Ditt tysta hjärta

"Ditt tysta hjärta" av Katarina Persson utgiven av Ravenheart förlag. Bokrecension; I den här boken lär vi känna Kat, som är en vampyrjägare, samt vampyren Andrew. Kat förlorade sina föräldrar när hon var liten. Föräldrarna var vampyrjägare och blev troligen dödade av vampyrer. Kat har nu själv blivit en vampyrjägare. Kat besitter dessutom en ovanlig egenskap. Hennes hjärtslag är ovanligt tysta, och därför kan vampyrerna inte höra hennes hjärtslag. De flesta behöver komma alldeles nära för att höra henne. Kats mål i livet har varit att utplåna alla vampyrer. Dock ändras allt då hon träffar vampyren Andrew. Under deras första möte ber han henne, att hon ska hålla sig vid liv, för hans skull. Senare träffas de igen, på grund av att vampyrerna vill att vampyrjägarna ska hjälpa dem. De vill nämligen träda fram inför människorna, och därmed göra sin närvaro känd. Vampyrerna behöver därför Kat samt hennes vampyrjägarkollegors hjälp. Vampyrernas ledare vill därför att Kat och Andrew ska umgås, och därmed lära känna varandra. Plötsligt måste de också börja hjälpa varandra. De dras till varandra ju mer de umgås och känslor uppstår. På grund av en av vampyrernas uråldriga profetior, är Kats och Andrews öde sammanlänkade. Men vad innebär det egentligen?

Wow, detta är författarens debutroman, och jag har verkligen njutit av att läsa den. Man sugs direkt in i handlingen och jag varnar för sträckläsning. Boken innehåller dialoger mellan huvudpersonerna, som känns fina och äkta. Jag gillar hur författaren beskriver miljön, och de olika karaktärerna i boken. Boken känns lite som en blandning mellan Buffy tillika Twilight och True blood. Vi har både en vampyrjägare och kärlek mellan en människa och en vampyr och vampyrer som vill göra sin närvaro kända. Jag gillar kemin mellan Kat och Andrew och hur deras förhållande utvecklas. Samtidigt innehåller boken en spännande profetia, och vad den innebär får jag som läsare reda på lite i taget. Ibland känns en bok på några hundra sidor lagom lång, men just denna boken hade gärna fått vara några hundra sidor till. Jag ville gärna lära känna Kat och Andrew ännu bättre. Hoppas verkligen på en fortsättning på denna snyggt förpackade bok, för jag läser gärna mer om Kat och Andrew, eller helt enkelt något annat av författaren. Jag älskar verkligen när det kommer ut nya svenska vampyrböcker. Gör inte ni? Tack Ravenheart förlag för rec ex. Missa inte denna pärla! Denna underbara debutroman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

16 - Andrew och Kat

Kunde hon läsa tankar? Andrew stirrade på Kat som tuggade på pennan. Vad var det bästa med att vara vampyr? Att känna sig - och vara i det närmaste oövervinnlig? Styrkan? Snabbheten? Förmågan att kunna se, lukta, och höra allt, och då menade han allt, på långt avstånd? Förmånen att få uppleva hur mänskligheten och världen utvecklades, om än inte alltid till det bättre?

"Att få sitta här med dig", sa han.

Va? Pennan darrade till.

"Det är fascinerande att se samhället utvecklas. Saker jag inte ens kunde drömma om har blivit verkliga. Om jag inte förvandlats hade jag inte fått vara med om det." Det var ett under att han hittade orden.

"Jag trodde att ni höll er för er själva." Kat lade ner pennan på blocket.

"Vi är inte en del svåra samhället, men vi påverkas trots allt av det. Och vi tar gärna del av de framsteg som passar oss." Andrew suckade sv lättnad inombords. Hon verkade inte ha förstått innebörden i det han sagt. Det var märkligt, hon fick honom att säga saker han inte förstod själv. 

"Som vadå?" Kat fick hejda sig från att luta dig framåt av iver. Andrew lutade underarmarna mot knät. Han dåg så avslappnad ut där han satt och hon tänkte inte längre på att han var en av de andra.

"Elektricitet", sa han. "Rinnande vatten, telefoner, internet. Att kunna kommunicera med övriga världen på nolltid är fantastiskt. På min tid tog det veckor eller månader att meddela sig med någon på andra sidan Atlanten. Dessutom kunde man inte vara säker på att breven kom fram om inte någon av våra egna kurirer transporterade dem."

Vampyrerna hade ett eget postväsende. Kat krafsade ned en anteckning som hon inte var säker på att hon skulle kunna tyda senare.

"Ni skulle kunna jobba som brevbärare allihop", sa hon. "Ingen skulle våga klaga ifall posten var sen."

Andrew skakade på huvudet, men leendet var varmt. 

"Det är ju en jättebra id`e." En åskknall dånade och vägglampor flimrade till. Han reste sig och sträckte ut handen mot Kat som utan att tänka sig för tog den.

"Vart ska vi?" Hon trakten snteckningsblocket mot bröstet medan hon tog dig på fötter.

"Kom."

Baksidetext;

Kat Stevenson har ett enda mål: att utrota alla vampyrer, exakt hur det ska gå till har hon bara inte listat ut än. Men plötsligt befinner hon sig i armarna på en vampyr och hennes dista stund borde vara kommen. Mötet tar en oväntad vändning när han istället avkräver henne löftet att hålla sig vid liv för hans skull.

Kat börjar inse att saker är långt mer komplicerade än hon anat. Hon och vampyren Andrew är sammanlänkade genom en av vampyrernas uråldriga profetior. De tvingas nu att sammarbeta när de kastas in i ett spel som inte följer några regler.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Bokhandeln Cinnamon bun.

"Bokhandeln Cinnamon bun" av Lauri Gilmore utgiven av Harper Love Förlag, Harper Collins förlag. Bokrecension; Detta är del två i serien om Dream Harbor. Vi återvänder till Dream Harbor, och får följa Hazel, som arbetar i stans bokhandel. Hon älskar sitt arbete i bokhandeln och lever helt för sina böcker. Hon har inte haft något varaktigt förhållande, med någon kille, och det gör att hon längtar efter äventyr. En dag upptäcker hon att någon har saboterat en av böckerna i butiken. Någon har gjort ett hundöra i boken, samt strukit under en mening på en sida. En mening som verkar vara riktad till just henne. Snart hittar hon fler saboterade böcker, och det gör henne nyfiken. Vem är det som ger henne dessa ledtrådar? Eftersom hon snart fyller trettio år, och livet känns tråkigt, bestämmer hon sig för att ha lite kul under sommaren. Hon börjar därför följa de olika ledtrådarna. Det gör hon tillsammans med den lite yngre, tillika snygga fiskaren Noah. Han tackar inte nej till ett äventyr. Att han är hemligt förälskad i Hazel, gör det inte heller till något svårt val i att delta. Men ju fler gåtor de följer, ju mer utvecklas känslor mellan dem. Noah har rykte om sig att inte inleda några varaktiga förhållanden, så Hazel är beredd att det ska ta slut mellan dem efter sommaräventyret. Men kan de verkligen släppa varandra när hösten kommer, eller kan deras relation utvecklas till något mer varaktigt? 

Detta är den andra delen i serien om människorna i Dream Harbor, och jag har verkligen längtat efter att få läsa fortsättningen på den. Jag blev inte besviken. Denna serie är verkligen så mysig, som det fina omslaget ger sken av. Jag gillar verkligen invånarna i den idylliska lilla småstaden, Dream Harbor, där vi får följa olika karaktärer i varje del, samtidigt som karaktärer från förra boken dyker upp. Dream Harbor verkar vara ett mysigt ställe där alla känner alla. Jag gillade verkligen att få följa med på Hazel och Noahs äventyr, och se hur deras förhållande utvecklas. Jag gillar tanken på hemliga meddelanden i böcker, och det är spännande att se vad nästa ledtråd är. Jag känner sympati för de båda huvudpersonerna då missförstånd sker mellan dem, samt att de gör allt för att dölja sina verkliga känslor, för den andra parten. Jag gillar också huvudpersonernas kärlek till böcker. Eller Noah läser egentligen endast böcker för att kunna gå in i butiken, för att kunna köpa en ny bok. En helt legetim anledning för att få träffa Hazel, och hon har ingen aning. Lite gulligt är det! Observera att boken innehåller en hel del hetta. Dessutom älskar jag det fina bokomslaget. Boken är väldigt läsvärd, och jag ser redan fram emot att få läsa nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

8

Hazel brukade sky tivolit som pesten och hade alltså inte varit här på flera år. Senast var nog när hon gick på high school. Faktum var att hon var rätt säker på att anledningen till att hon blev kallsvettig av tanken på pariserhjulet var att hon fastnat högt upp tillsammans med Annie mitt i ett åskväder, blivit sittande i nästan en timme och hunnit bli övertygad om att hon skulle dö okysst.

Annie hade erbjudit sig att utföra dådet men det vore helt enkelt inte detsamma som att kyssa Heith Ryan, som Hazel var förskräckligt kär i då, vilket var obesvarat. Så hon hade artigt tackat nejfadt de två flickorna klängde dig fast vid varandra och tjöt av skräck vid varje avlägsen åskknall. 

När brandkåren väl kom till undsättning var hon och Annie genomblöta och vettskrämda. Men den traumatiska upplevelsen var nog inte hela förklaringen till att hon undvek sommartivolit.

Hon gillade det bara inte.

För varmt. För mycket folk. För mycket oväsen, kaos, mygg och...

Hon kom inte på fler anledningar just få gör Noah hade gått fram till ringkastningen och flinade överlägset mot henne som om han hade stora planer på att vinna ett gosedjur åt henne. Men eftersom Hazel var en mogen, vuxen kvinna brydde hon sig inte ett dugg om den saken.

Hon höll hans sockervadd i handen och stoppade in ännu en tott i munnen. Sockret gick rakt ut i blodet och det var naturligtvis därför det hände något konstigt i magen när jon dåg på hur Noah kastade tre gula ringar, en i taget, mot träknapen. Han missade varje gång.

Han gav tonåringen dom jobbade i ståndet ytterligare några biljetter. "Det där var bara uppvärmningen."

"Hmm. Ja, det är viktigt att värma upp."

Noah log brett mot henne och riktade tillbaka uppmärksamheten mot knapen. Han missade igen. Tre gånger i rad. Han jämrade sig. 

"Jane varnade mig och sa att det här var svårt."

Hazel skrattade.

"Hon sa att jag skulle göra mitt bästa."

"Bra livsregel."

Baksidetext;

Hazel tillbringar helst all sin tid i Dream Harbors mysiga bokhandel. En dag upptäcker hon ett hemligt meddelande i en av böckerna, och det verkar märkligt nog vara riktad till henne. När fler meddelanden dyker upp blir hon nyfiken. 

Fiskaren Noah tackar aldrig nej till lite äventyr. Så när stans sötaste tjej ber om hjälp att luska i mystiska ledtrådar ställer han upp utan att tveka. 

Allteftersom de försöker lösa gåtan uppstår oväntade känslor. Hazel kunde inte drömma om att en skattjakt skulle innehålla romantik - men med Noah kan uppenbarligen vad som helst hända. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Kafé Pumkin 

spice" här

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

"Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker" av Julia Wrang, utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Vi får följa Penny som blir dumpad av sin otrogne pojkvän. Dessutom blir hon tvångssjukskriven då hon bränt ut sig själv, genom att jobba alldeles för hårt. Hon kan inte stanna kvar i lägenheten som hennes sambo äger, utan tvingas åka ner till Stjärnåker, och till det hus som hon ärvt av hennes mormor. Men då huset behöver renoveras - en renovering hon egentligen inte har råd med - behöver hon byta gentjänster med stadens bagaren tillika elektriker, Bastian. Det gör hon genom att hjälpa honom med en ny hemsida till bageriet, för att öka bageriets försäljning i gengäld. Genom att renovera sitt hus, samt att köpa nya möbler på loppis, lär hon känna nya bekantskaper i den sömniga lilla småstaden. Hon deltar dessutom också i den lilla snällhjälpsgruppen som finns i Stjärnåker på söndagar. Sakta får hon energin tillbaka. Utan att veta hur det har gått till, tvingas Penny brottas med de känslor hon börjar få -men inte vill ha, för den snygga Bastian, och det gör att hon tappar fokus från sin inre läkning. Så bestämmer man ifrån kommunen, att societetshuset, som behöver restaureras, ska rivas och att man ska bygga ett hotell med spa, i stället. Det kan varken Penny eller medlemmarna snällhjälpsgruppen tolerera, så nu tvingas man att samarbeta, med den konkurrerande pensionärsgruppen, för att byggnaden ska finnas kvar. Kanske kan en skördefest vara lösningen?

I denna fint förpackade bok, dyker vi ner i psykiskohälsa, som kan bero på många olika saker. Vi möter några av de människor som bor i den lilla småstaden Stjärnåker, och som mår dåligt på grund av deras olika livssituationer. T ex så lär vi känna ett av de barn, som inte orkar gå till den traditionella skolan, och har blivit en hemmasittare. Huvudpersonen, den utbrändra Penny, som driver sig för hårt på arbetet, för att bevisa för sig själv, och för andra att hon är duktig. Trots att hon nått sina mål, känner hon sig så tom, att hon fortsätter att jaga vidare efter nya mål, utan att ta tag i det verkliga problemet. Vi lär känna Bastian, vars sambo var otrogen med hans bästa kompis. Är han äntligen redo att hitta kärleken på nytt? Ahmed som mår dåligt för att han är arbetslös. Bastians pappa Bengt, mår dåligt över att hans fru, har gått bort. Ja, i den här boken möter vi flera karaktärer som har olika anledningar till psykisk ohälsa. Författaren beskriver alla de känslor man kan ha kring psykisk ohälsa på ett fint sätt, samtidigt som de är inbakade i historien om Penny och de andra karaktärerna i berättelsen. Det är också en varm och fin berättelse, om att man ändå kan starta om på nytt, med nya vänner, en meningsfull tillvaro, och genom att sammarbeta tillsammans med andra. Man måste bara komma på vad som gör livet värt att leva för en själv. Ett stort plus är de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna, samt att boken bjuder läsaren på en hel del humor, mitt i allvaret. Jag tänker att eftersom psykisk ohälsa ökar allt mer, kanske fler borde starta en snällhjälpsgrupp? Det kanske är en bra sak att starta snällhjälpsgrupper, runt om i landet, där man helt enkelt kan träffas på en fika och prata? Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

7.

HON kunde inte sluta tänka på Ahmed och de övriga personerna i gruppen. Hon tänkte på det när hon vaknade, när hon strosade i bägge till matbutiken för att köpa en smörgås av den surmulna Catta, som följde henne med blicken när hon klev in men som fortfarande inte hälsade när hon kom fram till kassan.

Hon tänkte på det under eftermiddagen när hon slog sig ned en stund på trappan med en kopp te och ett par skorpor och reflekterade över att det nästan kändes som att solens strålar värmde lite i ansiktet, och hon tänkte på det lite när hon lite senare planterade om pelargonen som Bengt gett henne ett par dar tidigare. Trots att det ännu fanns varken gardiner eller matbord i köket bidrog den röda blomman till rn plötsligt nyans av hemtrevnad där den i sin ensamma prakt stod på fönsterbrädan.

Hon kunde fortfarande inte sätta fingret på vad det var, eller vad gruppen egentligen hade för reellt existensberättigande, men gårdagens träff hade väckt något till liv inom henne. 

De andra var bekanta sedan tidigare, Stjärnåker var en liten stad, och hon hade genast kännt sig som rn utböling igen efter att de lyckats mota ur pensionärsföreningen i hallen, stängt dörren och återgått till att prata om dina "veckomål" som de kallade dem. Den mycket brokiga skaran hade ändå en gemenskap, som hon där och då kom på dig själv med att längta efter att få tillhöra.

Ahmed hade satt upp som veckomål att han skulle ge sig ut på promenad varje morgon direkt när han vaknade, för att försöka hålla sina hjärnspöken och rastlöshet i schack. Mona skulle boka den där tiden till tandläkaren, och Bengt hade bestämt sig för att börja titta efter en semesterresa. 

"Sarah och jag åkte alltid till Alcudia, varje år i trettio år har vi varit där. Mest för att det var praktiskt, det hår direktflyg dit från flygplatsen i närheten och det har varit trevligt och tryggt att veta vad man får när man åker på semester. Men det är inte samma sak utan henne. Plus att jag kanske innerst inne haft en hemlig längtan efter att upptäcka andra delar av världen."

"Vart skulle du vilja resa då?" hade Mona undrat.

Bengt hade skruvar på sig i stolen. 

"Tja, Paris till exempel. Jag har aldrig varit där, eller i någon annan storstad för den delen. Jag har knappt besökt Stockholm", hade han sagt och tittat blygt åt Pennys håll.

Penny hade valt ut som veckomål att svara nästa gång läkaren från företagshälsan ringde. Läkaren hade hört av sig och lämnat ett långt röstmeddelande. Beroende på Pennys mående fick de se om sjukskrivningen skulle förlängas ytterligare, och de behövde nu ha ett digitalt möte. 

Det hade kännts som ett snällt löfte till sig själv, att testa att våga ta emot hjälp när den erbjöds. Trots att det hela fortfarande kändes läskigt.

Baksidetext;

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sinmormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är ocksådrn gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter. 

Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i de nystartade snällhjälpgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar- vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo. 

När den nergångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Hälsningar från en piazza i Neapel

"Hälsningar från en piazza i Neapel" av Jo Thomas utgiven av Polaris bokförlag. Bokrecension; Lucia har lämnat sin man, Giacomo, kvar i Italien. Hon har ännu inte lämnat in en skilsmässo ansökan, men det börjar bli dags. Nu jobbar Lucia på en juristbyrå i Wales, och förväntar sig en befordran, eftersom hon lagt all tid på sitt arbete. Nu åker hon till sin mormor och morfar i Italien, för en välbehövd semester och väntar på besked från sin chef. I familjen finns det en pizzeria som morfar styr över, men nu är han redo att lämna över den till nästa generation, och pensionera sig. Dock är Lucias pappa avliden, och Lucias bror är inte intresserad av att baka pizzor. Men om morfar säljer pizzerian, vart ska familjen samlas då? När Lucia dessvärre inte blir befordrad, funderar hon på om hon ska ta över rörelsen. Tyvärr är traditionerna sådanna, att kvinnor inte jobbar som pizzabagare i Italien, trots att de ofta brinner för att laga mat. Istället erbjuder morfar platsen till Lucias ex. När Lucia ändå vill försöka baka pizzor utlyser morfar en tävling mellan de två och deras respektive team, om vem som säljer flest pizzor. Lucia bakar de lite mer traditionella och Giacomo bakar de lite mer nytänkande. Vem utav dem kommer att vinna tävlingen? Lucias team bestående av endast kvinnor, eller Giacomos manliga team?

Detta är andra boken jag läser av författaren. Jag gillar persongalleri och miljöbeskrivningar, och hur de olika kvinnorna i teamet, stöttar varandra och kärleken mellan morföräldrarna och Lucia. Jag blir dock hungrig, när jag läser den här boken. Maten har en väldigt stor del i handlingen. Jag blir sugen på att resa till Neapel och sitta på en piazza och dricka vin och äta en riktigt god pizza. Allt är så fint beskrivet, att jag nästan kan känna doften och smaken av maten de lagar i pizzerian, samt hemma hos Lucias mormor. Det är modigt av kvinnan i boken, att gå emot patriarkatet och själv laga pizzor i morfaderns pizzeria. Kvinnor lagar ju för det mesta all maten annars. Dessutom måste Lucia och Giacomo reda ut sina äktenskaps problem, och vad som gick fel mellan dem, samt ordna med en skilsmässo ansökan. Jag älskar det fina solvarma omslaget, och innehållet var precis lika mysigt som omslaget lovade. Att Jo Thomas är mångas favoritförfattare, kan jag mycket väl förstå. Jag läser gärna mer av henne. Recept finns i slutet av boken på b la en tomatsås, som jag gärna provar vid tillfälle. Denna varma och ljuvliga feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5. Den blir också en bokfavorit hos mig.

Mitt favoritställe ur boken;

15

"Sätt dig, sätt dig", säger nonna och schasar mig ner för trappan och mot köksbordet med en handduk, hemmets trygga, varma plats, en plats gör nåde gråt och glädje. "Här". Hon ställer fram kaffe, bröd och sylt. Och ett fat parmaskinka och en knallorange melon- den parfymerade doften lindar sig runt mig. Medan jag snyftar och snörvlar häller hon upp grappa och kräver att jag dricker upp, trots att det fortfarande är förmiddag. Konstigt nog hjälper det. 

"Vem är jag, nonna? Jag menar vad gör jag här?" hulkar jag och känner mig återigen som en snorig tonåring. Eller som det där vraket som var jag i tjugoårsåldern, när jag fattade att Giacomos och mitt äktenskap var över. Ju mer jag försökte få det att fungera, desto mer avskärmad han sig. Jag försökte passa in men tappade bort mig själv. Jag hade ingen annan uppgift än att producera barnbarn åt hans föräldrar och det tänkte jag absolut inte göra förrän jag kom på vad jag ville göra i livet. Det gick inte att arbeta som jurist här. Allt jag sysslade med var att städa, räkna vinglas och leta möbler till vårt hem. Men det kändes aldrig som vårt. Allt handlade om Giacomos familj och jag var bara någon dorts inneboende. 

I skolan trodde jag alltid att juridik var min grej. Jag var ganska smart och lärarna vägledde mig i den riktningen. Mamma, mormor och morfar blev överförtjusta när det kom på tal under ett utvecklingssamtal. Mamma tyckte att det skulle passa mig eftersom jag avskydde orättvisor - som när min bror blev retad på skolgården för att han "inte var walesare" och blev befalld att "snacka italiano!" Ibland låtsades mobbarna inte förstå honom när han talade, bara på grund av hans efternamn. Det kunde jag inte tåla. Upprörd, konfronterade jag hans klassföreståndare och höll senare ett tal på samlingen om italienska emigranter historia i Wales och hur stolta vi borde vara för vårt arv, oavsett varifrån vi kommer. Det gav mig några plus i kanten, en plats i diskussionsgruppen och övertyga lärarna om att jag borde satsa på juridik. Vem var det dom valde egentligen? Jag hade pratat om det jag tyckte var viktigt, det jag brann för. Om att se positivt på sin härkomst, våra olika ursprung, aldrig om juridik!

Baksidetext;

Lucia har arbetat hårt för att avancera som jurist, hela tiden med sikte inställt på den befordran som nu är närmare än någonsin. Livet i Wales kretsar kring att nå nästa nivå i karriären men när hon äntligen passar på att en välförtjänt semester hos sina farföräldrar i Italien känner hon sig genast som hemma. 

Till hennes stora bestörtning visar det sig dock att farfadern planerar att dra sig tillbaka från familjerestaurangen. Lucia kan inte förlika sig med tanken på att restaurangen som betytt så mycket för hennes släkt plötsligt ska vara i någon annans ägo men tiderna har förändras. När så ett dåligt besked hemifrån vänder upp och ner på allt tvingas Lucia omvärdera sin tillvaro - är det här hennes chans att följa sina egna drömmar och föra vidare familjetraditionen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs gärna min recension av "Julhälsningar 

från ett slott i Normandie" här

Sagan om Evaine

"Sagan om Evaine" av Ragnhild Nilsson Skrivare, utgiven av Ekström och Garay. Bokrecension; Detta är den andra delen i serien Sagan om Cærnham. När Evaine blott är sju år gammal, tvingas hon fly tillsammans med sin bror, då hennes hem blir anfallet av fiender. Hennes bror förs med män någon annan stans, och de ses inte fler gånger. Evaine blir själv förd till ett kloster. Hon är nu föräldralös. I klostret lever hon i skymundan under taget namn, som en av nunnorna under många år. Hon lär sig allt en kvinna bör kunna, medan hon längtar efter något annat. Det ända hon ser fram emot är ridlektionerna. En dag blir hon hämtad av sin farbror och faster. Vad hennes bror finns vet man inte, och han befaras vara död. Föräldrarnas borg är nu återuppbyggd. Hon ska leva där med sin farbror och faster tills hon hittar ett lämpligt parti. Undertiden utbildar hennes faster henne i allt hon bör kunna som slottsfru. Ett erbjudande om giftermål kommer inom kort, och i tron om att hon nu ska leva ett liv i bekvämlighet och rikedom, tackar hon ivrigt ja. Men när hon nu är förlovad och ska gifta sig blir det inte som hon tänkt sig. Hennes framtida make tycks heller inte vara den hon i sin fantasivärld fabulerat fram, utan verkar tycka att kvinnor inte ska ha någon talan. Dessutom ger hon sitt hjärta till någon annan under resan till sin make. Kommer Evaine någonsin få ett liv hon drömmer om, och ett hem hon kan kalla sitt?

Jag gillar att författaren beskriver livet i Cærnham så detaljrikt, att man känner att man är på platsen. Jag gillar livet i Cærnham, och skulle kunna tänka mig att bo där, även om livet är hårt i bland. Cærnham är en fiktiv medeltida plats. I serien får vi följa olika kvinnor som försöker leva ett värdigt liv, i en tid och på en plats där patriarkatet styr. Kvinnorna ska synas och höras så lite som möjligt. Istället ska de ägna sig åt att sköta sitt hem och vårda sjuka, brodera och skaffa barn.  Miljöbeskrivningarna tillika persongalleriet är bra beskrivna och boken känns välskriven. Jag gillar Evaine, även om hon är lite naiv ibland, men jag antar att några år i ett kloster, gör att man inte lär sig så mycket av hur livet utanför ett kloster egentligen fungerar. Det förklarar i stort sätt att Evaine inte har en aning om vad som händer mellan män och kvinnor. Tyvärr vill ingen av de kvinnorna som hon frågar riktigt prata om sådanna saker heller. Om hon vetat kanske hon inte varit så ivrigt att tacka ja till giftermål, utan att riktigt tänka sig för, speciellt med en så mycket äldre man. Denna serie blir bara bättre och bättre, och jag längtar redan till nästa del i serien. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Evaine återser sitt hem

Evaine vaknade hastigt när hon hörde larm och oväsen på den yttre klostergården. Hundarna i hundgården skällde våldsamt, hovar klappade mot stenläggningen, hästarna gnäggade och sträva mansröster ropade högljutt därute när ryttarna ledde sina riddjur till vattenhon. Evaine ansträngde sig för att försöka uppfatta vad som var på gång där hon stod och kikade ut genom sin fönsterglugg. Hon fylldes av likadelar spänning och oro.

Det knackade på hennes dörr och Evaine hoppade hastigt ned från sängen där hon stått och sträckt sig på tå för att kunna se ut. När dörren öppnades stod Evaine stilla mitt på golvet och försökte se sedersam ut. 

-Käre Edda, sade syster Winifred abbedissan vill att du kommer till hennes skrivrum nu genast. 

Förundrad drog Evaine på sig sina kläder och sprang mot abbedissans skrivkammare tills syster Winifred kallade på henne och med sträng röst påminde om att lugn och stillsam gång tillämpades i klostret. Evaine saktade sina steg något även om syster Winifred fortfarande tyckte att hon gick för snabbt och fortsatte att banna henne. 

Väl framme vid moder Ingefrids dörr stannade Evaine i alla fall, slutade till kjolen och tog ett par djupa andetag för att lugna sig. Sin iver och de blossande kinderna kunde hon inte göra mycket åt men hon väntade artigt tills hennes följeslagare hunnit ifatt henne. Syster Winifred knackade på dörren, öppnade den åt Evaine och gav henne tecken att stiga in. Evaine hade sinnesnärvaro nog att niga till hälsning och under tystnad invänta abbedissans ord. Hon anade att hennes kallelse hörde samman med ryttarskaran men på vilket sätt vågade hon inte gissa. Hon behövde emellertid inte sväva i ovisshet särskilt länge.

-Sätt dig ner, kära barn, sade Ingefrid. Jag har något viktigt att säga dig.

Evaine granskade nunnans ansiktsdrag. Hon såg inte alls nedstämd ut, så det kunde inte handla om något sorgligt. 

-Vad är det? Varför är alla de där ryttarna här? 

-Din tid här hos oss är över nu, Evaine. Besökarna som har anlänt hit idag har kommit för att hämta dig. De önskar resa vidare så snart du är redo, mitt barn. Jag har lovat dem att du inte ska dröja länge. 

-Ni kallade mig Evaine! utbrast flickan med ett strålande leende. Jag hade nästan glömt mitt rätta namn. Vad ska jag göra nu?

-Syster Winifred har gått för att hämta en liten resekista. Hon hjälper dig att packa dina få tillhörigheter. Sedan möts vi i kapitelsalen där du får ta avsked av alla oss nunnor. Här finns också något som jag har tagit hand om åt dig. 

Evaine visste vad det var innan Ingefrid hunnit plocka fram den lilla boken som inte var någon riktig bok. Hon sträckte sig ivrigt efter guldkedjan och ville sätta den på sig men fann att den inte längre räckte runt hennes hals.

Baksidetext;

Evaine är bara sju år när hon tvingas lämna sitt hem och sina föräldrar. Hon hålls därefter dold i ett klosterunder flera år. Evsine finner klosterlivet torftigt och händelselöst och drömmer om ett liv i rikedom och bekvämlighet. 

När Evaine får möjlighet att lämna klostret fylls hon av förväntningar inför framtiden. Ett oväntat frieri både lockar och skrämmer henne. Giftermålet skulle göra henne till en sv rikets mest uppsatta kvinnor men hennes trolovade sägs vara en äldre krigare som andser att kvinnor inte bör föra någon talan. Vad kommer äktenskapet med den mäktige borgherren att innebära?

Vägen till bröllopet fylls av motgångar. Evaine börjar tvivla på att hon ska uppnå det hon drömmer om. När hon till sist möter sin blivande make grusade hennes förhoppningar. Ska Evaine någonsin få ett hem som hon kan kalla sitt?

Läs gärna min recension av "Sagan om Seiri" 

här

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Krimfluencers

"Krimfluencers" av Mariah Eriksson utgiven av Harper Collins förlag. Bokrecension; Vi får följa den kvinnliga polisinspektören Veronica. Hon och hennes kollegor kallas till en bensinstation, där fyra personer blivit nerskjutna. Bland annat har en känd rappare blivit skjuten. Nu är man inom polisen rädd att våldet ska eskalera, så de höjer närvaron i området. Samtidigt får vi följa femtonårige Jamal, som har blivit rånad på en väska som han skulle leverera. Från att utföra lite småsaker, har nu snaran dragits åt. Nu har han nämligen en skuld att betala av. Själv drömmer han om att bli en berömd hipphoppare, precis som Isak. Efter ett mord på en tonåring, är polisen orolig att Jamal är nästa offer. Poliserna försöker få honom att hoppa av, men han är inte intresserad av det. Vi får också följa Rebecca som precis har öppnat en skönhetssalong i Vårbergs centrum. Hennes pojkvän rapparen Isak, har lovat att han har slutat med all kriminell verksamhet. Men har han verkligen det? Isaks beteende den sista tiden får henne att undra. Dessutom försöker hennes väninna få henne att lämna honom. Konflikten mellan de kriminella gängen i södra Stockholm eskalerar allt snabbare.

Detta är författarens debutroman, och författaren arbetar också som polis i de områden hon skriver om. Detta är en riktigt bra debutroman! Boken skildrar ett aktuellt problem i vårt samhälle, nämligen Krimfluencers - En person som glorifierar och normaliserar livet som kriminell via sociala medier, för att locka in unga personer i kriminallitet. De visar upp en värld i lyxliv, status samt makt. Jag tycker att boken är välskriven, och både språkbruket som de kriminella använder, samt hur polisen arbetar känns autentiskt. I den här boken får vi en inblick i hur det kan gå till när de kriminella gängen rekryterar sina prospekt, och hur den kriminella världen fungerar i stort. Jag hoppas verkligen att författaren ger ut fler böcker inom genren. Denna bok hoppas jag blir film framöver för  den hade blivit så bra! Jag kan verkligen rekommendera denna boken till dig som gillar en riktigt bra tillika spännande kriminalroman. Även till dig som jobbar med ungdomar på olika sätt. Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

"Vi har stoppat en bil i Bredäng och i den satt din son Jamal tillsammans med två äldre kriminella personer. Förstår du?" 

Aina talar långsamt och tydligt, som om det hjälper. Jamal kämpar för att inte vräka ur sig något spydigt, scenen framför honom är patetisk. Han suckar högljutt och himlar med ögonen åt parodin. Polisen står precis innanför ytterdörren framför Jamal och hans mamma. Hon måste ha legat och sovit eftersom hon bär sin urtvättade lila morgonrock och har tagit bort mascaran. Håret är täckt med en blå handduk, virad runt huvudet som en turban. 

"Jamal kört bil? frågar Aya.

"Nej, nej. Han har suttit i baksätet på en bil. Han som körde bilen är farlig och grovt kriminell".

Jamal fnyser, aina har som vanligt ingen aning och hans mamma ser ut som ett stort frågetecken. Han står snett bakom henne, lutad mot väggen med armarna i kors. Det har vibrerat i fickan flertalet gånger sedan hsn klev in i polisbilen och han måste motstå impulsen att föra ner handen och svara. Säkert är det Isak som undrar vad han är. 

"Farlig, vem? Min son?"

"Nej, han har suttit i samma bil som två farliga personer", säger aina. "Vi stoppade bilen och hittade Jamal i baksätet. Han har inte gjort något och han är inte misstänkt gör brott. Polisen har en skyldighet att lämna över minderåriga till deras vårdnadshavare om vi anser att de befinner sig i en ogynsam miljö. Förstår du?"

Hans mamma betraktar aina med en stor rynka pannan. 

"Jag förstår inte. Snälla, arabiska?"

Mobilen i Jamals ficka fortsätter att ringa aggressivt. Aina måste gå snart, han har inte tid med det här. Om han förlorar den här chansen med Isak kommer han aldrig förlåta grisarna. 

"Hon fattar inte svenska alltså", förtydligar Jamal. 

"Jag skase om vi kan få tag i någon polis som pratar arabiska, annars måste vi ringa tolk", säger en av poliserna och går ut i trapphuset. 

Kvar står den andra och försöker fördriva tiden genom att småprata, något Jamal ignorerar. Han orkar inte ens försöka vara trevlig. Det är inte första gången han träffar poliserna som kört hem honom. De brukar vara schyssta, bortsett från när han bråkar och tjafsar emot. Någon gång har de sprejat honom med pepparsprej och satt på handfängsel. Men oftast kör de hem honom eller ber någon annan polis att göra det.

Baksidetext;

Polisinspektör Victoria Syndstedt beordras  till en bensinstation i södra Stockholm där fyra personer skjutits till döds. Bland de avlidna finns en av Sveriges framgångsrikaste rappare. Några dagar senare avrättas en tonåring i en skog, ett mord som skapar stora rubriker och sätter press på Victoria och hennes kollegor. 

Femtonårige Jamal Haddad är hos socialtjänsten för att prata om ett rån han utsatts för. Polisen är orolig och befarar att Jamal kommer att bli nästa offer i våldspiralen. Jamal däremot är mest fokuserad på hur han ska bli nästa stjärnskott inom hipphopp. 

Samtidigt öppnar Rebecca Ghazali en skönhetssalong i Vårberg centrum. Med sociala medier och sin pojkvän, rapparen Isak Abbas, till hjälp siktar Rebecca mot både kändisskap och rikedom.

Oväntat korsas dessa tre personers vägar i den konflikt som blossat upp bland de kriminella gängen i södra Stockholm. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kampen om Tusenvärld del 1 - Dunkelstjärnan

"Tusenvärld del 1 - Dunkelstjärnan" av Joseph A. David utgiven av Stevali förlag. Illustrationer av Yulia Ryabtseva. För barn 9-12 år. Bokrecension; Vi får följa tolvåriga Julia, hennes lillebror Edvin och flyktingpojken Kasir, samt den alkoholiserade och mystiska gubben, som man kallar för Trubaduren, på ett riktigt spännande äventyr i en annorlunda värld. När Julia träffar flyktingpojken Kasir för första gången, märker hon att det är något annorlunda med honom. Men varför hon känner så vet hon inte, förrän en helt vanlig dag i April, då hon upptäcker varför. Hon råkar se att han ritar teckningar, vars rök tycks blir levande. En kväll blir Julia och hennes lillebror jagade av fruktansvärda levande skuggor- skuggor som kallas fördunklare. Kasir och Trubaduren tar med dem genom en magisk portal, till Kasirs hemland. I denna världen skapas allt det vackra av människor med olika förmågor. Det är också en värld som håller på att förstöras av de fruktansvärda skuggorna. I denna nya världen måste de inte bara lära sig ett nytt språk, de måste också lära sig använda de gåvor som de ärvt efter deras pappa, och som de tills nu- inte visste om att de hade. Deras pappa har dessutom kopplingar till  Kasirs värld, och de får veta mer om honom. Det visar sig också att de måste använda sina nya förmågor för att rädda den. Kommer de att lyckas?

Detta är första boken jag läser av författaren, men det blir inte den sista, för jag läser gärna mer av honom. Jag vill definitivt läsa vidare om hur det går för Julia, Edvin och alla de andra karaktärerna i serien om Tusenvärld. Denna fantasy pärla för barn är otroligt spännande, och jag gillar hur författaren har byggt upp sin fantasivärld. Tanken på att man skapar allt det vackra man ser runt sig, gillar nog alla kreativa människor. Tänk att skapa sin hemmiljö själv. Jag tycker även om alla spännande karaktärer, men speciellt huvudpersonen Julia. Julia får dessutom känna på, hur det kan vara att inte förstå språket, eller den nya kulturen. Det gör att hon känner sig ensam och utanför. Det är inte roligt att bli skrattad åt, för att man inte kan göra sig förstådd.  Men hennes lillebror Edvin och Kasir hjälper henne. Författaren beskriver hennes tankar och känslor på ett fint sätt. Jag hade älskat att läsa denna bok som barn, då jag verkligen gillade att läsa allt med magi och spännande äventyr. Om du/ert barn gillar spännande och fantasifulla äventyr, får ni inte missa denna spännande fantasyserie. Denna pärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

8

"Är han farlig?" frågade Edvin ängsligt och stirrade på den vita riddaren. 

"Vänta bara", sa Trubaduren. "Det här kommer att ordna sig". 

Riddaren tvärstannade obehagligt nära dem, med sin skimrande vita lans riktad mot den store mannens bröst. Där stod han stilla som en staty. Eller så blev han en staty, för Julia tyckte verkligen att han, hans häst och hans farliga lans såg ut som ett enda stycke glänsande vit marmor.

Trubaduren visslade och jollrade på Kasirs språk. Han böjde huvudet när han talade, och ävenom Julia inte kunde förstå orden tyckte hon att han lät rädd och vädjande.

När Trubaduren hade visslat och jollrat färdigt svarade statyriddaren på samma obegripliga språk. Medan han talade rörde han dig igen och pekade på barnen med dpetsen på sin lans, ett i taget. Den långa lansen såg verkligen sylvass ut. Julia backade undan ett steg när dess farliga udd riktades mot henne, några centimeter från hennes bröst. 

"Vad säger han?" viskade hon.

Trubaduren svarade inte, utan började vissla och jollra med förnyad iver.

"Julia", sa Edvin ängsligt. "Kommer han att döda oss?"

Julia klappade sin bror tröstande på armen. När hon gjorde det svängde riddaren plötsligt med lansen så att dess sylvassa udd hamnade mellan henne och Edvin. De ryggade tillbaka och pep till båda två. 

"Röra er inte", väste Trubaduren och fortsatte sedan att pladdra på. 

Julia önskade att hon åtminstone kunde se riddarens ansiktsuttryck. Om han hade något ansikte bakom marmorvisiret. 

"Kasir?" sade hon tyst och försökte röra munnen så lite hon kunde. 

"Han inte tro", svarade flyktingpojken medan Trubaduren fortsatte att prata. Den store mannen ställde sig tillslut på knä i gräset och jollrade med upplyfta händer. 

Baksidetext;

Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor. Tillsammans med Julias lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas Trubaduren blir de tvugna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland.

Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, enny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld. Kanske har de makten att rädda den. 

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina