Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stök i juletid

"Stök i juletid" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Julen står för dörren. Elin har infört en julkalender under december månad, för att på så sätt få nya och gamla kunder att besöka butiken. Men Elin och hennes anställda märker snart att något underligt är på gång. Några personer tycks handla på sig allt från dagens luckor själva, vilket resulterar att det inte räcker till alla, och dessutom börjar hon få negativa recensioner om butiken på nätet. Men vem ligger bakom allt? Hyresvärdens dotter hör av sig till Elin och vill ha hjälp med att fixa julklapparna till hennes föräldrar, då barnen är sjuka och de inte kan komma till jul som de tänkt. Dock ställer hon allt för höga krav på Elin som känner sig utnyttjad. Ja, när alla problemen hopar sig känner Elin allt mindre julglädje. Hur ska hon hinna lösa alla problem som dyker upp? Särbon Tom vill att de ska bli sambos och blir besviken när hon inte vill dela med sig av sina bekymmer. Men ändå är Tom den bästa som finns. Ja, Elin har mycket att fundera över och problem att lösa. Trots alla bekymmer finns det ändå fina stunder som när flickan som älskar att läsa kommer in och vill köpa fler böcker eller när Elin tar sig tid för att själv läsa en bok eller tar ett varmt bad. Kommunikationen mellan Elin och Tom brister, och Elin tänker att hon ska få fira jul i sin ensamhet. Ska Elin ändå lyckas återfå julglädjen?

Det är ändå något alldeles speciellt med julböcker. Den här boken är en helt underbar läsupplevelse. Jag älskar hur den här boken sprider äkta julkänsla. Man kan nästan känna doften av glögg och se snön som faller runt Elins lilla stuga. Detta är del fyra i serien om Elin som numera äger och driver Rosbergs bokhandel. Jag tycker så mycket om denna bokserien om Elin och hennes bokhandel. Jag har läst dem alla fyra. Denna delen är precis lika fin som de andra delarna i serien. Det är mysigt att följa arbetet på bokhandeln under årets mysigaste tid. Författaren beskriver tillvaron i bokhandeln så bra att man skulle vilja besöka den på riktigt. Vi får också göra oss bekanta både med gamla och nya karaktärer. Författaren beskriver sina karaktärer på ett så bra sätt att man kan tro att de finns på riktigt. Boken slutar så fint och man blir så lycklig. Poängen med den här boken är att man ska välja att ta emot hjälp om man behöver. Man behöver inte lösa allt själv. Ibland behöver man sina vänner. Det är inte heller fel att bryta kontakten med människor som gör en illa. Missa inte att läsa denna mysiga bokserie. Denna hjärtevärmande bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Självklart blev dagen inte lika bra som Elin hoppats. Allt gick inte fel, och det borde hon vara glad för. Michele satte upp konton för sociala medier och la upp bilder direkt. Det märks att hon har öga för sådant, det såg proffsigt ut. Det trillade in följare under dagen, mycket tack vare att Michele har kontakter som delade kontot vidare.

Men, första luckan i hennes, eller bokhandelns kalender, var en kalenderbok med tjugofyra kapitel. Den var fin och perfekt för alla förväntansfulla barn som längtar efter julen. Boken sålde slut, vilket borde glädja Elin, men det dök upp föräldrar, barn och förskolepedagoger som fick lämna butiken utan att de kom för.

Det förbryllar Elin att många kom direkt, hon märkte inte av någon anstormning, även om hon mestadels befann sig på kontoret.

– Michele, du har varit i butiken under förmiddagen. Säg du vilka som köpte dagens lucka? Jag menar, den sålde slut, var det kö?

Michele virar den långa stickade halsduken varv på varv och ser fundersamt på Elin.

– Nej, det var inte galet mycket folk. Något mer än vanligt, men inte så att det hopade sig. Och när böckerna såldes var det inte många i butiken. Jag stod i kassan när en äldre kvinna köpte fem samtidigt. Hon hade bråttom, så gick hon, det minns jag, och försvann med dem i famnen. Jag hann inte stoppa ner dem i en påse ens.

– Köpte hon fem? utropar Elin förvånat.

– Ja, jag kunde knappt hindra henne. Vi har inte satt någon begränsning.

– Nej, det har du rätt i. Du gjorde inget fel.

Michele tar på sig mössan.

– Jag tänkte att hon jobbar på en skola eller förskola. Eller att hon har flera barn. Det är en jättefin bok, förstår om den är bra som present.

Elin nickar och säger hej då. Doris kommer runt hörnet och tar på sig jackan. Dragkedjan krånglar och hon blir stående en stund, tyst svärande. Så ser hon upp på Elin.

Baksidetext;

STÖK I JULETID

Julen närmar sig, och i Rosbergs bokhandel har Elin full koll på alla förberedelser. Tills det plötsligt börjar gå fel. Någon verkar ha ett ont öga till bokhandeln och snart sätts en kedja av olyckliga händelser i rullning. Istället för att sprida julglädje tvingas Elin lösa problem, både sina egna och andras.

Samtidigt som butiken fylls av julens dofter och ljus, kämpar Elin med relationerna till sina nära och kära. Hon tvingas säga adjö till vissa och välkomna nya personer in i sitt liv. Kan hon hitta tillbaka till julkänslan innan det är för sent?

En julig feelgood-roman om vänskap, kärlek och att hitta sin plats i livet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Rosbergs bokhandel" här

Läs gärna min recension av "Allt som livet ger" här

Läs gärna min recension av "Ett ljus I mörkret" här

Jag fanns och kommer alltid att finnas

"Jag fanns och kommer alltid att finnas" av Susanne Gladh utgiven av Visto förlag, Grafisk form Mattias Norén. Bokrecension; Vi får följa Frida. Just denna kvällen ska hon på fest till en kompis som har en stuga på en kollinilott. Kvällen slutar inte så bra. När Frida beger sig hemåtvinglande på sin cyckel är det tidigt på morgonen. Plötsligt blir hon påkörd av en bil. Hon ser sig själv liggande på marken. Kvinnan som körde på henne har en framstående ställning som rektor på samma skola som Frida jobbar på. Kvinnan har varit på fest tillsammans med sin man. Eftersom kvinnan kör bil onyckter väljer hon att dölja sitt brott, genom att tvinga sin man Kjell att stycka henne och gräva ner henne i deras trädgård. Frida följer allt som händer. Nu vill Frida att hennes familj ska få reda på vad som egentligen hände henne. Men att vara ande och få folk att se och höra henne kräver träning samt någon i hennes närhet som är medial. Sakta och säkert kommer sanningen fram. Men Frida upptäcker även andra saker som händer runt sina vänner och släktingar. Vänner och släktingar är olyckliga och har bekymmer som Frida vill hjälpa dem med. Så trots att farmor kallar från ljuset väljer hon att stanna kvar i limbo för att hjälpa sina nära och kära. Kärleken till familjen och vännerna är stark och hon vill göra allt för att ställa allt till rätta.

Detta är en fin och annorlunda bok som beskriver hur det kan vara att vara död. Berättelsen känns trovärdig och författaren lyckas att få mig tro på varje ord. Jag tycker det är spännande att följa perspektivet från Fridas andes sida. Hur hon ser allting så klart. Hur påverkar det någon som döljer sitt brott? Författaren beskriver både hur det påverkar förövaren och offrets familj, och vad det får för konsekvenser på ett realistiskt sätt. Hur ska nu Frida lyckas lösa de problem hon har som ande? Ingen kan se ju se och höra henne. Hon känner sig frustrerad när hon inte kan hjälpa sina nära och kära. Vi får följa när hon senare lyckas att få saker att hända så att sanningen kommer fram, och familjen äntligen får reda på hur hon dött. Vi får också se hur Fridas liv hade sett ut om hon faktiskt hade överlevt den där kvällen. Ibland händer saker av en anledning. Jag gillar tanken på att andarna kan se oss och till och med hjälpa oss genom våra drömmar och genom mediala personer. Författaren beskriver tillvaron i limbo på ett fint och trovärdig sätt. Att man aldrig försvinner utan väntar på att få födas på nytt när man är redo. När man som bebis och litet barn fortfarande har kunskap om hur allt egentligen är och hur man så småningom glömmer livet i eftervärlden. Det är en fin bok om sorg, saknad och längtan efter att få träffa sina nära och kära igen. Denna fina och tänkvärda bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag var inte längre tjugo år utan snarare lika gammal som åldern på allting som någonsin har funnits och kommer att finnas. Ingenting var sig längre likt. När jag tittade tillbaka fann jag mig själv jorden och allt vad det innebär.

Jag ville skratta. Av hur allting var uppbyggt, hur livet fungerar. Jag hade fått svaren på alla mina frågor. Jag levde i något som man skulle kunna kalla för ett vakuum, ett tomrum, där allt och inget existerade samtidigt.

Jag visste nu att vi alla skulle ses igen på ett eller annat sätt, och det gav mig stor tröst. Kanske var det något som redan saknade mig, tänkte jag och tittade på mig själv som om jag kunde se mig själv.

Inte konstigt att jag hoppade till när jag faktiskt såg mig själv i spegeln, men jag såg inte ut som jag gjorde när jag levde. Jag var nu den jag verkligen är och mitt riktiga namn går inte att uttala med mänskliga bokstäver. Det är en känsla och ett ljud, det klingar i vackra toner.

Jag såg mig själv som hade hetat Frida Eriksson för bara några timmar sedan satt nu och tittade ut genom fönstret i en bil med två människor som hade ändrat hela min historia – eller jag hade gjort det själv också. Jag såg en vägskylt där det stod

”Surahammar tre kilometer” och i tystnad körde de vidare genom centrum för att sedan köra av den större vägen ut på landet där det var öppna fält med skog lite längre bort.

Bilen svängde åter in på en liten grusväg och passerade tre hus innan vi stannade vid ett rött tvåvåningshus med ett stort garage. Dom hoppade ut och hjälptes åt med att bära mig till baksidan av huset och där låg redan en stor jordhög.

Dom slängde min kropp i det utgrävda hålet och Karin sa med viskande låg röst: ”Gräv över så att ingen kan se och kom in sen.”

Kjell gjorde som hon sa men spanade hela tiden omkring sig, som om han sökte ögonkontakt med vem som helst. Erkännandet låg som ett flyktigt andetag i bröstkorgen. Hur skulle han någonsin klara av att leva med det här? När han kom in stod Karin i duschen och för en sekund tyckte jag mig höra att hon grät, men det var nog inte så.

Baksidetext;

Det här är berättelsen om hur jag dog.

Jag blev påkörd när jag cyklade hem genom natten, och sedan nedgrävd i en trädgård för att glömmas bort, gömmas för omvärlden. Den fjärde september blev min sista dag som Frida. Men det blev också den första dagen på mitt nya liv.

Farmor kallade på mig, och ville att jag skulle följa med henne in i ljuset. Men jag stannade i limbo. Jag var tvungen att se vad som skulle ske med min familj, mina kollegor och framför allt med Karin – kvinnan som körde ihjäl mig i mörkret. Skulle rättvisa någonsin skipas? Och vem ska jag bli efter döden?

Jag fanns och kommer alltid finnas är en filosofisk roman om att möta sig själv i en förlust, och om att en isolerad händelse kan ge stora ringar på vattnet. Kan något så tragiskt som en människas död länkas samman till spirande hopp och blomstrande kärlek?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren

"MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren" av Annica Dehlin, utgivan av Books on demand förlag, Illistrationer och omslagsdesign Annica Dehlin. Bokrecension; I den här otroligt roliga boken får vi lära känna Morttagg den Fördömda. Han är ett obehagligt och tråkigt monster med sex tentakler och skapad av sin mor i ett laboratorium. Han är en korsning av flera olika väsen, men inte speciellt otäck. Han får därför inte vara med de andra monstren.  Morttagg gör allt för att slippa sin narcissistiska mor och köper sig ett litet slott i Hallonskogen, som han tänker att hon definitivt inte ska tycka om att besöka. Morttagg har en förkärlek för jordgubbar och vill skapa en champinjon med jordgubbsmak i sitt nya laboratorium. Han anställer såväl vampyrer som är veganer och billiga i drift samt skelett. Mamman vill nu para ihop honom med ormkvinnan Syllessa, då hon vill ha barnbarn. Men det magra monstret vill bara skriva brev till Syllessa. Det ser han som ett perfekt förhållande och han slipper därför vara social. Men det tänker inte Syllessa gå med på. Snart har de ingått i en union och hon flyttar in på slottet. Byborna kontaktar Morttagg och behöver hjälp med att dräpa två drakar. Nu är Morttagg deras enda hopp. Kommer Morttagg ställa upp i sin egenskap av monster och kommer han i så fall att lyckas dräpa de eldsprutande varelserna? 

Detta är den första delen i serien om Morttagg den Fördömda. Denna kortroman är som en klassisk saga om ett ensamt monster, som inte får vara med de andra. Men så blir han tvingad att träffa någon från det motsatta könet och blir förälskad. Detta är också en av de roligaste böcker jag läst på länge. Jag har skrattat högt flera gånger under läsandets gång. Språket är underbart! Jag uppskattar hur författaren leker med orden och alla underfyndiga skämten och hur Morttagg lyckas vända ett nederlag till sin fördel. Jag gillar hur författaren beskriver miljön och de olika karaktärerna i boken på ett roligt sätt. Kommentarerna mellan karaktärerna är underbara och rappa. Boken är tyvärr i det kortaste laget, för jag hade absolut kunna läsa lite till. Vilken tur att jag har del två i serien också. Kapitlen är korta och boken är lättläst. Ibland behöver man läsa något lättsamt att läsa och då är denna boken perfekt. Denna boken är dessutom otroligt charmig. Jag kan rekommendera denna hjärtevärmande historia. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ett parfymerat brev

"Brev, ers nåd." Gunilla lade ett prydligt kuvert på skrivbordet framför honom och gick i väg.

Morttagg såg omedelbart att det inte var från hans mor, handstilen var en helt annan, överdrivet krusidullig och en svag doft av parfym steg från papperet. Det måste vara från henne, Syllessa, han kände igen parfymen.

Ormtjusaren var en illistig och obscent sexig kvinna, högfärdig och hänsynslös, men det var inte ovanligt bland deras folk. Den kurviga lockande kroppen var inte så vanlig visserligen, och orsakade mycket uppmärksamhet hon inte ville ha. I de hade hon faktiskt berättat.

Morttagg plockade upp kuvertet och sniffade på det. Parfymen var riktigt behaglig i den här koncentrationen.

Deras samtal över kakor och saft hade varit ett konstant avfyrande av förolämpningar, som förväntat. När han nämnt sina experiment hade han väntat sig hån av samma slag som moderns. Men Syllessa hade plutat med de där röda läpparna, smuttat på saften och sedan nickat eftertänksamt. "Jordgubbar är kanske inte något man vanligen ser bland vårt folk, men när du lyckas så kommer det nog bli populärt. Svamp är ju mer accepterat. Du har en bra idé, du kommer bli rik."

Efter det hade hon berättat om sina egna experiment rörande att korsa den mystiska garnväxten med höns för att skapa en växt med köttfrukter. En fascinerande idé.

Det var första gången han hade haft ett givande samtal om sina och någon annans experiment. En trevlig upplevelse.

När Morttagg stött på problem hade han tvekat ett par dagar innan han skrev ett brev till henne.

Han hade inte vågat hoppas på ett svar, men här låg det. Det var naturligtvis möjligt att det bara var en uppmaning om att inte skriva igen. En äcklig liten gnista av hopp om att det inte var den typen av svar han fått flammade darrande på ett fånigt sätt när han sprättade upp kuvertet och drog fram tre papper med text lika kurvig som sin författare. Efter de vanliga spydiga förolämpningarna hoppade Syllessa direkt till hans fråga. Hennes förslag var löjliga men de gav honom en idé om en ny infallsvinkel.

Den sista delen av brevet tog upp problem hon själv hade. Morttagg såg genast något hon föreföll ha missat och satte i gång med att författa ett svar.

En brevväxling verkade vara det perfekta förhållandet, givande diskussioner men han slapp vara social. Och det var skonsammare för luktsinnet.

Baksidetext;

Morttagg är ett monster, om än med ett ovanligt tråkigt utseende, något som har gjort honom ensam och utanför.

Efter att ha flyttat in i ett gulligt litet slott, långt från sitt hemland och sin narcissistiska mor, måste han hantera mycket mer än han hade planerat. Dumma hantlangare med en förkärlek för möbelpolish, de irriterande äventyrarna som ständigt bryter sig in och skyddsombudets udda idéer är bara början.

Som om det inte vore nog dyker hans mor upp och försöker para ihop honom med en ormkvinna. En absurd idé, naturligtvis.

När en närliggande by får besök av två eldiga odjur är Morttagg deras enda hopp. Kommer han att hjälpa dem? Han är trots allt ett monster, eller hur?

Morttagg den Fördömda, Ormtjusaren, är den första boken i serien om monstret Morttagg, och Annica Dehlins andra bok. Det är en historia fylld med monster, sarkasm, slapstick, fåniga skämt och tentakler. Åh, och glömt inte jordgubbarna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Sången från berget

"Sången från berget" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag, Omslagsdesign Caroline Hurtig. Bokrecension; Det är ett mysterium varför Korngruvan utanför Vetlanda ska stängas. Men diabetessjuka Jonna som gillar att utforska övergivna platser tillsammans med sin vän Emil tänker utforska gruvan innan den stängs. De har dock bara helgen på sig, för på måndag kommer de med grävskopor för att stänga gruvan för gott. Äventyret tänker hon sedan lägga ut på sitt Instagram konto. Hon tar därför med sig sin service hund Bonnie och lite senare ska hennes vän Emil, också ta sig till gruvan för att utforska den tillsammans med henne. Jonna ser fram emot att Emil ska komma, men hon kan inte låta bli att gå in i gruvan innan Emil anländer. Från den stunden är hon fast i gruvans grepp. För i gruvan ruvar något uråldrigt och fasansfullt. Det som börjar som ett spännande äventyr slutar som en obehaglig mardröm. Där en stank av förruttnelse, underliga melodier och krälande maskar följer henne. Vad är på riktigt och vad är en illusion? Den mysiga helgen hon har tänkt sig tillsammans med Emil blir snart ett minne blott. Nu börjar kampen för att överleva denna uråldriga ondska, men inte ens kärlek kan förhindra det som sker. Jonna måste nu till varje pris stoppa den varelse som bor i gruvan innan den tar sig ut. Men hur?

Wow, detta är en läsupplevelse ut över det vanliga. Det är första gången jag läser en bok av författaren. Men jag hoppas få möjlighet att läsa många fler. När jag fick boken i min hand tänkte jag att; - Oj, vilken vacker bok. Den ska bli mysig att läsa. Men trots det vackra yttre lurar sig något mörkt och hotfullt sig in bland sidorna och det är långt ifrån en vacker berättelse som rullar ut sig. I stället är boken fylld av krälande maskar och ond bråd död. För dem som tar sig in i gruvan kommer kanske inte ut levande. Boken är som sagt en riktigt spännande läsupplevelse om än lite obehaglig. Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan. Suveräna miljöbeskrivningar som gör att man nästan se och känna det som Jonna och Emil upplever. Jag kan varna för kalla kårar och rysningar medan ni läser. Även lite äckel känslor bjuder den här otroligt spännande boken på. Hur boken slutar? Ja, det slutet ser man inte komma. Efter att ha läst denna skräckfyllda berättelse vill jag bara läsa mer av Elina Kangas böcker. Det här obehagliga äventyret är briljant skrivet och får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

​"Och hur fick du det där?" Emil pekar på blåmärket på Jonnas underarm och hans axlar skälver av ett återhållet skratt. "Ramlade du på din vansinnesfärd ute i skogen under natten?"

​"Det var faktiskt inte natt", muttrar Jonna samtidigt som hon viker ihop en pizzaslice med handen för att den ska få plats i munnen. Hon ser misstroget på den, kan fortfarande känna besvikelsen och den smått illamående känslan som de förra bitarna framkallade men de får åtminstone magen att sluta ryta. Hon ångrar att hon berättade att hon trodde att någon var utanför bilen under gårkvällen, men Emil verkar åtminstone road av hennes påhitt.

​Emil höjer retsamt på ögonbrynet. "Jaså? Jag tyckte du precis sa att det var mörkt ute."

​"Det behöver inte betyda att det var natt", invänder Jonna, lyfter pizzabiten till munnen och tar ett bett. Håller tillbaka en grimas åt den blöta, jordiga smaken. Emil lägger huvudet på sned och ger henne en skeptisk blick. "Jag vet vad jag hörde", mumlar hon mellan tuggorna medan maten tycks svälla i munnen. "Jag är säker på att det var några i skogen."

​"Några?" Det skämtsamma uttrycket försvinner från Emils ansikte och han gnider händerna mot varandra. "Du vet att det är möjligt att det kanske är några som faktiskt följer efter dig?"

​Jonna sväljer ner maten och rynkar pannan. "Vad menar du?"

​"Du är trots allt en offentlig person, hur många följare har du på din Instagram ... Femtontusen?"

​"Kring sextontusen sjuhundra", säger Jonna.

​"Precis, och du publicerade faktiskt en bild härifrån och en del av informationsskylten var med. Det vore inte omöjligt att någon av dina följare känner igen den."

​"Och tar sig hit utan att säga något till mig?" ifrågasätter Jonna och utelämnar att de som var omkring henne sjöng. Sången framträder som på befallning i huvudet och sänder rysningar längs nacken. Hon lägger armarna i kors och trycker dem mot kroppen för att försöka driva bort kylan som förgrenar sig inombords.

Baksidetext;

​När urban explorer Jonna, och hennes trogna servicehund Bonnie, beger sig till den övergivna Krongruvan utanför Vetlanda för att utforska den en sista gång innan den fylls igen, anar hon inte vilket mörker som väntar henne.

​Det som börjar som ett äventyr för hennes sociala medier förvandlas snabbt till en mardröm. En stank av förruttnelse, underliga melodier och maskar som tycks leva ett eget liv möter henne och Jonna dras allt djupare in i gruvans grepp. Något uråldrigt och fasansfullt har vaknat, och det tänker inte släppa taget om henne.

​När hennes vän Emil anländer växer både känslorna mellan dem och hotet från gruvan. Men i takt med att gruvan avslöjar sina hemligheter, inser Jonna att inte ens kärlek kan skydda dem från det som döljer sig i mörkret.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Har jag flirtat med dig?

"Har jag flirtat med dig?" av Maria Liljegren Vibery press förlag, Omslagsfoto; Marianne Brown Haraldsson. Bokrecension; Har ni nätdejtat någon gång? Om inte ska ni läsa denna boken. Denna boken handlar om att bli singel efter ett långt äktenskap,  och söka kärleken på nytt. När författaren skiljer sig från sin man bestämmer hon sig nämligen för att nätdejta, trots att det inger henne känslor av skam. Efter att ha varit gift i 27 år inser hon att sättet hon dejtat på, innan hon träffade sin man, inte längre existerar. Hon startar olika konton på flera olika dejtingappar, b la Tinder. Vi får följa författarens erfarenheter under den tid som hon ägnat sig åt nätdejting. Hon beskriver på ett roligt sätt fallgropar, och alla olika typer av män som hon dejtat. Det finns verkligen många gubbslem där ute. Man får som kvinna se upp med romantiska bedragare. De är väldigt bra på att få en kvinna att känna sig sedd och älskad. Sen vill de ha pengar och det är då man ska dra öronen åt sig. Tyvärr har många kvinnor gått i den fällan, så se upp så ni inte trillar dit. Verkar killen för bra för att vara sann, så är det troligen en lurifax. Det är kul att se att trots att hon träffat många killar som inte hållt måttet, så hittar hon tillslut någon som hon kan trivas med. Jag har fnissat en hel del åt författarens beskrivning av olika dejter, och deras egenheter. Även om författaren stöter på olika utmaningar så finns det ändå en hel del glädje i att känna sig sedd och få komplimanger. Boken innehåller korta och lättlästa kapitel. Jag läser gärna mer av författaren. Denna skojsiga bok får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KONFRONTERING

Jag kontaktade Luca och lade fram alla bevis.

Bevis på att jag funnit personen vars bilder han använde sig av, sände honom dem och skrev att han kunde sluta låtsas.

Jag sände honom även bilden på Eva och sa att hon var min väninna.

Och som slutkläm påminde jag honom om att jag nu även hade hans riktiga namn och adress.

Utan att överdriva kan jag säga att Luca inte blev glad.

Han gick först in i försvarsställning och förnekade allt och undrade vad jag höll på med.

Jag var väldigt kylig och frågade honom detsamma.

SPELET ÄR ÖVER

Till sist förstod faktiskt Luca att det inte var lönt att ljuga mer för mig.

Inga pengar skulle komma från mig och spelet var över.

Vi hade faktiskt ett sista, riktigt ärligt samtal där Luca berättade allt för mig.

Nå, kanske inte allt, men nära nog.

Han berättade sitt, vad han påstod i alla fall, riktiga namn.

Han sa att han varit i en dålig period i sitt liv. Att han saknade utbildning och att hans senaste riktiga arbete var att reparera sprickor i bilrutor.

Efter att han förlorat det jobbet hade han svårt att hitta ett nytt men behövde inkomst. Hans val då var att börja sälja droger eller bli en romantisk bedragare.

Han valde det sistnämnda för det var minst riskfyllt.

Romantiskt bedrägeri är idag en miljardbusiness, spridd över hela världen men med många som utgår från Nigeria som har samma tidszon som Sverige.

MILJARDINDUSTRI

Det är idag väldigt svårt att komma åt dessa bedragare.

Detta på grund av att de inte hotar eller rånar folk. De ber förälskade ensamma kvinnor om hjälp och kvinnorna ger dem pengarna frivilligt.

Självklart med en förhoppning om att få förenas med denna fantastiska man de varit i kontakt med.

Att bli romantisk bedragare kräver utbildning i ämnet, hur du snabbt kan få en kvinna att bli kär i dig och börja lita på dig.

Det finns manualer de läser och de för logg på de olika kvinnorna de har kontakt med.

Det är väldigt synd att inte alla män läser denna manual om hur man uppvaktar och bekräftar en kvinna.

Hade män som är ute på nätdejtingsidor läst och praktiserat enligt denna mallhade de lättare att få napp, även om de var fula, gamla och fattiga. 

Baksidetext;

Denna bok tillägnas alla gubbslem och rövhål till män (mitt ex inräknat).

”Har jag flörtat med dig” handlar om min resa genom nätdejting. Hur det är att som novis ge sig in i denna värld efter 27 års äktenskap. Här får du läsa om alla misstag jag gjorde, mina utmaningar men också mina glädjeämnen som kom genom att vara singel och söka kärleken igen.

I min ålder är det lite av en skam att bjuda ut sig på detta sätt. Ändå måste det göras, för jag förstod i ett tidigt skede att mitt sätt att dejta på när jag senast var singel - inte längre existerade…

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hemligheten på vinden

"Hemligheten på vinden" av Madeleine Gustavsson utgiven av Pia & co. Omslag av Hanna Hewitt/Pixelpiraya. Bokrecension; I denna mysdeckare får vi följa de två killarna Jack och Filip som har spontanköpt ett mysigt gammalt slott i Småland. De håller på att renovera slottet för att senare kunna ha ett Bed & Breakfast där. Boken inleds med ett besök av en reportern från inredningsmagasinet Lyx & Lantliv, samtidigt dyker en objuden gäst upp nämligen hälsovårdsinspektören Herman Göransson. Han tycks vilja tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Av en slump märker de att de tycks ha missat ett rum uppe på vinden. Det måste de undersöka på en gång. När de hittat dörren till rummet blir de förvånade och frågorna är många. Några av frågorna är; vem har bott i rummet och varför har man stängt igen det? Jack kan inte låta bli att undersöka rummet där tiden tyckts stått still. Sakta börjar han hitta ledtrådar om vem den mystiska personen som bort i rummet kan vara. Men nu börjar konstiga saker att hända. Det dyker upp en märklig vinkännare, som vill värdera vinflaskorna i parets vinkällare. En flaska vin försvinner och dyker upp i samband med ett fall som klassas som mordförsök. Jack blir genast misstänkt, och som om det inte var nog börjar även grannen Amanda bete sig konstigt, och en mystisk kvinna dyker upp utanför slottet, men hon försvinner så fort Jack närmar sig. Ska Jack kunna rentvå sig själv från anklagelserna och lösa det nya mysteriet på Lyckeholm?

Detta är den andra delen i serien om Lyckeholm. Jag älskade den förra boken om de båda killarna som spontanköper ett slott med renoveringbehov i Småland. Den boken blev en bokfavorit hos mig. Så jag blev överlycklig när del två låg i brevlådan och jag började läsa den direkt. Jag blev inte besviken, för denna boken är precis lika bra och välskriven som den första delen i serien. Det är en fröjd att få följa killarna i deras renoveringsplaner, samtidigt som en hel del skumma saker sker runt omkring dem. Samtidigt som vi får följa killarna i nutid gör vi även en tidsresa till 1943 och andra världskriget, där vi får följa guvernanten Tyra. Jag gillar de historiska bitarna som författaren lyckas väva in i historien på ett fint sätt.  Jag älskar det rappa kommentarerna mellan de olika karaktärerna och de fina miljöbeskrivningarna i slottsmiljö. Vi får följa lite olika trådar så det är inte lätt att hitta en lösning på mysteriet, vilket jag tycker är bra. Jag hoppas författaren fortsätter att skriva om slottet Lyckeholm och invånarna där. Det måste finnas fler mysterier som är knutet till slottet tycker jag. Även denna delen i serien om "Mysterierna på Lyckeholm" får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

1943

Tyra satte sig vid det svarta pianot som stod i musikrummet på Lyckeholm. När hon lät fingrarna leka över tangenterna försvann tid och rum. Väggarna suddade bort och hon kunde lika gärna befinna sig i ett universum då de fortfarande var tillsammans. När hon slöt ögonen och spelade på ren känsla, var det som om hon kunde ana att han fortfarande stod bakom henne. Hon kunde känna värmen från hans kropp genom sitt tunna klänningstyg, doften av hans rakvatten så tydlig att hon drog djupt efter andan för att känna den mer. Tänk om hon ännu en gång kunde vila sitt huvud mot hans axel. Låta honom betrakta henne som om hon var den mest fulländade kvinnan han någonsin mött. Att bli älskad av honom var det bästa som skett, och saknaden skar som tusen knivar genom kroppen. Ingen kunde förstå hur hon kände och hon hade ingen att tala med om det.

Hon hade inga planer på att bli kär när hon för första gången reste till Berlin. Dit åkte hon för att utvecklas som pianist på de stora scenerna. Framgången hade inte låtit vänta på sig. Tyskarna älskade hennes svala framtoning och kallade henne ”Waldfee von Småland, Skogsfén från Småland”. Hon fick snabbt en trogen följarskara där flertalet var män. Hon brukade alltid bara skratta bort deras inviter. De verkade eggas av att hon var onåbar. Så därför hade det egentligen varit lätt för henne att missa honom, han kunde ha försvunnit i mängden, men en kväll stod han bara där och var allt som hon bara kunde drömma om.

Hon som alltid brukade tacka nej när männen frågade om de fick bjuda på ett glas hörde sig själv tacka ja. Sedan satt de där vid ett fönster på restaurangen hela kvällen. Utanför gick den breda boulevard med sina lindar, gnisslande spårvagnar passerade utanför fönstret och människor spatserade i de stora trädens skugga. Därifrån skulle man kunna se Brandenburger Tor torna upp sig, men de hade bara ögon för varandra. Kväll övergick till natt och när han följde henne hem den kvällen så visste de båda att de aldrig mer skulle vara åtskilda.

Så fel de hade haft.

Baksidetext;

Det spontanköpta slottet Lyckeholm börjar äntligen bli ett hem för Jack och Filip, nykomlingarna i byggden. Samtidigt upptäcker paret ett hemligt rum på vinden fär tiden tycks stått still. Vem bodde där uppe, och varför har det en dag bara bommats igen för gott? Jack kan inte låta bli att försöka hitta svaren, men det visar dig vara svårare än tänkt. Finns det fortfarande någon som vill att rummet ska förbli stängt för evigt?

I samma veva får paret besök av det glamorösa inredningsmagasinet Lyx& Lantliv. Dessutom får de en vinkännare på halsen och hälsovårdsinspektören Herman Göransson, en man ur Jacks förflutna, verkar vara ute efter att tillintentgöra Lyckeholms ryckte. Grannen Amanda beter sig konstigt och vem och vem är egentligen den där kvinnan som dyker upp vid sjön hela tiden? När Jack hittar ett Lik och inser att bevisen pekar mot honom själv blir det besvärligt på riktigt. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Pastaprinsen

"Pastaprinsen" av Anders Mattias Eliasson utgiven av Books on demand förlag. Bokrecension; Vi får följa kommissarie Anders Johansson som tillsammans med sin lilla krimgrupp undersöker ett underligt dödsfall som skett i en fyllecell. Poliserna som satte killen i fyllecellen, skyller dödsfallet på varandra, och något i deras berättelse stämmer inte överrens. När man identifierat den döde killen så upptäcker man att det är den såkallade Pastaprinsens son, Jesper, som dött. Men när man ska undersöka hur han dött är kroppen plötsligt borta. Anders måste nu undersöka ett över femton år gammalt fall där stjärnkrögaren Karl-Fredrik Lundin (Pastaprinsen) sprängts till döds. Detta mordet är ännu olöst. Kan dessa båda fall ha något att göra med varandra? Jespers syster Julia försvinner plötsligt från sin fosterfamilj. Men med vem, och vart har de såfall begett sig? Anders funderar på om den så kallade "Pastaprinsen" fortfarande lever. I så fall måste han gripas för att kunna stå tillsvars för de brott han begått för femton år sedan. Jakten tar dem från den sömniga lilla kuststaden Ormboda belägen på södra Norrlands kust till Siciliens smala Serpentinvägar. 

Detta är författarens debutroman. Detta är en riktigt spännande kriminalroman som tar oss till maffians värld. I maffians värld väger hederskulturen och familjelojaliteten tyngre än samhällets lagar. Berättelsen är fylld av död, korrupta poliser samt en femton år gammal olöst mordgåta. Detta är en riktig bladvändare och det händer mycket i boken. Spänningen håller sig på en hög nivå genom hela boken. Jag tycker därför att boken är svår att lägga ifrån sig. Boken är enkelt skriven och innehåller inte så mycket person och miljöbeskrivningar, men det stör inte så mycket, då det är full action i boken. Som helhet är boken ändå bra skriven och vi får följa de olika karaktärerna i boken på ett bra sätt. Berättelsen känns realistisk och historien får ett bra slut. Den enda nackdelen med boken är att den tyvärr onödigt kort. Jag ville ha mer av den. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7.

2023

Anders och Elin såg till att Jespers tillhörigheter skickades till teknikerna omedelbart. En stund senare ringde Lucia och sa att Lars och Margareta Hansson väntade i receptionen. Han mötte upp dem och visade dem till sitt rum. De fick var sin kopp kaffe, sen tog Lars till orda.

- Ni får ursäkta vårt uppförande senast, kommissarien. Som ni säkert förstår kom det som en stor chock för oss. Ni förstår, vi kunde aldrig få några egna barn. Men vi har vårdat de här stackars barnen och älskat dem som om de vore våra egna och nu kommer vi aldrig att se vår Jeppe mer. 

Lars Hansson var nära att brista ut i gråt. Men hejdade sig.

- Ingen fara, sa Anders. Kan ni berätta lite om Jesper? 

Margareta började.

- Han var 7 år när han kom till oss första gången. Mamman hade hamnat på det där alkoholisthemmet, Sångfågeln, och socialen placerade honom hos oss. 

- Julia också eller? 

- Nej det var bara han då. Jullan hamnade hos en annan familj. Han var obstinat, ängslig, bråkig. Vi funderade många gånger på att ge upp och låta socialen placera honom någon annanstans. Han vände upp och ner på hela huset och ställde till oreda. Han var en riktig skitungerent utsagt och hade väl inte förutsättningarna att bli något annat eller. Men sedan var det en händelse som fick oss att ändra uppfattning. 

Lars tog över.

- Jag vaknade mitt i natten för att gå på toaletten. När jag gick ner för trappan såg jag att han satt i köket och pulade med något.

-Vad gör du Jesper, sa jag och såg till min förvåning att han skrivit ett brev med mina gamla kalligrafipennor.

-Ett brev till vem då?

- Jag citerar: "Kåm hitt Julia dåm är snäla här". Alldeles vansinnigt felstavat, men ändå så vackert. Där satt han och skrev ett brev till sin syster. Jag slog mig ner bredvid honom och tittade. På nedsidan av brevet hade han ritat oss alla. Jeppe, Jullan, Margareta och jag själv. Vi har det där brevet inramat hemma i vardagsrummet. 

Baksidetext;

En bil exploderar i ett idylliskt villaområde, i den sömniga kuststaden Ormboda. I bilen sitter stjärnkrögaren Karl-Fredrik Lundin, sprängd till döds. Ormbodapolisen står handfallna, och mordet förblir olöst.

"Pastaprinsen" kretsar kring Karl-Fredriks båda barn, Jesper och Julia, och hur deras liv återigen vänds upp och ned, femton år efter faderns plötsliga död. Läsaren får även följa kommissarie Anders Johansson och hans lilla krimgrupp, från Södra Norrlands kust till Siciliens smala Serpentinvägar i denna berättelse om brustna familjeband, maffia och död. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

Glaset mellan dem

"Glaset mellan dem" En Jannica Brandt- deckare av Andreas Ek Omslag av Emilia Palm'en utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Jannica vaknar upp i en glasbur. Hon har en sprängande huvudvärk. Långsamt kommer minnet tillbaka, och hon kommer ihåg hur hon gick i mördarens fälla. Hon ser tecken på att det har funnit andra offer i glasburen före henne. Kvinnor som har dött. Jannica förstår att det även är hennes öde, om hon inte lyckas fly. Mördaren kommer ner och hon vet vem han är, vad han gjort och varför hon jagar honom. Jannica får varken mat eller vatten och långsamt tynar hon bort. Sambon Patrik som nyligen har skadats i en skolskjutning, tvingas se sina poliskollegors rådvilla försök att hitta henne. Dock leder spåren dem åt helt fel håll. Tiden går utan resultat. I glasburen blir Jannca allt svagare. Dock har någon på andra sidan jorden läst i tidningen om att Jannica är försvunnen. Bara denna personen vet var denna någon kan hitta Jannica. Men tiden håller på att rinna ut. Ska denna internationellt efterlysta person våga sig tillbaka till Sverige och lyckas att rädda henne utan att åka fast. Ska hon eller han lyckas rädda Jannica i tid? Samtidigt skakas Stockholm av en ny mordvåg. 

Wow, vilken otroligt spännande deckare! Jag har blivit mer och mer förtjust i att läsa bra deckare, och denna gjorde mig inte besviken. Detta är den fjärde delen i serien om Jannica Brandt. Jag har dessvärre inte läst de föregående delarna, men de kan dock läsas fristående tycker jag. Dock fortsätter denna delen där föregående bok slutar. Men det gjorde mig ingenting. Jag kom in i handlingen ändå. I denna deckare får vi följa tre olika karaktärers perspektiv. Dessa tre karaktärers historier vävs ihop på ett bra sätt i slutet. Jag gillar hur författaren bygger upp spänningen mer och mer, för varje sida och boken känns väldigt välskriven. Huvudpersonens tankar och känslor känns äkta, samt miljöbeskrivningarna är så välgjorda att man kan se bilderna framför sig. Man känner sympati för Jannica och håller tummarna att hon ska bli fri. Vi får även se in i en mördares tankebanor, och det är skrämmande hur lätt det verkar att släcka någon annan människas liv. Denna psykopat är en skrämmande karaktär att lära känna. Viktor är en mäklare som ser bra ut och är en till syntes trevlig man, men ondskan lever inuti honom. Vi får också följa en annan karaktär som är internationellt efterlyst för flera mord. Personen lever i flykt på andra sidan jorden. Denna bok hade jag gärna sett som film, då boken är så otroligt spännande och fartfylld. Som bok är den svår att lägga ifrån sig. Kapiteln är korta vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Varning för sträck läsning. Jag hoppas jag får möjlighet att läsa mer av författaren. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

26

Lyla reste sig snabbt från bänken och skyndade över gatan. Hon hade nästan gett upp hoppet när Heinrich kom körande på en elsparkcyckel och svängde in i gränden. Han hade varit borta i över en timme, hur nu en lågt avlönad diskare fick lov till det. Säkert var det någon som täckte upp för honom, men det kvittade. Han var tillbaka och skulle jobba många timmar till, frågan var hur länge. När Lyla kom in i gränden höll Heinrich på att ta av sig hjälmen, han såg åt hennes håll och vek sedan undan blicken och böjde sig ner över elsparkcyckeln. Lyla gick förbi utan att ta någon notis om honom, sedan stannade hon och vände sig om. 

"Ursäkta", sa hon. 

Heinrich stod på knä och såg upp. Sa ingenting. 

"Visst arbetar du här på hotellet?"

Han nickade, drog ut en sprint och fällde ihop sparkcykeln. Det var ganska uppenbart att han inte ville tala med Lyla. 

"Min dotter ska börja arbeta innom hotellbranschen och jag undrar hur era arbetstider ser ut." Hon suckade. "Jag tycker jag ser er hela tiden, får ni aldrig ledigt?" 

Heinrich reste sig och log. Första gången han visade någon form av känslor inför Lyla. 

"Vi arbetar sex dagar i veckan, från morgon till kväll", sa han bara. 

" Herregud." Lyla drog efter andan och tog sig för bröstet. 

"Det är ju absurt. När börjar ni på morgonen?"

"Det beror lite på, men oftast är det klockan sex om vi har frukostpasset, annars är det klockan tio."

"Okej, så ni delar upp det så med andra ord?"

Han nickade. 

"Men när slutar ni då?"

"Det beror också på, har vi morgonpasset slutar vi sex på eftermiddagen och då är det andra som tar hand om middagen. De som har middagspasset slutar klockan elva på kvällen."

"Men restaurangerna har ju öppet till, vad är det nu, tio? På kvällen?" Kyla rynkade på näsan. "Blir det inte en massa disk över då?"

"Den disk som är kvar tar morgonpersonalen hand om, det går fort eftersom allt sköts med industriella maskiner."

"Så klart", skrattade Kyla. "Så dum jag är."

"Jag måste gå nu." Heinrich lyfte upp sparkcykeln som var hop fälld och till Lukas förvåning väldigt liten. 

"Absolut." Lyla nickade. "Tack för din hjälp."

"Så lite så." Heinrich vände sig om och stog ivägen så att Lyla inte kunde se vilken kod han klappade in. Det spelade ingen roll. Lyla hade fått det hon behövde. Heinrich arbetade morgonpasset och skulle sluta sex PP kvällen, så länge han inte jobbade dubbelskift eller täkte upp för någon. Vad som än hände fick hon inte tappa bort honom nu. 

Baksidetext;

Plågad av en sprängande huvudvärk vaknar Jannica Brandt upp i en bur av glas: ett sinnrikt konstruerat, underjordiskt fängelse där andra befunnit sig före henne - kvinnor som nu är döda. Sakta, genom smärtans dimma, börjar hon minnas hur hon tillfångatogs, ögonblicket då hon tappade garden och mördaren såg sin chans. Hon vet allt för väl vem han är, vad han gjort, och att tiden nu håller på att rinna ut. 

Sambon Patrik, som nyligen skadats i samband med en skolskjutning, följer i frustration poliskollegornas rådvilla försök att hitta Jannica. Föga anar han att chansen att återse henne ytterst hänger på en person som befinner sig på andra sidan jorden - och som är internationellt efterlyst för flera mord. 

Samtidigt som klockan tickar för Jannica skakas Stockholm av en ny mordvåg, där offren hittas i offentliga miljöer och förenas i ett märkligt mönster. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Solo stjärnhästen

"Solo stjärnhästen" av Pippa Funell, illustrerad av Jennifer Miles utgiven av Argasso bokförlag. Bokrecension; Barn 9-12 år. Vi får återigen göra bekantskap med den adopterade flickan Tilly som älskar hästar och lär sig rida tillsammans med sina vänner på gården Mångläntan. Tilly tänker mycket på sin biologiska mamma och funderar över vem hon var. Hon får äntligen rida på sin älskade Silverskugga för första gången. Vilken lycka! Det är också dags för hennes första hopptävling. Hon träffar Brook, en av sina vänner, och han är orolig över tävlingen på sin häst Solo. Han berättar för Tilly att han tappat bort sin lyckoamulett. Eftersom Tilly själv har en lyckoamulett som hon alltid har haft, så förstår hon hur viktig amuletten är för honom. Hon vill göra allt för att hjälpa Brook att hitta den. Hur går det på Tilly första tävling? Hittar Tilly Brooks lyckoamulett? Vad händer när båda två har samma lyckoamulett? Vad betyder det? 

Detta är den sjätte delen i serien om Tilly och hästarna på Mångläntan. Jag har recenserat två av böckerna om Tilly förut. Jag har ju alltid älskat just hästböcker så jag läser gärna en hästbok när jag får chansen. Jag hade älskat Pippa Furnells böcker då jag var barn, för jag red ju också när jag var barn och tonåring. De råd som Tilly får i boken är de som författaren själv har fått och själv lär ut. Författaren beskriver tankar och känslor på ett fint sätt. Jag gillar att Tilly har en speciell känsla för hästarna. Jag gillar också att det finns fakta längst bak i boken om hur man ska ta hand om sin ponny. Det finaste rådet av alla är "Ta hand om din ponny och ge den så mycket omsorg och kärlek som du bara kan!" Författaren beskriver livet runt hästarna på ett fint sätt. Jag uppskattar även de fina svartvita illustrationerna i boken. De tillför det lilla extra till handlingen. Jag hoppas det kommer fler delar i serien om Tilly då denna boken slutade väldigt spännande. Denna vackra hästbok får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

3

Förberedelser

Vid middagsbordet den kvällen kunde Tilly inte sluta prata om sin ridtur på Silverskugga. Hon glömde helt bort den hemlagade chiligrytan och behövde flera gånger bli påmind om att äta istället för att prata. Och när hon inte pratade om ridturen tänkte hon på den. Tack och lov var det ett bra sätt att skingra nervositeten inför hopp tävlingen nästa dag. 

"Du får gå och lägga dig tidigt i kväll, Tilly", sa pappa. "Så är du pigg och utvilad till i morgon."

Tilly protesterade inte. Hon hade läst mycket om vad som krävdes inför en hopptävling, och hon visste att man tjänade på att vara pigg och i bra form. Hon hjälpte till med disken och gick sedan upp på sitt rum. 

Men hon gick inte och lade sig direkt. För många tankar virvlade runt i hennes huvud just nu. I stället tog hon den lilla asken som alltid brukade ligga på sängbordet och fällde upp locket. Innuit fanns det slitna fotot av hennes biologiska mor - det som mamma hade gett Tilly dagen före hennes första ridläger. 

Hon satte sig på sängkanten med fötterna på en bunt gamla ponny tidningar och stirrade på det. Hennes biologiska mamma såg ut precis som Tilly. Hon var klädd som en ursprungsamerikan och stod intill en vacker, vit häst. 

"Jag önskar jag visste mer om dig", viskade Tilly. " Och om den där fina hästen."

Baksidetext;

När Tilly ska delta i en av ponnyklubbens hopptävlingar stöter hon ihop med sin vän Brook, som ska tävla i den högsta klassen med hästen Solo. Han verkar vara nervös och berättar att han har tappat bort ett föremål som han behöver när han tävlar. Tilly bestämmer sig för att hjälpa honom hitta det, men då upptäcker hon något mycket oväntat. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen

"Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen" av Yvonne Ehn illustrerad av Lisa Bygde'n utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension; Det är äntligen vår. Vi får återigen följa både de tvåbenta och fyrbenta invånarna på de båda öarna, Kanelholmen samt Skattön. Gisela funderar över vad hon ska göra med de båda fristående stugorna på tomten, som hon ärvt efter sin morbror. Hon har lovat att göra något bra för Kanelholmen. Beslutet att öppna en förskola på ön var enkelt. Hon har många idéer och tankar. Giselas bästa vän Björne arbetar som kock på förskolan. Han tycker livet är bra som det är och ser ingen anledning att förändra det. Men när Gisela skickar honom på en kurs i ekostädning, förändras allt, och blir han intresserad av kvinnan som håller i kursen. Han tar mod till sig och bjuder ut henne. Dock tackar hon nej till att gå ut med honom, och hans självförtroende får sig en törn. Men vad händer när Gisela blandar sig och lägger upp Björnes profil på en dejtingsida? Björne blir såklart jättearg över detta övertramp av sin bästa vän, och har svårt att förstå att Gisela kunnat sjunka så lågt. Bjarne är djupt besviken på sin vän. Ska Gisela komma på någon bra verksamhet för sina stugor och ska Björne och Gisela åter bli vänner? 

Jag älskar böckerna om Kanelholmen. Detta är den fjärde och fristående delen i serien om Kanelholmen. Jag har läst och recenserat de tre föregående delarna i serien också. Jag blev inte besviken när jag läste denna delen, för den är precis lika mysig som föregående delarna i serien. Jag tycker böckerna blir bättre och bättre. Det är en hjärtevärmande berättelse som utvecklar sig. Kanelholmen är en sådan plats dit man skulle vilja förflytta sig till på riktigt. Platsen och människorna där verkar så mysiga. Det gör verkligen det där lilla extra för varandra. Författaren lyckas förtrolla mig som läsare, med sina ljuvliga miljöbeskrivningar tillika ett väldigt fint persongalleri. Det är vår på ön och författaren fick mig verkligen att längta lite extra efter vårvärme nu. Har ni inte läst någon bok om Kanelholmen har ni missat en väldigt fin bokserie. Boken innehåller äkta vänskapsrelationer, vänskap över generationer, hopp, kärlek, mysig samvaro och så klart en hel del trubbel, som löser sig på ett fint sätt i slutet på boken. Jag återvänder gärna till Kanelholmen. Även denna ljuvligt förpackade del i serien får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Gisela satt och läste framför brasan. Även om dagstemperaturen vittnade om att våren hade anlänt, bjöd kvällarna fortfarande på kyla som var ganska ruggig. Men råheten var ingenting som inte en brasa i vedkaminen kunde råda bot på. Snabbt hade det blivit behagligt varmt. 

Tillbakalutad i fotöljen och med fötterna på pallen framför brasan vände hon blad i Alla hjärtans mord. Ett par rosenblad i tyg ramlade ner i knäet och påminde henne om boksläppsfirande på Robins kafé på alla hjärtans dag. 

Strax innan releasen hade författarinnan Ofelia Hammarström avslöjat att hon skulle sluta ta livet av folk, att hennes tionde roman i stället skulle släppas inom genren feelgood. Stora rubriker hade tagit plats i media. 

Gisela suckade tyst, tacksam över att hon levde ett anonymt liv. Möjligtvis inte på Kanelholmen och Skattholmen, men skvallret på holmarna var hon van vid och brydde sig inte så mycket om. Det var ofta harmlöst. Om de pratat om henne någon gång, bjöd hon gärna på det. Hennes liv var inte vidare intressant. 

Hennes morfars gamla bordsklocka i vitrinskåpet talade om att det började närma dig tiden för när Björnes kurs i ekologisk städning skulle börja. Hon visste att det tog mycket energi av honom att träffa nya människor och hon undrade hur han hade det där bland de andra deltagarna. 

Det hade inte varit förren i vuxen ålder som Gisela förstått att Björne hade dille på att städa. Fast när hon tänkte tillbaka på tiden hos dagmamman så hade det varit tydligt redan då, eftersom det varit han som plockat undan efter henne och inte tvärtom. Hans andra färdigheter, utöver matlagning, innefattade finsnickeri, segling och att vara en säker båtförare. 

Baksidetext;

När Gisela ärver en fastighet efter sin morbror lovar hon att göra något bra för Kanelholmen. Valet att öppna förskola i det stora huset nära havet var enkelt. Men att de två fristående stugorna står tomma och outnyttjade gnager innom henne. Ska hon öppna konsthall, kursverksamhet eller kanske ett kafé? Eller något helt annat? 

Giselas bästa vän, tillika förskolans kock, Björne trivs med sitt liv i skärgården och känner inte något direkt behov av förändring. Men när han på Giselas intiativ går en kurs i ekostädning är det precis vad som händer. 

Ha en fortsatt trevlig dag

Kram Nina

Svartvillan-Gästspelet

"Svartvillan-Gästspelet" av Linda Ståhl utgiven av Bokförlaget Forum; Bokrecension; Vi får följa familjen Aronsson. Familjen består av Pappa Robert, Roberts fru Cecilia samt deras dotter Emily. Robert har sovit dåligt under natten och går upp för att göra sig i ordning för dagen. Plötsligt hörs det rop från nedervåningen. Han rusar ner och finner köket fyllt av vatten. Vattenläckan har oturligt nog fyllt nästan hela nedervåningen med vatten. Det kommer ta tid att få bort allt vatten, samt krävas omfattande renovering för att få huset beboeligt igen. Familjen letar därför efter ett tillfälligt boende, medan huset renoveras. Familjen hittar- och hyr en lyxvilla i den pittoreska lilla byn Olofstrand som ligger vid havet. Samtidigt bryts lugnet av en brutal misshandel på Österlen. En av Emilys klasskompisar är offer för det brutala överfallet och polisen undrar om Emily vet något. Någon i familjen har dessutom trasslat in sig i en härva av utpressning och familjelivet kantas av misstro och konflikter. Cecilia försöker hitta fotfästet i familjen, medan dottern Emily hittat en ny tveksam bekantskap -en bekantskap som Cecilia helst skulle vilja att Emily undvek helt. Pappa Robert är rädd att pressen på hans arbete ska röja den mörka hemligheten som han går och bär på. Och varför dyker hyresvärden Jim upp i tid och otid? Vad är det egentligen han vakar över? Allt står helt klart inte rätt till i lyxvillan nära havet. 

Detta är den första delen i Linda Ståhls nya serien om Svartvillan. Jag har inte läst någon bok av författaren förut. Men denna välskrivna tillika spännande roman får det att krypa under skinnet. Det är en sådan historia som både är obehaglig och spännande på samma gång. Frågeställningen i den här romanen är- vad som egentligen döljer sig innanför hemmets fyra väggar, hos en till synes helt vanlig familj. I familjen Aronssons fall tycks det rymma både konflikter, avundsjuka och svek. Författaren lyckas få miljön runt karaktärerna att kännas kuslig på ett härligt sätt. Vad det gäller karaktärerna känns ingen av dem speciellt trevlig och det verkar vara en ganska självisk och fördomsfull familj. Dock blir jag trollbunden av historien nästan direkt och sugs snabbt in i handlingen, vilket gör att jag har svårt att släppa boken. Spänningen stiger för varje sida jag läser. Vi får följa en ganska trasig familj, där dottern spelar ut mamman och pappan mot varandra, genom att favorisera pappan. Pappan döljer vissa saker för sin familj, och mamman tycks också ha hemligheter som håller på att bubbla under ytan. Vi lär känna familjen Aronsson bit för bit och alla deras mörka sidor och hemligheter. Boken tar en spännande vändning på slutet. Missa inte denna spänningsroman! Jag läser gärna vidare i denna serie. Denna spänningsroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Cecilia

Orangeriet var något helt annat än Svar villan. Här var trångt och om bönar, och hon kände sig inte lika ensam och övergiven som uppe i det stora huset. Det doftar av fuktig jord, och de rangliga plantorna i kombination med rottingmöblemanget gav ett välkomnande intryck. Till en början hade Cecilia inbillat sig att hon skulle känna sig som ett djur i en bur innanför de gladare väggarna, men känslan försvann i samma stund som hon upplevde ljusförhållandena som de många fönsterglasen gav. Det var perfekt för hennes måleri. 

Utsikten från orangeriet liknade den från Svartvillan, bortsett från att växthusbyghnaden låg lägre på tomten. Trots att tre av väggarna bestod av glas och den fjärde av betong, kände hon sig mindre exponerad här än uppe i det stora huset, eftersom tomatplantorna delvis skydda insynen. De små rottingfotöljerna med tillhörande bord fick med nöd och näppe plats, och Cecilia behövde flytta en sv fotöljerna in i ett hörn för att statligt skulle rymmas. 

Efter att ha skickat ett sms till Jim om den icke-fungerande utebelysningen började hon bläddra i skissblocket hon fått med sig. Här fanns embryon till en serie akvarell som var beställda till en kommande utställning om känslor på Axel Ebbes Konsthall i Trelleborg. Det hörde inte till vanligheten att Cecilia fick beställningsjobb, särskilt inte förskottsbetalda sådana, så förfrågan hade gjort henne väldigt glad. En intendent på konsthallen hade sett hennes tavlor hemma hos en vän, som var en av Cecilias trogna kunder. Intendenten hade intresserat sig för tavlorna och frågat vem konstnären var. På den vägen hade de sedan kommit i kontakt med varandra. 

Cecilias alster tilltalade inte någon bred publik, det visste hon. Gemene man som besökte Österlen för konsten ville antingen ha öppna landskap, vidsträkta vyer och hav som glittrade, eller kitchiga målningar med mycket färg och mängder av detaljer. Det Cecilia målade var raka motsatsen, och hon hade aldrig det kommersiella för ögonen. För att motiven skulle få liv och kännas äkta behövde hon vända sig inåt.

Hon lade ifrån sig skissblocket och gick bort till en av tomatplantorna. Bladen hade bleknat, och den gröna karten skulle förmodligen inte få färg eftersom det var så sent på säsongen. Den ludna, rangliga stammen hölls upprätt av bastsnören som satt fästa i en skena i taket. Cecilia gnuggade ett blad mellan fingrarna, satte den mot näsan och drog in lukten. Doftminnet aktiverades direkt. När hon var liten hade de varit självförsörjande på grönsaker. 

Baksidetext;

Allt står inte rätt till i den havsnära lyx villan i pittoreska Olofstrand. Hit måste familjen Aronsson flytta medan hemmet i Simrishamn saneras. Och samtidigt som en brutal misshandel bryter lugnet på Österlen, trasslar Svartvillans tillfälliga hyresgäster in sig i en växande härva av misstro, utpressning och konflikter. 

Dottern Emily dras in i en ny, tveksam bekantskap. Mamman Cecilia kämpar för att återfå fotfästet i familjen, och pappan Robert försöker hantera pressen från ett arbete som hotar att röja en mörk hemlighet. Dessutom dyker den gåtfulla hyresvärden Jim upp i tid och otid, som om han vakar över mer än bara huset. 

Mitt favoritställe ur boken! 

Kram Nina

Powerless

"Powerless" av Lauren Roberts av Minus förlag. Bokrecension; I den här spännande fantasyserien får vi b la lära känna Paedyn Gray, prins Kai och hans bror Kitt. Den ena har blivit upplärd till kung, medan den andra är den som ska leta upp och avrätta de kraftlösa. För många decennier sedan drabbades människorna i kungariket Ilya av en sjukdom. Pesten skänkte krafter till vissa av människorna, men dock fanns det människor som blev så kallade kraftlösa. Dessa människor blev utesluta ur kungariket - så i Ilyas kungariket regerar numera eliterna. Trots det finns det en hel del kraftlösa kvar som gömmer sig bland eliterna. Paedyn låtsas att hon är en Sierska för att kunna smälta in bland eliterna. När hon av en slump råkar rädda livet på en av kungarikets prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliternas krafter. Under tävlingarna kommer eliterna göra allt för att döda henne, och det kommer även prins Kai göra, om han upptäcker att Paedyn är kraftlös. Samtidigt som tävlingarna pågår måste hon göra allt för att inte visa att hon är kraftlös tillika förälska sig i prinsen. Trots det dras Kai och Paydyn allt mer till varandra. Samtidigt som Paedyn tävlar finns också tankarna, att hon vill hämnas mordet på sin far. Hon måste bara hitta rätt tillfälle. 

Är den jagade och jägaren ämnade för varandra? De två huvudkaraktärerna är fiender, men trots det kan de inte hindra att känslor utvecklas och de blir förälskade i varandra. Denna vackert förpackade bok, är den första delen i en fantasyserie om eliterna och de kraftlösa i kungariket Ilya. Trots att den här boken har en hel del sidor så är den så otroligt spännande, att sidorna snabbt flyger förbi ändå. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Det är spännande att följa de olika karaktärerna under de brutala tävlingarna, som deltagarna blivit uttagna till. Miljö- och persongalleriet är fantastiska. Författaren beskriver miljön och karaktärerna på ett sätt som gör, att man kan se dem framför sig. Jag tycker att denna bokserie hade passat bra som film- eller tv-serie. Det är spännande att följa karaktärerna under de olika prövningarna, samt vad som händer mellan dem. Vi får lära känna Kai och Paedyn genom växelvisa kapitel. Paedyn är en ung kvinna som genom sin list övertygat eliterna att hon är en Sierska och därmed en av dem. Kai är en prins som tillhör eliterna och hans arbete är att skydda kungen samt kungariket från de kraftlösa. Tankar och känslor från de båda huvudpersonerna känns äkta och man känner sympati för dem båda. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

Paedyn

Resten av resan fortlöper under tystnad och det enda jag kan roa mig med är att titta ut genom fönstret. 

Vi passerar många gator fyllda av leende främlingar som tittar och vinkar. Vissa hurrar och springer efter droskan för att försöka få en skymt av oss innan vi rullar i väg mot vår undergång. 

Ju närmare slottet vi kommer desto större och finare blir husen och snart myllrar det inte längre av hemlösa på gatorna. Jag får syn på toppen av de storslagna tornen innan det lika storslagna slottet dyker upp under dem. Det är enormt. Och trots den gråkalla stenfasaden är den andlöst vackert. Gräsklädda kullar och prunkande trädgårdar fyllda av färggranna blommor jag inte visste fanns omger slottet och ger den skrämmande byggnaden en mjukare känsla. 

Jag hör hovarna klappra mot slät sten när vi kör in på borggården. Vi passerar en enorm fontän med flera vita statyer runt om och när vagnen äntligen stannar tittar jag ut genom fönstret och ser en stor stentrappa, kantad av blomsterrabatter, leda upp till slottsportarna. 

Kungsvakterna hoppar ner från den stoppade kuskbocken och öppnar vagnsdörren så att det varma solskenet kan sippra in i det lilla utrymmet. Jag praktiskt taget ramlar ut, ivrig att komma ifrån både den trånga vagnen och sällskapet. När jag väl står där omgiven av frisk luft och med fötterna på fast mark, tar jag ett djupt andetag och andas in den söta doften av blommor och solsken. 

De två andra snubblar ut och ställer sig bredvid mig medan de ser sig omkring med stora ögon. Men vårt stirrande avbryts när den rödhåriga kunsvakten harklar sig och säger: "Följ med här."

Vi följer efter honom upp för stentrappan och passerar flera kungsvakter på vägen. När vi kommer upp på trappavsatsen kliver ytterligare två vakter fram för att göra den rödhåriga vakten sällskap innan vi går in genom de enorma portarna. 

Den vackra utsidan bleknar i jämförelse med det här. Varenda vägg är utsmyckad med skimrande målningar och vackra reliker som klättrar upp längs väggarna och fortsätter ut i taket. Allting är bländande vitt,de då och då syns en smaragdgrön färgklick i någon av korridorerna, som för att verkligen framhäva Ilyas färger. 

Baksidetext;

Bara eliten hör hemma i kungariket Ilya ... 

För många decennier sedan skänkte Pesten sina krafter till vissa av Ilyas invånare, eliterna. Men de som hade oturen att födas kraftlösa har nu uteslutits ur samhället och fördrivits från kungariket. 

Ingen vet detta bättre än Paedyn Gray, en kraftlös som låtsas vara Sierska för att smälta in bland eliterna. Men när hon råkar rädda livet på en av Ilyas prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliterna krafter. 

Om inte prövningarna eller hennes konkurrenter lyckas ta för på henne, kommer den prins, som hon måste kämpa för att inte förälska sig i, att göra det. I alla fall om han upptäcker att Paedyn är... helt kraftlös. 

Låt dig svepas med i den första delen av denna episka och kittlande fantasytriologi som tagit världen med storm. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bruket del 2-Förledd

"Bruket del 2-Förledd" av Elin Olausson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Vi får återigen följa Nora, Vincent och Wolf samt de andra karaktärerna som bor i Eldarsfors och som har anknytning till Bruket. Vincent involverar sig allt mer i Näcken. När Näcken blåser i sin flöjt glömmer Vincent allt annat. Men skogen är en farlig plats. Vincents förälskelse i Näcken resulterar i att Vincent inte ont anande har skaffat sig fiender - fiender som inte drar sig för någonting. Vincents mamma Antonia, har hemligheter som hon inte vill berätta om för Vincent. Nora å sin sida blir allt mer förälskad i Jeremias. Noras känslor för Jeremias gör att hon inte riktigt vågar träffa honom. För inte kan han känna samma sak som hon? Samtidigt oroar Nora sig över Erlands planer för bruket. Wolf och Gillis romans spirar men Wolf är rädd att han går för fort fram, då Gillis verkar dra sig undan. Samtidigt ska Wolf reda ut situationen med de personalnedskärningar som Erland vill att han ska göra. När midsommarafton kommer ställs allt på sin spets. I den trolska natten står både kärlek och liv på spel. 

Detta är del två av tre i serien om bruket. Jag har även läst och recenserat den första delen - Gnistregn. Bokserien är inspirerad av Nordisk mytologi. Jag gillar kombinationen av människor med vardagsproblem, komplicerade kärlekrelationer och de mysiga inslagen med det övernaturliga. Jag gillar kärleken som spirar och gror mellan karaktärerna, men kärleken mellan Wolf och Gillis är den som berör mest. Att i vuxen ålder plötsligt förstå att man är homosexuell, kan inte vara så lätt. Det är spännande att få följa den oro våra väsen i skogen känner. Vad är på gång i skogen egentligen? Och vad är det som håller på att vakna? Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan, både med sina spännande karaktärer och de fina miljöbesktivningarna. Boken är så otroligt spännande! Det är en bok som inbjuder till sträckläsning. Missa inte denna bokserie om ni liksom jag gillar böcker med övernaturliga inslag och nordisk folktro. Jag läser gärna mer av författaren och ser fram emot den sista och tredje delen i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Lördag 3 juni

Nora Sander

Nora fick inte något vettigt gjort över huvud taget. Hon åkte med Britta till Granngården och Ica Maxi på fredagen, och spenderade hela kvällen framför usla teveprogram som hon egentligen avskydde. Hon bakade muffins som inte gick att äta eftersom hon glömt smöret, och hon lyckades inte läsa en rad i sin bok trots att den var fantastisk. Var femte sekund kollade hon telefonen och blev lika besviken varje gång. Ingenting från Jeremias. Och varför skulle han höra av sig, när hon sagt nej till att ses? Han var säkert trött på henne nu. Elsa, Petra och Natalie var garanterat roligare att umgås med. 

På lördag eftermiddag tog hon en långpromenad för att få luft och skingra tankarna. Det var varmt och soligt, men det gick att andas, och hon kunde gå barbent i sandaler och en röd klänning som fladdrade kring knäna. Hon gick i snabb takt som vanligt, bort från bruksområdet och in i skogen. I hörlurarna sjöng Monica Zetterlund på låg volym, så skogsljuden anades genom musiken. Det här var precis vad hon behövde. Trädsus och koltrastkvitter och melodier som påminde henne om barndommen. Hennes minnen från den tiden var så diffusa, som om de tillhörde någon annan, men hon kom ihåg att hennes föräldrar kommit glada hem från någon fest, plockat fram farfars vinylskivor och spelat Sakta vi går hem från stan medan de dansade genom rummen. Mamma hade lagt sitt huvud mot pappans axel och sjungit med, trots att hon inte kunnat texten. 

Minnet fick hennes tankar att glida dit de inte skulle, tillbaka till Jeremias. Hon föreställde sig hur han drog henne intill sig, hur hon lutade huvudet mot honom... Men nej, det skulle aldrig hända och hon måste sluta tänka på det. Det var de där tankarnas fel att hon inte vågade träffa honom, trots att hon inte ville något annat. Men hur slutade man att vara, kär i någon? Hur skulle hon kunna glömma hur underbar han var, nu när hon äntligen upptäckt det? 

Baksidetext;

Läget på bruksmuseet i Eldarsfors är kaotiskt sedan det börjat pratas om uppsägningar, och HR-chefen Wolf Krause har det hett om öronen. Den spirande roman sen med Gillis är en välkommen distraktion, men Gillis verkar tveka och dra sig undan. Kanske var allt bara ett misstag. 

Nora kämpar för att hantera sin förälskelse i Jeremias, samtidigt som hon oroar sig för Erlandsson planer för bruket. I skydd av skogen ger sig Vincenttill fullo in i Näck ens värld, men han inser snart att faror lurar där. Det finns varelser som vill honom illa, och de skyr inga medel. 

Under en trilskas midsommarnatt, när magin är som starkadt, ställs allt på sin spets för Wolf, Nora och Vincent. För två av dem är det kärleken som står på spel. För den tredje gäller det livet. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av

"Gnistregn" här

Mord på ett lantligt bröllop

"Mord på ett lantligt bröllop" en bokserie om Julia Bird av Katie Gayle utgiven av Pia & Co. Bokrecension; Julia och hennes ex, Peter, har båda hittat nya partners. Peter och Christopher har bestämt att de ska gifta sig i den lilla lantliga byn Berrywick. Julia blir överlycklig, för vem älskar inte lantliga bröllop? Christopher visar sig bli ett nervknippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar. Christopher får nämligen ett utbrott på cateringfirmans chef, Desmond, där den så vanligtvis så lugna och samlade Christopher, hotar att mörda honom. Dagen efter bröllpsfesten hittar Julia cateringchefen inlåst i sin frysbil. Han är ihjälfrusen och ganska snabbt förstår Julia att mannen är mördad. Christopher blir misstänkt för mordet. Men Julia förstår snart att Christopher är oskyldig. Nu måste hon hitta den riktiga mördaren bland alla dem som tycks ha motiv att mörda Desmond. Gärna innan det sker ett nytt mord. Julia har hjälpt polisen att lösa mord gåtor förr. Nu kan hon inte låta bli att lägga näsan i blöt även denna gången. Hon ger sina synpunkter och tips till den lokala kriminal kommisarien, Hayley Gibson. 

Detta, är den femte boken i serien om Julia Bird, men det är dock den första boken jag läser av författaren. Jag har inte läst de övriga böckerna i serien, men de kan dock läsas fristående. Jag gillar verkligen den här typen av deckare. Det är en spännande mordgåta som utvecklar sig i en trevlig miljö på den engelska landsbyggden. Jag tyckte det var spännande att följa Julias tankar och arbete kring mordgåtan. Som karaktär tyckte jag hon var underbar och jag gillade verkligen miljön runt omkring karaktärerna. Min favorit var den gulliga hunden Jake. Karaktärerna är fint beskrivna. Det fanns flera tänkbara mördare, vilket gjorde att boken inte var så förutseende. Det fanns många spännande ledtrådar. Det var ett bra driv i boken, med korta kapitel, som förde handlingen frammåt i snabb takt. Jag läser gärna mer av författaren, för vem gillar inte att läsa om mord på den engelska landsbyggden, tillika en mysig äldre dam som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt. Boken har ett fint omslag som förhöjer läsupplevelsen. Denna riktigt spännande mysdeckare får 💚💚💚💚💚/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

10

Julia ville helst inte fördärva en intim middag med snack om döden. Istället konverserade de lättsamt om vardagliga ting medan han gjorde sallad och hon rörde i tomatsåsen, som hon lagat på det sista av sommarens tomater och basilika och fryst in. 

Sean berättade om en patient som hade sökt för en stukad handled och som han remitterat till röntgen eftersom han misstänkt att den var bruten. Julia berättade om badet med Jess och vilken kick det hade varit. Sedan pratade hon om Peter och Christophers utflykt, som hon hade fått höra om i korta ordalag när de kom förbi och hämtade Jess. "De har haft en toppendag. De finkammade antikbodarna och köpte en bröllopspresent åt sig själva - en liten olja som kanske och kanske inte är målad av nån känd. Jag har inte sett den själv, men den är jättefin. Peter har blick för konst. Men det viktigaste är att de fick en sån fin dag."

"Toppen. Då fick de tänka på något annat än bröllopet med alla missöden och besvikelser." 

"Just det. Och ikväll bjuder de Jess på middag på gastropuben i närheten av Edgeley. Den som det stod om i tidningen förra veckan? De lagar allt möjligt med lokalproducerad cider och fårost och liknande. Peter frågade om vi ville hänga på, men jag tänkte..." Hon lät det sväva där mellan dem. 

"Japp. Bra tänkt". Han log mot henne. " Skönt att äta middag i lugn och ro på tu man hand."

"Mm. Jätteskönt." Hon släppte ner några nystan med linguine i det kokande vattnet - "saltat som havsvatten", på inrådan av en italiensk bekant. 

När den färdigkokta linguinen var nervänd i såsen och den färdigdressade salladen var framdukad satte de sig till bords. Sean lade mobilen bredvid sig på bordet. "Ursäkta att jag har telefonen på under middagen, men jag bad patienten ringa och tala om vad röntgen visade. Om du inte misstycker tänker jag ta det samtalet; det blir inte långvarigt."

"Absolut, gör det du." Sean var en engagerad läkare, och hon förstod honom. Hon som själv jobbat i socialsvängen större delen av sitt yrkesliv visste att de som jobbadeed människor inte bara kunde släppa allt klockan fem och gå hem. 

"På stan luktar himmelskt. Garanterat mycket bättre än cider och fårost och liknande."

"Helt säkra kan vi inte vara förren vi testat får cider", så Julia med ett skratt. Hon gillade hans torra humor. Han hade en skarp blick för det larviga men inte ett undantag illvilja - enligt Julias mening den bästa kombinationen när det gällde humor - och att det hela framfördes på hans durrande skotska gjorde inte saken sämre. 

Baksidetext;

Gästerna applåderar när de lyckliga brudparet skrider fram till altaret. Det charmiga bröllopet i den lilla byn har allt - vänner och familj, vackra blommor och ... mord? 

När Julia Birds exman Peter och hans partner Christopher bestämmer sig gör att gifta sig i Berrywick, blir Julia överlycklig. För vem älskar inte ett lantligt bröllop? Men Julia vet inte att den vanligtvis så lugna och samlade Christopher kommer att bli ett vandrande nerv knippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar - och att innan kvällen är över kommer någon att vara död. 

Julia är den som hittar cateringfirmans chef inlåst i frysbilen, ihjälfrusen. Misstankarna riktas genast mot Christopher som under ett utbrott hotat att mörda mannen. Julia är övertygad om att Christopher är oskyldig,  och nu måste hon hitta den riktiga mördaren innan fler mord sker. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina