Luna månens dotter

"Luna Månens dotter" av I.L. Nyberg utgiven av BoD förlag. Illustration I.L. Nyberg. Bokrecension;  📚 ❤️🦇 I den här boken får vi lära känna Luna, vars liv börjar under mycket svåra omständigheter. Hennes biologiska mamma, som har problem med droger, dör kort efter förlossningen. Luna adopteras därför som liten bebis av en man som inte behandlar sin familj särskilt väl. Lyckligtvis har hon en adoptivmamma som älskar henne och gör allt hon kan för att skydda henne från styvfaderns vrede. Men när mamman dör, och Luna bara är elva år gammal, förändras allt. Nu är det Luna själv som utsätts för styvpappans våld och övergrepp. När Luna går ut skolan som femtonåring tar hon chansen att fly. Hon stjäl en ansenlig summa pengar ur styvfaderns kassaskåp och lämnar sitt gamla liv bakom sig. I Stockholm skaffar hon sig en sliten liten lägenhet och ett arbete som städare på ett kontor. Luna lever ett ensamt liv utan vänner, men en dag flyttar en katt in i hennes lägenhet. Han blir snart hennes bästa vän och ett viktigt sällskap i vardagen. 🐈❤️ En kväll, på väg hem från arbetet, väljer Luna att gena genom en park. Där blir hon indragen bland buskarna av en man som erbjuder henne möjligheten till ett helt nytt liv – ett liv som odödlig. Luna tar chansen, och därifrån får vi följa henne in i en helt ny värld. Ett liv där hon både finner sitt livs kärlek och får möjlighet att hämnas för sin mors död och det lidande hon själv tvingats utstå under sin uppväxt.

Mina tankar ❤️

Det här är den första delen i en bokserie om vampyren Luna, och dessutom författarens debutroman. Jag tycker att det är extra roligt att berättelsen utspelar sig här i Sverige. Det ger historien en lite annorlunda känsla, och jag gillar verkligen att få följa en vampyrberättelse i en svensk miljö. Jag tycker mycket om Luna som huvudperson. Hon har gått igenom så mycket svårigheter och lidande, och det är svårt att inte känna sympati för henne. Därför känns det också fint att hon får en möjlighet till en nystart och att hon äntligen kan få en form av upprättelse efter sin svåra barndom. Det händer väldigt mycket i den här boken! Tempot är högt redan från första sidan, och det dröjer inte länge innan man dras in i Lunas värld. Det är dessutom spännande att få följa henne när hon upptäcker sitt nya liv som vampyr och lär sig att hantera allt vad det innebär. Trots att boken innehåller en hel del sidor upplever jag den som väldigt lättläst. Det beror mycket på all action och på hur handlingen hela tiden förs framåt. Kapitlen är lagom långa, och det blir lätt att tänka att man bara ska läsa ett kapitel till … och sedan ännu ett! 📖✨ Jag uppskattar också både persongalleriet och miljöbeskrivningarna. De bidrar till att göra berättelsen levande och hjälper mig att komma närmare karaktärerna. Boken innehåller även en del heta scener, som jag tycker är fint återgivna och passar in i berättelsen. Sammanfattningsvis är detta en spännande, berörande och fartfylld vampyrberättelse som bjuder på både mörker, kärlek och en chans till en ny början. Jag ser verkligen fram emot att läsa vidare om Luna och få veta vad som väntar henne i nästa del av serien. 🦇 Gillar ni spännande vampyrböcker får ni inte missa att sätta tänderna i den här! Mitt betyg: ❤️❤️❤️❤️❤️ 5 av 5 hjärtan!

Mitt favoritställe ur boken; 

Kapitel 3

​Jag tog försiktigt upp det gulnande pappret och såg nyckeln av guld som låg under. Jag la asken och nyckeln åt sidan och vecklade upp pappret. Då såg jag att det var ett papper till, ett helt nyskrivet sådant. Det var daterat bara några veckor tillbaka.

​Jag började läsa den nyskrivna texten, som uppenbarligen var skriven av den gamle mannen, till mig:

​"Om du sitter och läser det här brevet så betyder det att jag äntligen har fått ro efter alla dessa år av längtan efter att få dö, och att jag har förvandlat dig till en odödlig. Jag har följt dig noga under större delen av ditt liv och vet det mesta om dig. Varje odödlig som känner att de har fått nog av livet och vill ha ro, det vill säga att dö, har ett sista uppdrag här på jorden och det är att hitta en person som de kan ge odödligt liv åt. Jag har länge känt att jag gjort mitt nu och jag orkar inte sörja fler dödsfall av mina nära och kära, så jag har sedan flera år tillbaka valt att, när du var redo, så ska jag dö! Jag valde ut dig för flera år sedan och vet vad du har gått igenom! Du har lidit i hela ditt liv och förtjänar nu ett helt annat liv, därför valde jag dig!"

​I asken hittar du ett gammalt pergament där reglerna är nedskrivna för oss odödliga, dessa måste du följa noga. Alla överträdelser av dessa bestraffas med döden.

​Och som svar på en av de frågor som du nu har, nej du är inte ensam, vi finns över hela världen men vi får inte öka i antalet, vi får aldrig avslöja vilka vi är eftersom vi då riskerar att bli utrotade. Du kommer att känna, i hela kroppen, när du är i närheten av en likasinnad, men liksom människor, så är inte alla av oss goda. Alltid på din vakt och lita inte på någon, varken dödlig eller odödlig!

​I asken finner du också en nyckel. Den går till min egendom som nu är din. Jag har testamenterat allt jag äger till dig, vilket gör dig oberoende för många århundraden framåt om du sköter dina kort rätt. Huset som nyckel går till kommer du att veta var det ligger när du rör vid nyckeln. Du kommer att se platsen för ditt inre. Kvarlåtenskapen består av ett flertal fastigheter världen över samt ett antal företag som sköts och bedrivs av personer, väl utvalda, av mig genom åren, och som du kan lita hundra procent på.

​Gör dig av med den lägenhet du har nu, säg upp dig från ditt arbete, packa dina saker och bege dig till huset så fort som möjligt. Så länge du är kvar här så befinner du dig i fara.

Baksidetext;

​Luna blir adopterad redan som bebis, efter att en drogberoende kvinna fött henne, ensam, på en bakgata och därefter avlidit.

​Hon växer upp i hem med en mor som älskar henne men en far som ständigt begår övergrepp på sin hustru. Vid 11-års ålder välls hela Luna's värld omkull när hennes mor dör i en olycka i hemmet. Det är i alla fall vad hennes far kallar det!

​Övergreppen övergår till Luna istället och så småningom förstår hon att hennes mor, under alla år, gått emellan och tagit slagen avsedda för henne.

​Slag och våldtäkter blir en del av hennes vardag, men samma dag som hon går ut grundskolan, vid 15 års ålder, så flyr hon från hemmet. Hon rensar sin fars kassaskåp och får mig sig en ansenlig summa pengar och alla hennes mors smycken, som hon alltid undrat över vad de tagit vägen.

​Hon kommer till Stockholm och lyckas, efter att ha sovit utomhus i flera nätter, få tag på en sunkig lägenhet, där ingen frågar efter hennes namn eller ålder. Hon lyckas också, så småningom få tag i ett, dåligt betalt, städjobb på ett kontor.

​En dag när hon kommer hem så sitter en grå katt utanför porten. Han ser så hungrig ut att Luna tar med honom upp till lägenheten och ger honom mat. Han kommer att bli hennes bästa vän.

​När hon är på väg hem, en sen kväll, genar hon genom parken. Hon hinner knappt in i parken förrän hon blir överfallen av en man, som drar in henne i buskarna.

​Hela hennes uppväxt, med ständiga våldtäkter, spelas upp i hennes huvud och hon vill till en början, bara dö.

​Men, det visar sig, att mannen har helt andra planer för henne.

​Han ger henne en chans att börja om sitt liv, på ett helt annat sätt...

​I.L. NYBERG har sedan unga år haft en fascination för just vampyrer. Hon har ofta frågat sig varför, men aldrig hittat svaret på den frågan.

​Idag är hon i 60-årsåldern och har precis skrivit sin första bok, efter att i många år alltid känt att det är just det som hon velat ägna sitt liv åt. Dock har en bra historia aldrig hunnit sig [fel i originaltexten: infunnit sig] förrän nu. Inspirationen kommer från alla de böcker och filmer som getts ut genom åren.

​Så om du är en fan av filmer som "En vampyrs bekännelse", "Twilight", "True Blood" eller böcker av Guillermo del Toro, Ann Rice, Justin Cronin eller E.L. James, då är chansen stor att du även kommer att älska denna bok.

​En bok om våld, hämnd och död men även om den stora kärleken, passion, intensiva sexlekar och bedövande sorg. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Problematisk sommar romans

"Problematisk sommar romans" av Ali Hazelwood utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; I den här boken får vi lära känna Maya Killgore. Maya är 23 år gammal och ska närvara vid sin storebrors bröllop. Hennes uppväxt har varit svår eftersom hon blev föräldralös tidigt, och det var brodern som tog hand om henne. Bröllopet ska äga rum på Sicilien i Italien. Maya har aldrig kunnat sluta tänka på sin brors bästa vän, Conor Harkness, som är 38 år gammal. Relationen mellan dem är problematisk på flera sätt. De har nämligen inte pratat med varandra på tio månader, och Conor tycker dessutom att Maya är alldeles för ung. Något som Maya själv inte verkar ha några större problem med. Bröllopsgästerna ska tillbringa en vecka tillsammans före bröllopet, med god mat, antika ruiner, turkost hav och en vacker, romantisk villa på Sicilien. Men gästerna har knappt hunnit anlända förrän saker och ting börjar gå fel. Vad sägs om magsjuka, vulkanutbrott och en bröllopsklänning som inte kan levereras? Samtidigt börjar Maya ana att Conor döljer något, men vad? Och vad ska hon göra för att få muren han har byggt upp mellan dem att rämna? Maya kan nämligen absolut tänka sig en sommarromans. Med allt som händer på Sicilien ser det ut som att bröllopet kommer att spåra ur fullständigt. Kommer det överhuvudtaget att bli något bröllop? En sak är säker – det blir inte riktigt som planerat!

Mina tankar ❤️

Ali Hazelwood är en av mina absoluta utländska favoritförfattare. Jag har läst flera av hennes böcker och tycker verkligen om hennes speciella stil. Jag uppskattar bland annat hennes humoristiska ton och de rappa, underfundiga kommentarerna mellan huvudpersonerna. Jag skrattar ofta när jag läser Alis böcker, och den här gången var inget undantag. Hennes böcker är både underhållande och spännande. Jag älskar också att hennes huvudpersoner ofta är smarta, självständiga och lite speciella, och att de brukar ha ovanliga och intressanta yrken, exempelvis inom forskning. Maya är inget undantag när det gäller att vara smart och självständig, även om hennes arbete inte får lika stort utrymme i den här boken som i flera av de andra böcker jag har läst av författaren. Jag tycker också mycket om att vi får följa med tillbaka i tiden genom tillbakablickar på Mayas och Conors gemensamma historia. Det ger oss en djupare förståelse för deras relation och gör att vi får lära känna dem bättre. Även om man kanske kan ana hur det hela kommer att sluta, är det ändå så mysigt att få följa med på resan. Ali Hazelwood lyckas återigen bjuda på en härlig blandning av romantik, humor och dråpliga situationer som får mig att både le och skratta. Har ni inte läst någon bok av Ali Hazelwood tidigare kan jag varmt rekommendera den här, eller varför inte Kärlekshypotesen? Själv längtar jag redan efter nästa bok av författaren! Mitt betyg: ❤️❤️❤️❤️❤️/5

Mitt favoritställe ur boken;

​»HAR du gått vilse?« frågar jag.

Jag låter syrlig och arg, men för en gång skull struntar jag i om jag tappar humöret.

»Det är stjärnklart i natt«, säger Conor och låter inte alls som killen som praktiskt taget bad mig dra dit pepparn växer för två timmar sedan. Han sätter sig bredvid mig på bänken, rufsar förstrött Tiny i pälsen och lutar huvudet bakåt för att titta upp på himlen. De starka halsmusklerna möter käkens skarpa kanter. »Vilken är Antares nu igen?«

Jag pekar på den, och han nickar. Sväljer så att strupen rör sig. Det känns som att jag henger i luften. Driver med vinden. Stjärnorna utgör universums ena ände, vågorna som slickar stranden den andra. Och så vi två, svävande någonstans i mitten.

»Är den fortfarande din favorit?« frågar han lågt.

Jag lutar huvudet bakåt, jag med. Det finns inte ett moln på himlen, ingen smog som stiger som en mörkläggningsgardin. Det är hisnande lätt att urskilja konstellationerna på den här sydliga himlen. »Den är fortfarande med på min topplista.«

»Jag kan förstå varför. Den ser ut precis som du beskrev den.«

Det rycker i hans läppar. »Tur att jag hinner ta en ordentlig titt på den innan den kollapsar.«

Conor vet hur mycket stjärnorna betyder för mig, för det har jag berättat för honom. Jag har förklarat att pappa lärde mig. Att vi brukade åka och campa med hans teleskop, att han lärde mig hitta stjärnbilderna på himlen. Att när pappa dog, fanns stjärnorna och teleskopet kvar.

Jag berättade för honom, och han lyssnade som han brukar göra, utan att säga så mycket. Hans långsamma andhämtning i luren förankrade mig i nuet. Den lät alltid likadan, oavsett om ​det låg tusentals mil av hav mellan oss eller bara några gator i Austin. Conor brukade lyssna, och sucka, och han kom aldrig med den sortens platityder som andra hade så lätt att strö omkring sig: inte ditt fel, fanns inget det kunde göra, bara tolv år, hade precis förlorat din mamma, inte ditt ansvar...

Den sortens kommentarer förstärkte bara rösterna i mitt huvud. Det sa jag aldrig till Conor, men han hade en instinkt när det gällde mig. Han förstod att det enda jag ville var att inte vara ensam. Så han lyssnade, och bara en gång, sent en kväll, några veckor innan han satte stopp för våra samtal, sa han: »Jag önskar att jag kunde bära sorgen åt dig, Maya.« Jag trodde honom.

För att jag är en idiot.

»Den är ännu vackrare här än hemma«, säger jag och blinkar mot den klara, roströda stjärnan.

»Det gläder mig.«

Kaede flämtar förtjust när hon hör Conors röst. Vaggar fram till oss mellan blinkande eldflugor. Öppnar sin lilla näve mot honom.

»Jord«, säger han med en nick. »Självklart.«

Hon blinkar storögt. Sträcker fram sina knubbiga fingrar mot honom.

»Nej«, säger han bestämt. »Jag vill inte ha någon jord, döda växter eller stenar i present. Jag tänker inte låtsas äta dem. Vi har redan diskuterat det här, Kaede.«

Hennes runda ansikte spricker upp i ett bländande, hänfört leende. Inget bebisprat från Conor. Bara rättframt vuxenprat. Jag misstänker att han respekterar henne mer än han respekterar mig.

Barnunge... Orden ringer alltjämt i mina öron.

»Känns det jobbigt?« frågar jag impulsivt. Hämndlystet.

»Vilket då?«

Jag rycker på axlarna. »Vet inte. Kaede, antar jag.«

»Jaså.« Han skakar på huvudet. »Nej, inte alls. Varför skulle det kännas jobbigt?«

Baksidetext;

​’Jag är besatt av Ali Hazelwoods böcker.’

JODI PICOULT

​Maya Killgore är tjugotre och försöker fortfarande lista ut vad hon vill med sitt liv. Conor Harkness är trettioåtta – och Maya kan inte sluta tänka på honom. Det är så klyschigt att hon knappt står ut. Äldre man och yngre kvinna, framgångsrik finansvalp och fattig forskare. Han råkar också vara hennes storebrors bästa vän. En relation mellan dem vore problematisk på fler sätt än Maya vill erkänna, och dessutom är det tydligt att han inte vill ha henne i sitt liv.

​Men när Mayas bror ska gifta sig i Italien tvingas hon och Conor tillbringa en vecka tillsammans i en romantisk siciliansk villa. Mellan antika ruiner, god mat och turkost hav börjar Maya ana att Conor döljer något. Och när bröllopet hotar att spåra ur bestämmer hon sig för att en sommarromans kanske är precis vad hon behöver – även om det råkar vara en problematisk sådan.

​I översättning av Isabel Valencia.

​’Lite humor & mycket kärlek – du kommer att älska den!’

Betyg: 5 av 5 | EMMA OCH VIKTOR LÄSER om Kärlekshypotesen

​’Jag njöt från början till slut.’EMILIES BOKTIPS om Kärlek på hjärnan

​Modernista

ISBN 978-91-8108-825-0 9 789181 088250  

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Familjen Stridh i Stenstaden del 1- Smörblommor och sot

"Familjen Stridh i Stenstaden del 1- Smörblommor och sot" av Karin Alfredsson, utgiven av Brombergs förlag, bokomslag Emma Graves. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till Stockholm år 1910. Ragnhilds bror har plötsligt lämnat sina tre barn hos henne. Därefter har han och hans fru begett sig till Amerika för att söka lyckan där. De hade inte råd med biljetter till barnen, som därför fick stanna kvar i Sverige. Den unga änkan har redan svårt att få ekonomin att gå ihop, trots att hon arbetar som porslinsmålare på Rörstrand. Hur ska hon och de tre barnen klara sig? För att få in lite extra pengar hyr hon ut delar av sin bostad på Birkagatan i Stockholm. Själv sover Ragnhild i köket tillsammans med de tre barnen. Jag blir berörd av Ragnhilds och de andra kvinnornas öden. Trots att Ragnhild själv kämpar för att få vardagen att gå ihop gör den godhjärtade unga kvinnan ändå det lilla extra för att hjälpa sina vänner. Helga, Matilda och Knut drömmer om ett annat liv och undrar när deras föräldrar ska höra av sig till dem. De vet nämligen inte att föräldrarna begett sig till Amerika. Trots allt slit finns det också lite utrymme för romantik. Ragnhilds hjärta klappar lite extra för hennes ena inneboende, Johan Berg. Men känner han likadant för henne?

Mina tankar ❤️

Jag har läst en historisk roman av en för mig helt ny författare. Och åh, vad jag tyckte om den här boken! Den är så mysig och tillhör den där sortens böcker som man fastnar i redan från första sidan och sedan knappt kan lägga ifrån sig. Det enda felet är att den gärna hade fått vara lite längre! Jag vill verkligen läsa fler böcker av Karin Alfredsson. Jag uppskattar de fina och detaljerade miljöbeskrivningarna, som ger en inblick i hur människor levde och hade det i början av 1900-talet. Boken innehåller en hel del svärta och umbäranden, och Ragnhilds hälsa är inte den bästa. Men vi får också ta del av familjens små glädjeämnen och de ljusglimtar som gör vardagen lite lättare. Boken är välskriven, och man får verkligen en känsla för hur hårt livet kunde vara under den här tiden. Om man var fattig kunde man behöva ha tur för att ens ha tak över huvudet. Jag känner stor sympati för Ragnhild, som kämpar så hårt för att hennes brorsbarn ska få mat på bordet. Alla i den fina lilla familjen drar sitt strå till stacken på olika sätt, med undantag för lillebror Knut, som fortfarande går i skolan. Helga arbetar i köket på anstalten Långholmen, medan den yngre systern tar arbete som jungfru. Jag läser gärna vidare i serien, för jag vill verkligen veta hur det går för Ragnhild och de tre barnen. ❤️Jag rekommenderar varmt denna fina och engagerande bok. En riktig liten bokskatt som berörde mig och som jag gärna hade stannat kvar i en stund till. Betyg: ❤️❤️❤️❤️❤️/5

Mitt favoritställe ur boken;

​Matilda sneglar mot det bleka gryningsljuset bakom gardinen. Brodern är inte hennes ansvar. Om Knut vill komma för sent till skolan får han väl göra det. Hon kryper ner i kökssoffan och drar täcket över sig, men hon kan inte somna om. Det kryper i kroppen och kurrar i magen, men det är tanken på eftermiddagen som håller henne vaken. Den här dagen är den viktigaste dagen i hennes liv. Nu har hon blivit vuxen. Hon ska söka tjänst.

​Den där tidiga morgonen i våras var kanske viktigare, förstås, och absolut värre. På godset. När mamma väckte henne och Knut och sa att de måste kliva upp och klä på sig, och att det var bråttom. De skulle flytta, sa mamma, och pappa höll på att packa deras saker på kärran.

​Matilda förstod ingenting. Flyttar, det gör man på höstarna. Det var i och för sig också besvärligt, och ofta sorgligt, och grannarna och skolkamraterna brukade stå och vinka av dem, men nu skulle de tydligen ge sig i väg innan någon hunnit vakna.

Gryningsljuset strilade ner över allén och inte ens mjölkerskorna hade klivit i träskorna.

​Matilda skickades upp till befallningsmannens hus för att väcka och hämta Helga. Utan att någon annan märkte det. Det var lätt att hitta henne. Helga hade tagit med sin lillasyster in i ​det fina huset en gång när herrskapet inte var hemma, så Matilda visste att Helga delade rum med en kokerska och en annan husa i en jungfrukammare bakom köket. Köksingången var olåst.

​Det var svårare att väcka Helga och få henne att begripa att hon skulle gå upp och klä på sig, utan att väcka de andra. Tack och lov snarkade kokerskan så att fönsterrutorna skallrade och husan som delade säng med Helga öppnade visserligen ögonen en gång när Helga höll på att samla ihop sina kläder, men hon vände sig bara om, antagligen tacksam för att få lite mer utrymme i bädden.

​När flickorna hade tumlat ut på gårdsplanen och traskat i väg i det daggvåta gräset hade Helga definitivt vaknat och vräkte frågor över Matilda. Varför skulle de flytta? Vart? Mitt i natten? Vad hade hänt? Vad hade pappa gjort den här gången? ​Matilda visste inte.

​Föräldrarna svarade inte heller på några frågor, hysjade bara på barnen medan de lastade de sista sakerna på vagnen.

​När barnen äntligen fick gå till sängs sent på kvällen var de hos farfar och farmor i Björnlunda, och föräldrarna var försvunna. Utan ett ord till förklaring.

​Matilda inser att hon inte kan somna om, minnena från flytten har gjort henne klarvaken.

Hon tänder i vedspisen, men använder bara några tunna pinnar. Det är viktigt att spara på veden. Tre vetebrödskanter finns till frukost, och några skopor hett vatten kan dra ut det sista ur kaffesumpen i kannan. Sedan tar hon trots allt itu med att väcka sin lillebror.

​Knut drar upp den tunga porten till Gustav Vasa folkskola. Han är sen, igen. Hjärtat bankar i bröstet. Det jättelika stenhuset är tyst. Klassrummen har tjocka väggar och varje lärare är herre i sitt eget hus, utan insyn.

Baksidetext;

​DEN UNGA ÄNKAN RAGNHILD STRIDH är porslinsmålare på Rörstrands. Hennes liv rör sig mellan fabriken och hemmet på Birkagatan. Sedan hennes hopplöse bror gett sig iväg till Amerika har ansvaret för hans tre barn – Helga, Matilda och Knut – hamnat på Ragnhild. Hur ska hon orka? Och hur ska hon ha råd, när hennes enda potatiskarott allt för ofta måste lämnas in på pantbanken dagarna före lön?

​Året är 1910 och Vasastans arbetare söker ett drägligt liv, ett med plats för drömmarna. Det är en explosiv tid där politiska kämpar låses in på Långholmen medan människor – som alltid – älskar och hatar.

​KARIN ALFREDSSON är tillbaka med en ny historisk romanserie. Den här gången går hon i Per Anders Fogelströms och Maria Sandels fotspår när hon låter oss följa familjen Stridhs liv i det tidiga 1900-talets Stockholm.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Den bortglömda bokhandeln i Paris

"Den bortglömda bokhandeln i Paris" av Daisy Wood. Utgiven av Harper Collins förlag. Omslag Caroline Young. Bokrecension; I den här boken lär vi känna Juliette som är på semester med sin man. Dessvärre slutar semestern aprubt, och Juliette bestämmer sig för att stanna kvar i Paris, medan hennes amerikanska man åker hem till USA. I Paris finner hon nya vänskaper, samtidigt som hon försöker hitta ledtrådar om sin franska mormor. Hennes mormor var nämligen väldigt hemlighetsfull angående hur hennes liv såg ut, innan hon emegrerade till USA. Men på grund av en tavla som fanns i mormorns ägor, kan Juliette lokalisera en plats som verkade betyda något för henne. Kanske Juliettes mormor t om bodde i närheten? När Juliette rör sig i området finner hon en lokal som tycks bära på en spännande historia. Juliette börjar nysta i historien och kanske får hon äntligen svar på sina frågor. Hennes arv från sin mor gör det möjligt att förverkliga en dröm om att få starta en aldeles egen bokhandel. Samtidigt gör vi en tidsresa tillbaka till andra världskriget där en helt annan historia rullar ut sig. Där får vi lära känna Mathilde och Jacques. Jacques äger bokhandeln "La Page Cache'e". Mathilde vägrar låta sig kuvas av de Tyska soldaterna, men det gör också att hon hamnar i knipa. Efter att paret kommit ifrån varandra på grund av kriget, använder Jacques sin bokhandel till att hjälpa människor som av olika anledningar behöver hjälp. Det med risk för sitt eget liv.

Mina tankar ❤️ 

Jag gillar historiska romaner och speciellt de om andra världskriget. Det är spännande att läsa om mod, hemligheter och om att få möjlighet att förverkliga sina drömmar. Den här boken gav dessutom ett så hoppfullt budskap. Det är faktiskt sant att det fanns olika motståndsrörelser under andra världskriget. Även om just denna historien är fiktiv, så är budskapet att det finns människor som kan göra det där lilla extra för att hjälpa en människa i nöd, trots att de riskerar sina egna liv. Även om det inte fanns en bokhandel någonstans, som dolde flyktingar på riktigt, lyckades författaren få mig att tro på varje ord. Hon har ett fint språk och miljöbeskrivningarna är bra och detaljerade, vilket gjorde att historien kändes levande. Jag tyckte också att boken kändes välskriven och att författaren gjort en bra research. Jag tyckte författaren lyckades med att på ett fint sätt baka in två olika historier från två olika tidsepoker på ett fint sätt. Det gör också att historien knyts ihop på ett fint sätt i slutet på boken. Jag kan varmt rekommendera denna fina bok. Denna fina historiska roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

Mars 2022

​Zizis ålderdomshem låg inte långt från metron. Juliette kom dit tio minuter tidigare än utsatt tid och fick sitta i ett sällskapsrum och vänta. Det var ett trevligt rum, med stora växter lite här och där, ett piano i hörnet och bekväma stolar vid små bord. Men doftsprayer och luftrengörare kunde inte dölja lukten av desinfektionsmedel, mediciner och kanske ännu värre dofter. Ett äldre par satt vid fönstret och höll varandra i händerna, och två kvinnor spelade kort och kvittrade med varandra med spröda, flöjtnantliknande röster. Juliette kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre. Hon hade sovit dåligt natten innan; paret i rummet bredvid hade haft entusiastiskt sex längre än hon trodde var möjligt. Men hon tog sig samman och rätade på ryggen i samma stund som en äldre kvinna långsamt kom gående mot henne arm i arm med ett vårdbiträde. Zizi hade vitt hår klippt i en skarp bob-frisyr som slutade vid käken, och samma gulbruna ögon som hennes barnbarn, även om hennes ögon var glansiga och omgivna av rynkor. Hon bar svarta lackpumps och en skjortklänning, och en leopardmönstrad scarf. Och hennes makeup var helt perfekt. Juliette fick helt enkelt justera sina förväntningar.

​"Tack så hemskt mycket för att ni kunde tänka er att träffa mig, madame", sa hon på sin allra bästa franska och höll fram en ask macarons som hon köpt på marknaden.

​Zizi böjde graciöst på huvudet och vårdbiträdet sa: "Vad snällt!" Sedan att hon skulle hämta te till dem. Hon tog med sig asken och  ​skyndade iväg. Nu var det bara för Juliette att inleda samtalet. Då om inte förr önskade hon att Nico berättat lite mer om sin farmor. Hur kändes det för henne att tvingas lämna sin lägenhet? Skulle hon bli upprörd om Juliette nämnde den? Hade hon insett att hon aldrig skulle komma tillbaka dit?

​"Vilket trevligt ställe det här är", började hon och såg sig nervöst omkring i rummet. "Trivs du bra?"

​"Ja, det är ganska trevligt." Zizi såg sig också omkring, som om hon såg rummet för första gången. "Personalen gör så gott de kan och om man ramlar hjälper de en upp på fötter på en gång. Man behöver inte vänta, ens en minut."

​"Åh, så bra." Att inte riskera att bli liggande på golvet borde väl vara det minsta man kunde begära av ett ålderdomshem, tänkte Juliette, men var glad att Zizi var nöjd. Hon tog ett djupt andetag och fortsatte. "Jag vet inte om Nico har berättat det, men jag skulle vilja hyra din lägenhet vid Place Dorée. Jag ska ta väl hand om den, och alla dina tillhörigheter förstås."

​"Jag bryr mig inte om dem", sa den gamla kvinnan och lade den ena eleganta foten över den andra. "Jag brukade ha så många saker och nu har jag ingenting alls. Fast jag behöver i alla fall inte oroa mig för något. Jag sitter i mitt prydliga rum och läser böcker eller tittar på tv och tänker på mitt liv. Det är som om jag har blivit en annan person." Hon såg Juliette i ögonen. "Tror du att det betyder att jag är redo att dö?"

​"Herregud, det har jag ingen aning om."

​Zizi spände blicken i henne. "Du behöver inte se så rädd ut. Jag är nittiosju, det är precis som förväntat."

​"Ja, kanske det." Juliette rätade på sig på stolen. Zizi verkade vara lika krass och ha samma temperament som sitt barnbarn. "Min mormor var faktiskt född och uppvuxen i Paris. Hon borde ha varit jämngammal med dig, men hon gick bort för många år sedan."

​"Hon hade tur", kommenterade Zizi.

​"Ja, kanske det." Vid den tiden tyckte Juliette att sjuttioett var gammalt, men nu förstod hon att det inte var någon särskilt hög ålder. "Hur som helst har jag en känsla av att Place Dorée var viktigt för henne, att hon kanske till och med bodde där en gång i tiden.

Baksidetext;

​Det är 1940 ...

... och tyskarna har ockuperat Frankrikes huvudstad. Jacques Duvals fru har tvingats gå under jorden och han står nu handfallen när nazisterna tar över gatorna. En natt knackar det på dörren till Jacques bokhandel La Page Cachée. Utanför står en ung kvinna i desperat behov av hjälp. Med sin modiga fru Mathilde i tankarna fattar Jacques ett beslut som ska komma att påverka resten av hans liv.

​Åttio år senare ...

... tillbringar Juliette och hennes man några härliga dagar i kärlekens stad. Semestern får dock ett abrupt slut och Juliette bestämmer sig för att stanna kvar i Paris för att söka sina rötter. I huset där hon tillfälligt bor finns en tom lokal, och med hjälp av sina nya vänner förverkligar hon sin dröm om att öppna en bokhandel. Snart upptäcker hon hur nutiden oväntat binds samman med dåtiden på ett häpnadsväckande sätt.

​Den bortglömda bokhandeln i Paris är en gripande berättelse om hjältemod och evig längtan i det ockuperade Frankrike.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Höstens rosslande andetag-Teckentyderskan 2

"Höstens rosslande andetag-Teckentyderskan 2" av Annika R. Melin utgiven av Arwyddion Publishing. Bokomslag Daniel Brandt. Bokrecension; Vi får åter stifta bekantskap med Siri. Länsmannen hör av sig, då man hittat hennes sjal på platsen, där hennes make påträffats död. Hon står nu anklagad för att ha mördat sin make, men tack vare hjälp från sina vänner går hon fri. Hon arbetar hårt från morgon till kväll för att sätta mat på bordet till sig själv och sina två små barn. Samtidigt är hon tvungen att sörja sin elaka och otrogna make i ett helt år, innan hon kan välja en ny make - för på 1700-talet förväntas en kvinna ha en man vid sin sida. Hustets rättmätige ägare Ols Pher dyker upp och Siri blir orolig över att hon måste flytta med alla sina djur och de två barnen. Dock har Ols Pher andra planer. Hon får ett frieri från brukspatronen, men hennes hjärta tillhör någon annan. När hennes mor efter lång tid hör av sig och berättar att hennes far har blivit sjuk och inte har lång tid kvar, börjar Siri att tveka. Hon och fadern skildes inte på bästa sätt, efter att hon blivit havande med drängen Ivar, som hon senare gifte sig med, och fick barnen Erik och Tyrvi tillsammsns med. Men trygga Vegard som alltid finns där och ger henne en hjälpande hand, hjälper henne att ordna resan och bestämmer även att följa med, så hon slipper resa ensam. Väl framme inser Siri att något inte står rätt till. Men vad? Och hon får hjälp från helt oväntat håll.

Mina tankar ❤️

Oh my good! 😍 Jag älskade den första delen i serien om teckentyderskan, och tänkte att del två omöjligt kunde vara lika bra. Men jag hade fel! Denna boken är precis lika bra - om inte snäppet bättre. Första delen blev en bokfavorit och nu blir även del två det. Jag älskar huvudpersonen Siri och hennes två vänner Eira och Lyssa, men även Vegard har en alldeles särskilld plats i mitt hjärta. Och naturligtvis Siris två små barn, Erik och Tyrvi. ❤️ Boken innehåller korta kapitel som driver handlingen framåt i snabb takt. Det händer mycket, och trots att boken innehåller en hel del sidor, blev jag nästan besviken när den tog slut. Jag ville bara läsa vidare! Och med tanke på hur spännande boken slutade längtar jag redan till nästa del. 😍 Boken berikas med fina och detaljerade miljöbeskrivningar och ett vackert språk. Jag tycker verkligen om de små detaljerna kring örtlära och hur livet kunde se ut på 1700-talet. Det är mysigt att följa Siris arbete på gården och hennes vardag med barnen och djuren. Författaren har verkligen lyckats skapa en känsla av tiden, och språket känns tidsenligt utan att det blir svårt att läsa. Jag upplever också att boken är väl bearbetad och författaren har gjort ett gedigert researcharbete kring livet på 1700-talet. Även denna boken får full pott av mig! ❤️❤️❤️❤️❤️/5. En riktig bokfavorit – och jag längtar redan efter fortsättningen! 📚❤️

Mitt favoritställe ur boken;

​Kapitel sju

​Det knackar igen och Tyrvi begynner skrika samtidigt som Ivar

sömndrucken sätter sig upp. Siri stoppar raskt ner skinnpåsen

i förklädesfickan, så djupt det bara går, och skyndar bort till

utdragssoffan för att lyfta upp den skrikande tösen, trösta

henne att tystna. Erik vill också upp i famnen men det går inte

och hon stryker honom lugnande över håret. En ny knackning

hörs.

​– Siri? Det är jag, Vegard.

– Vegard. Siri sänder raskt en tackbön till Gud och skyndar

bort till dörren.

– Jag kommer, jag kommer.

– Är allt väl, undrar Vegard och hon ser oron i hans ögon.

Du dröjde, jag visste inte om du hörde mina knackningar.

– Jag tänkte att det kanske var länsman igen. Eller rövarna!

– Rövarna är säkerligen långt borta vid det här laget.

– Jag tror inte det.

– Jodå. Det är redan flera gårdar i trakten som fått

påhälsning, de passade väl på när alla var i byn för att fira. De

har nog länsat vad de kan häromkring och gett sig av bäst de

kan nu när folk är på vakt.

– Men jag ...

​Siri vet inte hur hon ska lägga fram det. Nog för att hon litar

på Vegard, men hon har aldrig berättat för honom om Vitrum

verita. Eira fick henne att lova att aldrig visa eller ens nämna

glasbitarna för någon. Ju färre som vet, desto mindre risk att de

hamnar i orätta händer. Endast Eira och Lyssa vet att de har

de nio glasbitarna, och det är bara för att de båda hade ...

​[sidbyte]

​... henne när hon hittat skinnpåsen med hela sp

ren. Hur skulle en djupt andetag

– Hur ska jag nånsin torde mig att försvara mig?

Vegard, dundrar högt.

– Hur ska jag nånsin kunna glömma när du sköt mig i

skogen? Med pålstigre.

He hettar i Siris kinder, hon kommer aldrig att kunna förklara

segrederingsskottet och hon har gett löfte till sig själv att aldrig

mer avivera en pil. Hon slår ner blicken.

– Förlåt. Men saken är den att första gången som Lyssa skulle

visa mig så tog hon med mig till en glänta i skogen. Och jag

tror att rövarna kanske håller till där.

Vegard höjer båda ögonbrynen och Siri förstår att hennes

påstående låter långsökt. Det enda rimliga är att rövarna redan

har ridit så långt bort de kan, så fort deras hästar har förmått

att springa med allt tjuvgods. Men synen hon nyss fick ...

Varför tror du det?

​Siri vet inte vad hon ska svara så för att vinna tid går hon in i

stugan och sätter sig ner. Tösen begynner bli stor och hon är

tung på armen. Åtminstone slutade hon skrika när hon fick syn

på Vegard. Erik kravlar upp i Siris knä och med båda barnen

i famnen låtsas hon vara för upptagen för att kunna svara på

Vegards fråga. Han sätter sig mittemot och lägger armbågarna

på bordet.

​– Måhända. Låt oss förmoda att rövarna är kvar i trakten

och håller till i den där gläntan. Var ligger den?

​Siri lyfter på huvudet och ser rakt in i hans gråa ögon.

– Jag vet inte riktigt. Jag menar, det är svårt att förklara. Jag

började efter Lyssa, men det var i alla fall en bra bit att gå

från Eiras hus.

​– Jaha. Men åt vilket håll gick ni då? Från Eiras hus.

– Det var Eiras glänta runt jordkällaren men sedan ... Stigen

slingrade sig hit och dit så riktningen ändrade sig hela tiden.  

Baksidetext;

​Det bultar hårt på dörren och Siri öppnar den. Där står länsman med bister min. Han håller upp hennes sjal och spänner ögonen i henne. Siri blir med ens vimmelkantig och vacklar till, men återfår balansen. Sjalen!

​– Är den här er, frågar länsman.

– Den ... var min, men ... jag tappade bort den. Tack för att länsman återbördar den, jag har ingen annan.

– Återbörda den kan jag sannerligen inte, sjalen är bevismaterial.

– Bevis på vadå?

– Sjalen hittades tillsammans med Ivar Finn Pålssons döda kropp. Så frun var där när han dog, eller hur? Kanske var det ingen olycka?

– Vad menar länsman?

​Följ Siris hårda kamp när hon, efter sin makes död, kämpar för att bevisa sin oskuld. Stöd finner hon hos jägarkvinnan Lyssa, den hjälpsamme grannen Vegard och den mystiska skogskvinnan Eira.

​Arwyddion Publishing 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Läs gärna min recension av "Vårens vresiga 

eldar" här 

Dödsbringaren- Mohrelda 2

"Dödsbringaren- Mohrelda 2" av Lovisa Wistrand utgiven av Whipmedia förlag Omslag Lovisa Wistrand. Bokrecension; Boken tar vid direkt där den första slutar, och det är en klar fördel att läsa böckerna i ordning. Mohrelda hålls fångad av Nemurath Medowa i A'askaralls fängelsehålor, och hon känner att livet rinner ur henne ju längre tiden går. Men hon tar nya tag och lyckas till slut fly hem till Eytherthlarn. Väl där möts hon av en fruktansvärd syn – hennes fostermor Thaa har dödats. I tron om att det är Nemurath som beordrat detta, fylls Mohrelda av en stark hämndlystnad. Samtidigt börjar hennes dolda krafter vakna, men eftersom hon inte kan hantera dem får det förödande konsekvenser när oskyldiga kommer i hennes väg. Hon blir på nytt tillfångatagen och hamnar i Ordens fängelsehålor. För att kunna hämnas måste hon fly igen, och hon får oväntat hjälp av andar, dock mot att hon gör en gentjänst först. Vi får följa Mohrelda på nya äventyr där hon bland annat befriar Keelan och Acranta från portalen där de suttit fast i många år. Därefter beger de sig motvilligt till Nemuraths slott, som egentligen är Mohreldas eget. Hon har kvar sin tanke om hämnd, men hur ska det gå när det samtidigt finns en stark attraktion mellan dem?

​Mina tankar ❤️:

Ni som brukar läsa mina recensioner vet ju att Lovisa tillhör mina favoritförfattare, och jag har verkligen längtat efter att del två om Mohrelda skulle släppas. När jag fick hem den slukade jag den genast! Jag gillar verkligen hur Lovisa kan fabulera fram en så trovärdig fantasyvärld, och hennes karaktärer är både starka och spännande. Jag uppskattar verkligen hennes miljöbeskrivningar, och jag tycker det är fint hur Mohrelda och Nemurath upprättar en mental kontakt med varandra. Jag gillar verkligen en bra romantacy och Lovisa är verkligen romantacys drottning nr 1, tycker jag. Boken är otroligt spännande vilket gör att den är svår att lägga ifrån sig. Det enda tråkiga med den här boken är att den är alldeles för kort, då jag så gärna hade velat läsa vidare om Mohrelda och alla andra spännande karaktärer. Jag vill verkligen veta mer om Keelan och Acranta och hur det går för Mohrelda och Nemurath. Läs gärna mina föregående recensioner av Lovisa Wistrands böcker.  Betyg: ❤️❤️❤️❤️❤️ / 5

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 9

En drakes rytande

​Mohrelda stirrade trollbundet på flammorna som uppstod i gommens djup. Hon klamrade sig fast vid kedjekonstruktionen och höjde hakan. Det måste vara ett test. Om besten brände henne till döds skulle den aldrig någonsin se dagens ljus igen. Hon tvingade sig att möta draken med öppna ögon. De tårades av värme och ansträngning. Hon fick inte blunda, inte visa sig svag.

​”Mohrelda!” skrek Nemurath. Han vrålade något på Arzakean också, men vad det än var, verkade det inte bita på detta gigantiska monster av mörker.

​Det var fint att han brydde sig, tänkte Mohrelda beskt, men insåg i samma stund att han säkerligen bara brydde sig för att han behövde henne. En alv som Nemurath hade inte råd att tänka på andra än sig själv. Nej, hon fick inte inbilla sig att han kände något för henne, enbart för att han försökte förhindra hennes död.

​”Jag är inte rädd för dig!” Mohrelda lutade sig framåt, redo att ta emot vad än draken hade i åtanke för henne. ”Elda mig, om du måste. Jag tänker inte flytta mig!”

​Precis innan elden skulle lämna strupen, verkade draken hejda sig. Den stannade tvärt. Huvudet rörde sig från sida till sida och munnen fräste. Små pustar av eld och rök smet ut från mungiporna. Ur näsborrarna strömmade mängder av ånga. Den sa ingenting, bevärdigade henne inte ens med ett svar, men gav upp en knappt märkbar nickning. Sedan slog den otåligt med den långa, svarta svansen, vilket fick nedre delen av trappan att rasa in med ett brak.

​Mohrelda hade inte tid att tänka. Hon valde att lita på det hon trodde var en nickning och slog handflatan mot stenplattan. Kedjorna gick itu. Med ett skrammel föll den nedre delen till golvet, medan bojan runt foten satt kvar. Gnistorna som följde var avgörande. Det var som om hela Drakvalvet höll andan. Sedan brakade allting loss på samma gång.

​Nemurath sprang mot Mohrelda, och Mohrelda sprang mot draken. Den var fri och kunde lyfta när som helst. De majestätiska vingarna bredde ut sig i sin fulla prakt och fick golvet att bäddas in i svärta. Klor rev mot golvet och fick mängder av damm och smuts att välla upp i stora, mörka moln. Muskler sträcktes ut. Den var redo.

​Mohrelda hade inte tid att tänka på några detaljer, som hur hon skulle komma upp på draken och om den verkligen godkände att hon gjorde ett försök. Det enda hon hade i huvudet var att hon behövde skynda. Snabbare, snabbare. Fotsulorna trummade mot det ojämna stengolvet. Ibland slog hon naglarna i sten och bråte, men hon stannade aldrig.

​Draken lyfte på de främre benen och sträckte halsen mot taket. Vingarna arbetade upp fart. Mohrelda sicksackade in under jättens mage för att undkomma Nemurath. Han fick inte hålla kvar henne nu. När som helst kunde han spotta ur sig en besvärjelse som fick henne att växa fast i golvet eller – ännu värre – slungas tillbaka till honom. Hon visste inte vad han kunde åstadkomma, men var inte beredd att ta reda på det.

Baksidetext;

​Mörker. Begär. Fångenskap. Och en kraft som vägrar förbli kedjad.

​Mohrelda är fånge i A'askaralls fängelsehålor – och tiden håller på att rinna ut. Om hon inte återvänder till den levande skogen Eytherthlarn kommer hennes kropp att förtvina och dö. Men mannen som håller henne inspärrad tänker inte släppa henne.

​Nemurath Medowa, stjärnalvernas skoningslösa härskare, vet nu vem hon är. Och vad hon kan vara. För honom är Mohrelda inte bara en fiende, utan nyckeln till krig ... eller fred. Och han är villig att göra vad som helst för att hålla henne i sin ägo.

​Men hatet mellan dem är inte det enda som växer. Trots lögner, svek och fångenskap dras de obevekligt till varandra, i ett spel där varje beröring är lika farlig som ett svärdshugg.

​När Mohreldas krafter börjar vakna hotar de att slita sönder allt. Henne själv, honom och hela Sarador. Frågan är inte längre vem hon är. Utan vad hon kommer att bli.

​Dödsbringaren är den femte boken i den hyllade Alvblodstrilogin. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ett lyckligt slut

"Ett lyckligt slut" av Anne Louise Morseth utgiven av Lovereads förlag. Omslagsdesign Lotta Mellgren. Bokrecension; Finns det några lyckliga slut på riktigt? Det är frågan som står i centrum i Ett lyckligt slut. Karo är författare och skriver ungdomsromaner, och hon älskar berättelser som slutar lyckligt. På en bokmässa träffar hon Love, en manlig författare som skriver på ett helt annat sätt – nämligen utan lyckliga slut. Kärleken är bara en illusion, menar Love. På samma bokmässa träffar Karo dessutom sitt ex, som berättar att han ska gifta sig. Det får henne att dricka lite för mycket, sjunga karaoke och dessutom utmana Love att skriva en bok som faktiskt slutar lyckligt. Det är en utmaning som Loves förläggare genast nappar på, och plötsligt är det meningen att Karo och Love ska skriva en romantisk bestseller tillsammans. Arbetet med boken går dock trögt och det är mest Karo som skriver. Men ju mer Karo och Love träffas, desto mer börjar det slå gnistor mellan dem. När Love bjuder med Karo till Frankrike, där han ska delta på en mässa, är tanken att de samtidigt ska få tid att skriva. Men vilka är egentligen kvinnan och barnet som Karo plötsligt får syn på tillsammans med Love?Plötsligt känns teorin om lyckliga slut väldigt långt borta…

❤️ Mina tankar

Åh, jag älskade verkligen varenda sida av den här boken! Ett lyckligt slut är första delen i en romance-serie som utspelar sig i förlagsvärlden, och jag tyckte att det var otroligt roligt och spännande att få läsa om författarlivet och allt som hör bokvärlden till. Den här boken är inte bara vackert förpackad – själva berättelsen är varm, charmig, romantisk och väldigt mysig. Jag fastnade redan från första sidan och hade svårt att lägga ifrån mig boken. Jag tycker mycket om både Karo och Love och kände sympati för dem båda. De är karaktärer med både styrkor och svagheter, vilket gjorde att de kändes levande och trovärdiga. Berättelsen bjuder på en fin blandning av humor, romantik och allvar. Den handlar också om varför människor ibland gör de val de gör, även när dessa val kan vara svåra att förstå för andra. Det finns även heta scener i boken, men de är fint och smakfullt beskrivna och passar bra in i berättelsen. Person- och miljöbeskrivningarna är välgjorda, språket är fint och lättläst och hela berättelsen känns genomarbetad och trovärdig. Det händer dessutom mycket genom hela boken, vilket gör att kapitlen flyger förbi. Och slutet… ❤️ Jag älskar verkligen slutet! Det var både fint och oväntat och gav berättelsen precis den känsla jag hoppades på. Som helhet tycker jag att Ett lyckligt slut är en riktigt fin och imponerande debutroman av den norska författaren Anne Louise Morseth. Det här är en bok jag absolut tycker att ni ska läsa om ni gillar romance, författarvärlden, humor, känslor och berättelser som får hjärtat att slå lite extra.En riktig liten pärla! 💕Betyg: ❤️❤️❤️❤️❤️/5

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 6

Några dagar senare är jag inte lika säker på att jag ska tacka nej till Borregaards erbjudande. En av anledningarna är att mitt förlag har bestämt sig för att inte fortsätta med serien om Sockervaddstjejerna. Försäljningsboosten som de fick direkt efter Göteborg har lagt sig. De behövde inte makulera restupplagan, men de vill ändå avsluta serien. ”Det finns inga pengar i ungdomsböcker”, som de så finkänsligt formulerade det. Det suger på flera sätt.

Det är inte bara det att mina trogna läsare kommer att bli besvikna, det är också det att jag är mer eller mindre pank. Jag måste ringa till mamma för att be att få låna till en del av nästa månadshyra, och jag vet att hon inte har särskilt mycket sparpengar. Jag hade räknat med att få förskott på tre nya böcker, och nu får jag ingenting. Och eftersom Marcus har sågat min roman har jag inga andra realistiska alternativ. Ändå tvekar jag.

”Det finns bara en sak att göra”, säger Helene och tar ett A4-ark ur skrivarens pappersfack. ”Vi får göra en lista.”

Den lågt stående höstsolen lyser in genom fönstret. Det är ovanligt lugnt i bokhandeln, så mellan de få kunderna som har tittat in har jag haft gott om tid att berätta om mitt dilemma. Hon drar ett lodrätt streck mitt på papperet och skriver FÖRDELAR på ena sidan och NACKDELAR på den andra. Som vanligt har hon ett pragmatiskt sätt att gripa sig an ett problem.

”Vi börjar med nackdelarna”, säger hon. ”Det är viktigt att ta det tråkiga först.”

Jag bockar av på fingrarna medan Helene skriver. Sedan tar vi ett steg tillbaka och betraktar listan.

NACKDELAR:

Love Sandström

Boken kommer inte att sälja och jag måste ge upp min författardröm

Förlaget vill ha ett första utkast före jul (Jag: ”Det är knappt tre månader dit. Det är omöjligt!”)

Love Sandström

”Jag tror inte att det är tillåtet att ha med samma nackdel två gånger”, säger Helene.

”Jo, om nackdelen är tillräckligt stor?”

Helene suckar. ”Okej. Och fördelarna, om du över huvud taget kan komma på några ...”

Jag lägger armarna i kors.

Helene himlar med ögonen och säger: ”Jag vet i alla fall några.”

FÖRDELAR:

Säkert uppdrag = säker inkomst

Love Sandström (Helene: ”Du kommer att få mer uppmärksamhet än du någonsin har fått för en bok!”)

Jag får jobba med Norges bästa redaktör (Helene: ”Jag har ingen aning om vem hon är, men om du säger det, så.”)

Jag har inga andra bokprojekt på gång

Love Sandström

Baksidetext;

Karo Lowe har alltid trott på lyckliga slut. Det var innan hon träffade Love Sandström.

I hela sitt liv har Karo varit en hopplös romantiker och nu skriver hon ungdomsböcker som alltid slutar lyckligt. Love, å andra sidan, är en litterär ikon som är känd för sina existentiella och djuplodande romaner.

Efter en karaokeskandal på Bokmässan i Göteborg blir Karo viral. Loves berömda förläggare får då den briljanta idén att para ihop Karo och Love för att tillsammans skriva en kärleksroman. Målet? Att kombinera deras världar för en garanterad internationell bästsäljare.

Men hur ska Karo kunna samarbeta med en man som tror att kärleken bara är en illusion? Och hur ska hon hantera den plötsliga gnista som uppstår mellan dem?

Ett lyckligt slut är Anne Louise Morseths bästsäljande debutroman och första delen i en romance-serie som utspelar sig i förlagsvärlden.

”Det hetaste inom norsk litteratur!

Ett lyckligt slut är en fängslande, smart

och charmig romance.”

VG

ISBN: 978-91-90030-26-4

Lovereads

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

🖤🩸 Dags att sätta tänderna i en ny vampyrserie! 🩸🖤

Det var alldeles för länge sedan jag försvann in i en riktigt mörk och spännande vampyrvärld, så nu är det äntligen dags. 📚🌙

Jag ska börja läsa Vampyrens märke, första delen i House of Night-serien av P.C. Cast & Kristin Cast, och bara omslaget gör mig så nyfiken. Vampyrer, mystik, mörka hemligheter och en helt ny värld att upptäcka det låter verkligen som något för mig. 🦇❤️

Det är något speciellt med att börja på en helt ny serie. Man vet ännu inte vilka karaktärer man kommer att älska, vilka man kommer att irritera sig på eller hur svårt det kommer bli att lägga ifrån sig nästa bok. 😍

Nu tänker jag krypa ner med boken och se om den lyckas bita sig fast ordentligt. 😉🩸📖

Har ni läst House of Night-serien? Vad tyckte ni om den? Och är ni också svaga för vampyrböcker? 🖤

Denna köpte jag på Book Outlet

Om ni handlar via min affiliate-länk får jag en liten bonus som sätter guldkant på tillvaron för vår familj utan att det kostar dig något extra. 

Kika här 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

🦇📚✨

📚✨ Äntligen lite ny boklycka här hemma! ✨📚

Som jag har väntat på Dödsbringaren av Lovisa Wistrand! ❤️ Ända sedan jag läste den första delen har jag längtat efter att få fortsätta berättelsen. Lovisa har verkligen blivit en av mina favoritförfattare, så förväntningarna är minst sagt höga. 😍📖

Sedan har vi Ljusbringaren, första delen i en serie, och bara omslaget gör mig så nyfiken. ✨ Det känns som att det kan bli ett riktigt spännande fantasyäventyr och jag hoppas verkligen att den är precis lika bra som den ser ut.

Och Tänk på döden av Jessica Lincke… vilken titel! 🖤 Den verkar både mörk, annorlunda och riktigt spännande, så den ser jag också fram emot att sätta tänderna i.

Jag är så otroligt tacksam över att få möjligheten att läsa och recensera dessa tre böcker från Whip Media förlag. ❤️ Det är verkligen en speciell känsla varje gång bokposten kommer och man får hålla en helt ny berättelse i händerna.

Nu återstår bara den svåra frågan… vilken ska jag börja med? 😍📚

Har ni läst någon av dem? Eller vilken hade ni valt först? 💕

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Runorna skriver vårt öde

"Runorna skriver vårt öde" av Christina Courtenay. Utgiven av Pia & Co Förlag. Omslag: Emma Graves. Bokrecension; I den här boken får vi följa Linnéa Berger, som är expert på vikingatida språk. Hon deltar i en arkeologisk utgrävning och en dag hittar hon, med hjälp av en metalldetektor, en vacker silverbrosch. Plötsligt blir Linnéa yr i huvudet och allt blir svart. Utan att förstå hur det har gått till vaknar hon upp på en främmande plats. Hon känner inte igen sig och ser inga tecken på att hon fortfarande befinner sig vid utgrävningen. I stället möter hon några män som talar ett språk hon vagt känner igen. De är arga och anklagar henne för att ha stulit den vackra silverbroschen som hon håller i handen. Männen är klädda som vikingar och Linnéa tror först att de deltar i ett rollspel – ett rollspel som de verkar ta på väldigt stort allvar. Men ganska snart inser hon att det otänkbara har hänt. Hon har på något sätt förflyttats tillbaka till vikingatiden. Och vad värre är – deras ledare Hrafn tänker ta med henne till Miklagård för att sälja henne. Hrafn tar med henne på en lång färd fylld av faror över hav och land. Linnéa måste hitta ett sätt att ta sig tillbaka till nutiden innan de når Miklagård. Kommer hon att hitta hem innan det är för sent? Och vad händer med de känslor som snabbt växer fram mellan henne och Hrafn?

Varning för sträckläsning! Om du, precis som jag, tycker om böcker om tidsresor, vikingar och kärlek, då är det här boken för dig. Den innehåller allt det – och lite till. Jag älskade den här boken redan från första sidan. När jag väl började läsa kunde jag inte lägga den ifrån mig. Den fick följa med överallt, för jag bara måste läsa ett kapitel till. Boken innehåller flera riktigt spännande partier som gjorde det svårt att sluta läsa. Jag har inte läst något av Christina Courtenay tidigare, och detta är den andra delen i Runorna-serien. Böckerna kan dock läsas fristående. Nu känner jag att jag bara måste läsa den första delen också för att se om den är lika bra och spännande. Jag uppskattade de levande miljöbeskrivningarna och alla små detaljer om vikingatiden som verkligen förhöjde läsupplevelsen. Jag känner stor sympati för de båda huvudpersonerna. Dessutom finns det flera andra karaktärer som jag gärna skulle vilja läsa mer om, t.ex. Hrafns båda bröder och Linnéas vän Eija. Jag tycker att boken skulle göra sig fantastiskt bra som film. Jag läser mer än gärna en fortsättning på historien, eller något annat av författaren. Jag har definitivt fått en ny favoritförfattare. Som vanligt har Emma Graves skapat ett vackert och tilltalande bokomslag. Den här boken gillade jag verkligen, så den hamnar bland mina favoriter och får en särskild plats på bloggen. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel fyra

”Du kan göra lite nytta medan vi väntar på avfärd.” Hrafn tog med Linnea till ett litet hus där en grupp kvinnor satt och sorterade och kardade ull, spann tråd och rullade upp den till garnnystan, medan två andra vävde tyg på en stående vävstol som stod lutad mot väggen. Han vände sig till den äldsta av dem. ”Estrid? Kan du se efter min träl, är du snäll? Du får inte släppa henne ur sikte.”

”Javisst, som du vill.”

Estrid var hans moster, till åren kommen, men han litade på henne när det gällde att hålla uppsikt över fången. Till skillnad från de flesta andra här var hon lojal mot honom och hans två yngre bröder, snarare än mot deras äldre halvbror Ture, som härskade över egendomen. Men hon var alltid noga med att vara respektfull mot Ture. Hrafns mor hade dött när hon födde hans yngste bror Geir, och Estrid som var barnlös hade tagit hand om pojkarna som om de vore hennes egna. För det hade hon fått stå ut med Hrafns far Eskils oönskade närmanden, men den enda gång han frågat henne om det hade hon sagt att det var ett pris hon gärna betalade.

Han stod i skuld till henne för det.

”Jag kunde inte låta er tre växa upp med bara honom”, hade hon sagt, som om det förklarade allt. Och det gjorde det kanske också, för deras far hade varit en svår man.

Tyvärr hade hon inte haft något inflytande över Tures uppfostran, vilket förklarade varför han blivit en avbild av sin far – girig, makthungrig och grym. Allt det som Estrid lärt sina systersöner att inte bli.

Nu nickade Hrafn ett tyst tack till henne och gick därifrån utan att låtsas om den blick Linnea gav honom. Förbryllad skakade han på huvudet. Vad var det för fel på henne? Hade hon ingen som helst självbevarelsedrift? Hon borde visa honom respekt och vänlighet, vinna hans välvilja, så att han skulle behandla henne väl, men hon verkade inte ha förstått det alls. Han hade aldrig ägt en träl tidigare – han brukade inte syssla med sådant som handelsvara – men han var säker på att de inte brukade bete sig så här. Tures gjorde det då sannerligen inte. Han skakade på huvudet och vinkade till sig sina två bröder, Rurik och Geir, som stod och dröjde i närheten. De följde honom in i skogen utan ett ord.

Rurik hade nyligen återvänt från en längre vistelse i Birka där han lärt sig silversmide och konsten att tillverka smycken. Han var tre år yngre än Hrafn men ungefär lika stor och folk brukade ofta påpeka hur lika de var, även om Ruriks hår var mer gyllene och lätt vågigt. De liknade varandra i mycket annat också. Båda var praktiska, skickliga och målmedvetna, men Rurik var mer sorglös och tog inte livet lika allvarligt som Hrafn gjorde. Kanske för att han aldrig burit det ansvar som kommer med att vara den äldste.

Geir var bara arton, men redan på väg att gå om sina bröder både i storlek och längd. Han hade alltid varit en allvarsam pojke som trivdes utomhus och ville jobba med händerna. Han var en skicklig snickare och kunde skapa nästan vad som helst i trä och visste precis vilket träslag som lämpade sig bäst för varje sak. Han tyckte också om att jaga, även om han helst gav sig ut ensam i skogen. Hrafn blev orolig när Geir försvann flera dagar i sträck, men hans farhågor hade hittills visat sig obefogade och brodern kom vanligtvis tillbaka med en imponerande samling skinn. Han hade till och med fällt två björnar och bar nu stolt en björnklo i ett läderband kring halsen. Kanske överfördes något av djurets styrka till honom, för han växte fortfarande och hade blivit fylligare på sistone.

Hrafn stannade i en glänta en bit från bosättningen där de fick vara i fred från nyfikna öron och ögon, och vände sig mot bröderna.

Baksidetext;

ÅTSKILDA AV TIDEN. SAMMANFÖRDA AV ÖDET.

Linnea Berger är expert på vikingatida språk, och tillbringar sommaren på en arkeologisk utgrävning. En dag ser hon något som glimmar till i jorden, och gräver upp en vacker brosch. När hon borstar av den och läser inskriptionen svimmar hon, och vaknar upp omgiven av män i vikingakläder. De måste vara någon slags rollspelare, som verkar ta leken på väldigt stort allvar …?

Snart inser Linnea att det otänkbara faktiskt är sant: hon har färdats tillbaka i tiden till åttahundratalet, och är nu fånge hos vikingakrigaren Hrafn. Han tar henne till sin träl, och snart befinner sig Linnea på ett skepp på väg mot Miklagård, där Hrafn ska sälja henne vidare.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

✨ I natt hände något ovanligt... ✨

Ni som följt mig ett tag vet att jag länge har kämpat med sömnen. Trots sömntabletter vaknar jag nästan alltid mitt i natten, ofta vid 2–3-tiden, och har svårt att somna om.

I går kväll testade jag SleepCare från CareMe. Jag tog två kapslar innan jag lade mig, och till min stora förvåning sov jag hela natten. När jag vaknade på morgonen kände jag mig dessutom pigg och utvilad.

Självklart går det inte att dra några stora slutsatser efter bara en natt, men det känns verkligen lovande och jag ser fram emot att fortsätta testa.

🌿 SleepCare innehåller bland annat: 💛 Saffran, som kan bidra till känslomässig balans och en positiv sinnesstämning. 🌿 Grönmynta och grönt te för avslappning. 🌿 Hjärtstilla för inre lugn.

Det jag också tycker om är att produkten innehåller naturliga ingredienser och inte är beroendeframkallande.

Om du, precis som jag, kämpar med sömnen kan det här kanske vara värt att prova. 💚

✨ Handlar du via min länk får jag en liten bonus, utan extra kostnad för dig, som sätter guldkant på tillvaron för vår familj. Tack för att du stöttar mig och det jag gör.

SleepCare 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Gröna fingrar

"Gröna fingrar" av Frida Gråsjö utgiven av Bokfabriken. Omslag Sofia Scheutz. Bokrecension; ​Detta är den fjärde och fristående delen i den charmiga pusseldeckarserien som utspelar sig kring den fiktiva 17:e slussen vid Södra Strandviken i Dalsland. Den här gången har orten ställt till med en färgsprakande skördefest. Odlingsentusiaster från när och fjärran samlas för att tävla om vem som har den stiligaste dahlian eller den rakaste sparrisen, och tre externa domare har bjudits in för att avgöra det hela. Men folkfesten hinner knappt börja innan stämningen surnar till. Bråk utbryter mellan deltagare och domare, och rykten om både mutor och korruption börjar sprida sig i leden. Snart tar festen en mörk vändning när huvudkaraktären Hanna hittar en av domarna mördad, brutalt överkörd av en skördetröska. Detta blir det femte mordet i ordningen vid den olycksdrabbade slussen. Nu har kanalbolaget fått nog; morden förstör affärerna och de hotar med att stänga ner slussen för gott och dra om vägen. Det får bara inte hända! För att rädda slussens framtid startar Hanna en egen privatutredning tillsammans med sin morfar Oskar. Listan över misstänkta är lång, men i takt med att de avskriver namn efter namn börjar tiden rinna ut. Kommer Hanna att hinna avslöja mördaren innan slussen stängs för alltid?

​Vad passar väl bättre i sommarvärmen än att slå sig ner på en sval plats och koppla av med en riktigt spännande pusseldeckare? För mig som själv älskar blommor och odling passade den här boken som handen i handsken. Det är ett sant nöje att återigen få träffa den före detta advokaten Hanna Sand numera brevbärare, samt hennes härliga morfar och alla de andra välbekanta karaktärerna, kryddat med ett gäng färgstarka nykomlingar. Frida Gråsjö har ett fantastiskt driv i sitt berättande och lyckas ännu en gång fånga mig redan från första sidan. Trots de otäcka morden är miljön så där underbart gemytlig; det är en plats där människor i grunden bryr sig om varandra. Gråsjö är en av mina absoluta favoritförfattare och hon är en mästare på att lägga ut villospår så att man aldrig kan lista ut mördaren i förväg. Har du inte upptäckt hennes mysdeckare än är det hög tid att börja nu! Jag har läst de flesta av hennes böcker och de får alltid högsta betyg av mig. Denna pärla är inget undantag. Betyg: 🩷🩷🩷🩷🩷/5

​Läs gärna fler recensioner av Frida Gråsjös böcker här på bloggen!

Mitt favoritställe ur boken;

​Kapitel 13

​ATT HITTA EN ficklampa visade sig inte vara den enklaste uppgiften, men till slut hade Oskar hittat en liten, rosaglittrig ficklampa i en av kökslådorna. Hanna misstänkte att den kommit som gratispremie med någon tidning, ingen vettig människa skulle köpt en sådan själv. Men huvudsaken var att den funkade. Den flimrade till, men lyste sedan med ett stadigt ljus.

​”Är inte ficklampa en sådan där sak man ska ha hemma om krisen kommer? Tillsammans med kontanter och annat tjafs”, frågade Hanna när de lämnade slussvaktarstugan och rundade hörnet. Än så länge var marken upplyst från lamporna omkring stugan, men längre bort fanns endast enstaka gatlampor längs med grusvägen.

​”Absolut, och vi har ju en”, svarade Oskar och viftade med den rosa ficklampan som just då flimrade till.

​”Vi får nog köpa en lite större”, konstaterade Hanna och tog fram sin mobil. Ljuset den erbjöd var inte heller särskilt starkt, men med gemensamma krafter tog de sig in bland maskinerna. Istället för att hoppa över harven och riskera att Oskar snubblade gick de runt, och in mellan en såmaskin och vad Hanna trodde var en helt vanlig traktor. Inne bland jordbruksmaskinerna syntes inte mycket av himlen, något som gjorde mörkret än mer kompakt. Hanna riktade mobilens ljus mot marken, och Oskar gjorde detsamma med ficklampan. Han fick inte bryta benet på nytt, det skulle hans gamla kropp kanske inte klara.

​En ljusglimt i ögonvrån gjorde att Hanna lyfte huvudet. Först trodde hon att hennes eller Oskars ljus reflekterats i någon av maskinerna, men när det blänkte till på nytt höll hon ut handen och stoppade Oskar. Ljuset hon sett flimrade till igen, denna gång i närheten av den stora skördetröskan där mordet skett.

​”Vi är inte ensamma”, andades hon i Oskars öra och stängde av mobilens ficklampa. Oskar spanade upp mot himlen, och först blev Hanna orolig att han trodde att hon menat att det inte var ensamma i universum, men han lät henne förstå att han också sett ljuset. Hon gestikulerade att han skulle släcka ficklampan. Vem kunde det vara som smög runt bland maskinerna sent på kvällen? Med tanke på alla förändringar som krävdes var Sune och Lena garanterat upptagna med att planera morgondagen, och Birgit hade säkert gått och lagt sig. Hanna visste att deras nya granne hade tidiga kvällsvanor. Det kunde så klart vara skördetröskans ägare, men då borde han göra lite mer väsen av sig än den person som tycktes smyga fram mot mordplatsen med endast en liten ficklampa som ljuskälla.

​”Ska vi gå närmare?” väste Oskar.

​”Stanna här”, viskade Hanna tillbaka. ”Det är för mörkt för att du ska se var du går.” Det var för ojämnt underlag för att Oskar skulle kunna ta sig fram säkert, men Hanna hade god erfarenhet av att smyga runt i skuggor. Tillräckligt bra i alla fall, hoppades hon, och lämnade Oskar bakom sig. Sakta smög hon framåt, närmare skördetröskan.

​Ljusskenet som tidigare bara skymtats mellan maskinerna lyste nu klarare och Hanna kunde se hur det rörde sig fram och tillbaka på marken. Hon pausade och försökte orientera sig. Om hon uppfattade saken rätt borde ljuskällan befinna sig precis där Morgans kropp hängt pressad mellan containern och skördetröskan, Hannas hjärta slog snabbare. Vem var det som stod en bit bort från henne bland maskinerna? Och vad gjorde hen där?

Baksidetext;

VID 17:E SLUSSEN vid Dalslands kanal hålls Södra Strandvikens skördefest. Marknadsstånden svämmar över, Årets Plöjboj ska koras och de tävlande visar upp allt från sina ståtligaste dahlior till sina mest imponerande zucchinis.

Men knappt har festligheterna inletts förrän Hanna Sand gör en makaber upptäckt: en av domarna har klämts till döds mellan en skördetröska och en container. Samma domare har tidigare under dagen anklagats för att ta emot mutor och favorisera kvinnliga tävlande.

Sommarens femte dödsfall får kanalbolaget att dra öronen åt sig. Hur många skandaler tål egentligen Dalslands kanal innan turisterna försvinner? Om inte Hanna och hennes morfar Oskar, slussvaktaren vid den 17:e slussen, lyckas lösa mordet innan skördefesten är över hotar en drastisk åtgärd: kanalen dras om och Södra Strandviken mister sin sluss!

Det är dags att vässa sekatören och följa de jordiga spåren, ännu en mördare går lös i Södra Strandviken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hanna i Provence

"Hanna I Provence" av Kristina Ahlström utgiven av Romanus och Selling bokomslag; Nils Olsson. Bokrecension; Vi får återigen göra bekantskap med Hanna och hennes familj. Vi får även lära känna både nya fyrfota tillika mänskliga vänner i Hannas liv. Hanna har nyligen tagit över ett B&B i Provence i Frankrike. Hon ska snart ha premiär för sina nya gäster, och det är mycket att stå i. Hanna tänker mycket på Yacoub, läkaren hon en gång älskat och fortfarande älskar. Den gången rann deras förhållande ut i sanden. En dag står Yacoub återigen framför henne här på Villa Mistral, nu med en hundvalp i famnen. En gåva som han ger till Hanna. Yacoub kan vara hos Hannas en tid, och det gör Hanna lycklig. Men så måste han återvända till sitt viktiga arbete i Stockholm. Hanna funderar på om deras distansförhållande kommer att hålla i längden. Att Yacoubs mamma blir sjuk och dör, mitt i allt, gör inte saken bättre. Hanna har mycket att tänka på, såsom hur hon ska få allt att gå ihop, att personal ska finnas när den behövs tillika hur hon ska få ekonomin att gå ihop. Dock går allt över förväntan trots en del personliga problem och sjukdomar. En dag tycker hon sig se Yacoub i Nice men hon måste ha sett fel. Han är ju i Stockholm. Julen närmar sig efter en lyckad säsong, och Hanna har flera överraskningar som väntar. Läs och se vilka!

Alla böcker jag läst i serien om Hanna har blivit bokfavoriter hos mig, och Hanna i Provence är inget undantag. Detta är den fjärde delen i serien. Jag bara älskade den här boken så mycket! Jag älskar att Hanna gång på gång lyckas med sina planer, trots alla bekymmer som drabbar henne och hennes familj på olika sätt. Återigen skulle jag vilja vara på plats där Hanna är! Få se och uppleva allt det vackra och mysiga. Författaren lyckas återigen med sina målande miljöbeskrivningar, så man önskar att man vore på plats, numera i det vackra Provence i Frankrike. Hon beskriver dofter och smaker, så att det vattnas i munnen. Jag älskar alla karaktärer, både tvåbenta och fyrbenta. Ett stort plus är att författaren delar med sig av Hannas recept i slutet på boken. Recept som jag skulle vilja testa vid tillfälle. Som jag skrev förut - "Hanna i Provence" blir ytterligare en bokfavorit, så har ni inte läst denna bokserie, så är det dags nu tycker jag. Alla böckerna om Hanna är så mysiga och läsvärda. Dessutom är böckernas omslag så fina och tilltalande. Jag hoppas på fler böcker om Hanna och hennes familj. Denna bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

​KAPITEL 6

​"På Karolinska?" Hanna tittar på Yacoub, som ser bekymrad ut när han hör namnet på sin arbetsplats.

"Ja, Anna fick ont och började blöda när vi närmade oss Arlanda, en ambulans väntade på oss när vi landade. Nu sitter jag i väntrummet medan de undersöker henne."

"Och Addie, är hon med dig?"

"Nej, hon följde med farmor och farfar hem."

"Hur mår du?"

"Det är okej, men det var en jäkligt jobbig resa, nu vill jag bara att Anna och barnet ska må bra. Men jag kan inte prata så länge nu, jag ville bara höra av mig."

"Jag förstår, ring igen så fort du vet något."

"Det ska jag göra."

Hanna tittar på Yacoub, hon vill att läkaren i honom ska lova att allt blir bra, att han ska säga något som tar bort trycket över hennes bröst.

"Vad sa Carl?"

"Inte så mycket, bara att de undersöker Anna, hon började blöda på planet."

"Aj då", säger Yacoub och skakar på huvudet, "då sätter de nog ett akut cerklage om det är möjligt." Hanna känner hur hon fryser.

​"Vad menar du med om det är möjligt?"

"Om livmodern börjat öppna sig kan det vara svårt." Hon tittar på Yacoub, väntar på en lösning, något som ger ett hopp. "En spontan abort är inte ovanligt i sådana här fall", han kramar hennes hand. "Jag är ledsen, Hanna, men vi får hålla tummarna för att det finns en möjlighet att stärka upp Annas livmoder. Men försök äta lite nu, maten är fortfarande ljummen."

"Jag kan inte", viskar Hanna. Plötsligt börjar hon darra, mörka minnen väller in och skjuter skoningslöst oron för Anna åt sidan, den där fruktansvärda natten för tjugofyra år sedan blir plötsligt levande för henne igen.

Yacoub slutar äta, reser sig och flyttar sin stol. Lägger en arm om Hannas rygg.

"Det blir bra, älskling. Jag känner mina kollegor på Karolinska. De är skickliga läkare, de tar hand om Anna."

Han kramar om henne, men släpper genast och backar en aning.

"Men du skakar. Hur mår du?"

"Jag förlorade ett barn", viskar hon, orden rinner ur henne, en djupt liggande fördämning brister och hon berättar medan tårarna rinner.

Baksidetext;

EFTER SVEK OCH FÖRLUSTER har Hanna lämnat Sverige bakom sig för att öppna ett bed & breakfast i Provence. Hon vill bygga ett nytt liv i solen bland vinrankor, blommande lavendel, franska bakverk och färgstarka grannar. Men hur ska hon klara alla utmaningar som det innebär att driva eget i ett främmande land? Förutom att hantera gästerna och det nya livet i Frankrike måste hon navigera sina relationer till familjen därhemma och de kriser som ständigt tycks uppstå.

Mitt i alltihop dyker Yacoub, läkaren från hennes förflutna, upp med en valp i famnen. Har de en framtid tillsammans eller drar de åt alltför olika håll? Kärleken ställs på hårda prov och längtan och osäkerhet blandas med arbetet med att förverkliga drömmen om Villa Mistral.

Hanna i Provence är en varm och livsbejakande berättelse om att våga börja om och söka glädje och kärlek mitt i livet. Fjärde boken om Hanna Dahlman är härlig feelgood, självklart med inspirerande recept.

"... en perfekt gräddad historia med ett oväntat slut. Ladda med fika och slå dig ner i favoritfåtöljen."

LÄNSTIDNINGEN SÖDERTÄLJE OM JULSTÖK I HANNAS KAFFESTUGA

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💙 Läs min recension av "Hannas Sweet deli"        här

💙 Läs min recension av "Hannas kaffestuga"     här

💙 Läs min recension av "Julstök i Hannas kaffestuga"   här

I ödets skugga

"I ödets skugga" av Anita Hole utgiven av Whipmedia förlag. Omslag Anders Nyman. Bokrecension; I den här boken får vi följa två kvinnor från två olika sekler. Dessa kvinnor har liknande öden. Undersköterskan Therese drömmer om att bli författare. Av hennes vårdtagare, Greta får hon några dagböcker som har tillhört en släkting till Greta. Therese finner Jeannies historia gripande och vill skriva en bok om hennes liv. Samtidigt träffar Therese Kaj under en utekväll. De inleder ett förhållande. Plötsligt bestämmer Kaj att de ska flytta ihop till en lägenhet som Therese egentligen inte har råd med. Thereses vänninna Anna tycker att det är något som inte riktigt stämmer med Kaj. Therese väljer att inte lyssna. De får de två väninnorna att med tiden att glida ifrån varandra. När Jeannies pappa dör, så tar hans bror över förmyndarskapet över Jeannie och hennes två syskon. Jeannies farbror vill att hon ska gifta sig ståndsmässigt. För att göra det behöver hon lära sig att föra sig. Han bestämmer sig därför för att skicka henne till Stråviks slott för att bli sällskapsdam åt grevinnan. Jeannie tvingas således att lämna sina systrar och tryggheten på gården Gläntan. Under en bal på slottet blir Jeannie utsatt för ett övergrepp, som får konsekvenser. Då Jeannie lever i en tid där kvinnors röster inte får höras och där männen styr, måste hon därför leva med rädslan i att bli avslöjad. Medan Therese i nutid tog mod till sig och tog makten över sitt eget liv.

Detta är inte bara två olika historier från två olika sekler. Denna boken har även en djupare mening och ett budskap. Det är nämligen en berättelse om våld i nära relationer. Den handlar också om mod, och att våga stå upp för sig själv. Förr i tiden förväntades kvinnor som blev utsatta för våld eller övergrepp tiga om sina upplevelser. Fick mannens övergrepp på kvinnan konsekvenser, lämnades hon bort och tvingades att leva ett liv i skam. Ingen lyssnade på kvinnans berättelse. Männen styrde och hade makt över kvinnorna. Numera är livet lättare för kvinnor, även om det är svårt ännu idag att ta mod till sig, att lämna ett förhållande där kvinnan lever ett liv i våld och förtryck. Jag tyckte att den här berättelsen var gripande och jag fällde tårar över Jeannies historia. Detta är författarens debutroman, och jag tycker om både hennes språkbruk och miljö -tillika personbeskrivningar. Jag fann sympati för de båda huvudkaraktärerna. Författaren lyckas knyta ihop de båda kvinnornas berättelser på ett bra sätt. Trots det lite tunga ämnet har boken ett bra driv och berättelsen kändes trovärdig. Jag tyckte om hur det blev på slutet. Jag läser gärna mer av författaren. Boken är väl läsvärd! Jag tyckte även om bokens omslag, som speglar de två kvinnorna och deras berättelse. Denna tankeväckande bok får 💘💘💘💘💘/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

​T H E R E S E

​Hon var kall ända in i märgen och det bet rejält i kinderna när hon cyklade hem. Väl hemma ställde hon sig i duschen. Efter att ha återfått värmen i kroppen kröp hon upp i soffan med en rykande varm kopp te och lät blicken svepa över rummet. Den blågrå köksön började hon tycka om. Men Malmsten? Design i all ära. Det var något som saknades, hon ville göra det mer hemtrevligt. Hon bestämde sig för att köpa flera mjuka kuddar och färgglada plädar. En mjuk värmande matta och dukar på bordet. Och ett par gröna växter skulle piffa upp inredningen.

​Hon tog fram mobilen och fick genast en tyngd över bröstet när hon tänkte på Anna. Hon hade inget att skämmas för? Visst var det ett hastigt beslut att flytta ihop med Kaj men det var så här hon ville ha det. Var hon rädd för vad Anna skulle tycka? Till slut tryckte hon på ringknappen.

​"Hur är läget?" försökte hon med lätt ton, fast rösten darrade.

​"Men hallå!" Annas röst sprudlade, lika varm och livlig som alltid. "Det var verkligen på tiden. Jag har sms:at men du har inte svarat."

​Therese lät tystnade vara.

​"Hallå, är du kvar?" ropade Anna från andra sidan luren. Therese svalde. "Ja, jag vet ... jag fattar inte var tiden har tagit vägen. Hur har ni det i Bagaregården?"

​"Kanon! Du måste komma hit. Thomas ropar ... han hälsar."

​Therese pressade fram ett leende som Anna ändå inte kunde se.

​"Hälsa tillbaka. Jag kommer gärna." Hon tog en klunk av det heta teet för att vinna tid. Tungan brände till. "Du ... jag har något att berätta."

​"Va? Kör på. Jag är nyfiken ..."

​Therese knep ihop ögonen, letade efter orden. Hur skulle hon lägga fram det här? Hjärtat slog hårt, nästan att hon hörde hjärtslagen i öronen. Till slut pressade hon fram, nästan viskande. "Jag och Kaj har flyttat till Eriksberg."

​Det blev helt tyst i luren.

​"Flyttat?" Annas röst var annorlunda.

​Sedan fick Therese hålla mobilen på armlängds avstånd när Anna röst gick upp i falsett. "Men när hände det här? Nu förstår jag ingenting ... när då?"

​Ett hårt hugg i mellangärdet fick Therese att kippa efter luft. Hon visste att Anna väntade på svar, att varje sekund hon tvekade gjorde situationen värre. Hade hon svikit sin bästa kompis?

​"Ganska nyligen ... du vet, min etta blev för trång."

​"Men ... vänta lite. Vi sågs efter semestern. Då sa du inget."

​Therese knep ihop fingrarna runt tekoppen så hårt att det gjorde ont. Det gick inte att ta miste, Anna var förvånad. Men att börja prata om banklånet och invigningsfesten ... nej. Hon kunde inte. Inte nu.

​Therese lyssnade och undslapp sig en suck. Det verkade som att Anna accepterade situationen.

​"Jaha, det låter som att vi båda haft fullt upp. Men var roligt att ni två ska bo ihop. Toppen! Men hur har du råd med det? Lägenheterna är svindyra där, i miljonklassen, det vet du säkert. Men Kaj kanske har pengar ..."

Baksidetext;

Två kvinnor. Två sekler.

Ett öde som förenar.

När undersköterskan Therese får ta del av sin vårdtagare Gretas gamla dagböcker öppnas en dörr till det förflutna – och till hennes eget inre. Sakta börjar hon se sitt liv med nya ögon.

Hennes författardröm väcks till liv när hon fördjupar sig i Jeannies öde. Jeannie lever med sina systrar på gården Gläntan på 1840-talet, men efter föräldrarnas död tvingas hon lämna hemmet och bli sällskapsdam åt grevinnan på Stråviks slott. En dramatisk händelse under grevinnans bal förändrar allt. I en tid då kvinnors röster tystades av normer och av männens maktspel lär sig Jeannie leva med rädslan för att bli avslöjad.

När Thereses egen relation till sambon Kaj blir alltmer krävande börjar Jeannies röst tala till henne genom tiderna. Jeannies öde blir en spegling – och en varning. För att rädda sig själv måste Therese göra det Jeannie aldrig kunde: bryta tystnaden.

I ödets skugga är en gripande roman om tystnadens makt, om kvinnors kamp mot det osagda – och om modet att ta makten över sitt eget liv.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina