"Ringfuru" av Erik Nilshammar utgiven av Lava förlag. Vi får göra en tidsresa till 1700- talets Hälsingland. En hemkommen soldat har tagit en stuga i besittning i Piparvallen. Kronolänsman Erik Forsbeck samt hans kollega Petter Lundman beger sig till platsen. Väl där finner man att en ung kvinna, Saga, har hittat en död ung man i Stormyrtjärnen. Vallpigorna är uppjagade. Strax efteråt hittas ett nyfött och dödat barn i en kallkälla. Dessutom har en slagbjörn börjat härja i trakten. Den har rivit vallpigornas skällko. Kan det vara slagbjörnen som även orsakat den unge mannens död? Man inleder en jakt på björnen, där man tillslut lyckas döda den. Men den har även lyckats skada några av jaktedeltagarna innan den dog. Man konstaterar snabbt att björnen inte kan ge de skador, som den unga mannen har. Det troligaste vapnet är den spikklubba som man hittat i soldatens stuga. Forsbeck är tvungen att stanna för att lösa fallet. Vad är det egentligen för ondska som rör sig runt Piparvallen? Ska Forsbeck reda ut den härva av konspirationsteorier och blodshämnder som florerar runt platsen, eller beror allt helt enkelt på trolldom?
Detta är den andra delen om Kronolänsman Forsbeck. Jag har tyvärr inte läst den första delen. Ringfuru är inspererad av verkliga händelser, men har även fiktiva inslag. Det märks att författaren gjort en grundlig research om händelsen. Jag tycker att författaren lyckas förmedla en riktigt spännande och välskriven kriminalhistoria i 1700-talets Hälsingland. Det kunde inte vara så lätt att lösa brott, utan de verktyg som vi har idag. Även nu tycks polisen allt som oftast gå bet. Många brott förblir olösta även idag. Språket och miljöbeskrivningarna i boken känns äkta och trovärdiga, tillika karaktärerna känns levande. Vi kastas in i en härva av bittra släktfejder, konspirationsteorier, trolldom och ond bråd död. Trots att människorna på den tiden var kristna, kan de ändå inte låta bli att tro på det övernaturliga. Kanske är det självaste Vitulv som är orsaken till alla mystiska händelser? Ja, det kunde inte vara lätt att veta vad som var vad, i de mörka och kusliga skogarna. Jag tycker att boken har en spännande upplösning, och jag kan varmt rekommendera denna serie som är tänkt att bli sju böcker sammanlagt. Jag läser gärna mer av författaren. Denna spännande, historiska kriminalroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Mörtsjöarna
De hade klivit upp samtidigt som vallpigorna och av dessa blivit bjudna på frukost ute på brokvisten. Ljummen kärnmjölk, ost och bröd. Samtidigt som de åt förmanade de vallpigorna att vara försiktiga. Både de som skulle bege sig ut i skogen med djuren och de som blev kvar på vallen. Kom någon illgärningsman skulle de blåsa en varningssignal i kohornet eller näverluren.
Forsbeck skulle hålla sig inom hörhåll medan Lundman skulle bege sig bort mot Eckelsbo för att förmedla dödsbudet till Samuel Härås husbonde Rudolf Modin och till länsman Fager i Dilsbo. Det var oklart på vilket sätt Eckenbopatriarken skulle ta till sig det, men de hade kommit överens om att Lundman inte skulle ge några detaljer om dödsorsaken utan bara berätta var drängen hade påträffats. Pojkens skador skulle de behålla för dig själva så länge. Allt för att undvika att Modin drog några förhastade slutsatser om Helsingesläktens inblandning och skuld.
Viktigt var dock att de fick klarhet i vilket ärende Samuel begivit sig mot Järfsiö och varför han tagit vägen längs med Stormyren. Det finns ju också möjlighet att den skyldige fanns att hitta i Eckkelsbo. Samuel hade kanske rymt, och till och med stulit någonting från din husbonde. Modin var känd för sitt heta temperament och kanhända var det humöret som sallat över och fått konsekvenser om det var han som jagat Samuel.
Naturligtvis måste även pojkens arma föräldrar underrrättas, en grannlaga uppgift för en budbärare. Men även dessa kunde kanske ha upplysningar att ge om man tog det varligt. Sedan var det en öppen fråga hur beskedet skulle tas om hand av länsman Fager. Den unge lagväktaren från Dilsbo saknade såväl medkänsla som varlighet. Han traktade efter de finare salongerna och det var ingen hemlighet att han gärna ville efterträda kronofogde Broman när denne skulle tvingas dra sig tillbaka. Vidskeplig, fåfäng och egennyttig. Frågan var om Fager skulle se mordet som en möjlighet att framhäva sin duglighet eller se mordet om händelsen bara skulle störa hans planeroch ambitioner.
Under tiden skulle Forsbeck försöka leta rätt på Järlström. Han kunde mycket väl finnas någonstans runt Piparvallen. Mannen var i allra högsta grad misstänkt även om Forsbeck inte alks var snar att slå fast hans skuld som Lundman hade varit. Det var ännu så länge för många frågetecken som behövde rätas ut, men bara det faktum att han försvunnit från vallen var naturligtvis en försvårande omständighet.
Baksidestext;
Juni 1714. I närheten av sockengränsen mellan Järvsiö och Dilsbo i Hälsingland. Kronolänsman Erik Forsbeck och hans kollega Petter Lundman beger sig upp till Piparvallen där en hemkommen soldat tagit en stuga i besittning. Väl framme möts de av uppjagade vallpigor som hittat en ung pojke dränkt i Stormyrtjärnen.
Det viskas om trolldom och om släkter som ligger i bitter fejd. När ett nyfött barn hittas dött i en Kall källa, och en slagbjörn börjar härja runt vallen blir Forsbeck tvungen att stanna. Gamla synder gör sig påminda och snart befinner sig Forsbeck insnärjd i en härva av konspirationer och ond bråd död.
Vad är det för ondska som rör sig i allt snävare cirklar runt Piparvallen? Är det en vettlös soldat, män på jakt efter Blodshämd, eller någonting betydligt allvarligare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar