"Kärlek på hjärnan" av Ali Hasselwood utgiven av Modernista förlag. Bokrecension. Vad skulle Marie Curie göra? tänker Bee Köningswasser ofta. Bee har blivit erbjuden att åka till Huston, för att leda ett projekt för BLINK i samarbete med NASA, där hon ska utveckla utrustning för astronauter. Bee ska nämligen utveckla en ny slags austronathjälm. Bee blir till sig av glädje. Dock blir glädjen kortvarig, då hon upptäcker att hon ska samarbeta med Levi Ward tillika hennes ärkefiende. Då de träffades under doktorandperioden på universitet, verkade Levi göra allt, för att undvika henne. Han verkade till och med ogilla henne. Varför då? När utrustning försvinner, och hennes personal tycks ignorera henne, tror Bee att det är Levi som ligger bakom. Dock visar sig den långa, mörka och attraktiva mannen, vara väldigt stöttande. Snart leder det ena till det andra, och snart är de mer vänner än fiender. Ska teamet lyckas utveckla austronathjälmen, trots att någon verkar sabotera för gruppen, och försöker att få Bee avstängd från uppdraget, genom att avslöja hennes twitterkonto.
Detta är andra boken jag läser av författaren, och jag gillar att författarens huvudpersoner ofta är lite klumpiga, och lite småroliga, men dock väldigt smarta. Jag hoppas att jag får möjlighet att läsa mer av författaren i framtiden. Den manliga huvudpersonen är både snygg och vältränad och har lite mystiska vibbar. Varför han har valt att undvika Bee till varje pris, är så klart ett missförstånd. Komentarerna mellan de olika karaktärerna är rappa, och fulla med humor. Detta är en klassisk enemies-to-friends intrig, och jag gillar verkligen det temat. Jag gillar när två människor som inte gillar varandra tvingas att umgås, vilket får dem att ändra uppfattning om varandra. Jag gillar också att huvudpersonerna jobbar med vetenskap och forskning. Det är både spännande och intressant. Boken är både underhållande och romantisk. Kärleksscenerna är åt det hetaste slaget, så gillar man inte sånt, kanske man ska undvika att läsa denna boken. Men för mig får den ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
CORTEX PREFONTALIS MEDIALIS FÖRDOM
NÄR Levi dyker upp har jag lust att kyssa honom för att han räddar mig från myggorna, och spökena, och myggorna spöken. Samtidigt vill jag mörda honom för att han bevittnar den mänskliga katastrofen Bee Köningswassers förnedring. Vad kan jag säga? Jag rymmer mångfalden.
Ha kliver ur din oljeslukande pickup som jag sorgligt nog inte har någon rätt att klaga på längre, undersöker muren och kommer och ställer sig på andra sidan grinden. Om han hånflinar gör han det vänligt nog bara inombords. Hans ansiktsuttryck är neutralt när han frågar: "Är du okej?"
Räknas regält förudmjukad som okej? Jag klämmer till med: "Ja".
"Bra. Så här gör vi: Jag räcker dig stegen genom grinden, och du klättrar upp på muren. Jag tar emot dig på andra sidan."
Jag rynkar pannan. Han låter...väldigt bossig. Självsäker. Inte för att han inte brukar göra det, men det har en ny...effekt på mig. Har jag blivit en dam i nöd?
"Hur gör vi med stegen sedan?"
"Jag kör förbi och hämtar den i morgon bitti."
"Tänk om någon stjäl den?"
"Då har jag mist en värdefull släktklenod som gått i arv i generationer."
"På allvar?"
"Nej. Är du redo?"
Det är jag inte, men det spelar ingen roll. Han lyfter stegen som att den inte väger någonting och räcker mig den genom grinden. Jag känner mig ganska löjlig när jag märker att den är så tung att jag knappt kan hålla den upprätt, men jag påminner mig om att jag har andra talanger. Under tiden förklarar han tålmodigt hur man fäller ut och säkrar stegen. Han måste se hur irriterad jag tycker det är att bli undervisad, för han säger:"Du vet i alla fall massor om gyrus angularis."
Jag vänder mig om för att fräsa åt honom, men hejdar mig när jag ser hans min. Retas han med mig igen? För andra gången i dag?
Strunt samma. Jag börjar klättra, vilket distraherar mig för stunden. Du kanske minns att jag har lätt för att svimma? Nåväl, höjder gör mig ännu mer svimfärdig. Jag är halvvägs upp när det börjar snurra i huvudet. Jag griper hårt i stegen och drar ett djupt andetag. Jag klarar det här. Jag kan bibehålla ett normalt blodtryck och undgå att svimma. Det är inte ens särskilt högt. Om jag tittar ner kan jag...
"Låt bli", befaller Levi.
Jag ser på honom. Jag är några centimeter ovanför honom, och han är ännu snyggare ur den här vinkeln. Åh, vad jag hatar honom. Och mig själv. "Låt bli vad?"
"Titta inte ner. Det gör det värre."
Hur vet han ens att...
Baksidestext;
Vad skulle Marie Curie göra? Den frågan ställer sig Bee Köningswasser ofta, och om NASA hade erbjudit Marie att leda ett neurovetenskapligt projekt är Bee övertygad om att hon skulle ha tackat ja direkt. Å andra sidan behövde den moderna fysikens moder aldrig samarbeta med Levi Ward...
Visst, Levi är attraktiv - lång, mörk och stilig - men ända sedan de gick på universitetet tillsammans har det stått klart att han föraktar Bee. När hennes utrustning börjar försvinna och resten av personalen ignorerar henne verkar det uppenbart vem som är boven.
Men när Bee konfronterar sin ärkefiende är han förvånansvärt stöttande, och snart tvingas hon medge att hon tycker riktigt bra om honom. Plötsligt drar hjärnan och hjärtat åt olika håll, och när det gäller kärlek inser Bee att det bara finns en fråga som betyder något: Vad ska Bee Köningswasser göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar