Odödlig själ

"Odödlig själ" av Anna Sivenius Rattigan utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Hanna lever med sin man Patrik, och deras lilla flicka, Eileen, på Österlen i Skåne. Hannas dotter är nu i treårs åldern, men följer inte riktigt med i sin utveckling. Den enda flickan vill kommunicera med tycks vara den svarta pantern Malika. Hanna och hennes Patrik ska exportera sina äpplen till Irland, och samtidigt har de börjat renovera slottet Patrik ärvt efter sin far, Andrew, som de tror har dött. Han försvann för 3 och ett halvt år sedan. De har ingen aning om att Tom gjorde Andrew odödlig och att de befunnit sig i Sverige hela tiden. Leeson Hall, ska bli ett hotell och markerna runt slottet tycks innehålla en lithium som man vill utvinna. Hanna beger sig tillsammans med sin lilla dotter till Patrik som befinner sig på Irland. De ska kolla på möjligheten att utvinna lithiumet. Väl där anar Hanna snart att något är i görningen, och samtidigt försvinner dottern en mörk natt. En intensiv sökning efter dottern påbörjas. Samtidigt dyker en fiende upp från förr, en fiende som Hanna trodde var död. Han är ute efter hämnd, för att Hanna valde Patrik och inte honom. Ska Hanna hitta sin dotter vid liv, eller är hon borta för gott? Och ska man äntligen utrota det mörker som kommer allt närmare?

Wow, "Odödlig själ" är en riktigt spännande och mörk fantasypärla. Detta är en fortsättning på "Odödlig jord", som jag också läst och recenserat. Detta är andra delen i serien om Hanna. Jag kan lova att den är lika spännande tillika läskig, som den första delen i serien. I denna boken befinner vi oss för det mesta på Irland och möter en spännande värld av druider och magi och mörka krafter. Boken är tidvis svår att lägga ifrån sig, för man måste läsa bara läsa lite till, för att se hur det går. Författaren lyckas förtrolla mig från första sidan och hennes miljöbeskrivningar är verkligen målande. Vi får dessutom lära känna nya karaktärer. En av karaktärerna är en riktigt gammal själ, som bara har väntat på rätt tillfälle att träda fram, så vi hamnar även många hundra år bakåt i tiden, och vi får följa även hennes historia. Författaren lyckas förmedla Hanns oro för sin dotter och hennes utveckling på ett relevant och äkta sätt. Hannas förflutna har satt sina spår, och tankarna på vad som hände för drygt tre år sedan återkommer ständigt. Jag tycker att författaren lyckas förmedla sin historia på ett så trovärdigt sätt att den lika gärna kan vara sann. Jag längtar redan till nästa del i serien för det slutade med en riktigt spännande cliffhanger. Denna spännande fantasyroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 15

Hemligheter

Nutid

Irland

Längst ut på klippan såg han hur en äldre man lutade sig mot vinden med armarna utsträckta. Ett mänskligt kors som avtecknade sig mot den ståltråd himlen och havsdiset. Hans vita särk fladdrade i vinddraget och smet åt runt den långa spensliga kroppen. Det grå håret och de ådriga tunna benen avslöjade att han var till åren kommen. Ansiktet gick inte att se. I bakgrunden hördes en trummas rytmiska slag, dova och ödesmättade. Men på den ensliga platån syntes ingen annan till.

Hur Patrik än försökte kunde han inte röra sig ur fläcken. Strupen snörptes åt. Det var som en vägg av iskall dimma höll fast honom i ett järngrepp, frös fast honom, gjorde huden knottrig. 

Mannen på klippan lyfte armarna högt över huvudet. Blixtarna vid den allt mörkare horisonten avlöste varandra. Mullret kröp allt närmare land. Trumslagen ökade ju närmare stormen kom. 

Avlägset men ändå tillräckligt nära hörde Patrick hur mannen på klippan vrålade mot skyn. 

"Öster, Väster, Norr och Syd! Ärade förfäder! Ge mig styrka att förstå! Hur ska jag hjälpa flickebarnet? Vilka är de mörka krafterna som närmar sig?

Den bekanta mansrösten tystnade när han föll ner på sina bara knän, slog händerna för ansiktet och vaggade fram och tillbaka. 

Trumslagen tystnade tvärt. Ur diset närmade sig en betydligt yngre mansfigur den äldre på klippan. I sina händer höll han en bodhr`an. Han började åter slå, men denna gång var takten långsammare, lägre. Med nästintill självlysande blå ögon ställde han sig bakom den äldre mannen och bugade sig mot ryggtavlan som var krökt framför honom. Trumman tystnade igen. 

Baksidetext;

När Eileen föds förstår Hanna att dottern är annorlunda. Den enda som kan kommunicera med flickan är Malika, en gammal panter med speciella förmågor, som lever gömd i skogen.

En dag försvinner Eileen. Hanna anar det värsta, att hennes mörka förflutna har vaknat till liv och är ute efter hämd. 

I en klippskreva längs Irlands sydöstra kust ruvar en mörk hemlighet. I flera hundra år har någon väntat på att träda fram. Nu är tiden kommen.

Läs gärna min recension av "Odödlig jord" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Önskeleken

"Önskeleken" av Meg Shaffer utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Den tjugosex år unga kvinnan Lucy, som arbetar som lärarassistent, har bara en enda önskan. Att få bli mamma åt den sex år gamla tillika föräldralösa pojken Christopher. De delar intresset för böcker, speciellt böckerna om Klockön. Lucy faller dock på målsnöret, då man anser att hon inte har den ekonomi som krävs för att få adoptera pojken. Därför får hon nej av myndigheterna. Lucy har själv erfarenhet av att vara oönskad och oälskad, och hon tänker att hon trots brist på pengar, kan ge pojken en bra uppväxt ändå. En dag går författaren till Klockön-serien, Jack Masterson ut med att han efter en lång skrivsvacka äntligen gett ut en ny bok serien om Klockön. Lucy blir en av de fyra utvalda som får möjlighet att tävla om boken. Hon ställs mot ett par skoningslösa boksamlare, och dessutom möter hon illustratören till böckerna-Hugo Reese. Mitt under tävlingen får Lucy dock veta något som gör att hon vill avbryta den, men en storm drar in över ön och det är omöjligt för henne att åka. Ska Jack ändå lyckas få henne att stanna? För medan Lucy tävlar om den åtråvärda boken planerar nämligen författaren Jack Masterson den perfekta twisten, som kan förändra Lucys liv för alltid. Detta blir inledningen till en helt ny tillvaro för Lucy.

Vad finns det inte att älska med den här boken? Detta är en riktig bokpärla, som är som en saga för oss vuxna. Boken är både magisk och gripande. Detta är som en hyllning till böcker och barndommens berättelser som speglar oss även som vuxna. Och om att man aldrig ska sluta att drömma, för en dag kan den drömmen slå in. Jag kände också att jag önskade att böckerna om Klockön verkligen fanns. Jag skulle så gärna velat läsa dem eller t o m velat åka till Klockön och varit med om alla äventyr. Författaren har förut gett ut böcker under pseudonym och detta är hennes debut under eget namn. Ju mer jag lär känna Lucy och de andra karaktärerna i boken, ju mer berörs jag av deras historia. Man fattar inte en del föräldrar alltså. För övrigt bjuder boken på magiska miljöbeskrivningar och spännande karaktärsbeskrivningar. Denna boken belyser även en del svåra ämnen, så som övergrepp, förtryck i relationer och barn som lever under destruktiva förhållanden på olika sätt. Även ensamhet och missbruk tas upp. Allt det svåra inbakas i berättelsen på ett fint sätt. Jag älskar hur boken slutade. Det är så fint så jag fick tårar i ögonen. Jag hoppas förlaget även ger ut författarens andra bok: "The lost story", för jag läser gärna mer av henne. Jag fick som läsare en väldigt fin läsupplevelse. Även bokomslaget var fint och tilltalande. Blir en av årets bokfavoriter. Denna mysiga bok får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel nio

LUCY kom fram till Portland Jetport strax efter klockan sex samma kväll. Hon var trött, sliten, sugen på riktigt mat och galet förväntansfull. Efter att ha flugit tvärsöver kontinenten hade hon ändå tillräckligt mycket mental kapacitet kvar för att skicka ett hastigt sms till Theresa och berätta att hon var lyckligt och väl kommit fram till resans första mål. Hon visste inte om det fanns mobiltäckning på Klockön. Jack Masterson var som bekant tillbakadragen och många om sitt privatliv nuförtiden. Men hon var trots allt orolig för att Jacks anställda skulle konfiskera alla mobiltelefoner. Eftersom hon hade täckning nu skickade hon också ett meddelande till mrs Bailey och bad henne tala om för Christopher att Lucy älskade honom och att hon hade det bra, i den ordningen. 

Hon hade fått veta att en chaufför skulle möta henne vid bagagehallen på flygplatsen och att hon skulle hålla utkik efter en man som höll upp en skylt med hennes namn. Planen hade landat en aning tidigt, så hon blev inte förvånad när hon inte såg chauffören i ankomsthallen. Hon hittade en lugn plats där hon kunde hålla ögonen på de automatiska dörrarna. En del av henne hoppades att hon skulle titta upp och se sina föräldrar eller sin syster komma in genom de där dörrarna, eller stå och vänta på henne vid bagagebandet. Hennes familj hade aldrig någonsin ansträngt sig för hennes skull. Farföräldrarna hade älskat Lucy innerligt, men de hade aldrig riktigt förstått hur mycket det sårade henne att bli bortvald. För dem var det rimligt att det sjuka barnet fick lejonparten av föräldrarnas uppmärksamhet. Lucy var den som haft tur, fick hon höra om och om igen. Vad ville hon helst ha, frågade de henne, uppmärksamhet eller god hälsa? Om det skulle ha inneburit att föräldrarna älskade henne och kom och hämtade henne, kunde hon ha huggit av sig rn arm för fem minuter av deras tid. 

De väntade givetvis inte på henne. Även om de hade vetat om när hennes plan skulle landa, skulle de inte ha kommit. Det var bara en sv hennes gamla fantasier som vägrade att dö. Skulle Lucy någonsin sluta vänta på att hennes familj skulle dyka upp och ta henne med hem?

Överallt såg hon familjer som återförenades. Föräldrar kramade collegeungdommar som inte ville bli kramade - eller som åtminstone låtsades att de inte ville. Män kysste deras fruar. Barnbarn kastade sig över mor- och farföräldrar. En liten flicka på omkring fem sprang för att välkomna sin mamma när hon kom åkande nedåt i rulltrappan. När kvinnan kommit ner svepte hon upp flickan i famnen. Lucy log när kvinnan höll sin dotter mot skuldran och klappade henne över ryggen. När de gick förbi hörde hon hur kvinnan viskade ömt mot dotterns hår: "Mamma älskar dig. Mamma har saknat dig så."

Baksidetext;

Lucy Hart vet hur det är att växa upp under svåra förhållanden och utan föräldraras kärlek. Som barn sökte hon alltid tröst I nöckernas värld - framför allt i Jack Mastersons Klockön-serie. Nu är hon tjugosex, arbetar som läsarassistent och delar med dig av sin passion för läsning till sina elever. Hennes favorit är den sjuårige, föräldralös Christopher Lamb. Lucys största önskan hade varit att få ta hand om honom även utanför skolan.

En dag tillkännager Jack Masterson att han till sist skrivit en ny Klockön-bok, något Lucy knappt längre vågat hoppas på. Boken kommer dock bara att tryckas i ett enda exemplar, och en tävling kommer att hållas i Mastersons hem - det riktiga Klockön. Lucy är en av fyra personer som valts ut för att tävla om boken.

Hon ställs nu mot ett par hänsynslösa boksamlare och möter även Hugo Reese, Klockön-seriens svårmodige illustratör. I bakgrunden planerar Masterson den ultimata twisten- något som kan komma att förnedra Lucys liv för alltid. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Porten till Bagahus - första äventyret

"Porten till Bagahus - första äventyret" av Ulrica Haraldsson utgiven av Bagahus förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Två barn, den mobbade killen Douglas och hans tjejkompis, Ebba, ska ha en friluftsdag. Den ska de och deras klasskamrater tillbringa på Bohus fästning. Medan de äter sin matsäck, som de har med sig, får de syn på en sten som ser ut som en port. När det undersöker den har de plötsligt gjort en tidsresa till år 1658. Väl där möter de en kille som de följer efter till hans hem och där väntar Siri på dem. Hon berättar att de är väntade och att de är förutbestämda att rädda dem från den onde kommendanten Ivel Krabbe. De måste ta sig över på andra sidan älven, för att hitta den gode Riddar Erik, som ska ta över makten på slottet. Till sin hjälp har de en gyllene fågel som är deras följeslagare. Snart är de mitt uppe i ett rafflande äventyr, och i den mörka skogen lurar ett ondskefullt hot. 

Vi får följa med Douglas och Ebba på ett riktigt spännande äventyr. Författaren beskriver på ett trovärdigt sätt hur det är att leva år 1658. Därför är boken både ett spännande äventyr och berättelsen ger också läsaren en liten historielektion. Eftersom de två barnen har ett uppdrag att utföra måste unge Douglas och även tjejkompisen Ebba utmana sina rädslor, och göra saker de aldrig kunnat drömma om. Författaren bakar in nutid med dåtid tillika historia och fantasy på ett fint sätt. I den här boken lär vi inte bara känna de två huvudpersonerna, utan boken har flera intressanta karaktärer, och miljöerna är bra beskrivna. Jag längtar efter att få läsa mer om Douglas och Ebba och deras framtida äventyr. Jag gillar även det fina omslaget på boken. Boken har också en bra och läsvänlig text, som passar den yngre läsarskaran. Boken rekommenderas varmt. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

4

Räddare kan ingen vara

De vandrade tillbaka till stugan, där Siri satt och väntade på dem. Stugan hade bara ett rum. Matbord och bänkar stod vid en vägg, vid en annan stod en liten säng och och det fanns en eldstad. Thorngrim lade mer ved på elden. Douglas och Ebba satte sig ner runt matbordet och såg förväntansfullt på den gamla damen. 

"I vår familj har det i generationer berättats sagor och sägner", började hon sakta berätta. "När familjen samlades kring härden, precis som vi gör nu, fick vi vara med om stora äventyr. Det berättades om kampen mellan det onda och det goda, om trolldom och magi. En del av historierna var förstås påhittade, men en del hade förutspåtts av Elf-Syssel, Den Uråldriga". Hon sade namnet med vördnad och tystnade för en stund. Douglas och Ebba väntade spänt på fortsättningen. 

"Elf-Syssel bor någonstans på andra sidan älven och hon kallas "Den Uråldriga," för att hon har funnits så länge någon kan minnas. Min mor berättade att hennes mor hade hört talas om henne från sin mor, och så fortsätter det i all oändlighet. Elf-Syssel är visast av de visa och även om hon helt klart är en...", hon psusade och dönkte rösten till en viskning. "...häxa, har hon alltid undkommit dem som säger att hon borde ställas inför rätta för sin spådomskonst. Om någon med ont blod närmar sig hennes stuga, hittar de den inte. Msn kan bara finna den om hon vill bli funnen. Allt, och då menar jag allt som hon har förutspått, har slagit in. Men det tar lång tid innan man kan förstå innebörden av hennes kryptiska budskap", sa hon och nickade eftertänksamt. 

"Det är ni kommer in", sade Thorgrim och såg hoppfullt på dem.

Ebba och Doulas tittade oförstående på varandra och sen på Thorgrim och Siri som klappade sitt barnbarn lätt på armen. 

"Under årens lopp har mången krigshär försökt inta Bagahus slott, utan att lyckas. Inför varje försök till belägring fanns en förutsägelse, dom Elf-Syssel skrivit ner årtal tidigare. För att få en bild av hur uråldrig hon faktiskt är, ska jag berätta historien om en av de första förutsägelserna från henne, som återfunnits. Ni förstår att hon alltid skriver ner dem med sitt eget blod på en bit Gethud, som hon sen lägger i ett krus och släpper ner i älven. Vattnet i älven är väldigt strömt och fullt av virvlar som lätt skulle kunna suga ner ett litet krus, men de återfinns alltid av den som budskapet är avsett för. Nåväl, den första förutsägelsen i mannaminne handlar om hur det gick till när Bagahus slott skulle uppföras."

Baksidetext;

Under en friluftsdag vid Bohus fästning utforskar klasskamraterna Douglas och Ebba en märklig sten som ser ut som en port. Plötsligt är året 1658 och de får veta att en uråldrig häxa har förutspått att de ska rädda staden Kongelf från den onde kommendanten Ivel Krabbe på Bagahus slott. 

En gyllene fågel blir deras följeslagare och visar vägen när de ger sig ut för att hitta den gode Riddar Erik som ska ta över makten på slottet. Men i skogens mörker lurar ett ondskefullt hot. 

Följ med på ett hisnande äventyr som väver ihop nutid med dåtid, historia och fantasy. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Julstök i Hannas kaffestuga

"Julstök i Hannas kaffestuga" av Kristina Ahlström, utgiven av Romanus & Selling förlag. Bokrecension; Hanna har mycket att fundera på denna hösten. Hon beger sig ensam till Frankrike, för att komma bort från särbon Eriks kontrollbehov, samtidigt som hon vill se platsen där hennes vänninna, Klara, omkom. Väl hemma igen funderar hon mycket över sitt förhållande med Erik, och deras framtid tillsammans. Något skaver, och ska hon verkligen fortsätta vara tillsammans med honom? Hon vill ta hand om sin familj, men de bor i Skåne. Ska hon kanske flytta ner där och starta något nytt? Kaffestugan vill hon dock sälja efter jul, men bestämmer sig för att ha öppet under december månad. Hennes bagerskor ställer gärna upp och bakar, och snart har Hanna fullt upp med att planera inför premiären. Samtidigt märker hon att hunden Sigge tacklar av allt mer. Vad är det egentligen för fel på honom? Tankarna snurrar och Hanna ver inte vad hon ska ta sig till. Erik börjar plötsligt utebli från saker de bestämt, och skyller på jobbet. När han är med Hanna, är han överdrivet glad och hjälpsam. Något skaver, men vad? Hanna funderar på att göra slut, men precis när hon tänker fortsätta förhållandet med Erik, uppdagas den bittra sanningen. Just när allting känns som mörkast, får Hanna ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till.

Den här boken lockar verkligen alla möjliga känslor hos mig som läsare. Jag har känt allt ifrån sorg, frustration till ilska, hopp och glädje. Författaren har verkligen förmåga att beskriva huvudpersonens känslor så man känner precis det hon känner. Författaren beskriver även dofter och smaker så bra att jag har blivit riktigt sugen, ja, rent av hungrig, medan jag har läst. Boken har verkligen bjudit på allt en riktigt bra feelgoodroman ska göra. Jag har verkligen älskat denna serie om Hanna. Och jo, jag skulle gärna fortsätta att läsa om henne och hur det går för henne i framtiden, utan att spoila det underbara slutet. Tyvärr har författaren sagt att detta är tredje och sista boken om Hanna. Även denna ljuvligt förpackade bok, bjuder på några härliga recept i slutet på boken. De två föregående böckerna har blivit bokfavoriter hos mig, och det blir även denna boken. Hoppas verkligen författaren skriver på något nytt! Har ni inte läst något om Hanna och hennes kafé och bakstuga, måste ni göra det nu! Denna underbara bokserie får ni inte missa. Det är en helt oemotståndlig bokserie. Det var extra kul när jag hittade min blurp i boken. Boken ger mig fin julkänsla, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Min blurp fanns med i boken!

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Det är första bakdagen och Hanna väntar spänt i bakstugan. På bänkarna runt om i stugan står ingredienser uppradade, tvättade och nystrukna bakdukar ligger bredvid en hög med plåtar, bagerskorna byter om. Hon och Sigge hann precis äta frukost innan de körde upp framför stugan. Hon hade lyckats skotta bort vallen framför infarten precis så mycket så att de båda bilarna fick plats. Mer orkade hon inte, hon insåg snabbt att hon behöver en plan. Att skotta själv är inte hållbart i längden om det blir en snörik vinter.

Om tre och en halv vecka är det premiär för jul i Hannas kaffestuga. Tiden är knapp, många kakor ska provbakas. Hyllor ska fyllas och när hon igår kväll räknade på hur mycket pepparkaksdeg som kommer att gå åt svimmade hon nästan. Minst sjuttiofem, kanske uppemot hundra, kilo deg förpackade i femhundragramsförpackningar. Allt beror självklart på hur sugna öborna är på att köpa färdig deg, men enligt bagerskorna kommer den att ta slut i ett nafs. Hon är tacksam för att Madde kommer upp innan de öppnar, alla händer som kan hjälpa till är välkomna.

Nu har de bytt om och samlats runt bakbordet för en snabb genomgång av sortimentet de klubbade i går, två sorter var, en på förmiddagen och en efter lunch är planen. 

"Genfer", säger Astrid. "Det är en kaka min mormor alltid bakade till jul, vi pratar början av 1900-talet. Hon bakade kakan nästan ända till hon dog, i början av femtiotalet. Sedan tog min mamma över receptet och efter henne blev det jag som alltid bakade genfer till jul. Genfer är två mördegslängder med malen mandel som läggs på varandra med äpplemos mellan, glaseras sedan med röd florsockerglasyr och grönfärgad flagad mandel, efter det skär man längderna i sneda, generösa bitar." 

"Ska bli spännande att smaka", säger Hanna. "Du ska också baka makalösa, om jag inte misstar mig helt så är det korintkakor?"

"Precis", svarar Astrid, "såna där som bara smälter i munnen, och korinter hör ju julen till. 

Baksidetext;

ADVENT STÅR FÖR dörren och Hanna beslutar sig för att ha julöppet i kaffestugan på Ingarö. Vilken dröm att få pynta, tända värmande eldkorgar och ta fram den gamla fina julservisen. Gänget med flinka damer som hjälpte henne tidigare ställer mer än gärna upp och snart doftar det av kaffebröd och klenäter från bagarstugan. 

Samtidigt knakar det rejält i förhållandet med Erik. Hans kontrollbehov är tillbaka med dubbel kraft. Och hur länge ska hon orka driva kaffestugan? Saknaden efter vännen Klara tynger och vem behöver henne egentligen, nu när barn och barnbarn flyttat till Skåne och alla har sitt? Vad finns meningen för Hanna? Hon längtar efter att ta hand om sin familj och efter äkta kärlek. Men gapar hon efter mycket?

Läs gärna min recension av "Hannas Sweet 

Deli" här

Läs gärna min recension av "Hannas 

kaffestuga" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En vit lögn till jul

"En vit lögn till jul" av Chatherine Walsh utgiven av Pirat förlag. Bokrecension; Megan bävar för att åka hem till jul. Hon lämnade nämligen byns älskling, Isaac, vid altaret för fyra år sedan. Sedan dess har hon bott i Dublin, som byns utstötta. Nu vill hennes mamma att hon ska komma hem över julen, då även hennes bror ska komma hem från Australien. Christian är trött på att vara ensam varje jul, och ser inte fram emot att möta familjens medlidsamma blickar. Dessutom trivs han med livet som singel. Av en slump möts Christian och Megan, på en pub i Dublin. Christian får plötsligt en brilliant idé. De ingår en pakt, som innebär att de ska agera som ett perfekt par (dock ett falskt), för att klara sig igenom julen. Några regler skrivs ner på en vinfläckig servett. Dock tänjer det falska paret på reglerna mer och mer, då känslor börjar uppstå. Alla familjesammankomster och möten med barndomsvänner gör att gamla känslor väcks till liv. Allt blir rörigt och snart är reglerna på servetten som bortblåsta, i en snöstorm. Snöstormen gör att de blir insnöade i en stuga med en mysig julstämning under julen...

Jag har läst en bok av författaren förut, som också hade jultema. Denna boken är en fortsättning på den boken. Jag gillar att lära känna de irländska jultraditionerna. Det verkar vara mysigt att fira jul i en irländsk småstad, där alla känner alla. Författaren beskriver allt så fint, även om relationerna ibland är en aning trassliga. Boken bjuder läsaren på en härlig julkänsla. Jag gillar verkligen de två huvudpersonerna, och speciellt den stickande huvudpersonen Megan. Ju mer man får veta om vad som egentligen gjorde att Megan lämnade Isaac, ju mer förstår man henne. Detta är en bok som handlar mycket om att stå upp för sig själv, och inte ta vad för skit som helst. Boken har många intressanta bikaraktärer som jag också skulle vilja lära känna lite mer, så jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning på boken. Vi får följa de båda huvudpersonernas tankar på ett bra sätt. De turas om att berätta sina tankar och känslor i egna kapitel. Allt är beskrivet med en ton av humor och boken bjuder på en hel del fniss. Missa inte denna pärla! Denna ljuvliga julkaramell får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

10.

Megan

Jag väntar tills Christian har åkt innan jag ringer på dörrklockan, och jag kan inte sluta svära inombords över vilken idiot jag är. 

Jag fattar inte att jag kysste honom. 

Eller okej, jag fattar, det var en instinktiv reaktion. Men det får mig bara att tänka att mina instinkter är dumma. Och ja, jag vet att vi kom överens om det, och jag vet att det hade hänt ändå förr eller senare, men A: jag trodde inte att jag skulle ta initiativet, och B: jag trodde inte att det skulle vara på en parkering utanför en pub mitt framför ögonen på mitt ex. Jag var inte beredd. Över huvud taget.

Inte på att se Isaac. Inte på att träffa Natalie. Inte på att kyssa Christian. Christian med sina händer på mina kinder. Christian med din glada hälsning när han drog mig intill sig. Christian med din bisarra idé.

Han lever definitivt upp till sin del av överenskommelsen. Jag skulle inte ha klandrat honom om han blev uppskärrad. Han fick inte direkt någon förvarning. Men han spelade med, precis som han lovat att göra. Han stod vid min sida och svek mig inte. Vilket betyder att jag inte kan svika honom. Vilket betyder att vi kommer att höra det här. Och plötsligt känns det faktiskt verkligt. 

Jag rullar bak axlarna där jag står och bäntar på verandan och undrar varför inte mamma kom ut och hälsade. Men så fort jag ringer på flyger dörren upp, och där står hon i egen hög person. 

-"Spionerade du"? frågar jag när jag ser blicken fladdra ut i mörkret bakom mig. 

-Nej. 

-Jo. "Mamma. Du hade kunnat komma ut". 

-"Jag spionerade inte", protesterar hon. "Jag väntade på er i vardagsrummet". 

Där hon spionerade. Men jag släpper det när hon tar ett steg närmare och kramar mig. Jasmindoften från hennes parfym kittlar i näsan. Det är samma parfym som hon har haft i hela mitt liv, och i hennes famn är jag plötsligt sju år gammal igen. 

Baksidetext;

Megan bävar för att åka hem över jul. Hon är byns utstötta som övergav den lokala älsklingen Isaac vid altaret för fyra år sedan och rymde till storstaden. Hon skulle gärna slippa mer dramatik. 

Christian är trött på att vara ensam varje jul. Han har inget emot att vara singel, men hatar familjens medlidsamma blickar och tassande tonfall. För han är faktiskt inte i kris. 

När Megan stöter ihop med Christian på en pub i Dublin gör de en pakt för att klara sig igenom julen. De ska visa upp sig som det perfekta (men falska) paret. Regler upprättas, kontrakt skrivs på en vinfläckad servett. De ska vara ofattbart förälskade tills de befrias från sina årliga förpliktelser.

Men med alla familjesammsnkomster och möten med barndomsvänner väcks gamla känslor till liv och plötsligt blir det väldigt rörigt. Och insnöade i en stuga med lite julstämning kan allt hända...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Ett ljus i mörkret

"Ett ljus i mörkret" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Vi får följa Elin, som nu blivit chef över Rosbergs bokhandel. Hon har många idéer om hur hon och kollegorna ska göra bokhandeln bättre. Det första hon gör är att boka in en författare till ett författarsamtal. Han är känd för sina böcker och syns ofta i media. Att han är lika svår att arbeta med, som rycktet låter påskinna, får hon lära sig den hårda vägen. Dessutom startar hon en bokcirkel, en flera år gammal dröm. Elin blir allt mer uppslukad av arbetet på bokhandeln, vilket snart börjar sätta sina spår. Hon måste nu förstå att arbetet på bokhandeln är ett teamwork, och att hon måste lära sig delegera sitt arbete, till de andra som arbetar på bokhandeln. Samtidigt måste hon hinna umgås med särbon Tom, och med sina goda vänner. Samtidigt skaver förhållandet till föräldrarna, och någon som dyker upp på bokhandeln bokcirkeln, tycks ha en dold agenda. Ska Elin låta hennes föräldrar behandla henne hur som helst, eller ska hon tillslut ta mod till sig att säga ifrån?

Detta är den tredje delen om Elin och hennes arbete på Rosbergs bokhandel. Jag har även läst de föregående titlarna i serien, och de finns recensioner av dem på bloggen. Detta är en bok som handlar om stt stå upp för sig själv, tillika göra det som är bäst för en själv och att försöka hitta balans i livet mellan arbete och fritid. Det är härligt att få följa Elin och hennes kollegors arbete på bokhandeln. Det måste vara en mysig arbetsplats, för vilken boknörd som helst. Jag hade väldigt gärna velat jobba där. Åh, vad jag skulle vilja vara med i en bokcirkel. Det låter så mysigt. Jag blev dock illa berörd av Elins föräldrar, och hur de behandlar Elin. Det måste kännas hemskt att inte känna sig önskad av sina egna föräldrar. Jag tyckte det var bra att hon sa ifrån tillslut. Vilken tur att hon ändå har varma relationer till sina vänner och kärleken i sin särbo Tom. Vilken klippa! Jag hoppas vi får följa Elin och de andra karaktärerna i boken i deras fortsatta arbete i Rosbergs bokhandel. Jag vill gärna veta hur det går framöver. Jag tycker också att det är ett fint lila bokomslag. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

10

-Jag vill anmäla mig till bokcirkeln. 

Framför Elin står en ung kvinna, med hår färgat i en intensiv röd färg, och ser på henne med pigga ögon. Runt dessa ögon är hon hårt sminkad, det är ögonskugga i flera färger. Hon har en piercing i näsan och en i nedre läppen. Elin tar fram listan och antecknar hennes namn och kontaktinformation.

-Då är du välkommen på torsdag kväll. Vi startar strax efter det att butiken stänger. Det blir mest information första gången, vi har inte hunnit komma igång med någon bok än. Men du får gärna ge boktips om du känner gör det, jag tänkte att vi kan använda en stund varje gång för sånt.

-Låter toppen! Då ska jag kolla igenom mina redan lästa böcker. Ses på torsdag!

Hon går mot dörren och sträcker upp handen samtidigt som hon säger hej då. Elin ser på listan som fyllts på, de är nu åtta deltagare plus hon själv. En aning nervositet fladdrar runt i magen, men inte bara, det är en varm känsla i bröstet av förväntan och den är starkare än den nervösa. En egen bokcirkel här i Rosbergs bokhandel, det har varit en av Elins idéer under flera år, nu blir det äntligen av. Harald var aldrig emot det egentligen, det blev inte av bara, och Louise var emot i stort sett allt Elin föreslog. 

Men nu är det Elin som bestämmer och det är hon som håller i det hela. Ingen av de andra i personalen behöver jobba extra för det här. När Elin tänker på det skulle de behöva en till i personalstyrkan, det är på gränsen som det är nu. Julia har kvar sitt arbete i blomsterbutiken och arbetar nåde jär och där. Doris och Peter arbetar mycket som det är och kan inte alltid stanna längre. 

Elin skriver en skylt om att bokhandeln söker extrapersonal och sätter upp i fönstret. Hon är medveten om att det är en gammaldags metod, och att de inte når många på det här viset. Men det är rn början, Elin ska gå vidare på annat sätt om det här inte fungerar, det är värt att prova först i alla fall.

Baksidetext;

Elin är full av idéer för hur hon och kollegorna ska få bokhandeln att bli ännu bättre. Hon bokar in ett författarbesök med den kända Mats Ström, en man som ofta syns i media och är uppskattad för sina böcker. Ryktet säger dock att han kan vara svår att arbeta med, något Elin inte tror på.

En brokig skara personer samlas för den nybildade bokcirkeln. Åsikterna går i sär, viljorna är starka och rn av dem har en dold agenda.

Den svåra relationen med föräldrarna ställs på sin spets vilket får Elin att fundera över vad en familj egentligen är och vad dom är viktigt för att hon ska må bra.

Läs gärna min recension av "Allt som livet 

ger" här

Läs gärna min recension av "Rosbergs 

bokhandel" här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju med Sylvia Lid`en Nordlund

Denna författarintervju belyser författaren Sylvia Lidén Nordlund. Hon har skrivit flera böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa. Jag har som tur fått möjlighet att läsa hennes julbok, så jag ska börja läsa den inom kort. Tack Sylvia för att du ville delta i min intervju! Författarens hemsida är här.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Fem böcker har det blivit hittills: ”Allt det du måste” (2017), ”Om du bara vågar” (2018) och ”Det enda du behöver” (2019) som alla kan läsas fristående, och tillhör Mia-serien. Så kommer Blomsteröseriens fristående böcker som startar med ”Sensommarserenader” (2023). Nästa del heter ”Bröllopsklockor och Bjällerklang”, en julroman i Love Actually-anda (4 oktober 2024, ljudbok 5 november). Jag har även medverkat i fem novellantologier och en antologi om kommunikation.

2. Vem är Sylvia Lidén Nordlund? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; En bokintresserad före detta lärare som arbetat i många år med samtal och relationer, och som älskar allt spännande som författarlivet för med sig. Jag bor i Göteborg, tycker om att umgås med nära och kära, dansa, uppleva nya saker och träna på gym. Och att skriva och läsa förstås!

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Det första fröet såddes under en kortare skrivkurs 2012, där huvudpersonen Mia dök upp i en skrivövning. Idén började på riktigt att gro under en skrivarkurs i Las Palmas 2013, när jag träffade några likasinnade som bestämt sig för att skriva bok. Under den veckan skrev jag flera kapitel som finns med i ”Allt det du måste”, i redigerad version förstås …

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Idén fick jag året jag fyllde femtiofem, sedan blev det att skriva och skriva om fram till utgivningen hösten 2017. Då var det releaseparty och sextioårsfest samtidigt.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått oerhört positiva tillrop och mycket stöttning på vägen. Bättre make, släkt och vänner kan ingen ha!

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Det har blivit så mycket roligare och så mycket mer omväxlande. Skrivandet är en riktig berg- och dalbana, med lika delar kval och eufori. När orden flyter på är det en härlig känsla! Alla fina läsare har berikat mitt liv, liksom alla nya författarkollegor. En del har blivit vänner för livet. Olika bokevent och mässor är väldigt roligt också.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Både och, skulle jag säga. Lättare eftersom jag redan hade skapat mina karaktärer, deras bakgrund och miljön de lever i. Men samtidigt svårare eftersom jag behöver ha första boken i bakhuvudet hela tiden för att vara konsekvent med allt från deras utseende till vad som hände i del ett.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Min plan var att starta på tredje delen i augusti. Jag skissade på innehållet under Författarveckan på Fårö. Så långt enligt plan, men en del oförutsedda händelser dök upp så jag väntar tills i januari. När jag skriver behöver jag lugn och ro för att kunna fokusera och gå in i berättelsen. Och det hoppas jag på att få efter nyår.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom de som jag nämner i fråga två, så har jag fått ett nytt intresse. Jag gick en folkhögskolekurs i biblioterapi i somras och blev väldigt intresserad. Det finns en längre distanskurs som jag vill gå, men i höst krockade den första kurshelgen med bokreleasen av Bröllopsklockor och Bjällerklang och Torslanda Bokmässa. Biblioterapi kombinerar mina största intressen; läsning, skrivande, personlig utveckling och djupa samtal. Så den kursen vill jag gå, för att sedan kanske hålla workshops på egen hand.

10. Har du något annat arbete förutom förförfattare

Svar; Jag arbetar med relationsrådgivning och coachning. Dessutom är jag en glad pensionär. Fantastiskt att ha en fast inkomst igen efter många år som egen företagare.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser så ofta och mycket jag kan, förutom när jag är mitt inne i författandet. Feelgood, romance och relationsromaner läser jag helst, men i min bokklubb väljer vi all möjlig sorts litteratur. Nu senast läste vi ”Modersmjölken” av Nora Ikstena, en annorlunda och intressant bok. ”Lektioner i kemi” och ”Färskt vatten till blommorna” är mina senaste favoriter.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag sitter vid skrivbordet med min laptop uppallad för att få skärmen i ögonhöjd, och med ett separat tangentbord. Det gäller att spara nacke och axlar … Runt omkring mig ligger lappar med saker jag ska komma ihåg att skriva in i berättelsen och skrivboken med allt jag behöver komma ihåg om karaktärerna och upplägget av boken.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag har som målsättning att skriva dagtid, men det lyckas jag sällan med. I stället blir det sent på kvällen och frampå natten, när det är tyst och lugnt i lägenheten. Jag brukar ha veckomål för skrivandet typ fyra kapitel eller liknande.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Hitta en skrivkurs eller flera … Läs skrivhandböcker, det finns många bra på biblioteket. Jag lånade först och köpte sedan en favorit ”Tre enkla regler – finns inte – en romanskola” av Elisabet Norin. Jag vill även tipsa om ”Fängsla dina läsare” av Catrine Tollström. Att träffa andra som skriver är också viktigt, för att stötta och peppa varandra. Att läsa mycket är en bra ingång till skrivande, liksom att skriva om allt möjligt varje morgon, i ungefär tjugo minuter. Julia Cameron berättar om det i sin bok ”Lev kreativt – Hur du utvecklar ditt skapande i tolv steg”. Sedan är det bara att skriva, skriva om och skriva igen …

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; He, he, jag verkar ligga steget före i mina svar. Min dröm är att hålla kurser i biblioterapi. På det mer personliga planet drömmer jag om att få resa till Marocko igen.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Jag försöker leva efter detta, men lyckas inte alltid … ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; ”Borta med vinden” såg jag första gången som elvaåring och sedan dess har jag läst boken flera gånger och sett om filmen. Den har allt, tycker jag.

Tack Sylvia för att du ville delta I min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En skärgårdsjul

"En skärgårdsjul" av Anna Winther utgiven av Pia&co förlag. Bokrecension; Ensamstående Marias femtioårsdag närmar sig. Precis innan jul, blir hon uppsagd från cafèet där hon jobbat i femton år. Det enda hon gör på sin fritid, är att passa sin sju år yngre systers, båda små pojkar. Hon älskar dem, men det kan bli för mycket i bland. Ett annat intresse hon har är att baka, trots att det bara är hennes båda syskonbarn som vill smaka. En dag blir hon kontaktad av en kille som heter Dennis. Han vill att Maria ska komma och jobba hos honom, ute på en ö i skärgården där han precis ärvt en gammal gård. Maria tackar ja, trots att arbetet kräver mer än hon tänkt sig. Dennis ska nämligen servera julbord till olika grupper, som kommer till Strömmingsö. Trots allt det obekväma, blir Maria snabbt förälskad i den gamla gården på Strömmingsö. Maria inser också att Dennis behöver all hjälp han kan få. Dessutom undkommer hon alla de krav som systern ställer på henne. Alltsom oftast vill systern att hon ska passa hennes barn, utan att tänka på att Maria kanske vill ägna sig åt något annat. Under julborden får Maria nya bekantskaper, och en man från det förflutna dyker upp som gäst. Maria har aldrig kunnat glömma honom under de tjugofem år som gått, sedan de de såg senast. Kanske blir julen och hennes födelsedag inte så ensam som hon tänkt sig.

Wow, denna boken är lika ljuvlig som de bakverk som huvudpersonen bakar i boken. Jag har verkligen njutit av varje minut med den här boken. Författarens beskrivningar på hur maten och de olika bakverken doftar och smakar, får det att vattnas i munnen. De målande beskrivningarna av den lilla ön, får mig att längta efter att få vara på plats. Författaren får mig verkligen att känna den speciella julkänslan, som de skapar på det gamla vandrarhotellet och jag kan nästan se det framför mig. Jag hade jättegärna firat jul där med Maria och alla de andra. Det är kul att få följa Maria och Dennis arbete med att få allt att fungera, med strömavbrott, oväder samt både trevliga tillika otrevliga besökare och ett och ett annat psykbryt. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Jag skulle också vilja läsa mer om hur det går sedan, med Maria och alla de andra karaktärerna i boken. Detta blir en av årets bokfavoriter, som får en speciell plats på bloggen. Boken lämnar mig med en varm och lycklig känsla. Denna pärla passar när man vill mysa till det lite extra, och skulle passa bra som julfilm. Boken är också väldigt vackert förpackad med ett underbart och tilltalande bokomslag. Denna underbara bokpralin får 🩵🩵🩵🩵🩵/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 21

Måndagen den 9 december

Maria sitter framför den öppna spisen med en kopp kaffe. Huset är helt tyst, förutom brasan som Dennis tänt och som sprakar och knäpper. Framåt middagstid under gårdagen lugnade sig havet så pass att Dennis kunde köra tillbaka gästerna till fastlandet. Maria hade följt med ner till bryggan och hjälpt alla ombord. John hade inte sagt ett enda ord till henne, men hans mamma hade åtminstone tackat gör vistelsen och berömt maten innan hon önskat Maria en god jul. Lika bra att han inte sa något, nu var han borta ur hennes liv.  Igen. 

Hon hade grubblat så mycket på den fär kvällen få de träffades första gången. För henne hade deras möte kännts så speciellt, så starkt. Den närheten hon upplevt med honom hade hon aldrig upplevt med någon annan igen, inte ens senare, med Fredrik. Det John hade gett henne då ville hon ha igen. Fast minnena kom med dubbla känslor, för hans avvisande efteråt hade stuckit som knivar i hjärtat. Hon hade inte kunnat annat än känna sig lurad och kränkt. Men med åren lyckades hon sudda ut honom ur sitt inre, i alla fall nästan...

Det här kanske var det avslut hon behövde? Nu kunde hon inte fundera på hur det skulle bli om de träffades igen. För nu hade de träffats igen och han hade knappt ägnat henne en blick.

Dennis har lovat att skjutsa henne till tåget i stan på förmiddagen och hennes väska står redan packad och klar vid ytterdörren. Hon dricker upp det sista av kaffet och ställer koppen i diskmaskinen. Hon ser sig om i det stora lantköket som nästan blivit som en kollega för henne under tiden hon varit på ön. Hur många dom skulle komma till nästa helgs julbord har de ännu inte pratat om, men att hon ska komma tillbaka till Strömmingsö innan dess har hon lovat honom. Det som först verkade så väldigt komplicerat har blivit ett arbete hon kommit att uppskatta.

Maria knäpper på sig flytvästen Dennis tagit fram åt henne och kliver sen ombord båten med darriga ben. Hon ser en röd sjal ligga på stolen hon ska sitta på och känner igen den. Det är Johans mammas sjal. Så förargligt att hon glömt den, tänker hon. Hon stoppar ner den i sin väska. John kom också från Stallinge. Kanske att hans mamma bor kvar där? Mona hade känts beksnt på något vis, hon måste ha fikat på Brittas någon gång.

Baksidetext;

Maria lever ett tillbakadraget liv i en liten ort där allt står stilla. 50-årsdagen närmar sig och hon har precis blivit uppsagd från Cafèet där hon jobbar - folk nöjer sig numera med bake off-bröd från den lokala matvarubutiken. Dessutom är hon ensam - och julen närmar dig med stormsteg. 

När hon söker tröst i gruppen Äkta grädden vänner på Facebook får hon kontakt med unga Dennis, som söker personal till sitt julcafé i Stockholm, och Maria tackar snabbt ja. Men det Dennis inte varit helt ärlig med är att julcafèet egentligen är ett fullskaligt julbord på Strömmingsö i skärgården, där Dennis precis ärvt en nedgången gård. 

Maria förälskar sig snabbt ivden gamla gården på Strömmingsö och inser att Dennis behöver all hjälp han kan få. Och när John, en msn från Marias förflutna, dyker upp som gäst, tänds hoppet om att julen kanske inte blir helt ensam i år...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Athonetian del 1- Blod och silver

"Athonetian del 1- Blod och silver" av Andreas Costell utgiven av Ekström & Garay förlag. Bokrecension; När prins Killian hör att barbarer har plundrat en by längre norrut, vill han hjälpa till att stoppa dem. Kungen vägrar skicka sina trupper dit, och tycker att det får riken i norrut ta hand om. Barbarerna leds av den beryktade rövaren Xander. Killian bestämmer sig därför att själv bege sig dit, trots att han egentligen inte får lämna slottet. Killian har inte ens fått följa med ut och jaga med de andra, på grund av att man är rädd att han ska råka bli dödad under jakten. Trots det så smiter han ensam iväg, för att stoppa barbarerna. Han ser nu sin chans att visa att han bryr sig om invånarna i riket. Men barbarer är inte det enda som hotar i skogen. Ett fasansfullt monster, som är ute efter blod, härjar också i skogarna. Samtidigt letar den unga kvinnan Amara efter sin far, som är försvunnen efter barbarernas attack på hennes by. Snart korsas Killian och Amaras vägar. Ska de tillsammans lyckas hitta Amaras far och dessutom lyckas stoppa barbarernas framfart och även det hemska monstret som härjar i trakten?

Wow, denna fantasy debuten är så otroligt bra och spännande skriven. Jag gillar hur författaren har byggt upp sin fantasivärld och de sägner och varelser som finns i den. Både de trevliga och de otäcka. Riket som författaren beskriver känns äkta och trovärdigt. Min känsla är att världen är lite mörkt medeltida, i och med att man bor i stugor, man slåss med spjut, svärd och pilbåge. Man tar sig också fram med hjälp av hästar, och det finns stråtrövare.  Jag gillar författarens miljöbeskrivningar och jag gillar att huvudpersonen växer med uppgiften att rädda riket. Från att vara lite tafatt, till att bli väldigt handlingskraftig och framåt. Jag gillar Killian. Han verkar bli en bra kung. Även den unga tjejen Amira är en karaktär som får min sympati. Detta är en berättelse som berör, då händelserna tar en oväntad vändning i slutet av boken. Även lite humor och romantik har bakats in i berättelsen. Gillar ni fantasy får ni inte missa denna otroligt spännande bokserie. Boken slutar med en cliffhanger, så jag ser fram emot att få fortsätta läsa, samt att få följa Killians och de andras fortsatta äventyr. Blod och silver får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Lyssna försiktigt på vad vinden viskar. Allt eller alla går inte att lita på. 

En mild bris blåste över slottsgården. Killian satt för dig själv och tänkte. Löven på träden hade redan börjat falla ner på marken framför gårdens stora fontän. Fontänen var en bar kroppskulptur av vatten noren Elysia. Träden runt omkring skulpturen gjorde så det bara kom in lite ljus. Det var höst nu och snart var det vinter. Det fanns ett dilemma. Skulle han stanna kvar här på slottet och lyda sin far eller skulle han lämna sitt hem och trotsa sin kung? Om Killian valde att lämna hade han inte särskilt mycket att gå på. Namnet Xander var allt han hade. "Jävla barbarer", sa han tyst för sig själv.

Med vintern på väg kunde Killian inte vänta hur länge som helst. Men hans trångsynte far vägrade skicka män utan att vara säker på barbarernas position och kungligheterna i Mariever. Hans släktingar på sin mors sida skulle enligt Killian aldrig göra något åt Xander och hans barbarer nu. Varför skulle de slösa sina resurser, sina män, på att jaga dem i ett annat rike? Han förstod sig inte på sin far. Hur kunde han inte förstå? Barbarerna befann sig i Athonetia, det betydde att de var ett problem för Athonetia. Inte Mariever, inte Angumur - utan Athonetia.

Som prins bar Killian ett större ansvar. Att skydda alla som bodde i deras rike. Fattiga som rika. Xander och hans män hade attackerat hans hem och det kunde Killian inte bara strunta i och hå vidare i livet som ingenting hade hänt. Det fanns ingenting som sa att barbarerna skulle gå tillbaka till Mariever. De kunde mycket väl plundra en annan by i denna stund. Någonstans i Athonetia. Ett gäng som detta kunde bli ett stort problem. Inte bara för de som råkat illa ut i byarna. Den politiska påverkan kunde bli stor. Athonetias befolkning skulle inte bli glada när de hörde att deras kung inte ville göra något åt problemet. Varför skulle folk i riket vara lojala mot kungafamiljen om den inte gav någon säkerhet tillbaka. Varför skulle de betala sina skatter? Även om det var långt från huvudstaden så måste de hjälpa befolkningen i norr. Vad var problemet med att skicka en bråkdel av sin armé. För Killian var det en självklarhet. Han trodde verkligen inte det här om sin far. Han hade haft sina problem med sin far under åren men fadern hade alltid haft Killians respekt. Den var inte längre kvar. Hur kunde han vara så här dum? Hade Killian varit kung idag så hade redan ett kompani soldater varit på väg norrut. De måste stoppa barbarerna innan de gjorde mer skada. 

Baksidetext;

Efter decennier av fred överumplas en by i norr av ett gäng stråtrövare. Unga Amara tar, på sin fars order, sin lillasyster i hand och gömmer sig i skogen. Men de brutala rövarna, ledda av den berykade Xander, är inte det enda hotet denna natt. I dkogens mörker föds en varelse till liv - en varelse som gångna generationer drömt mardrömmar om.

Bland byns lemlestade kroppar återfinns inte Amaras far och den unga kvinnan inser att hon själv måste finna honom. Men är det rövarna eller de vita ögonen i mörkret som Amara bör vara mest rädd för?

I kungariket Athonetia går Killian Athonetian, den unge prinsen och arvtagare till tronen, höra talas om barbarernas plundringar. Hans far, kung Maximilian, vägrar skicka sina trupper så långt norrut; det går rikena i norr ta hand om. 

Killian, vars säkerhet som tronarvinge trumfar allt, får inte ens lämna slottet när kungen ska ut och jaga. Killian kan inte sitta passiv medan människorna i norr hotas. För första gången i sitt liv ser han en chans att göra skillnad, göra något värdefullt. Något som bevisar att han bryr sig om rikets invånare. 

Men varken Killian, Amara eller någon annan levande vet vad som lurar i skogen - en varelse från en annan tid.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Teckentyderskan- Vårens vresiga eldar

"Teckentyderskan-Vårens vresiga eldar" av Annika R. Melin utgiven av Arwyddion Publishing förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till andra hälften av 1700-talets Sverige. Siri lever med sin man, Ivar, och deras två barn i en liten övergiven stuga. Men livet för unga Siri är hårt, och den lilla familjen har knappt mat för dagen. Mannen gör inte mycket för att bistå henne med mat och annat som hon skulle behöva hjälp med, och han driver mest omkring. Trots att han beger sig ut för att jaga och fiska, kommer han ofta hem tomhänt. Vad han egentligen gör när han är borta vet inte Siri, men hon har sina aningar. Ivar kan vara borta i flera dagar och humöret blir allt mer oberäkneligt. Arbetet på gården är han inte så intresserad av. Siri får ofta själv göra allt hon kan för att få mat till sina små barn. En dag hittar hon en ränsel i skogen. Förutom att den innehåller en massa mat, gör hon även ett oväntat fynd i den. I sin ensamhet knyter Siri kontakt med andra människor i sin närhet, bland annat den mystiska skogskvinnan Eira och torparen Vegard. Av sina nya vänner får hon hjälp och stöd. Eira undervisar henne om ätbara växter i skogen, och en massa annat. Maken blir allt elakare mot henne, och när hon får reda på att han dessutom varit otrogen, får hon tillslut nog. Men maken vill inte skiljas, och försöker få Siri att ändra sig. Snart ställs allt på sin spets. 

Wow! Denna boken är författarens debutroman, men vilken debutroman sedan! Detta är en bok som kommer hamna på min blogg, som favoritbok. Detta är den första delen i en släktkrönika, som heter "Teckentyderskan". Jag tyckte berättelsen var otroligt spännande ända från början till slutet. Jag varnar för sträckläsning! Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Boken innehåller många spännande karaktärer och huvudpersonen Siri får min sympati. Jag får mycket känslor när jag läser den här boken och jag lever mig in i berättelsen. Jag känner ilska mot Siris elaka man, och får till och med tårar i ögonen vid något tillfälle. Jag känner också glädje när det går bra för Siri. Jag gillar författarens miljöbeskrivningar, och det märks att författaren kan mycket om örter, och hur man levde under andra halvan av sjuttonhundra talet. Författaren har dessutom ett fint språkbruk, och vi får följa huvudpersones tankar och känslor på ett fint sätt. Jag hoppas del två kommer snart för jag läser gärna vidare i serien, tillika andra böcker av författaren. Detta är en väldigt läsvärd bok. Rekommenderas varmt. Denna spännande historiska roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

Dagen därpå tar Siri med barnen till bäcken för att hämta vatten. Erik är uppspelt och hans humör smittar av sig. De ser en stare, det är ett pålitligt vårtecken. Hon hoppas den ska bosätta sig vid just deras lilla stuga, det skulle sannerligen kunna vända turen till deras fördel. Staren sitter på en kal trädgren där den visslar och gnisslar på sitt utmärkande sätt, blandat med alla andra läten den frambringar, som vore den flera olika fågelarter i en enda.

Siri har alltid förundrat sig över stararna. När hon som barn såg dem i svärmar stora som svarta ovädersmoln blev hon till rn början rädd, men det övergick snabbt i fascination  över flygkonsterna. Starar är förtrollande och på nära håll är deras fjäderdräkt ett bländvärk av de mest skimrande färger man kan tänka sig. 

Hon pekade ut staren för barnen men de blickar blott flyktigt mot trädtoppen, inte särdeles intresserade. I stället jagar Erik efter en brandgul fjäril med mörka fläckar. Tyrvi börjar gny och Siri lyfter henne ur bärsjalen så att hon får komma ner på marken. På senare tid har flickan blivit alltmer otålig, reser sig upp mot stenar och stockar, snart nog kommer hon nog att ta dina första stapplande steg. Om Tyrvi blir lika vild som sin storebror så blir det inte lätt att hålla reda på dem. 

-Erik! Kom tillbaka. Låt fjärilen flyga, den vill inte bli fångad. 

-Fånga fjärilen? 

-Nej, inte röra fjärilar. De är ömtåliga. Vackra att titta på men inget att leka med.

De kommer fram till bäcken och Siri får syn på ett krus med blå och vita blommor på andra didan vattnet. Hon ler. Det är ett tecken från Eira. Med värme tänker hon på den vänliga och givmilda skogskvinnan medan hon böjer sig ner för att fylla den första spannen. När hon återigen ser upp så lägger hon märke till ytterligare två krus med blommor. Tillsammans formar de tre krusen en pil som pekar uppför slänten, bort från bäcken och rakt mot det stället där Siri vet att Eira bot även om man inte kan skönja gläntan eller huset härifrån. För ett ögonblick sedan fanns där endast ett krus, det är Siri helt säker på. Eller kan hon ha misstagit sig? 

-Barn. Vi lämnar spannarna här ett tag. Låt oss först gå och hälsa på Eira.

-Eira, jaa!

Baksidetext;

Siri tror inte sina ögon. Under snön ligger en stor ränsel. Hon slickar sina torra läppar och trycker handen mot magen. Mat? Till barnen, förstås. Men vems är lädersäcken? Inte kan hon bara ta den!

-Har du berättat för någon mer om vad du hittade i ränseln, undrar Eira. Du har väl inte visat dem för någon?

-Nej, svarar Siri och skakar på huvudet. 

-Kanske för din man?

-Nej, inte ens för Ivar.

Varför har hon inte gjort det? Siri vet inte, hon känner sig bara förvissad om att det är något speciellt, något hon måste hålla hemligt.

Följ Siris hårda kamp mot samhällets normer, kyrkans snäva ramar och makens nycker när hon kämpar för familjens överlevnad. Som redskap använder hon sin kvinnliga kraft och intuition. Oväntat stöd finner hon hos den mystiska skogskvinnan Eira.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Snökaos och chokladpraliner

"Snökaos och chokladpraliner" av Anna Alemo utgiven av Karat förlag. Bokrecension; Berit älskar julen och har alltid gjort det. Hon vill skapa den perfekta julen, som hon och hennes familj, hade när flickorna var små. I år kommer julen att bli perfekt, då båda döttrarna kommer hem för att fira jul. I den nyinköpta villan i Lund, finns det äntligen plats för dem alla. Elin tar sin lilla bil ner till Skåne, med de utdömda däcken. Tågbiljetterna har nämligen tagit slut. Det brukar ju ändå inte vara någon snö i Skåne, tänker hon. Elin planerar dessutom att jobba det mesta av julen, men hon hade trots allt lovat att komma. En befordran står ju på spel. Sofia är trött och irriterad jämt. Hon trivs inte på jobbet som lärare, och livet med maken är tråkigt. Han är nästan aldrig hemma och tränar för att åka vasaloppet. Deras två Tonåringar, sitter jämt med näsan i en skärm. Sofia får därmed dra det tyngsta lasset. Hon längtar efter en förändring. Nu ser hon fram emot att slippa ta ansvar över julen. Men saker och ting bubblar under ytan, och hotar att ställa till med kaos. Då drar ett snöoväder in över södra Sverige och omkullkastar allas planer på att lämna Lund i förtid. 

Wow, denna bok sprider så mycket julfeeling. Jag har njutit av att läsa denna mysiga bokpärla. Boken bjuder också på en hel del fniss, då det verkligen händer en hel del dråpliga saker. Annas karaktärer har en viss tendens att omges av ett visst kaos. Då jag har läst författarens serie, om Frida och Mårten, känner jag igen några av karaktärerna som dyker upp. Detta är nämligen en spinn off på den serien. Jag gillar att författaren lyckas förmedla hur det kan vara att fira jul i en stor familj, på ett realistiskt sätt. Vad kan gå fel när en stor familj samlas på en och samma plats? Det händer alltid saker i en stor familj, där även djur är involverade. Då är kaoset aldrig långt borta. Ett djur, eller ett barn kanske välter granen, barnen bråkar och de vuxna är trötta. Många kan säkert relatera hur det är. Allt är återgivet med en stor portion värme tillika humor. Jag uppskattar de fina inslagen där djuren får ta plats. Jag gillar också det fina och juliga omslaget. Har du inte läst denna varma och härliga bok ännu, så gör det. Denna urmysig feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Berit

Granen sken fint i vardagsrummet. Berit hade gått upp vid sextiden och hade egentligen velat tända den då, men inte vetat vilken app hon skulle använda. Rolf hade nämligen olika appar till olika saker. Dammsugaren hade en, belysningen en annan och sedan fanns det nog en tredje till larmet. Fast hade han inte sagt att i någon av apparna hade han kopplat så att man kunde styra flera saker? Jo, så var det nog. Fast oavsett vilket, visste hon inte vad det var för app och hade helt enkelt tvingats vänta till granen tändes. Lyckligtvis gjorde den det. 

Ingen annan var uppe, men snart skulle de väl ändå vakna. Det var julafton, och det betydde att alla barn vaknade tidigt. När Sofia och Elin var riktigt små hade de ibland vaknat redan vid femtiden. Med var sitt upprive paket i händerna hade de tassar in i hennes och Rolfs sovrum och högljutt berättat att tomten minsann hade delat ut julklappar i julstrumporna.

Berit log för sig själv där hon satt vid matbordet med en kopp kaffe. De två Alladinaskarna hon köpt stod på bordet. Varför Elin haft med sig sådana där Paradisaskar förstod hon inte. Alladin skulle det vara. 

Hon öppnade den ena asken och gick bort mot skänken i vardagsrummet. Nötterna var redan framme, likaså fruktfatet och After Eight - asken. Hon flyttade pepparkakshuset något åt sidan och ställde Alladinasken i mitten, där den verkligen prydde sin plats. Under julafton hörde det till att barnen tjuvade godis. Det hade alltid Elin och Sofia gjort. 

"God morgon." Rolf kom emot henne. 

"God morgon och god jul." Berit gav honom en kram. 

"Tänk att det är julafton idag och hela, familjen är här." 

"Mm." Rolf nickade. "Jag funderar på om jag ska programmera tv:n." 

"Va?" 

"Då går den igång klockan tre lagom till att Arne Weises efterträdare tänder ljuset och Kalle Anka börjar." 

"Nej." Berit skakade på huvudet. 

"Jag kan programmera att den stängs av klockan fyra." 

"Rolf, jag vill inte att du programmerar tv:n. Det går bra att använda fjärrkontrollen, precis som vanligt." 

"Men skulle det inte..." 

"Absolut inte." Hon spände ögonen i honom. "Låt tv:n vara." 

Baksidetext;

Julen står för dörren men Elin har fullt upp på jobbet i Sockholm. Problemet är att hon har lovat att komma hem till Lund och Elin vill inte riskera att krossa mamma Berits hjärta. När tågbiljetterna visar sig vara slutsålda tvingas hon ta sin lilla bil med de utdömda vinterdäcken. Men i Skåne är det ju ändå aldrig snö.

Sofia är trött på sitt arbete dom lärare, trött på förhållandet med sambon som har gått i stå  och trött på att tonårsbarnen tillbringar all vaken tid framför sina skärmar. I år slipper hon åtminstone vara ansvarig för julen och ser fram emot att fira i barndomsstaden tillsammans med lillasyster Elin.

Berit har alltid älskat julen! Och i år kommer den bli perfekt eftersom hela familjen ska samlas i den nyinköpta villan. Nu finns det äntligen plats för dem alla och hon planerar en jul lika perfekt som när flickorna var små. 

När ett snöoväder drar in över södra Sverige omkullkastas planerna. Att lämna Lund när julhelgen passerat är inte att tänka på. Uppdämda känslor puttrar under ytan och kaoset hotar att bryta ut även inomhus.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Tiotusenmeters klubben

"Tiotusenmeters klubben" av Liz Tomforde utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Flygvärdinnan, Stevie, börjar arbeta på ishockeylaget, Raptors, privatplan. På tiotusen meters höjd träffar hon den snygga, men självgoda hockeyspelaren, Evan Zanders. Han har ett rykte om att vara lagets badboy. Han sitter oftast av den mesta av speltiden i utvisningsbåset, och han lämnar arenan, med en ny tjej efter varje match. Evan älskar sin image, men det gör inte Stevie. Stevie är en kvinna med dålig självkänsla som gör allt för att gömma sin kurviga kropp i stora secondhand kläder, och umgås helst med hundarna på hundhemmet under sin fritid. Evan blir genast intresserad av Stevie, men hon har bestämt sig för att aldrig bli tillsammans med en idrottsman igen, då det inte slutade så bra förra gången. Dessutom kan hon bli sparkad, om hon träffar någon ur laget. Evan ger sig dock inte och snart inser både han och Stevie att de inte kan låta bli att umgås. Båda två har tunga bagage att bära på. Evan för att han blivit övergiven av sin giriga mamma, som endast hör av sig när hon behöver pengar, och Stevie för att hon aldrig tycks kunna göra sin mamma nöjd. Ska de båda huvudpersonerna släppa sina rädslor, och förstå att den andra kommer att stanna kvar oavsett?

Detta är den första delen i Windy City - serien, som har blivit en stor tiktok succé. Jag har inte läst något av författaren förut. Dock tycker jag mer och mer om att läsa om dessa böcker som handlar om sportromance. Trots att boken har ganska många sidor, så känns den ändå lättläst och sidorna flyger snabbt förbi. Jag gillar att följa de båda huvudpersonerna, och man får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Boken handlar inte bara om att en kille och tjej träffas och blir kära, utan det finns även en historia runt omkring. Båda huvud-personerna är innerst inne osäkra på sig själva, och om de är värda att älskas, på grund av olika anledningar. Detta döljs av en kaxig attityd, som döljer den sårbara och mjuka sidan innuti dem. Evan är nämligen en kille som är väldigt rädd för att bli lämnad, och Stevie är rädd att inte duga som hon är. Boken handlar mycket om att lära sig att älska sig själv, för den man är, och att pengar inte är allt. Att omge sig med människor som verkligen älskar dig är viktigare. Jag gillar de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna i boken samt den humoristiska tonen. Jag läser gärna mer av författaren och fortsättningen på serien. Boken har ett väldigt fint omslag tycker jag. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

21 - Stevie

JAG hade bara några snabba jobbresor mellan thanksgiving och jul. Jag försökte undvika gången vid nödutgångarna så gott det gick och låste in mig på hotellrummet för att inte träffa Evan Zanders. Jag klarar visserligen av att umgås med honom, men varje gång får jag lust att kasta mig över honom som en kåt tonåring. 

Men på något sätt lyckades jag undvika honom. Hur som helst, om jag hade behövt se Zanders på hundhemmet med Rosie före varje resa hade det varit annorlunda. Jag hade aldrig varit lika attraherad av honom som jag var i den stunden. 

Och för andra gången sedan jag lärt känna honom hade min attraktion ingenting med hur han ser ut att göra, utan enbart med hans hjärta. 

"Är du klar, Vee?" Min pappa väcker mig ur mina dagdrömmar. 

Jag ser mig omkring i familjeboxen på United Center. Jag hade inte märkt att det fullproppade utrymmet hade tömts under matchens sista minuter. Devils går mot en jordskredsseger på hemmaplan och jag förstår att de flesta familjemedlemmarna vill träffa spelarna utanför omklädningsrummet nu på juldagen. 

Jag slänger väskan över axeln och följer med pappa ut ur sviten och genom korridorerna bort till omklädningsrummets privata bakre ingång för familjemedlemmar. Mamma går flera meter framför oss och längtar uppenbarligen efter att få träffa sin älskade son, men jag försöker ignorera det faktum att hon aldrig har längtat lika mycket efter att få träffa mig. 

Jag har inte firat jul med min familj på flera år. Det är en baskethelg, så när jag flög för NBA var jobbet en perfekt ursäkt för att slippa umgås med min mamma. Men NHL har uppehåll över jul och det är därför jag är här. 

"Känner du någon av killarna?" Pappa lägger armen runt mina axlar när vi fortsätter framåt genom korridorerna i United Center, där väggarna är täckta av bilder på de två proffslag som spelar i den här byggnaden. Devils och Raptors. 

"Vissa av dem."

Pappa stannar till framför årets lagfoto.

"Vem är det där?" Han pekar på den grönögda knasbollen med lockigt hår.

"Det där är Rio." Jag skrattar. "Han är lite som klassens clown. Han är back, och han bär alltid runt på en gamaldags bärgsprängare från nittonhundratalet." 

"Och han?" Han pekar på nummer tretton.

"Det är Maddison. Lagkaptenen. Deras stjärnfoward och en riktigt schysst kille. Han bor med sin familj några våningar ovanför Ryan, förresten."

Baksidetext;

Stevie har jobbat som flygvärdinna i flera år och tror att hon har upplevt allt - tills hon börjar arbeta på ett ishockeylags privata flygplan och tvingas servera den mest egoistiska och självgoda divan i hela NHL.

Evan Zanders är spelaren alla älskar att hata - och han njuter av det: Han tillbringar större delen av sin speltid i utvisningsbåset innan han varje kväll lämnar arenan med rn ny tjej vid sin sida. Vad har inte riktigt blir klok på är den nya flygvärdinnan. Hon arbetar åt honom, inte tvärt om. Och det tänker han visa henne.

Stevie börjar tvivla på allt, inklusive sitt eget löfte om att aldrig bli ihop med en idrottsman igen. Zanders älskar sin image, men Stevie hatar allt med den. Allt utom honom.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kajsa Bengtssons yttersta tankar

"Kajsa Bengtssons yttersta tankar" av Therese Henriksson utgiven av Opal förlag. för barn (9-12 år) Bokrecension; Vi får följa Kajsa som är 13 år och går i sjuan. Kajsa är en tjej som brukar skriva ner sina yttersta tankar i en dagbok. Men inte så mycket om vem hon gillar och så. Det beror på att hon har en snokande lillebror. Därför kan hon inte skriva allt hon vill. Vi får följa Kajsa under en händelserik december månad. Kajsa ska nämligen bli årets Lucia, trots att hon inte riktigt vill. Hon är dessutom den yngsta någonsin som blivit vald till Lucia i skolan. Men eftersom killen som hon är förtjust i, Elliot, är med i kören, vill hon inte sluta där. Dock är Elliot ihop med Sabine, så Kajsa försöker inte tänka så mycket på honom. En dag går hon genom en isvak. När hon fått hjälp upp från det iskalla vattnet av en äldre farbror, upptäcker hon att även Elliot och hans flickvän Sabine är där. Från och med nu blir ingenting sig likt igen. Nu blir hon plötsligt föremål för allas uppmärksamhet. Även Elliot tycks nu se henne. Trots att Kajsa vet att Elliot är upptagen, kan hon inte sluta att tänka på honom. Han dyker upp allt som oftast, vilket gör det ännu svårare. Ska hon kunna släppa tankarna på Elliot, eller ska han upptäcka att det är något speciellt mellan dem.

Julklappstips! Detta är en julbok för vår lite yngre läsarskara. Boken handlar om hur det kan kännas att vara kär för första gången, och om relationerna till kompisarna i skolan. Relationer som ibland skaver, och om de verkligt goda vännerna, som ställer upp i vått och torrt. Boken handlar även om snokande syskon, och om allt annat som hör ungdomslivet till, såsom sorg, glädje och rädslor. Huvudpersonens tankar och känslor känns relevanta och äkta, och är beskrivna på ett bra sätt. Huvudpersonen och de övriga karaktärerna i boken är även de bra beskrivna. Jag gillar att få följa Kajsa och hennes vänner i deras vardag. Jag tycker också att boken har en bra och läsvänlig text, för våra lite yngre läsare. Rekommenderar varmt denna fina bok, för den sprider verkligen en speciell julkänsla. Jag tycker också att boken är fint formgiven. Jag gillar hur fint författaren lyckas beskriva den allra första pirriga kärleken. Kanske kan denna boken bli en av årets julklappar? Hoppas få läsa mer om Kajsa eller något annat av författaren framöver. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

☆Onsdagen den 7 december☆

Idag ska Tore och jag träffa Majken, journalisten från tidningen. Hon vill att vi ska ses nere vid isen och att jag ska ha på mig luciagrejerna.

Ute är det massa minusgrader och pappa säger att jag måste ha något varmt på under lucialinnet. Jag provade först med dunjackan under. Den är tjock och lång. Jag såg ut dom en korv, fast jag knutit det röda bandet hårt i midjan. 

"Då får du vara en korv", säger pappa, "för du har nyss varit sjuk."

Vem vill vara på bild i tidningen och se se ut som en luciakorv? 

När han går ut gör att köra fram bilen tar jag av mig jackan. Nu har jag en tröja under istället. Han kommer inte märka något. Ibland verkar det som om det var därför mamma och han skilde sig. För att han aldrig märkte saker. Som att hon hade tvättat bilen, eller färgat håret - och en massa andra saker som hon lade på sin "less Lennart" - hög.

Mamma flyttade för två år sedan. Nu bor hon i Harparanda med Heimo som säljer kakel. Han märker till och med om hon bytt nyans på nagellacket. 

Jag åker inte mellan lika ofta nu som förut. Mest för att det är mycket med skolan. Man hinner inte plugga om man ska tillbringa halva helgerna på bussen. Och när loven kommer är jag trött som en sengångare. Men mamma och Heimo har lovat att komma ner till Aleå för att titta på Luciatåget.

Baksidetext; Kajsa ska vara Lucia för första gången, Liljebäckskolans yngsta Lucia någonsin. Hon ville inte först, tänkte hoppa av. Men i kören finns ju Elliot. Elliot som har Sabine, och som Kajsa inte borde tänka på och ännu mindre skriva om i sin dagbok. Med snokande småsyskon är det bäst att hålla det kort i dagboken, och bara skriva ner dina yttersta tankar. Inte en massa om vem man tycker om och så där. 

När Kajsa ramlar i en isvak går hon från att vara osynlig i skolan till att plötsligt ha allas ögon på sig - även Elliots. Kajsa gör sitt bästa för att hålla känslorna i styr, men när hon och Elliot kommer varandra närmare under luciarepetitionerna blir det allt svårare...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Introspektion

"Introspektion" av Sonja Josipovic utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Denna diktsamling är helt magiskt. Det är en njutning att läsa alla vackra dikter i denna samling. Med ett vackert språk ställer författaren de frågor vi människor brukar ställa oss. Kanske får vi inte ens svar på dessa frågor. Denna lilla diktsamling väcker tankar och känslor hos mig som läsare. Jag älskade många av dikterna i denna samling och många av dem är verkligen träffande. Flera av frågorna har jag även ställt mig själv, under mitt liv. Jag tänker att efter varje gång man läser en dikt ur boken, kan man hitta någon ny dikt som blir favorit för stunden. Det är så klart helt beroende på vart man befinner sig i livet, och vilka frågor man ställer sig medvetet eller till och med omedvetet. Detta är en bok som jag kan ta fram gång på gång, och även låta mina nära och kära få ta del av. Vill man ge bort något alldeles extra till någon man håller kär i julklapp, så skulle jag rekommendera denna ljuvliga diktsamling. Den är så läsvärd! Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Några av mina favoritdikter ur boken;

I VARJE GRYNING

Det finns något vackert i varje gryning när mörkret och ljuset dansar sin dans efter detta mirakel mörkret försvinner och ljuset bär med sig alltid en ny chans

Det finns något väldigt vackert i dessa stunder när luften är fortfarande fylld av andras drömmar varje gata viskar olika berättelser hoppet belyser alltid alla gryningar 

Det finns något väldigt vackert i livet som fortfarande envist öppnar mina ögon och visar mig var min plats i världen är livet vet bäst vad som kommer att hända i morgon.

LÅNGFINGRET

När livet stänger alla sina dörrar stannar jag helt ensam i mörkret då ställer jag tusen frågor till mig själv och vet redan att ingen vet svaret

När livet visar mig långfingret backar jag alltid förvånad och rädd och börjar undra vad jag gör för fel kan livet någon gång vara snällt mot mig

När livet släcker alla sina ljus andas mörkret och jag i samma takt livet gör allt det vill i kampen med livet har jag ingen makt.

KÄRA HÖSTEN

Kära hösten, jag vet att du måste komma och att det är omöjligt att undvika dig men jag vill bara be dig om en sak kan du vara snäll mot mig

Skicka inga starka vindar för många dagar utan sol svarta moln med mycket regn och långa nätter utan slut

Kära hösten, jag vet att du måste komma jag hör dina steg som långsamt närmar sig jag hör ovädret som andas bakom dig Kära hösten, var snäll mot mig.

Baksidetext;

Introspektion är en bok som handlar om oss, vanliga människor, och om alla de frågor och funderingar som vi ställer oss under livet, frågor som oftast är utan svar. Här är vi som möter olika utmaningar och hinder.

Ibland vinner vi, ibland förlorar vi, och det är en del av vår livrem. Till skillnad från yttre hindren, möter vi ständigt de gömda, osynliga och mäktiga hindren som vi sällan kan övervinna.

Vem är vår bästa vän och största fiende?

Vi behöver inte leta runt.

Vi behöver bara titta i spegeln.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina