Glaset mellan dem

"Glaset mellan dem" En Jannica Brandt- deckare av Andreas Ek Omslag av Emilia Palm'en utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Jannica vaknar upp i en glasbur. Hon har en sprängande huvudvärk. Långsamt kommer minnet tillbaka, och hon kommer ihåg hur hon gick i mördarens fälla. Hon ser tecken på att det har funnit andra offer i glasburen före henne. Kvinnor som har dött. Jannica förstår att det även är hennes öde, om hon inte lyckas fly. Mördaren kommer ner och hon vet vem han är, vad han gjort och varför hon jagar honom. Jannica får varken mat eller vatten och långsamt tynar hon bort. Sambon Patrik som nyligen har skadats i en skolskjutning, tvingas se sina poliskollegors rådvilla försök att hitta henne. Dock leder spåren dem åt helt fel håll. Tiden går utan resultat. I glasburen blir Jannca allt svagare. Dock har någon på andra sidan jorden läst i tidningen om att Jannica är försvunnen. Bara denna personen vet var denna någon kan hitta Jannica. Men tiden håller på att rinna ut. Ska denna internationellt efterlysta person våga sig tillbaka till Sverige och lyckas att rädda henne utan att åka fast. Ska hon eller han lyckas rädda Jannica i tid? Samtidigt skakas Stockholm av en ny mordvåg. 

Wow, vilken otroligt spännande deckare! Jag har blivit mer och mer förtjust i att läsa bra deckare, och denna gjorde mig inte besviken. Detta är den fjärde delen i serien om Jannica Brandt. Jag har dessvärre inte läst de föregående delarna, men de kan dock läsas fristående tycker jag. Dock fortsätter denna delen där föregående bok slutar. Men det gjorde mig ingenting. Jag kom in i handlingen ändå. I denna deckare får vi följa tre olika karaktärers perspektiv. Dessa tre karaktärers historier vävs ihop på ett bra sätt i slutet. Jag gillar hur författaren bygger upp spänningen mer och mer, för varje sida och boken känns väldigt välskriven. Huvudpersonens tankar och känslor känns äkta, samt miljöbeskrivningarna är så välgjorda att man kan se bilderna framför sig. Man känner sympati för Jannica och håller tummarna att hon ska bli fri. Vi får även se in i en mördares tankebanor, och det är skrämmande hur lätt det verkar att släcka någon annan människas liv. Denna psykopat är en skrämmande karaktär att lära känna. Viktor är en mäklare som ser bra ut och är en till syntes trevlig man, men ondskan lever inuti honom. Vi får också följa en annan karaktär som är internationellt efterlyst för flera mord. Personen lever i flykt på andra sidan jorden. Denna bok hade jag gärna sett som film, då boken är så otroligt spännande och fartfylld. Som bok är den svår att lägga ifrån sig. Kapiteln är korta vilket gör att man bara vill läsa ett kapitel till. Varning för sträck läsning. Jag hoppas jag får möjlighet att läsa mer av författaren. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

26

Lyla reste sig snabbt från bänken och skyndade över gatan. Hon hade nästan gett upp hoppet när Heinrich kom körande på en elsparkcyckel och svängde in i gränden. Han hade varit borta i över en timme, hur nu en lågt avlönad diskare fick lov till det. Säkert var det någon som täckte upp för honom, men det kvittade. Han var tillbaka och skulle jobba många timmar till, frågan var hur länge. När Lyla kom in i gränden höll Heinrich på att ta av sig hjälmen, han såg åt hennes håll och vek sedan undan blicken och böjde sig ner över elsparkcyckeln. Lyla gick förbi utan att ta någon notis om honom, sedan stannade hon och vände sig om. 

"Ursäkta", sa hon. 

Heinrich stod på knä och såg upp. Sa ingenting. 

"Visst arbetar du här på hotellet?"

Han nickade, drog ut en sprint och fällde ihop sparkcykeln. Det var ganska uppenbart att han inte ville tala med Lyla. 

"Min dotter ska börja arbeta innom hotellbranschen och jag undrar hur era arbetstider ser ut." Hon suckade. "Jag tycker jag ser er hela tiden, får ni aldrig ledigt?" 

Heinrich reste sig och log. Första gången han visade någon form av känslor inför Lyla. 

"Vi arbetar sex dagar i veckan, från morgon till kväll", sa han bara. 

" Herregud." Lyla drog efter andan och tog sig för bröstet. 

"Det är ju absurt. När börjar ni på morgonen?"

"Det beror lite på, men oftast är det klockan sex om vi har frukostpasset, annars är det klockan tio."

"Okej, så ni delar upp det så med andra ord?"

Han nickade. 

"Men när slutar ni då?"

"Det beror också på, har vi morgonpasset slutar vi sex på eftermiddagen och då är det andra som tar hand om middagen. De som har middagspasset slutar klockan elva på kvällen."

"Men restaurangerna har ju öppet till, vad är det nu, tio? På kvällen?" Kyla rynkade på näsan. "Blir det inte en massa disk över då?"

"Den disk som är kvar tar morgonpersonalen hand om, det går fort eftersom allt sköts med industriella maskiner."

"Så klart", skrattade Kyla. "Så dum jag är."

"Jag måste gå nu." Heinrich lyfte upp sparkcykeln som var hop fälld och till Lukas förvåning väldigt liten. 

"Absolut." Lyla nickade. "Tack för din hjälp."

"Så lite så." Heinrich vände sig om och stog ivägen så att Lyla inte kunde se vilken kod han klappade in. Det spelade ingen roll. Lyla hade fått det hon behövde. Heinrich arbetade morgonpasset och skulle sluta sex PP kvällen, så länge han inte jobbade dubbelskift eller täkte upp för någon. Vad som än hände fick hon inte tappa bort honom nu. 

Baksidetext;

Plågad av en sprängande huvudvärk vaknar Jannica Brandt upp i en bur av glas: ett sinnrikt konstruerat, underjordiskt fängelse där andra befunnit sig före henne - kvinnor som nu är döda. Sakta, genom smärtans dimma, börjar hon minnas hur hon tillfångatogs, ögonblicket då hon tappade garden och mördaren såg sin chans. Hon vet allt för väl vem han är, vad han gjort, och att tiden nu håller på att rinna ut. 

Sambon Patrik, som nyligen skadats i samband med en skolskjutning, följer i frustration poliskollegornas rådvilla försök att hitta Jannica. Föga anar han att chansen att återse henne ytterst hänger på en person som befinner sig på andra sidan jorden - och som är internationellt efterlyst för flera mord. 

Samtidigt som klockan tickar för Jannica skakas Stockholm av en ny mordvåg, där offren hittas i offentliga miljöer och förenas i ett märkligt mönster. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Solo stjärnhästen

"Solo stjärnhästen" av Pippa Funell, illustrerad av Jennifer Miles utgiven av Argasso bokförlag. Bokrecension; Barn 9-12 år. Vi får återigen göra bekantskap med den adopterade flickan Tilly som älskar hästar och lär sig rida tillsammans med sina vänner på gården Mångläntan. Tilly tänker mycket på sin biologiska mamma och funderar över vem hon var. Hon får äntligen rida på sin älskade Silverskugga för första gången. Vilken lycka! Det är också dags för hennes första hopptävling. Hon träffar Brook, en av sina vänner, och han är orolig över tävlingen på sin häst Solo. Han berättar för Tilly att han tappat bort sin lyckoamulett. Eftersom Tilly själv har en lyckoamulett som hon alltid har haft, så förstår hon hur viktig amuletten är för honom. Hon vill göra allt för att hjälpa Brook att hitta den. Hur går det på Tilly första tävling? Hittar Tilly Brooks lyckoamulett? Vad händer när båda två har samma lyckoamulett? Vad betyder det? 

Detta är den sjätte delen i serien om Tilly och hästarna på Mångläntan. Jag har recenserat två av böckerna om Tilly förut. Jag har ju alltid älskat just hästböcker så jag läser gärna en hästbok när jag får chansen. Jag hade älskat Pippa Furnells böcker då jag var barn, för jag red ju också när jag var barn och tonåring. De råd som Tilly får i boken är de som författaren själv har fått och själv lär ut. Författaren beskriver tankar och känslor på ett fint sätt. Jag gillar att Tilly har en speciell känsla för hästarna. Jag gillar också att det finns fakta längst bak i boken om hur man ska ta hand om sin ponny. Det finaste rådet av alla är "Ta hand om din ponny och ge den så mycket omsorg och kärlek som du bara kan!" Författaren beskriver livet runt hästarna på ett fint sätt. Jag uppskattar även de fina svartvita illustrationerna i boken. De tillför det lilla extra till handlingen. Jag hoppas det kommer fler delar i serien om Tilly då denna boken slutade väldigt spännande. Denna vackra hästbok får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

3

Förberedelser

Vid middagsbordet den kvällen kunde Tilly inte sluta prata om sin ridtur på Silverskugga. Hon glömde helt bort den hemlagade chiligrytan och behövde flera gånger bli påmind om att äta istället för att prata. Och när hon inte pratade om ridturen tänkte hon på den. Tack och lov var det ett bra sätt att skingra nervositeten inför hopp tävlingen nästa dag. 

"Du får gå och lägga dig tidigt i kväll, Tilly", sa pappa. "Så är du pigg och utvilad till i morgon."

Tilly protesterade inte. Hon hade läst mycket om vad som krävdes inför en hopptävling, och hon visste att man tjänade på att vara pigg och i bra form. Hon hjälpte till med disken och gick sedan upp på sitt rum. 

Men hon gick inte och lade sig direkt. För många tankar virvlade runt i hennes huvud just nu. I stället tog hon den lilla asken som alltid brukade ligga på sängbordet och fällde upp locket. Innuit fanns det slitna fotot av hennes biologiska mor - det som mamma hade gett Tilly dagen före hennes första ridläger. 

Hon satte sig på sängkanten med fötterna på en bunt gamla ponny tidningar och stirrade på det. Hennes biologiska mamma såg ut precis som Tilly. Hon var klädd som en ursprungsamerikan och stod intill en vacker, vit häst. 

"Jag önskar jag visste mer om dig", viskade Tilly. " Och om den där fina hästen."

Baksidetext;

När Tilly ska delta i en av ponnyklubbens hopptävlingar stöter hon ihop med sin vän Brook, som ska tävla i den högsta klassen med hästen Solo. Han verkar vara nervös och berättar att han har tappat bort ett föremål som han behöver när han tävlar. Tilly bestämmer sig för att hjälpa honom hitta det, men då upptäcker hon något mycket oväntat. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen

"Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen" av Yvonne Ehn illustrerad av Lisa Bygde'n utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension; Det är äntligen vår. Vi får återigen följa både de tvåbenta och fyrbenta invånarna på de båda öarna, Kanelholmen samt Skattön. Gisela funderar över vad hon ska göra med de båda fristående stugorna på tomten, som hon ärvt efter sin morbror. Hon har lovat att göra något bra för Kanelholmen. Beslutet att öppna en förskola på ön var enkelt. Hon har många idéer och tankar. Giselas bästa vän Björne arbetar som kock på förskolan. Han tycker livet är bra som det är och ser ingen anledning att förändra det. Men när Gisela skickar honom på en kurs i ekostädning, förändras allt, och blir han intresserad av kvinnan som håller i kursen. Han tar mod till sig och bjuder ut henne. Dock tackar hon nej till att gå ut med honom, och hans självförtroende får sig en törn. Men vad händer när Gisela blandar sig och lägger upp Björnes profil på en dejtingsida? Björne blir såklart jättearg över detta övertramp av sin bästa vän, och har svårt att förstå att Gisela kunnat sjunka så lågt. Bjarne är djupt besviken på sin vän. Ska Gisela komma på någon bra verksamhet för sina stugor och ska Björne och Gisela åter bli vänner? 

Jag älskar böckerna om Kanelholmen. Detta är den fjärde och fristående delen i serien om Kanelholmen. Jag har läst och recenserat de tre föregående delarna i serien också. Jag blev inte besviken när jag läste denna delen, för den är precis lika mysig som föregående delarna i serien. Jag tycker böckerna blir bättre och bättre. Det är en hjärtevärmande berättelse som utvecklar sig. Kanelholmen är en sådan plats dit man skulle vilja förflytta sig till på riktigt. Platsen och människorna där verkar så mysiga. Det gör verkligen det där lilla extra för varandra. Författaren lyckas förtrolla mig som läsare, med sina ljuvliga miljöbeskrivningar tillika ett väldigt fint persongalleri. Det är vår på ön och författaren fick mig verkligen att längta lite extra efter vårvärme nu. Har ni inte läst någon bok om Kanelholmen har ni missat en väldigt fin bokserie. Boken innehåller äkta vänskapsrelationer, vänskap över generationer, hopp, kärlek, mysig samvaro och så klart en hel del trubbel, som löser sig på ett fint sätt i slutet på boken. Jag återvänder gärna till Kanelholmen. Även denna ljuvligt förpackade del i serien får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Gisela satt och läste framför brasan. Även om dagstemperaturen vittnade om att våren hade anlänt, bjöd kvällarna fortfarande på kyla som var ganska ruggig. Men råheten var ingenting som inte en brasa i vedkaminen kunde råda bot på. Snabbt hade det blivit behagligt varmt. 

Tillbakalutad i fotöljen och med fötterna på pallen framför brasan vände hon blad i Alla hjärtans mord. Ett par rosenblad i tyg ramlade ner i knäet och påminde henne om boksläppsfirande på Robins kafé på alla hjärtans dag. 

Strax innan releasen hade författarinnan Ofelia Hammarström avslöjat att hon skulle sluta ta livet av folk, att hennes tionde roman i stället skulle släppas inom genren feelgood. Stora rubriker hade tagit plats i media. 

Gisela suckade tyst, tacksam över att hon levde ett anonymt liv. Möjligtvis inte på Kanelholmen och Skattholmen, men skvallret på holmarna var hon van vid och brydde sig inte så mycket om. Det var ofta harmlöst. Om de pratat om henne någon gång, bjöd hon gärna på det. Hennes liv var inte vidare intressant. 

Hennes morfars gamla bordsklocka i vitrinskåpet talade om att det började närma dig tiden för när Björnes kurs i ekologisk städning skulle börja. Hon visste att det tog mycket energi av honom att träffa nya människor och hon undrade hur han hade det där bland de andra deltagarna. 

Det hade inte varit förren i vuxen ålder som Gisela förstått att Björne hade dille på att städa. Fast när hon tänkte tillbaka på tiden hos dagmamman så hade det varit tydligt redan då, eftersom det varit han som plockat undan efter henne och inte tvärtom. Hans andra färdigheter, utöver matlagning, innefattade finsnickeri, segling och att vara en säker båtförare. 

Baksidetext;

När Gisela ärver en fastighet efter sin morbror lovar hon att göra något bra för Kanelholmen. Valet att öppna förskola i det stora huset nära havet var enkelt. Men att de två fristående stugorna står tomma och outnyttjade gnager innom henne. Ska hon öppna konsthall, kursverksamhet eller kanske ett kafé? Eller något helt annat? 

Giselas bästa vän, tillika förskolans kock, Björne trivs med sitt liv i skärgården och känner inte något direkt behov av förändring. Men när han på Giselas intiativ går en kurs i ekostädning är det precis vad som händer. 

Ha en fortsatt trevlig dag

Kram Nina

Svartvillan-Gästspelet

"Svartvillan-Gästspelet" av Linda Ståhl utgiven av Bokförlaget Forum; Bokrecension; Vi får följa familjen Aronsson. Familjen består av Pappa Robert, Roberts fru Cecilia samt deras dotter Emily. Robert har sovit dåligt under natten och går upp för att göra sig i ordning för dagen. Plötsligt hörs det rop från nedervåningen. Han rusar ner och finner köket fyllt av vatten. Vattenläckan har oturligt nog fyllt nästan hela nedervåningen med vatten. Det kommer ta tid att få bort allt vatten, samt krävas omfattande renovering för att få huset beboeligt igen. Familjen letar därför efter ett tillfälligt boende, medan huset renoveras. Familjen hittar- och hyr en lyxvilla i den pittoreska lilla byn Olofstrand som ligger vid havet. Samtidigt bryts lugnet av en brutal misshandel på Österlen. En av Emilys klasskompisar är offer för det brutala överfallet och polisen undrar om Emily vet något. Någon i familjen har dessutom trasslat in sig i en härva av utpressning och familjelivet kantas av misstro och konflikter. Cecilia försöker hitta fotfästet i familjen, medan dottern Emily hittat en ny tveksam bekantskap -en bekantskap som Cecilia helst skulle vilja att Emily undvek helt. Pappa Robert är rädd att pressen på hans arbete ska röja den mörka hemligheten som han går och bär på. Och varför dyker hyresvärden Jim upp i tid och otid? Vad är det egentligen han vakar över? Allt står helt klart inte rätt till i lyxvillan nära havet. 

Detta är den första delen i Linda Ståhls nya serien om Svartvillan. Jag har inte läst någon bok av författaren förut. Men denna välskrivna tillika spännande roman får det att krypa under skinnet. Det är en sådan historia som både är obehaglig och spännande på samma gång. Frågeställningen i den här romanen är- vad som egentligen döljer sig innanför hemmets fyra väggar, hos en till synes helt vanlig familj. I familjen Aronssons fall tycks det rymma både konflikter, avundsjuka och svek. Författaren lyckas få miljön runt karaktärerna att kännas kuslig på ett härligt sätt. Vad det gäller karaktärerna känns ingen av dem speciellt trevlig och det verkar vara en ganska självisk och fördomsfull familj. Dock blir jag trollbunden av historien nästan direkt och sugs snabbt in i handlingen, vilket gör att jag har svårt att släppa boken. Spänningen stiger för varje sida jag läser. Vi får följa en ganska trasig familj, där dottern spelar ut mamman och pappan mot varandra, genom att favorisera pappan. Pappan döljer vissa saker för sin familj, och mamman tycks också ha hemligheter som håller på att bubbla under ytan. Vi lär känna familjen Aronsson bit för bit och alla deras mörka sidor och hemligheter. Boken tar en spännande vändning på slutet. Missa inte denna spänningsroman! Jag läser gärna vidare i denna serie. Denna spänningsroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Cecilia

Orangeriet var något helt annat än Svar villan. Här var trångt och om bönar, och hon kände sig inte lika ensam och övergiven som uppe i det stora huset. Det doftar av fuktig jord, och de rangliga plantorna i kombination med rottingmöblemanget gav ett välkomnande intryck. Till en början hade Cecilia inbillat sig att hon skulle känna sig som ett djur i en bur innanför de gladare väggarna, men känslan försvann i samma stund som hon upplevde ljusförhållandena som de många fönsterglasen gav. Det var perfekt för hennes måleri. 

Utsikten från orangeriet liknade den från Svartvillan, bortsett från att växthusbyghnaden låg lägre på tomten. Trots att tre av väggarna bestod av glas och den fjärde av betong, kände hon sig mindre exponerad här än uppe i det stora huset, eftersom tomatplantorna delvis skydda insynen. De små rottingfotöljerna med tillhörande bord fick med nöd och näppe plats, och Cecilia behövde flytta en sv fotöljerna in i ett hörn för att statligt skulle rymmas. 

Efter att ha skickat ett sms till Jim om den icke-fungerande utebelysningen började hon bläddra i skissblocket hon fått med sig. Här fanns embryon till en serie akvarell som var beställda till en kommande utställning om känslor på Axel Ebbes Konsthall i Trelleborg. Det hörde inte till vanligheten att Cecilia fick beställningsjobb, särskilt inte förskottsbetalda sådana, så förfrågan hade gjort henne väldigt glad. En intendent på konsthallen hade sett hennes tavlor hemma hos en vän, som var en av Cecilias trogna kunder. Intendenten hade intresserat sig för tavlorna och frågat vem konstnären var. På den vägen hade de sedan kommit i kontakt med varandra. 

Cecilias alster tilltalade inte någon bred publik, det visste hon. Gemene man som besökte Österlen för konsten ville antingen ha öppna landskap, vidsträkta vyer och hav som glittrade, eller kitchiga målningar med mycket färg och mängder av detaljer. Det Cecilia målade var raka motsatsen, och hon hade aldrig det kommersiella för ögonen. För att motiven skulle få liv och kännas äkta behövde hon vända sig inåt.

Hon lade ifrån sig skissblocket och gick bort till en av tomatplantorna. Bladen hade bleknat, och den gröna karten skulle förmodligen inte få färg eftersom det var så sent på säsongen. Den ludna, rangliga stammen hölls upprätt av bastsnören som satt fästa i en skena i taket. Cecilia gnuggade ett blad mellan fingrarna, satte den mot näsan och drog in lukten. Doftminnet aktiverades direkt. När hon var liten hade de varit självförsörjande på grönsaker. 

Baksidetext;

Allt står inte rätt till i den havsnära lyx villan i pittoreska Olofstrand. Hit måste familjen Aronsson flytta medan hemmet i Simrishamn saneras. Och samtidigt som en brutal misshandel bryter lugnet på Österlen, trasslar Svartvillans tillfälliga hyresgäster in sig i en växande härva av misstro, utpressning och konflikter. 

Dottern Emily dras in i en ny, tveksam bekantskap. Mamman Cecilia kämpar för att återfå fotfästet i familjen, och pappan Robert försöker hantera pressen från ett arbete som hotar att röja en mörk hemlighet. Dessutom dyker den gåtfulla hyresvärden Jim upp i tid och otid, som om han vakar över mer än bara huset. 

Mitt favoritställe ur boken! 

Kram Nina

Powerless

"Powerless" av Lauren Roberts av Minus förlag. Bokrecension; I den här spännande fantasyserien får vi b la lära känna Paedyn Gray, prins Kai och hans bror Kitt. Den ena har blivit upplärd till kung, medan den andra är den som ska leta upp och avrätta de kraftlösa. För många decennier sedan drabbades människorna i kungariket Ilya av en sjukdom. Pesten skänkte krafter till vissa av människorna, men dock fanns det människor som blev så kallade kraftlösa. Dessa människor blev utesluta ur kungariket - så i Ilyas kungariket regerar numera eliterna. Trots det finns det en hel del kraftlösa kvar som gömmer sig bland eliterna. Paedyn låtsas att hon är en Sierska för att kunna smälta in bland eliterna. När hon av en slump råkar rädda livet på en av kungarikets prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliternas krafter. Under tävlingarna kommer eliterna göra allt för att döda henne, och det kommer även prins Kai göra, om han upptäcker att Paedyn är kraftlös. Samtidigt som tävlingarna pågår måste hon göra allt för att inte visa att hon är kraftlös tillika förälska sig i prinsen. Trots det dras Kai och Paydyn allt mer till varandra. Samtidigt som Paedyn tävlar finns också tankarna, att hon vill hämnas mordet på sin far. Hon måste bara hitta rätt tillfälle. 

Är den jagade och jägaren ämnade för varandra? De två huvudkaraktärerna är fiender, men trots det kan de inte hindra att känslor utvecklas och de blir förälskade i varandra. Denna vackert förpackade bok, är den första delen i en fantasyserie om eliterna och de kraftlösa i kungariket Ilya. Trots att den här boken har en hel del sidor så är den så otroligt spännande, att sidorna snabbt flyger förbi ändå. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Det är spännande att följa de olika karaktärerna under de brutala tävlingarna, som deltagarna blivit uttagna till. Miljö- och persongalleriet är fantastiska. Författaren beskriver miljön och karaktärerna på ett sätt som gör, att man kan se dem framför sig. Jag tycker att denna bokserie hade passat bra som film- eller tv-serie. Det är spännande att följa karaktärerna under de olika prövningarna, samt vad som händer mellan dem. Vi får lära känna Kai och Paedyn genom växelvisa kapitel. Paedyn är en ung kvinna som genom sin list övertygat eliterna att hon är en Sierska och därmed en av dem. Kai är en prins som tillhör eliterna och hans arbete är att skydda kungen samt kungariket från de kraftlösa. Tankar och känslor från de båda huvudpersonerna känns äkta och man känner sympati för dem båda. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

Paedyn

Resten av resan fortlöper under tystnad och det enda jag kan roa mig med är att titta ut genom fönstret. 

Vi passerar många gator fyllda av leende främlingar som tittar och vinkar. Vissa hurrar och springer efter droskan för att försöka få en skymt av oss innan vi rullar i väg mot vår undergång. 

Ju närmare slottet vi kommer desto större och finare blir husen och snart myllrar det inte längre av hemlösa på gatorna. Jag får syn på toppen av de storslagna tornen innan det lika storslagna slottet dyker upp under dem. Det är enormt. Och trots den gråkalla stenfasaden är den andlöst vackert. Gräsklädda kullar och prunkande trädgårdar fyllda av färggranna blommor jag inte visste fanns omger slottet och ger den skrämmande byggnaden en mjukare känsla. 

Jag hör hovarna klappra mot slät sten när vi kör in på borggården. Vi passerar en enorm fontän med flera vita statyer runt om och när vagnen äntligen stannar tittar jag ut genom fönstret och ser en stor stentrappa, kantad av blomsterrabatter, leda upp till slottsportarna. 

Kungsvakterna hoppar ner från den stoppade kuskbocken och öppnar vagnsdörren så att det varma solskenet kan sippra in i det lilla utrymmet. Jag praktiskt taget ramlar ut, ivrig att komma ifrån både den trånga vagnen och sällskapet. När jag väl står där omgiven av frisk luft och med fötterna på fast mark, tar jag ett djupt andetag och andas in den söta doften av blommor och solsken. 

De två andra snubblar ut och ställer sig bredvid mig medan de ser sig omkring med stora ögon. Men vårt stirrande avbryts när den rödhåriga kunsvakten harklar sig och säger: "Följ med här."

Vi följer efter honom upp för stentrappan och passerar flera kungsvakter på vägen. När vi kommer upp på trappavsatsen kliver ytterligare två vakter fram för att göra den rödhåriga vakten sällskap innan vi går in genom de enorma portarna. 

Den vackra utsidan bleknar i jämförelse med det här. Varenda vägg är utsmyckad med skimrande målningar och vackra reliker som klättrar upp längs väggarna och fortsätter ut i taket. Allting är bländande vitt,de då och då syns en smaragdgrön färgklick i någon av korridorerna, som för att verkligen framhäva Ilyas färger. 

Baksidetext;

Bara eliten hör hemma i kungariket Ilya ... 

För många decennier sedan skänkte Pesten sina krafter till vissa av Ilyas invånare, eliterna. Men de som hade oturen att födas kraftlösa har nu uteslutits ur samhället och fördrivits från kungariket. 

Ingen vet detta bättre än Paedyn Gray, en kraftlös som låtsas vara Sierska för att smälta in bland eliterna. Men när hon råkar rädda livet på en av Ilyas prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliterna krafter. 

Om inte prövningarna eller hennes konkurrenter lyckas ta för på henne, kommer den prins, som hon måste kämpa för att inte förälska sig i, att göra det. I alla fall om han upptäcker att Paedyn är... helt kraftlös. 

Låt dig svepas med i den första delen av denna episka och kittlande fantasytriologi som tagit världen med storm. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bruket del 2-Förledd

"Bruket del 2-Förledd" av Elin Olausson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Vi får återigen följa Nora, Vincent och Wolf samt de andra karaktärerna som bor i Eldarsfors och som har anknytning till Bruket. Vincent involverar sig allt mer i Näcken. När Näcken blåser i sin flöjt glömmer Vincent allt annat. Men skogen är en farlig plats. Vincents förälskelse i Näcken resulterar i att Vincent inte ont anande har skaffat sig fiender - fiender som inte drar sig för någonting. Vincents mamma Antonia, har hemligheter som hon inte vill berätta om för Vincent. Nora å sin sida blir allt mer förälskad i Jeremias. Noras känslor för Jeremias gör att hon inte riktigt vågar träffa honom. För inte kan han känna samma sak som hon? Samtidigt oroar Nora sig över Erlands planer för bruket. Wolf och Gillis romans spirar men Wolf är rädd att han går för fort fram, då Gillis verkar dra sig undan. Samtidigt ska Wolf reda ut situationen med de personalnedskärningar som Erland vill att han ska göra. När midsommarafton kommer ställs allt på sin spets. I den trolska natten står både kärlek och liv på spel. 

Detta är del två av tre i serien om bruket. Jag har även läst och recenserat den första delen - Gnistregn. Bokserien är inspirerad av Nordisk mytologi. Jag gillar kombinationen av människor med vardagsproblem, komplicerade kärlekrelationer och de mysiga inslagen med det övernaturliga. Jag gillar kärleken som spirar och gror mellan karaktärerna, men kärleken mellan Wolf och Gillis är den som berör mest. Att i vuxen ålder plötsligt förstå att man är homosexuell, kan inte vara så lätt. Det är spännande att få följa den oro våra väsen i skogen känner. Vad är på gång i skogen egentligen? Och vad är det som håller på att vakna? Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan, både med sina spännande karaktärer och de fina miljöbesktivningarna. Boken är så otroligt spännande! Det är en bok som inbjuder till sträckläsning. Missa inte denna bokserie om ni liksom jag gillar böcker med övernaturliga inslag och nordisk folktro. Jag läser gärna mer av författaren och ser fram emot den sista och tredje delen i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Lördag 3 juni

Nora Sander

Nora fick inte något vettigt gjort över huvud taget. Hon åkte med Britta till Granngården och Ica Maxi på fredagen, och spenderade hela kvällen framför usla teveprogram som hon egentligen avskydde. Hon bakade muffins som inte gick att äta eftersom hon glömt smöret, och hon lyckades inte läsa en rad i sin bok trots att den var fantastisk. Var femte sekund kollade hon telefonen och blev lika besviken varje gång. Ingenting från Jeremias. Och varför skulle han höra av sig, när hon sagt nej till att ses? Han var säkert trött på henne nu. Elsa, Petra och Natalie var garanterat roligare att umgås med. 

På lördag eftermiddag tog hon en långpromenad för att få luft och skingra tankarna. Det var varmt och soligt, men det gick att andas, och hon kunde gå barbent i sandaler och en röd klänning som fladdrade kring knäna. Hon gick i snabb takt som vanligt, bort från bruksområdet och in i skogen. I hörlurarna sjöng Monica Zetterlund på låg volym, så skogsljuden anades genom musiken. Det här var precis vad hon behövde. Trädsus och koltrastkvitter och melodier som påminde henne om barndommen. Hennes minnen från den tiden var så diffusa, som om de tillhörde någon annan, men hon kom ihåg att hennes föräldrar kommit glada hem från någon fest, plockat fram farfars vinylskivor och spelat Sakta vi går hem från stan medan de dansade genom rummen. Mamma hade lagt sitt huvud mot pappans axel och sjungit med, trots att hon inte kunnat texten. 

Minnet fick hennes tankar att glida dit de inte skulle, tillbaka till Jeremias. Hon föreställde sig hur han drog henne intill sig, hur hon lutade huvudet mot honom... Men nej, det skulle aldrig hända och hon måste sluta tänka på det. Det var de där tankarnas fel att hon inte vågade träffa honom, trots att hon inte ville något annat. Men hur slutade man att vara, kär i någon? Hur skulle hon kunna glömma hur underbar han var, nu när hon äntligen upptäckt det? 

Baksidetext;

Läget på bruksmuseet i Eldarsfors är kaotiskt sedan det börjat pratas om uppsägningar, och HR-chefen Wolf Krause har det hett om öronen. Den spirande roman sen med Gillis är en välkommen distraktion, men Gillis verkar tveka och dra sig undan. Kanske var allt bara ett misstag. 

Nora kämpar för att hantera sin förälskelse i Jeremias, samtidigt som hon oroar sig för Erlandsson planer för bruket. I skydd av skogen ger sig Vincenttill fullo in i Näck ens värld, men han inser snart att faror lurar där. Det finns varelser som vill honom illa, och de skyr inga medel. 

Under en trilskas midsommarnatt, när magin är som starkadt, ställs allt på sin spets för Wolf, Nora och Vincent. För två av dem är det kärleken som står på spel. För den tredje gäller det livet. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av

"Gnistregn" här

Mord på ett lantligt bröllop

"Mord på ett lantligt bröllop" en bokserie om Julia Bird av Katie Gayle utgiven av Pia & Co. Bokrecension; Julia och hennes ex, Peter, har båda hittat nya partners. Peter och Christopher har bestämt att de ska gifta sig i den lilla lantliga byn Berrywick. Julia blir överlycklig, för vem älskar inte lantliga bröllop? Christopher visar sig bli ett nervknippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar. Christopher får nämligen ett utbrott på cateringfirmans chef, Desmond, där den så vanligtvis så lugna och samlade Christopher, hotar att mörda honom. Dagen efter bröllpsfesten hittar Julia cateringchefen inlåst i sin frysbil. Han är ihjälfrusen och ganska snabbt förstår Julia att mannen är mördad. Christopher blir misstänkt för mordet. Men Julia förstår snart att Christopher är oskyldig. Nu måste hon hitta den riktiga mördaren bland alla dem som tycks ha motiv att mörda Desmond. Gärna innan det sker ett nytt mord. Julia har hjälpt polisen att lösa mord gåtor förr. Nu kan hon inte låta bli att lägga näsan i blöt även denna gången. Hon ger sina synpunkter och tips till den lokala kriminal kommisarien, Hayley Gibson. 

Detta, är den femte boken i serien om Julia Bird, men det är dock den första boken jag läser av författaren. Jag har inte läst de övriga böckerna i serien, men de kan dock läsas fristående. Jag gillar verkligen den här typen av deckare. Det är en spännande mordgåta som utvecklar sig i en trevlig miljö på den engelska landsbyggden. Jag tyckte det var spännande att följa Julias tankar och arbete kring mordgåtan. Som karaktär tyckte jag hon var underbar och jag gillade verkligen miljön runt omkring karaktärerna. Min favorit var den gulliga hunden Jake. Karaktärerna är fint beskrivna. Det fanns flera tänkbara mördare, vilket gjorde att boken inte var så förutseende. Det fanns många spännande ledtrådar. Det var ett bra driv i boken, med korta kapitel, som förde handlingen frammåt i snabb takt. Jag läser gärna mer av författaren, för vem gillar inte att läsa om mord på den engelska landsbyggden, tillika en mysig äldre dam som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt. Boken har ett fint omslag som förhöjer läsupplevelsen. Denna riktigt spännande mysdeckare får 💚💚💚💚💚/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

10

Julia ville helst inte fördärva en intim middag med snack om döden. Istället konverserade de lättsamt om vardagliga ting medan han gjorde sallad och hon rörde i tomatsåsen, som hon lagat på det sista av sommarens tomater och basilika och fryst in. 

Sean berättade om en patient som hade sökt för en stukad handled och som han remitterat till röntgen eftersom han misstänkt att den var bruten. Julia berättade om badet med Jess och vilken kick det hade varit. Sedan pratade hon om Peter och Christophers utflykt, som hon hade fått höra om i korta ordalag när de kom förbi och hämtade Jess. "De har haft en toppendag. De finkammade antikbodarna och köpte en bröllopspresent åt sig själva - en liten olja som kanske och kanske inte är målad av nån känd. Jag har inte sett den själv, men den är jättefin. Peter har blick för konst. Men det viktigaste är att de fick en sån fin dag."

"Toppen. Då fick de tänka på något annat än bröllopet med alla missöden och besvikelser." 

"Just det. Och ikväll bjuder de Jess på middag på gastropuben i närheten av Edgeley. Den som det stod om i tidningen förra veckan? De lagar allt möjligt med lokalproducerad cider och fårost och liknande. Peter frågade om vi ville hänga på, men jag tänkte..." Hon lät det sväva där mellan dem. 

"Japp. Bra tänkt". Han log mot henne. " Skönt att äta middag i lugn och ro på tu man hand."

"Mm. Jätteskönt." Hon släppte ner några nystan med linguine i det kokande vattnet - "saltat som havsvatten", på inrådan av en italiensk bekant. 

När den färdigkokta linguinen var nervänd i såsen och den färdigdressade salladen var framdukad satte de sig till bords. Sean lade mobilen bredvid sig på bordet. "Ursäkta att jag har telefonen på under middagen, men jag bad patienten ringa och tala om vad röntgen visade. Om du inte misstycker tänker jag ta det samtalet; det blir inte långvarigt."

"Absolut, gör det du." Sean var en engagerad läkare, och hon förstod honom. Hon som själv jobbat i socialsvängen större delen av sitt yrkesliv visste att de som jobbadeed människor inte bara kunde släppa allt klockan fem och gå hem. 

"På stan luktar himmelskt. Garanterat mycket bättre än cider och fårost och liknande."

"Helt säkra kan vi inte vara förren vi testat får cider", så Julia med ett skratt. Hon gillade hans torra humor. Han hade en skarp blick för det larviga men inte ett undantag illvilja - enligt Julias mening den bästa kombinationen när det gällde humor - och att det hela framfördes på hans durrande skotska gjorde inte saken sämre. 

Baksidetext;

Gästerna applåderar när de lyckliga brudparet skrider fram till altaret. Det charmiga bröllopet i den lilla byn har allt - vänner och familj, vackra blommor och ... mord? 

När Julia Birds exman Peter och hans partner Christopher bestämmer sig gör att gifta sig i Berrywick, blir Julia överlycklig. För vem älskar inte ett lantligt bröllop? Men Julia vet inte att den vanligtvis så lugna och samlade Christopher kommer att bli ett vandrande nerv knippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar - och att innan kvällen är över kommer någon att vara död. 

Julia är den som hittar cateringfirmans chef inlåst i frysbilen, ihjälfrusen. Misstankarna riktas genast mot Christopher som under ett utbrott hotat att mörda mannen. Julia är övertygad om att Christopher är oskyldig,  och nu måste hon hitta den riktiga mördaren innan fler mord sker. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Himlen en plats på jorden

"Himlen en plats på jorden" av Christoffer Holts utgiven av Lovereads förlag. Bokrecension; I denna boken får vi lära känna Mimmi och Lena. De har varit vänner i trettio år. Mimmi som nyss har skilt sig, har bestämt att hon ska åka till Grekland med sin husbil. Hon har precis återfått livsgnistan efter skilsmässan, och nu tänker hon unna sig själv att bara få vara. Måla, läsa och njuta av god mat. Hon frågar om Lena vill följa med. Men Lena tackar nej. Hon har ju sin dotter Lovisa att ta hand om. Lena känner att hon inte kan lämna sin deprimerade dotter ensam. Lovisa har gått in i väggen då det uppdagades att hennes man har varit otrogen. Inte bara en gång utan flera. Dottern flyttade hem och lämnar numera knappt soffan. Lena fyller år och hon får ett grattis via sms av sitt försäkringsbolag. När ingen annan kommer ihåg hennes födelsedag- inte ens dottern - blir Lena besviken. Har inte livet något mer att ge? Men så kommer Mimmi förbi för att gratta henne, innan hon ger sig iväg med husbilen. Ett plötsligt infall får Lena att tänka om. Snabbt packar hon en väska med vad hon behöver. Hon kan följa med en bit i alla fall, tänker hon. Men resan blir längre än hon tänkt sig.

Wow, den här ljuvliga feelgood romanen får mig som läsare att också vilja åka ut på en road trip med en god vän. Vilken häftig upplevelse. Att få se nya platser, smaka annorlunda mat och drycker. Att bara få njuta av tillvaron tillsammans med den/dem man reser med. Författaren beskriver kvinnornas upplevelser på ett fint sätt, och jag finner sympati för dem alla tre. Tankar och känslor känns äkta och man berörs av deras olika berättelser - berättelser som vävs samman på ett fint sätt genom boken. Det var en härlig upplevelse att få följa med på deras resa genom Europa. Ju längre resan går desto mer hittar de tillbaka, och blir sig själva igen. Boken är lättläst och bjuder på både humor och svärta. Jag uppskattar de fina miljöbeskrivningarna och karaktärerna känns genuina. Boken visar att det aldrig är för sent att göra något nytt, eller att ge sig ut på äventyr. Det spelar ingen roll att man är 60 plus. Livet är inte slut. Denna vackert förpackade bok handlar om vänskap, sorg och om att börja om på nytt. Jag har läst några böcker av författaren förut och jag gillar verkligen hans böcker. Jag blev inte besviken när jag fick denna fina bok av min son. Tack Rickard för en fin läsupplevelse. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

16

Lena

Och en halvtimme senare kliver de ut ur den noggrant parkerade husbilen, nyduschade med fuktigt hår. 

Lena tar ett djupt andetag och låter utandningen dröja. Tillsammans står de och ser ner över de böljande vinfälten. Mimmi har berättat att vingårdsägare i både Frankrike och Italien är duktiga på att erbjuda parkering till husbilskörande besökare. Det råder ingen tvekan om att det här slår alla andra ställplatser de stått på de senaste dagarna. Solen håller på att gå ner över vinfälten och i närheten av parkeringen står ett vackert fikonträd och doftar. En kris får tunikan att fladdra lätt, men det är inte kallt. Den bara svalkar. De står på toppen av världen just nu, så känns det. Och snart ska de in och dricka lokala viner. 

Lena borde känna sig lycklig. Hon borde uppskatta den här magiska upplevelsen. Och ändå molar en mörk känsla långt nere i magen. Hon har svårt att känna exakt vad det är. Är det oro för Lovisa? Oro för att hon om bara några dagar måste återvända hem från sitt påhittade retreat och åka tillbaka till Östersund? Till den grå vardagen. Är det höjdrädsla? Nej, vilken fånig tanke. Hon har aldrig varit höjdrädd. Är det att Merkurius står i månens tredje axel? Absolut inte. Lovisa brukade älska horoskop, men Lena är sldeles för praktisk för att tro på sådant. På en utbildning via jobbet för något år sedan träffade hon en kvinna som så att hon bytt sovsida på sängen eftersom "kräftor mår bra av att ligga långt bort från dörrar". Lena hade velat föreslå henne att börja äta antipsykotisk medicin i stället. 

Nej, den här känslan är svår att sätta fingret på. Men något är det. 

-Hello! Are you going to the wine tasting too?! 

Lena väcks till liv av en hurtig röst som skär i öronen likt vassa naglar mot en griffeltavla. Det är människorna från den andra husbilen som stigit ut på grusplanen. En man och en kvinna i trettioårsåldern. Han har shorts och en avslappnad öppen skjorta. Skägg och långt Jesushår. Hon är klädd i en rosaprickig klänning från kvinnor utan personlighets sommarkollektion. 

-Yes! ropar Mimmi glatt. Yes we are!

Baksidetext;

Tänk om allt du drömt om finns runt hörnet? 

Mimmi är nyskild och har precis fått tillbaka sin livsgnista. Lena har inte mycket till livsgnista överhuvudtaget - inte heller hennes dotter Lovisa som flyttat hem igen efter ett stort svek. 

När Mimmi berättar om sina sommarplaner - att åka på en roadtrip genom södra Europa - inser Lena att hon måste göra något. Hon kan inte bara skrota runt hemma i Östersund för att ta hand om Lovisa. I sista stund bestämmer hon dig för att följa med. Redan kantas av kärlek, sorg och en hel del makalösa viner. När de till sist når Grekland, och kommer över en bortglömd kärlekshistoria, börjar ett helt nytt äventyr. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina