Midnattstörst

"Midnattstörst" av Lovisa Wistrand och Åke Qvarfort utgiven av Lovebooks förlag, Saga Egmont förlag. Bokrecension; Jag har gjort en tidsresa, och i den här historien befinner jag mig nu i 1700-talets Transylvanien. Cezara är den sista generationen, i en utdöende ätt av vampyrjägare. När hon är på väg hem på sin häst Silver, blir hon tillfångatagen av vampyrernas klanledare Azrael. Denna stiliga vampyr hunk, har länge hållit ögonen på henne, och hennes far. Efter att Azrael har lurat in henne i en fälla, är Cezara nu fånge i hans slott. Till en början är det meningen att Cezara ska vara ena brickan i en byteshandel. Cezaras far håller nämligen en av vampyrerna fången. Cezara är slagen i bojor, men hon gör allt för att försöka fly. Ju mer hon umgås med Azrael, ju mer dras hon dock till honom. Hon börjar också inse, att han inte är den skoningslösa fienden hon alltid trott. Hon faller allt mer för den attraktivta vampyren, som väcker något oroande inom henne. Cezara väcker dessutom känslor hos Azrael, som han inte har känt på många århundraden. Kan Cezara vara den utvalda? Den kvinna som är utvald, till att bli just hans?

Det enda felet med den här boken, är att den tar slut alldeles för fort. Den hade gärna fått vara några hundra sidor längre. Jag hade gärna lärt känna både Azrael och Cezara ännu bättre, och hoppas på att författarna skriver på en fortsättning. Jag skulle gärna vilja veta, hur Azraels och Cezaras förhållande utvecklas. Den här boken har Lovisa skrivit tillsammans med sin man Åke. Vilket radarpar! Jag älskar en bra vampyrbok, och denna gjorde mig inte besviken. Jag tyckte verkligen om de båda huvudkaraktärerna, som författarna beskriver på ett bra sätt. Både språkbruket och miljöbeskrivningarna, gör att storyn, känns välskriven och trovärdig. Bokens lite hetare inslag är beskrivet på ett fint och vackert sätt, och jag gillar vändningen som kommer i slutet av boken. Jag läser gärna mer av författarna och sätter gärna "tänderna" i fler böcker av dem. Jag älskar bokomslaget på boken. Tack till min son Rickard för boken! Missa inte denna riktigt spännande bok! Blir bokfavorit. Denna ljuvliga vampyrromance får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

3. 

Cezara 

Cezara klippte med ögonen. Huvudet kändes som om det hamnat under ett vagnshjul. Mot ryggen tryckte kall sten och benen kändes avdomnade. Hon var yr. Det fanns inget att fästa blicken vid.

"Silver?" flämtade hon. "Var är du? Silver..."

Luften var tjock av jord och fuktig källare. Något metalliskt blandade sig in. Var det blod? Inte alls som i skogen. Skogen, ja. Det sista hon mindes var den skenande flykten, träden som bildade en mur framför henne, volten genom luften och...isande blå ögon. 

Vid helvetets alla eldar. Var är jag?

Hon jämnade sig tyst, alla tankar fokuserade på att finna mening. Cezara var inte typen som klarade över smärta eller smuts. Fast det här var bara för mycket. När hon förde handen mot pannan rasslade det svagt i mörkret. Det kändes tungt, ett motstånd hon inte var van vid. Det skavde runt handleden. Trögt insåg Cezara att hon var slagen bojor. 

"Gud, hjälpe mig!" Inte för att hon var religiös längre. Inte på något vis. 

"Det finns ingen gud, Cezara."

Rösten var mjuk, nästan hypnotisk. Ändå ryckte hon till. Hjärtat hoppade över ett slag och hon slog ofrivilligt en knuten hand mot munnen. 

I det skumma ljuset såg hon hur en lång gestalt sänkte sig över henne. Hon anade blek hy och skarpskurna drag under en huva. Gestalten böjde knä framför henne, men inte på ett underdådigt sätt, utan snarare likt den överlägsne som motvilligt sänkte sig till samma nivå som den underlägsne. De åtsittande benklädnaderna stramade hårt runt knänas mjuka rundning. 

"Gör det ont?" fortsatte samma röst. En het andedräkt smekte hennes kinder och för ett ögonblick låste sig deras blickar i varandra. Det skiftade i blått i allt det svarta, ett isande blått som fick varenda muskel hos Cezara att spänna sig. 

Baksidetext;

När Cezara rider hem genom de mörka Karpaterna bär hon på en hemlighet: det magiska silver som är hennes familjs främsta vapen mot de odödliga varelserna som förpestar Transylvanien. Men hon har ingen aning om att någon väntar på henne. Azrael, klanledaren för vampyrsläktet Cel Tradat, har länge hållit ögonen på henne och hennes far - de sista vampyrjägarna av en urgammal ätt. När Azrael lurar in henne i en fälla förändras hennes värld för alltid.

Fängslad i Azraels slott visar det sig att han inte är den skoningslösa fienden som Cezara förväntat sig. Hans närvaro är både hotande och förförisk, och i honom väcks en oväntad törst - inte bara efter blod. Mot alla odds känner han en samhörighet han inte upplevt på århundraden, och Cezara dras till den mörka makt som håller henne fången. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En sommardag med plask, plugg och gofika

Solen värmde redan tidigt i morse, så vi packade strandväskan, fyllde termosen och tog med oss filtar, badkläder och lite extra gott till fikat. Det blev en sån där sommardag jag vill minnas länge. Inte för att något särskilt hände utan för att allt bara fick vara mjukt och enkelt.

Barnen kastade sig i vattnet så fort vi kom fram. Deras skratt ekade över stranden, små droppar glittrade i luften och det doftade solkräm och sommar. Jag bredde ut filten i gräset, tog fram mina kursböcker och kände ett lugn landa i kroppen. Att kunna sitta där, med solen i ansiktet och barnens lek i bakgrunden, och få läsa några sidor det kändes nästan lyxigt.

Vi tog en paus för gofika. En sån där liten stund som känns så mycket större än vad den ser ut. Saft, bullar, småkakor. Smulor i knäet, kladdiga fingrar och glada ansikten. Att få se barnens ögon tindra av något så enkelt det gör något med hjärtat.

Sen badade de igen, och jag läste lite till. Små stunder för dem. Små stunder för mig.

Inget perfekt. Bara äkta. Och alldeles, alldeles tillräckligt.

Den där känslan av att det går att få ihop mammalivet och studielivet, utan att förlora sig själv i något av det. Den tog jag med mig hem idag. Och kanske också några sandkorn i väskan.

Med värme,

Nina 🌿☀️💛

✨ Blogginlägg (med antagningskänslan)

Jag minns så tydligt ögonblicket när jag fick antagningsbeskedet.

Jag satt med hjärtat i halsgropen, uppdaterade sidan… och där stod det. "Du är antagen."

Jag fick läsa det flera gånger. Tårarna kom direkt – inte för att jag inte trodde på mig själv, utan för att jag kände att det här betyder något. På riktigt.

Till hösten ska jag läsa:

Retorik – att skriva

Böcker för barn och ungdom

Barn- och ungdomslitteratur (över två hela terminer)

Tre kurser som alla väcker något djupt i mig.

Jag får skriva, läsa, förstå både andra och mig själv. Jag får fördjupa mig i berättelser som formar oss redan från barndomen.

Jag har redan börjat kika på litteraturen. Det är så mycket spännande som väntar, och jag känner mig faktiskt… lycklig. Inte bara för att jag kom in utan för att jag vågade söka. Våga ta steget.

Att börja plugga igen är inte bara en satsning på framtiden, det är också ett sätt att ta hand om min inre värld. Och kanske, kanske är det här början på något mycket större än jag kan se just nu.

Jag är tacksam. Jag är förväntansfull. Jag är redo.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

💬 När vuxna mobbar – ett hjärterop från mig

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med en klump i magen och läst kommentarerna under ett inlägg.

Inte mitt eget. Inte alltid någon jag ens känner.

Men någon annan som vågat dela. Visa sig. Stå i sin sårbarhet.

Och så kommer de.

De hårda orden.

De "sanningarna".

De som säger att de bara "menar väl".

Men jag vill säga det rakt ut:

Att vara vuxen är inte en ursäkt för att bete sig illa.

Att ha en åsikt ger dig inte rätten att trycka ner någon annan.

Och att gömma sig bakom en skärm förändrar inte det faktum att det du skriver faktiskt landar i någon annan.

Vi lever i en tid där det är så enkelt att skrolla.

Så lätt att bara bläddra vidare.

Men ändå väljer många att stanna till och såra.

Jag ser det nästan varje dag.

Vuxna människor som skriver saker jag inte ens skulle säga till någon jag ogillar.

Och jag undrar hur blev det så här?

Vad har vi tappat på vägen?

Och vet du vad som gör allra mest ont?

Att vi samtidigt kräver att barn och unga ska bete sig schysst, vara snälla, visa empati.

Samtidigt som vi själva inte klarar att hålla tillbaka en elak kommentar.

Vad lär vi dem egentligen?

🧡 Jag vill påminna dig och mig,  om att vi har ett ansvar.

Att ord har makt.

Att vi alltid kan välja tystnad istället för kritik.

Eller ännu bättre omtanke istället för dom.

Så till dig som skriver hårda kommentarer:

Väx upp.

Du kan bättre. Vi alla kan bättre.

Och till dig som någon gång fått en elak kommentar jag ser dig.

Du är inte ensam. Du är inte fel.

Andras hårda ord säger mer om dem än om dig.

💭 Dela gärna vidare om du också tycker att vi vuxna måste bli bättre på att visa omtanke både online och i verkliga livet.

Tillsammans kan vi skapa en vänligare plats, en kommentar i taget. 🧡

/ Nina

Två rum och ett växthotell

"Två rum och ett växthotell" av Avanna Larsson utgiven av Wordaudio Publishing. Bokrecension; Linnéa är singel och är nöjd med livet som det är. Dock har hon ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Bara Linnéa får baka, och ibland laga en perfekt bolognese, så är livet ändå på topp. Men så blir hon plötsligt arbetslös och måste snabbt skaffa sig ett nytt arbete. Det blir början till en negativ spiral för Linnéa. Det visar sig vara lättare sagt än gjort, att få en anställning då man kommit upp i åldern. Av en slump får Linnéa ta hand om grannens växter, då grannen måste åka och hjälpa sin syster. Och på den vägen är det. Trots att Linnéa inte kan ett dugg om växter, och lyckas ta kål på allt grönt som växer i hennes lägenhet, växer ändå antalet gäster i hennes två rum och kök. Det i form av växter, med namn som Linnéa aldrig har hört talas om. Linnéa blir förvånad samtidigt som hon ser en möjlighet. Hon kommer på att hon ska starta ett växthotell, för att dra in pengar till hyran. Men hur ska det gå för de stackars blommorna är ju frågan. Linnéa kan ju inte ens se skillnad på en pelargon och en monstrea. Vad kan gå fel, när hon har en galen katt, och dessutom en mamma, som gärna delar med sig av den ena konstiga huskuren efter den andra? En het trädgårdsmästare dyker också upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och perfekta tillvaro. Samtidigt måste Linnéa fundera ut vad hon egentligen vill göra med sitt liv.

Den här boken är verkligen sååå rolig! Jag tror jag har skrattat mig igenom en stor del av kapitlena. Boken fångar mig redan från start, och jag ville inte sluta läsa, när det var tid att släcka lampan för natten. Jag älskar verkligen hur författaren lyckas beskriva varje dråplig situation, som huvudpersonen råkar ut för, så att den bli rolig. Avanna är verkligen en författare med en helt underbar humor! Varför har jag inte läst något av henne förut? Det måste jag fundera på. Jag gillar hur författaren har gestaltat huvudpersonen, som är lite lagom klantig, men hon har har samtidigt rappa och underfundiga kommentarer. Jag gillar också alla andra tjuriga, klantiga, kloka och heta karaktärer i boken. Trots att boken innehåller massa roliga och dråpliga händelser som får mig att skratta, så finns det också ett uns av allvar. Så som hur det kan kännas att söka jobb efter jobb, utan att få en enda arbetsintervju, pga ålder, och hur det kan kännas när en nära annhörig plötsligt blir sjuk. Har ni inte läst denna härliga bok, måste ni absolut göra det. Den gjorde min dag. Ni får garanterat också en rolig stund. Jag gillar hur fint boken slutar. Jag vill gärna läsa ännu fler böcker av författaren nu. Jag längtar till del två i serien som dyker upp i november. Jag faller också för det jättefina bokomslaget. Jag har fått en ny favoritförfattare! Boken blir en favorit, och får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Linnéa begrep inte någonting av vad som just utspelat sig. Ven lägger tjugotusen på ett palettblad när en kan köpa sådana på Ica för sextionio kronor? Och vem betalar tolvtusen för att få några gröna blad vattnade i en månad? Och samtalsterapi för en växt? 

Hon var till och med tvungen att nypa sig i armen för att försäkra sig om att hon faktiskt var vaken och inte ramlat omkull i badrummet och slagit i huvudet när hon skrev på spegeln. Nypet gjorde ont och på köksön stod lådan med de åtta plantorna och de tre sticklingarna. Nog var det på riktigt. Bellman satt på golvet och spanade uppåt.

"Du skulle bara våga att sätta dig och skita på det här!", sa hon till honom varpå han gav ifrån sig ett litet förnärmad mjau och lunkade bort mot sina mat- och vattenskålar vid sidan av kylen. 

Linnéa gjorde i ordning mer kaffe - denna gång med koll på måtten - och slog sedan upp sin laptop för att googla det jär med växthotell och vad det egentligen var för något. En stund senare kunde hon konstatera att det verkligen var en business och att folk faktiskt gladeligen betalade andra för att ta hand om deras rosor, pelargoner och monstrea. Hon googlade även det här med palettblad och jodå, det fanns till och med nyhetsinslag om alla dessa grupper på Facebook och andra ställen där sticklingar på olika färgkombinationer verkade vara lika eftertraktade som en Herm'esväska. 

"Herregud", sa Linnéa upprepade gånger medan hon läste och sörplade på sitt kaffe. Hon både fascinerades och förfärande samtidigt som hon började tänka att det kanske faktiskt gick att spinna vidare på det här med växthotell. Gör om Robert och Ulla var villiga att betala henne kunde kanske faktiskt fler skulle vara det också? Marknaden fanns ju uppenbarligen.  Kunde hon rent av bygga upp ett företag på detta? I alla fall till dess att hon fick ut den där lönegarantin eller hittade ett annat jobb? Det var ju inte så att hon hade råd med några andra planer den här sommaren.

Hon laddade ner ett gratis layout program och innan hon visste ordet av hade hon utformat ett reklamblad för sin nya verksamhet med de olika paketen och priserna. Fast hon omformulerade en del kontra det hon hävt ur sig till Robert. Det fick inte låta alltför flummigt. Eller var det sådant som palettbladssamlare kanske gick igång på?

Hon överanvände ord som spirande, näring, berikande, grönska och vård. Allt lät ljuvt och vänligt, precis som det alltid var bra att trycka lite extra på komfort, bekvämligheter och avkoppling när det gällde riktiga hotell. Nu skulle hon bara komma på ett namn också. Linnéas växthotell lät lite väl banalt. Hon tittade sig om i köket och vardagsrummet. Tittade på de lindblommsgröna luckorna. Gröna rummet kanske? 

"Hade Strindberg ett rött rum kan jag väl ha ett grönt", mumlade hon medan hon trummade lätt med pek-och långfinger mot kinden, men det kanske lät för litterärt tänkte hon sedan. Mest sanningsenligt skulle det väl vara att kalla det Blomdöden: Är du evinnerligt trött på dina pelargoner och rosor men inte har hjärtat att göra dig av med dem? Lämna dem till mig! Garanterad blomdöd utlovas inom 5-7 dagar.

Linnéa sneglade på de där tjugotusenkronorssticklingarna och kände pulsen öka bara hon såg dem.

Men så skakade hon av sig olustkänslorna och satte åter fingrarna mot tangenterna och med stora gröna bokstäver skrev hon: Två rum och ett växthotell.

Baksidetext;

Välkommen till ett växthotell dűär kärleken slår rot bland kaktusar och sticklingar.

Linnéa har ett tråkigt men stabilt jobb som hotellreceptionist. Livet som singel är helt okej, bara hon får ägna sig åt brödbak och bolognese. Men så blir hon plötsligt arbetslös och luspank. Snabbt måste hon komma på ett kreativt sätt att dra in pengar till hyran. 

Märkligt nog verkar lösningen stavas gröna växter. När Linnéa vattnar grannens blommor går ryktet på stan att hon är utmärkt blomvärd. Problemet är bara att Linnéa- trots sitt blommiga namn - knappt kan  se skillnad på en pelargon och en monstrea. Än mindre vet hon hur mycket vatten ett Tradeainköpt palettblad värt tusentals kronor vill ha. 

Och mitt ibland sticklingarna och spalje'erna dyker en het trädgårdsmästare upp och ställer till det ytterligare i Linnéas annars så ordnade och principfasta tillvaro. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

🌼 En höst fylld av ord, drömmar och nya vägar

Ibland händer det där lilla magiska, det som får hjärtat att bulta lite extra och kinderna att le. Idag vill jag dela en sån stund med er.

Jag har nämligen fått antagningsbesked – och i höst väntar tre kurser på högskolan!

Ja, TRE! Det känns nästan overkligt att skriva det.

📚 Retorik – att skriva

📖 Böcker för barn och ungdom

🌱 Barn- och ungdomslitteratur (den sista går över två hela terminer)

Det här är ämnen jag verkligen brinner för – skrivandet, berättelserna, och att få utforska barns och ungas läsande värld. Det känns som att jag äntligen får ge ännu mer utrymme åt en del av mig som längtat efter att växa.

Jag vet att det inte alltid kommer bli lätt. Men jag känner mig modig nu. Tacksam. Och alldeles sprudlande nyfiken. För ibland är det faktiskt dags att våga följa den där inre rösten som viskar: "Det här är för dig."

Så hej hösten – jag är redo. 💛

Kram Nina

Baby dragon Kaf'e

"Baby dragon kaf'e" av A.T. Qureshi, utgiven av Harperlove förlag, HarperCollins förlag. Bokrecension; Det ser mörkt ut för Saphiras ganska nystartade drak kaf'e. Det var hennes dröm att starta ett kaf'e för drakungar och deras ägare. När hennes mormor gick bort fick hon möjlighet, att förverkliga sin dröm. Men nu har en av de små, och väldigt busiga drakungarna precis smält ner espressomaskinen. De små drakarna har nämligen en tendens att förstöra inredningen, och det börjar bli väldigt kostsamt. Hur ska Sapira få ihop pengar till en ny? Precis när allt ser som mörkast ut, dyker Aiden upp med sin besvärliga drakunge, Sparky. Aiden är stans trädgårdsmästare, och han tycks bry sig mer om sina växter än om sin drakunge. Han vill att Saphira ska träna den lilla olydiga draken, eftersom han själv inte har möjlighet, och för det ska hon få en summa pengar. Detta blir kaf'ets räddning för stunden, och snart står det en ny espressomaskin på plats. Samtidigt så börjar Saphinas arbete med att träna den lilla förtjusande draken. Ju mer tiden går ju mer faller Saphina både för den gulliga draken tillika hans hjärtekrossande husse, Aiden. Men ju mer de umgås ju mer inser Saphira att de är för olika. Kan de ändå överbrygga deras olikheter, för något mer varaktigt?

Åh vad jag tyckte om den här boken! Den är verkligen såååå mysig, och jag gillar verkligen de små gulliga, och busiga drakarna. Jag vill också ha en liten drakunge att träna och flyga med, känner jag nu! Ge mig en snälla! Boken fångar mig från första sidan, och jag kan knappt lägga ifrån mig boken. Jag faller snabbt för de båda huvudpersonerna, och finner sympati för dem båda. Jag gillar hur författaren beskriver miljön runtomkring och även hur hon beskriver de små drakarna. Fast platsen, och hur man lever tillsammans med drakarna är fiktivt, så får författaren mig att tro på nästan varje ord. Jag önskar verkligen att jag var på denna platsen på riktigt, och fick se allt med egna ögon. Jag älskar verkligen bokomslaget - så snyggt utformat! Denna boken är perfekt att läsa nu under sommaren, om man vill läsa något mysigt och lättsmält. Eller så sparar man den, om man vill läsa något mysigt till hösten, medan regnet smattrar mot rutan. Detta är en bok som jag förmodligen kommer att läsa om igen, bara för att den är så gullig. Åh, vad jag hoppas författaren kommer att ge ut fler böcker i framtiden i samma tema. Jag läser gärna mer av henne. Blir bokfavorit! Denna ljuvliga fantacy roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

Saphira hade tränat Sparky i två veckor och tyckte att det gick ganska skapligt. Den första veckan hade hon ägnat åt att bekanta sig med drakungen och få honom att känna sig trygg och avslappnad i hennes sällskap innan hon började med den faktiska träningen. 

En drake behövde tränas medan den fortfarande var ung. Fullvuxna drakar var bångstyriga och svårlärda, och därför var den första tiden avgörande.

Saphiras hade sakta men säkert lyckats tämja Sparky. Han hade blivit lugnare och behövde inte längre vara i konstant rörelse, skutta omkring och bita i saker. Hon ägnade mycket tid åt att leka med honom och belönade gott uppförande med godsaker, vilket hade lett till att han numera svarade på alla hennes kommandon. 

Saphira försökte även lära Sparky att lyda Aiden och inte morra och bitas varje gång han kom för att hämta honom, men det var svårt när Aiden vägrade vara med på träningen. 

Igår kväll hade Aiden berömt henne för hennes framsteg. När han kom för att hämta Sparky hade draken låtit honom göra det utan att bråka. Han hade varken fräst, bitit eller rivits. Aiden hade sett tveksam ut, som han väntade sig att något skulle gå snett. Men när Saphira gav Sparky en sträng, varnande blick hade draken gått fram till honom och satt sig lugnt vid hans ben. 

Det hade imponerat på Aiden. "Du har faktiskt lyckats tämja det lilla monstret", hade han sagt. 

Saphira hade dragit en suck av lättnad, och Sparky hade fortsatt uppföra sig väl, vilket fått hennes bröst att svälla av stolthet. 

"Min lilla goglu är en sån duktig pojke!" hade hon sagt och kelat med draken. Hon hade kliat de svarta fjällen under hans haka medan han kuttrade belåtet. 

"Är du säker? hade Aiden frågat. "Han kanske bara är trött." 

"Nej han är inte trött. Han är verkligen duktig!" hade Saphira sagt, förnärmad för Sparkys räkning. 

Baksidetext;

När Saphira öppnade sitt kaf'e för drakungar och deras ägare förväntade hon sig inte att det skulle vara så komplicerat. Det visar sig att små drakar är svårare att ha att höra med än hon trott, och att ersätta alla brända möbler kostar Saphina mer pengar än hon får in genom att sälja drakrostat kaffe. Hennes dröm håller bokstavligen på att gå upp i rök.

In kliver Aiden. Han är trädgårdsmästare, hjärtekrossare och mer intresserad av växter än att ta hand om sin olydiga drake. Han kommer med ett förslag: Han betalar bra om Saphira uppfostrar hans draken. 

De inser att de kan vara varandras lösning på problemen, samtidigt som de inte kunde vara mer olika. Kan de hitta ett sätt att ändå komma överens- och mer änså? 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

🌿 En vacker plats för både sinne och själ – mina tankar om Lightspread

Det finns platser som man bara råkar snubbla över – och så stannar man kvar lite längre än man tänkt.

Inte för att man måste. Utan för att det känns.

För att något i det stillsamma, vackra och genomtänkta får hjärtat att slå lite lugnare.

Så var det för mig när jag hittade Lightspread.

Det är egentligen svårt att sätta ord på varför vissa saker tilltalar en på djupet.

Men jag vet att jag dras till det som känns äkta.

Till det som rymmer något mer än bara funktion.

Och på Lightspread finns den där känslan av omtanke.

Som om någon faktiskt har tänkt: ”Vad behöver vi – inte bara för att överleva – utan för att må bra, på riktigt?”

Här finns vackra ting, ja. Kläder, accessoarer, hudvård, dofter.

Men det är inte det som gör att jag återvänder.

Det är helheten.

Det är stämningen.

Det är det lilla andetaget mellan intrycken – det där utrymmet där man får vara.

Där skönhet inte skriker, utan viskar.

Där självkärlek inte handlar om prestation, utan om närvaro.

Jag tror vi behöver fler sådana platser.

Särskilt när livet ibland känns kantigt, högljutt eller kravfyllt.

Då blir de här små trygga hörnen – de vi hittar på oväntade platser – som mjuka vilopunkter i vardagen.

Och kanske är det just det som gör Lightspread så speciellt för mig.

Att det inte bara är en butik.

Utan en påminnelse om att även det lilla, det vackra och det varsamma får ta plats.

Att vi får ta plats. Precis som vi är.

Med vår längtan efter skönhet, vår önskan om stillhet och vår tro på att små saker gör stor skillnad.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 💛

💫 Blogginlägg – Tacksamhetsglimt i vardagen

Ibland stannar man upp och undrar… händer det verkligen något fint i mitt liv?

Och så ser man sig omkring och inser – jo, det gör det.

Det har det faktiskt gjort hela tiden.

De senaste månaderna har gett mig nya möjligheter som jag är innerligt tacksam för.

Jag har fått chansen att arbeta med Lightspread och deras vackra produkter,

och jag har börjat utforska LiveGood – där naturens hälsa möter omtanke,

och FM:s underbara dofter som sprider glädje i vardagen.

Och tänk – det finns fortfarande så många produkter kvar att upptäcka! 🌿✨

En annan dröm som blivit verklighet är att jag har kommit in på

Linnéuniversitetets kurs i skrivande för barn – något jag länge önskat.

Jag har också fått nya fina bekantskaper längs vägen,

och jag ser med glädje på hur mina barn får ge sig ut på egna små äventyr i sommar.

📚 Jag har haft turen att få hem böcker från författare och förlag,

🐾 jag har mina älskade husdjur som ger så mycket kärlek,

❤️ och en man jag älskar – tillsammans med våra barn som är så omtänksamma och varma.

Jag ville bara lyfta det idag.

För ibland glömmer man att se de där ljuspunkterna –

men de finns där.

Och just idag känner jag mig tacksam. På riktigt.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Lås upp kraften i Himalayans Shilajit och Ekologisk Sjömosse

✨ Upptäck naturens bäst bevarade hemlighet för vitalitet och välmående! ✨

Stärk din hälsa och energi med naturens mest kraftfulla duo! LiveGoods kapslar med Himalayan Shilajit och Ekologisk Sjömosse kombinerar två av jordens mest potenta ingredienser för att ge enastående stöd till både kropp och sinne.

Huvudsakliga fördelar:

🧠 Stöd för nervsystemet & kognitiv funktion

Shilajit och Sjömosse är rika på spårämnen, fulvosyra och jod – allt som behövs för att hålla hjärnan i toppform och nervsystemet i balans. Släpp lös den dolda superkraften i detta Himalayanska mirakel! Få bättre fokus, skarpare minne och klarare tankar – samtidigt som du skyddar din hjärna mot stress och oxidativ skada.

💪 Hormonbalans & stöd för sköldkörteln

Tillsammans är Shilajit och Sjömosse en kraftfull kombination för att reglera hormoner. Sjömosse är naturligt rik på jod och främjar en hälsosam sköldkörtelfunktion – viktigt för ämnesomsättning, energinivåer och allmänt välbefinnande. Shilajit hjälper till att balansera testosteron och östrogen – för både kvinnor och män.

💑 Stärk sexuell hälsa & fertilitet

Vill du förbättra din fertilitet och libido på ett naturligt sätt? Shilajit har visat sig öka testosteronnivåerna hos män och stödja ägglossningen hos kvinnor. Mer energi, ökad uthållighet och en naturligt stärkt sexlust – för alla.

🌿 Mage & matsmältning i balans

Sjömosse fungerar som ett naturligt prebiotikum och ger näring åt de goda bakterierna i magen. Den bidrar till ökad produktion av butyrat – vilket gynnar tarmfloran, förbättrar matsmältningen och ökar näringsupptaget.

💖 Kolesterol & hjärthälsa

Tillsammans hjälper Shilajit och Sjömosse till att upprätthålla ett friskt hjärta genom att balansera kolesterolnivåerna. Shilajit har visat sig sänka LDL (det "dåliga" kolesterolet) och höja HDL (det "goda") – vilket minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom.

🌱 Naturlig detox & rengöring

Både Shilajit och Sjömosse är kända för sina utrensande egenskaper. Sjömosse hjälper kroppen att bli av med toxiner och stöttar leverfunktionen, medan Shilajits antioxidanter skyddar cellerna och bidrar till inre renhet och vitalitet.

✨ Bli medlem idag, jag välkomnar dig gärna till vår hälsosamma gemenskap. ✨

För mer information – klicka på länken LiveGood

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina

💔 Blogginlägg-När jag inte längre orkar vara den mamman jag en gång var

Ibland känner jag mig som världens sämsta mamma. Inte för att jag inte älskar mina barn – tvärtom, de är hela mitt hjärta. Men när värken slår till, eller när den där förlamande tröttheten tar över min kropp, så orkar jag inte längre vara glad, lekfull eller baka kakor som jag brukade. Jag orkar inte alltid svara med ett leende.

Och då kommer det dåliga samvetet som ett åskmoln över hjärtat.

Jag minns den där pigga mamman jag en gång var. Hon som följde barnen till skolan varje dag. Som lekte i timmar i parken. Som skrattade, planerade picknickar, bakade bullar och satt uppe för att höra om drömmar och hemligheter. Hon fanns där – fullt ut.

Sen kom branden 2013.

Och med den förlorade jag inte bara vårt hem. Jag förlorade min son. Och med honom... min livsglädje.

Allt förändrades. Sorg är inte bara en känsla, den är som en skugga som följer varje steg. Den tar plats i kroppen, i själen, i vardagen.

Och fastän jag vet att jag gör så gott jag kan – fastän jag vet att kärleken till mina barn aldrig minskat – så känns det ändå ibland som om jag svikit.

Men kanske... kanske finns det ändå en annan sorts styrka i att fortsätta älska, fastän man själv går sönder inuti.

Till dig som känner igen dig: Du är inte ensam. Och du är inte en dålig mamma. Du är en mamma som kämpar. Med ett hjärta fullt av både sorg och kärlek.

❤️

💔 Dikt: När jag inte längre orkar som 

förr

Det finns dagar då jag inte orkar

inte som förr, när jag sprang med er i solskenet

när skratten kom lätt och bullarna jäste i ugnen

och jag var mamman som alltid fanns där.

Nu bär jag värk i kroppen

och en sorg i själen som aldrig vill släppa taget.

Tröttheten är som en skugga

som drar ner gardinerna för livet.

Jag saknar henne –

hon jag en gång var.

Den glada, den starka,

hon som följde till skolan, som höll handen,

som byggde världar av sand och skratt.

Men något brast 2013.

När lågorna tog vårt hem

och himlen tog mitt barn

då föll också en bit av mig.

Sedan dess har jag kämpat

att vara mamma mitt i mörkret

att ge kärlek fast hjärtat blöder

att andas för er skull, fast luften ibland tar slut.

Och ändå –

kanske är det just i det

som modet bor.

Att älska, även när det gör ont.

Att stanna, även när man vill försvinna.

Att viska "jag älskar dig"

fast rösten är trött av gråt.

Jag är inte perfekt.

Men jag är mamma.

Och jag älskar er.

Alltid.

Alltid.

Varma kramar till dig som orkar en stund i 

taget. Du gör mer än du tror.

Ha en fin dag!

Kram Nina