✏️ Blogginlägg: När grupparbetet blev ett sår

Det skulle vara utvecklande. Roligt. En chans att lära sig samarbeta och lösa uppgifter tillsammans. Det hette “grupparbete” – men för vissa av oss blev det början på något helt annat.

Jag minns känslan så tydligt. Redan nervös innan vi ens börjat. Rädd att inte bli vald. Rädd att bli placerad i en grupp där jag inte kände mig välkommen. Och när vi väl skulle stå där, inför klassen, med vår presentation...

…då kom ögonrullningarna. Viskningarna. De där små fnissen som gjorde så ont. De var kanske små för dem – men de var stora för mig. Som att jag redan var till besvär. Som att jag inte hörde dit.

Det gör något med ett barnhjärta, att känna sig som ett störningsmoment. Att se sig själv i andras suckar.

Grupparbetet blev aldrig en plats för gemenskap. Det blev en plats där jag lärde mig att bli tystare. Att göra jobbet själv. Att inte tro att jag hade något att komma med.

Och ändå stod jag där. Varje gång. Hoppades på att det kanske skulle bli annorlunda den här gången.

Det är många år sedan nu. Men känslan sitter kvar. Och jag vet att jag inte är ensam.

Till dig som också minns: du gjorde så gott du kunde. Du var modig. Och du förtjänade så mycket mer än det där fnisset i bakgrunden.

💔

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💔 När man aldrig blir vald – om smärtan i att stå utanför 💔

Det finns en sorts tyst sorg som många bär på, men sällan pratar om.

Den där känslan av att alltid stå lite vid sidan av. Att inte vara den som blir tillfrågad först. Inte den som någon tänker på när grupper formas, eller fester planeras, eller samtal förs.

Att känna sig som ett tredje hjul, som någon som råkar vara där – men inte riktigt hör dit.

Jag tror vi är många som vet hur det känns.

Att bli vald sist på gympan.

Att inte få vara med i samtalet.

Att sitta tyst vid bordet och låtsas att man inte bryr sig.

Att gå hem med en klump i magen och undra vad man gör för fel.

Det gör något med en.

Självförtroendet krymper. Självbilden suddas ut.

Och man börjar tro på den lögn som smyger sig in: att man inte räcker till.

Men vet du?

Det är inte du som är fel.

Det är inte ditt hjärta som är för mycket – det är deras blickar som är för små.

Du har en plats här.

Du har ett värde som inte avgörs av andras val.

Du bär en egen lyskraft, även om den inte alltid blir sedd direkt.

Och du förtjänar att få vara med – på riktigt. ❤️

Till dig som känt dig ensam: Jag ser dig. Jag känner med dig. Och jag hoppas att du snart får känna värmen från någon som säger:

“Jag är glad att just du är här.”

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Självkänsla

Så fin t-shirt till barnen! ❤️ Den finns i flera fina färger. Vilket barn vill inte höra att det är värdefullt, eller att det är speciellt? Att det är vackert inifrån och ut. Jag har själv beställt den till min dotter Samantha. Jag är så stolt över henne och hon kämpar varje dag! 🥰 Vill ni beställa en lika dan finns den här; Lightspread.no

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina