Lundens hjärta

"Lundens hjärta" av Linda Edgarsson utgiven av Bookmark förlag. Erika Skog bor hos släktingarna Anna och Oskar på gården Sjölunda. Erika och Jon har varit vänner sedan de var små. Men nu när Erika är sjutton år ändras allt. Under sin uppväxt har hon fått höra, att hennes mor befinner sig på ett hospital, och inte får ta emot besök. Nu får hon reda på att allt som hennes närmaste berättat för henne, om hennes mor, kanske inte är sant. Hon får Anna att berätta sanningen, och blir så besviken att hon ljugit för henne under alla åren. Hennes mor har aldrig varit sjuk. Hon tycks bara ha övergett henne, och farit till Amerika. Hon beger sig därför till sin fars gård, för att ta reda på mer om hennes ursprung. Väl där får hon snart reda på mer. Hennes far Alex, är inte heller den hon trott, utan hennes pappan är någon helt annan. Hennes far är Erik, som är efterlyst för mord. Tillbaka på Sjölunda dyker snart Jons äldre bror, Jacob, upp från Amerika på besök. Det visar sig att han är granne, med hennes föräldrar och hennes bror. Av honom får hon brev från sin mor och även brodern, hon har där borta i Amerika. Erika inleder ett förhållande med Jacob, trots att han både är äldre och gift. Men allt ställs på sin spets då Jacob får reda på att Jon också älskar Erika. 

Lundens hjärta är den fristående uppföljaren till Där vassen viker som jag också har läst, och tyckte mycket om. I denna välskrivna bok, får vi lära känna Erik och Hildas dotter Erika Skog. Hon är en egensinnig, ung kvinna, som lever i Småland i början av 1900-talet. Jag gillar verkligen hur författaren gestaltar de olika karaktärerna, och hur hon lyckas beskriva miljön, så att man kan se den framför sig. Jag gillar också att när personerna pratar, så pratar de småländsk dialekt. Jag blir väldigt förtjust i huvudpersonen Erika, och jag gillar att hon inte är som andra. Jag gillar att hon inte är rädd, att stå upp för sig själv och andra som behöver stöd. Jag gillar även hennes humor. Hon skräder inte orden, och gör lite som det faller in. Bikaraktärerna är också väl beskrivna och intressanta. Denna roman inbegriper så mycket, såsom kärlek, vänskap, hemligheter, svartsjuka, klasskillnader och familjerelationer, och att stå upp för sig själv oavsett vad. Boken slutar väldigt spännande, så jag längtar redan till nästa del i serien. Jag vill se hur det går för Erika och alla de andra. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 12

Ridturen från Tidås blev lång. Erika grubblade så intensivt att Astrid utnyttjade hennes tankspridhet till att äta sig hela vägen tillbaka längs vägkanten. När Erika kom hem hade Tidåskäringens ord vuxit sig så stora att misstron helt tagit över. 

Anna var ute och lockade in hönsen för kvällen och Erika stannade Astrid mitt på gårdsplanen utan att hoppa av. Någonting sa henne att hon skulle att hon skulle behöva känna hästens stöd under henne. 

Moderns faster log mot henne men Erika förmådde inte återgälda leendet. 

Hon hade trott att det var skammen som gjort att Anna varit så knapp kring modern, för skammen växte ju mer man talade om den. Dessutom var Anna av den långsinta sorten som kunde sura tills hon fick migrän och det var därför sällan värt besväret att bråka med henne. Men nu hade Erika en känsla av att någonting var mer galet än det redan var. 

Med Tidåskärringens ord i bakhuvudet sa hon: "Jag har beslutat mig för att hälsa på mor."

Anna slutade kalla på hönsen och såg skärrad upp på henne.

"Jag är gammal nog för att ta tåget till Stockholm på egen hand", fortsatte Erika. 

"Men vad är det för dumheter!" flämtade Anna och tryckte handen över bröstet. 

"Petter kan köra mig till stationen redan morgon."

Annas förskräckelse steg och fuktade läpparna flera gånger innan hon sa: "Anläggningen är sluten och tar inte emot besökare. Det där vet du ju." 

"Det är inte sant. De går visst ta emot besök." 

"Var har du gått det ifrån?" 

"Fru Abrahamsdotter på Tidås. Det är därifrån jag kommer nu." 

"Vad skulle du på Tidås och höra då här dags? sa Anna och återgick till att locka på hönsen som stannat upp och börjat picka i gruset kring hennes fönster. 

Astrid sköt fram ena benet och försökte gnida av sig tränset. 

"Ge mig bara namnet på hospitalet så ska jag sluta tjata", sa Erika och drog upp Astrids huvud. 

Annas lockande övergick till ett jagat: "Så! Så!" Hon började viftade åt hönsen så att några av dem blev skrämda och sprang åt sidan vid den öppna dörren. 

Baksidestext;

EN UNG KVINNAS SÖKANDE EFTER RÖTTER

Vid sjutton års ålder står Erika på tröskeln till vuxenlivet, en tröskel som tycks lika orubblig som stenen på åkern. Hon har bara vaga minnen av sin mor Hilda, och hennes far har lagt över ansvaret för dotterns uppfostran på Anna och Oskar Hansson som bor på gården Sjölund.

Men Erika har svårt att finna sig i rollen som kvinna och plågas av en inre rotlöshet. Snart får hon veta att allt hon har fått berättat om din bakgrund är lögn, upprätthåller av dina närmaste. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs gärna min recension av "Där vassen 

viker" här