Good Spirits

"Good Spirits" av B.K. Borison utgiven av HarperLove förlag. Omslagsdesign; Ploy Siripant, omslagsillustrationer; Brittany Keller; Bokrecension; I "Good Spirits" får vi lära känna Nolan Callahan. Han brukar mest spöka för folk varje jul, och har inga andra planer, än att även denna julen göra det. Han är nämligen det förflutnas spöke. Han ska påvisa levande människor deras misslyckanden i deras förflutna, och hur det påverkar deras framtid. Efter jul är det meningen att han ska återvända till Limbo för att vänta på att eventuellt återfödas på nytt, eller att spöka för någon annan nästa jul. Men denna julen träffar Nolan någon mycket speciell, nämligen antikhandlaren Harriet York. Hon vänder upp och ner på allt! Harriet är nämligen den gulligaste människa Nolan någonsin spökat för. Tillsammans med Harriet börjar han önska sig något mer - en framtid. Varför Harriet egentligen blir hemsökt är en gåta, både för Nolan och Harriet själv, och tillsammans börjar de gräva i varandras förflutna. De gör de genom att göra tidsresor till varandras respektive förflutna. Plötsligt upptäcker de att de har något som binder dem samman. Men vad? Även Harriet börjar längta efter en framtid tillsammans med Nolan, men hur ska de kunna ha det? Nolan är ju ett spöke och Harriet är i högsta grad en levande person? 

Kan man läsa en julroman på sommaren? Jo, det kan i alla fall jag. Naturligtvis passar boken bäst att läsas framför en tänd brasa i bästa soffhörnet, under en mysig filt och med en varm kopp med choklad i handen, medan snön singlar ner utanför fönstret. Ja, ni fattar! Men Åh, vad denna här boken var mysig! Den är full av julkänsla, humor och ljuvlig romantik. Den påminner lite om Charles Dickens "En julsaga". De båda huvudpersonerna är så gulliga och jag får sympati för dem båda, då båda huvudpersonernas liv inte har varit det lättaste. Vi får följa Noland och Harriet, medan de lär känna varandra, och när de ser tillbaka i deras respektive förflutna. Detta får dem att förstå sig själva och varandra på ett djupare plan. Detta är den första boken jag läser av författaren och jag tyckte väldigt mycket om denna hjärtevärmande historien. Boken får mig att längta till julen, med alla dofter och smaker och allt annat som hör julen till. Jag älskar verkligen hur boken slutade - med en liten underbar twist. Jag hoppas får läsa mer av författaren i framtiden. Missa inte denna ljuvliga pärla till bok. Jag tycker även att omslaget är mycket fint. Denna gulliga julromantasy får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel elva

Harriet

Två dagar senare står Nolan på min veranda med en kopp kaffe i handen och en ursäktande min.

Inget av det imponerar något vidare på mig, så jag ignorerar dörrklockan när han ringer på. I stället betraktar jag honom genom kameran medan jag fortsätter att skölja fikonen jag spontanköpte på marknaden tidigare imorse.

Jag har bestämt mig för att koka min egen förbaskade marmelad. Jag ska få ut något positivt ur hela den här spökgrejen. Marmeladen känns som det mest lovande alternativet.

Marmeladen skulle aldrig skrika åt mig inifrån ett förråd. Marmeladen skulle inte heller ignorera mig i två dagar, trots att han sa att han skulle dyka upp. Jag börjar misstänka att den där katthistorien bara var något han drog till med.

Jag har redan ghostats av varje levande människa som varit det minsta viktig för mig. Nu blir jag till råga på allt ghostad av ett riktigt spöke. Mitt liv är ett skämt.

Min mobil plingar till när jag får ännu en notis från dörrklockan, samtidigt som Nolan lutar sig mot dörren. Inte för att jag bryr mig, men han ser frustrerad ut på den lilla gryniga bilden. Håret står åt alla håll och kragen på flanellskjortan är sned. Han ser ut som om han knallat rakt in i en tornado. Eller möjligen en soptipp.

Bra. Han betedde sig som ett arsle sist jag såg honom. Han förtjänar att se ännu värre ut, ärligt talat. Den där locken i pannan är rena förolämpningen. Smilgroparna som anas är en styggelse.

Han trycker på dörrklockan igen. Jag fortsätter att ignorera honom.

"Jag skulle kunna dyka upp inne i ditt kök direkt, vet du", säger han avslappnat. Hans röst är tunn genom telefonens högtalare. Han kisar mot kameran. "Jag försöker bara vara trevlig."

"Du försökte inte direkt vara trevlig inne på lagret", muttrar jag för mig själv och skrubbar ett av fikonen så hårt att det flyger iväg och studsar runt i diskhon. Jag håller fast vid min ilska som en livboj. Jag är så trött på att människor behandlar mig som om jag vore utbytbar, och att mina känslor inte spelar någon roll. Som om jag inte är värd vare sig deras tid eller energi om mitt sanna jag inte stämmer överens med deras förväntningar.

Baksidetext;

MAGI, JULMYS OCH KÄRLEK ÖVER TID OCH RUM

Nolan Callahan har inga andra planer för julhelgen än att spöka för folk, som han brukar göra. Därefter måste han återvända till sin annars planlösa tillvaro i limbo med att vänta på livet efter detta. Men när han hemsöker Harriet York, den gulligaste människa han någonsin spökat för, önskar han sig plötsligt något mer. Han önskar sig en framtid.

Harriet York har ingen aning om varför hon blir hemsökt, och mitt i julstöket dessutom. Tillsammans med Nolan börjar hon gräva i det förflutna och upptäcker att det finns trådar som binder dem samman – och de inser att det kan finnas mer att spinna vidare på än de anat.

Hur ska de, en levande och en död, kunna vara tillsammans? Och kan det förflutna visa sig innehålla nyckeln till en framtid?

Good Spirits är en härlig och het julromantasy med en magisk twist.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Dimgränd och det magiska värdshuset

"Dimgränd och det magiska värdshuset" av Nils-Petter Löf utgiven av Whipmedia förlag. Grafisk form och produktion Anders Nyman. För barn 12-15 år. Bokrecension; Mitt inne i Stockholm ligger Dimgränd. Dimgränd är dold för de normala genom en slöja. Men Dimgränds invånare kan gå mellan deras värd och vår. Vilka bor då i Dimgränd? Jo, där bor häxor, trollkarlar, vampyrer och andra magiska varelser. Här ligger också värdhuset den "Den skrattande råttan". Där bor femton år gamla Ava och hennes pappa som driver värdshuset. Ava ska börja på gymnasiet efter sommarlovet, för att lära sig att trolla på riktigt. En morgon får hon beskedet att hennes pappa har dött. Samtidigt får hon också besked att hennes far har en skuld att betala. Kan hon inte betala skulden inom en viss tid kommer hon att förlora sitt värdshus. Det blir nu en kamp för Ava att både driva värdshuset samt att ta reda på vad som hänt hennes pappa. Ava är dock inte ensam. Hon har sina två vänner Lina och Max samt trollet Rauk som hjälper henne på "Den Skrattande Råttan". Snart jagas Ava av Myndigheten för Magisk Ordning och flera andra skumma typer som är intresserade av en speciell ring med stora krafter, som Ava fått av en av värdshuset gäster. Kommer Ava att kunna betala sin fars skuld och kommer hon att kunna avslöja sanningen om vad som hände hennes pappa?

Wow! Den här boken tycker jag är jätte bra! Trots att boken egentligen är tänkt för ungdommar kan säkert alla som gillar fantacy uppskatta den. Precis som Harry Potter, som numera har vuxna som läsarskara. Jag tyckte så mycket om den här boken. Dimgränd är en sådan där bok man fastnar i från första början, och den är spännande genom hela boken. Jag sträckläste Dimgränd på två dagar. Jag har stor sympati för huvupersonen Ava, som mister sin pappa, missar att gå på gymnasiet och blir jagad av otäcka typer. Jag gillar både de fina personbeskrivningarna samt miljöbeskrivningarna som är bra gestaltade. Dimgränd innehåller så många fina detaljer. Jag vill också bo på Dimgränd omgiven av mystiska varelser, kunna trolla som Ava, och på kvällen vill jag slinka in på "Den skrattande råttan", dricka något gott och lyssna på bra musik. Åh jag tycker också att denna boken ska bli film! Den hade blivit hur bra som helst! Jag har läst nån bok av författaren förut, som jag tyckte lika mycket om. Så har ni inte läst något av författaren förut så måste ni göra det nu. Varför inte denna fantastiska fantacy pärla? Passa på att läsa denna fina bok under sommarlovet. Rekommenderas! Jag ser fram emot att få följa Ava och hennes vänner vidare i serien. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​14

​"En ny dag. Nya möjligheter", sa Alva med en gäspning.

Någon bankade på hennes dörr. Alva försökte orientera sig i mörkret. Hon var alldeles för yrvaken för att tänka. Detta med sena nätter och tidiga morgnar började bli jobbigt.

"Apertum!"

Gardinerna åkte åt sidan och ljus strömmade in i hennes rum. Det bankade igen. Alva försökte blinka liv i kroppen. Kanske hon borde börja dricka kaffe? Hon var trots allt vuxen nu.

"Mm. Ja, jag kommer. Är det du, Rauk?"

"Ja."

Alva drog på sig kläderna och vinglade fram till dörren.

"Har det hänt något, Rauk?"

"Kille här. Prata Alva."

"Okidoki. Jag kommer. Jag måste bara få vakna till först."

"Du kom. Kille vänta."

"Ja. Ja. Jag kommer."

Rauk verkade nöja sig med svaret och lunkade iväg. Han var så stor och tung att det var ett under att Alva inte vaknat av hans klampande.

Hon gick nerför trappan och såg en ung man stå i allrummet med en banjo i ena handen. Han verkade vara några år äldre än hon, hade långt blondt hår och stora blå ögon. Han såg både pojkaktig och vuxen ut. Han var klädd i en röd mantel, bruna handskar utan fingertoppar och en stor röd hatt med en svart fjäder i. Han sken upp i ett leende när han fick se Alva.

"Men god dag och god morgon!" sa han med en stark fransk brytning.

Det här var för mycket energi. Alva orkade knappt se honom. Det var för tidigt på morgonen. Hon ville helst sova.

"Eh. Hej! Vad vill du?" Alva drog handen genom ansiktet.

"Förlåt. Jag är nyvaken. Vi testar igen. Hur kan jag hjälpa dig? Vi serverar bara frukost nu. Havregrynsgröt."

"Åh, men så trevligt! Frukost är den bästa måltiden."

"Mm. Det sägs så", muttrade Alva. "Jag funderar på att börja dricka kaffe. Vill du ha?"

"Självfallet. Jag älskar kaffe. Det är sångens dryck."

"Det är väl det."

Alva gick bort till baren. Hon siktade med trollstaven mot en burk som stod längst upp på en hylla.

"Venite!"

Burken kom flygande och landade på bordet. Hon siktade på en kanna, uttalade trollorden och även den kom flygande.

"Jag tror jag måste ha havredryck i min." Alva gäspade. "Vågar inte testa svart kaffe än."

Baksidetext;

​Mitt i Stockholm, dold för normisarnas blickar, ligger Dimgränd – en plats där trollkarlar, häxor, vampyrer och andra magiska varelser lever sida vid sida. Här finns Den Skrattande Råttan, ett värdshus som i hundratals år välkomnat magiker från hela världen.

​Femtonåriga Alva Nattberg har vuxit upp bland trolldrycker, dammiga böcker och märkliga gäster. Men när hennes pappa dör under mystiska omständigheter på Blodmånegatan förändras allt. En ring med ett drakhuvud och en blodröd pärla dyker upp – och med den viskningar om en kraft som kan rubba balansen i den magiska världen.

​Snart jagas Alva av Myndigheten för Magisk Ordning – och av krafter som inte drar sig för något. För att överleva måste hon förstå sin egen magi och avslöja sanningen om sin familj, värdshuset och det som kallas Malmhjärtat.

​Men varje trollformel har ett pris.

Och vissa hemligheter bör förbli begravda.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Skönhetens färger,Bok 1- Sophias hopp

"Skönhetens färger, Bok 1- Sophias hopp" av Corina Bomann utgiven av Gyldendal Astra förlag. Omslag Anders Timren. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till Berlin 1926. Det är mellankrigstid. Sophia studerar kemi på universitetet. Hennes dröm är att få skapa egna hudkrämer för kvinnor. Ett intresse som hon har haft sedan hon var barn. Sophia inleder ett förhållande med en av sina lärare. Men när deras kärlek resulterar i en graviditet, vänder han henne ryggen. Dessutom blir hon utslängd av sina föräldrar. Hon får bo hos sin vänninna som dansar. Då hennes väninna får möjlighet att dansa i Paris, beger sig de två väninnorna ut på äventyr. Vänninan får möjlighet att dansa, men för en ung, gravid kvinna är det svårare att få uppehållstillstånd tillika arbete. Hon börjar dock studera på egen hand via ett bibliotek, trots att förlossningen närmar sig med stormsteg. I sin hyresvärdinnans kök experimenterar hon för att få fram egna hudvårdskrämer. Sophias förlossning startar, men den är svår. När hon vaknar till efter en vecka, får hon beskedet att hennes baby har dött. Sophia försöker gå vidare. Äntligen vänder turen för Sophia. Hon får arbete hos den legendariska Helena Rubenstein. Sophia ska äntligen få arbeta med det hon älskar mest- att tillverka hudvårdsprodukter i Helenas fabrik i Amerika. Livet där borta i är dock svårare än Sophia kunnat ana. En dag får hon ett oroväckande meddelande från Paris. Någon tror att hennes son lever, vilket gör att Sophia beger sig tillbaka till Paris, för att ta reda på sanningen om vad som egentligen hände hennes barn. 

Detta är den första delen i serien "Skönhetens färger". Åh denna bok är så mysig och spännande! Bitvis är boken så spännande att jag har svårt att släppa boken ifrån mig. Jag varnar därför för sträckläsning. Jag älskar verkligen denna typen av historiska romaner, där huvudpersonen skapar sig en ny framtid i ett främmande land. Trots att livet är hårt, lyckas Sophia vända förlust till framgång. Jag gillar verkligen de bitar som handlar om att tillverka parfymer och hudvård. Det tillför det där lilla extra till handlingen. För övrigt bra handling och fina miljöbeskrivningar. Jag gillar verkligen huvudpersonen Sophia och att hon kämpar för att nå sin dröm mot alla odds. Sophias och hennes historia berör mig på djupet. Jag kan inte förstå hur grymt det är, när alla vänder henne ryggen -till och med hennes föräldrar- på grund av att hon blivit gravid med ett fegt kräk som lurat henne med fagra ord. Kvinnosynen var ju under all kritik på den tiden för övrigt. Vilken tur att utvecklingen gått framåt. Boken har ett bra och lättläst språk. Känslor och tankar beskrivs på ett fint och trovärdigt sätt. Boken är baserad på verkliga händelser, nämligen skönhetskriget mellan de båda skönhetsdrottningarna Elizabeth Arden och Helena Rubinstein. Boken är väl läsvärd och jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken slutade med en spännande cliffhanger. Jag ger denna vackert förpackade bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

"Nästa morgon mötte jag madame Fouquet i tvättrummet. Hon var glad och önskade mig en god dag, medan jag blev knallröd i ansiktet och undvek hennes blick. Som tur var hade jag redan tvättat mig och satt på mig undertröjan igen. Hon var kvar länge precis som jag, men bara tanken på att visa mig naken inför henne fick mig att skämmas.

'Vad är det, vännen?' frågade hon när hon gled ur morgonrocken. Hon var helt bar under den. 'Har du aldrig sett en naken kvinna förut?'

Jag blev så chockad att mina glasögon nästan föll ur handen på mig. Jag visste inte om det var hennes öppenhet eller det vi känt, eller någon annan som gjorde mig osäker.

'Jag menar, du vet ju hur det går till i världen. Annars skulle du inte ha en mage lika stor som en vattenmelon.'

Nu kände jag mig ännu mer förlägen. Jag skulle gärna ha sprungit ut från toaletten, men mina ben lydde mig inte. Jag tittade på glasögonen i min hand. Kanske var det bättre om världen förblev lite suddig.

'Jag är säker på att ni hörde vad som hände inne hos mig i går kväll', förklarade hon medan hon gnuggade sig från topp till tå med en tvättlapp. 'Jag ber om ursäkt om det var lite högljutt, men affärerna går sällan tyst nu.'

'Har ...?' Frågan hotade att fastna i halsen. 'Tillåter madame Roussel dig ...?'

'Att ha män på besök?' frågade Geneviève Fouquet och skrattade. 'Det tillåter hon inte någon.'"

​"Men ..."

"Det var inte herrbesök, utan kunder. Hon vet vad jag arbetar med. Jag är inte här hela tiden. Bara när kunden kräver det. Jag betalar Roussel bra och det är allt som betyder något för henne. Varför tror du att hon ger två boches som er husrum, efter alla hemska saker vi tvingats igenom med er?"

Jag stirrade förskräckt på min spegelbild. Jag kände till det skällsordet. Jag hade läst i tidningen att fransmännen hade kallat oss så, särskilt efter kriget. Jag kunde förstå det, med tanke på det lidande som mitt eget folk fört med sig, men jag kunde ju inte rå för att jag var tysk!

"Jag har inte gjort dig något!" fräste jag därför åt henne. "Och det har inte min väninna heller."

Madame Fouquet såg på mig med stora ögon. "Åh, bli inte upprörd! Det är så vi pratar här. Det kommer inte vara sista gången du stöter på det ordet."

Jag tittade på henne en stund, snurrade sedan runt och stormade ut ur rummet.

På övervåningen slängde jag igen dörren.

"Vad hände?" frågade Henny medan jag upphetsat gick fram och tillbaka över det lilla golvet.

"Den där jäkla ..." Jag tystnade.

"Vem, hyresvärdinnan? Lurade hon på dig i tvättrummet?"

"Nej, hon mittemot." Jag pekade på dörren. "Hon kom in i tvättrummet, klädde av sig och förolämpade mig."

"Förolämpade hon dig medan hon var naken?" frågade Henny och rynkade pannan. "Varför?"

Baksidetext;

Inspirerad av det verkliga skönhetskriget mellan Elizabeth Arden och Helena Rubinstein.

Det är först när Sophia står ansikte mot ansikte med sin älskade som hon inser den hårda verkligheten: hon kommer att få uppfostra deras ofödda barn ensam som ogift kvinna.

Tillsammans med sin väninna flyr hon från Berlin till Paris. Mitt i det pulserande stadslivet får hon en möjlighet som nästan känns overklig. Den legendariska Helena Rubinstein, en pionjär inom skönhetsvärlden, fascineras både av Sophias karisma och hennes handgjorda krämer. Hon ger Sophia ett erbjudande som inte går att motstå ...

Sophias hopp är första delen i Corina Bomanns hyllade serie ”Skönhetens färger”, en romansvit för alla som älskar Lucinda Riley!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Snurra min jord

"Snurra min jord" av Britt Peruzzi och Carina Sigurdsson, omslags design; Sofia Scheutz utgiven av Mondial förlag. Bokrecension; I den här boken får vi följa tre olika personer. Stillsamma Stina som är chef för en nyhetstidning, Stinas granne Lola, samt Casper som är vikarie på Stinas tidning. Alla har de olika mål i livet som de drömmer om men en sak har de gemensamma. -kärleken till dansband. Stina har också börjat fundera på om hon ska ge kärleken till Pierre, en ny chans. Stina har tänkt på honom genom åren och Pierre har nu hört av sig efter många år. Lolas förhållande går på sparlåga, trots att hennes personlighet går mer i buggtempo. Hon blir besviken när hennes man bjuder henne på en weekend resa till Danmark, då hon egentligen skulle till Malung och dansbandsveckan. Lola vill göra något nytt i livet och bestämmer sig för att öppna en inrednings butik. Casper är en kille som är ofrivilligt singel och han jagas av sin mammas kloka ord- om inte nu, så när? Stina är inte så förtjust i att röra sig men skapar i hemlighet spellistan livet är kort, då folkkära melodier börjar snurra i hennes huvud. Alla drömmer de om att få uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina skaffar biljetter och de tre vännerna beger sig till Malung i Dalarna, och det med Stina som reseledare. Trots att vistelsen börjar med att det regnar så blir det precis så där underbart som de tänkt sig. Men så försvinner Stina plötsligt utan att säga något. Vart kan hon tagit vägen?

Detta är den första delen i serien Dansbandsserien. Det kommer bli en triologi. Jag har inte läst något av författarna förut. "Snurra min jord" är en varm berättelse om vänskap tillika livets upp och ner gångar. Boken bygger till stor del på tre olika personer och deras kärlek till dansband. Jag gillar verkligen temat på den här boken. Jag gillar också de tre olika huvudkaraktärerna. Vi får följa de olika personligheterna på ett bra sätt genom berättelsen och deras olika livsöden vävs samman på ett fint sätt. Det är tre personer vi får lära känna, som är på olika platser i livet. Stina har varit singel ett tag. Lola blir lämnad av sin otrogne man, och Casper är ofrivilligt singel, men har nyligen börjat träffa någon. De tre huvudpersonerna känner att livet står stilla, men visst kan jorden börja snurra igen- bara man bestämmer sig för det? Jag gillar att varje kapitel börjar med en slinga av en dansbandslåt. Man ska försöka lista ut vilken låt det är. Dock finns det ett fasit längst bak i boken. Jag blir sugen att lyssna på dansbands musik medan jag läser. Jag blir också så glad av den här boken. Jag har skrattat en del medan jag har läst. Jag läser gärna vidare i serien och mer av författarna. Jag ger denna mysiga bok 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

"Fredagkväll när du och jag får va tillsammans."

FREDAG 23 AUGUSTI | KVÄLL

På Stinas balkongbord stod en kyld vit valpolicella. En sallad på fänkål och apelsiner såg fin ut på ett nytt fat som hon inte kunnat motstå nere i fabriksbutiken. Svärdottern Ilona, som nu jobbat i butiken i några år, hade berättat att det var en japansk keramiker som låg bakom det nya blommönstret i grönt och ljuslila. Det hade påmint om barndomens 70-talstapeter hemma i Finland och Stina hade slagit till, trots priset.

Nu hade hon koll både på en lammfilé i ugnen och på hunden som låg bredvid den nya soffan, och kopplad till balkongdörren. Det fanns en orsak. Hans blick var fäst vid ugnsluckan.

– Nähä! Glöm det! Ugnsluckan är varm och jag vet inte var jag har dig ännu.

Inte de där bedjande ögonen! Varför hade hon ens nämnt att hon och Bengt en gång i tiden haft hund? Hon hade varit ett öppet mål. Och nu stod hon här, med en hund som rent juridiskt tillhörde Casper, men som lägligt dumpats hos henne. Nåväl, några dagar skulle hon kunna ha honom här.

Han var ändå ganska söt. Liknade ett litet vitt lamm. Tydligen en lagotto, en sådan som letade tryffel om de råkade bo där det fanns sådana. De var åtråvärda, hade hon läst. Varje år dök det upp någon lagotto i Italien av konkurrerande tryffeljägare, då en härlig hade dragit vinstlotten som hamnat först på ett lämpligt ställe på Värmdö och sedan i hennes välordnade kök.

Visst hade han härjat runt i lägenheten när han kom in, men varken hoppat upp i soffan eller sängen. Det bådade gott. Fast nu skulle det snart bli middag och då vågade hon inte ha honom lös.

”Efter middagen går vi en långpromenad, du och jag. Jo, det gör vi. Vare sig du vill eller inte. Jag vet en bra stig vi kan gå. Kanske ända bort till Tjustviken.”

Hon tittade reflexmässigt mot ytterdörren. Stefan var förstås sen. Som alltid. Hade ungen någonsin kommit i tid till skolan eller fotbollen? Inte ens som vuxen kunde han hålla koll på klockan.

Hon fick nog vara nöjd om han kom ihåg att hon bjudit honom på middag dagen före själva födelsedagen. Det var numera en tradition, ett sätt att få lite mor och vuxen son-tid. Sin riktiga födelsedag skulle Stefan fira med Ilona på restaurang, medan ”fammo” tog hand om tvillingarna.

Hon ställde sig vid vardagsrumsfönstret. Nu såg hon honom, han spatserade långsamt längs kajen. Men varför kom han från det hållet? Nej, hon skulle inte fråga. Han fyllde för farao 33 år och hade rätt till ett privatliv. Innan födelsedagsbarnet hunnit uppför trapporna plockade hon snabbt fram träflaggan som alltid hade hängt med.

Baksidetext;

​Framåt! Den enda riktning en människa borde ha. Men nyhetschefen Stina trivs med sitt stilla liv i de historiska porslinskvarteren i Gustavsberg. Med havsutsikt, välstädad lägenhet och passionen lagd i malpåse.

​Grannen Lolas liv går mer i buggtempo. Men bakåt, nu när hennes äktenskap sjunger på sista refrängen. Och Stinas unge vikarie Casper jagas av sin mammas kloka ord: »Om inte nu, så när?«

​Tre liv, tre olika drömmar, men en längtan som för dem samman: att uppleva Dansbandsveckan i Malung. Stina vill egentligen inte röra på kroppen i onödan. Ändå börjar alla folkkära melodier snurra i bakhuvudet, och i hemlighet har hon skapat spellistan »Livet är kort«.

​För livet är kort. Kanske är det på dansgolvet som allt ska falla på plats?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Återgäldaren

"Återgäldaren" av Josefine Sandblom utgiven av Modernista förlag. Omslagsdesign Emilia Palm`en. Bokrecension; Vi får följa Sandra Falk, både i nutid tillika dåtid. Dåtid; Sandra och hennes kompis Frida älskar att skriva berättelser tillsammans. De är bästa vänner. Båda tjejerna är mobbade i klassen, och de har bara varandra. Men så gör Sandra något dumt som inte Frida kan förlåta. Nutid; Sandra är numera en framgångsrik deckarförfattare, som inte bara skriver spännande deckare, utan också håller skrivkurser. Hon har inga nära vänner, umgås mest med sin mormor och sin hund. På sin senaste kurs har hon lärt känna Alma som är en aspirerande författare. Då hon plötsligt drabbas av trakasserier och skrivkramp låter hon Alma flytta in som inneboende. Sandra mottar anonyma paket, med förgiftat innehåll. Och Ju längre tiden går ju mer förstår Sandra att någon vill skada henne, men vem och varför? Svaret tycks dock finnas i Sandras förflutna. Men den enda som visste vad hon gjorde då är död. Sandra mår tillslut så dåligt att hon isolerar sig och skrivandet går så dåligt att hon ber Alma att skriva klart hennes manus. Men vem är Alma egentligen och vad är hon ute efter? Och vem är den som kallar sig för Återgäldaren, och som skriver hotfulla meddelanden till Sandra? Motvilligt beger sig Sandra och Alma till bokmässan där en okänd gärningsman kan befinna sig var som helst i folkhavet.

Detta är den andra boken jag läser av författaren. Jag är fast redan från första sidan. Återgäldaren var otroligt bra och välskriven. Boken är en riktigt spännande bladvändare om livet som författare, och boken är svår att lägga ifrån sig. Bitvis får berättelsen mig att rysa av obehag. Frågeställningen i den här boken är; Hur påverkar någons förflutna det som händer i framtiden? Vi får också ta del av förlagen och läsarnas förväntningar på författaren och att författare ibland kan få prestations ångest och tycka det är jobbigt att vara en offentligperson. Som offentlig person kan man dessutom ibland få utstå elaka kommentarer på sociala medier, precis som huvudpersonen blir. Återblickarna till Sandras förflutna gör att vi lära känna Sandra lite bättre och författaren lyckas väva ihop de båda paralella berättelserna på ett fint sätt. Huvudpersonens tankar och känslor beskrivs på ett bra sätt. Jag tycker oclkså att huvudpersonens känslor känns äkta. Ämnet mobbing belyses också. Att bli mobbad som barn påverkar hela resten av ens liv på olika sätt. De vuxna som ser utan att agera - skäms på er! Och ni vuxna som skriver elaka saker på sociala medier - väx upp och skärp er. Boken är väl läsvärd! Denna vackert förpackade bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Elva

I stort sett alla kläder som Sandra ägde låg utspridda på möbler och golv i sovrummet. Det hade varit långt mycket lättare de år som hon åkt till bokmässan som enbart bokslukare, då hade det enda viktiga varit att ha mjuka skor och stor tygsäck att lägga alla böcker som hon köpt i. Nu när hon som författare skulle stå på scener och bli både filmad och fotad under samtalen, och även möta läsare vid signeringsborden, kände hon ett starkt behov av att vara sitt snyggaste jag.

Och det tycktes hon inte uppnå med någonting som fanns i klädhögarna.

Men hon hade varken tid eller råd att köpa nytt.

Hon visste av erfarenhet att hon var väldigt obekväm i för planerade och uppklädda utstyrslar. Otaliga gånger hade hon svassat omkring i någon tjusig klänning och höga klackar hemma, och sedan just innan avfärd slängt av sig allting till förmån för ett par jeans och en enkel enfärgad topp. Kläder och skor som gick att röra sig i utan risk för att ramla eller visa mer hud än tänkt.

Hon hade gått igenom samma procedur inför fotograferingen ett par dagar tidigare. Men där var ändå problematiken en helt annan. De flesta av kläderna hon var bekväm med i rörelse, var inte samma kläder som gjorde sig på bilder. Hon önskade att hon kunde bära knalliga färger som stod ut på ett foto, men det var svart som gällde om hon skulle bli nöjd med att se en stillbild. Så hade det också blivit denna gång. Hennes nya pressfoton skulle därför visa henne i svart kostym, vilket hon aldrig bar annars, men med en brun blus med stor krage under, som fotografen hade lovat skulle plocka upp färgen i hennes ögon. Hon hade matchat den med ett par örhängen med bärnsten.

Den utstyrseln skulle inte fungera på bokmässan. Det var alldeles för varmt i mässhallarna. Likaså inne på restaurangerna. Utöver det sedvanliga monterminglet efter stängning första kvällen, middagen med förlaget, och en träff med några andra författare för att ära inackacka i riktig bokmässanda, hade hon för första gången blivit inbjuden till det omtalade bubbelhänget med kvinnliga författare en av kvällarna. En av de största författarna bjöd alltid in till ett barumgänge där alla samlades och drack bubbel innan de gav sig av på andra äventyr. Sandra visste att många avundades det där gänget som samlades år efter år. Hon hade bara inte varit en av dem. Det gjorde henne skräckslagen att behöva mingla på det sättet, men samtidigt nyfiken. Ingen av de andra författarna stod henne nära, de hade bara sporadisk kontakt över Facebook. Men alla kvällar, denna mest specifikt, visste hon skulle bli en orgie i fotografering och tillgjorda poserande. Alla andra författare skulle dokumentera sina sociala medier att de varit där. Sandra kände därför ett desperat behov av att byta kläder minst en gång om dagen, om hon fastnade på bild.

Baksidetext;

Deckarförfattaren Sandra Falk är van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier blir hon så paralyserad att hon tappar skrivförmågan. Oron för hur det kommer slå mot hennes ekonomi gör att hon låter Alma – en aspirerande författare från en av hennes skrivkurser – flytta in som inneboende.

Till en början är Alma helt ovetande om hotbilden, men när hon blir akut sjuk efter att ha smakat på innehållet i ett anonymt paket kan Sandra inte längre dölja att någon tycks vilja skada henne. Med flera inbokade framträdanden på Bokmässan beger de sig motvilligt till Göteborg, trots insikten om att en okänd gärningsman kan gömma sig var som helst i folkhavet.

Vad Sandra inte berättar om är det ödesdigra misstag hon begick som ung, och att den som ligger bakom dagens hot tycks känna till hennes mörka hemlighet. Dilemmat är att det bara finns en enda person som vet vem hon en gång var – och att den personen är död.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Irrljus

"Irrljus" av Annika Gabrielsson utgiven av Bokförlaget mormor Bokrecension; I den här boken gör vi en tidsresa till tidigt 1900-tal. Kira lever på en ödslig gård i skogen någonstans i Ryssland. Våld och rädsla präglar Kira, hennes syskon och deras mammas vardag. Fadern styr sin familj med järnhand - och knytnävarna. De ljusa stunderna är få och arbetet på gården är hårt. När Kira är tillräcklig gammal gifts hon mot sin vilja bort till en av sin fars vänner och tvingas lämna gården. Men så kommer kriget och både Kiras far samt hennes make, Borislav, kallas in. Kira ser sin chans att komma hem igen. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars godkännande. Men att få faderns godkännande är svårt att få oavsett vad han än gör. En dag ser Adam sin chans att arbeta utomlands och slippa sin far. Han jobbar sig från Tyskland vidare till Ryssland, men då han är utlänning hamnar han tillslut på ett arbetsläger i Sibirien. Livet i arbetslägret i Sibirien är hårt. Det finns knappt om mat och arbetet är tungt. När Adam ser sin chans rymmer tillslut där ifrån. Ödets vägar för Kira och Adam tillsammans i ett Ryssland som är präglat av svält och angiveri. Kan deras kärlek överleva mot alla odds?

Detta är författarens debutroman och vilken debut sedan! Åh, jag tyckte väldigt mycket om denna boken. Boken är verkligen läsvärd och känns välskriven. Både Kiras och Adams öde berör mig på djupet. Båda huvudpersonerna får gå igenom mer än vad som är rimligt. Författaren beskriver det våld och umbäranden som huvudpersonerna får utstå, så att det känns i hela min kropp. Detta är en bok som stannar kvar i hjärtat, långt efter att man slutat att läsa. Författarens skriftspråk är ljuvligt och trots att det händer huvudpersonerna så mycket hemskt var boken ändå en njutning att läsa. Jag älskar båda huvudpersonerna samt miljöbeskrivningarna. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Boken har lagom långa kapitel, vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Trots att boken har ett antal sidor, flyger sidorna ändå förbi i snabb takt. Det händer så mycket i boken och den är verkligen helt magisk. Vi får läsa de båda huvudpersonernas paralella historia före deras gemensamma histora, som vävs samman på ett fint sätt. Jag läser gärna mer av författaren. Jag hoppas det kommer en fortsättning på boken för jag vill veta hur det går för det unga paret. Boken är väl läsvärd, blir en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Denna ljuvliga historiska roman får 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

Jag vandrar hela natten. Att gå via vägarna vore dumdristigt om Borislav letar efter mig, så jag håller mig i skogen där det är tryggare. Även om det finns andra faror här, så är det människan med sin förmåga till grymhet som är den farligaste. Ett djur dödar för att det behöver, en människa för att den vill. Mina fötter trampar de mjuka stigarna som slingrar fram genom storskogen. Nattskärans spinnande ljud lugnar och får mig att känna mig som hemma. Jag passerar under ett berguvsbo och kan höra ungarnas tiggande följt av en vuxen ugglas varnande läte. Nästan ljudlösa vingslag försvinner iväg genom grenverket. Mörkret har aldrig skrämt mig och halvmånen som vilar på himlen ger tillräckligt med ljus för att jag ska kunna orientera mig. Genom att följa stjärnorna för att inte tappa riktningen, vandrar jag norrut i ett stadigt tempo. Kroppen och själen värker efter våldtäkten, men jag är van att låsa in tankar och känslor och begraver smärtan för tillfället. När det blir läge ska jag ta fram den i små bitar och sörja den jag var. Ingen man ska någonsin få göra mig illa igen.

Halvvägs in på nästa dag kommer jag fram till en grotta där jag och morfar ibland övernattade då vi var ute på någon av våra strapatser. Jag har inte varit där sedan han gick bort, men känner tydligt igen mig. Det blir alldeles tjockt i halsen vid åsynen av platsen. Precis som vi brukade göra kastar jag in en näve grus och väntar en stund för att se att den inte inhys­er något djur, innan jag hukande tar mig in. Dagen är varm, men i grottan är det svalt. Ljudet av bäcken som passar precis utanför får mig att slappna av något. Jag kryper ihop på golvet och somnar nästan omedelbart.

I den oroliga sömnen kommer Borislav emot mig, om och om igen. Jag försöker springa, men benen vill inte röra sig. Precis när han på nytt lägger sig över mig hör jag ett rått skratt. När jag vrider på huvudet står far och tittar på oss och lyfter flaskan i en skål mot Borislav. Jag vaknar av att svetten rinner och hjärtat dunkar så hårt att det tycks eka mellan grottväggarna. Det känns som att något mörkt och ont kommer närmare. Jag kryper snabbt ut och söker av skogen med blicken, men där finns bara träden, mossan och stenarna.

Efter att ha andats en stund klär jag av mig kläderna och stiger försiktigt ner i bäcken. Det kalla vattnet omsluter mig och sköljer bort den yttre smutsen. Jag låter huvudet sjunka under ytan och strömmarna leker med mitt långa hår. Jag håller andan så länge jag orkar och kommer sedan sakta upp till ytan igen. Det känns som om smutsen sitter längre in i skinnet, så jag tar mossa och skrubbar hela kroppen tills huden rodnar. När det kalla vattnet får känseln i fingrar och tår att försvinna stiger jag till sist upp och låter den ljumma brisen torka min sargade kropp, medan jag släpper fram tårarna.

Baksidetext;

Ryssland, tidigt 1900-tal. På en ödslig gård i skogen lever Kira under sin fars hårda styre. Rädsla och våld präglar vardagen och de ljusa stunderna är få, men värdefulla. När Kira tvingas lämna sin familj för att leva med en man hon inte valt, tycks hennes sista hopp om frihet gå förlorat.

Stockholm 1910. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars erkännande. När han får chansen att arbeta utomlands ser han det som sin enda möjlighet. Han lämnar Sverige bakom sig, utan att ana att steget ut i världen ska föra honom till det karga Sibirien – och till den punkt där allt han trott sig veta ställs på ända.

Ödet för Kira och Aron samman i ett Ryssland som präglas av svält och angiveri. Mitt i ett landskap av kyla och hotande faror finner de varandra. Men kan kärlek överleva i en värld där mänskliga liv väger lätt och gamla bojor är svåra att bryta?

Detta är en historisk spänningsroman om överlevnad, frihet och kärlek i en tid när världen brinner.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stök i juletid

"Stök i juletid" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Julen står för dörren. Elin har infört en julkalender under december månad, för att på så sätt få nya och gamla kunder att besöka butiken. Men Elin och hennes anställda märker snart att något underligt är på gång. Några personer tycks handla på sig allt från dagens luckor själva, vilket resulterar att det inte räcker till alla, och dessutom börjar hon få negativa recensioner om butiken på nätet. Men vem ligger bakom allt? Hyresvärdens dotter hör av sig till Elin och vill ha hjälp med att fixa julklapparna till hennes föräldrar, då barnen är sjuka och de inte kan komma till jul som de tänkt. Dock ställer hon allt för höga krav på Elin som känner sig utnyttjad. Ja, när alla problemen hopar sig känner Elin allt mindre julglädje. Hur ska hon hinna lösa alla problem som dyker upp? Särbon Tom vill att de ska bli sambos och blir besviken när hon inte vill dela med sig av sina bekymmer. Men ändå är Tom den bästa som finns. Ja, Elin har mycket att fundera över och problem att lösa. Trots alla bekymmer finns det ändå fina stunder som när flickan som älskar att läsa kommer in och vill köpa fler böcker eller när Elin tar sig tid för att själv läsa en bok eller tar ett varmt bad. Kommunikationen mellan Elin och Tom brister, och Elin tänker att hon ska få fira jul i sin ensamhet. Ska Elin ändå lyckas återfå julglädjen?

Det är ändå något alldeles speciellt med julböcker. Den här boken är en helt underbar läsupplevelse. Jag älskar hur den här boken sprider äkta julkänsla. Man kan nästan känna doften av glögg och se snön som faller runt Elins lilla stuga. Detta är del fyra i serien om Elin som numera äger och driver Rosbergs bokhandel. Jag tycker så mycket om denna bokserien om Elin och hennes bokhandel. Jag har läst dem alla fyra. Denna delen är precis lika fin som de andra delarna i serien. Det är mysigt att följa arbetet på bokhandeln under årets mysigaste tid. Författaren beskriver tillvaron i bokhandeln så bra att man skulle vilja besöka den på riktigt. Vi får också göra oss bekanta både med gamla och nya karaktärer. Författaren beskriver sina karaktärer på ett så bra sätt att man kan tro att de finns på riktigt. Boken slutar så fint och man blir så lycklig. Poängen med den här boken är att man ska välja att ta emot hjälp om man behöver. Man behöver inte lösa allt själv. Ibland behöver man sina vänner. Det är inte heller fel att bryta kontakten med människor som gör en illa. Missa inte att läsa denna mysiga bokserie. Denna hjärtevärmande bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Självklart blev dagen inte lika bra som Elin hoppats. Allt gick inte fel, och det borde hon vara glad för. Michele satte upp konton för sociala medier och la upp bilder direkt. Det märks att hon har öga för sådant, det såg proffsigt ut. Det trillade in följare under dagen, mycket tack vare att Michele har kontakter som delade kontot vidare.

Men, första luckan i hennes, eller bokhandelns kalender, var en kalenderbok med tjugofyra kapitel. Den var fin och perfekt för alla förväntansfulla barn som längtar efter julen. Boken sålde slut, vilket borde glädja Elin, men det dök upp föräldrar, barn och förskolepedagoger som fick lämna butiken utan att de kom för.

Det förbryllar Elin att många kom direkt, hon märkte inte av någon anstormning, även om hon mestadels befann sig på kontoret.

– Michele, du har varit i butiken under förmiddagen. Säg du vilka som köpte dagens lucka? Jag menar, den sålde slut, var det kö?

Michele virar den långa stickade halsduken varv på varv och ser fundersamt på Elin.

– Nej, det var inte galet mycket folk. Något mer än vanligt, men inte så att det hopade sig. Och när böckerna såldes var det inte många i butiken. Jag stod i kassan när en äldre kvinna köpte fem samtidigt. Hon hade bråttom, så gick hon, det minns jag, och försvann med dem i famnen. Jag hann inte stoppa ner dem i en påse ens.

– Köpte hon fem? utropar Elin förvånat.

– Ja, jag kunde knappt hindra henne. Vi har inte satt någon begränsning.

– Nej, det har du rätt i. Du gjorde inget fel.

Michele tar på sig mössan.

– Jag tänkte att hon jobbar på en skola eller förskola. Eller att hon har flera barn. Det är en jättefin bok, förstår om den är bra som present.

Elin nickar och säger hej då. Doris kommer runt hörnet och tar på sig jackan. Dragkedjan krånglar och hon blir stående en stund, tyst svärande. Så ser hon upp på Elin.

Baksidetext;

STÖK I JULETID

Julen närmar sig, och i Rosbergs bokhandel har Elin full koll på alla förberedelser. Tills det plötsligt börjar gå fel. Någon verkar ha ett ont öga till bokhandeln och snart sätts en kedja av olyckliga händelser i rullning. Istället för att sprida julglädje tvingas Elin lösa problem, både sina egna och andras.

Samtidigt som butiken fylls av julens dofter och ljus, kämpar Elin med relationerna till sina nära och kära. Hon tvingas säga adjö till vissa och välkomna nya personer in i sitt liv. Kan hon hitta tillbaka till julkänslan innan det är för sent?

En julig feelgood-roman om vänskap, kärlek och att hitta sin plats i livet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Rosbergs bokhandel" här

Läs gärna min recension av "Allt som livet ger" här

Läs gärna min recension av "Ett ljus I mörkret" här

Jag fanns och kommer alltid att finnas

"Jag fanns och kommer alltid att finnas" av Susanne Gladh utgiven av Visto förlag, Grafisk form Mattias Norén. Bokrecension; Vi får följa Frida. Just denna kvällen ska hon på fest till en kompis som har en stuga på en kollinilott. Kvällen slutar inte så bra. När Frida beger sig hemåtvinglande på sin cyckel är det tidigt på morgonen. Plötsligt blir hon påkörd av en bil. Hon ser sig själv liggande på marken. Kvinnan som körde på henne har en framstående ställning som rektor på samma skola som Frida jobbar på. Kvinnan har varit på fest tillsammans med sin man. Eftersom kvinnan kör bil onyckter väljer hon att dölja sitt brott, genom att tvinga sin man Kjell att stycka henne och gräva ner henne i deras trädgård. Frida följer allt som händer. Nu vill Frida att hennes familj ska få reda på vad som egentligen hände henne. Men att vara ande och få folk att se och höra henne kräver träning samt någon i hennes närhet som är medial. Sakta och säkert kommer sanningen fram. Men Frida upptäcker även andra saker som händer runt sina vänner och släktingar. Vänner och släktingar är olyckliga och har bekymmer som Frida vill hjälpa dem med. Så trots att farmor kallar från ljuset väljer hon att stanna kvar i limbo för att hjälpa sina nära och kära. Kärleken till familjen och vännerna är stark och hon vill göra allt för att ställa allt till rätta.

Detta är en fin och annorlunda bok som beskriver hur det kan vara att vara död. Berättelsen känns trovärdig och författaren lyckas att få mig tro på varje ord. Jag tycker det är spännande att följa perspektivet från Fridas andes sida. Hur hon ser allting så klart. Hur påverkar det någon som döljer sitt brott? Författaren beskriver både hur det påverkar förövaren och offrets familj, och vad det får för konsekvenser på ett realistiskt sätt. Hur ska nu Frida lyckas lösa de problem hon har som ande? Ingen kan se ju se och höra henne. Hon känner sig frustrerad när hon inte kan hjälpa sina nära och kära. Vi får följa när hon senare lyckas att få saker att hända så att sanningen kommer fram, och familjen äntligen får reda på hur hon dött. Vi får också se hur Fridas liv hade sett ut om hon faktiskt hade överlevt den där kvällen. Ibland händer saker av en anledning. Jag gillar tanken på att andarna kan se oss och till och med hjälpa oss genom våra drömmar och genom mediala personer. Författaren beskriver tillvaron i limbo på ett fint och trovärdig sätt. Att man aldrig försvinner utan väntar på att få födas på nytt när man är redo. När man som bebis och litet barn fortfarande har kunskap om hur allt egentligen är och hur man så småningom glömmer livet i eftervärlden. Det är en fin bok om sorg, saknad och längtan efter att få träffa sina nära och kära igen. Denna fina och tänkvärda bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag var inte längre tjugo år utan snarare lika gammal som åldern på allting som någonsin har funnits och kommer att finnas. Ingenting var sig längre likt. När jag tittade tillbaka fann jag mig själv jorden och allt vad det innebär.

Jag ville skratta. Av hur allting var uppbyggt, hur livet fungerar. Jag hade fått svaren på alla mina frågor. Jag levde i något som man skulle kunna kalla för ett vakuum, ett tomrum, där allt och inget existerade samtidigt.

Jag visste nu att vi alla skulle ses igen på ett eller annat sätt, och det gav mig stor tröst. Kanske var det något som redan saknade mig, tänkte jag och tittade på mig själv som om jag kunde se mig själv.

Inte konstigt att jag hoppade till när jag faktiskt såg mig själv i spegeln, men jag såg inte ut som jag gjorde när jag levde. Jag var nu den jag verkligen är och mitt riktiga namn går inte att uttala med mänskliga bokstäver. Det är en känsla och ett ljud, det klingar i vackra toner.

Jag såg mig själv som hade hetat Frida Eriksson för bara några timmar sedan satt nu och tittade ut genom fönstret i en bil med två människor som hade ändrat hela min historia – eller jag hade gjort det själv också. Jag såg en vägskylt där det stod

”Surahammar tre kilometer” och i tystnad körde de vidare genom centrum för att sedan köra av den större vägen ut på landet där det var öppna fält med skog lite längre bort.

Bilen svängde åter in på en liten grusväg och passerade tre hus innan vi stannade vid ett rött tvåvåningshus med ett stort garage. Dom hoppade ut och hjälptes åt med att bära mig till baksidan av huset och där låg redan en stor jordhög.

Dom slängde min kropp i det utgrävda hålet och Karin sa med viskande låg röst: ”Gräv över så att ingen kan se och kom in sen.”

Kjell gjorde som hon sa men spanade hela tiden omkring sig, som om han sökte ögonkontakt med vem som helst. Erkännandet låg som ett flyktigt andetag i bröstkorgen. Hur skulle han någonsin klara av att leva med det här? När han kom in stod Karin i duschen och för en sekund tyckte jag mig höra att hon grät, men det var nog inte så.

Baksidetext;

Det här är berättelsen om hur jag dog.

Jag blev påkörd när jag cyklade hem genom natten, och sedan nedgrävd i en trädgård för att glömmas bort, gömmas för omvärlden. Den fjärde september blev min sista dag som Frida. Men det blev också den första dagen på mitt nya liv.

Farmor kallade på mig, och ville att jag skulle följa med henne in i ljuset. Men jag stannade i limbo. Jag var tvungen att se vad som skulle ske med min familj, mina kollegor och framför allt med Karin – kvinnan som körde ihjäl mig i mörkret. Skulle rättvisa någonsin skipas? Och vem ska jag bli efter döden?

Jag fanns och kommer alltid finnas är en filosofisk roman om att möta sig själv i en förlust, och om att en isolerad händelse kan ge stora ringar på vattnet. Kan något så tragiskt som en människas död länkas samman till spirande hopp och blomstrande kärlek?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren

"MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren" av Annica Dehlin, utgivan av Books on demand förlag, Illistrationer och omslagsdesign Annica Dehlin. Bokrecension; I den här otroligt roliga boken får vi lära känna Morttagg den Fördömda. Han är ett obehagligt och tråkigt monster med sex tentakler och skapad av sin mor i ett laboratorium. Han är en korsning av flera olika väsen, men inte speciellt otäck. Han får därför inte vara med de andra monstren.  Morttagg gör allt för att slippa sin narcissistiska mor och köper sig ett litet slott i Hallonskogen, som han tänker att hon definitivt inte ska tycka om att besöka. Morttagg har en förkärlek för jordgubbar och vill skapa en champinjon med jordgubbsmak i sitt nya laboratorium. Han anställer såväl vampyrer som är veganer och billiga i drift samt skelett. Mamman vill nu para ihop honom med ormkvinnan Syllessa, då hon vill ha barnbarn. Men det magra monstret vill bara skriva brev till Syllessa. Det ser han som ett perfekt förhållande och han slipper därför vara social. Men det tänker inte Syllessa gå med på. Snart har de ingått i en union och hon flyttar in på slottet. Byborna kontaktar Morttagg och behöver hjälp med att dräpa två drakar. Nu är Morttagg deras enda hopp. Kommer Morttagg ställa upp i sin egenskap av monster och kommer han i så fall att lyckas dräpa de eldsprutande varelserna? 

Detta är den första delen i serien om Morttagg den Fördömda. Denna kortroman är som en klassisk saga om ett ensamt monster, som inte får vara med de andra. Men så blir han tvingad att träffa någon från det motsatta könet och blir förälskad. Detta är också en av de roligaste böcker jag läst på länge. Jag har skrattat högt flera gånger under läsandets gång. Språket är underbart! Jag uppskattar hur författaren leker med orden och alla underfyndiga skämten och hur Morttagg lyckas vända ett nederlag till sin fördel. Jag gillar hur författaren beskriver miljön och de olika karaktärerna i boken på ett roligt sätt. Kommentarerna mellan karaktärerna är underbara och rappa. Boken är tyvärr i det kortaste laget, för jag hade absolut kunna läsa lite till. Vilken tur att jag har del två i serien också. Kapitlen är korta och boken är lättläst. Ibland behöver man läsa något lättsamt att läsa och då är denna boken perfekt. Denna boken är dessutom otroligt charmig. Jag kan rekommendera denna hjärtevärmande historia. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ett parfymerat brev

"Brev, ers nåd." Gunilla lade ett prydligt kuvert på skrivbordet framför honom och gick i väg.

Morttagg såg omedelbart att det inte var från hans mor, handstilen var en helt annan, överdrivet krusidullig och en svag doft av parfym steg från papperet. Det måste vara från henne, Syllessa, han kände igen parfymen.

Ormtjusaren var en illistig och obscent sexig kvinna, högfärdig och hänsynslös, men det var inte ovanligt bland deras folk. Den kurviga lockande kroppen var inte så vanlig visserligen, och orsakade mycket uppmärksamhet hon inte ville ha. I de hade hon faktiskt berättat.

Morttagg plockade upp kuvertet och sniffade på det. Parfymen var riktigt behaglig i den här koncentrationen.

Deras samtal över kakor och saft hade varit ett konstant avfyrande av förolämpningar, som förväntat. När han nämnt sina experiment hade han väntat sig hån av samma slag som moderns. Men Syllessa hade plutat med de där röda läpparna, smuttat på saften och sedan nickat eftertänksamt. "Jordgubbar är kanske inte något man vanligen ser bland vårt folk, men när du lyckas så kommer det nog bli populärt. Svamp är ju mer accepterat. Du har en bra idé, du kommer bli rik."

Efter det hade hon berättat om sina egna experiment rörande att korsa den mystiska garnväxten med höns för att skapa en växt med köttfrukter. En fascinerande idé.

Det var första gången han hade haft ett givande samtal om sina och någon annans experiment. En trevlig upplevelse.

När Morttagg stött på problem hade han tvekat ett par dagar innan han skrev ett brev till henne.

Han hade inte vågat hoppas på ett svar, men här låg det. Det var naturligtvis möjligt att det bara var en uppmaning om att inte skriva igen. En äcklig liten gnista av hopp om att det inte var den typen av svar han fått flammade darrande på ett fånigt sätt när han sprättade upp kuvertet och drog fram tre papper med text lika kurvig som sin författare. Efter de vanliga spydiga förolämpningarna hoppade Syllessa direkt till hans fråga. Hennes förslag var löjliga men de gav honom en idé om en ny infallsvinkel.

Den sista delen av brevet tog upp problem hon själv hade. Morttagg såg genast något hon föreföll ha missat och satte i gång med att författa ett svar.

En brevväxling verkade vara det perfekta förhållandet, givande diskussioner men han slapp vara social. Och det var skonsammare för luktsinnet.

Baksidetext;

Morttagg är ett monster, om än med ett ovanligt tråkigt utseende, något som har gjort honom ensam och utanför.

Efter att ha flyttat in i ett gulligt litet slott, långt från sitt hemland och sin narcissistiska mor, måste han hantera mycket mer än han hade planerat. Dumma hantlangare med en förkärlek för möbelpolish, de irriterande äventyrarna som ständigt bryter sig in och skyddsombudets udda idéer är bara början.

Som om det inte vore nog dyker hans mor upp och försöker para ihop honom med en ormkvinna. En absurd idé, naturligtvis.

När en närliggande by får besök av två eldiga odjur är Morttagg deras enda hopp. Kommer han att hjälpa dem? Han är trots allt ett monster, eller hur?

Morttagg den Fördömda, Ormtjusaren, är den första boken i serien om monstret Morttagg, och Annica Dehlins andra bok. Det är en historia fylld med monster, sarkasm, slapstick, fåniga skämt och tentakler. Åh, och glömt inte jordgubbarna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sången från berget

"Sången från berget" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag, Omslagsdesign Caroline Hurtig. Bokrecension; Det är ett mysterium varför Korngruvan utanför Vetlanda ska stängas. Men diabetessjuka Jonna som gillar att utforska övergivna platser tillsammans med sin vän Emil tänker utforska gruvan innan den stängs. De har dock bara helgen på sig, för på måndag kommer de med grävskopor för att stänga gruvan för gott. Äventyret tänker hon sedan lägga ut på sitt Instagram konto. Hon tar därför med sig sin service hund Bonnie och lite senare ska hennes vän Emil, också ta sig till gruvan för att utforska den tillsammans med henne. Jonna ser fram emot att Emil ska komma, men hon kan inte låta bli att gå in i gruvan innan Emil anländer. Från den stunden är hon fast i gruvans grepp. För i gruvan ruvar något uråldrigt och fasansfullt. Det som börjar som ett spännande äventyr slutar som en obehaglig mardröm. Där en stank av förruttnelse, underliga melodier och krälande maskar följer henne. Vad är på riktigt och vad är en illusion? Den mysiga helgen hon har tänkt sig tillsammans med Emil blir snart ett minne blott. Nu börjar kampen för att överleva denna uråldriga ondska, men inte ens kärlek kan förhindra det som sker. Jonna måste nu till varje pris stoppa den varelse som bor i gruvan innan den tar sig ut. Men hur?

Wow, detta är en läsupplevelse ut över det vanliga. Det är första gången jag läser en bok av författaren. Men jag hoppas få möjlighet att läsa många fler. När jag fick boken i min hand tänkte jag att; - Oj, vilken vacker bok. Den ska bli mysig att läsa. Men trots det vackra yttre lurar sig något mörkt och hotfullt sig in bland sidorna och det är långt ifrån en vacker berättelse som rullar ut sig. I stället är boken fylld av krälande maskar och ond bråd död. För dem som tar sig in i gruvan kommer kanske inte ut levande. Boken är som sagt en riktigt spännande läsupplevelse om än lite obehaglig. Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan. Suveräna miljöbeskrivningar som gör att man nästan se och känna det som Jonna och Emil upplever. Jag kan varna för kalla kårar och rysningar medan ni läser. Även lite äckel känslor bjuder den här otroligt spännande boken på. Hur boken slutar? Ja, det slutet ser man inte komma. Efter att ha läst denna skräckfyllda berättelse vill jag bara läsa mer av Elina Kangas böcker. Det här obehagliga äventyret är briljant skrivet och får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

​"Och hur fick du det där?" Emil pekar på blåmärket på Jonnas underarm och hans axlar skälver av ett återhållet skratt. "Ramlade du på din vansinnesfärd ute i skogen under natten?"

​"Det var faktiskt inte natt", muttrar Jonna samtidigt som hon viker ihop en pizzaslice med handen för att den ska få plats i munnen. Hon ser misstroget på den, kan fortfarande känna besvikelsen och den smått illamående känslan som de förra bitarna framkallade men de får åtminstone magen att sluta ryta. Hon ångrar att hon berättade att hon trodde att någon var utanför bilen under gårkvällen, men Emil verkar åtminstone road av hennes påhitt.

​Emil höjer retsamt på ögonbrynet. "Jaså? Jag tyckte du precis sa att det var mörkt ute."

​"Det behöver inte betyda att det var natt", invänder Jonna, lyfter pizzabiten till munnen och tar ett bett. Håller tillbaka en grimas åt den blöta, jordiga smaken. Emil lägger huvudet på sned och ger henne en skeptisk blick. "Jag vet vad jag hörde", mumlar hon mellan tuggorna medan maten tycks svälla i munnen. "Jag är säker på att det var några i skogen."

​"Några?" Det skämtsamma uttrycket försvinner från Emils ansikte och han gnider händerna mot varandra. "Du vet att det är möjligt att det kanske är några som faktiskt följer efter dig?"

​Jonna sväljer ner maten och rynkar pannan. "Vad menar du?"

​"Du är trots allt en offentlig person, hur många följare har du på din Instagram ... Femtontusen?"

​"Kring sextontusen sjuhundra", säger Jonna.

​"Precis, och du publicerade faktiskt en bild härifrån och en del av informationsskylten var med. Det vore inte omöjligt att någon av dina följare känner igen den."

​"Och tar sig hit utan att säga något till mig?" ifrågasätter Jonna och utelämnar att de som var omkring henne sjöng. Sången framträder som på befallning i huvudet och sänder rysningar längs nacken. Hon lägger armarna i kors och trycker dem mot kroppen för att försöka driva bort kylan som förgrenar sig inombords.

Baksidetext;

​När urban explorer Jonna, och hennes trogna servicehund Bonnie, beger sig till den övergivna Krongruvan utanför Vetlanda för att utforska den en sista gång innan den fylls igen, anar hon inte vilket mörker som väntar henne.

​Det som börjar som ett äventyr för hennes sociala medier förvandlas snabbt till en mardröm. En stank av förruttnelse, underliga melodier och maskar som tycks leva ett eget liv möter henne och Jonna dras allt djupare in i gruvans grepp. Något uråldrigt och fasansfullt har vaknat, och det tänker inte släppa taget om henne.

​När hennes vän Emil anländer växer både känslorna mellan dem och hotet från gruvan. Men i takt med att gruvan avslöjar sina hemligheter, inser Jonna att inte ens kärlek kan skydda dem från det som döljer sig i mörkret.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Har jag flirtat med dig?

"Har jag flirtat med dig?" av Maria Liljegren Vibery press förlag, Omslagsfoto; Marianne Brown Haraldsson. Bokrecension; Har ni nätdejtat någon gång? Om inte ska ni läsa denna boken. Denna boken handlar om att bli singel efter ett långt äktenskap,  och söka kärleken på nytt. När författaren skiljer sig från sin man bestämmer hon sig nämligen för att nätdejta, trots att det inger henne känslor av skam. Efter att ha varit gift i 27 år inser hon att sättet hon dejtat på, innan hon träffade sin man, inte längre existerar. Hon startar olika konton på flera olika dejtingappar, b la Tinder. Vi får följa författarens erfarenheter under den tid som hon ägnat sig åt nätdejting. Hon beskriver på ett roligt sätt fallgropar, och alla olika typer av män som hon dejtat. Det finns verkligen många gubbslem där ute. Man får som kvinna se upp med romantiska bedragare. De är väldigt bra på att få en kvinna att känna sig sedd och älskad. Sen vill de ha pengar och det är då man ska dra öronen åt sig. Tyvärr har många kvinnor gått i den fällan, så se upp så ni inte trillar dit. Verkar killen för bra för att vara sann, så är det troligen en lurifax. Det är kul att se att trots att hon träffat många killar som inte hållt måttet, så hittar hon tillslut någon som hon kan trivas med. Jag har fnissat en hel del åt författarens beskrivning av olika dejter, och deras egenheter. Även om författaren stöter på olika utmaningar så finns det ändå en hel del glädje i att känna sig sedd och få komplimanger. Boken innehåller korta och lättlästa kapitel. Jag läser gärna mer av författaren. Denna skojsiga bok får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KONFRONTERING

Jag kontaktade Luca och lade fram alla bevis.

Bevis på att jag funnit personen vars bilder han använde sig av, sände honom dem och skrev att han kunde sluta låtsas.

Jag sände honom även bilden på Eva och sa att hon var min väninna.

Och som slutkläm påminde jag honom om att jag nu även hade hans riktiga namn och adress.

Utan att överdriva kan jag säga att Luca inte blev glad.

Han gick först in i försvarsställning och förnekade allt och undrade vad jag höll på med.

Jag var väldigt kylig och frågade honom detsamma.

SPELET ÄR ÖVER

Till sist förstod faktiskt Luca att det inte var lönt att ljuga mer för mig.

Inga pengar skulle komma från mig och spelet var över.

Vi hade faktiskt ett sista, riktigt ärligt samtal där Luca berättade allt för mig.

Nå, kanske inte allt, men nära nog.

Han berättade sitt, vad han påstod i alla fall, riktiga namn.

Han sa att han varit i en dålig period i sitt liv. Att han saknade utbildning och att hans senaste riktiga arbete var att reparera sprickor i bilrutor.

Efter att han förlorat det jobbet hade han svårt att hitta ett nytt men behövde inkomst. Hans val då var att börja sälja droger eller bli en romantisk bedragare.

Han valde det sistnämnda för det var minst riskfyllt.

Romantiskt bedrägeri är idag en miljardbusiness, spridd över hela världen men med många som utgår från Nigeria som har samma tidszon som Sverige.

MILJARDINDUSTRI

Det är idag väldigt svårt att komma åt dessa bedragare.

Detta på grund av att de inte hotar eller rånar folk. De ber förälskade ensamma kvinnor om hjälp och kvinnorna ger dem pengarna frivilligt.

Självklart med en förhoppning om att få förenas med denna fantastiska man de varit i kontakt med.

Att bli romantisk bedragare kräver utbildning i ämnet, hur du snabbt kan få en kvinna att bli kär i dig och börja lita på dig.

Det finns manualer de läser och de för logg på de olika kvinnorna de har kontakt med.

Det är väldigt synd att inte alla män läser denna manual om hur man uppvaktar och bekräftar en kvinna.

Hade män som är ute på nätdejtingsidor läst och praktiserat enligt denna mallhade de lättare att få napp, även om de var fula, gamla och fattiga. 

Baksidetext;

Denna bok tillägnas alla gubbslem och rövhål till män (mitt ex inräknat).

”Har jag flörtat med dig” handlar om min resa genom nätdejting. Hur det är att som novis ge sig in i denna värld efter 27 års äktenskap. Här får du läsa om alla misstag jag gjorde, mina utmaningar men också mina glädjeämnen som kom genom att vara singel och söka kärleken igen.

I min ålder är det lite av en skam att bjuda ut sig på detta sätt. Ändå måste det göras, för jag förstod i ett tidigt skede att mitt sätt att dejta på när jag senast var singel - inte längre existerade…

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hemligheten på vinden

"Hemligheten på vinden" av Madeleine Gustavsson utgiven av Pia & co. Omslag av Hanna Hewitt/Pixelpiraya. Bokrecension; I denna mysdeckare får vi följa de två killarna Jack och Filip som har spontanköpt ett mysigt gammalt slott i Småland. De håller på att renovera slottet för att senare kunna ha ett Bed & Breakfast där. Boken inleds med ett besök av en reportern från inredningsmagasinet Lyx & Lantliv, samtidigt dyker en objuden gäst upp nämligen hälsovårdsinspektören Herman Göransson. Han tycks vilja tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Av en slump märker de att de tycks ha missat ett rum uppe på vinden. Det måste de undersöka på en gång. När de hittat dörren till rummet blir de förvånade och frågorna är många. Några av frågorna är; vem har bott i rummet och varför har man stängt igen det? Jack kan inte låta bli att undersöka rummet där tiden tyckts stått still. Sakta börjar han hitta ledtrådar om vem den mystiska personen som bort i rummet kan vara. Men nu börjar konstiga saker att hända. Det dyker upp en märklig vinkännare, som vill värdera vinflaskorna i parets vinkällare. En flaska vin försvinner och dyker upp i samband med ett fall som klassas som mordförsök. Jack blir genast misstänkt, och som om det inte var nog börjar även grannen Amanda bete sig konstigt, och en mystisk kvinna dyker upp utanför slottet, men hon försvinner så fort Jack närmar sig. Ska Jack kunna rentvå sig själv från anklagelserna och lösa det nya mysteriet på Lyckeholm?

Detta är den andra delen i serien om Lyckeholm. Jag älskade den förra boken om de båda killarna som spontanköper ett slott med renoveringbehov i Småland. Den boken blev en bokfavorit hos mig. Så jag blev överlycklig när del två låg i brevlådan och jag började läsa den direkt. Jag blev inte besviken, för denna boken är precis lika bra och välskriven som den första delen i serien. Det är en fröjd att få följa killarna i deras renoveringsplaner, samtidigt som en hel del skumma saker sker runt omkring dem. Samtidigt som vi får följa killarna i nutid gör vi även en tidsresa till 1943 och andra världskriget, där vi får följa guvernanten Tyra. Jag gillar de historiska bitarna som författaren lyckas väva in i historien på ett fint sätt.  Jag älskar det rappa kommentarerna mellan de olika karaktärerna och de fina miljöbeskrivningarna i slottsmiljö. Vi får följa lite olika trådar så det är inte lätt att hitta en lösning på mysteriet, vilket jag tycker är bra. Jag hoppas författaren fortsätter att skriva om slottet Lyckeholm och invånarna där. Det måste finnas fler mysterier som är knutet till slottet tycker jag. Även denna delen i serien om "Mysterierna på Lyckeholm" får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

1943

Tyra satte sig vid det svarta pianot som stod i musikrummet på Lyckeholm. När hon lät fingrarna leka över tangenterna försvann tid och rum. Väggarna suddade bort och hon kunde lika gärna befinna sig i ett universum då de fortfarande var tillsammans. När hon slöt ögonen och spelade på ren känsla, var det som om hon kunde ana att han fortfarande stod bakom henne. Hon kunde känna värmen från hans kropp genom sitt tunna klänningstyg, doften av hans rakvatten så tydlig att hon drog djupt efter andan för att känna den mer. Tänk om hon ännu en gång kunde vila sitt huvud mot hans axel. Låta honom betrakta henne som om hon var den mest fulländade kvinnan han någonsin mött. Att bli älskad av honom var det bästa som skett, och saknaden skar som tusen knivar genom kroppen. Ingen kunde förstå hur hon kände och hon hade ingen att tala med om det.

Hon hade inga planer på att bli kär när hon för första gången reste till Berlin. Dit åkte hon för att utvecklas som pianist på de stora scenerna. Framgången hade inte låtit vänta på sig. Tyskarna älskade hennes svala framtoning och kallade henne ”Waldfee von Småland, Skogsfén från Småland”. Hon fick snabbt en trogen följarskara där flertalet var män. Hon brukade alltid bara skratta bort deras inviter. De verkade eggas av att hon var onåbar. Så därför hade det egentligen varit lätt för henne att missa honom, han kunde ha försvunnit i mängden, men en kväll stod han bara där och var allt som hon bara kunde drömma om.

Hon som alltid brukade tacka nej när männen frågade om de fick bjuda på ett glas hörde sig själv tacka ja. Sedan satt de där vid ett fönster på restaurangen hela kvällen. Utanför gick den breda boulevard med sina lindar, gnisslande spårvagnar passerade utanför fönstret och människor spatserade i de stora trädens skugga. Därifrån skulle man kunna se Brandenburger Tor torna upp sig, men de hade bara ögon för varandra. Kväll övergick till natt och när han följde henne hem den kvällen så visste de båda att de aldrig mer skulle vara åtskilda.

Så fel de hade haft.

Baksidetext;

Det spontanköpta slottet Lyckeholm börjar äntligen bli ett hem för Jack och Filip, nykomlingarna i byggden. Samtidigt upptäcker paret ett hemligt rum på vinden fär tiden tycks stått still. Vem bodde där uppe, och varför har det en dag bara bommats igen för gott? Jack kan inte låta bli att försöka hitta svaren, men det visar dig vara svårare än tänkt. Finns det fortfarande någon som vill att rummet ska förbli stängt för evigt?

I samma veva får paret besök av det glamorösa inredningsmagasinet Lyx& Lantliv. Dessutom får de en vinkännare på halsen och hälsovårdsinspektören Herman Göransson, en man ur Jacks förflutna, verkar vara ute efter att tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Grannen Amanda beter sig konstigt och vem och vem är egentligen den där kvinnan som dyker upp vid sjön hela tiden? När Jack hittar ett Lik och inser att bevisen pekar mot honom själv blir det besvärligt på riktigt. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Pastaprinsen

"Pastaprinsen" av Anders Mattias Eliasson utgiven av Books on demand förlag. Bokrecension; Vi får följa kommissarie Anders Johansson som tillsammans med sin lilla krimgrupp undersöker ett underligt dödsfall som skett i en fyllecell. Poliserna som satte killen i fyllecellen, skyller dödsfallet på varandra, och något i deras berättelse stämmer inte överrens. När man identifierat den döde killen så upptäcker man att det är den såkallade Pastaprinsens son, Jesper, som dött. Men när man ska undersöka hur han dött är kroppen plötsligt borta. Anders måste nu undersöka ett över femton år gammalt fall där stjärnkrögaren Karl-Fredrik Lundin (Pastaprinsen) sprängts till döds. Detta mordet är ännu olöst. Kan dessa båda fall ha något att göra med varandra? Jespers syster Julia försvinner plötsligt från sin fosterfamilj. Men med vem, och vart har de såfall begett sig? Anders funderar på om den så kallade "Pastaprinsen" fortfarande lever. I så fall måste han gripas för att kunna stå tillsvars för de brott han begått för femton år sedan. Jakten tar dem från den sömniga lilla kuststaden Ormboda belägen på södra Norrlands kust till Siciliens smala Serpentinvägar. 

Detta är författarens debutroman. Detta är en riktigt spännande kriminalroman som tar oss till maffians värld. I maffians värld väger hederskulturen och familjelojaliteten tyngre än samhällets lagar. Berättelsen är fylld av död, korrupta poliser samt en femton år gammal olöst mordgåta. Detta är en riktig bladvändare och det händer mycket i boken. Spänningen håller sig på en hög nivå genom hela boken. Jag tycker därför att boken är svår att lägga ifrån sig. Boken är enkelt skriven och innehåller inte så mycket person och miljöbeskrivningar, men det stör inte så mycket, då det är full action i boken. Som helhet är boken ändå bra skriven och vi får följa de olika karaktärerna i boken på ett bra sätt. Berättelsen känns realistisk och historien får ett bra slut. Den enda nackdelen med boken är att den tyvärr onödigt kort. Jag ville ha mer av den. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7.

2023

Anders och Elin såg till att Jespers tillhörigheter skickades till teknikerna omedelbart. En stund senare ringde Lucia och sa att Lars och Margareta Hansson väntade i receptionen. Han mötte upp dem och visade dem till sitt rum. De fick var sin kopp kaffe, sen tog Lars till orda.

- Ni får ursäkta vårt uppförande senast, kommissarien. Som ni säkert förstår kom det som en stor chock för oss. Ni förstår, vi kunde aldrig få några egna barn. Men vi har vårdat de här stackars barnen och älskat dem som om de vore våra egna och nu kommer vi aldrig att se vår Jeppe mer. 

Lars Hansson var nära att brista ut i gråt. Men hejdade sig.

- Ingen fara, sa Anders. Kan ni berätta lite om Jesper? 

Margareta började.

- Han var 7 år när han kom till oss första gången. Mamman hade hamnat på det där alkoholisthemmet, Sångfågeln, och socialen placerade honom hos oss. 

- Julia också eller? 

- Nej det var bara han då. Jullan hamnade hos en annan familj. Han var obstinat, ängslig, bråkig. Vi funderade många gånger på att ge upp och låta socialen placera honom någon annanstans. Han vände upp och ner på hela huset och ställde till oreda. Han var en riktig skitungerent utsagt och hade väl inte förutsättningarna att bli något annat eller. Men sedan var det en händelse som fick oss att ändra uppfattning. 

Lars tog över.

- Jag vaknade mitt i natten för att gå på toaletten. När jag gick ner för trappan såg jag att han satt i köket och pulade med något.

-Vad gör du Jesper, sa jag och såg till min förvåning att han skrivit ett brev med mina gamla kalligrafipennor.

-Ett brev till vem då?

- Jag citerar: "Kåm hitt Julia dåm är snäla här". Alldeles vansinnigt felstavat, men ändå så vackert. Där satt han och skrev ett brev till sin syster. Jag slog mig ner bredvid honom och tittade. På nedsidan av brevet hade han ritat oss alla. Jeppe, Jullan, Margareta och jag själv. Vi har det där brevet inramat hemma i vardagsrummet. 

Baksidetext;

En bil exploderar i ett idylliskt villaområde, i den sömniga kuststaden Ormboda. I bilen sitter stjärnkrögaren Karl-Fredrik Lundin, sprängd till döds. Ormbodapolisen står handfallna, och mordet förblir olöst.

"Pastaprinsen" kretsar kring Karl-Fredriks båda barn, Jesper och Julia, och hur deras liv återigen vänds upp och ned, femton år efter faderns plötsliga död. Läsaren får även följa kommissarie Anders Johansson och hans lilla krimgrupp, från Södra Norrlands kust till Siciliens smala Serpentinvägar i denna berättelse om brustna familjeband, maffia och död. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina