Iris vill bort från sin trista vardag. Det händer aldrig något. Iris har hittat en tjej, on line, hon är intresserad av. Hon heter Antonia. Antonia bor i staden, där Iris pappa är uppvuxen, som heter Twin Falls. Den ligger i Amerika. Hon ber därför sin mamma, Ba, om hjälp för att kunna resa till henne. Antonia arbetar på en skjutbana, men Iris är rädd för skjutvapen. Väl framme i Amerika tänker Iris också arbeta i en blomsterbutik. Iris mamma Ba, har nyligen förlorat sin bästa vän och är rädd att fler ska dö ifrån henne, och hennes man Mikael, har dessutom försvunnit-igen. Han har nämligen perioder där han dricker mycket, och brukar försvinna vid de tillfällena. Men han brukar alltid komma tillbaka. Ba letar på alla de vanliga ställena, utan att finna honom. Och han kommer heller inte hem. Han verkar inte vilja träffa henne. Så en dag får Iris ett samtal. Mikael har råkat ut för en olycka, och Iris måste därför återvända till Sverige.
Detta är första boken jag läser av författaren. Jag tycker boken innehåller intressanta karaktärer, och jag tycker det är spännande, att få följa dem, och deras tankar och känslor. Vi får följa Ba och Mikael, och deras dotter Iris. Jag föll speciellt för dottern Iris. Jag får möta en ung kvinna, som vill prova på något nytt i livet, och samtidigt lära känna sig själv. Hon har dåliga erfarenheter och flera ex bakom sig, och behöver komma underfull med sina relationer till andra. Jag tycker det är intressant att läsa om när Iris blir bunden, av hennes wicca kompis Velvet. Detta är en bok som också tar upp lite allvarligare ämnen som medberoende, och olika rädslor, man kan ha. Rädslor man kan behöva bearbeta på olika sätt. Alla som lever med en alkoholist kan säkert känna igen sig i den rädsla man kan känna, för att personen kan skada sig själv. Också om rädslan att den man älskar ska dö ifrån en. Boken handlar också om kärlek. För övrigt har författaren ett fint språk och fina miljöbeskrivningar. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Fallen
Jag är faktiskt en superhjälte, tänker Iris med blicken ut genom flygplansfönstret. Jag vet ingen som är lika kompitent som jag. Jag är ett sånt exceptionellt flickvänsmaterial. Solen bländar henne, tvingar henne att vända bort blicken, sluta ögonen. I samma ögonblick hörs kaptenens utrop om att planet är på väg ner för landning.
Var är Antonia nu? tänker Iris och försöker bibehålla sin svävande attityd. Hoppas att hon är en sådan som kommer i tid. Hoppas hon är den hon utger sig sig för att vara, och att hon luktar gott.
Man ska inte ta ut något i förskott, men Iris kan inte låta bli att föreställa sig mötet med Antonia som storartat. Antonia har verkat så rationell och sansad, helt olik andra som Iris har flörta med. I värsta fall är det en bra boendelösning för oss båda var det senaste Antonia skrev. Vad händer när två exceptionella flickvänsmaterial ingår förening? En ostoppbar kemisk reaktion.
Ånej. Med flyget som tappar höjd och de obehagliga tryckförändringarna i örat försvinner superhjältekänslan. Iris kropp är bara vanlig, hon blir yr och fötterna dryper av kallsvettig inuti de plastiga ballerinaskorna. När Iris stod i hallen redo att åka hade Ba sträckt fram gympadojorna i en vädjande gest. Kanske hade Iris tagit emot dem om Ba inte samtidigt hade sagt: Tänk om den där Antonia är en fullständig galning? Iris svarade inget då, bara himlade med ögonen åt Bas melodrama. Men visst är det stratistiskt omöjligt att Antonia är åtminstone lite störd. Iris omdöme är trots allt inte perfekt. I så fall hade hon aldrig blivit ihop med något av sina ex.
Det går att se genom fönstretutan att bli bländad nu, fältens gröna rutor, flygplatsen är där och runt den bilarna som miniatyrer. Någonstans står kanske redan Antonia. Miniatyrvärlden rusar närmare och närmare tills Iris ser att allt är i naturlig storlek. Hon kniper ihop ögonen när hjulen slår i landningsbanan. Planet gungar till, vidare mot inbromsning. Så stor kraft, och ändå kommer inga olyckor att hända. Därför att jag är med ombord, tänker Iris. Jag råkar aldrig ut för nåt.
Hon säger det tre gånger för sig själv, försöker peppa sig till superhjältestatus igen, få det att innefatta både landningen och mötet med Antonia. Sedan står planet still, och hon har klarat sig. Ser du, det här blir nog inte så illa, Iris.
Baksidestext;
IRIS LÄMNAR ALLT, hon vill bort. Hon reser till tjejen hon träffat online, som jobbar på en skjutbana i Idaho. Där är Iris plan att bli en helt ny person. Men hennes pappa, som nyligen har försvunnit, växte upp i staden hon flyttar till.
Hemma i den tomma villan försöker Iris mamma Ba få tillvaron att handla om något annat än rädsla. Hon måste återvända till musiken, men det känns omöjligt efter makens försvinnande, och en nära väns våldsamma död.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar