"Den svarta enhörningen" av Gitta Mallik utgiven av Rab`en och Sjögren förlag. För barn 9-12 år. Bokrecension; Det är snart skolavslutning. Tilly får reda på att deras lägenhet ska säljas, och att de ska flytta till den andra sidan stan till rn villa. Det spelar ingen roll att det nya huset har en pool. Tilly vill inte flytta! Hon har nyss träffat den gåtfulla Iselin. Iselin har precis börjat i Tillys skola. Men Iselin bär på många och mörka hemligheter. När Tilly en dag ser att Iselin tappat sina nycklar, tar hon upp dem och följer efter henne hem. Motvilligt börjar de två flickorna att umgås med varandra. Tillsammans börjar de utforska skogen, trots att Tilly alltid tyckt att skogen är läskig. Iselin vet allt om träd och djur. En morgon står det i tidningen att stor och aggresiv älg springer runt i skogen. Men är det verkligen en älg eller är det något annat som döljer sig i dunklet? Snart blir Tilly och Iselin inblandade i ett märkligt äventyr. De träffar såväl Skrymt, som en svart enhörning och andra spännande varelser. De två flickorna har ett uppdrag och förmågor de inte visste att de hade. Enhörningen tar därför med dem genom en portal till en annan värld, för att hitta ett mycket speciellt frö. Ska Tilly lyckas rädda de tolv, portalen, och Iselin och ska Tilly få bo kvar i lägenheten vid skogen som hon trivs i?
Se hit ni som har barn som gillar att läsa! Detta är författarens debut, och vilken debut sedan! Jag hade verkligen älskat den här fina boken som barn, men jag uppskattar den även som vuxen läsare. Boken har en fin story, och är så mysig. Boken har också ett så väldigt fint bokomslag. Detta är inte bara en underbar och välskriven fantacy berättelse. Boken har också ett djupare budskap, om hur det kan kännas att inte passa in, att inte kan ha tacomys, för att man inte har råd tillika lever under svåra förhållanden, mod, och om äkta vänskap. Detta är en tankeväckande och berörande bok, som jag varmt rekommenderar. Man förstår verkligen att det krävs mod för att de två flickorna ska kunna utföra sitt uppdrag, som inte alls är lätt som man först tror. Författaren har ett fint språkbruk och jag gillar persongalleri såväl som de fina, och målande miljöbeskrivningarna. Jag hoppas det kommer en fortsättning på boken, eller något annat av författaren. Läs något spännande tillsammans eller själv under sommarlovet! Boken passar både att läsa själv eller som en spännande högläsningsbok! Denna fina barnbok för våran yngre läsarskara får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.
Mitt favoritställe ur boken;
Gläntan
"Wow..." flämtade jag och såg mig omkring. Iselin la handen mot barken på ett högt träd precis vid stigen. "Gissa trädet!" sa hon och skrattade.
"Är det det där balsam-någonting som du pratade om i skolan?"
"Balsampoppel. Jag, det är liksom mitt träd, känns det som."
När jag tittade upp mot solglitteret genom träden kändes det som om den här platsen var trygg. Inte alls läskig som resten av skogen. Mossan var tjock som en skön sviktande madrass, mjuk och inte alls fuktig. Man måste bara lägga sig i den. Iselin satte sig bredvid mig.
"Varför följde du efter mig?" sa hon. "Du kunde bara ha lämnat in nycklarna i affären."
"Jag visste inte om du skulle gå dit igen. Om det där hade hänt mig skulle jag nog aldrig vågat gå tillbaka."
Iselin satte hakan mot knät.
"Vad tänker du om det?" sa hon tyst.
"Om vadå?"
"Det där jag gjorde."
Jag ryckte på axlarna. "Jag bryr mig inte."
"Du tror nog att jag är en sådan där som stjälper hela tiden. Men jag har bara gjort det några gånger."
"Varför gör du det alls?"
Ibland vill jag att min familj också ska få något extra gott, som alla andra får på fredagar." Iselin skrattade generat. "Ja, du fattar väl inte det. Att vi inte har råd med fredagstacos."
"Jo, jag fattar. Orättvist att inte ni kan köpa det."
"Alltså gud. Att du såg mig!" Hon satte händerna för ansiktet.
"Jag kommer inte att berätta för nån", sa jag.
Hon tittade allvarligt på mig. "Du får inte döma mig heller. Lova det."
Baksidetext;
I mitten av gläntan stod ett djur.
Kroppen var kolsvart och glänsande i månskenet.
Den långa manen var tovig och full av löv och pinnar.
Djuret var större än någon häst jag någonsin sett, med stadiga hovar. Men det var ingen häst.
Något stort rör sig i skogarna kring förorten där Tilly bor. Är det verkligen en aggressiv älg, som det står i tidningen? Tilly bryr sig egentligen inte, hon har alltid tyckt att skogen är läskig och går ändå aldrig dit. Men så möter hon hemlighetsfulla Iselin och som vet allt om träd och djur. Tillsammans börjar de utforska skogen, och snart börjar märkliga saker hända...
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar