Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen

"Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen" av Yvonne Ehn illustrerad av Lisa Bygde'n utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension; Det är äntligen vår. Vi får återigen följa både de tvåbenta och fyrbenta invånarna på de båda öarna, Kanelholmen samt Skattön. Gisela funderar över vad hon ska göra med de båda fristående stugorna på tomten, som hon ärvt efter sin morbror. Hon har lovat att göra något bra för Kanelholmen. Beslutet att öppna en förskola på ön var enkelt. Hon har många idéer och tankar. Giselas bästa vän Björne arbetar som kock på förskolan. Han tycker livet är bra som det är och ser ingen anledning att förändra det. Men när Gisela skickar honom på en kurs i ekostädning, förändras allt, och blir han intresserad av kvinnan som håller i kursen. Han tar mod till sig och bjuder ut henne. Dock tackar hon nej till att gå ut med honom, och hans självförtroende får sig en törn. Men vad händer när Gisela blandar sig och lägger upp Björnes profil på en dejtingsida? Björne blir såklart jättearg över detta övertramp av sin bästa vän, och har svårt att förstå att Gisela kunnat sjunka så lågt. Bjarne är djupt besviken på sin vän. Ska Gisela komma på någon bra verksamhet för sina stugor och ska Björne och Gisela åter bli vänner? 

Jag älskar böckerna om Kanelholmen. Detta är den fjärde och fristående delen i serien om Kanelholmen. Jag har läst och recenserat de tre föregående delarna i serien också. Jag blev inte besviken när jag läste denna delen, för den är precis lika mysig som föregående delarna i serien. Jag tycker böckerna blir bättre och bättre. Det är en hjärtevärmande berättelse som utvecklar sig. Kanelholmen är en sådan plats dit man skulle vilja förflytta sig till på riktigt. Platsen och människorna där verkar så mysiga. Det gör verkligen det där lilla extra för varandra. Författaren lyckas förtrolla mig som läsare, med sina ljuvliga miljöbeskrivningar tillika ett väldigt fint persongalleri. Det är vår på ön och författaren fick mig verkligen att längta lite extra efter vårvärme nu. Har ni inte läst någon bok om Kanelholmen har ni missat en väldigt fin bokserie. Boken innehåller äkta vänskapsrelationer, vänskap över generationer, hopp, kärlek, mysig samvaro och så klart en hel del trubbel, som löser sig på ett fint sätt i slutet på boken. Jag återvänder gärna till Kanelholmen. Även denna ljuvligt förpackade del i serien får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Gisela satt och läste framför brasan. Även om dagstemperaturen vittnade om att våren hade anlänt, bjöd kvällarna fortfarande på kyla som var ganska ruggig. Men råheten var ingenting som inte en brasa i vedkaminen kunde råda bot på. Snabbt hade det blivit behagligt varmt. 

Tillbakalutad i fotöljen och med fötterna på pallen framför brasan vände hon blad i Alla hjärtans mord. Ett par rosenblad i tyg ramlade ner i knäet och påminde henne om boksläppsfirande på Robins kafé på alla hjärtans dag. 

Strax innan releasen hade författarinnan Ofelia Hammarström avslöjat att hon skulle sluta ta livet av folk, att hennes tionde roman i stället skulle släppas inom genren feelgood. Stora rubriker hade tagit plats i media. 

Gisela suckade tyst, tacksam över att hon levde ett anonymt liv. Möjligtvis inte på Kanelholmen och Skattholmen, men skvallret på holmarna var hon van vid och brydde sig inte så mycket om. Det var ofta harmlöst. Om de pratat om henne någon gång, bjöd hon gärna på det. Hennes liv var inte vidare intressant. 

Hennes morfars gamla bordsklocka i vitrinskåpet talade om att det började närma dig tiden för när Björnes kurs i ekologisk städning skulle börja. Hon visste att det tog mycket energi av honom att träffa nya människor och hon undrade hur han hade det där bland de andra deltagarna. 

Det hade inte varit förren i vuxen ålder som Gisela förstått att Björne hade dille på att städa. Fast när hon tänkte tillbaka på tiden hos dagmamman så hade det varit tydligt redan då, eftersom det varit han som plockat undan efter henne och inte tvärtom. Hans andra färdigheter, utöver matlagning, innefattade finsnickeri, segling och att vara en säker båtförare. 

Baksidetext;

När Gisela ärver en fastighet efter sin morbror lovar hon att göra något bra för Kanelholmen. Valet att öppna förskola i det stora huset nära havet var enkelt. Men att de två fristående stugorna står tomma och outnyttjade gnager innom henne. Ska hon öppna konsthall, kursverksamhet eller kanske ett kafé? Eller något helt annat? 

Giselas bästa vän, tillika förskolans kock, Björne trivs med sitt liv i skärgården och känner inte något direkt behov av förändring. Men när han på Giselas intiativ går en kurs i ekostädning är det precis vad som händer. 

Ha en fortsatt trevlig dag

Kram Nina