"Odens stenar" av Eva Warelius utgiven av Kikkuli förlag. För barn 9-12 år. Mei Li och Torsten ska på långritt på Öland, tillsammans med islandshästarna Gandur och Kappi. Mei Lis bror Torsten som är synsk, och kan se in i framtiden, menar att Mei Li kommer att råka ut för något spännande. Men vad som kommer att hända kan han tyvärr inte se. Mei Li blir lite orolig, men de kommer i alla fall iväg och njuter av ridturen, och deras fina islandshästar. När de kommer fram till Rönnerums forntidsby, råkar Mei Li ut för en olycka och omges snart av ett kompat dis. Plötsligt befinner hon sig på järnåldern och träffar en flicka som heter Tyra. Tyra är i behov av Mei Lis hjälp. Ska Mei Li lyckas med ditt uppdrag?
Detta är den första boken jag läser av författaren. Men jag hoppas få läsa fler böcker av henne. Boken har en bra och lättläst text utan bilder. Det är en spännande berättelse som rullar ut sig, och vi befinner oss i nutid, samtidigt som huvudkaraktären gör en tidsresa tillbaka till järnåldern. Jag tycker böcker som handlar om tidsresor av olika slag är spännande. Tänk om att få vara med på ett sådant äventyr. Författaren lyckas få historian att låta trovärdig och miljön är bra beskriven. Jag känner hur man förflyttas tillbaka i tiden och tror på att jag är där. Jag tycker att boken innehåller fina personbeskrivningar och tankar och känslor är fint beskrivna. Jag kan varmt rekommendera denna fina bok till dig som gillar både hästar och äventyr. Jag hade älskat denna boken, när jag var barn. Jag tyckte den var väldigt bra och spännande som vuxen. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Handlar det om mig?
Handlar det om mig? Jag drar efter andan. Benen blir som kokt spagetti. Tänk om Torsten har rätt, att jag ska få vara med om något annorlunda. Jag som aldrig varit med om något oförklarligt. Handflatorna blir svettiga. Jag stryker av de mot pyjamasen och sätter mig på sängen. Både ben och armar blir blickstilla. Musklerna är spända. Jag måste få veta mer om vad som ska hända!
-Men, vadå? Berätta!
Jag tjatar, men Torsten rycker på axlarna och säger att ha inte vet mer. Han går in till sig. Genom den öppna dörren hör jag hur hans säng knarrar när han lägger sig. Det går inte ens en minut innan han har somnat.
Jag lägger mig och drar upp täcket till hakan trots att jag är klarvaken. Lyssnar på Torstens lugna andetag. De är tvärt emot hur jag känner mig. Genom kroppen slingrar elektriska strömmar. Mina andetag är korta. Huden knottrar sig. Jag känner doften av lägereldrar. Blundar jag hårt ser jag en äng med grå stenbumlingar.
I sängen är det varmt. Till slut blir jag dåsig av värmen, sedan svettig. Jag kastar av mig täcket, men då kyler nattluften. På med täcket igen. Jag är klarvaken. Tankarna virvlar hit och dit. Något ovanligt ska hända. Bara med mig. Men Torsten och hästarna då? Om jag inte gillar det? Eller om något går fel?
På natten drömmer jag vimsiga, snurriga drömmar. Jag vaknar till ibland, antingen svettig eller frusen. Somnar om och fortsätter drömma, men kan inte komma ihåg något av det när jag vaknar. En lång stund ligger jag kvar i sängen och försöker minnas. Fast jag vet att det var viktigt minns jag ingenting.
Baksidestext;
Min bror Torsten är synsk och kan se in i framtiden. Han säger att jag kommer att få vara med om något riktigt spännande när vi ska rida långritt på Öland.
På en karta följer jag ridleden. Utan att jag tänker på det stannar mitt finger vid ett namn. Det står "Rönnerums forntidsby" och strax intill läser jag "Odens stenar". Namnen påminner mig om något. Något som jag knappt kommer håg. Någonting för länge sedan. Eller någonting jag drömde i natt. Jag blundar och anstränger mig. Något om en flicka... En fantastisk höst... Och något riktigt otäckt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar