Irrljus

"Irrljus" av Annika Gabrielsson utgiven av Bokförlaget mormor Bokrecension; I den här boken gör vi en tidsresa till tidigt 1900-tal. Kira lever på en ödslig gård i skogen någonstans i Ryssland. Våld och rädsla präglar Kira, hennes syskon och deras mammas vardag. Fadern styr sin familj med järnhand - och knytnävarna. De ljusa stunderna är få och arbetet på gården är hårt. När Kira är tillräcklig gammal gifts hon mot sin vilja bort till en av sin fars vänner och tvingas lämna gården. Men så kommer kriget och både Kiras far samt hennes make, Borislav, kallas in. Kira ser sin chans att komma hem igen. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars godkännande. Men att få faderns godkännande är svårt att få oavsett vad han än gör. En dag ser Adam sin chans att arbeta utomlands och slippa sin far. Han jobbar sig från Tyskland vidare till Ryssland, men då han är utlänning hamnar han tillslut på ett arbetsläger i Sibirien. Livet i arbetslägret i Sibirien är hårt. Det finns knappt om mat och arbetet är tungt. När Adam ser sin chans rymmer tillslut där ifrån. Ödets vägar för Kira och Adam tillsammans i ett Ryssland som är präglat av svält och angiveri. Kan deras kärlek överleva mot alla odds?

Detta är författarens debutroman och vilken debut sedan! Åh, jag tyckte väldigt mycket om denna boken. Boken är verkligen läsvärd och känns välskriven. Både Kiras och Adams öde berör mig på djupet. Båda huvudpersonerna får gå igenom mer än vad som är rimligt. Författaren beskriver det våld och umbäranden som huvudpersonerna får utstå, så att det känns i hela min kropp. Detta är en bok som stannar kvar i hjärtat, långt efter att man slutat att läsa. Författarens skriftspråk är ljuvligt och trots att det händer huvudpersonerna så mycket hemskt var boken ändå en njutning att läsa. Jag älskar båda huvudpersonerna samt miljöbeskrivningarna. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Boken har lagom långa kapitel, vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Trots att boken har ett antal sidor, flyger sidorna ändå förbi i snabb takt. Det händer så mycket i boken och den är verkligen helt magisk. Vi får läsa de båda huvudpersonernas paralella historia före deras gemensamma histora, som vävs samman på ett fint sätt. Jag läser gärna mer av författaren. Jag hoppas det kommer en fortsättning på boken för jag vill veta hur det går för det unga paret. Boken är väl läsvärd, blir en bokfavorit och får en speciell plats på bloggen. Denna ljuvliga historiska roman får 🩷💜🩷💜🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

Jag vandrar hela natten. Att gå via vägarna vore dumdristigt om Borislav letar efter mig, så jag håller mig i skogen där det är tryggare. Även om det finns andra faror här, så är det människan med sin förmåga till grymhet som är den farligaste. Ett djur dödar för att det behöver, en människa för att den vill. Mina fötter trampar de mjuka stigarna som slingrar fram genom storskogen. Nattskärans spinnande ljud lugnar och får mig att känna mig som hemma. Jag passerar under ett berguvsbo och kan höra ungarnas tiggande följt av en vuxen ugglas varnande läte. Nästan ljudlösa vingslag försvinner iväg genom grenverket. Mörkret har aldrig skrämt mig och halvmånen som vilar på himlen ger tillräckligt med ljus för att jag ska kunna orientera mig. Genom att följa stjärnorna för att inte tappa riktningen, vandrar jag norrut i ett stadigt tempo. Kroppen och själen värker efter våldtäkten, men jag är van att låsa in tankar och känslor och begraver smärtan för tillfället. När det blir läge ska jag ta fram den i små bitar och sörja den jag var. Ingen man ska någonsin få göra mig illa igen.

Halvvägs in på nästa dag kommer jag fram till en grotta där jag och morfar ibland övernattade då vi var ute på någon av våra strapatser. Jag har inte varit där sedan han gick bort, men känner tydligt igen mig. Det blir alldeles tjockt i halsen vid åsynen av platsen. Precis som vi brukade göra kastar jag in en näve grus och väntar en stund för att se att den inte inhys­er något djur, innan jag hukande tar mig in. Dagen är varm, men i grottan är det svalt. Ljudet av bäcken som passar precis utanför får mig att slappna av något. Jag kryper ihop på golvet och somnar nästan omedelbart.

I den oroliga sömnen kommer Borislav emot mig, om och om igen. Jag försöker springa, men benen vill inte röra sig. Precis när han på nytt lägger sig över mig hör jag ett rått skratt. När jag vrider på huvudet står far och tittar på oss och lyfter flaskan i en skål mot Borislav. Jag vaknar av att svetten rinner och hjärtat dunkar så hårt att det tycks eka mellan grottväggarna. Det känns som att något mörkt och ont kommer närmare. Jag kryper snabbt ut och söker av skogen med blicken, men där finns bara träden, mossan och stenarna.

Efter att ha andats en stund klär jag av mig kläderna och stiger försiktigt ner i bäcken. Det kalla vattnet omsluter mig och sköljer bort den yttre smutsen. Jag låter huvudet sjunka under ytan och strömmarna leker med mitt långa hår. Jag håller andan så länge jag orkar och kommer sedan sakta upp till ytan igen. Det känns som om smutsen sitter längre in i skinnet, så jag tar mossa och skrubbar hela kroppen tills huden rodnar. När det kalla vattnet får känseln i fingrar och tår att försvinna stiger jag till sist upp och låter den ljumma brisen torka min sargade kropp, medan jag släpper fram tårarna.

Baksidetext;

Ryssland, tidigt 1900-tal. På en ödslig gård i skogen lever Kira under sin fars hårda styre. Rädsla och våld präglar vardagen och de ljusa stunderna är få, men värdefulla. När Kira tvingas lämna sin familj för att leva med en man hon inte valt, tycks hennes sista hopp om frihet gå förlorat.

Stockholm 1910. I Stockholm kämpar den unge ingenjören Aron för att vinna sin fars erkännande. När han får chansen att arbeta utomlands ser han det som sin enda möjlighet. Han lämnar Sverige bakom sig, utan att ana att steget ut i världen ska föra honom till det karga Sibirien – och till den punkt där allt han trott sig veta ställs på ända.

Ödet för Kira och Aron samman i ett Ryssland som präglas av svält och angiveri. Mitt i ett landskap av kyla och hotande faror finner de varandra. Men kan kärlek överleva i en värld där mänskliga liv väger lätt och gamla bojor är svåra att bryta?

Detta är en historisk spänningsroman om överlevnad, frihet och kärlek i en tid när världen brinner.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Att renovera ett hjärta

"Att renovera ett hjärta" av Elina Kangas utgiven av Seraf förlag omslagsdesign Gabriella Argus. Bokrecension; Detta är den första delen i en serie som heter Kafé Friden. Vi får följa Amelia och Patrik som förlorat deras enda och högt älskade son Kasper. I samma veva har Patriks mamma gått bort och nu ringer mäklaren för att påminna om att gården som mamman ägde ska säljas, och att Patrik måste komma dit för att rensa ut sin mammas saker. Amelia mår inte så bra, saknaden efter sonen har brutit ner henne totalt och hon äter knappt något av maten som Patrik ställer fram åt henne. Hon ser inte ens anledning till att fortsätta tillsammans med sin man. Han verkar ju inte ens sörja deras son längre och har börjat jobba som vanligt. Hon förstår inte riktigt att sorg hanteras på olika sätt. Patrik blir bekymrad när han ser att Amelia varken äter eller verkar bry sig om någonting längre. Han beslutar sig för att tvinga med Amelia ner till huset i Jönköping. Och resan resulterar i att de istället bestämmer sig för att renovera gården och flytta ifrån Stockholm. Väl på plats börjar de hjälpas åt med att renovera det slitna huset. Sakta men säkert renoverar de inte bara ett hus utan även sina hjärtan. Ska Amelia och Patrik lyckas hitta tillbaka till varandra och den kärlek de delade en gång?

Åh vad denna boken är fin! Både på utsidan och insidan. Även om temat är sorgligt så andas boken ändå hopp och framtidstro. Två sårade hjärtan kan sakta men säkert läkas bara man får göra något meningsfullt tillsammans. Denna vackra berättelse berörde mig på djupet och bjöd på en del tårar. Jag kan verkligen känna igen mig i parets tankar och känslor eftersom jag har en liknande erfarenhet. Jag tycker det är fint att få följa båda karaktärernas tankar och känslor, så att vi får lära känna dem båda. Kapitlena varvas mellan de båda karaktärerna på ett bra sätt. Det är en speciell resa vi får vara med om. Från den allra djupaste sorg till att faktiskt kunna skratta och le igen. Författaren bjuder på underbara miljöbeskrivningar och jag nästan dreglar när hon beskriver Amelias bakverk och hur det doftar. Jag hade gärna velat fika på Amelias kafé. Detta blir definitivt en favorit bok som får en speciell plats på bloggen. Jag hoppas få möjlighet att läsa nästa del i serien för jag vill gärna följa paret vidare på deras resa. Boken rekomenderas varmt. Tack Rickard för boken, och tack Elena för en magisk läsupplevelse. Denna vackra bokpärla får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Patrik

Träet i stolparna är inte så illa däran som Patrik först trott. Det är bara någon enstaka som har börjat ruttna och behöver bytas men de andra skulle klara sig och må bra av att målas om. Patrik fortsätter sin runda runt huset, inspekterar utsidan grundligt och kan inte låta bli att dra foten efter sig. Tanken på att gå in i huset tar emot.

Han hade inte menat att fräsa åt Amelia på det sättet, men han hade inte kunnat hålla tillbaka frustrationen. Hennes uttal om att hon inte hade något att göra på gården hade träffat som ett knytnävsslag i bröstet. Fördämningen som hållit det brusande, stormande vattnet inom honom sprack, och lite av det sipprade ut. Hur orättvis hon är. Blind för allt som sker omkring henne. Blind för honom. Den biten hade som tur var aldrig lämnat tungan, men den sårade känslan finns kvar i kroppen och svider likt ett inflammerat sår varje gång han rör vid tanken.

Genom det öppna köksfönstret kan Patrik höra hur hon stökar runt, fotsteg och porslin och bestick som klirrar. Mumipornas rycker på sin försiktiga väg upp mot ett leende, som om de inte vågar hoppas för mycket. Det behöver inte betyda något att hon är igång och plockar. Det innebär inte att hon inte kommer krascha igen. Detta kanske inte är något annat än en tillfällig stund av ljus i det djupa mörkret. Ändå fylls det gryende och värmer i hans innersta. Det finns en chans att han nådde fram, trots sitt lilla utbrott. Eller kanske var det precis det som hade behövts för att väcka henne? För att slita ut henne ur sorgens hänsynslösa omfamning?

Patrik rätar upp det lutande stupröret och lägger på minnet att han behöver köpa ett till fäste för det. När han når fram till verandan kan han konstatera att fasaden verkar vara i skapligt skick. Givetvis är det en del panelbrädor som har spruckit isär och han hoppas att inte ytterväggen hunnit bli skadad av regn. Ett par brädor har blivit fuktskadade i nederkanten och behöver bytas ut men det är inget akut. Fönstren på nedervåningen är hela och behöver bara tvättas ordentligt för att få bort algerna som har börjat växa längs den vita karmen.

Verandan knarrar lätt under hans skor och han plockar åt sig några av kartongerna innan han med stigande puls kliver in i huset. På ett sätt är huset sig likt. Alla saker står fortfarande på sina platser. Han kan nästan se hur hans mamma strax kommer ut ur köket i det rödvitrandiga förklädet, snörena virade två varv runt den smala midjan. Det kortklippta gräddvita håret som lockade sig kring öronen och glasögonen som hade en förmåga att glida nedför näsryggen. Men samtidigt är allting annorlunda. Kallt och tomt. Som om huset saknar sitt pulserande hjärta och förvandlats till inget mer än ett spöklikt skal.

Baksidetext;

Efter den ofattbara förlusten av sin sextonårige son har Amelia och Patrik glidit längre och längre ifrån varandra. Sorgen har lagt sig som ett lock över tillvaron och livet har satts på paus. När mäklaren ringer om gården utanför Jönköping som Patrik ärvt efter sin mamma, tvingas de åka dit för att göra gården redo för försäljning. Men väl på plats är det något som förändras. Minnena är alltför många och tanken på att sälja känns plötsligt inte lika självklar.

Istället bestämmer de sig för att stanna och börja renovera. Med hjälp av den vänlige grannen Ivar och den pratglada grannpojken Billy börjar små sprickor att bildas i mörkret, och snart börjar en dröm spira om ett fik på logen. Kanske finns det fortfarande en väg framåt, om de bara vågar tro på den.

"Att renovera ett hjärta" är en värmande och hoppfull roman om sorg, ny vänskap och konsten att läka ett brustet hjärta.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Stök i juletid

"Stök i juletid" av Anna Gustafsson utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Julen står för dörren. Elin har infört en julkalender under december månad, för att på så sätt få nya och gamla kunder att besöka butiken. Men Elin och hennes anställda märker snart att något underligt är på gång. Några personer tycks handla på sig allt från dagens luckor själva, vilket resulterar att det inte räcker till alla, och dessutom börjar hon få negativa recensioner om butiken på nätet. Men vem ligger bakom allt? Hyresvärdens dotter hör av sig till Elin och vill ha hjälp med att fixa julklapparna till hennes föräldrar, då barnen är sjuka och de inte kan komma till jul som de tänkt. Dock ställer hon allt för höga krav på Elin som känner sig utnyttjad. Ja, när alla problemen hopar sig känner Elin allt mindre julglädje. Hur ska hon hinna lösa alla problem som dyker upp? Särbon Tom vill att de ska bli sambos och blir besviken när hon inte vill dela med sig av sina bekymmer. Men ändå är Tom den bästa som finns. Ja, Elin har mycket att fundera över och problem att lösa. Trots alla bekymmer finns det ändå fina stunder som när flickan som älskar att läsa kommer in och vill köpa fler böcker eller när Elin tar sig tid för att själv läsa en bok eller tar ett varmt bad. Kommunikationen mellan Elin och Tom brister, och Elin tänker att hon ska få fira jul i sin ensamhet. Ska Elin ändå lyckas återfå julglädjen?

Det är ändå något alldeles speciellt med julböcker. Den här boken är en helt underbar läsupplevelse. Jag älskar hur den här boken sprider äkta julkänsla. Man kan nästan känna doften av glögg och se snön som faller runt Elins lilla stuga. Detta är del fyra i serien om Elin som numera äger och driver Rosbergs bokhandel. Jag tycker så mycket om denna bokserien om Elin och hennes bokhandel. Jag har läst dem alla fyra. Denna delen är precis lika fin som de andra delarna i serien. Det är mysigt att följa arbetet på bokhandeln under årets mysigaste tid. Författaren beskriver tillvaron i bokhandeln så bra att man skulle vilja besöka den på riktigt. Vi får också göra oss bekanta både med gamla och nya karaktärer. Författaren beskriver sina karaktärer på ett så bra sätt att man kan tro att de finns på riktigt. Boken slutar så fint och man blir så lycklig. Poängen med den här boken är att man ska välja att ta emot hjälp om man behöver. Man behöver inte lösa allt själv. Ibland behöver man sina vänner. Det är inte heller fel att bryta kontakten med människor som gör en illa. Missa inte att läsa denna mysiga bokserie. Denna hjärtevärmande bokpärla får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Självklart blev dagen inte lika bra som Elin hoppats. Allt gick inte fel, och det borde hon vara glad för. Michele satte upp konton för sociala medier och la upp bilder direkt. Det märks att hon har öga för sådant, det såg proffsigt ut. Det trillade in följare under dagen, mycket tack vare att Michele har kontakter som delade kontot vidare.

Men, första luckan i hennes, eller bokhandelns kalender, var en kalenderbok med tjugofyra kapitel. Den var fin och perfekt för alla förväntansfulla barn som längtar efter julen. Boken sålde slut, vilket borde glädja Elin, men det dök upp föräldrar, barn och förskolepedagoger som fick lämna butiken utan att de kom för.

Det förbryllar Elin att många kom direkt, hon märkte inte av någon anstormning, även om hon mestadels befann sig på kontoret.

– Michele, du har varit i butiken under förmiddagen. Säg du vilka som köpte dagens lucka? Jag menar, den sålde slut, var det kö?

Michele virar den långa stickade halsduken varv på varv och ser fundersamt på Elin.

– Nej, det var inte galet mycket folk. Något mer än vanligt, men inte så att det hopade sig. Och när böckerna såldes var det inte många i butiken. Jag stod i kassan när en äldre kvinna köpte fem samtidigt. Hon hade bråttom, så gick hon, det minns jag, och försvann med dem i famnen. Jag hann inte stoppa ner dem i en påse ens.

– Köpte hon fem? utropar Elin förvånat.

– Ja, jag kunde knappt hindra henne. Vi har inte satt någon begränsning.

– Nej, det har du rätt i. Du gjorde inget fel.

Michele tar på sig mössan.

– Jag tänkte att hon jobbar på en skola eller förskola. Eller att hon har flera barn. Det är en jättefin bok, förstår om den är bra som present.

Elin nickar och säger hej då. Doris kommer runt hörnet och tar på sig jackan. Dragkedjan krånglar och hon blir stående en stund, tyst svärande. Så ser hon upp på Elin.

Baksidetext;

STÖK I JULETID

Julen närmar sig, och i Rosbergs bokhandel har Elin full koll på alla förberedelser. Tills det plötsligt börjar gå fel. Någon verkar ha ett ont öga till bokhandeln och snart sätts en kedja av olyckliga händelser i rullning. Istället för att sprida julglädje tvingas Elin lösa problem, både sina egna och andras.

Samtidigt som butiken fylls av julens dofter och ljus, kämpar Elin med relationerna till sina nära och kära. Hon tvingas säga adjö till vissa och välkomna nya personer in i sitt liv. Kan hon hitta tillbaka till julkänslan innan det är för sent?

En julig feelgood-roman om vänskap, kärlek och att hitta sin plats i livet.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Rosbergs bokhandel" här

Läs gärna min recension av "Allt som livet ger" här

Läs gärna min recension av "Ett ljus I mörkret" här

Jag fanns och kommer alltid att finnas

"Jag fanns och kommer alltid att finnas" av Susanne Gladh utgiven av Visto förlag, Grafisk form Mattias Norén. Bokrecension; Vi får följa Frida. Just denna kvällen ska hon på fest till en kompis som har en stuga på en kollinilott. Kvällen slutar inte så bra. När Frida beger sig hemåtvinglande på sin cyckel är det tidigt på morgonen. Plötsligt blir hon påkörd av en bil. Hon ser sig själv liggande på marken. Kvinnan som körde på henne har en framstående ställning som rektor på samma skola som Frida jobbar på. Kvinnan har varit på fest tillsammans med sin man. Eftersom kvinnan kör bil onyckter väljer hon att dölja sitt brott, genom att tvinga sin man Kjell att stycka henne och gräva ner henne i deras trädgård. Frida följer allt som händer. Nu vill Frida att hennes familj ska få reda på vad som egentligen hände henne. Men att vara ande och få folk att se och höra henne kräver träning samt någon i hennes närhet som är medial. Sakta och säkert kommer sanningen fram. Men Frida upptäcker även andra saker som händer runt sina vänner och släktingar. Vänner och släktingar är olyckliga och har bekymmer som Frida vill hjälpa dem med. Så trots att farmor kallar från ljuset väljer hon att stanna kvar i limbo för att hjälpa sina nära och kära. Kärleken till familjen och vännerna är stark och hon vill göra allt för att ställa allt till rätta.

Detta är en fin och annorlunda bok som beskriver hur det kan vara att vara död. Berättelsen känns trovärdig och författaren lyckas att få mig tro på varje ord. Jag tycker det är spännande att följa perspektivet från Fridas andes sida. Hur hon ser allting så klart. Hur påverkar det någon som döljer sitt brott? Författaren beskriver både hur det påverkar förövaren och offrets familj, och vad det får för konsekvenser på ett realistiskt sätt. Hur ska nu Frida lyckas lösa de problem hon har som ande? Ingen kan se ju se och höra henne. Hon känner sig frustrerad när hon inte kan hjälpa sina nära och kära. Vi får följa när hon senare lyckas att få saker att hända så att sanningen kommer fram, och familjen äntligen får reda på hur hon dött. Vi får också se hur Fridas liv hade sett ut om hon faktiskt hade överlevt den där kvällen. Ibland händer saker av en anledning. Jag gillar tanken på att andarna kan se oss och till och med hjälpa oss genom våra drömmar och genom mediala personer. Författaren beskriver tillvaron i limbo på ett fint och trovärdig sätt. Att man aldrig försvinner utan väntar på att få födas på nytt när man är redo. När man som bebis och litet barn fortfarande har kunskap om hur allt egentligen är och hur man så småningom glömmer livet i eftervärlden. Det är en fin bok om sorg, saknad och längtan efter att få träffa sina nära och kära igen. Denna fina och tänkvärda bok får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Jag var inte längre tjugo år utan snarare lika gammal som åldern på allting som någonsin har funnits och kommer att finnas. Ingenting var sig längre likt. När jag tittade tillbaka fann jag mig själv jorden och allt vad det innebär.

Jag ville skratta. Av hur allting var uppbyggt, hur livet fungerar. Jag hade fått svaren på alla mina frågor. Jag levde i något som man skulle kunna kalla för ett vakuum, ett tomrum, där allt och inget existerade samtidigt.

Jag visste nu att vi alla skulle ses igen på ett eller annat sätt, och det gav mig stor tröst. Kanske var det något som redan saknade mig, tänkte jag och tittade på mig själv som om jag kunde se mig själv.

Inte konstigt att jag hoppade till när jag faktiskt såg mig själv i spegeln, men jag såg inte ut som jag gjorde när jag levde. Jag var nu den jag verkligen är och mitt riktiga namn går inte att uttala med mänskliga bokstäver. Det är en känsla och ett ljud, det klingar i vackra toner.

Jag såg mig själv som hade hetat Frida Eriksson för bara några timmar sedan satt nu och tittade ut genom fönstret i en bil med två människor som hade ändrat hela min historia – eller jag hade gjort det själv också. Jag såg en vägskylt där det stod

”Surahammar tre kilometer” och i tystnad körde de vidare genom centrum för att sedan köra av den större vägen ut på landet där det var öppna fält med skog lite längre bort.

Bilen svängde åter in på en liten grusväg och passerade tre hus innan vi stannade vid ett rött tvåvåningshus med ett stort garage. Dom hoppade ut och hjälptes åt med att bära mig till baksidan av huset och där låg redan en stor jordhög.

Dom slängde min kropp i det utgrävda hålet och Karin sa med viskande låg röst: ”Gräv över så att ingen kan se och kom in sen.”

Kjell gjorde som hon sa men spanade hela tiden omkring sig, som om han sökte ögonkontakt med vem som helst. Erkännandet låg som ett flyktigt andetag i bröstkorgen. Hur skulle han någonsin klara av att leva med det här? När han kom in stod Karin i duschen och för en sekund tyckte jag mig höra att hon grät, men det var nog inte så.

Baksidetext;

Det här är berättelsen om hur jag dog.

Jag blev påkörd när jag cyklade hem genom natten, och sedan nedgrävd i en trädgård för att glömmas bort, gömmas för omvärlden. Den fjärde september blev min sista dag som Frida. Men det blev också den första dagen på mitt nya liv.

Farmor kallade på mig, och ville att jag skulle följa med henne in i ljuset. Men jag stannade i limbo. Jag var tvungen att se vad som skulle ske med min familj, mina kollegor och framför allt med Karin – kvinnan som körde ihjäl mig i mörkret. Skulle rättvisa någonsin skipas? Och vem ska jag bli efter döden?

Jag fanns och kommer alltid finnas är en filosofisk roman om att möta sig själv i en förlust, och om att en isolerad händelse kan ge stora ringar på vattnet. Kan något så tragiskt som en människas död länkas samman till spirande hopp och blomstrande kärlek?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren

"MORTTAGG den fördömda- 1 Ormtjusaren" av Annica Dehlin, utgivan av Books on demand förlag, Illistrationer och omslagsdesign Annica Dehlin. Bokrecension; I den här otroligt roliga boken får vi lära känna Morttagg den Fördömda. Han är ett obehagligt och tråkigt monster med sex tentakler och skapad av sin mor i ett laboratorium. Han är en korsning av flera olika väsen, men inte speciellt otäck. Han får därför inte vara med de andra monstren.  Morttagg gör allt för att slippa sin narcissistiska mor och köper sig ett litet slott i Hallonskogen, som han tänker att hon definitivt inte ska tycka om att besöka. Morttagg har en förkärlek för jordgubbar och vill skapa en champinjon med jordgubbsmak i sitt nya laboratorium. Han anställer såväl vampyrer som är veganer och billiga i drift samt skelett. Mamman vill nu para ihop honom med ormkvinnan Syllessa, då hon vill ha barnbarn. Men det magra monstret vill bara skriva brev till Syllessa. Det ser han som ett perfekt förhållande och han slipper därför vara social. Men det tänker inte Syllessa gå med på. Snart har de ingått i en union och hon flyttar in på slottet. Byborna kontaktar Morttagg och behöver hjälp med att dräpa två drakar. Nu är Morttagg deras enda hopp. Kommer Morttagg ställa upp i sin egenskap av monster och kommer han i så fall att lyckas dräpa de eldsprutande varelserna? 

Detta är den första delen i serien om Morttagg den Fördömda. Denna kortroman är som en klassisk saga om ett ensamt monster, som inte får vara med de andra. Men så blir han tvingad att träffa någon från det motsatta könet och blir förälskad. Detta är också en av de roligaste böcker jag läst på länge. Jag har skrattat högt flera gånger under läsandets gång. Språket är underbart! Jag uppskattar hur författaren leker med orden och alla underfyndiga skämten och hur Morttagg lyckas vända ett nederlag till sin fördel. Jag gillar hur författaren beskriver miljön och de olika karaktärerna i boken på ett roligt sätt. Kommentarerna mellan karaktärerna är underbara och rappa. Boken är tyvärr i det kortaste laget, för jag hade absolut kunna läsa lite till. Vilken tur att jag har del två i serien också. Kapitlen är korta och boken är lättläst. Ibland behöver man läsa något lättsamt att läsa och då är denna boken perfekt. Denna boken är dessutom otroligt charmig. Jag kan rekommendera denna hjärtevärmande historia. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Ett parfymerat brev

"Brev, ers nåd." Gunilla lade ett prydligt kuvert på skrivbordet framför honom och gick i väg.

Morttagg såg omedelbart att det inte var från hans mor, handstilen var en helt annan, överdrivet krusidullig och en svag doft av parfym steg från papperet. Det måste vara från henne, Syllessa, han kände igen parfymen.

Ormtjusaren var en illistig och obscent sexig kvinna, högfärdig och hänsynslös, men det var inte ovanligt bland deras folk. Den kurviga lockande kroppen var inte så vanlig visserligen, och orsakade mycket uppmärksamhet hon inte ville ha. I de hade hon faktiskt berättat.

Morttagg plockade upp kuvertet och sniffade på det. Parfymen var riktigt behaglig i den här koncentrationen.

Deras samtal över kakor och saft hade varit ett konstant avfyrande av förolämpningar, som förväntat. När han nämnt sina experiment hade han väntat sig hån av samma slag som moderns. Men Syllessa hade plutat med de där röda läpparna, smuttat på saften och sedan nickat eftertänksamt. "Jordgubbar är kanske inte något man vanligen ser bland vårt folk, men när du lyckas så kommer det nog bli populärt. Svamp är ju mer accepterat. Du har en bra idé, du kommer bli rik."

Efter det hade hon berättat om sina egna experiment rörande att korsa den mystiska garnväxten med höns för att skapa en växt med köttfrukter. En fascinerande idé.

Det var första gången han hade haft ett givande samtal om sina och någon annans experiment. En trevlig upplevelse.

När Morttagg stött på problem hade han tvekat ett par dagar innan han skrev ett brev till henne.

Han hade inte vågat hoppas på ett svar, men här låg det. Det var naturligtvis möjligt att det bara var en uppmaning om att inte skriva igen. En äcklig liten gnista av hopp om att det inte var den typen av svar han fått flammade darrande på ett fånigt sätt när han sprättade upp kuvertet och drog fram tre papper med text lika kurvig som sin författare. Efter de vanliga spydiga förolämpningarna hoppade Syllessa direkt till hans fråga. Hennes förslag var löjliga men de gav honom en idé om en ny infallsvinkel.

Den sista delen av brevet tog upp problem hon själv hade. Morttagg såg genast något hon föreföll ha missat och satte i gång med att författa ett svar.

En brevväxling verkade vara det perfekta förhållandet, givande diskussioner men han slapp vara social. Och det var skonsammare för luktsinnet.

Baksidetext;

Morttagg är ett monster, om än med ett ovanligt tråkigt utseende, något som har gjort honom ensam och utanför.

Efter att ha flyttat in i ett gulligt litet slott, långt från sitt hemland och sin narcissistiska mor, måste han hantera mycket mer än han hade planerat. Dumma hantlangare med en förkärlek för möbelpolish, de irriterande äventyrarna som ständigt bryter sig in och skyddsombudets udda idéer är bara början.

Som om det inte vore nog dyker hans mor upp och försöker para ihop honom med en ormkvinna. En absurd idé, naturligtvis.

När en närliggande by får besök av två eldiga odjur är Morttagg deras enda hopp. Kommer han att hjälpa dem? Han är trots allt ett monster, eller hur?

Morttagg den Fördömda, Ormtjusaren, är den första boken i serien om monstret Morttagg, och Annica Dehlins andra bok. Det är en historia fylld med monster, sarkasm, slapstick, fåniga skämt och tentakler. Åh, och glömt inte jordgubbarna.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina