Det yttersta mörkret

"Det yttersta mörkret" av Christoffer Holst utgiven av Lovereads förlag. Omslag Emma Graves. Bokrecension; Vi får återigen knyta kontakt med Cilla Storm. Cilla är en kriminalreporter som letar upp olika historiska kriminalfall, som hon skriver om och delar med sig av i podden Blodspår. Denna gången har hon svårt att hitta inspiration. Deadline börjar närma sig med stormsteg. Men så snubblar hon på ett nytt dödsfall på Bullholmen. Det visar sig att dödsfallet hänger ihop med ett olöst dubbelmord på 1960-talet. Det var hushållerskan Monica, samt herr Gyllenström, som blivit bragda om livet på ett synnerligenbrutalt vis. Mordet gick aldrig att lösa. Samtidigt letar Cilla och hennes pojkvänn Adam efter ett gemensamt torp, trots att Cilla är tveksam till att lämna sin kolonistuga på Bullholmen. Cilla börjar undersöka de båda fallen, samtidigt som hon funderar på om denna sommaren blir den sista på Bullholmen. Dock sätter Cillas sökande efter sanningen henne i allt större fara. Vi får också tillbaka blickar till år 1965 då unga Monica beger sig till Stockholm för att arbeta som hushållerska hos den rika familjen Gyllenström. Mitt i sommaridyllen på Bullholmen uppenbarar sig en allt mörkare sanning.

Vill ni läsa en riktigt spännande mysdeckare i sommar som innefattar olösta mord, skärgårdsidyll samt en skvätt Chardonnay? Då får ni inte missa denna pärla till mysdeckare. Detta är den femte delen i serien om Cilla Storm, men jag har dessvärre bara läst en av delarna förut. Böckerna kan dock läsas fristående. Jag gillar när ett nutida mord, kan ledas tillbaka till olösta mord i dåtiden. Författaren lyckas kombinera dåtid och nutid på ett bra sätt. Boken är välskriven och historien känns trovärdig. När jag väl börjar läsa kan jag knappt sluta. Boken är alltför spännande, så jag varnar för sträckläsning. Jag kunde i alla fall inte släppa boken ifrån mig. Miljö - och persongalleriet är bra gestaltade och känns äkta. Vi får följa en person i det förflutna som visar sig ha en riktigt mörk personlighet. Det blev en riktigt spännande upplösning som man inte kunde förutse från början. Boken innehåller verkligen alla ingredienser för en riktigt bra mysdeckare. Jag läser gärna mer av författaren. Denna fint förpackade mysdeckare får 🩷🩷🩷🩷🩷/5.

Mitt favoritställe ur boken;

6

​Cilla

​Jag sippar på ett italienskt chardonnay som jag hittade på tillfälliga hyllan på Systembolaget innan jag åkte ut till Bullholmen. Sedan jag började hänga hos Adam i Vasastan har besöken på diverse vinbarer med honom i kvarteret blivit allt fler. Och jag har faktiskt blivit modigare i mina dryckesval. Förra hösten snöade jag in på spanska rödviner, alldeles utmärkta till den årstidens grytor och långkok. Och nu på sommaren tycker jag det kan vara riktigt trevligt med ett glas rosé.

​Fast jag har ännu inte upptäckt ett vin som gör mer för mig än en smörig chardonnay, hur otrendigt det än må vara. Men jag varierar mig faktiskt – jag dricker amerikansk chardonnay, sydafrikansk chardonnay, fransk chardonnay, italiensk chardonnay. Så länge den är fatlagrad är jag nöjd. Om Fijiöarna börjat producera chardonnay hade jag gärna provat den också.

​Jag tar en till klunk och låter det kalla vinet skölja runt i munnen. Syran finns där men även den runda smörigheten. Ja, tänk, till och med i Italien odlar de chardonnay. Även om Zacke skulle hävda att det är idiotiskt att välja chardonnay från just det landet. Det är som att åka till Ikea för att köpa en katt, tror jag bestämt att han sa. Men så är han ju sommelier också och ganska så old school.

​Jag borde bjuda ut dem båda hit. Om de kan slita sig från sitt älskade torp några sommardagar. Även om det är Separett och kallvatten som gäller här har jag något som Sörmland inte har – ett hav runt knuten.

​Jag halvligger i min baden-baden och har dragit en blå fleecefilt över kroppen. Klockan är strax över elva på kvällen och koloniområdet på Bullholmen ligger tyst och öde. Ljust är det fortfarande, så som det bara är i juni i det här landet, men Rosie sover av snarkningarna att döma tungt i huset bredvid. Det gör nog de flesta här. Jag är trots allt den yngsta kolonisten, så vitt jag vet.

​Själv sitter jag med laptoppen och researchar. Ännu har jag inte skrivit ett enda ord på det nya avsnittet, men jag har åtminstone hittat mitt ämne. Tack vare Rosie. Ett historiskt, svenskt mord. Ett jag faktiskt inte hade någon koll på alls.

​De gyllenströmska morden.

​Tänk att jag aldrig stött på detta mysterium tidigare! Nu har jag skapat en mapp och börjat samla in all information jag kan hitta på nätet. Nästa vecka ska jag hämta ut en bok om morden på Stadsbiblioteket i stan.

Baksidetext;

HUSDRÖMMAR, CHARDONNAY OCH MÖRKA MYSTERIER

Sommaren närmar sig och kriminalreportern Cilla Storm har fullt upp med att hitta ett historiskt mysterium till podden Blodspår samtidigt som hon och pojkvännen Adam tittar på torp i Sörmland. Men kommer Cilla kunna lämna kolonistugan på den älskade skärgårdsön Bullholmen?

Året är 1965 när den unga Monica anländer till Stockholm för att jobba som hushållerska hos den rika familjen Gyllenström. Storstadslivet är allt hon någonsin drömt om, men något står inte rätt till i den tjusiga våningen på Strandvägen.

När ett dödsfall på Bullholmen visar sig hänga samman med de olösta gyllenströmska morden, börjar Cilla nysta i fallet från 60-talet och fråga sig hur glömt och begravt det förflutna egentligen är. Och om det här kommer bli sista sommaren på Bullholmen?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Läs recensionen av "Kalla vita vinternätter" här