"Tiotusenmeters klubben" av Liz Tomforde utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Flygvärdinnan, Stevie, börjar arbeta på ishockeylaget, Raptors, privatplan. På tiotusen meters höjd träffar hon den snygga, men självgoda hockeyspelaren, Evan Zanders. Han har ett rykte om att vara lagets badboy. Han sitter oftast av den mesta av speltiden i utvisningsbåset, och han lämnar arenan, med en ny tjej efter varje match. Evan älskar sin image, men det gör inte Stevie. Stevie är en kvinna med dålig självkänsla som gör allt för att gömma sin kurviga kropp i stora secondhand kläder, och umgås helst med hundarna på hundhemmet under sin fritid. Evan blir genast intresserad av Stevie, men hon har bestämt sig för att aldrig bli tillsammans med en idrottsman igen, då det inte slutade så bra förra gången. Dessutom kan hon bli sparkad, om hon träffar någon ur laget. Evan ger sig dock inte och snart inser både han och Stevie att de inte kan låta bli att umgås. Båda två har tunga bagage att bära på. Evan för att han blivit övergiven av sin giriga mamma, som endast hör av sig när hon behöver pengar, och Stevie för att hon aldrig tycks kunna göra sin mamma nöjd. Ska de båda huvudpersonerna släppa sina rädslor, och förstå att den andra kommer att stanna kvar oavsett?
Detta är den första delen i Windy City - serien, som har blivit en stor tiktok succé. Jag har inte läst något av författaren förut. Dock tycker jag mer och mer om att läsa om dessa böcker som handlar om sportromance. Trots att boken har ganska många sidor, så känns den ändå lättläst och sidorna flyger snabbt förbi. Jag gillar att följa de båda huvudpersonerna, och man får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Boken handlar inte bara om att en kille och tjej träffas och blir kära, utan det finns även en historia runt omkring. Båda huvud-personerna är innerst inne osäkra på sig själva, och om de är värda att älskas, på grund av olika anledningar. Detta döljs av en kaxig attityd, som döljer den sårbara och mjuka sidan innuti dem. Evan är nämligen en kille som är väldigt rädd för att bli lämnad, och Stevie är rädd att inte duga som hon är. Boken handlar mycket om att lära sig att älska sig själv, för den man är, och att pengar inte är allt. Att omge sig med människor som verkligen älskar dig är viktigare. Jag gillar de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna i boken samt den humoristiska tonen. Jag läser gärna mer av författaren och fortsättningen på serien. Boken har ett väldigt fint omslag tycker jag. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
21 - Stevie
JAG hade bara några snabba jobbresor mellan thanksgiving och jul. Jag försökte undvika gången vid nödutgångarna så gott det gick och låste in mig på hotellrummet för att inte träffa Evan Zanders. Jag klarar visserligen av att umgås med honom, men varje gång får jag lust att kasta mig över honom som en kåt tonåring.
Men på något sätt lyckades jag undvika honom. Hur som helst, om jag hade behövt se Zanders på hundhemmet med Rosie före varje resa hade det varit annorlunda. Jag hade aldrig varit lika attraherad av honom som jag var i den stunden.
Och för andra gången sedan jag lärt känna honom hade min attraktion ingenting med hur han ser ut att göra, utan enbart med hans hjärta.
"Är du klar, Vee?" Min pappa väcker mig ur mina dagdrömmar.
Jag ser mig omkring i familjeboxen på United Center. Jag hade inte märkt att det fullproppade utrymmet hade tömts under matchens sista minuter. Devils går mot en jordskredsseger på hemmaplan och jag förstår att de flesta familjemedlemmarna vill träffa spelarna utanför omklädningsrummet nu på juldagen.
Jag slänger väskan över axeln och följer med pappa ut ur sviten och genom korridorerna bort till omklädningsrummets privata bakre ingång för familjemedlemmar. Mamma går flera meter framför oss och längtar uppenbarligen efter att få träffa sin älskade son, men jag försöker ignorera det faktum att hon aldrig har längtat lika mycket efter att få träffa mig.
Jag har inte firat jul med min familj på flera år. Det är en baskethelg, så när jag flög för NBA var jobbet en perfekt ursäkt för att slippa umgås med min mamma. Men NHL har uppehåll över jul och det är därför jag är här.
"Känner du någon av killarna?" Pappa lägger armen runt mina axlar när vi fortsätter framåt genom korridorerna i United Center, där väggarna är täckta av bilder på de två proffslag som spelar i den här byggnaden. Devils och Raptors.
"Vissa av dem."
Pappa stannar till framför årets lagfoto.
"Vem är det där?" Han pekar på den grönögda knasbollen med lockigt hår.
"Det där är Rio." Jag skrattar. "Han är lite som klassens clown. Han är back, och han bär alltid runt på en gamaldags bärgsprängare från nittonhundratalet."
"Och han?" Han pekar på nummer tretton.
"Det är Maddison. Lagkaptenen. Deras stjärnfoward och en riktigt schysst kille. Han bor med sin familj några våningar ovanför Ryan, förresten."
Baksidetext;
Stevie har jobbat som flygvärdinna i flera år och tror att hon har upplevt allt - tills hon börjar arbeta på ett ishockeylags privata flygplan och tvingas servera den mest egoistiska och självgoda divan i hela NHL.
Evan Zanders är spelaren alla älskar att hata - och han njuter av det: Han tillbringar större delen av sin speltid i utvisningsbåset innan han varje kväll lämnar arenan med rn ny tjej vid sin sida. Vad har inte riktigt blir klok på är den nya flygvärdinnan. Hon arbetar åt honom, inte tvärt om. Och det tänker han visa henne.
Stevie börjar tvivla på allt, inklusive sitt eget löfte om att aldrig bli ihop med en idrottsman igen. Zanders älskar sin image, men Stevie hatar allt med den. Allt utom honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar