Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen

"Vårkänslor och gemenskap på Kanelholmen" av Yvonne Ehn illustrerad av Lisa Bygde'n utgiven av Saga Egmont förlag. Bokrecension; Det är äntligen vår. Vi får återigen följa både de tvåbenta och fyrbenta invånarna på de båda öarna, Kanelholmen samt Skattön. Gisela funderar över vad hon ska göra med de båda fristående stugorna på tomten, som hon ärvt efter sin morbror. Hon har lovat att göra något bra för Kanelholmen. Beslutet att öppna en förskola på ön var enkelt. Hon har många idéer och tankar. Giselas bästa vän Björne arbetar som kock på förskolan. Han tycker livet är bra som det är och ser ingen anledning att förändra det. Men när Gisela skickar honom på en kurs i ekostädning, förändras allt, och blir han intresserad av kvinnan som håller i kursen. Han tar mod till sig och bjuder ut henne. Dock tackar hon nej till att gå ut med honom, och hans självförtroende får sig en törn. Men vad händer när Gisela blandar sig och lägger upp Björnes profil på en dejtingsida? Björne blir såklart jättearg över detta övertramp av sin bästa vän, och har svårt att förstå att Gisela kunnat sjunka så lågt. Bjarne är djupt besviken på sin vän. Ska Gisela komma på någon bra verksamhet för sina stugor och ska Björne och Gisela åter bli vänner? 

Jag älskar böckerna om Kanelholmen. Detta är den fjärde och fristående delen i serien om Kanelholmen. Jag har läst och recenserat de tre föregående delarna i serien också. Jag blev inte besviken när jag läste denna delen, för den är precis lika mysig som föregående delarna i serien. Jag tycker böckerna blir bättre och bättre. Det är en hjärtevärmande berättelse som utvecklar sig. Kanelholmen är en sådan plats dit man skulle vilja förflytta sig till på riktigt. Platsen och människorna där verkar så mysiga. Det gör verkligen det där lilla extra för varandra. Författaren lyckas förtrolla mig som läsare, med sina ljuvliga miljöbeskrivningar tillika ett väldigt fint persongalleri. Det är vår på ön och författaren fick mig verkligen att längta lite extra efter vårvärme nu. Har ni inte läst någon bok om Kanelholmen har ni missat en väldigt fin bokserie. Boken innehåller äkta vänskapsrelationer, vänskap över generationer, hopp, kärlek, mysig samvaro och så klart en hel del trubbel, som löser sig på ett fint sätt i slutet på boken. Jag återvänder gärna till Kanelholmen. Även denna ljuvligt förpackade del i serien får ❤❤❤❤❤/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 9

Gisela satt och läste framför brasan. Även om dagstemperaturen vittnade om att våren hade anlänt, bjöd kvällarna fortfarande på kyla som var ganska ruggig. Men råheten var ingenting som inte en brasa i vedkaminen kunde råda bot på. Snabbt hade det blivit behagligt varmt. 

Tillbakalutad i fotöljen och med fötterna på pallen framför brasan vände hon blad i Alla hjärtans mord. Ett par rosenblad i tyg ramlade ner i knäet och påminde henne om boksläppsfirande på Robins kafé på alla hjärtans dag. 

Strax innan releasen hade författarinnan Ofelia Hammarström avslöjat att hon skulle sluta ta livet av folk, att hennes tionde roman i stället skulle släppas inom genren feelgood. Stora rubriker hade tagit plats i media. 

Gisela suckade tyst, tacksam över att hon levde ett anonymt liv. Möjligtvis inte på Kanelholmen och Skattholmen, men skvallret på holmarna var hon van vid och brydde sig inte så mycket om. Det var ofta harmlöst. Om de pratat om henne någon gång, bjöd hon gärna på det. Hennes liv var inte vidare intressant. 

Hennes morfars gamla bordsklocka i vitrinskåpet talade om att det började närma dig tiden för när Björnes kurs i ekologisk städning skulle börja. Hon visste att det tog mycket energi av honom att träffa nya människor och hon undrade hur han hade det där bland de andra deltagarna. 

Det hade inte varit förren i vuxen ålder som Gisela förstått att Björne hade dille på att städa. Fast när hon tänkte tillbaka på tiden hos dagmamman så hade det varit tydligt redan då, eftersom det varit han som plockat undan efter henne och inte tvärtom. Hans andra färdigheter, utöver matlagning, innefattade finsnickeri, segling och att vara en säker båtförare. 

Baksidetext;

När Gisela ärver en fastighet efter sin morbror lovar hon att göra något bra för Kanelholmen. Valet att öppna förskola i det stora huset nära havet var enkelt. Men att de två fristående stugorna står tomma och outnyttjade gnager innom henne. Ska hon öppna konsthall, kursverksamhet eller kanske ett kafé? Eller något helt annat? 

Giselas bästa vän, tillika förskolans kock, Björne trivs med sitt liv i skärgården och känner inte något direkt behov av förändring. Men när han på Giselas intiativ går en kurs i ekostädning är det precis vad som händer. 

Ha en fortsatt trevlig dag

Kram Nina

Svartvillan-Gästspelet

"Svartvillan-Gästspelet" av Linda Ståhl utgiven av Bokförlaget Forum; Bokrecension; Vi får följa familjen Aronsson. Familjen består av Pappa Robert, Roberts fru Cecilia samt deras dotter Emily. Robert har sovit dåligt under natten och går upp för att göra sig i ordning för dagen. Plötsligt hörs det rop från nedervåningen. Han rusar ner och finner köket fyllt av vatten. Vattenläckan har oturligt nog fyllt nästan hela nedervåningen med vatten. Det kommer ta tid att få bort allt vatten, samt krävas omfattande renovering för att få huset beboeligt igen. Familjen letar därför efter ett tillfälligt boende, medan huset renoveras. Familjen hittar- och hyr en lyxvilla i den pittoreska lilla byn Olofstrand som ligger vid havet. Samtidigt bryts lugnet av en brutal misshandel på Österlen. En av Emilys klasskompisar är offer för det brutala överfallet och polisen undrar om Emily vet något. Någon i familjen har dessutom trasslat in sig i en härva av utpressning och familjelivet kantas av misstro och konflikter. Cecilia försöker hitta fotfästet i familjen, medan dottern Emily hittat en ny tveksam bekantskap -en bekantskap som Cecilia helst skulle vilja att Emily undvek helt. Pappa Robert är rädd att pressen på hans arbete ska röja den mörka hemligheten som han går och bär på. Och varför dyker hyresvärden Jim upp i tid och otid? Vad är det egentligen han vakar över? Allt står helt klart inte rätt till i lyxvillan nära havet. 

Detta är den första delen i Linda Ståhls nya serien om Svartvillan. Jag har inte läst någon bok av författaren förut. Men denna välskrivna tillika spännande roman får det att krypa under skinnet. Det är en sådan historia som både är obehaglig och spännande på samma gång. Frågeställningen i den här romanen är- vad som egentligen döljer sig innanför hemmets fyra väggar, hos en till synes helt vanlig familj. I familjen Aronssons fall tycks det rymma både konflikter, avundsjuka och svek. Författaren lyckas få miljön runt karaktärerna att kännas kuslig på ett härligt sätt. Vad det gäller karaktärerna känns ingen av dem speciellt trevlig och det verkar vara en ganska självisk och fördomsfull familj. Dock blir jag trollbunden av historien nästan direkt och sugs snabbt in i handlingen, vilket gör att jag har svårt att släppa boken. Spänningen stiger för varje sida jag läser. Vi får följa en ganska trasig familj, där dottern spelar ut mamman och pappan mot varandra, genom att favorisera pappan. Pappan döljer vissa saker för sin familj, och mamman tycks också ha hemligheter som håller på att bubbla under ytan. Vi lär känna familjen Aronsson bit för bit och alla deras mörka sidor och hemligheter. Boken tar en spännande vändning på slutet. Missa inte denna spänningsroman! Jag läser gärna vidare i denna serie. Denna spänningsroman får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16

Cecilia

Orangeriet var något helt annat än Svar villan. Här var trångt och om bönar, och hon kände sig inte lika ensam och övergiven som uppe i det stora huset. Det doftar av fuktig jord, och de rangliga plantorna i kombination med rottingmöblemanget gav ett välkomnande intryck. Till en början hade Cecilia inbillat sig att hon skulle känna sig som ett djur i en bur innanför de gladare väggarna, men känslan försvann i samma stund som hon upplevde ljusförhållandena som de många fönsterglasen gav. Det var perfekt för hennes måleri. 

Utsikten från orangeriet liknade den från Svartvillan, bortsett från att växthusbyghnaden låg lägre på tomten. Trots att tre av väggarna bestod av glas och den fjärde av betong, kände hon sig mindre exponerad här än uppe i det stora huset, eftersom tomatplantorna delvis skydda insynen. De små rottingfotöljerna med tillhörande bord fick med nöd och näppe plats, och Cecilia behövde flytta en sv fotöljerna in i ett hörn för att statligt skulle rymmas. 

Efter att ha skickat ett sms till Jim om den icke-fungerande utebelysningen började hon bläddra i skissblocket hon fått med sig. Här fanns embryon till en serie akvarell som var beställda till en kommande utställning om känslor på Axel Ebbes Konsthall i Trelleborg. Det hörde inte till vanligheten att Cecilia fick beställningsjobb, särskilt inte förskottsbetalda sådana, så förfrågan hade gjort henne väldigt glad. En intendent på konsthallen hade sett hennes tavlor hemma hos en vän, som var en av Cecilias trogna kunder. Intendenten hade intresserat sig för tavlorna och frågat vem konstnären var. På den vägen hade de sedan kommit i kontakt med varandra. 

Cecilias alster tilltalade inte någon bred publik, det visste hon. Gemene man som besökte Österlen för konsten ville antingen ha öppna landskap, vidsträkta vyer och hav som glittrade, eller kitchiga målningar med mycket färg och mängder av detaljer. Det Cecilia målade var raka motsatsen, och hon hade aldrig det kommersiella för ögonen. För att motiven skulle få liv och kännas äkta behövde hon vända sig inåt.

Hon lade ifrån sig skissblocket och gick bort till en av tomatplantorna. Bladen hade bleknat, och den gröna karten skulle förmodligen inte få färg eftersom det var så sent på säsongen. Den ludna, rangliga stammen hölls upprätt av bastsnören som satt fästa i en skena i taket. Cecilia gnuggade ett blad mellan fingrarna, satte den mot näsan och drog in lukten. Doftminnet aktiverades direkt. När hon var liten hade de varit självförsörjande på grönsaker. 

Baksidetext;

Allt står inte rätt till i den havsnära lyx villan i pittoreska Olofstrand. Hit måste familjen Aronsson flytta medan hemmet i Simrishamn saneras. Och samtidigt som en brutal misshandel bryter lugnet på Österlen, trasslar Svartvillans tillfälliga hyresgäster in sig i en växande härva av misstro, utpressning och konflikter. 

Dottern Emily dras in i en ny, tveksam bekantskap. Mamman Cecilia kämpar för att återfå fotfästet i familjen, och pappan Robert försöker hantera pressen från ett arbete som hotar att röja en mörk hemlighet. Dessutom dyker den gåtfulla hyresvärden Jim upp i tid och otid, som om han vakar över mer än bara huset. 

Mitt favoritställe ur boken! 

Kram Nina

Powerless

"Powerless" av Lauren Roberts av Minus förlag. Bokrecension; I den här spännande fantasyserien får vi b la lära känna Paedyn Gray, prins Kai och hans bror Kitt. Den ena har blivit upplärd till kung, medan den andra är den som ska leta upp och avrätta de kraftlösa. För många decennier sedan drabbades människorna i kungariket Ilya av en sjukdom. Pesten skänkte krafter till vissa av människorna, men dock fanns det människor som blev så kallade kraftlösa. Dessa människor blev utesluta ur kungariket - så i Ilyas kungariket regerar numera eliterna. Trots det finns det en hel del kraftlösa kvar som gömmer sig bland eliterna. Paedyn låtsas att hon är en Sierska för att kunna smälta in bland eliterna. När hon av en slump råkar rädda livet på en av kungarikets prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliternas krafter. Under tävlingarna kommer eliterna göra allt för att döda henne, och det kommer även prins Kai göra, om han upptäcker att Paedyn är kraftlös. Samtidigt som tävlingarna pågår måste hon göra allt för att inte visa att hon är kraftlös tillika förälska sig i prinsen. Trots det dras Kai och Paydyn allt mer till varandra. Samtidigt som Paedyn tävlar finns också tankarna, att hon vill hämnas mordet på sin far. Hon måste bara hitta rätt tillfälle. 

Är den jagade och jägaren ämnade för varandra? De två huvudkaraktärerna är fiender, men trots det kan de inte hindra att känslor utvecklas och de blir förälskade i varandra. Denna vackert förpackade bok, är den första delen i en fantasyserie om eliterna och de kraftlösa i kungariket Ilya. Trots att den här boken har en hel del sidor så är den så otroligt spännande, att sidorna snabbt flyger förbi ändå. Detta är en bok som man lätt sträckläser. Det är spännande att följa de olika karaktärerna under de brutala tävlingarna, som deltagarna blivit uttagna till. Miljö- och persongalleriet är fantastiska. Författaren beskriver miljön och karaktärerna på ett sätt som gör, att man kan se dem framför sig. Jag tycker att denna bokserie hade passat bra som film- eller tv-serie. Det är spännande att följa karaktärerna under de olika prövningarna, samt vad som händer mellan dem. Vi får lära känna Kai och Paedyn genom växelvisa kapitel. Paedyn är en ung kvinna som genom sin list övertygat eliterna att hon är en Sierska och därmed en av dem. Kai är en prins som tillhör eliterna och hans arbete är att skydda kungen samt kungariket från de kraftlösa. Tankar och känslor från de båda huvudpersonerna känns äkta och man känner sympati för dem båda. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 11

Paedyn

Resten av resan fortlöper under tystnad och det enda jag kan roa mig med är att titta ut genom fönstret. 

Vi passerar många gator fyllda av leende främlingar som tittar och vinkar. Vissa hurrar och springer efter droskan för att försöka få en skymt av oss innan vi rullar i väg mot vår undergång. 

Ju närmare slottet vi kommer desto större och finare blir husen och snart myllrar det inte längre av hemlösa på gatorna. Jag får syn på toppen av de storslagna tornen innan det lika storslagna slottet dyker upp under dem. Det är enormt. Och trots den gråkalla stenfasaden är den andlöst vackert. Gräsklädda kullar och prunkande trädgårdar fyllda av färggranna blommor jag inte visste fanns omger slottet och ger den skrämmande byggnaden en mjukare känsla. 

Jag hör hovarna klappra mot slät sten när vi kör in på borggården. Vi passerar en enorm fontän med flera vita statyer runt om och när vagnen äntligen stannar tittar jag ut genom fönstret och ser en stor stentrappa, kantad av blomsterrabatter, leda upp till slottsportarna. 

Kungsvakterna hoppar ner från den stoppade kuskbocken och öppnar vagnsdörren så att det varma solskenet kan sippra in i det lilla utrymmet. Jag praktiskt taget ramlar ut, ivrig att komma ifrån både den trånga vagnen och sällskapet. När jag väl står där omgiven av frisk luft och med fötterna på fast mark, tar jag ett djupt andetag och andas in den söta doften av blommor och solsken. 

De två andra snubblar ut och ställer sig bredvid mig medan de ser sig omkring med stora ögon. Men vårt stirrande avbryts när den rödhåriga kunsvakten harklar sig och säger: "Följ med här."

Vi följer efter honom upp för stentrappan och passerar flera kungsvakter på vägen. När vi kommer upp på trappavsatsen kliver ytterligare två vakter fram för att göra den rödhåriga vakten sällskap innan vi går in genom de enorma portarna. 

Den vackra utsidan bleknar i jämförelse med det här. Varenda vägg är utsmyckad med skimrande målningar och vackra reliker som klättrar upp längs väggarna och fortsätter ut i taket. Allting är bländande vitt,de då och då syns en smaragdgrön färgklick i någon av korridorerna, som för att verkligen framhäva Ilyas färger. 

Baksidetext;

Bara eliten hör hemma i kungariket Ilya ... 

För många decennier sedan skänkte Pesten sina krafter till vissa av Ilyas invånare, eliterna. Men de som hade oturen att födas kraftlösa har nu uteslutits ur samhället och fördrivits från kungariket. 

Ingen vet detta bättre än Paedyn Gray, en kraftlös som låtsas vara Sierska för att smälta in bland eliterna. Men när hon råkar rädda livet på en av Ilyas prinsar, Kai Azer, kastas hon in i reningsprövningarna, en brutal tävling som hålls för att visa upp eliterna krafter. 

Om inte prövningarna eller hennes konkurrenter lyckas ta för på henne, kommer den prins, som hon måste kämpa för att inte förälska sig i, att göra det. I alla fall om han upptäcker att Paedyn är... helt kraftlös. 

Låt dig svepas med i den första delen av denna episka och kittlande fantasytriologi som tagit världen med storm. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bruket del 2-Förledd

"Bruket del 2-Förledd" av Elin Olausson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; Vi får återigen följa Nora, Vincent och Wolf samt de andra karaktärerna som bor i Eldarsfors och som har anknytning till Bruket. Vincent involverar sig allt mer i Näcken. När Näcken blåser i sin flöjt glömmer Vincent allt annat. Men skogen är en farlig plats. Vincents förälskelse i Näcken resulterar i att Vincent inte ont anande har skaffat sig fiender - fiender som inte drar sig för någonting. Vincents mamma Antonia, har hemligheter som hon inte vill berätta om för Vincent. Nora å sin sida blir allt mer förälskad i Jeremias. Noras känslor för Jeremias gör att hon inte riktigt vågar träffa honom. För inte kan han känna samma sak som hon? Samtidigt oroar Nora sig över Erlands planer för bruket. Wolf och Gillis romans spirar men Wolf är rädd att han går för fort fram, då Gillis verkar dra sig undan. Samtidigt ska Wolf reda ut situationen med de personalnedskärningar som Erland vill att han ska göra. När midsommarafton kommer ställs allt på sin spets. I den trolska natten står både kärlek och liv på spel. 

Detta är del två av tre i serien om bruket. Jag har även läst och recenserat den första delen - Gnistregn. Bokserien är inspirerad av Nordisk mytologi. Jag gillar kombinationen av människor med vardagsproblem, komplicerade kärlekrelationer och de mysiga inslagen med det övernaturliga. Jag gillar kärleken som spirar och gror mellan karaktärerna, men kärleken mellan Wolf och Gillis är den som berör mest. Att i vuxen ålder plötsligt förstå att man är homosexuell, kan inte vara så lätt. Det är spännande att få följa den oro våra väsen i skogen känner. Vad är på gång i skogen egentligen? Och vad är det som håller på att vakna? Författaren lyckas trollbinda mig från första till sista sidan, både med sina spännande karaktärer och de fina miljöbesktivningarna. Boken är så otroligt spännande! Det är en bok som inbjuder till sträckläsning. Missa inte denna bokserie om ni liksom jag gillar böcker med övernaturliga inslag och nordisk folktro. Jag läser gärna mer av författaren och ser fram emot den sista och tredje delen i serien. Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Lördag 3 juni

Nora Sander

Nora fick inte något vettigt gjort över huvud taget. Hon åkte med Britta till Granngården och Ica Maxi på fredagen, och spenderade hela kvällen framför usla teveprogram som hon egentligen avskydde. Hon bakade muffins som inte gick att äta eftersom hon glömt smöret, och hon lyckades inte läsa en rad i sin bok trots att den var fantastisk. Var femte sekund kollade hon telefonen och blev lika besviken varje gång. Ingenting från Jeremias. Och varför skulle han höra av sig, när hon sagt nej till att ses? Han var säkert trött på henne nu. Elsa, Petra och Natalie var garanterat roligare att umgås med. 

På lördag eftermiddag tog hon en långpromenad för att få luft och skingra tankarna. Det var varmt och soligt, men det gick att andas, och hon kunde gå barbent i sandaler och en röd klänning som fladdrade kring knäna. Hon gick i snabb takt som vanligt, bort från bruksområdet och in i skogen. I hörlurarna sjöng Monica Zetterlund på låg volym, så skogsljuden anades genom musiken. Det här var precis vad hon behövde. Trädsus och koltrastkvitter och melodier som påminde henne om barndommen. Hennes minnen från den tiden var så diffusa, som om de tillhörde någon annan, men hon kom ihåg att hennes föräldrar kommit glada hem från någon fest, plockat fram farfars vinylskivor och spelat Sakta vi går hem från stan medan de dansade genom rummen. Mamma hade lagt sitt huvud mot pappans axel och sjungit med, trots att hon inte kunnat texten. 

Minnet fick hennes tankar att glida dit de inte skulle, tillbaka till Jeremias. Hon föreställde sig hur han drog henne intill sig, hur hon lutade huvudet mot honom... Men nej, det skulle aldrig hända och hon måste sluta tänka på det. Det var de där tankarnas fel att hon inte vågade träffa honom, trots att hon inte ville något annat. Men hur slutade man att vara, kär i någon? Hur skulle hon kunna glömma hur underbar han var, nu när hon äntligen upptäckt det? 

Baksidetext;

Läget på bruksmuseet i Eldarsfors är kaotiskt sedan det börjat pratas om uppsägningar, och HR-chefen Wolf Krause har det hett om öronen. Den spirande roman sen med Gillis är en välkommen distraktion, men Gillis verkar tveka och dra sig undan. Kanske var allt bara ett misstag. 

Nora kämpar för att hantera sin förälskelse i Jeremias, samtidigt som hon oroar sig för Erlandsson planer för bruket. I skydd av skogen ger sig Vincenttill fullo in i Näck ens värld, men han inser snart att faror lurar där. Det finns varelser som vill honom illa, och de skyr inga medel. 

Under en trilskas midsommarnatt, när magin är som starkadt, ställs allt på sin spets för Wolf, Nora och Vincent. För två av dem är det kärleken som står på spel. För den tredje gäller det livet. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av

"Gnistregn" här

Mord på ett lantligt bröllop

"Mord på ett lantligt bröllop" en bokserie om Julia Bird av Katie Gayle utgiven av Pia & Co. Bokrecension; Julia och hennes ex, Peter, har båda hittat nya partners. Peter och Christopher har bestämt att de ska gifta sig i den lilla lantliga byn Berrywick. Julia blir överlycklig, för vem älskar inte lantliga bröllop? Christopher visar sig bli ett nervknippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar. Christopher får nämligen ett utbrott på cateringfirmans chef, Desmond, där den så vanligtvis så lugna och samlade Christopher, hotar att mörda honom. Dagen efter bröllpsfesten hittar Julia cateringchefen inlåst i sin frysbil. Han är ihjälfrusen och ganska snabbt förstår Julia att mannen är mördad. Christopher blir misstänkt för mordet. Men Julia förstår snart att Christopher är oskyldig. Nu måste hon hitta den riktiga mördaren bland alla dem som tycks ha motiv att mörda Desmond. Gärna innan det sker ett nytt mord. Julia har hjälpt polisen att lösa mord gåtor förr. Nu kan hon inte låta bli att lägga näsan i blöt även denna gången. Hon ger sina synpunkter och tips till den lokala kriminal kommisarien, Hayley Gibson. 

Detta, är den femte boken i serien om Julia Bird, men det är dock den första boken jag läser av författaren. Jag har inte läst de övriga böckerna i serien, men de kan dock läsas fristående. Jag gillar verkligen den här typen av deckare. Det är en spännande mordgåta som utvecklar sig i en trevlig miljö på den engelska landsbyggden. Jag tyckte det var spännande att följa Julias tankar och arbete kring mordgåtan. Som karaktär tyckte jag hon var underbar och jag gillade verkligen miljön runt omkring karaktärerna. Min favorit var den gulliga hunden Jake. Karaktärerna är fint beskrivna. Det fanns flera tänkbara mördare, vilket gjorde att boken inte var så förutseende. Det fanns många spännande ledtrådar. Det var ett bra driv i boken, med korta kapitel, som förde handlingen frammåt i snabb takt. Jag läser gärna mer av författaren, för vem gillar inte att läsa om mord på den engelska landsbyggden, tillika en mysig äldre dam som inte kan låta bli att lägga näsan i blöt. Boken har ett fint omslag som förhöjer läsupplevelsen. Denna riktigt spännande mysdeckare får 💚💚💚💚💚/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

10

Julia ville helst inte fördärva en intim middag med snack om döden. Istället konverserade de lättsamt om vardagliga ting medan han gjorde sallad och hon rörde i tomatsåsen, som hon lagat på det sista av sommarens tomater och basilika och fryst in. 

Sean berättade om en patient som hade sökt för en stukad handled och som han remitterat till röntgen eftersom han misstänkt att den var bruten. Julia berättade om badet med Jess och vilken kick det hade varit. Sedan pratade hon om Peter och Christophers utflykt, som hon hade fått höra om i korta ordalag när de kom förbi och hämtade Jess. "De har haft en toppendag. De finkammade antikbodarna och köpte en bröllopspresent åt sig själva - en liten olja som kanske och kanske inte är målad av nån känd. Jag har inte sett den själv, men den är jättefin. Peter har blick för konst. Men det viktigaste är att de fick en sån fin dag."

"Toppen. Då fick de tänka på något annat än bröllopet med alla missöden och besvikelser." 

"Just det. Och ikväll bjuder de Jess på middag på gastropuben i närheten av Edgeley. Den som det stod om i tidningen förra veckan? De lagar allt möjligt med lokalproducerad cider och fårost och liknande. Peter frågade om vi ville hänga på, men jag tänkte..." Hon lät det sväva där mellan dem. 

"Japp. Bra tänkt". Han log mot henne. " Skönt att äta middag i lugn och ro på tu man hand."

"Mm. Jätteskönt." Hon släppte ner några nystan med linguine i det kokande vattnet - "saltat som havsvatten", på inrådan av en italiensk bekant. 

När den färdigkokta linguinen var nervänd i såsen och den färdigdressade salladen var framdukad satte de sig till bords. Sean lade mobilen bredvid sig på bordet. "Ursäkta att jag har telefonen på under middagen, men jag bad patienten ringa och tala om vad röntgen visade. Om du inte misstycker tänker jag ta det samtalet; det blir inte långvarigt."

"Absolut, gör det du." Sean var en engagerad läkare, och hon förstod honom. Hon som själv jobbat i socialsvängen större delen av sitt yrkesliv visste att de som jobbadeed människor inte bara kunde släppa allt klockan fem och gå hem. 

"På stan luktar himmelskt. Garanterat mycket bättre än cider och fårost och liknande."

"Helt säkra kan vi inte vara förren vi testat får cider", så Julia med ett skratt. Hon gillade hans torra humor. Han hade en skarp blick för det larviga men inte ett undantag illvilja - enligt Julias mening den bästa kombinationen när det gällde humor - och att det hela framfördes på hans durrande skotska gjorde inte saken sämre. 

Baksidetext;

Gästerna applåderar när de lyckliga brudparet skrider fram till altaret. Det charmiga bröllopet i den lilla byn har allt - vänner och familj, vackra blommor och ... mord? 

När Julia Birds exman Peter och hans partner Christopher bestämmer sig gör att gifta sig i Berrywick, blir Julia överlycklig. För vem älskar inte ett lantligt bröllop? Men Julia vet inte att den vanligtvis så lugna och samlade Christopher kommer att bli ett vandrande nerv knippe som tar bröllopet på alldeles för stort allvar - och att innan kvällen är över kommer någon att vara död. 

Julia är den som hittar cateringfirmans chef inlåst i frysbilen, ihjälfrusen. Misstankarna riktas genast mot Christopher som under ett utbrott hotat att mörda mannen. Julia är övertygad om att Christopher är oskyldig,  och nu måste hon hitta den riktiga mördaren innan fler mord sker. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Himlen en plats på jorden

"Himlen en plats på jorden" av Christoffer Holts utgiven av Lovereads förlag. Bokrecension; I denna boken får vi lära känna Mimmi och Lena. De har varit vänner i trettio år. Mimmi som nyss har skilt sig, har bestämt att hon ska åka till Grekland med sin husbil. Hon har precis återfått livsgnistan efter skilsmässan, och nu tänker hon unna sig själv att bara få vara. Måla, läsa och njuta av god mat. Hon frågar om Lena vill följa med. Men Lena tackar nej. Hon har ju sin dotter Lovisa att ta hand om. Lena känner att hon inte kan lämna sin deprimerade dotter ensam. Lovisa har gått in i väggen då det uppdagades att hennes man har varit otrogen. Inte bara en gång utan flera. Dottern flyttade hem och lämnar numera knappt soffan. Lena fyller år och hon får ett grattis via sms av sitt försäkringsbolag. När ingen annan kommer ihåg hennes födelsedag- inte ens dottern - blir Lena besviken. Har inte livet något mer att ge? Men så kommer Mimmi förbi för att gratta henne, innan hon ger sig iväg med husbilen. Ett plötsligt infall får Lena att tänka om. Snabbt packar hon en väska med vad hon behöver. Hon kan följa med en bit i alla fall, tänker hon. Men resan blir längre än hon tänkt sig.

Wow, den här ljuvliga feelgood romanen får mig som läsare att också vilja åka ut på en road trip med en god vän. Vilken häftig upplevelse. Att få se nya platser, smaka annorlunda mat och drycker. Att bara få njuta av tillvaron tillsammans med den/dem man reser med. Författaren beskriver kvinnornas upplevelser på ett fint sätt, och jag finner sympati för dem alla tre. Tankar och känslor känns äkta och man berörs av deras olika berättelser - berättelser som vävs samman på ett fint sätt genom boken. Det var en härlig upplevelse att få följa med på deras resa genom Europa. Ju längre resan går desto mer hittar de tillbaka, och blir sig själva igen. Boken är lättläst och bjuder på både humor och svärta. Jag uppskattar de fina miljöbeskrivningarna och karaktärerna känns genuina. Boken visar att det aldrig är för sent att göra något nytt, eller att ge sig ut på äventyr. Det spelar ingen roll att man är 60 plus. Livet är inte slut. Denna vackert förpackade bok handlar om vänskap, sorg och om att börja om på nytt. Jag har läst några böcker av författaren förut och jag gillar verkligen hans böcker. Jag blev inte besviken när jag fick denna fina bok av min son. Tack Rickard för en fin läsupplevelse. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

16

Lena

Och en halvtimme senare kliver de ut ur den noggrant parkerade husbilen, nyduschade med fuktigt hår. 

Lena tar ett djupt andetag och låter utandningen dröja. Tillsammans står de och ser ner över de böljande vinfälten. Mimmi har berättat att vingårdsägare i både Frankrike och Italien är duktiga på att erbjuda parkering till husbilskörande besökare. Det råder ingen tvekan om att det här slår alla andra ställplatser de stått på de senaste dagarna. Solen håller på att gå ner över vinfälten och i närheten av parkeringen står ett vackert fikonträd och doftar. En kris får tunikan att fladdra lätt, men det är inte kallt. Den bara svalkar. De står på toppen av världen just nu, så känns det. Och snart ska de in och dricka lokala viner. 

Lena borde känna sig lycklig. Hon borde uppskatta den här magiska upplevelsen. Och ändå molar en mörk känsla långt nere i magen. Hon har svårt att känna exakt vad det är. Är det oro för Lovisa? Oro för att hon om bara några dagar måste återvända hem från sitt påhittade retreat och åka tillbaka till Östersund? Till den grå vardagen. Är det höjdrädsla? Nej, vilken fånig tanke. Hon har aldrig varit höjdrädd. Är det att Merkurius står i månens tredje axel? Absolut inte. Lovisa brukade älska horoskop, men Lena är sldeles för praktisk för att tro på sådant. På en utbildning via jobbet för något år sedan träffade hon en kvinna som så att hon bytt sovsida på sängen eftersom "kräftor mår bra av att ligga långt bort från dörrar". Lena hade velat föreslå henne att börja äta antipsykotisk medicin i stället. 

Nej, den här känslan är svår att sätta fingret på. Men något är det. 

-Hello! Are you going to the wine tasting too?! 

Lena väcks till liv av en hurtig röst som skär i öronen likt vassa naglar mot en griffeltavla. Det är människorna från den andra husbilen som stigit ut på grusplanen. En man och en kvinna i trettioårsåldern. Han har shorts och en avslappnad öppen skjorta. Skägg och långt Jesushår. Hon är klädd i en rosaprickig klänning från kvinnor utan personlighets sommarkollektion. 

-Yes! ropar Mimmi glatt. Yes we are!

Baksidetext;

Tänk om allt du drömt om finns runt hörnet? 

Mimmi är nyskild och har precis fått tillbaka sin livsgnista. Lena har inte mycket till livsgnista överhuvudtaget - inte heller hennes dotter Lovisa som flyttat hem igen efter ett stort svek. 

När Mimmi berättar om sina sommarplaner - att åka på en roadtrip genom södra Europa - inser Lena att hon måste göra något. Hon kan inte bara skrota runt hemma i Östersund för att ta hand om Lovisa. I sista stund bestämmer hon dig för att följa med. Redan kantas av kärlek, sorg och en hel del makalösa viner. När de till sist når Grekland, och kommer över en bortglömd kärlekshistoria, börjar ett helt nytt äventyr. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Man med onda ögon

"Man med onda ögon" av Peter Gissy, och pocketversionen är utgiven av Visto förlag. Bokrecension; Vi får följa Annie Mallman som är rättspsykolog. Man har hittat en gammal väska i Säveån. Väskan visar sig innehålla en mördad kvinna. Kvinnan är styckad, och bara underdelen står att finna. Polisen känner direkt att de har med en märklig mördare att skaffa. Tidigt börjar man fundera om mordet kan vara ett så kallat ritualmord. Polisen inser snabbt att de behöver en gärningsmannaprofil för att hitta honom, och man kontaktar därför Annie Mallman. Annie är gravid och när Göteborgspolisen kontaktar henne för att hon ska göra en psykologisk profil på gärningsmannen, är hon först tveksam. Hon har bekymmer med sin dementsjuka far och funderar mycket över sitt ursprung och varför hennes mamma lämnade henne. Samtidigt som hon också funderar över sitt särbo förhållandet med pojkvännen Oskar, nu när hon är gravid. Annie tror att mördaren har fler mord på sitt samvete och det börjar bli bråttom att hitta honom, innan nästa mord sker. Mördaren följer noga vad som skrivs i media. När mördaren börjar förstå att Annie och polisen är honom på spåren, ser han bara en möjlighet att komma undan. Snart inser polisen, att Annie kan vara mördarens nästa offer.

Wow! Detta är en bok som djupdyker ner i det mänskliga psyket. Vad är det som driver en mördare egentligen? Kan man se att någon är mördare, eller ser han ut som vem som helst? Detta är den andra delen om rättspsykologen Annie Mallman, men jag har tyvärr inte läst den första delen. Dock tror jag att man kan läsa båda böckerna fristående. Vi kastas in i en riktigt spännande mordgåta där gärningsmannen gör allt för att komma undan rättvisan. Gärningsmannen har dessutom ett ovanligt brutalt tillvägagångssätt. Det händer också mycket huvudpersonens Annies liv. Boken innehåller bra miljö- tillika personbeskrivningar. Det enda jag inte gillade med boken var att huvudpersonen dricker en del vin, vilket förvånade mig med tanke på att hon är gravid. Boken innehåller korta men spännande kapitel som driver handlingen framåt i snabb takt, vilket gör denna boken till en riktig bladvändare. Boken är svår att lägga ifrån sig, för man vill bara fortsätta att läsa. När jakten tätnar och polisen precis ska fånga gärningsmannen, lyckas han på något sätt överlista dem och glider oväntat ur deras händer. Jag läser gärna mer av författaren. Denna spännande kriminalroman får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 16

Annie var genomsvettig. Mötet på polishuset hade varit pressande. Närmast som ett förhör som hon inte varit beredd på. Egentligen behövde hon gå igenom materialet närmare för att kunna uttala sig. Det hon sagt var ändå rätt allmänna saker. Hon visste av erfarenhet att det krävdes mer specifika detaljer för att hon skulle kunna bidra till att ringa in gärningsmannen. Generellt sett var ju utredningsarbetet både tradigt och tidsödande. Ofta var mycket av jobbet bortkastat, och dessutom innebär det nästan alltid en kamp mot klockan. Om de skulle lyckas stoppa gärningsmannen behövdes ett genombrott relativt snart. En sak var klar: Han såg säkert inte ut som det monster han var. 

Medan hon var på väg ut till bilen läppjade hon på en kall burk Coca-Cola som Gittan langat över till henne innan hon gick. Hon tryckte den mot kinden. Gittan måste ha förstått hur det var med henne. 

Det såg ut som om det skulle börja regna. Från Skånegatan en bit bort hördes ett ökat trafikbuller. Folk var på väg hem efter arbetsdagen. 

När det ringde i mobilen såg hon att det var Camilla. Hon tvekade först innan hon svarade. 

"Hallå?" sa Camilla. "Allt väl?"

"Visst. Förlåt. Jag har varit upptagen och inte haft tid att ringa." Hon valde att vara formell. 

"Det förstår jag. Du, det handlar om det här mordet i Lerum. Vi på redaktionen har fått ett pressmeddelande och det blir man ju inte klok på."

"Jasså? Från polisen?"

"Från er informationsavdelning. De öser ur sig sådant i tid och otid. Det är verkligen tunt. Det står inte mycket mer än att en död kvinna påträffats i ett skogsparti utanför Lerum."

"Jo, men det är ju så också."

Camilla förställde rösten när hon läste innantill: Den avlidnes identitet har inte kunnat fastställas än. Polisens tekniker håller på att arbeta på platsen för att säkra eventuella spår och bevisning. Det finns i nuläget ingen misstänkt i ärendet." Hon tystnade. "Där var det slut. Det är ju väldigt allmänt hållet. Eller hur? 

Annie kastade Cocka-Cola burken i en papperskorg och genade mellan två bilar. " Jag vet inte mer än så."

Baksidetext;

Är det ett ritualmord? 

Väskan i Säveån innehåller någonting som får Göteborgspolisen att inse att de är en märklig mördare på spåren. Mycket tyder på att mannen har flera mord på sitt samvete.

Rättspsykolog Annie Mallman kopplas in för att hjälpa till att ringa in gärningsmannen och förhindra ytterligare övergrepp. Hon engagerar sig motvilligt - nu när hon är gravid räcker inte tiden till som det är, speciellt eftersom hennes dementsjuka pappa samtidigt kräver uppmärksamhet.

 Polisjakten tätnar och när den flyende gärningsmannen förstår att polisen närmar sig ser han bara en möjlighet att komma undan... 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

När ljusen tänds

"När ljusen tänds" av Felicia Welander, utgiven av Lavender LIT förlag. Bokrecension; Vi får följa Sara som försöker rädda sitt bageri. Hennes far har nyligen gått bort. Hon har en skuld som ska betalas, och det finns en deadline. Summan är enorm. För att lyckas få ihopa till hela summan, måste Sara komma på något helt nytt att baka. Men konkurrensen i Staden är hård. Victors redaktör vill att Victor ska skriva en artikel om hur de rika i Staden firar jul. Dock tycker Victor att det finns en mycket viktigare artikel att skriva. Aurora kommer till Staden för att följa sin passion- nämligen att måla. Dessutom har Aurora rymt för att slippa ett oönskat frieri. Dessa tre personer träffas av en slump och en oväntad vänskap utvecklas. Ska Victor våga ta mod till sig och skriva sin artikel på det sätt som han vill, och ska Aurora lyckas med att måla en tavla som hon kan stå för, eller ska hon ge upp, för att åka hem och gifta sig som hennes familj vill? Samtidigt kämpar Sara allt hon kan för att ge Johan och alla de andra fattiga barnen, på det Allmänna Barnhuset en alldeles speciell jul. 

Jag älskade verkligen den här boken! Jag gillar historiska romaner överlag och denna gjorde mig inte besviken. Den här mysiga boken är vacker både på utsidan och insidan. Vi får göra en tidsresa till Stockholm, julen 1858. När man läser den här boken kan jag som läsare märka att författaren verkligen att gjort en grundläggande research, för att hon ska kunna beskriva hur livet är under 1800- talets Stockholm. Miljöbeskrivningarna är därför både målande och välgjorda, och man kan nästa känna dofterna från Saras bageri, samt höra knarrande steg i snön. Man kan verkligen känna julstämningen i den här ljuvliga pralinen. Den här boken hade jag gärna läst en fortsättning på. Jag är intresserad av att veta hur det går för de tre vännerna, Sara, Aurora och Victor, så jag håller tummarna att författaren fortsätter skriva om dem. Jag gillar nämligen skarpt de tre huvudkaraktärerna. Vi får växelvis följa de olika karaktärernas perspektiv på ett bra sätt. Historien som utvecklar sig är både berörande och vacker. Speciellt Saras historia och hur hon kämpar för att behålla sin far samt sin farfars livsverk, och hur hon kämpar för de som är allra mest utsatta. Detta är en historia som handlar om att ha mod att följa sin passion, om hopp, och om oväntade möten. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

5

Pojkens kropp var så liten och nätt, ändå brände det i låren och sved i halsen på Sara när hon fortsatte genom gränserna. Väl framme vid dörren till bageriet stannade hon. Han kunde inte stå upprätt själv, det förstod hon, men hon behövde gå armarna fria för att kunna gå upp nyckeln och låsa upp dörren. Alldeles villrådig blev hon stående med pojken i famnen. Hon övervägde att vädja till någon förbipasserande att hålla honom en stund, men hon visste inte vad hon skulle säga och ville inte vara till för mycket besvär. När pojken stönade lågt tog hon dock mod till sig och tilltalade en dam som kom gående. 

"Jag ber verkligen om ursäkt, men skulle ni kunna hjälpa mig att hålla honom ett ögonblick medan jag låser upp?"

Damen slog ner blicken och skyndade på stegen, utan att se sig om. Måhända var hon rädd att bli smittad av vad det än var som var fel med honom, tänkte Sara och insåg strax att det verkade vara en allmän oro. Ingen av de förbipasserande ville stanna för att hjälpa till, snarare tog de omvägar runt dem. 

Oron brände i bröstet och hon ville skrika att han inte var sjuk, inte bar på någon smitta utan bara var stelfrusen, men precis när hon tänkte ge upp hördes en röst bakom henne. 

"Behöver ni assistans, fröken?" 

Lättnaden var så stor att hon knappt noterade vem mannen var, hann endast uppfatta en hög hatt och en mörk rock. 

"Tackar allra ödmjukast", fick hon ur sig. "Om ni kunde vara så snäll att hålla honom en stund medan jag öppnar dörren?"

Mannen tog genast tag under pojkens armar och höll honom. Sara fick äntligen tag på nyckeln, låste upp och öppnade på vid gavel. 

"Den här vägen."

Baksidetext;

JULEN 1858

Snön faller över Gamla stans kullersten s gränser, Stortorget doftar av vörtbröd och hela Stockholm förbereder sig för högtiden. Men mitt i ballt det vackra kämpar bagardottern Sara för att rädda sitt bageri och sin framtid. 

När konstnärinnan Aurora flyttar in några portar bort, efter att ha lämnat ett ovälkommet frieri bakom sig, förändras något. Aurora söker liksom Sara frihet att följa sin passion och en oväntad vänskap uppstår. Snart får de sällskap av journalisten Vicktor som måste ta beslut om han ska våga utmana sin karriär i jakten på sanningen, eller fortsätta på den trygga bana han påbörjat. 

När ljusen tänds är en roman om mod, drömmar och vänskap som uppstår där man minst snar det. Och hur ett litet ljus av hopp kan förändra allt, bara vi låter det brinna. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Deep end

"Deep end" av Ali Hazelwood utgiven av Fenix förlag. Bokrecension; Scarlett Vandermeer är en ung kvinna som går på Stanford university. Hon har inget intresse av att vara tillsammans med någon. Hon är med i skolans simhopplag, pluggar och drömmer om att bli läkare. För ett år sedan utförde hon ett tyskt hopp som gick fel och skadade sig allvarligt. Efter en lång rehabilitering, är hon tillbaka och tränar för fullt, för att nå sin dröm om att komma med i OS nästa sommar. Men det tyska hoppet vill sig inte. Det finns fortfarande ett motstånd mot att utföra hoppet. Genom sin vän Pen träffar hon simvärldens Golden boy, Lukas Blomqvist, som genom sin diciplin vinner guldmedaljer, slår värld rekord och pluggar. Scarlett och Lukas verkar inte ha så mycket gemensamt, men så får Scarlett reda på att de delar vissa preferenser och då förändras allt. När de dessutom jobbar på ett biologiprojekt tillsammans börjar deras diciplin krackilera. Mot sin vilja faller Scarlett hårt för Lukas, men kan de bli något mer än bara vänner? Och ska Scarlett lyckas överbrygga traumat som gör att hon inte klarar att utföra det tyska hoppet? 

Wow, denna boken är så het att det sprakar om den! Det är dessutom intressant att läsa inslagen om de två olika vattensporterna, som förekommer i boken, och som jag inte kan så mycket om. Jag har läst flera av författarens böcker förut och hon är en av mina favoritförfattare. I den här boken får vi får följa ett antal unga personer på Stanford universitet, genom träning, pluggande, fester och allt annat som ingår när man pluggar på ett universitet i USA. Jag tycker också att det var lite kul att killen i boken är svensk. Dessutom återkommer karaktärerna från någon av författarens föregående böcker. Jag gillar Hazelwoods karaktärer och Scarlett och Lukas är inget undantag. Båda karaktärerna är lätta att tycka om. Trots att boken innehåller en hel del sidor så går den fort att läsa. Och som jag skrev i början av min recension så är boken som vanligt kryddad med en hel del heta scener, precis som det brukar i Ali Hazelwoods böcker. Men de är väldigt fint beskrivna trots att de är lite kinky. Som vanligt bjuder boken även på en hel del skratt. Replikerna mellan de olika karaktärerna är rappa och jag gillar verkligen författarens humor. Jag ser redan fram emot författarens nästa bok. Liksom de övriga böckerna jag har läst av författaren får denna 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favorit ställe ur boken;

KAPITEL 9

OKÄND: PÅ VÄG

Jag stirrar in i dessa två ords avgrund- och som avgrunden stirrar tillbaka. 

Vet Lukas varför Pen inte kommer själv? 

Jag blundar och lutar mig mot väggen och tar flera djupa andetag. Det är snart över. En nypa obehag är värt den obscena mängd sökande nudlar jag kommer att glufsa i mig så fort jag kommer hem. 

Jag kan vara modig. Jag kan göra vad som helst för kinamat. Lukas dyker upp efter mindre än tio minuter. Det fuktiga håret faller ner i pannan och ett par nycklar dinglar från pekfingret. Han går med den sortens långa, avslappnade steg som någon som är tillfreds med universum gör. Jag stirrar på honom, och jag vet inte hur jag ska gå mig själv att sluta. 

Dagens anmärkningsvärda fakta: Han har skor på sig. 

Det slår mig att någon av oss borde säga något - hej eller hur är läget eller du sabbade min kväll, din idiot - men av någon outgrundlig anledning som inte helt beror på varken nervositet eller obehag förblir båda tysta lite för länge. Tills: "Ska vi bara få det överstökat? Knuffa den utvägen?" frågar han. 

Fyllig. Det är vad jag skulle kunna kalla hans röst. Eller myllrande, kanske. "Knuffa vad ur vägen?" 

"Elefanten i rummet."

"Den med diciplinboll i munnen."

Ett skratt bubblar upp ur mig. "Wow. Diciplinbollar?"

Han rycker på axlarna. "Det är inte min grej faktiskt."

Jag hindrar mig från att säga: Inte min heller - för det är inte som att han bryr sig. Men spänningen mellan oss släpper en aning. "Elefanten kanske bara har ... ögonbindel?"

Han nickar långdamt. "Och är fastbunden." 

"Och gör som den blir tillsagd."

Det ser ut att falla honom i smaken. "Vilken duktig elefant."

Baksidetext;

Scarlett Vandermeer försöker koncentrera sig på att klara sina kurser på Stanford University och läka efter ett misslyckat simhopp som kunde ha inneburit slutet på hennes lovande karriär. Hon drömmer om OS nästa sommar och att bli läkare. Noll tid över för att vara tillsammans med någon. 

Lukas Blomqvist är simvärldens golden boy som allas flockas runt. Diciplin är hans grej, det är så han vinner guldmedaljer, sätter världsrekord och hinner plugga. 

På ytan verkar inte Scarlett och Lukas ha så mycket gemensamt. Men så avslöjar en vän att de faktiskt råkar dela vissa... preferenser. Och det förändrar allt. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Frost i trädgårds kaféet

"Frost i trädgårds kaféet" av Jenny Clevström utgiven av Louise Bäckelin förlag. Bokrecension; Vi får återigen knyta kontakt med Pommie och alla de andra på Äppelgården. Nu förbereder man både för att ordna en mysig julmarknad, samtidigt som man har som mål att sälja fyratusen amarylis. Samtidigt ska Pommie färdigställa en bakbok tillsammans med en fotograf som tar fina bilder men är alltför tidsoptimisk. Nytillskottet, labradoren Bella är dräktig och valpar väntas innom kort. Pommie fyra år gamla brorson måste bo hos dem tillfälligt. Pommie älskar att ta hand om den lilla pojken med sina härliga och spännande kommentarer, även om sömnen kan bli lite lidande ibland. Ja, livet kunde ha varit helt underbart om inte Frank plötsligt börjat bete sig konstigt. Att han helt plötsligt börjar använda en helt ny parfym och hans hemlighetsmakeri, får henne att tvivla på deras relation. Även Pommies syster Rosa verkar dölja något och dessutom upptäcker man att det fattas pengar på kaféet. Kan det vara det senaste tillskottet på Äppelgården som är den skyldiga? Även hon beter sig märkligt. Vad pågår i hennes familj egentligen? Och vem är det som lämnar godis papper i snön? Pommie har mitt i allt arbete mycket att fundera över. Vad pågår egentligen? Ska hon få den jul som hon längtar efter och ser fram emot?

Detta är den fjärde och fristående delen i serien om Pommie och jag har även läst de tre föregående delarna i serien. Alla böcker i denna serien är väldigt läsvärda. Den här boken andas äkta julkänsla. Det bjuds både på pepparkaksbak och snö som faller och annat mys som hör julen till. Jag gillar verkligen Jennys sätt att skriva. Hennes miljöbeskrivningar är ljuvliga vilket gör att man gärna vill vara där på plats i hennes historia. Jag kan nästan känna dofterna av det hon bakar till sina bilder och jag kan se framför mig hur de sitter i Äppelgårdens kök tillsammans och samtalar medan de äter beouf bourguignon. Jag gillar att följa med Pommie och alla andra på Äppelgården i deras förberedelser inför julen och arbetet på handelsträdgården. Samtidigt får vi följa Pommes tankar och känslor på ett fint sätt och allt hon har att fundera på. Alla karaktärerna är mysiga och lille Tom och labradoren Bella är favoriter. När jag läst ut det sista kapitlet känner jag att allt ordnade sig fint på slutet. Jag hoppas verkligen att detta inte är sista delen om Pommie och de andra, för jag återvänder mer än gärna till den lilla handelsträdgården på Österlen. Boken får 💜💜💜💜💜/5.

Mitt favoritställe ur boken;

KAPITEL 7, SÖNDAG 3 DECEMBER

Familjemiddag

DE GULA LÖKARNA formade lekfulla öar i den mustiga skyn när Pommie rörde om i gjutjärnsgrytan. Hungrigt sög hon i sig ångorna. Efter en dag med så mycket jobb att hon mest fått i sig kaffe och sött skulle det bli underbart med riktig mat och hon tackade sig själv för den beuf bourguignon hon lagat till tidigare under veckan. Högreven som dragit länge i vinet puffa de upp riktig väldigt och grytan var praktisk att ha till hands när de var så många till bords. Kanske skedde måltiden aningens för sent för att vara idealisk för de minsta, men det hade tagit tid att stänga, och alldeles strax var potatisen klar. 

"Hjälp mina fötter", sa Claudia som satt på kökssoffan med Juliette vid bröstet. " Och du har kanske ont i öronen?" Hennes blick var full av känsla när hon lurade upp ansiktet mot Vojtek som haft hand om barnen hela dagen. 

"Lite." Vojtek kupade handen över ena örat med en min av att vilja skydda det. "Tom pratar snabbt och mycket. "

Marcia hade hållit en kurs för utländska studenter, så hans barnvaktande hade även inkluderat Tom. Vojtek log sitt sneda leende, som kom allt oftare numera. Pommie mindes hur sällsynt det hade varit när de först träffades. Som att fånga en regnbåge. Numera banade det sin väg utan samma ansträngning. 

"Tom rör sig över ett brett spann av ämnen med snabba och oväntade vändningar", sa Pommie medan hon makade på en hyacint för att komma åt att tända ljuset i adventstaken. Hon kunde ana att det inte var helt lätt att hänga med i pojkens många samtalsämnen om man inte hade svenska som modersmål. Han var som en stavhoppare som yviga svingade sig från en kunskapstuva till en annan. 

" I ljusets hastighet... ", inflikade Claudia och skrattade. Rymden var hans favoritämne. 

Pommie lät blicken svepa över sin utökade familj. Där fanns Tom och Lucia som lekte med bilar på golvet, Claudia och Vojtek, och så hennes pappa som var inbegripen i ett samtal vid kökssoffan med Rosa och Maja. Karin satt böjd över sin telefon en bit bort. Familjemiddag på Äppelgården första advent efter stängning hade blivit en tradition. De såg alla rödblossiga ut. Som om de just kommit in i fjällstugan efter en dag i skidbacken trots att det i själva verket rört sig om en dag med en massiv mängd kunder. Kanske också att en gnutta av det röda kom från glöggen som Frank nyss serverat och värmen från öppna spisen. Hon drog lite i din stickade tröja för att fläkta in luft. 

Baksidetext;

Julen nalkas på Äppelgården och för Pommie och Frank är julbestyren intensiva. Ska de lyckas sälja fyratusen amarylis och anordna en julmarknad samtidigt som de ska slutföra en bakbok tillsammans med en tidsoptimistisk fotograf. 

Med nytillskottet Bella, deras dräktiga labrador som troget följer dem i hasorna, och en fyraårig brorson som tillfälligt flyttar in, får livet ännu mera färg, fast på bekostnad av sömnkontot. 

Men Frank beter sig märkligt vilket får Pommie att tvivla på deras relation och även systern Rosa har hemligheter. Dessutom saknas det pengar på kaféet. Även om det inte känns rätt går misstankarna till Vibeke, deras unga nyanställda på kaféet. Varför beter hon sig så underligt och vad pågår egentligen i hennes familj? 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Bokhandeln under körsbärsträden

"Bokhandeln under körsbärsträden" av Takuya Asakura utgiven av HarperCollins förlag. Bokrecension; Boken handlar om en mycket speciell bokhandel som bara vissa utvalda kan besöka. Bokhandeln visar sig dessutom bara när körsbärsträden blommar. Sakura väntar tillsammans med sin kloka katt Kobako, på de själar som behöver extra tröst. Man kan bara komma till denna speciella plats om besökaren och bokhandelns ägare, Sakura läser samma stycke och ur samma speciella bok samtidigt. Då byggs en bro mellan vår värld och deras. Boken som de måste läsa ur samtidigt, är en bok som betyder mycket för gästen under dens liv. Sakura och Kobako hjälper sina gäster att konfrontera det som gör ont, och det som behöver läkas. Vi får träffa några personer som besöker bokhandeln och de reder ut sina minnen, för att på så sätt leda dem mot förståelse och försoning med sitt förflutna. Vi får lära känna Mio, som nyligen förlorat sin mamma, Den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shiho samt Kozue som söker sina rötter. Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och får förnyat hopp. 

Jag kan bara beskriva denna bok som vacker. Både på utsidan, med det fina bokomslaget tillika insidan. Jag har läst en bok av en japansk författare förut och den var verkligen speciell, men väldigt fin. Denna boken tyckte jag ännu bättre om och jag kan verkligen förstå att författaren vunnit priser för sina böcker i Japan. Jag läser gärna mer av författaren och hoppas fler böcker ges ut på svenska. Jag kan varmt rekommera den här ljuvliga bok om man vill läsa något annorlunda. Boken var väldigt lätt att komma in i och var svår att lägga ifrån sig. Jag gillar verkligen hur författaren kombinerar de böcker som betyder något för gästen, till deras historia och till det trauma som behöver läkas. Detta är första gången någon av författarens böcker ges ut på svenska. Jag bara älskade den här boken så mycket och jag njöt av att läsa den. Jag älskade författarens språk och hur han målar upp sina karaktärer och miljöbeskrivningar. Boken passar bra som bokcirkelbok, för det är en bok som väcker tankar och känslor hos mig som läsare. Dessutom är frågorna redan förberedda längst bak i boken. Boken blir en favorit och får en speciell plats på bloggen. Läs den!!! Boken får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Utan att inse det slöt Mio ögonen och suckade djupt. Jag önskar att jag kunde höra hennes röst igen när hon läste den här boken. Jag kan inte föreställa mig hur det måste ha kännts för henne, att ta hand om oss medan hon signade under bördan av en skuld som inte ens var hennes. Hur kunde hon vara så stark efter att ha förlorat sin man på ett sådant sätt? Mio önskade att hon kunnat få svar på sina frågor, om så bara några av dem. Det fanns så mycket hon velat fråga mamman. 

Inte bara det - jag önskar att jag kunnat prata med dig om mitt liv. Uppriktigt sagt finns det mycket jag fortfarande är osäker på och rädd för. Jag vet inte hur länge mitt jobb eller min manga serie kommer att finnas kvar. Jag försöker undvika sociala medier, men att döma av mina vänners reaktioner har jag förstått att många vänt sig mot mig efter "plagiat"- skandalen. Ärligt talat är jag skräckslagen. Till skillnad från Yoshihiro har jag ingen familj, och det finns stunder då det får mig att känna mig ensam och orolig inför framtiden. Jag önskar att jag kunde prata med dig om sådana saker. Det så mycket mer jag vill säga till dig... 

Det var då det hände. Det kändes som om någon ropade hennes namn, och Mio slog upp ögonen. När hon såg sig omkring upptäckte hon att gångstigen låg helt öde. Hon sätt ensam kvar under körsbärsträden, som om hela världen hade övergett henne. Till och med ljuset verkade annorlunda, kanske för att det hunnit bli kväll. Trots att himlen fortfarande var blå kunde hon se att solen stod lågt. 

Baksidetext;

Tillsammans med sin kloka katt Kobako väntar Sakura på själar i behov av tröst och läkning. Deras bokhandel visar sig bara under den flyktiga körsbärsblommningen, och den lugnande doften av nybryggt kaffe hjälper de sina gäster att konfrontera det som gör ont. 

Till bokhandeln kommer mangateknaren Mio, som förlorat sin mamma, den före detta lokföraren Shingo, tvillingsystrarna Kaho och Shingo, samt Kommer, som alla söker efter sina rötter. Alla har de förts dit av en bok som bygger en bro mellan då och nu- en berättelse som leder dem mot förståelse och försoning. 

Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och förnyat hopp. 

Ha en fortsatt trevlig dag! 

Kram Nina

Läs också min recension av "Hur mår

Fröken Fukura" här