Vi rymmer till draken

"Vi rymmer till draken" av Susanna Martelin illustrerad av Amanda Chanfreau utgiven av Bonnier Carlsen förlag. För barn 6-9 år. Det är snart sommarlov. Jaana och hennes bästa vän, Lina, har övat sitt humornummer inför skolavslutningen. Men mitt i all glädje får Jaana familj, ett hemskt telefonsamtal. Jaana mormor har nämligen dött. Det resulterar i att Jaana mamma blir väldigt ledsen. Så ledsen att Jaana är orolig att inte mamma kommer att orka gå, på deras skolavslutning, och höra hennes och Linas nummer. De nummer som de övat på i veckor. Jaana och Lina måste göra Jaana mamma glad igen. Men hur ska det gå till, när Jaanas mamma bara ligger på soffan och gråter? Jaana kommer på att de kan vända sig till tanten som kallas för Draken, som brukar vara nere på torget. Alla är rädda för henne, men bara hon vet så mycket om sorg. Med ett gäng Lakritspipor som muta, rymmer Jaana och Lina, för att fråga Draken, hur de ska få Jaamas mamma glad igen. De två flickorna är väldigt rädda, det sägs nämligen att Draken äter barn... 

Detta är en fin historia, för lite yngre barn som precis börjat läsa. Denna berättelse är för barn mellan 6-9 år, men jag tänker att även äldre barn kan ha glädje av att läsa denna boken. Speciellt om de nyligen har mist någon närstående. Tunga ämnen såsom sorg och psykisk ohälsa, är nämligen inbakad i denna fina berättelse. Jag kan tänka mig att denna bok kan väcka många tankar och funderingar hos ett barn. Då är det bra att ha en vuxen som kan svara på dem. Det är viktigt med en bok som belyser sorg, och hur man kan hantera den på bästa sätt. Författaren beskriver hur det kan kännas för ett barn, när en förälder bär på sorg och som själv sörjer. Det är jättefint att flickan i boken har en riktigt bra vän, som trots att hon är rädd, väljer att följa med och hjälpa till. Boken innehåller väldigt fina och spännande illustrationer också, som ger det lite extra till historien. Denna fina barnbok kan jag varmt rekommendera. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 5

Guldhjärtat

PAPPA KÅNKAR MIG genom Perssons trädgård och in i vår. Pustar och sätter ner mig på trappan. Dimper ner bredvid och lägger armen om mig. 

"Du börjar bli en lite för stor apunge att bära i famnen." 

Mitt hjärta slår inte så hårt längre, men det gör ont i magen. 

"Vill du prata o vad det var som hände?" 

Jag skakar på huvudet. 

"Känns det lite bättre nu då?" 

Pappa tittar på mig. Vi har nästan likadana ögon han och jag, stora och bruna. 

Jag är inte säker, men jag nickar ändå. 

Pappa ger mig en enarmsktam. "Vad tror du, ska vi hitta på något kul?" 

Jag tittar på honom. "Vadå?" 

"Vi åker till affären!" Pappa smäller ihop händerna. "Och handlar inför skolavslutningen. Goda grejer och partysaker och sådant." 

"Får jag tuggummi också?" 

"Kör till! Ska vi åka på en gång?" 

"Men mamma då? Ska hon vara hemma själv?" 

"Ja, det är klart", säger pappa. "Hon har ju varit hemma själv idag när du var i skolan och jag var på jobbet." 

Pappa fattar inte. Tänk om mamma ligger där ensam i soffan och gråter och blir sjuk av sorg som Draken, medan vi är på torget? 

Baksidestext;

Jaana och bästa vännen Lina har övat i veckor för att uppträda tillsammans på skolavslutningen. Men mitt i de pirriga förberedelserna kommer ett hemskt besked: Jaanas mormor är död. Jaanas mamma blir så ledsen att hon nog inte orkar komma på skolavslutningen. 

Jaana och Lina måste göra mamma glad igen. Även om det innebär att de behöver söka upp Draken - den arga tanten på torget som alla är rädda för. Det sägs att ingen vet mer om sorg än hon, men också att hon äter barn... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina