år äldre än henne. Bara när hon umgås med honom kan hon använda sitt nya armband. Så hittar hon ett gammalt tidnings urklipp från början av nittonhundra talet. Artikeln handlar om en brand där en kille omkommer. Nu förstår Alice att allt hon trott på, inte är vad det verkar vara. Nu måste hon göra allt för att ändra det förflutna, och rädda killen hon blivit förälskad i. 

Detta är första boken jag läser av författaren. Jag blir indragen i den här fina historien redan från första kapitlet, och sedan kan jag inte sluta läsa. Boken är väldigt spännande och jag gillar temat med tidsresor, kombinerat med kärlek och vänskap. För i den här boken träffar Alice sin allra första kärlek. Vänskapen med Rickard känns mer äkta än något hon någonsin har upplevt förut, och det får henne att fundera över sina val av vänner. Kanske är några av de vänskaper hon har i stan inte så hälsosamma som de borde vara. Jag skulle gärna läsa en fortsättning på denna boken. Boken väcker känslor hos mig som läsare. För tårarna kommer på mig, när Alice förstår att killen hon är kär i finns i en annan tid. Kanske skulle de kunna träffas igen på något sätt? Jag gillar också författarens miljö - och karaktärs beskrivningar. Jag läser gärna mer av författaren. Denna tänk - och läsvärda bok får❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Det var killen från dagen innan, honom som hon sett på gårdsplanen. Han hade ljust hår, Blå skjorta utan krage och mörkblå byxor som gick till halva vaden. Fötterna var bara, och på huvudet hade han en svart keps. Armar och ben hade en djup solbränna. 

Alice visste inte vad hon skulle svara. Tystnaden kändes som en evighet. 

"Jag...jag...", började hon. 

Killen höjde på ögonbrynen. 

"Ja?" 

"Jag minns inte." 

"Vadå minns inte?" Killen såg misstänksamt på henne. 

"Alltså, jag somnade", svarade Alice och ångrade sig i samma stund. Somnade? Vad var det för svar? 

"Jag kanske ska hämta någon som kan få dig att minnas", sa killen och såg ut att vara på väg ut genom dörren. 

"Nej", sade Alice snabbt. "Jag har inte glömt. Alltså, jag heter Alice, och jag gick in för att det regnade, och så somnade jag på soffan. Du väckte mig. 

"Förlåt så mycket då", sa killen. "Men om du har för vana att somna i andra människors hus är det kanske inte mer än rätt att du lir väkt?!" Han tittade ingående på henne. "Var bor du? Jag har visst inte sett dig här förut?" 

Alice vred sig obekvämt under hans blick.

Baksidestext;

Det är sommarlov och alla ska vara kvar i stan utom Alice som tvingas följa med till nya sommarstället. 

På väg dit stannar familjen på en loppis och Alice fastnar för ett armband. Hon vill så gärna ha det! Och när hon går där ifrån ligger det i hennes ficka. 

Allt är trist på landet och Alice vill inte hjälpa till att måla om huset. Men så träffar hon den några år äldre Rickard. Han pratar konstigt och småretas. Fast han är också schysst och hon trivs i hans sällskap. 

Sommardagarna blir roligare, men plötslig förändras allt. En brand får Alice att inse att allt inte är vad hon först trott det vara. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Skuggreglerna

"Skuggreglerna" av Greta Boström utgiven av Raben&Sjögren. För barn 9-12 år. Bokrecension; Vi får lära känna Lo, som precis fått en ny häst. Alla tycker att gården där Lo:s familj bor på är som ett paradis, men är det verkligen det? För i den här familjen tycks Lo vara det svarta fåret. Något som hennes storasyster Leah verkar utnyttja till max. Hon blir avundsjuk när Lo får en plats i hopplaget, med sin nya hingst. Och hon gör allt för att Lo ska tacka nej till den. Redan första kvällen när Bagheera kommer börjar bekymren. Märkliga saker börjar hända. T ex tänds ljus i stallet, som inte borde kunna tändas. Men vem är det som lämnar spår efter sig och vem är det som gör punka på Los cykel och gör inbrott i hennes skåp i skolan? Om det inte är Leah, Vem kan det då vara? Och vad har hon gjort den nya killen i skolan egentligen? Kan alla skumma händelser till och med vara övernaturliga? Lo är tvungen att gräva i gårdens historia för att få reda på vad det egentligen är som pågår. 

Detta är en riktigt spännande nagelbitare. Det är en bok som är håller dig i ett fast grepp från början till slut. Vill ni läsa en riktigt bra hästbok, med övernaturliga inslag, får ni inte missa denna spännande berättelse. Jag tyckte dock att Los syster inte var så sympatisk. Jag tycker det är hemskt att hon är så avundsjuk på sin egen syster, så att hon gör vad som helst för att förstöra för henne. Föräldrarna behandlar inte Lo heller så bra, utan tar allt som oftast systerns parti, vilket gjorde mig ledsen. Dock fick Lo upprättelse i slutet på boken, vilket var bra. Författaren lyckas att få mig att känna sympati för huvudpersonen, och jag tyckte också att författaren lyckades med att kombinera vardaglivet, med de övernaturliga inslagen på ett bra sätt. Jag tycker också att författaren lyckas att få historien att kännas äkta och trovärdig. Denna spännande barnbok ger jag ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Gruset knastrande under kängorna när jag närmade mig trädgårdens mörkgröna häck. Jag visste inte om Mauritz var där på lördagar. Men kanske var det med växter som med hästar, att de behövde kärlek oavsett dag i veckan. Dessutom kändes det som att Mauritz alltid var där. Som den böjda ryggen var en lika naturlig del av trädgården som trädens knotiga stammar. 

Det runda, parkliknsnde området tillhörde egentligen kommunen, precis som resten av Nyckelsund. När pappa tog över restaurangen för en massa år sedan fick han erbjudande om att hyra övervåningen också. Det skruttiga stallet kom på köpet. Vissa tycker att vi bodde i en sagovärld. Att den välskötta parken, näckrosdammen, hagarna och de pampiga husen såg ut som en reklam för en spa-weekend. För mig var det bara hemma. Jag hade alltid bott där och Mauritz hade alltid stått med sin kratta bland blad och grenar. 

Det gjorde han i dag också. Längst in i labyrinten kunde jag skymta det Silvervita, bakåtkammade håret. Han rörde sig ryckigt längs väggen av kala grenar. Om sommaren blev de till en tjock, grön mur som bildade gångar och återvändsgränder. När jag var liten hade jag sprungit vilse i den där labyrinten. Jag kommer fortfarande ihåg skräcken som växte för varje stängd passage som dök upp framför mina fötter. Rädslan att jag skulle vara fast i de gröna tunnlarna för alltid. 

Det var en fånig tanke, men då hade den varit verklig. Mauritz hade hittat mig där jag satt som en gråtande, hopkurad boll i en av återvändsgränderna. Likt en ängel stod han framför mig med det axellånga håret och de ljusblå ögonen. Utan ett ord hade han tagit min hand och lett mig till restaurangköket där pappa bullrade runt bland ångande kastruller. Men bara några veckor senare hade Mauritz skrikit åt mig när jag plockade blommor till midsommarstången på ängen utanför parken, trots att det var mamma som bett mig. Då såg han inte det minsta ut som en ängel.

Baksidestext;

Alla tycker att gården där LO bor ser ut som en sagovärld. De vackra husen, näckrosdammen och hagarna. Själv tycker Lo att det enda sagolika med hennes liv är denna hingsten Bagheera. 

Men redan samma kväll som han kommer till stallet börjar märkliga saker hända. Trasiga lampor som lyser och oförklarliga fotspår i snön. Är det någon där? Eller något? 

En som inte är lika glad för Bagheera är storasyster Leah. När konkurrensen i hopplaget hårdnar, ställs den redan såriga relationen på sin spets. Är det hon som gjort punkare på Los cykel och brutit sig in i hennes skåp i skolan? Vem kan det annars vara? 

För att förstå vad som händer börjar LO gräva i gårdens historia - en historia som visar sig vara mer brännande än hon någonsin kunnat ana. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Sigrid och den förtrollade boken

"Sigrid och den förtrollade boken" av Hanna Green-Stensrud utgiven av Ekström&Garay. Barn 12-15 år. Boken handlar om Sigrid som bor i den lilla byn Stenhöjden. Hon har två bästa vänner som heter Alvaro och Agda. Sigrid tycker att livet i den lilla byn är tråkigt. Det händer inte så mycket, och hon längtar efter ett riktigt äventyr. Hon anar dock inte att hon snart ska dras in i ett äventyr bortom alla hennes fantasier. En dag hittar hon en bok på skolbiblioteket golv. Föga anar hon att boken är förtrollad. Hon sugs in i boken, och upplever saker hon inte trodde var möjliga. Vad sägs t ex om en dansande känguru? Den gamla bibliotikarien Alice har också mycket att berätta om boken. Men när Sigrid berättar om boken för sina bästa vänner, vill de till en början inte tro henne. Snart dras Sigrid och hennes kompisar in i en kamp för att ställa allt till rätta och rädda de drabbade som är utsatta för bokens magi. 

Jag tyckte denna barnbok är så mysig och spännande. Det är en fantacy för vår lite yngre läsarskara. Jag hade verkligen älskat denna boken, om jag läst den som barn. Författaren lyckas fånga mig som läsare från första sidan, och jag tror att många barn kommer att tycka jättemycket om denna fina barnbok. Texten är lagom stor för barn som är lite större, och är vanare vid att läsa böcker. Men boken kan också passa för högläsning. Jag gillar den lite juliga stämningen i boken. Jag gillar författarens miljö- tillika personbeskrivningar. Boken innehåller inga bilder, och har kapitel som är lagom långa. Jag tycker storyn är tilltalande och spännande. Vem vill inte hitta en förtrollad bok liksom? Även bokomslaget är väldigt fint utformat. Jag kan varmt rekommendera denna fina barnbok. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

Kapitlet 4

Ödehuset

Måndag 17 december 

Sigrid tittar på klockan. Det är bara fem minuter kvar av rasten. Hon ställer tillbaka boken på hyllan i ett mellanrum mellan två andra gamla, bruna böcker och går raskt därifrån. Hon rycker snabbt åt sig en annan bok från en av hyllorna närmare ingången, skyndar dig att låna den och springer sedan tillbaka till klassrummet. 

Sigrid kan inte släppa tanken på den mystiska boken. Hon måste tillbaka till den så snart hon kan. Det är två lektioner kvar innan skolan är slut och hon hade så gärna gått tillbaka till biblioteket efter sista lektionen, men direkt efter skolan måste hon skynda sig hem så hon hinner äta mellanmål, byta om och ta sig till dansen. Sigrid går nämligen på balett på måndagar. Men hon ska inte fortsätta nästa termin, tror hon. Hon har börjat tröttna på baletten, precis som på allt annat egentligen. Och dessutom är hon inte särskilt bra på det heller.

Direkt efter lunchen har de engelska. De lär sig ord om skogen och Uma skriver på tavlan och säger:

-Sten heter stone på engelska och träd heter tree. Är det någon som vet vad skog heter på engelska? 

Bertil räcker upp handen. 

-Forest, heter det, svarar han lite mallig. 

Hans pappa kommer från Skottland, så han kan redan engelska flytande, vilket de andra i klassen tycker är lite fuskigt. 

Innan lektionen är slut får de med sig en läxa till nästa lektion, som är redan i morgon. Uma är nog den lärare som ger mest läxor, både i svenska och engelska. De får en lista med ord som de ska översätta till engelska. Sigrid skummar igenom listan. Det är olika djur som bor i skogen:räv, myra och älg till exempel. Jag kan alla redan, så det ska nog gå bra, tänker hon.

Baksidestext;

Sigrid bor i den lilla byn Stenhöjden, där det aldrig någonsin händer något spännande. Men hennes liv tar en oväntad vändning den dag hon finner en mystisk lysande bok på golvet i skolans bibliotek. I bibliotekets skuggor rör sig också en gåtfull, äldre dam, vars öde är djupt förbundet med bokens hemligheter på ett sätt som överstiger Signes fantasi. 

Upptäckten av boken och mötet med damen leder Sigrid i h hennes bästa vänner Ä, Alvaro och Agda, in i ett äventyr de aldrig kommer att glömma. De möter talande fjärilar, sjungande träd och en känguru som kan dansa! Men allt det fascinerande och förtrollande vackra de upplever är en del av en ondskefull plan. Tiden tickar. Hinner Sigrid och hennes vänner rädda alla de drabbade innan det är för sent? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Ufo deckarna-Tjuvar i Ispalatset

"Ufo deckarna- Tjuvar i Ispalatset" av Sofia Rutbäck Eriksson illustrerad av Katarina Vintrafors utgiven av Tukan förlag. Uma har flyttat med sin mamma till Norrå i Sverige. Bakom sig har hon lämnat sin bästa vän Ravi. Uma och Ravi var kända för att vara deckare i Umas hemland. Mamman jobbar nu på rymdcentret i Norrå. En morgon hör hon en hög smäll, men hon är den enda som tyckts lägga märken till smällen. Uma får i uppdrag av Pierre, på Ispalatset att hitta en försvunnen isrubin. Till hjälp får hon en liten utomjording. Uma låtsas att den lilla utomjordingen är en liten hund som heter F-O, för att inte en av kvinnorna, Agata, som jobbar på rymdcentret ska ta honom. Hon tror nämligen att alla utomjordingar är onda. Ska F-O och Uma lyckas lösa gåtan med den försvunna isrubinen? 

Detta är en liten mysig och spännande pusseldeckare, för barn från 6-9 år, och den första delen i en serie som heter UFO-deckarna. Jag tycker att boken är både lättsam och roligt. Jag uppskattar författarens lite underfundiga humor. Jag gillar verkligen de två huvud karaktärerna, den lilla utomjordingen F-O, och den lilla tjejen Uma. Vi får följa deras uppdrag, med att lösa mysteriet med en försvunnen isrubin. Det är smart att de båda deckarna, låtsas att han är en hund trots att han kanske inte är så bra på det. Boken har en bra och lättläst text, och passar både att läsa själv, och som högläsning bok av en vuxen. Boken innehåller även jättefina, färgglada och detaljrika illustrationer, som förhöjer hela läsupplevelsen. Jag tycker också att den har ett jättefint bokomslag också. Boken rekommenderas varmt. Denna mysiga deckare får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Detektiv sökes

Snön knarrar under de stora kängorna och ryggsäcken guppar upp och ner på ryggen. Uma flåsar högt och det fladdrar i magen av förväntan. 

Vad kan det ha varit som lät? Och vad var det som lyste upp hela himlen?

När Uma når stadens lilla centrum stannar hon till. Förvånat ser hon sig omkring längs Norrskensgatan. Folk skyndar på, så där som man alltid gör en kall och snöig vinterdag. Ingen pekar mot himlen och ingen pratar om någon smäll. Har hon inbillat sig alltihop? Eller är folk så upptagna att de missat något sådant? 

Uma sätter av mot stadens enda hotell, Ispalatset. Den vita, gnistrande byggnaden tornar upp sig vid sidan av vägen. Ispalatsets ägare, Pierre, står utanför ingången och vinkar till en busslast med turister. 

Varje år kommer mängder med besökare för att gå på upptäckfärd i de snötäckta tornen. En del av dem övernattar i sovsäckar på renfällar. 

-Pierre! Hörde du något underligt nyss? ropar Uma. Pierre håller nästan på att halka när han vänder sig om. 

-Uma! Bonjpur! Nej, jag har inte hört något alls. Jag kom just ut. 

Han drar ner sin I love snow-mössa över öronen. Pierre är från södra Frankrike. I hela sitt liv har han avskytt värme. Han lever nu sin dröm där han får arbeta bland is och snö, nästan året runt. 

Baksidestext;

Uma har behövt lämna sitt hemland, bästa vännen och deras detektivbyrå eftersom mamma fått ett nytt jobb på rymdcentret i Norrå. När ett värdefullt konstverk av is försvinner från stadens hotell ber Ispalatset ägare Uma om hjälp, men Uma är osäker på om hon kan lösa mysteriet ensam. 

Hjälp kommer dock från ett minst sagt oväntat håll. I Norrå kraschandar nämligen en liten utomjording som påstår sig vara född till detektiv, och tillsammans försöker de lösa mysteriet med den försvunna Isrubinen. Frågan är bara om Uma kommer att få behålla sin nya vän, för på rymdcentret arbetar en kvinna som tror att alla utomjordingar är onda... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Vi rymmer till draken

"Vi rymmer till draken" av Susanna Martelin illustrerad av Amanda Chanfreau utgiven av Bonnier Carlsen förlag. För barn 6-9 år. Det är snart sommarlov. Jaana och hennes bästa vän, Lina, har övat sitt humornummer inför skolavslutningen. Men mitt i all glädje får Jaana familj, ett hemskt telefonsamtal. Jaana mormor har nämligen dött. Det resulterar i att Jaana mamma blir väldigt ledsen. Så ledsen att Jaana är orolig att inte mamma kommer att orka gå, på deras skolavslutning, och höra hennes och Linas nummer. De nummer som de övat på i veckor. Jaana och Lina måste göra Jaana mamma glad igen. Men hur ska det gå till, när Jaanas mamma bara ligger på soffan och gråter? Jaana kommer på att de kan vända sig till tanten som kallas för Draken, som brukar vara nere på torget. Alla är rädda för henne, men bara hon vet så mycket om sorg. Med ett gäng Lakritspipor som muta, rymmer Jaana och Lina, för att fråga Draken, hur de ska få Jaamas mamma glad igen. De två flickorna är väldigt rädda, det sägs nämligen att Draken äter barn... 

Detta är en fin historia, för lite yngre barn som precis börjat läsa. Denna berättelse är för barn mellan 6-9 år, men jag tänker att även äldre barn kan ha glädje av att läsa denna boken. Speciellt om de nyligen har mist någon närstående. Tunga ämnen såsom sorg och psykisk ohälsa, är nämligen inbakad i denna fina berättelse. Jag kan tänka mig att denna bok kan väcka många tankar och funderingar hos ett barn. Då är det bra att ha en vuxen som kan svara på dem. Det är viktigt med en bok som belyser sorg, och hur man kan hantera den på bästa sätt. Författaren beskriver hur det kan kännas för ett barn, när en förälder bär på sorg och som själv sörjer. Det är jättefint att flickan i boken har en riktigt bra vän, som trots att hon är rädd, väljer att följa med och hjälpa till. Boken innehåller väldigt fina och spännande illustrationer också, som ger det lite extra till historien. Denna fina barnbok kan jag varmt rekommendera. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Guldhjärtat

PAPPA KÅNKAR MIG genom Perssons trädgård och in i vår. Pustar och sätter ner mig på trappan. Dimper ner bredvid och lägger armen om mig. 

"Du börjar bli en lite för stor apunge att bära i famnen." 

Mitt hjärta slår inte så hårt längre, men det gör ont i magen. 

"Vill du prata o vad det var som hände?" 

Jag skakar på huvudet. 

"Känns det lite bättre nu då?" 

Pappa tittar på mig. Vi har nästan likadana ögon han och jag, stora och bruna. 

Jag är inte säker, men jag nickar ändå. 

Pappa ger mig en enarmsktam. "Vad tror du, ska vi hitta på något kul?" 

Jag tittar på honom. "Vadå?" 

"Vi åker till affären!" Pappa smäller ihop händerna. "Och handlar inför skolavslutningen. Goda grejer och partysaker och sådant." 

"Får jag tuggummi också?" 

"Kör till! Ska vi åka på en gång?" 

"Men mamma då? Ska hon vara hemma själv?" 

"Ja, det är klart", säger pappa. "Hon har ju varit hemma själv idag när du var i skolan och jag var på jobbet." 

Pappa fattar inte. Tänk om mamma ligger där ensam i soffan och gråter och blir sjuk av sorg som Draken, medan vi är på torget? 

Baksidestext;

Jaana och bästa vännen Lina har övat i veckor för att uppträda tillsammans på skolavslutningen. Men mitt i de pirriga förberedelserna kommer ett hemskt besked: Jaanas mormor är död. Jaanas mamma blir så ledsen att hon nog inte orkar komma på skolavslutningen. 

Jaana och Lina måste göra mamma glad igen. Även om det innebär att de behöver söka upp Draken - den arga tanten på torget som alla är rädda för. Det sägs att ingen vet mer om sorg än hon, men också att hon äter barn... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Glimma - Spelet

"Glimma - Spelet" av Marie Helleday Ekwurtzel, illustrerad av Lena Furberg, utgiven av Hegas förlag. För barn 9-12 år. Lilly och hennes kompisar Stina och Simon ska åka på ridläger, och vara med på ett medeltids-spel. Men för att lyckas med det måste Lilly miljöträna hennes häst Glimma, som hon tagit hand om efter att den förra ägaren misskött henne. Då Lilly inte lyckas få Glimma att gå över en bro, ser det ut som om hon får stå över spelet, och hon känner sig utanför. Dessutom verkar de som har ridlägret skumma och när en dyrbar silverkrona har försvunnit, funderar vännerna på, om det är en tjuvliga i farten. Men vad är det egentligen, Glimma hör från den gamla fiskeboden längst nere vid stranden? Ska de tre vännerna lyckas lösa mysteriet med den försvunna silverkronan? 

Detta är den tredje delen om Lilly och den misskötta hästen, Glimma. Jag har läst och recenserat de två första delarna. Glimma är nu en helt annan häst än i våras när Lilly började sköta henne. I den här delen belyser man frågan om vikten av att miljöträna sin häst. Det är viktigt för att hästen inte ska bli rädd för saker, som kan dyka upp i samband med en ridtur t ex. Det gör att hästen blir lite modigare och får den att lita på sin ryttare. Annars är hästen ett flyktdjur, och de kan sticka vid första tecken på fara. För övrigt är boken spännande och lättläst, för de som precis börjat lära sig läsa, och innehåller fina tecknade bilder, av Lena Furberg. Historien innehåller en stor portion kärlek till vår vän hästen och stallkamraterna. Jag får följa tre unga hästälskare och deras äventyr under ett ridläger, som även involverar ett spännande mysterium. Jag läser gärna vidare i serien för jag vill se hur det går för Lilly och Glimma i fortsättningen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Gården vid havet

Det stod två bilar med hästtransporter på stallbacken. Efter några dagars ridläger var det dags. Lilly, Stina och Simon skulle åka till Brohult. 

Lilly ledde Glimma runt bilarna. Hon gnäggade och slängde med huvudet. Först åt vänster sedan åt höger. Den vita manen och pannluggen vajade. 

Detta var något helt annat än den rädda, skabbiga häst som hade kommit till stallet i våras. Lilly strök handen över Glimma mörkhåriga hals. 

-Såja, tjejen, sa hon. Det går bra. 

Glimma tittade på henne och fnös. Ole gick in i transporten utan problem. 

-Bra, sa Kajsa. Nu tar vi Glimma. Har du med godis till henne, Lilly? 

-Japp, svarade Lilly. 

Hon tog ett djupt andetag. Sedan gick hon ett varv till och kom fram till transporten. Glimma stannade tvärt. Efter mycket godis och lite trixande gick hon in. Max och Kajsa hjälptes åt att fälla upp lämmen. 

Baksidestext;

Lilly ser fram emot att åka på ridläger. Alla skötarna på ridskolan ska vara med. Men det blir inte som de tänkt sig. Lilly och hennes kompisar Stina och Simon får åka iväg några dagar. Och ta sina sköthästar med. De ska vara med i ett medeltids-spel. Vid en gammal ruin. 

Men Glimma krånglar och vill inte lyda. Lilly får stå vid sidan av och känner sig utanför. Sen försvinner en dyrbar silverkrona. Och vad är det Glimma hör nere vid stranden? Är det en tjuvliga i farten? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina 

Mörkret över Aerwiar

"Mörkret över Aerwiar" av Andrew Peterson utgiven av Libris förlag. Wingfeathersagan bok ett. För barn 9-12 år. Barnen Janner, Tink och Leeli Igiby, lever ett helt vanligt liv i den lilla byn Gliphult. Byn styrs av ett gäng otäcka ödleliknande varelser som nu styr världen efter kriget. Barnen får inte bege sig ut i den mörka skogen, där det finns hornhundar och farliga tandkor. På nätterna måste de vara inomhus, för då kör någon runt med svarta vagnar, som rövar bort barn. Livet går sin gilla gång, ända tills ödlevarelserna helt plötsligt en dag rövar bort den yngsta systern, Leeli. När de tre barnen hamnar i ödlornas fängelse, måste mamma Nia, befria dem med hjälp av smycken, som barnen inte visste att hon hade i sina ägor. Det får barnen att ställa en hel del frågor. Vem var egentligen deras pappa? Och varför är morfar så arg, på den smått galna mannen, som kallas för sockmannen Peet? Var kommer de ifrån? En rad händelser, får de tre barnen att inse att de inte är så vanliga ändå. Detta blir inledningen till ett spännande och rafflande äventyr. 

Jag tycker att denna snyggt förpackade boken, är både underhållande och spännande. Mamma Nia och morfar Podo, har dolt barnens egentliga identiteter för dem. Men när allt nu ställs på sin spets, är det dags att sanningen kommer fram. Jag uppskattar den kärlek det finns mellan de olika familjemedlemmarna, och hur de tar hand om varandra. Jag tycker att det låter mysigt, att familjen sitter tillsammans på kvällarna och berättar historier och sjunger vid brasan. Jag gillar att författaren har skapat en helt ny värld, i den här berättelsen, med kartor och sägner. Jag gillar hur de olika karaktärerna är gestaltade, även de otäcka gaddarna. Vi får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Jag gillar också de målande miljöbeskrivningarna, och jag tycker att författaren har skapat en intressant världsbild tillika djurliv. Jag uppskattar även humorn, som är inbakad mellan all dramatik. Jag hade älskat denna boken som barn, och jag kan varmt rekommendera den till alla fantasy älskande tonåringar. Jag hoppas få möjlighet, att läsa även nästa del i serien, för jag vill väldigt gärna veta hur det går för den lilla familjen Igiby. Ett plus för de små bilagor, som ger förklaringar till olika saker i texten. De tillför det lilla extra till handlingen. Denna fantasy saga får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

En sång för den strålande ön

Janner, Tink och Leeli gick nedför trappstegen av trä till den dammiga gatan, försiktigt sneglande på gaddarna som lurade på verandan. Janner kunde knappt tro att de var fria. Var det någon sorts skämt?

Kapten Gnorm kom rultande ut och dundade ned i sin stol på verandan medan han fortfarande beundrade smyckena som glänste på hans hand. Med Leeli mellan dem gick pojkarna långsamt fram till deras tårögd mor. 

"Nu går vi hem", sade hon med stadig röst och lade armarna om dina barn och vände försiktigt ryggen åt gaddarna. De tog sig nedför gatan under tystnad som om de råkat på en sovande drake och absolut inte ville väcka den. Janner ville springa gör att komma så långt bort han kunde från gaddarna och fängelset. Alla barnen ville samma sak, men Nia höll dem tillbaka. 

Hon gick med barnen längs med Gliphult tomma genomfart med rak rygg och hakan framskjuten. Dämpade skratt hördes från det enda värdshuset, gatubelysningen glimrande i gult och vinden vispade upp virvlar av dammspöken i månskenet. 

Först när de kommit en bra bit på vägen och utom synhåll från fängelset sade Nia något. 

"Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er." 

När de hörde hennes röst kände Janner, Tink och och Leeli en våg av lättnad som om de hållit andan under vatten och deras mor precis fört dem över ytan. "Jag vet inte vad jag skulle göra", upprepade hon. Hon ställde sig på knä, drog dem intill sig och kramade dem hårt. Leeli fick syn på Nugget som kom rusande emot henne. Han var hos henne blixtsnabbt, gnällde med svansen vilt viftande och skickade både Leeli och vem som helst av dem som visade upp oskyddad hud. Leeli skrattade och tumlade bakåt medan hon kramade Nugget om halsen. 

Baksidestext;

Syskonen Janner, Tink och Leeli tror att de hör till en helt vanlig familj i den lilla grönskande byn Gliphult. De har vant sig vid att leva i en värld som styra av brutala ödleliknande varelser, att ha farliga tandkor och galna hornhundar i de mörka skogarna intill och att svarta vagnar rövar med sig barn i nattens tystnad. 

Men när Leeli tillfångatas startar en händelsekedja som gör att syskonen börjar ana att deras vanliga liv inte är så vanligt ändå? Var kommer de egentligen ifrån? Vem var deras pappa? Och vart tar alla barnen som försvinner vägen? 

Genom upptäckten av en dold karta i den gamla Bokhandeln, en plötsligt uppenbarade skatt och sjödrakarnas vackra sång börjar de komma någonting på spåren. Och när hemligheterna kommer upp till ytan vänds sakta deras värld upp och ner - och äventyret börjar. 

Ha en fortsatt trevlig! 

Kram Nina 

Funtusia-Stjärnfall

"Funtusia-Stjärnfall" av Mateo & Malin Tyberg utgiven av Lilly förlag. För barn 9 - 12 år. Vi får följa den tolv år gamla pojken Sam. Sam är en kille som älskar att spela fotboll, men han blir ofta mobbad av killarna i klassen. En kväll när han flyr från en av sina mobbare, Robin, hittar han ett märkligt klot, som han tar med sig hem. Det blir inledningen till ett riktigt spännande äventyr, där Sam förflyttas till den spännande världen, Funtusia. Sam är utvald, men till vad? I Funtusia finns det märkliga varelser, som Sam inte trodde fanns. Sam blir dock vän med den lilla gulliga figuren, Kjubit. Men Kjubit är bara den första i raden, av nya vänner som följer Sam på hans äventyr. Tillsammans med sin växande skara av nya vänner, beger han sig för att leta reda på de mörka krafterna, som har tagit över Funtisia, och förgöra dem. Ska Sam och hans nyfunna vänner lyckas utföra uppdraget innan ondskan tar över helt? Samtidigt i vår värld, letar Sams familj, tillsammans med en massa frivilliga människor, i sökandet efter den försvunne Sam. Det finns också någon som ångrar att han mobbade Sam. Kommer Sam någonsin att komma tillbaka? 

Författaren har skrivit denna boken tillsammans med den fjorton år gamla Mateo. Vilken kul id'e att skriva detta spännande äventyr tillsammans. Funtusia är en fartfylld berättelse, och det händer hela tiden nya saker i boken. Jag gillar de olika karaktärerna i boken, men jag hade verkligen velat se dem i lite fina tecknade bilder, vilket hade förhöjt läsupplevelsen lite mer. Karaktärerna är dock väldigt bra beskrivna, vilket gör att man ändå kan tänka sig in hur de ser ut. Annars var det en helt magisk berättelse. Boken har även en bra och lättläst text. Det tänkvärda budskapet i boken, handlar om hur det känns att vara mobbad, och hur man kan vara en bra vän. Och att man kan vara vänner fast man är olika. I både den fiktiva världen och den verkliga världen handlar det om hur man samarbetar, på olika sätt, för att nå ett mål. Jag kan verkligen rekommendera boken, och jag hoppas att Sam återvänder till Funtusia, eller någon annan spännande värld. Jag gillar verkligen också det fina bokomslaget. Denna härliga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Boh

Morgonen väcker de nyblivna vännerna samtidigt. Det starka ljuset genom sprickorna i grottväggarna spelar i deras ansikten. Kjubit vecklar ut sig och sträckerpå sina tunna små spröt till armar och ben. 

"God morgon!" säger den gulliga figuren. 

Sam gnuggar ögonen en lång stund. Ja, det är sant. Han är kvar i grottan med den besynnerliga lilla varelsen. Figuren får honom att le. 

"Godmorgon Kjubit", svarar han. 

Gångarna känns ljusare nu än dagen innan. De fortsätter vandra runt och slutligen ser de en utgång. 

Grott mynningen badar i dagsljus, de blir bländade då de rör sig mot öppningen. Vad finns där utanför? Sam andas snabbare. Han är både nyfiken och lite rädd. Ett steg till, nu befinner han sig utanför grottan. 

Doften av blöta skogsutflykter slår emot honom. Som när det regnat hela natten och jord och grönska sugit åt sig det våta. Sam ser sig omkring. Så märkligt! Grottan han just kom ut från är täkt med gräs. Själva grottan och allt omkring verkar sväva. Marken gungar långsamt upp och ner, som om han stod på en enorm mage som höjdes och sänktes av andetag. Sam ser sig omkring. Det verkar som att...kan det vara någon sorts ö han befinner dig på? Jo, så måste det vara. Men hur kunde det vara stilla inne i gångarna? 

Vad är det här för plats? Även om den inte är verklig så kanske den har ett namn? Den lilla seriefigurer kanske vet? Kjubit kommer väl härifrån? 

Baksidestext;

Var är Sam? 

Efter en flykt från sin mobbare är den 12- årige pojken spårlöst försvunnen. 

Ingen vet att han har hittat ett märkligt klot i ett naturreservat. Snart hamnar han i Funtusia och möter livsformer han inte trodde fanns. Han är utvald. Men till vadå? Sam slår följe med Kjubit och tillsammans börjar de sin kamp för att befria Funtusia från onda krafter. Är deras vänskap tillräckligt stark? 

Funtusia är en berättelse om vänskap, mobbing, olikheter och samarbete. Berättelsen utspelar sig i en fantasivärld, med inslag från den faktiska världen. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Dimmornas drottning

"Dimmornas Drottning" av Linda H Axelsson, utgiven av Idusförlag. En mysrysare för barn 9-12 år. Det är sommarlov och Hilma 12 år, ska på skrivläger. Men redan i taxin ångrar hon sig, då taxichauffören påstår att det spökar i huset hon ska till. Hon berättar också att flickor försvinner, när husan Malin spökar. Sedan varnar hon för drottning Omma. Väl framme på lägret, tycker hon att Bodil som är ledare för skrivlägret är konstig. Men Hilma får snart annat att tänka på. Killen Lukas dyker upp, och får Hilma att känna sig pirrig. Tillsammans med honom och de andra kamraterna på lägret, får de olika uppgifter, som har med skrivande att göra. Dock händer det obehagliga saker. Hilma ser lite läskiga saker, och får obehagliga drömmar, och plötsligt har en av lägerdeltagarna åkt hem. Vad har egentligen hänt henne? 

Ja, Hilma verkar se saker de andra inte kan se. Hennes pappa tycker hon har alltför livlig fantasi. Hilmas syner och drömmar ger det lilla extra till historien, samt den spännande spökhistorien, som det ryktas om i trakten, och som hör ihop med huset som lägret ska vara i. Vi får följa Hilma och de andra lägerdeltagarna under deras veckolånga vistelse. Boken är både mysig och lite lagom otäck. Jag funderar genom hela boken vem Bodil egentligen är. Jag gillar att vi får följa Himas tankar och känslor på ett bra sätt, och lägerdeltagarnas skrivuppgifter och hur de löser dessa. Jag skulle helt klart läsa en fortsättning på denna spännande historia, och få veta mer om vad som händer i det där huset. Rekommenderas varmt. Boken får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

När Hilma kommer in i köket sitter de andra redan och äter. Alla utom Robin och Bofil. Bodil står vid köksbänken och skär upp bröd, men Robin syns inte till. Kanske äter Robin frukost hemma. 

Hilma tittar på Lukas som skiner upp och klappar på den tomma stolen intill sin. Han har hållit en plats åt henne! 

Hilma blir sprittig i hela kroppen  och kan inte låta bli att le så brett att det känns pinsamt. Som tur är verkar ingen annan än Lukas och Bodil direkt lägga märke till att hon kommit. 

-Här finns det frukost, säger Bodil och sveper med handen över köksbänken när Hilma går fram till henne. 

-Tack!

Hilma blir överväldigad när hon ser vad hon har att välja på och får svårt att bestämma sig. Helst skulle hon nog vilja ta av allting, men då skulle nog magen spricka.

Det går bli en smörgås med skinka och en skiva tomat. Hon skedar upp tjock yoghurt i en skål, ringlar över honungoch olika sorters nötter och både torkad och försk frukt.  Det är som att vara på hotell, nästan för bra för att vara sant.

-Jag har just gjort ny juice, säger Bodil och pekar på en tillbringare. Ett berg med apelsinskal ligger på diskbänken.

Hilma häller upp ett glas och lyckas få med sig allt till platsen bredvid Lukas utan att vare sig spilla eller tappa något. 

-Hej! säger han och ler mot henne på ett sätt som får det att kännas som om de är ensamma i rummet.

Baksidestext;

Hilma sträcker sig på nytt efter blåklint och ska just knipsa av stjälken när hon hör ett brak som får henne att frysa till is. Det är nära att hon tappar buketten.

Hon snor runt och får syn på Vera som har tagit ett språng upp på ett picknickbord.  Hon sträcker ut armarna som en fågel.

-Jag är drottning Omma , ropar hon ut i natten.

Himla ska på skrivläger, men hinner ångra sig på vägen dit. Taxichauffören säger att flickor försvinner när den gamla husan Malin spökar. Dessutom får Hilma höra att hon ska akta sig för drottning Omma.

Som tur är får hon annat att tänka på när Lukas dyker upp. Frågan är om han känner lika dant för henne och om midsommarblommorna under kudden kan svara på det.

Ha en riktigt trevlig dag!

Kramizar Ninni

Läs också min recension av "Dimhäxan" av samma författare här

Läshataren

"Läshataren" av Lina Gullbrand och Maria Bäckman, (bokskrivarna)  illustrationer av Ellen Odlöw  utgiven av Idus förlag. 9-12 år. Denna huvudperson gillar verkligen inte att läsa. Hen förstår inte alls meningen med att läsa. När de säger att det finns en bok för alla, skrattar hen bara. Men så lyckas hen och hens kamrater att fixa ett innerastrum på skolan. Det blir inledningen till något nytt och underbart. Nu kan hen och hens vänner sitta inne på rasten och käka chips på lunchrasten, om maten i skolan inte är så god. De kan också göra annat roligt på rasterna. När skolan får ett intressant författarbesök, börjar hen läsa hans bok, och snart blir hen fast. Barnen börjar berätta historier för varandra och snart ger de ut en bok tillsammans under pseudonym. Hela livet är nu förändrat för alltid.

Detta är en fin bok som handlar om vänskap och att finna glädjen i läsandet. Huvudpersonen i boken är hemlig och kallar sig läshataren. Det gör boken annorlunda och spännande. Hen berättar om sig och hens vänner, samt hens ändrade inställning till läsandet och böcker. Nu älskar hen historier och böcker och börjar själv berätta egna historier, tillsammans med hens vänner, som snart resulterar i en ny och populär bestsäljande bok. Vilken förvandling! Jag tycker att boken har bra och lättläst text, och de svåra orden blir förklarade i slutet på boken, ord som t ex genre och inlaga. Boken innehåller även svartvita fina illustrationer som pricken över i. Boken bjuder även på en del fniss. Boktips till de som har en läshatare i närheten av sig. Boken är väl läsvärd och får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 2

Den där regntunga måndagen gick jag alltså där som vanligt utan att göra något särskilt. Jag fantiserade om att jag var någon annanstans, i ett varmt land, på en strand. Eller hemma vid datorn. Kanske i sängen under mitt sköna täcke, eller i soffan med favoritserien. 

Jag började tänka att det borde finnas ett ställe inomhus, på skolan alltså, där vi kunde vara. Som ett slags innerastrum. Jag vet att det förslaget tagits upp i elevrådet massor av gånger med ungefär samma svar och argument som följd: Ni måste ha tillsyn på rasterna och vi har inte personal så vi kan täcka upp både skolgården och en rasthall inne. Dessutom är frisk luft a och o för att orka jobba bra i skolan. Jag kan fortfarande se rektorn framför mig med sin självgoda min när han gav oss svar på tal. 

Vadå tillsyn? Vi tänkte ju inte börja slåss bara för att vi fick vara inomhus. Jag tror det till och med skulle blivit lugnare om alla fick göra det de hade lust med.

Jag var övertygad om att det fanns lediga rum på skolan, sådana som ändå bara stod tomma, förråd som samlade damm och mögel, typ. 

-Jag vet! sa Sam, en av mina kompisar. Vi kan göra om rummet i källaren, det bredvid bildsalen, till rastrum. Utan att tala om det för någon, så kan vi hänga där på rasterna. Ingen skulle märka det, tror ingen varit där inne på flera år. 

-Vad finns ens där inne? undrade Lisa medan hon tryckte sig närmare mig under det centimeterbreda uthänget från taket över förådet.

-Mest gammalt skräp, uråldriga matteböcker och sådant. Sam fortsatte fundera:

-Tror geografiläraren en gång sa att de burit ner alla kartböcker dit, fattar inte varför man inte slängde dem. Det är ju inte som om världen kommer ändras tillbaka till gamla landsgränser direkt. Och sedan alla fick datorer söker vi ju alltid upp aktuella kartor på nätet. Säkert rektorns beslut, han är ju snålare än min farfar!

Baksidestext;

Har du någon gång hört att det finns en bok för alla? Att det bara gäller att ge boken en chans? Tillåt mig asgarva! Innan jag var med om en grej som förändrade allt var läsning det värsta jag visste.

Som tur var ordnade min smått galne rektor en brandövning som öppnade upp för saker jag inte ens kunnat drömma om. Chipsluncher och inneraster, behöver jag säga mer? Häng med på min resa, det blir kul. Lovar!/Läshataren

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina