Man med onda ögon

"Man med onda ögon" av Peter Gissy, och pocketversionen är utgiven av Visto förlag. Bokrecension; Vi får följa Annie Mallman som är rättspsykolog. Man har hittat en gammal väska i Säveån. Väskan visar sig innehålla en mördad kvinna. Kvinnan är styckad, och bara underdelen står att finna. Polisen känner direkt att de har med en märklig mördare att skaffa. Tidigt börjar man fundera om mordet kan vara ett så kallat ritualmord. Polisen inser snabbt att de behöver en gärningsmannaprofil för att hitta honom, och man kontaktar därför Annie Mallman. Annie är gravid och när Göteborgspolisen kontaktar henne för att hon ska göra en psykologisk profil på gärningsmannen, är hon först tveksam. Hon har bekymmer med sin dementsjuka far och funderar mycket över sitt ursprung och varför hennes mamma lämnade henne. Samtidigt som hon också funderar över sitt särbo förhållandet med pojkvännen Oskar, nu när hon är gravid. Annie tror att mördaren har fler mord på sitt samvete och det börjar bli bråttom att hitta honom, innan nästa mord sker. Mördaren följer noga vad som skrivs i media. När mördaren börjar förstå att Annie och polisen är honom på spåren, ser han bara en möjlighet att komma undan. Snart inser polisen, att Annie kan vara mördarens nästa offer.

Wow! Detta är en bok som djupdyker ner i det mänskliga psyket. Vad är det som driver en mördare egentligen? Kan man se att någon är mördare, eller ser han ut som vem som helst? Detta är den andra delen om rättspsykologen Annie Mallman, men jag har tyvärr inte läst den första delen. Dock tror jag att man kan läsa båda böckerna fristående. Vi kastas in i en riktigt spännande mordgåta där gärningsmannen gör allt för att komma undan rättvisan. Gärningsmannen har dessutom ett ovanligt brutalt tillvägagångssätt. Det händer också mycket huvudpersonens Annies liv. Boken innehåller bra miljö- tillika personbeskrivningar. Det enda jag inte gillade med boken var att huvudpersonen dricker en del vin, vilket förvånade mig med tanke på att hon är gravid. Boken innehåller korta men spännande kapitel som driver handlingen framåt i snabb takt, vilket gör denna boken till en riktig bladvändare. Boken är svår att lägga ifrån sig, för man vill bara fortsätta att läsa. När jakten tätnar och polisen precis ska fånga gärningsmannen, lyckas han på något sätt överlista dem och glider oväntat ur deras händer. Jag läser gärna mer av författaren. Denna spännande kriminalroman får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 16

Annie var genomsvettig. Mötet på polishuset hade varit pressande. Närmast som ett förhör som hon inte varit beredd på. Egentligen behövde hon gå igenom materialet närmare för att kunna uttala sig. Det hon sagt var ändå rätt allmänna saker. Hon visste av erfarenhet att det krävdes mer specifika detaljer för att hon skulle kunna bidra till att ringa in gärningsmannen. Generellt sett var ju utredningsarbetet både tradigt och tidsödande. Ofta var mycket av jobbet bortkastat, och dessutom innebär det nästan alltid en kamp mot klockan. Om de skulle lyckas stoppa gärningsmannen behövdes ett genombrott relativt snart. En sak var klar: Han såg säkert inte ut som det monster han var. 

Medan hon var på väg ut till bilen läppjade hon på en kall burk Coca-Cola som Gittan langat över till henne innan hon gick. Hon tryckte den mot kinden. Gittan måste ha förstått hur det var med henne. 

Det såg ut som om det skulle börja regna. Från Skånegatan en bit bort hördes ett ökat trafikbuller. Folk var på väg hem efter arbetsdagen. 

När det ringde i mobilen såg hon att det var Camilla. Hon tvekade först innan hon svarade. 

"Hallå?" sa Camilla. "Allt väl?"

"Visst. Förlåt. Jag har varit upptagen och inte haft tid att ringa." Hon valde att vara formell. 

"Det förstår jag. Du, det handlar om det här mordet i Lerum. Vi på redaktionen har fått ett pressmeddelande och det blir man ju inte klok på."

"Jasså? Från polisen?"

"Från er informationsavdelning. De öser ur sig sådant i tid och otid. Det är verkligen tunt. Det står inte mycket mer än att en död kvinna påträffats i ett skogsparti utanför Lerum."

"Jo, men det är ju så också."

Camilla förställde rösten när hon läste innantill: Den avlidnes identitet har inte kunnat fastställas än. Polisens tekniker håller på att arbeta på platsen för att säkra eventuella spår och bevisning. Det finns i nuläget ingen misstänkt i ärendet." Hon tystnade. "Där var det slut. Det är ju väldigt allmänt hållet. Eller hur? 

Annie kastade Cocka-Cola burken i en papperskorg och genade mellan två bilar. " Jag vet inte mer än så."

Baksidetext;

Är det ett ritualmord? 

Väskan i Säveån innehåller någonting som får Göteborgspolisen att inse att de är en märklig mördare på spåren. Mycket tyder på att mannen har flera mord på sitt samvete.

Rättspsykolog Annie Mallman kopplas in för att hjälpa till att ringa in gärningsmannen och förhindra ytterligare övergrepp. Hon engagerar sig motvilligt - nu när hon är gravid räcker inte tiden till som det är, speciellt eftersom hennes dementsjuka pappa samtidigt kräver uppmärksamhet.

 Polisjakten tätnar och när den flyende gärningsmannen förstår att polisen närmar sig ser han bara en möjlighet att komma undan... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

När ljusen tänds

"När ljusen tänds" av Felicia Welander, utgiven av Lavender LIT förlag. Bokrecension; Vi får följa Sara som försöker rädda sitt bageri. Hennes far har nyligen gått bort. Hon har en skuld som ska betalas, och det finns en deadline. Summan är enorm. För att lyckas få ihopa till hela summan, måste Sara komma på något helt nytt att baka. Men konkurrensen i Staden är hård. Victors redaktör vill att Victor ska skriva en artikel om hur de rika i Staden firar jul. Dock tycker Victor att det finns en mycket viktigare artikel att skriva. Aurora kommer till Staden för att följa sin passion- nämligen att måla. Dessutom har Aurora rymt för att slippa ett oönskat frieri. Dessa tre personer träffas av en slump och en oväntad vänskap utvecklas. Ska Victor våga ta mod till sig och skriva sin artikel på det sätt som han vill, och ska Aurora lyckas med att måla en tavla som hon kan stå för, eller ska hon ge upp, för att åka hem och gifta sig som hennes familj vill? Samtidigt kämpar Sara allt hon kan för att ge Johan och alla de andra fattiga barnen, på det Allmänna Barnhuset en alldeles speciell jul. 

Jag älskade verkligen den här boken! Jag gillar historiska romaner överlag och denna gjorde mig inte besviken. Den här mysiga boken är vacker både på utsidan och insidan. Vi får göra en tidsresa till Stockholm, julen 1858. När man läser den här boken kan jag som läsare märka att författaren verkligen att gjort en grundläggande research, för att hon ska kunna beskriva hur livet är under 1800- talets Stockholm. Miljöbeskrivningarna är därför både målande och välgjorda, och man kan nästa känna dofterna från Saras bageri, samt höra knarrande steg i snön. Man kan verkligen känna julstämningen i den här ljuvliga pralinen. Den här boken hade jag gärna läst en fortsättning på. Jag är intresserad av att veta hur det går för de tre vännerna, Sara, Aurora och Victor, så jag håller tummarna att författaren fortsätter skriva om dem. Jag gillar nämligen skarpt de tre huvudkaraktärerna. Vi får växelvis följa de olika karaktärernas perspektiv på ett bra sätt. Historien som utvecklar sig är både berörande och vacker. Speciellt Saras historia och hur hon kämpar för att behålla sin far samt sin farfars livsverk, och hur hon kämpar för de som är allra mest utsatta. Detta är en historia som handlar om att ha mod att följa sin passion, om hopp, och om oväntade möten. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Pojkens kropp var så liten och nätt, ändå brände det i låren och sved i halsen på Sara när hon fortsatte genom gränserna. Väl framme vid dörren till bageriet stannade hon. Han kunde inte stå upprätt själv, det förstod hon, men hon behövde gå armarna fria för att kunna gå upp nyckeln och låsa upp dörren. Alldeles villrådig blev hon stående med pojken i famnen. Hon övervägde att vädja till någon förbipasserande att hålla honom en stund, men hon visste inte vad hon skulle säga och ville inte vara till för mycket besvär. När pojken stönade lågt tog hon dock mod till sig och tilltalade en dam som kom gående. 

"Jag ber verkligen om ursäkt, men skulle ni kunna hjälpa mig att hålla honom ett ögonblick medan jag låser upp?"

Damen slog ner blicken och skyndade på stegen, utan att se sig om. Måhända var hon rädd att bli smittad av vad det än var som var fel med honom, tänkte Sara och insåg strax att det verkade vara en allmän oro. Ingen av de förbipasserande ville stanna för att hjälpa till, snarare tog de omvägar runt dem. 

Oron brände i bröstet och hon ville skrika att han inte var sjuk, inte bar på någon smitta utan bara var stelfrusen, men precis när hon tänkte ge upp hördes en röst bakom henne. 

"Behöver ni assistans, fröken?" 

Lättnaden var så stor att hon knappt noterade vem mannen var, hann endast uppfatta en hög hatt och en mörk rock. 

"Tackar allra ödmjukast", fick hon ur sig. "Om ni kunde vara så snäll att hålla honom en stund medan jag öppnar dörren?"

Mannen tog genast tag under pojkens armar och höll honom. Sara fick äntligen tag på nyckeln, låste upp och öppnade på vid gavel. 

"Den här vägen."

Baksidetext;

JULEN 1858

Snön faller över Gamla stans kullersten s gränser, Stortorget doftar av vörtbröd och hela Stockholm förbereder sig för högtiden. Men mitt i ballt det vackra kämpar bagardottern Sara för att rädda sitt bageri och sin framtid. 

När konstnärinnan Aurora flyttar in några portar bort, efter att ha lämnat ett ovälkommet frieri bakom sig, förändras något. Aurora söker liksom Sara frihet att följa sin passion och en oväntad vänskap uppstår. Snart får de sällskap av journalisten Vicktor som måste ta beslut om han ska våga utmana sin karriär i jakten på sanningen, eller fortsätta på den trygga bana han påbörjat. 

När ljusen tänds är en roman om mod, drömmar och vänskap som uppstår där man minst snar det. Och hur ett litet ljus av hopp kan förändra allt, bara vi låter det brinna. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Deep end

"Deep end" av Ali Hazelwood utgiven av Fenix förlag. Bokrecension; Scarlett Vandermeer är en ung kvinna som går på Stanford university. Hon har inget intresse av att vara tillsammans med någon. Hon är med i skolans simhopplag, pluggar och drömmer om att bli läkare. För ett år sedan utförde hon ett tyskt hopp som gick fel och skadade sig allvarligt. Efter en lång rehabilitering, är hon tillbaka och tränar för fullt, för att nå sin dröm om att komma med i OS nästa sommar. Men det tyska hoppet vill sig inte. Det finns fortfarande ett motstånd mot att utföra hoppet. Genom sin vän Pen träffar hon simvärldens Golden boy, Lukas Blomqvist, som genom sin diciplin vinner guldmedaljer, slår värld rekord och pluggar. Scarlett och Lukas verkar inte ha så mycket gemensamt, men så får Scarlett reda på att de delar vissa preferenser och då förändras allt. När de dessutom jobbar på ett biologiprojekt tillsammans börjar deras diciplin krackilera. Mot sin vilja faller Scarlett hårt för Lukas, men kan de bli något mer än bara vänner? Och ska Scarlett lyckas överbrygga traumat som gör att hon inte klarar att utföra det tyska hoppet? 

Wow, denna boken är så het att det sprakar om den! Det är dessutom intressant att läsa inslagen om de två olika vattensporterna, som förekommer i boken, och som jag inte kan så mycket om. Jag har läst flera av författarens böcker förut och hon är en av mina favoritförfattare. I den här boken får vi får följa ett antal unga personer på Stanford universitet, genom träning, pluggande, fester och allt annat som ingår när man pluggar på ett universitet i USA. Jag tycker också att det var lite kul att killen i boken är svensk. Dessutom återkommer karaktärerna från någon av författarens föregående böcker. Jag gillar Hazelwoods karaktärer och Scarlett och Lukas är inget undantag. Båda karaktärerna är lätta att tycka om. Trots att boken innehåller en hel del sidor så går den fort att läsa. Och som jag skrev i början av min recension så är boken som vanligt kryddad med en hel del heta scener, precis som det brukar i Ali Hazelwoods böcker. Men de är väldigt fint beskrivna trots att de är lite kinky. Som vanligt bjuder boken även på en hel del skratt. Replikerna mellan de olika karaktärerna är rappa och jag gillar verkligen författarens humor. Jag ser redan fram emot författarens nästa bok. Liksom de övriga böckerna jag har läst av författaren får denna 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

KAPITEL 9

OKÄND: PÅ VÄG

Jag stirrar in i dessa två ords avgrund- och som avgrunden stirrar tillbaka. 

Vet Lukas varför Pen inte kommer själv? 

Jag blundar och lutar mig mot väggen och tar flera djupa andetag. Det är snart över. En nypa obehag är värt den obscena mängd sökande nudlar jag kommer att glufsa i mig så fort jag kommer hem. 

Jag kan vara modig. Jag kan göra vad som helst för kinamat. Lukas dyker upp efter mindre än tio minuter. Det fuktiga håret faller ner i pannan och ett par nycklar dinglar från pekfingret. Han går med den sortens långa, avslappnade steg som någon som är tillfreds med universum gör. Jag stirrar på honom, och jag vet inte hur jag ska gå mig själv att sluta. 

Dagens anmärkningsvärda fakta: Han har skor på sig. 

Det slår mig att någon av oss borde säga något - hej eller hur är läget eller du sabbade min kväll, din idiot - men av någon outgrundlig anledning som inte helt beror på varken nervositet eller obehag förblir båda tysta lite för länge. Tills: "Ska vi bara få det överstökat? Knuffa den utvägen?" frågar han. 

Fyllig. Det är vad jag skulle kunna kalla hans röst. Eller myllrande, kanske. "Knuffa vad ur vägen?" 

"Elefanten i rummet."

"Den med diciplinboll i munnen."

Ett skratt bubblar upp ur mig. "Wow. Diciplinbollar?"

Han rycker på axlarna. "Det är inte min grej faktiskt."

Jag hindrar mig från att säga: Inte min heller - för det är inte som att han bryr sig. Men spänningen mellan oss släpper en aning. "Elefanten kanske bara har ... ögonbindel?"

Han nickar långdamt. "Och är fastbunden." 

"Och gör som den blir tillsagd."

Det ser ut att falla honom i smaken. "Vilken duktig elefant."

Baksidetext;

Scarlett Vandermeer försöker koncentrera sig på att klara sina kurser på Stanford University och läka efter ett misslyckat simhopp som kunde ha inneburit slutet på hennes lovande karriär. Hon drömmer om OS nästa sommar och att bli läkare. Noll tid över för att vara tillsammans med någon. 

Lukas Blomqvist är simvärldens golden boy som allas flockas runt. Diciplin är hans grej, det är så han vinner guldmedaljer, sätter världsrekord och hinner plugga. 

På ytan verkar inte Scarlett och Lukas ha så mycket gemensamt. Men så avslöjar en vän att de faktiskt råkar dela vissa... preferenser. Och det förändrar allt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Frost i trädgårds kaféet

"Frost i trädgårds kaféet" av Jenny Clevström utgiven av Louise Bäckelin förlag. Bokrecension; Vi får återigen knyta kontakt med Pommie och alla de andra på Äppelgården. Nu förbereder man både för att ordna en mysig julmarknad, samtidigt som man har som mål att sälja fyratusen amarylis. Samtidigt ska Pommie färdigställa en bakbok tillsammans med en fotograf som tar fina bilder men är alltför tidsoptimisk. Nytillskottet, labradoren Bella är dräktig och valpar väntas innom kort. Pommie fyra år gamla brorson måste bo hos dem tillfälligt. Pommie älskar att ta hand om den lilla pojken med sina härliga och spännande kommentarer, även om sömnen kan bli lite lidande ibland. Ja, livet kunde ha varit helt underbart om inte Frank plötsligt börjat bete sig konstigt. Att han helt plötsligt börjar använda en helt ny parfym och hans hemlighetsmakeri, får henne att tvivla på deras relation. Även Pommies syster Rosa verkar dölja något och dessutom upptäcker man att det fattas pengar på kaféet. Kan det vara det senaste tillskottet på Äppelgården som är den skyldiga? Även hon beter sig märkligt. Vad pågår i hennes familj egentligen? Och vem är det som lämnar godis papper i snön? Pommie har mitt i allt arbete mycket att fundera över. Vad pågår egentligen? Ska hon få den jul som hon längtar efter och ser fram emot?

Detta är den fjärde och fristående delen i serien om Pommie och jag har även läst de tre föregående delarna i serien. Alla böcker i denna serien är väldigt läsvärda. Den här boken andas äkta julkänsla. Det bjuds både på pepparkaksbak och snö som faller och annat mys som hör julen till. Jag gillar verkligen Jennys sätt att skriva. Hennes miljöbeskrivningar är ljuvliga vilket gör att man gärna vill vara där på plats i hennes historia. Jag kan nästan känna dofterna av det hon bakar till sina bilder och jag kan se framför mig hur de sitter i Äppelgårdens kök tillsammans och samtalar medan de äter beouf bourguignon. Jag gillar att följa med Pommie och alla andra på Äppelgården i deras förberedelser inför julen och arbetet på handelsträdgården. Samtidigt får vi följa Pommes tankar och känslor på ett fint sätt och allt hon har att fundera på. Alla karaktärerna är mysiga och lille Tom och labradoren Bella är favoriter. När jag läst ut det sista kapitlet känner jag att allt ordnade sig fint på slutet. Jag hoppas verkligen att detta inte är sista delen om Pommie och de andra, för jag återvänder mer än gärna till den lilla handelsträdgården på Österlen. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 7, SÖNDAG 3 DECEMBER

Familjemiddag

DE GULA LÖKARNA formade lekfulla öar i den mustiga skyn när Pommie rörde om i gjutjärnsgrytan. Hungrigt sög hon i sig ångorna. Efter en dag med så mycket jobb att hon mest fått i sig kaffe och sött skulle det bli underbart med riktig mat och hon tackade sig själv för den beuf bourguignon hon lagat till tidigare under veckan. Högreven som dragit länge i vinet puffa de upp riktig väldigt och grytan var praktisk att ha till hands när de var så många till bords. Kanske skedde måltiden aningens för sent för att vara idealisk för de minsta, men det hade tagit tid att stänga, och alldeles strax var potatisen klar. 

"Hjälp mina fötter", sa Claudia som satt på kökssoffan med Juliette vid bröstet. " Och du har kanske ont i öronen?" Hennes blick var full av känsla när hon lurade upp ansiktet mot Vojtek som haft hand om barnen hela dagen. 

"Lite." Vojtek kupade handen över ena örat med en min av att vilja skydda det. "Tom pratar snabbt och mycket. "

Marcia hade hållit en kurs för utländska studenter, så hans barnvaktande hade även inkluderat Tom. Vojtek log sitt sneda leende, som kom allt oftare numera. Pommie mindes hur sällsynt det hade varit när de först träffades. Som att fånga en regnbåge. Numera banade det sin väg utan samma ansträngning. 

"Tom rör sig över ett brett spann av ämnen med snabba och oväntade vändningar", sa Pommie medan hon makade på en hyacint för att komma åt att tända ljuset i adventstaken. Hon kunde ana att det inte var helt lätt att hänga med i pojkens många samtalsämnen om man inte hade svenska som modersmål. Han var som en stavhoppare som yviga svingade sig från en kunskapstuva till en annan. 

" I ljusets hastighet... ", inflikade Claudia och skrattade. Rymden var hans favoritämne. 

Pommie lät blicken svepa över sin utökade familj. Där fanns Tom och Lucia som lekte med bilar på golvet, Claudia och Vojtek, och så hennes pappa som var inbegripen i ett samtal vid kökssoffan med Rosa och Maja. Karin satt böjd över sin telefon en bit bort. Familjemiddag på Äppelgården första advent efter stängning hade blivit en tradition. De såg alla rödblossiga ut. Som om de just kommit in i fjällstugan efter en dag i skidbacken trots att det i själva verket rört sig om en dag med en massiv mängd kunder. Kanske också att en gnutta av det röda kom från glöggen som Frank nyss serverat och värmen från öppna spisen. Hon drog lite i din stickade tröja för att fläkta in luft. 

Baksidetext;

Julen nalkas på Äppelgården och för Pommie och Frank är julbestyren intensiva. Ska de lyckas sälja fyratusen amarylis och anordna en julmarknad samtidigt som de ska slutföra en bakbok tillsammans med en tidsoptimistisk fotograf. 

Med nytillskottet Bella, deras dräktiga labrador som troget följer dem i hasorna, och en fyraårig brorson som tillfälligt flyttar in, får livet ännu mera färg, fast på bekostnad av sömnkontot. 

Men Frank beter sig märkligt vilket får Pommie att tvivla på deras relation och även systern Rosa har hemligheter. Dessutom saknas det pengar på kaféet. Även om det inte känns rätt går misstankarna till Vibeke, deras unga nyanställda på kaféet. Varför beter hon sig så underligt och vad pågår egentligen i hennes familj? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bokhandeln under körsbärsträden

"Bokhandeln under körsbärsträden" av Takuya Asakura utgiven av HarperCollins förlag. Bokrecension; Boken handlar om en mycket speciell bokhandel som bara vissa utvalda kan besöka. Bokhandeln visar sig dessutom bara när körsbärsträden blommar. Sakura väntar tillsammans med sin kloka katt Kobako, på de själar som behöver extra tröst. Man kan bara komma till denna speciella plats om besökaren och bokhandelns ägare, Sakura läser samma stycke och ur samma speciella bok samtidigt. Då byggs en bro mellan vår värld och deras. Boken som de måste läsa ur samtidigt, är en bok som betyder mycket för gästen under dens liv. Sakura och Kobako hjälper sina gäster att konfrontera det som gör ont, och det som behöver läkas. Vi får träffa några personer som besöker bokhandeln och de reder ut sina minnen, för att på så sätt leda dem mot förståelse och försoning med sitt förflutna. Vi får lära känna Mio, som nyligen förlorat sin mamma, Den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shiho samt Kozue som söker sina rötter. Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och får förnyat hopp. 

Jag kan bara beskriva denna bok som vacker. Både på utsidan, med det fina bokomslaget tillika insidan. Jag har läst en bok av en japansk författare förut och den var verkligen speciell, men väldigt fin. Denna boken tyckte jag ännu bättre om och jag kan verkligen förstå att författaren vunnit priser för sina böcker i Japan. Jag läser gärna mer av författaren och hoppas fler böcker ges ut på svenska. Jag kan varmt rekommera den här ljuvliga bok om man vill läsa något annorlunda. Boken var väldigt lätt att komma in i och var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar verkligen hur författaren kombinerar de böcker som betyder något för gästen, till deras historia och till det trauma som behöver läkas. Detta är första gången någon av författarens böcker ges ut på svenska. Jag bara älskade den här boken så mycket och jag njöt av att läsa den. Jag älskade författarens språk och hur han målar upp sina karaktärer och miljöbeskrivningar. Boken passar bra som bokcirkelbok, för det är en bok som väcker tankar och känslor hos mig som läsare. Dessutom är frågorna redan förberedda längst bak i boken. Boken blir en favorit och får en speciell plats på bloggen. Läs den!!! Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Utan att inse det slöt Mio ögonen och suckade djupt. Jag önskar att jag kunde höra hennes röst igen när hon läste den här boken. Jag kan inte föreställa mig hur det måste ha kännts för henne, att ta hand om oss medan hon signade under bördan av en skuld som inte ens var hennes. Hur kunde hon vara så stark efter att ha förlorat sin man på ett sådant sätt? Mio önskade att hon kunnat få svar på sina frågor, om så bara några av dem. Det fanns så mycket hon velat fråga mamman. 

Inte bara det - jag önskar att jag kunnat prata med dig om mitt liv. Uppriktigt sagt finns det mycket jag fortfarande är osäker på och rädd för. Jag vet inte hur länge mitt jobb eller min manga serie kommer att finnas kvar. Jag försöker undvika sociala medier, men att döma av mina vänners reaktioner har jag förstått att många vänt sig mot mig efter "plagiat"- skandalen. Ärligt talat är jag skräckslagen. Till skillnad från Yoshihiro har jag ingen familj, och det finns stunder då det får mig att känna mig ensam och orolig inför framtiden. Jag önskar att jag kunde prata med dig om sådana saker. Det så mycket mer jag vill säga till dig... 

Det var då det hände. Det kändes som om någon ropade hennes namn, och Mio slog upp ögonen. När hon såg sig omkring upptäckte hon att gångstigen låg helt öde. Hon sätt ensam kvar under körsbärsträden, som om hela världen hade övergett henne. Till och med ljuset verkade annorlunda, kanske för att det hunnit bli kväll. Trots att himlen fortfarande var blå kunde hon se att solen stod lågt. 

Baksidetext;

Tillsammans med sin kloka katt Kobako väntar Sakura på själar i behov av tröst och läkning. Deras bokhandel visar sig bara under den flyktiga körsbärsblommningen, och den lugnande doften av nybryggt kaffe hjälper de sina gäster att konfrontera det som gör ont. 

Till bokhandeln kommer mangateknaren Mio, som förlorat sin mamma, den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shingo, samt Kommer, som alla söker efter sina rötter. Alla har de förts dit av en bok som bygger en bro mellan då och nu- en berättelse som leder dem mot förståelse och försoning. 

Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och förnyat hopp. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av "Hur mår

Fröken Fukura" här