Flyga över vårfält

"Flyga över vårfält" av Åsa Hallengård utgiven av LB förlag. Bokrecension; Vi får följa några personer på den Skånska landsbygden, som oroar sig över framtiden. Vi har Fanny med sin nyfödda son Oskar. Hon vill att hennes familj ska ge honom all den kärlek som hon själv saknade när hon växte upp. Men när hennes mamma och syster kommer och hälsar på i herrgården, blir det inte som hon tänkt sig. Den avlastning som hon hoppats på uteblir, och istället kräver hennes familj allt mer av henne. De grisar ner överallt och Fanny måste ständigt städa upp efter dem. Deras krävande sätt driver tillslut hennes man ur huset. Hennes mamma och syster bryr sig varken om henne eller om Oskar. Ska Fanny tillslut inse att familjen bara utnyttjar henne, och ska hon kasta ut sin besvärliga familj, innan det är för sent? Göran har tappat orken. Han orkar inte riktigt ta tag i allt som behövs göras på gården. Inte ens vårbruket får honom att leva upp. Vilken tur att han har drängen Sonny till hjälp. Han har tyvärr inga arvingar, som kan ta över, och behöver därför sälja sin gård. Han får ett erbjudande som han knappast kan tacka nej till. Sonny som är dräng på gården får ta allt större ansvar. Han har precis fått sin ADHD-diagnos, och hans framtid ser mörkt ut. Han är en femtioåring som knappt kan skriva, så vem skulle anställa honom? En dag träffar han en kvinna med gröna ögon och eldrött hår. Maj ger livet en ny mening.

Detta är andra och fristående delen i serien, men jag har tyvärr inte läst den första. Jag hoppas dock få möjlighet till det framöver. Den här boken väcker känslor hos mig som läsare. Jag kan känna irritation för hur Fanny blir behandlad, både av sin mamma, maken Jack, och även Ann. Ja, i den här boken, är de blodsband man delar, inte alltid detsamma som en familj. Jag tycker att författaren lyckas fånga den delen på ett realistiskt sätt. Den kärlek huvudpersonen Fanny, hoppas på att få från familjen, kommer istället från ett helt annat håll. Fast hon kanske inte ser det mitt i allt som kommer med en liten bebis, och så klart längtan efter sin familj, som hon så klart vill komma närmare. Jag tycker dock att Fanny skulle ha sparkat ut sin parasiterande familj tidigare. Vi lär känna de olika karaktärerna, som vi får följa på ett fint sätt. De flesta av dem är lätta att tycka om. Jag gillar även hur författaren beskriver miljön runtomkring. Det känns som om man är på plats. Jag gillar också de bitarna, när Fannys vänner försöker jäklas med hennes familj, för att få dem att resa hem. Jag skrattade högt då! Boken har den där härliga feelgood känslan, och jag rekommenderar den varmt! Jag gillar hur allt ordnar upp sig till det bästa på slutet. Jag gillar även det fina och vårliga omslaget. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 10

Göran

DET VAR HELT klart värt att vakna av den onda axeln i natt. Annars hade han missat norrskenet. Men det är synd att han blir så trött av den förbannade värken, dessutom triggar punkten i axeln i gång andra onda ställen på kroppen. Om han bara var tio år yngre. Då skulle han... ja, vadå? Leva sitt liv på exakt samma år igen? Han suckar och grimaserar då Kickan i sin iver drar i kopplet. Hon har säkert fått upp ett spår. Göran byter hand. Att han aldrig lär sig att han inte ska anstränga höger arm mer än nödvändigt utan låta den vila så mycket det går. 

Han tittar upp bland trädens ännu kala grenar. Endast boken har kvar sina bruna blad eftersom den inte fäller dem förrän nya knoppar tränger bort de gamla. Precis som det borde vara på hans gård. En ny generation som skulle ta över.

Han känner sig som ett av de vissna bladen som klänger sig kvar längre än alla andra. Han drar in ett djupt andetag av den syremättade skogsluften och släpper ut den sakta. Genast känns det bättre. Det finns inget som helar lika bra som skogen, brukar Kjell påstå. Nåja, kanske inte just med de orden men innebörden är densamma. För egen del har det varit de öppna fälten som läkt Göran, och så sjön, så klart. Men djuren hamnar under en helt egen kategori, som inte är jämförbart med något. Det är han och Kjell rörande överens om. 

Plötsligt kommer något litet och vitaktigt farande mot Kickan. Den lilla pälsbollen skäller som besatt och gör utfall mot henne och hon slinker in mellan hans ben. Kickan är betydligt större än den andra hunden och skulle med lätthet trycka till den och visa vem som är herre på täppan, men hon skulle aldrig komma på tanken att uppföra sig illa. Göran har uppfostrat henne väl, vilket den här situationen är ett ypperligt bevis för.

Han ser sig om efter ägaren, men ingen syns till. Hunden blir allt ettrigare och vågar ta för sig mer och mer då den inte erbjuds något motstånd. Nu nafsar den till och med efter Görans byxben ovanför stövlarna.

"Gå hem", ryter han med sin allra mörkaste och myndigaste stämma, men det har ingen effekt på hunden som fortsätter med sitt provocerande beteende. Göran ryter ytterligare en gång när en man kommer sättande långt där borta på stigen.  

Baksidetext;

Det är senvinter i Skåne och himlen sprakar av norrsken om nätterna. Fanny blickar ut genom herrgårdens fönster med Oskar i famnen, som hon innerligt önskar att hennes föräldrar ville överösa med kärlek. Kanske kan såren från hennes trassliga uppväxt läka då. 

Göran känner sig allt mer orkeslös. Inte ens när fåglarna annonserar vårens ankomst med stundande vårbruk kommer arbetsglädjen tillbaka. Det finns inga arvingar som kan ta över släktgården, men en dag får han ett erbjudande som är omöjligt att motstå.

Säljplanerna innebär en ännu mörkare framtid för drängen Sonny som precis fått sin ADHD-diagnos. Han känner att livet rinner ifrån honom-vem vill anställa en femtioåring som knappt kan läsa? Så träffar han Maj med gröna kattögon och hår som eld. Finns det en ljusning trots allt?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina