En grön jul i växthotellet

"En grön jul i växthotellet" av Avanna Larsson utgiven av Gyldendal Astra förlag. Bokrecension; Linnéa driver numera ett växthotell i sin lägenhet på söder i Stockholm. Linnéa ser fram emot en mysig jul tillsammans med sin mamma och pojkvännen Zacharias, som ska komma hem från sin tid med dottern Hanna i Los Angeles. Men saker ändras snabbt då mammans Alzheimer utvecklas snabbare än hon trott. Pojkvännen Zacharias råkar ut för en olycka, och tar med sin dotter hem till Sverige. Linnea och Hanna blir snabbt ovänner och dessutom dyker hennes pappa upp som hon knappt känner, för att de ska fira jul tillsammans. Dessutom har han med två busiga småsyskon som hon aldrig träffat. Människor som ska åka bort över julen eller har en julgran som stressar deras älskade växter, dyker upp för att lämna in sina växter på hotellet. Snart är hennes lägenhet återigen full med olika sorters växter. Samtidigt som allt är kaos runt omkring Linnéa, fortsätter hon att baka och leverera sina bakverk till handelsträdgården, som går åt fortare än hon hinner baka. Ja, julen ser ut att gå åt skogen detta året, men så får Linnéa en idé om hur hon ska rädda den. Hur det går? Läs boken så får ni se!

Detta är andra delen om Linnéa och hennes växthotell. Jag har läst och recenserat den första delen i serien. Jag älskar verkligen att läsa böckerna om Linnéa och hennes växthotell. När jag såg att författaren skulle ge ut en del två så ville jag genast läsa. Avannas böcker är så roliga! Vill ni läsa något lättsmält och roligt får ni inte missa denna bokserie. Det är så roligt att läsa om Linnéas alla möjliga tillika omöjliga sätt att ta hand om hotellets växter. Linnéa råkar ut för dråpliga händelser, som bara någon med riktgt stor otur kan råka ut för, vilket bjuder på en hel del skratt från mig som läsare. Linneas julförberedelser sprider också en mysig julkänsla, och jag hade gärna velat vara med och firat jul med Linnéa och de andra karaktärerna i boken. Samtidigt har den ett lite allvarligare inslag om hur det kan vara att vara angörig till någon som har alzheimers. Hur svårt det kan vara när den älskade anhöriga försvinner bit för bit. Jag uppskattar också det fina bokomslaget. Jag älskar Avannas karaktärer och hennes humoristiska ton. Denna boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

17

Med huvudet snurrande av tankar på hennes mamma gick Linnéa inte genom porten hemma hos sig med tunga steg. Vid den allmänna anslagstavlan för de boende stod en plastgran med tjockt glitter och röda kulor och på anslagstavlan satt det två lappar. 

Den ena var en variant på den som sattes upp varje år - om allas ansvar. Dels att hålla entrén ren från grus och slask, dels att en sandlåda ställs ut vid trappuppgången 44 b och att det var allas ansvar att sanda de gemensamma gångbanorna för att undvika brutna ben på väg till tvättstugan eller förådsutrymmen. Det var även allas ansvar att hjälpa till med snöskottning - för allas trevnad och framkomlighet.

Den andra lappen hade rubriken Tråkiga  nyheter. Linnéa funderade på att strunta i att läsa den. Den kändes som om det hade varit nog med tråkigheter för idag och hon visste inte om hon kunde ta in mer av den varan. Just som hon bestämt sig för att inte läsa den och vänt sig mot trappan öppnades ytterdörren som tillhörde Ullas lägenhet. Ulla var den allra första växthotellgästen Linnéa haft i somras. Eller mer korrekt - det var Ulla som satte växthotell bollen i rullning efter att Linnéa fått ansvaret för Ullas växter och som sedan tipsat en väninnas son om det hela. Linnea hade haft ihjäl Ullas novemberkaktus redan första dagen. 

"Har du läst?" frågade Ulla och nickade mot anslagstavlan. "Vilka snåljåpar."

"Hmm, nej jag har inte läst." Linnéa satte ner kattburen på första trappsteget. Det kommer en doft av husmanskost från Ullas lägenhet blandat med något annat,något mer juligt. Kotletter och korinter kunde Linnéa fastslå efter några sniffningar. Linnéas morfar hade ofta bjudit på kotletter, brunsås och potatis. Något Linnéa aldrig hade vare sig lagat eller ätit i vuxen ålder. Det luktade på något sett hemma, tyckte Linnéa och kände att en del av all oro i kroppen lugnade sig något. Som en snuttefilt la sig i magen. 

"Bostadsrättsföreningen drar in Luciafilan i år", muttrade Ulla och istället för att nicka mot anslagstavlan sköt hon trotsigt ut hakan. "Som om en burk med pepparkakor och Icas saftglögg är en så stor omkostnad!" 

"Tja, brukar de inte ha lotteri också?" sa Linnéa fast hon visste inte riktigt varför hon "försvarade" beslutet. Hon hade aldrig gått på det där Luciafirandet i den gemensamma festlokalen som hörde till alla trappuppgångar.

Baksidetext;

Granen står (inte) grön och gran i stugan

Allt Linnéa önskar sig är en lugn jul med mamma, pojkvännen Zacharias och givetvis katten Bellman. Men växthotellet som hon drivit under sommaren - och som hon trott gått i vinteride - våldgästas återigen av stressade orkidéer och växter i allt annat än smakfulla julfärger.

Linnéas snåriga privatliv utmanar också julfriden. Borta i Los Angeles råkar Zacharias ut för en olycka och mammans Alzheimer utvecklar sig snabbare än väntat. Och som grädde på moset dyker Linnéas frigjorda pappa upp med din nya familj...och sitt frigjorda sätt. Prognos för Linnéas jul: stökigare än någonsin. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Två rum och ett 

växthotell" här

Goode girls på Marple Lane

"Goode girls på Marple Lane" av Jacqueline Firkins utgiven av Harper Collins förlag. Bokrecension; Vi får följa Cameron som studerar till veterinär. Hon är på väg att ge upp drömmen om att bli veterinär. Hon är ganska ensam där hon bor och möter bara de andra hyresgästerna i huset ibland. En dag får hon ett samtal från en räddningsorganisation. De vill att Cameron ska ta hand om en vanvårdad golden retriver tik. Den stackars hunden är gravt överviktig och kan inte ens gå. Cameron tvekar men när hon möter blicken på den vanvårdade tiken kan hon inte säga nej. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Nu börjar den långa rehabiliteringen för att få hunden i form igen. Till hjälp får Cameron grannen Everett som hon snart börjar få oväntade känslor för. Aggie har en förmåga att dra till sig människor som bryr sig om henne. Snart börjar de umgås med fler av våningens invånare. Cameron startar också ett Tiktok-konto för att dokumentera Aggies tillfrisknande, kontot blir snabbt viralt. Men Camerons ekonomi är skral och hon kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Everett hjälper henne med kontot och snart haglar sammarbetena in. Men är Everetts hjälp helt och hållet osjälviskt?

Wow, detta är en riktig feelgood pärla i min smak. Boken fångar mig från första sidan och ända in i slutet. Jag älskar att följa Cameron och Aggie och Aggies väg till att må bättre. Denna historia berör mig så mycket. Det är fantastiskt att få följa den fina tiken och hur hon gör olika framsteg. Små steg i början men kliven blir allt större. Det är hjärtevärmande att se hur Cameron och Aggie får fler och fler nya vänner och att allt blir till det bättre. Samtidigt uppskattar jag den fina kärlekshistorian som utvecklar sig mellan Cameron och Everett. Denna boken passade mig bra att läsa nu när man bara vill läsa något mysigt och lättsmält under en varm och gosig filt, medan höstmörkret lägrar sig utanför fönstret. Detta är en bok som handlar om att våga öppna sitt hjärta på nytt efter att det har blivit sårat, och om att gå utanför sin comfort zone. Den här berättelsen lämnar mig med en varm känsla i hjärtat. Jag gillar även det mysiga bokomslaget. Missa inte denna underbara feelgood roman. Jag läser gärna mer av författaren, för jag tror att jag fått ännu en favorit författare. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

6

Everett måste tillbaka till jobbet eftersom han har ett möte om ett nytt konto som han ska ta hand om, en resturangkedja med veganmat med ett dussing restauranger i New York och de närliggande staterna, men först hjälper han mig att få in Aggie och hennes saker i lägenheten, där vi lägger hennes hundbädd bredvid min säng och täcker den med en filt inhandlad på loppis ifall det skulle ske en olycka. Jag har inga stora planer för kvällen. Vi ska inte försöka ställa henne mot matlådan eller rasta henne. Jag vill bara att hon ska vänja sig vid mig och platsen och vad som ska bli våra nya rutiner. 

När jag följer med Everett till dörren vänder han sig till mig och jag kan inte låta bli att brista ut i skratt. Han är helt täckt av hundhår. Jag kommer ihåg det här med Marmie. På många vis var hon den enklaste hunden i världen. Hon var inte krävande, aggresiv eller territoriell, hon skällde inte hela tiden, var inte särskilt olydig och behövde inte ständig uppmärksamhet eller aktivitet. Men hon tappade mycket hår, det gjorde hon verkligen.  

"Ursäkta." Jag plockar bort några hårstrån från Everetts fina randiga tröja. "Men du borde verkligen fråga innan du går ut härifrån med halva min hund." 

Ett brett och strålande leende sprider sig över hans ansikte och han hjälper mig att borsta bort håret. 

"Jag gillar hur du säger min hund", förklarar han. 

Jag kastar en blick över axeln på Aggie, som sitter i sin hundbädd och tittar på mig, men jag kan inte avgöra på hennes min om hon agerar förkläde eller om hon bara är en nyfiken åskådare. Hur som helst, när jag vänder mig om mot Everett igen, ler han precis som jag. 

"Jag gillar det också", säger jag. "Och tack än en gång. För allt. Skjutsen. Hjälpen. Axeln att gråta ut mot. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat det här utan dig.". 

Han blir lite skum på ett sätt som redan börjar kännas bekant. Det rycker i axlarna och i mungiporna. Han byter ställning. Fingrar nervöst på något. 

Baksidetext;

Vem kan stå emot en hund som stjäl ens hjärta?

Cameron Goode är på väg att ge upp sin dröm som veterinär när en räddningsorganisation hör av sig: den försummade golden retrivertiken Aggie är i desperat behov av hjälp. Cameron tvekar först, men när hon möter hundens bedjande blick händer något inom henne. 

Cameron tar med Aggie hem, och snart förbättras hundens hälsotillstånd avsevärt. Cameron dokumenterar Aggies tillfrisknande och skapar ett Tiktok-konto, som snart blir viralt. Innan hon vet ordet av har hon öppnat sitt hem för en hel massa människor- och alldeles särskilt en viss Everett, killen i lägenheten intill som släppt allt för att hjälpa henne med Aggie. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En nystart till jul

"En nystart till jul" av Sarah Morgan utgiven av Harper Collins förlag. Bokrecension; Imogen älskar sitt jobb som eventfixare. Men hon döljer sin verkliga situation bakom en fasad av lögner. Julen står för dörren och medan alla andra arbetskamrater firar jul med sina nära och kära är hon helt ensam. Hon har därför fabulerat fram pojkvän, en stor familj på landet och en hund som hon inte har. På hennes skrivbord på arbetet står det bilder på för henne några totala främlingar. Men när arbetskamraterna börjar ställa närgångna frågor beslutar hon sig för att göra sig av med några av orosmomenten. Under en stressfyld kväll med tre olika event blir hon kallad till sjukhuset. Hennes mamma är full och har ramlat. Men mamman vill inte ha henne där. Hennes sårande ord får Imogens hela värld att rasa. När Imogen återvänder till arbetet följande dag blir hon inkallad till sin chef. Imogens chef vill att hon ska ta ut lite ledighet över julen. Men vad ska Imogen göra helt ensam? Hon hade gärna arbetat istället. Hon blir erbjuden att låna en stuga av en av sina kunder och hon beger sig iväg ut på landet. Men det som skulle bli en lugn vistelse på landet blir allt annat än det. Det blir istället en helg fylld av överraskningar. 

Det blir ingen jul utan en mysig lässtund med en bok med jultema av Sarah Morgan. Varje jul släpper hon en ny mysig julbok som förgyller läsares tillvaro runt om i världen. Jag ser varje år fram emot dessa julpärlor av författaren. Denna bok är inget undantag. I denna boken får vi följa den högpresterande eventfixaren Imogen som inte har en så bra relation med sin mamma. Det gör lite ont i mitt hjärta, när jag läser om huvudpersonens uppväxt. Inget barn ska få ta hand om en mamma som klart och tydligt visar att hon inte älskar en. Imogens historia som barn berör mig på djupet. Jag gillar verkligen storyn i den här boken och hur den utvecklas, och jag älskar verkligen författarens fina och målande miljöbeskrivningar. Hon målar upp en så mysig och varm julkänsla som man gärna skulle vilja vara en del av. Glittrande snöfall över idylliskt landskap, mysiga djur, skrattande barn, doften av god mat. En underbar julromans förhöjer också julstämningen. Jag älskar också alla mysiga karaktärer i boken, allt från gulliga husdjur, busiga barn och alla de andra spännande karaktärerna i boken. Boken lämnar mig med en varm och lycklig känsla inombords. Denna fina julroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

Imogen

Årets snärjigaste dag hittills hade grytt. Imogen hade tre olika evenemang på olika klockslag i olika delar av London. Inte idealiskt, men ibland blev det så. Kunder var inte alltid flexibla med sina datum och hon var den som måste få allt att fungera. Schemat hade krävt omsorgsfull planering för att hon skulle kunna närvara vid varje event och även när hon inte var fysiskt närvarande måste hon vara kontaktbar för kunden. Erfarenheten hade lärt henne att de förmodligen skulle behöva henne. Sådant var livet. Och det var hennes jobb att lösa eventuella problem. 

Men Imogen var inte orolig. Hon var förberedd på alla möjliga eventualiteter och hade stött på nödsituationer av många slag i sin karriär. Mest minnesvärd var incidenten med huvudtalaren på en farmaceutisk konferens. Han hade fått en hjärtinfarkt på scenen. Imogen hade hittat en defibrillator, slitit upp hans designskjorta och levererat tvåhundra joule som förde honom tillbaka till livet. Det hade varit en chockartad upplevelse för dem båda (och för publiken som applåderat så att taket lyfte), för sådant hände betydligt mer sällan än på sjukhusserierna på tv fick en att tro. Imogen hade sedan eskorterat honom till ambulansen samtidigt som hon fick fatt på en annan person som kunde hålla inledningsanförandet. Trots all dramatik hade evenemanget blivit en succé. Företaget hade varit hennes kund sedan dess och vd:n skickade en överdådig julklapp varje år. 

Sedan var det den gången då en brand brutit ut i köket på ett hotell en timme innan styrelsen för ett ledande investmentbank skulle hålla en festlig lunch där. Imogen hade med hjälp av sina många kontakter lyckats producera en fyrarätterslunch som skulle ha anstått kungafamiljen. 

Hon hade hållit i ett event på en djurpark (på kundens begäran) där en av deltagarna hade druckit för mycket och försökt klättra in till pingvinerna. 

Och så var det alla mindre katastrofer. Hon hade råkat ut för trasiga klackar (en butik i Knightsbridge hade skickat ett par skor med kurir), onda halsar (halstabletter), borttappade anteckningar (hon insisterade på att kunderna gav henne kopior på alla presentationer), apokalyptiskt väder (hon hade flyttat ett evenemang inomhus med mindre än två timmars varsel). Listan var ändlös. Men Imogen var säker på att hon kunde hantera alla problem hon ställdes inför. Hon tyckte om utmaningar. Hon tyckte om att bevisa för sig själv och för andra att hon klarade vad som helst. Kom an bara.

Det var hennes jobb och hon var bra på det. Inte bara bra. Den bästa.

Baksidetext;

Imogen är marknadsföringproffset som aldrig säger nej. Vad ingen vet är att hon begraver sig i jobb för att undvika sådant som känns jobbigt, som julen till exempel. När hon plötsligt står inför en påtvingad ledighet trillar en oväntad inbjudan in. Imogens färgstarka kund Dorothy erbjuder henne att tillbringa julhelgen i hennes gäststuga i Cotswolds.

Med halmtak och sprakande brasa i den öppna spisen är Holly Cottage som hämtad ur en julfilm och Imogen vänjer sig snabbt vid detvidyllidka stuglivet. Men lugn och ro är det inte tal om, istället får hon en helg full av överraskningar, familjeliv livsavgörande möten - och en dos julromantik som hon aldrig hade räknat med. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kroknoshäxorna- Skördefest och demoner

"Kroknoshäxorna-Skördefest och demoner" av Sarah Somehagen illustratör Tord Sandström Fahlström, utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Denna bok utspelas på Öland. Vi får lära känna huvudpersonen Lili och hennes syster Tania. Båda två är häxor och har ärvt sina krafter från den första häxan som bosatte sig på Öland - Stina Kroknos. Lili lever ett stillsamt häxliv i sin lilla mysiga stuga, medan systerns liv tillsammans med sina två barn är lite mer kaosartat. Det är nu meningen att Lili ska träffa den man med det rätta blodet för att föra vidare sitt häxarv. Dock får Lili och Tania inga klara besked vilken av männen som de stöter på som är den rätta. Av en slump träffar Lili en man som är polis. Adam kastas nu in i deras värld av besvärjelser och demoner, samtidigt som de båda systrarna dras in i en fejd mellan två häxfamiljer från Gotland. Den ena familjen jagar en häxa som befinner sig på flykt, och de hotar att bränna ner hela Öland om de inte hittar henne. De planerar att utföra sina planer på den stora skördefesten. Ska Lili, hennes syster och de andra häxorna på ön lyckas stoppa de onda häxorna från att lyckas med sina planer?

Wow vilken underbar debutroman! Detta är en bok i fantasygenren. Författaren har verkligen lyckats skriva något som jag tycker är utöver det vanliga. Jag älskar allt med den här boken. Miljöbeskrivningarna är perfekta, och jag älskar varje liten detalj om Lili och de andra häxornas liv. Jag tycker att boken har en hög konstnärlighet med alla små detaljerna kring både miljön och karaktärerna som berikar historien. Jag gillar verkligen storyn och tanken på att häxor lever och verkar mitt ibland oss. Jag skulle verkligen vilja vara en del av Lilis häxfamilj och bo i hennes lilla mysiga stuga. Författaren lyckas också fånga den där höstiga känslan som ramar in berättelsen så bra. Jag gillar även det spännande persongalleriet, men min favorit är så klart Lili. Denna boken har verkligen gett mig mersmak och jag längtar redan till nästa del i serien. Jag älskar också det fina omslaget, som verkligen inbjuder till läsning och bidrar till en mysig lässtund. Boken blir en av mina favoriter som får en särskild plats på bloggen och i mitt hjärta. Har ni inte läst den ännu så tycker jag att ni ska göra det nu. Ni får inte missa den. Den är så bra! Denna underbara fantacyroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

En bris drog förbi Kroknos-stugans trädgård och fick sidorna i pocketboken att fladdrade ilsket i Lilis grepp. Hon drog yllekoftan tätare om kroppen och tog en klunk te för att värma sig.

Det var ännu en solig dag på Öland, men nu gick det inte längre att missta sig på att hösten hade kommit. Skuggorna blev allt längre om dagarna och vindarna hade fått en bitit underton. 

Efter incidenten i David Larssons hus hade hon inte haft någon lust att lämna stugan. I två dagar hade hon inte gjort något annat än att dricka hinkvis med te, påta i trädgården och läsa romantiska böcker. Fast i ärlighetens namn hade hon börjat tappa suget efter romantik, både fiktiv och i verkligheten, efter sammandrabbningen med David. Hans äcklade blick var fortfarande fastspänd på näthinnan. 

Den här morgonen hade hon vaknat till strålande solsken och Lous höga spinnande i örat, och för första gången sedan måndagen hade hon kännt sig pigg igen. Lite mer som sig själv. Blåmärket på kinden hade äntligen försvunnit efter att ha behandlats med omslag gjort på hennes gammelmormors recept och håret hade efter otaliga tvättar slutat stinka.

Efter frukosten hade hon hoppat upp på den rostiga gamla damcykeln i metallisk blå färg som hennes mamma köpt när träningsboomen slog till på 80-talet. Hon hade cyklat bort till Bläsinge hamn, påhejad av den saltdoftande vinden, och stannat vid det lilla grönsaksståndet vid vägkanten där det såldes allt från ägg till honung och pumpor. 

Till hennes lycka var bonden Lars-Ove på plats den här dagen. Han var en äldre man med vänliga ögon och ett skratt som var rosslig efter årtal av rökning. Tillsammans med honom kände Lili aldrig av blygheten som brukade ta över när hon var runt andra människor. Eftersom det var en lugn förmiddag hade de gott om tid att prata om både matlagning, odlingar, och den stundande skördefesten.

När Lili cyklade där i från var cykelkorgen full av ägg, sylt och en burk med wiskey-och pumpa marmelad som Lars-Ove hade propsat  på att få bjuda på.

Nu satt hon på altanen med en mugg te I händerna. Energin hade sakta återkommit och när hon blickade ut över sin älskade trädgård fick hon en stark lust att ta vara på dagen. Humöret var på topp och hon borde göra det mesta av det.

"Jag kanske skulle unna mig en lunch i Färjestaden och ett besök hos mormor", sade hon högt för sig själv. Klockan hade hunnit bli efter tolv och hon kände att hungern var på ingång efter den långa cykelturen. Ytterligare en bris drog genom trädgården och rev i hennes hår, som om den ville mana på henne. Lili log och kom på fötter.

Baksidetext;

Lili lever ett stillsamt häxliv på Öland - till allt ställs på ända. Förrymda demoner, en häxa på flykt och den stora kärleken dyker upp på en och samma gång. 

När skördefesten närmar sig kastas Lili och hennes kaosartate syster Tania in i ett virrvarr av besvärjelser, häxfejder och gammal rivalitet som hotar att sätta hela ön i brand. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

✨ Advent är snart här ✨

Det är något alldeles speciellt med advent – när vi tänder ljusen, sänker tempot och låter värmen sprida sig i hemmet. Det är den där känslan av förväntan, stillhet och gemenskap som gör denna tid så unik. 💫

Hos Julgiganten hittar du många fina produkter som kan göra advent lite extra mysig – allt från vackra ljusstakar och stämningsfull belysning till dekorationer som förvandlar hemmet till en liten juldröm. 🎄🕯️

Så varför inte göra plats för lugn, glädje och lite extra magi i advent? ✨

❤️ Vad betyder advent för dig? Är det lugnet, ljusen eller gemenskapen?

               Adventskalender Harry Potter
 

                    Adventskalender Barbie

                                  Adventsljus

FSC® 7-armad LED-Ljusstake röd eller vit 37,5 cm

  Ljusstake polerat horn aluminium 53 cm

            3 st julklappar röda Upp till 20 cm

    Lysande Speldosa modell Tågstation 20,3 cm

                    Julhus Glitter LED 45 cm

          Tomte keramik LED Ljus 45 x 32 cm

              Lysande glad Snögubbe 65,5 cm

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vilja Konvalj

"Vilja Konvalj" av P.E. Elmquist Viljakonvalj utgiven av Books on demand förlag Bokrecension; För barn 6-9 år. Signe och hennes familj har nyligen flyttat från sin gård på landet, och in till stan. Hon trivs inte i sin nya klass, då hon direkt blir mobbad av klassens primadonna, Bea och hennes två bästisar. Den här eftermiddagen kan hon inte hitta sin cykel och får gå hem genom stadsparken i regnet. Då lär hon känna älvan Vilja Konvalj. Vilja blir Signes nya kompis. Tillsammans med henne försöker Signe hitta sin stulna cykel samt alla de andra stulna cyklarna i staden. Men så får Bea syn på Vilja och hon vill nu ha bevis på att hon sett en riktig älva. Hon och hennes kompisar gör allt för att få fram bevis på att älvor existerar. Samtidigt finns det en stor oro bland älvorna. Människorna håller på att hugga ner urskogen utan att tänka på allt liv som finns där, och som kommer att försvinna samtidigt med skogen. Allt handlar om pengar för människorna. Nu brinner det i knutarna för att både hitta de stulna cyklarna, och att rädda skogen. Men hur ska de lyckas? Signe och Vilja får oväntad hjälp.

Wow, den här sagan är verkligen så mysig. Jag fick följa med på ett helt magiskt äventyr bland älvor och trollsländor, samt de två vännernas spaning på cyckeltjuvarna. Jag gillar kombinationen av en flickas helt vanliga vardag, i kombination med magi och några riktigt spännande äventyr. Samtidigt har författaren bakat in svåra ämnen, så som mobbing, och vad det kan få för konsekvenser om man hugger ner urskogen. Jag tycker att författaren lyckats bra både med person tillika miljöbeskrivningarna. Det märks att författaren har stor kunskap om naturen. Hon beskriver miljön runtomkring de små huvudpersonerna, så varmt och fint. Jag gillar verkligen de båda huvudpersonerna i berättelsen, och speciellt den lilla älvan Vilja. Sedan blev jag så förtjust i trollsländorna Rall och Fjun. De skulle jag verkligen vilja klappa. Omslaget till boken är väldigt fint och tilltalande också tycker jag. Jag kan varmt rekommendera denna fina fantacy berättelse. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Nästa morgon vaknade Signe före alla andra i familjen. Hon hade satt klockan på halv sju och lagt den under kudden så ingen skulle höra den ringa. Hon smög ner för trappan för att inte väcka dem. Hon hade sagt till sina föräldrar kvällen innan att hon skulle vara med sin kompis hela dagen. De skulle vara hemma hos henne, hon var ju så allergisk. Signe hade lovat att komma hem till middagen. Hon slängde i sig en ostmacka och ett glas mjölk innan hon gav sig av. Det var alldeles stilla ute och solen hade inte gått upp ännu. Hjärtat bultade hårt och det pirrade i magen när hon närmade sig stadsparken strax innan klockan sju. När hon var framme spanade hon upp i trädet för att se om hon kunde se Vilja men hon såg ingenting för alla grenar och löv. Signe satte sig på marken och väntade otåligt. Plötsligt kom Vilja ridande på en stor grönskimrande trollslända. Hennes silverglänsande hår fladdrade bak på hennes rygg. Efter henne kom en till trollslända som var brun och en aning mindre. De flög i rasande fart och virvlade runt ovanför huvudet på Signe innan de landade mjukt på en gren. 

-Det här är Rall och hon heter Fjun, ropade Vilja och pekade på den bruna trollsländan. 

Signe reste sig upp och gick fram till grenen. 

-Hoppas upp kompis så flyger vi till Gäste! hojtade hon. 

-Det blir nog lite svårt så här stor, svarade Signe och höll ut händerna.

-Milda mosslarver! skrattade Vilja och flög ett varv över Signe och blåste stoft på henne. 

Signe landade på grenen bredvid Fjun. Hon kliade henne försiktigt mellan antennerna och Fjun puttade kärvänligt till henne i magen med sitt runda huvud. Hennes fyra vingar skimrade i regnbågens alla färger. Ryggen var täckt med mjuka bruna fjun och bakom vingarna fanns det en sadel fastspänd. Den långa smala bakkroppen var blank och skiftade i brons och mörkgrönt. Signe svängde smidigt sitt högra ben över ryggen på Fjun och tog tag i repet som var fastkopplat i ett halsband.

Baksidetext;

Skogen är i fara!

Bit för bit huggs urskogen ner. Träd, växter, svampar. Trollsländor och alla andra varelser som lever där är hotade och riskerar att försvinna. De skygga myterna har kallat till krismöte - hur ska det gå?

Men skogen och dess invånare får oväntad hjälp av den tioåriga osäkra Signe, som nyligen flyttat från landet in till stan och hennes kaxiga nya vän - Vilja Konvalj, som bosatt sig i stadsparken. De båda brinner för rättvisa och detta för dem samman. 

Ska de hinna rädda skogen innan det är för sent?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Blodlust

"Blodlust" av Mårten Melin utgiven av Raben&Sjögren. Bokrecension; För barn 9-12 år. Minous bror, Sebastian, har en kompis som heter Lucas. Lukas har träffat en ny flickvän under lovet. Tjejen som heter Dalia har nu flyttat till deras stad. Lucas flickvän både skrämmer och fascinerar Minou. En natt hittas Lucas livlös. Det enda man kan hitta, när man undersökt honom på sjukhuset, är att han har två små hål på halsen, och att han har förlorat en del blod. Minou märker snabbt, att trots att hon dras till Dalia är det något som inte stämmer med henne. Minous kompis, Vanja, lägger ihop pusselbitarna och börjar snart förstå vad det är för fel på Dalia tillika vad hon egentligen är. Men Minou har svårt att tro på Vanja, för Dalia är nämligen något egentligen inte borde finnas. När Lucas dör, och Minou och Sebastian får se bevis på vad Lucas har blivit, börjar jakten på att förgöra det som hotar dem alla. Men Dalia är listig och Minou, Vanja och hennes bror behöver hjälp. Lyckas de tillslut överlista ondskan som funnits i århundraden?

När jag ser en vampyrbok vill jag såklart läsa den. Även om det är en barnbok. Den här boken gav mig nästan samma skrämmande känsla som boken om Dracula jag läste som barn och tonåring. Ändå läste jag Dracula flera gånger, vilket resulterade att jag inte kunde sova sedan. Blodlust känns nästan lika skrämmande. Nåja, jag tycker att boken är spännande så där lite lagom, och passar bra för åldern. Författaren har också skrivit en realistisk och trovärdig story med hög konstnärlighet. Jag tycker miljöbeskrivningarna och persongalleriet är bra, och jag gillar Minous kompis, Vanja, skarpt. Spänningen ökar successivt och driver läsningen framåt på ett bra sätt. Boken känns svårt att lägga ifrån sig, för jag vill bara läsa ett kapitel till. Sedan gillar jag också att huvudpersonerna gör vardagliga saker, så som att gå till skolan, de åker skidor, läser och spelar spel. Jag gillar också att boken utspelas här i Sverige, för det gör hela berättelsen lite mera trovärdig. Jag hade verkligen gillat den här boken som barn. Jag läser gärna mer av författaren. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

Den kvällen låg jag länge och funderade. Det var något i mina tankar som liksom slank undan hela tiden. Jag visste inte vad det var, bara att det hade med Lucas att göra. Något som jag sett som passade ihop med honom på något vis. Äsch, jag vet inte, jag kan inte förklara det bättre. 

Tillslut somnade jag. 

Och började drömma. Om Lucas teckning igen. Men den här gången rann det inte blod från Dalias ögon. Utan från hennes mungipor. Hennes leende blev större och större, till slut gapade hon stort och från hennes mun...det bara sprutade blod över hela mig, jag fick det i håret, i munnen. Jag spottade och fräste men det fortsatte att komma. Tillslut kunde jag inte andas!

Jag vaknade med dunkande hjärta och bara låg och kände hur pulsen långsamt saktade ner. 

pyamasen klibbade mot kroppen, så jag gick upp och öppnade fönstret. Jag drog in den friska, kalla luften, åh, det var skönt! Jag skulle precis stänga då jag hörde ett ljud utifrån som jag först inte förstod vad det var. 

Men så fattade jag. Det var ett djur som ylade, någonstans långt borta.

En hund, eller...

Jag svalde.

Eller en varg.

Jag famlade med haspen och drog igen fönstret. Pulsen rusade upp igen. Jag vet inte riktigt varför jag blev så rädd, jag var på andra våningen och en varg kunde knappast komma in.

"Ta det lungt nu, Minou", viskade jag till mig själv. 

Jag fattade att jag knappast kunde somna om, så jag tände lampan och lade mig och läste. Det var ingen dålig berättelse. Menjag hade svårt att koncentrera mig, upptäckte att jag läste samma mening om och om igen. Till slut slog jag igen boken och släkte.

Baksidetext;

Hyn var blek som krita, ögonen uppspärrade. Hans mun var öppen, och hörntänderna i överkäken spetsiga.

Och runt munnen... Han var alldeles blodig.

Minous brorsas kompis hittas avsvimmad utomhus mitt i natten. Han har förlorat mycket blod, men allt läkarna upptäcker är två små hål på hans hals. Samtidigt har Dalia dykt upp i staden. Dalia som både fascinerar och skrämmer Minou. 

Det dröjer inte länge förren Minou tvingas möta sina rädslor. Tillsammans med sin bror och bästa vän försöker hon stoppa det som hotar dem alla. Men hur besegrar man något som inte borde finnas. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ormprästinnan- Skuggriket 2

"Ormprästinnan -Skuggriket 2" av Sabine Mickelsson utgiven av Nohiding förlag. Bokrecension; Efter att Ella oskadliggjort Keilan - Nattkrigaren, har hon valt att stanna i Skuggriket, för att på så sätt hitta ett botemedel mot den hemska svartrötan. Hon förstår också att det är bråttom, då även människorna har drabbats av den hemska sjukdomen. Men det visar sig vara svårare än hon trott. Hon leter efter svar i de böcker som finns i templets bibliotek. Dock tycks svaret finnas någon helt annan stans. Kanske till och med i kungens privata kammare? Ella blir dock snabbt indragen i palatsets intriger, vilket gör det svårt för Ella att fokusera. Hon försöker samtidigt få sin vardag att fungera, samtidigt som hon börjar få känslor för en av de andra systrarna. Men vem kan Ella egentligen lita på, om ens någon? Samtidigt upptäcker hon att hon har egna förmågor som hon måste lära sig att behärska. Dessutom behöver hon utveckla färdigheter, för att över huvudtaget överleva i Skuggriket. Men vem ska hon be om hjälp? Det visar sig vara den hon sist hade trott hon skulle vända sig till.

Wow, denna bokserie är så bra! Boken inte bara ser spännande ut på utsidan, den är en riktig nagelbitare också. Detta är den andra delen i serien om Skuggriket. Jag har även läst och recenserat första delen i serien. Vi får återigen möta Ella i fortsättningen på denna riktigt spännande fantcyserie. Jag tycker att författaren beskriver miljön och livet i Skuggriket på ett bra sätt. Jag tycker det är en fantastisk värd som författaren har lyckat fabulera fram. Jag skulle vilja besöka den! Vi får lära känna Ellas karaktär ännu bättre, och hon växer som person. Vi får en inblick i hennes liv som nybliven prästinna i templet, och de svårigheter hon ställs inför. Det händer mycket i boken och det finns ett bra driv som för handlingen framåt. Ibland är boken svår att lägga ifrån sig, för man vill bara läsa vidare. När boken tar slut, blir jag nästan besviken, för jag vill läsa mer. Nu längtar jag till den tredje delen, för jag vill se hur det går för Ella och Oberon, samt om Ella lyckas bota smittan som härjar både i Skuggriket, och i vår värld. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10

Jag slår ihop boken med en smäll, följt av en ljudlig suck. "Sch!" andas en av mina tempelsystrar vars namn jag inte känner, men jag vet att det är hon som har hand om tempelbiblioteket. Jag gör vad jag hoppas är en ursäktande min och lutar pannan mot bokens sammetsläta skinnpärm. Skit också. Fortfarande inget som kan hjälpa mig vidare.

Om jag inte känt mig så hopplöst frustrerad, hade jag nog kunnat älska den här platsen. Salen är nästan lika övermäktigt stor som den där trädet växer. Varje centimeter av varje vägg är täckt av bokhyllor och golvet prytt av mjuka mattor i vackra färger. Här och var finns läsbord utplacerade: större träskivor som är tänkta för grupper och pulpetliknande småbord motsvarande det fär jag sitter. Alltsammans är upplyst av de sedvanliga mönstrade lyktorna. 

Som sagt, jag hade kunnat älska den här platsen. 

Jag suckar igen, tystare den här gången och öppnar nästa bok. Det vore en rejäl överraskning ifall jag hittade något om botemedlet i den här luntan, med tanke på att det tycks vara någon slags historik över ormtemplet. Nåja, det blir i alla fall intressant läsning. Ju mer jag vet om Skuggriket, desto bättre. Sidorna är nötta, snudd på genomskinliga, och jag bläddrar med andakt. Det verkar som att det finns en äldre volym i samma serie där man tar upp hur templet först kom till. Författaren gör flera hänvisningar till den andra boken, medan den här behandlar en senare tidsperiod.

Lylias namn fångar min uppmärksamhet. Jag inser att hon står omnämnd som blivande överpräsrinna och att det var hennes faster som hade hand om templet innan hon tog över. Jag lutar mig närmare uppslaget och drar in den distinkta pappersdoften. Allt det här är nyheter för mig. Tydligen var det Lylias faster som moderniserade verksamheten, skrotade de dagliga ceremonierna och ersatte dem med jakten på upphöjelse. Jag gör en grimas. Så det är hennes fel att jag måste låtsas käka piller.

Jag vänder blad och möts av en illustration som visar innergårdens gonggong. Fastern vågade visst inte göra sig av med alla sedvänjor, eftersom vissa av högtiderna fått bli kvar. Ett faktum jag är väl medveten om. Jag bevittnade ju ett sådant högtidsfirande när jag försökte hitta Lylia efter att Bi dött. Dött. Ordet klingar hårt bland tankarna. Jag skjuter det ifrån mig och läser hastigt vidare. 

Baksidetext;

Efter att ha fått sin blodshämd väljer Ella att stanna kvar i Skuggriket. Det är nu viktigare än någonsin att hejda den muerande svartrötan, som fortsätter att plåga både skuggor och människor. 

I jakten på ett botemedel söker Ella sig till ormtemplet, där hon snart inser att hennes mål inte kommer att bli så lätt att nå. Templet, som styrs av kung Oberons syster, har likt palatset sina egna intriger. Där finns hemligheter och en mystisk, uråldrig kraft att utforska. 

Det dröjer inte länge förren Ella upptäcker att hon är inblandad i någonting mycket större än hon kunnat ana...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs också min recension av "Nattkrigaren- 

Skuggriket 1" här

Maja & Vamos - Vänner för alltid

"Maja & Vamos - Vänner för alltid" av Evelina Hanell utgiven av Books on Demand förlag. Bokrecension; för barn 9- 12 år. Maja är en tjej som är utanför i skolan. Hon blir t ex inte bjuden när de andra har fester. Det gör ont att inte bli bjuden och vara den enda som inte får vara med. Hemma orkar hennes mamma inte riktigt vara där för henne och hennes lillebror Hugo, och pappan jobbar utomlands flera veckor i taget. I stallet finns dock hennes vän Shirin som har en egen häst. En dag får Maja reda på att hon också ska få en egen häst. Maja och hennes mamma åker och till Stina och Maja får provrida hennes häst Vamos. En dag i början av sommarlovet kommer äntligen transporten med Majas nya häst. Men Vamos är en lite känslig häst, och en dag inträffar en olycka. Detta får Majas mamma att vilja sälja Vamos mot Majas vilja. Nu måste Maja göra allt för att få mamman att förstå att Vamos inte alls är farlig, men kommer Maja att lyckas?

Detta är författarens debut. Många tjejer och killar, kan nog känna igen sig i Majas känslor av att vara osynliga och utanför i skolan. Mobbing har varit och är fortfarande ett stort samhällsproblem, både för barn och vuxna, och detta ämne kan inte belysas nog. Vilken tur att flickan i boken ändå har en vän i stallet, och att hon fick en alldeles egen häst. Alla behöver en meningsfull tillvaro. Tyvärr har inte alla sådan tur som flickan i boken. Jag älskar verkligen inslagen i boken från Vamos perspektiv. Det visar sig att han är en riktigt rolig karraktär, som får mig att fnissade lite. Författaren beskriver flickans känslor på ett fint och insiktsfullt sätt. Jag kan varmt rekommendera denna hjärtevärmande historia till alla hästälskande tjejer och killar. Missa inte denna fina berättelse. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Denna hästbokspärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Vamos kommer hem

Maja kunde inte stå still en sekund till. Hon hoppade på stället. Marken brände under fötterna. Det doftade starkt av granskogen intill. 

"Tänk att Vamos och Samson ska bli bästa kompisar," fortsatte Shirin ivrigt. 

"Jag undrar om det är Samson eller du som är gladast över att Vamos fick plats i ert stall," sa Maja. 

"Jag har pratat med Jörgen. Vamos får gå i hagen bakom transporterna."

Shirin fortsatte pladdra på.

"Om vi tränar tillsammans kan ni säkert börja tänka snart."

Maja nickade, utan att riktigt svara.

Eftermiddagen hade krupit fram. Hon hade förberett allt. Nytt spån, fluffigt hö, friskt vatten. Till och med skrivit hans namn på utrustningen med sin allra finaste handstil. Allt skulle vara perfekt.

"Vi kan snygga till lite i stallet innan han kommer."

Shirin var aldrig den som stod sysslolös. 

"Här, ta en räfsa, så har vi i alla fall något att göra medan vi väntar."

Det skrapande ljudet mot gruset lät som en egen melodi medan de bildade raka, prydliga linjer. Gamla höstrån och spån samlades i högar. Nervositeten kröp som myror under Majas hud. 

"Lyssna...Det kommer någon."

En motor närmade sig. Stina vinkade från bilens framruta. 

"Hej, här kommer vi!"

Ett brett leende spred sig över Majas ansikte. Klumpen i halsen löstes upp. Äntligen.

Baksidetext;

Maja känner sig ofta som för mycket. Eller för lite. 

I skolan är hon osynlig, hemma är det som om håller på att gå sönder. Men i stallet finns Vamos, hennes egen lilla häst med mjuka ögon och en känslighet som ingen annan verkar förstå. Förutom Maja.

Tillsammans hittar de något att hålla fast vid. Trots missförstånd, avundsjuka och vuxna som inte alltid orkar finnas där. Men när en olycka plötsligt förändrar allt måste Maja våga tro på sig själv. Och på att vänskap faktiskt kan bära, även när livet gör ont.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Vi ses i Äppellunden

"Vi ses i Äppellunden" av Sofia Ymen utgiven av Saga förlag. Bokrecension; Nu har sommaren kommit till Varberg. Max förlorade sin fru Margit för ett år sedan. Nu börjar hans barn ifrågasätta om han kan ta vara på sig själv, då trädgården som hans fru Margit kallade för Äppellunden, ser ut att förfalla. Trädgården som hans fru älskat, och tagit så väl hand om. När Rosa får nys om planerna att få in Max på ett hem, bestämmer hon sig för att ta tag i saken. Max har stöttat henne, genom hennes svårigheter. Nu är det hennes tur att hjälpa och stötta honom. Men hur ska hon lyckas få ordning på Max trädgård? Och står Patrik på hennes sida, i att hjälpa Max att bo kvar i det hem han älskar? Eller kommer deras olika åsikter att driva dem isär? Rosa vänder sig till Max och Margits vän, Solveig och sin syster Fredrika för att få hjälp. Dessutom kontaktar Rosa också Margits vänner inom trädgårdssällskapet gröngölingarna. Tillsammans gör de en gemensam insats för att få ordning på den eftersatta trädgården, och med arbetet för att få trädgården i ordning, upptäcker de att de har mer gemensamt än de först trodde. Just då får Fredrika reda på att den lokal, som hon hyrt till dotterns konfirmation, inte går att använda. Vart ska hon nu ha dotterns konfirmationsfest? Då får Rosa en idé.

Detta är en mysig och hjärtevärmande berättelse om vikten av att hjälpas åt, och stötta varandra när livet ger en citroner. Detta är den andra delen om Rosa och hennes vänner i serien "Vänskap i Varberg". Vi får återigen knyta kontakt Med Rosa, Max och alla de andra mysiga karaktärerna i denna fina bokserie. Jag har även läst den första delen i serien, som jag tyckte väldigt mycket om. Jag blev inte besviken när jag läste del två, för denna delen är precis lika bra och mysig. Jag kan varmt rekommendera boken, om ni inte har läst den ännu. Författaren beskriver miljön, och hur trevligt det är att hjälpa till i Äppellunden, så att man gärna skulle vilja vara på plats, och hjälpa till. Denna boken tar också upp ett viktigt budskap om psykisk ohälsa, och hur man kan må under klimakteriet, samt vikten av återhämtning och en meningsfull tillvaro. Jag tror att många kan känna igen sig, i de symtom som vännerna i Varberg har. Jag gillar också det fina bokomslaget och jag hoppas att författaren ger ut en ny bok inom kort. Jag läser gärna mer av författaren. Denna mysiga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Tack Sofia för receptet på iste mm som följde med. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Rosa

Det dammade om Rosas röda skor när hon trampade iväg från Äppellunden. Det hade bara gått dryga året sedan Rosa förlorat sin mamma som gått bort alldeles för ung. Sedan dess hade hon försökt att bygga upp en ny tillvaro för sig själv och i den hade Max fått en viktig roll - först som hennes arbetsgivare, sedan som en god vän och något av en fadersfigur, något som hon aldrig haft tidigare. Det var han som sett till att hon fått ordentligt med hjälp för dina tvångstankar och sedan dess hade Rosa mått mycket bättre. Det var också han som lovat att hjälpa henne genom sjuksköteskeutbildningen och så här långt hade han gjort det genom att finnas där som ett bollplank när hon tog med sig sina uppgifter till honom i Äppellunden. Hon kunde helt enkelt inte föreställa sig en tillvaro där Max inte fanns ett par gator bort.

Patrik hade frågat efter hennes erfarenhet av äldreboenden och hon hade arbetat på ett antal. Om Patrik någonsin satt sin fot på ett vvårkonsert mer tveksam till, hade han gjort det var hon säker på att han inte skulle ha varit fullt så entusiastisk. Visst, för många kunde det säkert vara till nytta att flytta in på ett boende som erbjöd ett socialt sammanhang och en trygg omsorg som Patrik pratade om, men inte för Max. Max älskade sitt hem, sitt bibliotek, sina böcker, fågelbordet utanför, alla minnen av Margit. Vad skulle han på ett boende att göra?

Baksidetext;

Sommaren har anlänt till Varberg, men i Äppellunden är lyckan bitterljuv. Ett år efter att Max förlorat sin älskade Margit börjar hans barn ifrågasätta hans förmåga att ta vara på sig själv. Det är då Rosa kommer in I bilden. Med din viljestyrka och den godhjärtade Solveig till hjälp, är de fast beslutna att hjälpa Max vara kvar i hans älskade Äppellunden. 

Rosa blir ett ovärderligt stöd och när hennes syster Fredrika, som kämpar med sin återhämtning från utbrändhet, blir indragen i Max problem inser de alla att de har mer gemensamt än de tror.

Samtidigt är Patrik borta på uppdrag med läkare utan gränser. Rosa och Patrik håller kontakten, men att vara ifrån varandra har satt sina spår. När Patrik väl återvänder förväntar sig Rosa hans stöd, men står de verkligen på samma sida? Kommer Max strid om Äppellunden att driva dem isär, eller vara startpunkten på den andra chans som i alla fall Patrik hoppas på?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs också min recension av "En önskan om 

julefrid" här

När allt känns hopplöst

Ibland känns livet som en tung börda som aldrig vill lätta. Man kämpar, kämpar och ändå tycks ingenting gå framåt eller så faller det man bygger ihop isär. I de stunderna kan världen kännas grå och trång, och tanken på att ge upp kan börja kännas som den enda vägen till stillhet. Jag vill att du ska veta: jag ser dig. Dina känslor är verkliga, och det är okej att vara trött. 🌧️

Det är lätt att skylla på sig själv när saker inte blir som man hoppats. ”Varför just jag?” kan bli en smärtsam refräng. Men att kämpa betyder inte att du är svag det betyder att du är människa. Det betyder att du fortsätter försöka, även när livet känns orättvist. Och det, mitt i allt, är modigt. 🌱

När mörkret blir för högt kan små, stilla handlingar ibland hjälpa en att stå ut lite bättre. Några saker som kan vara värda att prova:

✨ Skriv ner en liten sak du klarat idag. Det kan vara så enkelt som att duka av bordet eller skicka ett meddelande. Att se det på papper gör skillnad.

🌬️ Andas med närvaro. Testa: andas in på 4 sekunder, håll andan i 4, andas ut i 6. Upprepa några gånger.

☕ Gör något litet vänligt för dig själv. En kopp te, några minuter i tystnad, eller en sång som ger ro.

💬 Sträck ut en hand. Säg till någon du litar på: ”Jag har det tungt idag.” Bara att uttala orden kan lätta trycket.

Om du orkar var mjuk i hur du talar till dig själv. Byt ut ”jag misslyckades” mot ”jag gjorde mitt bästa i svåra omständigheter.” Byt ”jag är ingenting” mot ”jag finns här, och jag är betydelsefull.” Orden löser inte allt, men de kan bli små ankare att hålla fast vid. 🕯️

Du ska inte behöva bära allt ensam. Att be om hjälp eller luta sig mot någon är inte ett nederlag det är ett stilla mod. Om det känns för svårt just nu, skriv en liten lapp till dig själv: ”Vad skulle jag säga till en vän som kände så här?” Läs det sedan sakta tillbaka till dig själv. 💌

Jag håller en liten, hoppfull plats här för dig. Du är viktig även de dagar då det är svårt att se det. 🌿 /Nina

When Everything Feels Hopeless

Sometimes life feels like a heavy, unending weight. You push and push and nothing seems to move or when it does, it breaks or slips away. Those moments can make the world look grey and narrow, and the idea of giving up can start to sound like the only quiet option. I want you to know: I see you. I believe your feelings are real, and it is okay to be weary. 🌧️

It’s easy to blame yourself when things don’t work out. “Why me?” becomes a quiet, painful mantra. But struggling doesn’t mean you’re weak it means you are human. It means you are trying, even when the world feels unfair. That trying is brave, even if it doesn’t always feel like it. 🌱

When the darkness is loud, small, gentle actions can help steady you enough to breathe. Here are a few things that have helped others and maybe one will help you today:

✨ Name one tiny success. Even making your bed or sending a short message counts. Write it down.

🌬️ Breathe with intention. Try a slow pattern: in for 4, hold 4, out for 6. Repeat a few times.

☕ Do one small kind thing for yourself. A cup of tea, five minutes outside, or listening to a song that soothes you.

💬 Reach out. Tell one person: “I’m not doing well today.” Saying it out loud can be a small relief.

If you’re able, be gentle with your inner voice. Replace “I failed” with “I did my best under hard circumstances.” Replace “I’m nothing” with “I am here, and I matter.” These phrases aren’t magic, but they can be gentle anchors on difficult days. 🕯️

You don’t have to carry everything alone. Asking for help or leaning on someone is not a sign of defeat it’s a quiet act of courage. If it feels too hard to reach someone right now, consider writing a short note to yourself: what would you want a friend to say to you in this moment? Then read it back, slowly.

I’m holding a small, hopeful space for you here. You matter even when it’s hard to see. 🌿 /Nina

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bruden

"Bruden" av Ali Hazelwood utgiven  av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa vampyr tjejen Misery Lark, som är dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet. När hennes bästa vän Sirenna har försvunnit, får hon den briljanta idén att gifta sig med varulvsflockens Alfa Lowe Moreland. Det gör hon både för att bevara freden mellan vampyrer och varulvar, tillika för att hon noterat ett speciellt namn i Serennas almanacka. Kanske vet Lowe till och med vart Serenna finns. Egentligen hade Lowe tänk hålla sig borta från Misery under det året de är tvugna att vara gifta. Dock kan han inte låta bli att söka hennes sällskap gång på gång. Vad det gäller Misery ser hon fram emot varje gång hon får träffa sin Alfa. Trist bara att han redan har träffat sin partner. När hon är ensam umgås hon mycket med Lowes lilla syster Ana, som hon finner både irriterande och berikande på samma gång. Ska det udda paret kunna erkänna att de har känslor för varandra? Ska Misery hitta din bästa vän, och ska Misery och Lowe lyckas bevara freden mellan vampyrer och varulvar? Eller ska de krafter som verkar i bakgrunden lyckas med sina planer? 

Den här boken är precis lika bra och läsvärd som de föregående böckerna som jag läst av författaren, om inte snäppet bättre. Jag blev extra glad när den här pärlan dök upp i brevlådan, för den här har jag sett fram emot att få läsa. Ali Hazelwood har blivit en av mina favorit författare och jag blev inte besviken när jag läste denna boken. Jag gillar verkligen temat med vampyrer och varulvar i en underbar och romantisk allians. Huvudkaraktärens humor har fått mig att skratta högt flera gånger. Boken känns välskriven och trovärdig och jag gillar verkligen detta udda par. Misery är en ung och lite klantig men otroligt charmig vampyrtjej. Alfa Lowe känns trygg, och är en bra flockledare, och jag finner sympati för dem båda. Jag hoppas verkligen att det finns en fortsättning på denna boken, för jag vill verkligen veta hur det går eftersom boken slutade med en liten cliffhanger. Jag ser redan fram emot nästa bok av författaren. Detta blev en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

13

Han försöker låta bli att tänka på vad han hade gjort mot hennes far om det inte skulle ha orsakat århundradets värsta diplomatiska kris.

ANA hade rätt: det är inte särskilt svårt att klättra upp på taket ens för någon med koordinationsförmåga hos ett näbbdjur.

Det vill säga mig.

Det tar mindre än femton sekunder, och jag är faktiskt ganska stolt över att jag inte ens begrundar möjligheten att min hjärna ska sluta som en sörja i blyblomsrabatten. Det är lite otäckt att sitta här uppe, men det vägrar jag att medge. I stället sluter jag ögonen och andas in, ut, in... Jag låter brisen leka i mitt hår och välkomnar natthimlen kittlande känsla. Vågorna sköljer över stranden. Då och då plaskar något i sjön. Insekterna besvärar mig inte, intalar jag mig. Om jag står på mig kanske jag börjar tro på det själv. Det är just det jag är ifärd med att misslyckas med när Lowe kommer.

Han får inte syn på mig direkt, så jag kan observera honom när han smidigt häver sig upp på taket. Han står oroväckande nära kanten, höjer handen till ögonen och trycker tumme och pekfinger mot dem så hårt att han måste se stjärnor. Sedan låter han armen falla till sidan och andas ut i ett långt andetag. 

Det här, tänker jag, är Lowe helt enkelt. Alfahannen Lowe, brodern Lowe, vännen, sonen och den otursamme maken till den lika otursamma maken till den lika otursamma hustrun. Lowe helt enkelt. Trött, gissar jag. Ensam, antar jag, Arg, förmodar jag. Och jag vill inte störa hans sällsynta stund av lugn, men brisen tilltar och bär med sig min lukt åt hans håll. 

Han snor genast runt. Mot mig. Och när pupillerna tar över hans ögon lyfter jag handen och vinkar besvärat. 

"Ana berättade om taket" säger jag ursäktande. Jag inkräktar på ett dyrbart ögonblick av avskildhet. "Jag kan gå..." Han skakar stoiskt på huvudet. Jag sväljer ett skratt. 

"Om du sätter dig där" - Jag pekar till höger om mig - hamnar du mellan mig och vinden. Då slipper du boullabasselukten."

Det rycker i hans läppar, men han går fram till platsen jag pekar på och låter sin stora kropp sjunka ner bredvid min, tillräckligt långt bort för att undvika oavsiktlig beröring. "Och vad vet du om boulibasse?" 

"Eftersom det inte är baserat på hemoglobin eller jordnötter...ingenting." Jag klappar i händerna. Cikadorna tystnar innan de återupptar sin sång efter en desorienterad paus. "Få se om jag förstått saken rätt. Du tänker använda ditt möte med Emery som ursäkt för att plantera något slags spionpogram eller avlyssningsanordning så att du kan övervaka hennes kommunikationer och samla bevis på att hon leder de Lojala. Men du ska bege dig till fiendeterratorium ensam och har lika goda datorkunskaper som en åttioårig luddit, vilket utsätter dig för viss risk. Du behöver inte svara, jag vet redan att jag har rätt. När hade du tänkt kasta dig in i en osäker död? I morgon eller på fredag?⁸

Baksidetext;

Kriget mellan vampyrer och varulvar har pågått i århundraden. Nu har Miseru Lark - dotter till den mäktigaste ministern i vampyrrådet - fått uppdraget att ingå i en historisk fredsbevarande allians med vampyrernas dödliga fiender. Hon ska gifta sig med varulvsflockens Alfa: Lowe Moreland. Varulvar är skoningslösa och oförutsägbara, och Lowe Moreland är inget undantag. Han regerar med absolut auktoritet, men inte utan rättvisa. Och, till skillnad från Vampyrrådet, inte utan känsla. Han övervakar Miserys varje steg, och det är tydligt att han inte litar på henne. Om han bara visste hur rätt han har. 

Misery har sina egna skäl att acceptera det här konvenasäktenskapet, och det har ingenting med politiska allianser att göra. Hon är villig att göra vad som helst för att få tillbaka det som tillhör henne. Även om det innebär att leva som ensam vampyr i varulvsterratoriet, ensam med vargen.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Fina saker till din hund eller katt från BestPet

Kolla in vilka fina produkter BestPet har till våra hundar och katter. Jag lovar att det finns ännu fler fina produkter på hemsidan så kika gärna in 👍 BestPet om du vill se fler fina saker till din pälskling.

Hundsele Superman

 Pink Queen hundstrumpor

Hundkoppel Pink leopard 

Hel pizza mjukleksak

K9 Aloe Vera schampo 300 ml

Klotång smådjur

Hundsele Rosa Leopard 

Regnjacka - rosa kamouflage 

Kattbädd Mijou

Matskål starwars

Matskål Minnie Mouse

Avengers bädd

Smile plus för hundens mun och tänder

🌟

Ha en fortsatt bra dag!

Kram Nina