"Den blomstertid nu kommer" av Maria Richardsson utgiven av Lindskog förlag. I denna boken, får vi följa fyra tonårstjejer på 1980-talet. Alla försöker de upprätthålla en fasad, att allt är som det ska, trots att det är allt annat än det. Ensamma Linda, längtar efter hur det ska bli sedan, när hon slutar nian och hon börjar gymnasiet. Då ska hon bli som hon egentligen är. Prata och vara som alla andra. Hon vill vara som Sofi, den populäraste tjejen i klassen. Anna som är mobbad av sina klasskamrater, men de vuxna verkar inte bry sig. Hon mår så dåligt att hon tänker ta livet av sig, när skolan har slutat. Sussi lever med sin alkoholiserade mamma, och dricker tillsammans med de andra a-lagarna på torget. För att få pengar till sprit, låter hon männen ta på henne. Den fjärde tjejen är Sofi. Den populära tjejen, som alla ser upp till. På en fest blir hon våldtagen av flera killar. Sussi och Linda är de som hjälper henne därifrån efteråt. Hur ska det gå för de fyra tjejerna?
Detta är författarens debutroman. Och vilken debut sedan! Jag tycker att detta känns som en väldigt viktig bok. Kanske skulle ni läsa den i klassrummen? Eller du som lärare, eller andra vuxna som jobbar med tonårstjejer. Vi får följa fyra olika tonårstjejernas resa ut i vuxenlivet. Jag berörs av dessa fyra tjejers upplevelser. Boken är tänkvärd och väcker mycket tankar och känslor hos mig som läsare. Ja, det är sorgligt att inga vuxna verkar se hur de fyra tjejerna mår. De verkar inte heller bry sig närmvärt heller. Fullt upptagna med sina arbeten, förhållanden mm. Vi får följa de fyra tjejernas tankar och känslor på ett fint sätt. Historien känns realistisk och trovärdig och dessa olika tjejer kan finnas runt omkring oss. Det kan vara du eller jag. Jag hoppas verkligen att fler vill läsa denna viktiga bok, för att lära er se under ytan, på de allra sårbaraste individerna i vårt samhälle. De unga tonårstjejerna som håller sina fasader utåt, men kanske är utsatta av samma saker, som tjejerna i boken. Jag läser gärna mer av författaren. Denna tänkvärda historia får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
6.
Linda föraktade de tjejer som gjorde allt för att se ut som Sofi. Som köpte samma kläder som hon, som rörde sig som hon, som pratade som hon. Hon tyckte de var patetiska. Det brukade känna bättre inom henne när hon tänkte på hur patetiska de andra var. Särskilt Mikaela förstås. Alltid Mikaela. Hon var inte dom en egen individ, utan som ett bihang till Sofi. En parasit. Hon solade sig i glansen av Sofi och tog sv hennes näring för att få mer kraft själv. Linda undrade o hon hade någon kraft överhuvudtaget utan Sofi. Förmodligen inte. Förmodligen inte alls.
Ibland kom en otrevlig känsla krypande. En känsla av att hon var precis lika patetisk. Hon försökte med alla medel slå bort känslan så fort den kom, men det var långt ifrån alla gånger hon lyckades. För i garderoben hängde ett par nya jeans som hade kostat alldeles för mycket. Ett par jeans som inte alls satt snyggt på henne, men som hon köpt bara för att Sofi hade ett par likadana.
Och hennes högsta önskan var att bli blond. Som Sofi. Ibland kändes det som att allt kunde lösa sig upphettad, alldeles exalterad av tanken på att vara blond. Hennes mamma hade en Agneta Fält skog-peruk som Linda hade pressat in i sin garderob. Ibland tog hon fram peruken och satte på sig den. Sedan sminkade hon sig med alldeles för mycket make up särskilt läppstift, det illröda läppstiftet. Ibland hällde hon till och med upp lite läsk i ett vinglas och satte en gurkskiva på kanten. Så att det såg ut som en riktig drink. Som en riktig drink som hennes föräldrar drack med sina vänner när de hade fest. Hon brukade låsa dörren och bara sitta framför spegeln och fantisera om hur det skulle bli längre fram, hur det skulle kunna vara. Om hon var blond... Om hon var lite mer som Sofi.
Ibland kändes det som om hon var fullständigt dum i huvudet som kunde tänka något så dumt. Ibland försökte att inte tänka alls, men då var det som om hjärnan gick på högvarv och producerade ännu mer tankar...
Baksidestext;
Den blomstertid nu kommer är en omtumlande bok om känslor, fasader, och mänskliga herakier. Om att försöka hitta sig själv och undvika att gå under i en värld där de vuxna lyser med sin frånvaro. Det är 80-tal, och i centrum står fyra tonårstjejer som var och en kämpar med att få ordning på sina liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar