"Ormprästinnan -Skuggriket 2" av Sabine Mickelsson utgiven av Nohiding förlag. Bokrecension; Efter att Ella oskadliggjort Keilan - Nattkrigaren, har hon valt att stanna i Skuggriket, för att på så sätt hitta ett botemedel mot den hemska svartrötan. Hon förstår också att det är bråttom, då även människorna har drabbats av den hemska sjukdomen. Men det visar sig vara svårare än hon trott. Hon leter efter svar i de böcker som finns i templets bibliotek. Dock tycks svaret finnas någon helt annan stans. Kanske till och med i kungens privata kammare? Ella blir dock snabbt indragen i palatsets intriger, vilket gör det svårt för Ella att fokusera. Hon försöker samtidigt få sin vardag att fungera, samtidigt som hon börjar få känslor för en av de andra systrarna. Men vem kan Ella egentligen lita på, om ens någon? Samtidigt upptäcker hon att hon har egna förmågor som hon måste lära sig att behärska. Dessutom behöver hon utveckla färdigheter, för att över huvudtaget överleva i Skuggriket. Men vem ska hon be om hjälp? Det visar sig vara den hon sist hade trott hon skulle vända sig till.
Wow, denna bokserie är så bra! Boken inte bara ser spännande ut på utsidan, den är en riktig nagelbitare också. Detta är den andra delen i serien om Skuggriket. Jag har även läst och recenserat första delen i serien. Vi får återigen möta Ella i fortsättningen på denna riktigt spännande fantcyserie. Jag tycker att författaren beskriver miljön och livet i Skuggriket på ett bra sätt. Jag tycker det är en fantastisk värd som författaren har lyckat fabulera fram. Jag skulle vilja besöka den! Vi får lära känna Ellas karaktär ännu bättre, och hon växer som person. Vi får en inblick i hennes liv som nybliven prästinna i templet, och de svårigheter hon ställs inför. Det händer mycket i boken och det finns ett bra driv som för handlingen framåt. Ibland är boken svår att lägga ifrån sig, för man vill bara läsa vidare. När boken tar slut, blir jag nästan besviken, för jag vill läsa mer. Nu längtar jag till den tredje delen, för jag vill se hur det går för Ella och Oberon, samt om Ella lyckas bota smittan som härjar både i Skuggriket, och i vår värld. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
10
Jag slår ihop boken med en smäll, följt av en ljudlig suck. "Sch!" andas en av mina tempelsystrar vars namn jag inte känner, men jag vet att det är hon som har hand om tempelbiblioteket. Jag gör vad jag hoppas är en ursäktande min och lutar pannan mot bokens sammetsläta skinnpärm. Skit också. Fortfarande inget som kan hjälpa mig vidare.
Om jag inte känt mig så hopplöst frustrerad, hade jag nog kunnat älska den här platsen. Salen är nästan lika övermäktigt stor som den där trädet växer. Varje centimeter av varje vägg är täckt av bokhyllor och golvet prytt av mjuka mattor i vackra färger. Här och var finns läsbord utplacerade: större träskivor som är tänkta för grupper och pulpetliknande småbord motsvarande det fär jag sitter. Alltsammans är upplyst av de sedvanliga mönstrade lyktorna.
Som sagt, jag hade kunnat älska den här platsen.
Jag suckar igen, tystare den här gången och öppnar nästa bok. Det vore en rejäl överraskning ifall jag hittade något om botemedlet i den här luntan, med tanke på att det tycks vara någon slags historik över ormtemplet. Nåja, det blir i alla fall intressant läsning. Ju mer jag vet om Skuggriket, desto bättre. Sidorna är nötta, snudd på genomskinliga, och jag bläddrar med andakt. Det verkar som att det finns en äldre volym i samma serie där man tar upp hur templet först kom till. Författaren gör flera hänvisningar till den andra boken, medan den här behandlar en senare tidsperiod.
Lylias namn fångar min uppmärksamhet. Jag inser att hon står omnämnd som blivande överpräsrinna och att det var hennes faster som hade hand om templet innan hon tog över. Jag lutar mig närmare uppslaget och drar in den distinkta pappersdoften. Allt det här är nyheter för mig. Tydligen var det Lylias faster som moderniserade verksamheten, skrotade de dagliga ceremonierna och ersatte dem med jakten på upphöjelse. Jag gör en grimas. Så det är hennes fel att jag måste låtsas käka piller.
Jag vänder blad och möts av en illustration som visar innergårdens gonggong. Fastern vågade visst inte göra sig av med alla sedvänjor, eftersom vissa av högtiderna fått bli kvar. Ett faktum jag är väl medveten om. Jag bevittnade ju ett sådant högtidsfirande när jag försökte hitta Lylia efter att Bi dött. Dött. Ordet klingar hårt bland tankarna. Jag skjuter det ifrån mig och läser hastigt vidare.
Baksidetext;
Efter att ha fått sin blodshämd väljer Ella att stanna kvar i Skuggriket. Det är nu viktigare än någonsin att hejda den muerande svartrötan, som fortsätter att plåga både skuggor och människor.
I jakten på ett botemedel söker Ella sig till ormtemplet, där hon snart inser att hennes mål inte kommer att bli så lätt att nå. Templet, som styrs av kung Oberons syster, har likt palatset sina egna intriger. Där finns hemligheter och en mystisk, uråldrig kraft att utforska.
Det dröjer inte länge förren Ella upptäcker att hon är inblandad i någonting mycket större än hon kunnat ana...
