Författarintervju med Sylvia Lid`en Nordlund

Denna författarintervju belyser författaren Sylvia Lidén Nordlund. Hon har skrivit flera böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa. Jag har som tur fått möjlighet att läsa hennes julbok, så jag ska börja läsa den inom kort. Tack Sylvia för att du ville delta i min intervju! Författarens hemsida är här.

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Fem böcker har det blivit hittills: ”Allt det du måste” (2017), ”Om du bara vågar” (2018) och ”Det enda du behöver” (2019) som alla kan läsas fristående, och tillhör Mia-serien. Så kommer Blomsteröseriens fristående böcker som startar med ”Sensommarserenader” (2023). Nästa del heter ”Bröllopsklockor och Bjällerklang”, en julroman i Love Actually-anda (4 oktober 2024, ljudbok 5 november). Jag har även medverkat i fem novellantologier och en antologi om kommunikation.

2. Vem är Sylvia Lidén Nordlund? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; En bokintresserad före detta lärare som arbetat i många år med samtal och relationer, och som älskar allt spännande som författarlivet för med sig. Jag bor i Göteborg, tycker om att umgås med nära och kära, dansa, uppleva nya saker och träna på gym. Och att skriva och läsa förstås!

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Det första fröet såddes under en kortare skrivkurs 2012, där huvudpersonen Mia dök upp i en skrivövning. Idén började på riktigt att gro under en skrivarkurs i Las Palmas 2013, när jag träffade några likasinnade som bestämt sig för att skriva bok. Under den veckan skrev jag flera kapitel som finns med i ”Allt det du måste”, i redigerad version förstås …

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Idén fick jag året jag fyllde femtiofem, sedan blev det att skriva och skriva om fram till utgivningen hösten 2017. Då var det releaseparty och sextioårsfest samtidigt.

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Jag har fått oerhört positiva tillrop och mycket stöttning på vägen. Bättre make, släkt och vänner kan ingen ha!

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Det har blivit så mycket roligare och så mycket mer omväxlande. Skrivandet är en riktig berg- och dalbana, med lika delar kval och eufori. När orden flyter på är det en härlig känsla! Alla fina läsare har berikat mitt liv, liksom alla nya författarkollegor. En del har blivit vänner för livet. Olika bokevent och mässor är väldigt roligt också.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Både och, skulle jag säga. Lättare eftersom jag redan hade skapat mina karaktärer, deras bakgrund och miljön de lever i. Men samtidigt svårare eftersom jag behöver ha första boken i bakhuvudet hela tiden för att vara konsekvent med allt från deras utseende till vad som hände i del ett.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Min plan var att starta på tredje delen i augusti. Jag skissade på innehållet under Författarveckan på Fårö. Så långt enligt plan, men en del oförutsedda händelser dök upp så jag väntar tills i januari. När jag skriver behöver jag lugn och ro för att kunna fokusera och gå in i berättelsen. Och det hoppas jag på att få efter nyår.

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom de som jag nämner i fråga två, så har jag fått ett nytt intresse. Jag gick en folkhögskolekurs i biblioterapi i somras och blev väldigt intresserad. Det finns en längre distanskurs som jag vill gå, men i höst krockade den första kurshelgen med bokreleasen av Bröllopsklockor och Bjällerklang och Torslanda Bokmässa. Biblioterapi kombinerar mina största intressen; läsning, skrivande, personlig utveckling och djupa samtal. Så den kursen vill jag gå, för att sedan kanske hålla workshops på egen hand.

10. Har du något annat arbete förutom förförfattare

Svar; Jag arbetar med relationsrådgivning och coachning. Dessutom är jag en glad pensionär. Fantastiskt att ha en fast inkomst igen efter många år som egen företagare.

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Jag läser så ofta och mycket jag kan, förutom när jag är mitt inne i författandet. Feelgood, romance och relationsromaner läser jag helst, men i min bokklubb väljer vi all möjlig sorts litteratur. Nu senast läste vi ”Modersmjölken” av Nora Ikstena, en annorlunda och intressant bok. ”Lektioner i kemi” och ”Färskt vatten till blommorna” är mina senaste favoriter.

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Jag sitter vid skrivbordet med min laptop uppallad för att få skärmen i ögonhöjd, och med ett separat tangentbord. Det gäller att spara nacke och axlar … Runt omkring mig ligger lappar med saker jag ska komma ihåg att skriva in i berättelsen och skrivboken med allt jag behöver komma ihåg om karaktärerna och upplägget av boken.

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Jag har som målsättning att skriva dagtid, men det lyckas jag sällan med. I stället blir det sent på kvällen och frampå natten, när det är tyst och lugnt i lägenheten. Jag brukar ha veckomål för skrivandet typ fyra kapitel eller liknande.

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Hitta en skrivkurs eller flera … Läs skrivhandböcker, det finns många bra på biblioteket. Jag lånade först och köpte sedan en favorit ”Tre enkla regler – finns inte – en romanskola” av Elisabet Norin. Jag vill även tipsa om ”Fängsla dina läsare” av Catrine Tollström. Att träffa andra som skriver är också viktigt, för att stötta och peppa varandra. Att läsa mycket är en bra ingång till skrivande, liksom att skriva om allt möjligt varje morgon, i ungefär tjugo minuter. Julia Cameron berättar om det i sin bok ”Lev kreativt – Hur du utvecklar ditt skapande i tolv steg”. Sedan är det bara att skriva, skriva om och skriva igen …

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; He, he, jag verkar ligga steget före i mina svar. Min dröm är att hålla kurser i biblioterapi. På det mer personliga planet drömmer jag om att få resa till Marocko igen.

16. Något citat du lever efter?

Svar; Jag försöker leva efter detta, men lyckas inte alltid … ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; ”Borta med vinden” såg jag första gången som elvaåring och sedan dess har jag läst boken flera gånger och sett om filmen. Den har allt, tycker jag.

Tack Sylvia för att du ville delta I min intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

En skärgårdsjul

"En skärgårdsjul" av Anna Winther utgiven av Pia&co förlag. Bokrecension; Ensamstående Marias femtioårsdag närmar sig. Precis innan jul, blir hon uppsagd från cafèet där hon jobbat i femton år. Det enda hon gör på sin fritid, är att passa sin sju år yngre systers, båda små pojkar. Hon älskar dem, men det kan bli för mycket i bland. Ett annat intresse hon har är att baka, trots att det bara är hennes båda syskonbarn som vill smaka. En dag blir hon kontaktad av en kille som heter Dennis. Han vill att Maria ska komma och jobba hos honom, ute på en ö i skärgården där han precis ärvt en gammal gård. Maria tackar ja, trots att arbetet kräver mer än hon tänkt sig. Dennis ska nämligen servera julbord till olika grupper, som kommer till Strömmingsö. Trots allt det obekväma, blir Maria snabbt förälskad i den gamla gården på Strömmingsö. Maria inser också att Dennis behöver all hjälp han kan få. Dessutom undkommer hon alla de krav som systern ställer på henne. Alltsom oftast vill systern att hon ska passa hennes barn, utan att tänka på att Maria kanske vill ägna sig åt något annat. Under julborden får Maria nya bekantskaper, och en man från det förflutna dyker upp som gäst. Maria har aldrig kunnat glömma honom under de tjugofem år som gått, sedan de de såg senast. Kanske blir julen och hennes födelsedag inte så ensam som hon tänkt sig.

Wow, denna boken är lika ljuvlig som de bakverk som huvudpersonen bakar i boken. Jag har verkligen njutit av varje minut med den här boken. Författarens beskrivningar på hur maten och de olika bakverken doftar och smakar, får det att vattnas i munnen. De målande beskrivningarna av den lilla ön, får mig att längta efter att få vara på plats. Författaren får mig verkligen att känna den speciella julkänslan, som de skapar på det gamla vandrarhotellet och jag kan nästan se det framför mig. Jag hade jättegärna firat jul där med Maria och alla de andra. Det är kul att få följa Maria och Dennis arbete med att få allt att fungera, med strömavbrott, oväder samt både trevliga tillika otrevliga besökare och ett och ett annat psykbryt. Jag hoppas få läsa mer av författaren i framtiden. Jag skulle också vilja läsa mer om hur det går sedan, med Maria och alla de andra karaktärerna i boken. Detta blir en av årets bokfavoriter, som får en speciell plats på bloggen. Boken lämnar mig med en varm och lycklig känsla. Denna pärla passar när man vill mysa till det lite extra, och skulle passa bra som julfilm. Boken är också väldigt vackert förpackad med ett underbart och tilltalande bokomslag. Denna underbara bokpralin får 🩵🩵🩵🩵🩵/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 21

Måndagen den 9 december

Maria sitter framför den öppna spisen med en kopp kaffe. Huset är helt tyst, förutom brasan som Dennis tänt och som sprakar och knäpper. Framåt middagstid under gårdagen lugnade sig havet så pass att Dennis kunde köra tillbaka gästerna till fastlandet. Maria hade följt med ner till bryggan och hjälpt alla ombord. John hade inte sagt ett enda ord till henne, men hans mamma hade åtminstone tackat gör vistelsen och berömt maten innan hon önskat Maria en god jul. Lika bra att han inte sa något, nu var han borta ur hennes liv.  Igen. 

Hon hade grubblat så mycket på den fär kvällen få de träffades första gången. För henne hade deras möte kännts så speciellt, så starkt. Den närheten hon upplevt med honom hade hon aldrig upplevt med någon annan igen, inte ens senare, med Fredrik. Det John hade gett henne då ville hon ha igen. Fast minnena kom med dubbla känslor, för hans avvisande efteråt hade stuckit som knivar i hjärtat. Hon hade inte kunnat annat än känna sig lurad och kränkt. Men med åren lyckades hon sudda ut honom ur sitt inre, i alla fall nästan...

Det här kanske var det avslut hon behövde? Nu kunde hon inte fundera på hur det skulle bli om de träffades igen. För nu hade de träffats igen och han hade knappt ägnat henne en blick.

Dennis har lovat att skjutsa henne till tåget i stan på förmiddagen och hennes väska står redan packad och klar vid ytterdörren. Hon dricker upp det sista av kaffet och ställer koppen i diskmaskinen. Hon ser sig om i det stora lantköket som nästan blivit som en kollega för henne under tiden hon varit på ön. Hur många dom skulle komma till nästa helgs julbord har de ännu inte pratat om, men att hon ska komma tillbaka till Strömmingsö innan dess har hon lovat honom. Det som först verkade så väldigt komplicerat har blivit ett arbete hon kommit att uppskatta.

Maria knäpper på sig flytvästen Dennis tagit fram åt henne och kliver sen ombord båten med darriga ben. Hon ser en röd sjal ligga på stolen hon ska sitta på och känner igen den. Det är Johans mammas sjal. Så förargligt att hon glömt den, tänker hon. Hon stoppar ner den i sin väska. John kom också från Stallinge. Kanske att hans mamma bor kvar där? Mona hade känts beksnt på något vis, hon måste ha fikat på Brittas någon gång.

Baksidetext;

Maria lever ett tillbakadraget liv i en liten ort där allt står stilla. 50-årsdagen närmar sig och hon har precis blivit uppsagd från Cafèet där hon jobbar - folk nöjer sig numera med bake off-bröd från den lokala matvarubutiken. Dessutom är hon ensam - och julen närmar dig med stormsteg. 

När hon söker tröst i gruppen Äkta grädden vänner på Facebook får hon kontakt med unga Dennis, som söker personal till sitt julcafé i Stockholm, och Maria tackar snabbt ja. Men det Dennis inte varit helt ärlig med är att julcafèet egentligen är ett fullskaligt julbord på Strömmingsö i skärgården, där Dennis precis ärvt en nedgången gård. 

Maria förälskar sig snabbt ivden gamla gården på Strömmingsö och inser att Dennis behöver all hjälp han kan få. Och när John, en msn från Marias förflutna, dyker upp som gäst, tänds hoppet om att julen kanske inte blir helt ensam i år...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Athonetian del 1- Blod och silver

"Athonetian del 1- Blod och silver" av Andreas Costell utgiven av Ekström & Garay förlag. Bokrecension; När prins Killian hör att barbarer har plundrat en by längre norrut, vill han hjälpa till att stoppa dem. Kungen vägrar skicka sina trupper dit, och tycker att det får riken i norrut ta hand om. Barbarerna leds av den beryktade rövaren Xander. Killian bestämmer sig därför att själv bege sig dit, trots att han egentligen inte får lämna slottet. Killian har inte ens fått följa med ut och jaga med de andra, på grund av att man är rädd att han ska råka bli dödad under jakten. Trots det så smiter han ensam iväg, för att stoppa barbarerna. Han ser nu sin chans att visa att han bryr sig om invånarna i riket. Men barbarer är inte det enda som hotar i skogen. Ett fasansfullt monster, som är ute efter blod, härjar också i skogarna. Samtidigt letar den unga kvinnan Amara efter sin far, som är försvunnen efter barbarernas attack på hennes by. Snart korsas Killian och Amaras vägar. Ska de tillsammans lyckas hitta Amaras far och dessutom lyckas stoppa barbarernas framfart och även det hemska monstret som härjar i trakten?

Wow, denna fantasy debuten är så otroligt bra och spännande skriven. Jag gillar hur författaren har byggt upp sin fantasivärld och de sägner och varelser som finns i den. Både de trevliga och de otäcka. Riket som författaren beskriver känns äkta och trovärdigt. Min känsla är att världen är lite mörkt medeltida, i och med att man bor i stugor, man slåss med spjut, svärd och pilbåge. Man tar sig också fram med hjälp av hästar, och det finns stråtrövare.  Jag gillar författarens miljöbeskrivningar och jag gillar att huvudpersonen växer med uppgiften att rädda riket. Från att vara lite tafatt, till att bli väldigt handlingskraftig och framåt. Jag gillar Killian. Han verkar bli en bra kung. Även den unga tjejen Amira är en karaktär som får min sympati. Detta är en berättelse som berör, då händelserna tar en oväntad vändning i slutet av boken. Även lite humor och romantik har bakats in i berättelsen. Gillar ni fantasy får ni inte missa denna otroligt spännande bokserie. Boken slutar med en cliffhanger, så jag ser fram emot att få fortsätta läsa, samt att få följa Killians och de andras fortsatta äventyr. Blod och silver får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 4

Lyssna försiktigt på vad vinden viskar. Allt eller alla går inte att lita på. 

En mild bris blåste över slottsgården. Killian satt för dig själv och tänkte. Löven på träden hade redan börjat falla ner på marken framför gårdens stora fontän. Fontänen var en bar kroppskulptur av vatten noren Elysia. Träden runt omkring skulpturen gjorde så det bara kom in lite ljus. Det var höst nu och snart var det vinter. Det fanns ett dilemma. Skulle han stanna kvar här på slottet och lyda sin far eller skulle han lämna sitt hem och trotsa sin kung? Om Killian valde att lämna hade han inte särskilt mycket att gå på. Namnet Xander var allt han hade. "Jävla barbarer", sa han tyst för sig själv.

Med vintern på väg kunde Killian inte vänta hur länge som helst. Men hans trångsynte far vägrade skicka män utan att vara säker på barbarernas position och kungligheterna i Mariever. Hans släktingar på sin mors sida skulle enligt Killian aldrig göra något åt Xander och hans barbarer nu. Varför skulle de slösa sina resurser, sina män, på att jaga dem i ett annat rike? Han förstod sig inte på sin far. Hur kunde han inte förstå? Barbarerna befann sig i Athonetia, det betydde att de var ett problem för Athonetia. Inte Mariever, inte Angumur - utan Athonetia.

Som prins bar Killian ett större ansvar. Att skydda alla som bodde i deras rike. Fattiga som rika. Xander och hans män hade attackerat hans hem och det kunde Killian inte bara strunta i och hå vidare i livet som ingenting hade hänt. Det fanns ingenting som sa att barbarerna skulle gå tillbaka till Mariever. De kunde mycket väl plundra en annan by i denna stund. Någonstans i Athonetia. Ett gäng som detta kunde bli ett stort problem. Inte bara för de som råkat illa ut i byarna. Den politiska påverkan kunde bli stor. Athonetias befolkning skulle inte bli glada när de hörde att deras kung inte ville göra något åt problemet. Varför skulle folk i riket vara lojala mot kungafamiljen om den inte gav någon säkerhet tillbaka. Varför skulle de betala sina skatter? Även om det var långt från huvudstaden så måste de hjälpa befolkningen i norr. Vad var problemet med att skicka en bråkdel av sin armé. För Killian var det en självklarhet. Han trodde verkligen inte det här om sin far. Han hade haft sina problem med sin far under åren men fadern hade alltid haft Killians respekt. Den var inte längre kvar. Hur kunde han vara så här dum? Hade Killian varit kung idag så hade redan ett kompani soldater varit på väg norrut. De måste stoppa barbarerna innan de gjorde mer skada. 

Baksidetext;

Efter decennier av fred överumplas en by i norr av ett gäng stråtrövare. Unga Amara tar, på sin fars order, sin lillasyster i hand och gömmer sig i skogen. Men de brutala rövarna, ledda av den berykade Xander, är inte det enda hotet denna natt. I dkogens mörker föds en varelse till liv - en varelse som gångna generationer drömt mardrömmar om.

Bland byns lemlestade kroppar återfinns inte Amaras far och den unga kvinnan inser att hon själv måste finna honom. Men är det rövarna eller de vita ögonen i mörkret som Amara bör vara mest rädd för?

I kungariket Athonetia går Killian Athonetian, den unge prinsen och arvtagare till tronen, höra talas om barbarernas plundringar. Hans far, kung Maximilian, vägrar skicka sina trupper så långt norrut; det går rikena i norr ta hand om. 

Killian, vars säkerhet som tronarvinge trumfar allt, får inte ens lämna slottet när kungen ska ut och jaga. Killian kan inte sitta passiv medan människorna i norr hotas. För första gången i sitt liv ser han en chans att göra skillnad, göra något värdefullt. Något som bevisar att han bryr sig om rikets invånare. 

Men varken Killian, Amara eller någon annan levande vet vad som lurar i skogen - en varelse från en annan tid.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Teckentyderskan- Vårens vresiga eldar

"Teckentyderskan-Vårens vresiga eldar" av Annika R. Melin utgiven av Arwyddion Publishing förlag. Bokrecension; Vi gör en tidsresa till andra hälften av 1700-talets Sverige. Siri lever med sin man, Ivar, och deras två barn i en liten övergiven stuga. Men livet för unga Siri är hårt, och den lilla familjen har knappt mat för dagen. Mannen gör inte mycket för att bistå henne med mat och annat som hon skulle behöva hjälp med, och han driver mest omkring. Trots att han beger sig ut för att jaga och fiska, kommer han ofta hem tomhänt. Vad han egentligen gör när han är borta vet inte Siri, men hon har sina aningar. Ivar kan vara borta i flera dagar och humöret blir allt mer oberäkneligt. Arbetet på gården är han inte så intresserad av. Siri får ofta själv göra allt hon kan för att få mat till sina små barn. En dag hittar hon en ränsel i skogen. Förutom att den innehåller en massa mat, gör hon även ett oväntat fynd i den. I sin ensamhet knyter Siri kontakt med andra människor i sin närhet, bland annat den mystiska skogskvinnan Eira och torparen Vegard. Av sina nya vänner får hon hjälp och stöd. Eira undervisar henne om ätbara växter i skogen, och en massa annat. Maken blir allt elakare mot henne, och när hon får reda på att han dessutom varit otrogen, får hon tillslut nog. Men maken vill inte skiljas, och försöker få Siri att ändra sig. Snart ställs allt på sin spets. 

Wow! Denna boken är författarens debutroman, men vilken debutroman sedan! Detta är en bok som kommer hamna på min blogg, som favoritbok. Detta är den första delen i en släktkrönika, som heter "Teckentyderskan". Jag tyckte berättelsen var otroligt spännande ända från början till slutet. Jag varnar för sträckläsning! Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Boken innehåller många spännande karaktärer och huvudpersonen Siri får min sympati. Jag får mycket känslor när jag läser den här boken och jag lever mig in i berättelsen. Jag känner ilska mot Siris elaka man, och får till och med tårar i ögonen vid något tillfälle. Jag känner också glädje när det går bra för Siri. Jag gillar författarens miljöbeskrivningar, och det märks att författaren kan mycket om örter, och hur man levde under andra halvan av sjuttonhundra talet. Författaren har dessutom ett fint språkbruk, och vi får följa huvudpersones tankar och känslor på ett fint sätt. Jag hoppas del två kommer snart för jag läser gärna vidare i serien, tillika andra böcker av författaren. Detta är en väldigt läsvärd bok. Rekommenderas varmt. Denna spännande historiska roman får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 16

Dagen därpå tar Siri med barnen till bäcken för att hämta vatten. Erik är uppspelt och hans humör smittar av sig. De ser en stare, det är ett pålitligt vårtecken. Hon hoppas den ska bosätta sig vid just deras lilla stuga, det skulle sannerligen kunna vända turen till deras fördel. Staren sitter på en kal trädgren där den visslar och gnisslar på sitt utmärkande sätt, blandat med alla andra läten den frambringar, som vore den flera olika fågelarter i en enda.

Siri har alltid förundrat sig över stararna. När hon som barn såg dem i svärmar stora som svarta ovädersmoln blev hon till rn början rädd, men det övergick snabbt i fascination  över flygkonsterna. Starar är förtrollande och på nära håll är deras fjäderdräkt ett bländvärk av de mest skimrande färger man kan tänka sig. 

Hon pekade ut staren för barnen men de blickar blott flyktigt mot trädtoppen, inte särdeles intresserade. I stället jagar Erik efter en brandgul fjäril med mörka fläckar. Tyrvi börjar gny och Siri lyfter henne ur bärsjalen så att hon får komma ner på marken. På senare tid har flickan blivit alltmer otålig, reser sig upp mot stenar och stockar, snart nog kommer hon nog att ta dina första stapplande steg. Om Tyrvi blir lika vild som sin storebror så blir det inte lätt att hålla reda på dem. 

-Erik! Kom tillbaka. Låt fjärilen flyga, den vill inte bli fångad. 

-Fånga fjärilen? 

-Nej, inte röra fjärilar. De är ömtåliga. Vackra att titta på men inget att leka med.

De kommer fram till bäcken och Siri får syn på ett krus med blå och vita blommor på andra didan vattnet. Hon ler. Det är ett tecken från Eira. Med värme tänker hon på den vänliga och givmilda skogskvinnan medan hon böjer sig ner för att fylla den första spannen. När hon återigen ser upp så lägger hon märke till ytterligare två krus med blommor. Tillsammans formar de tre krusen en pil som pekar uppför slänten, bort från bäcken och rakt mot det stället där Siri vet att Eira bot även om man inte kan skönja gläntan eller huset härifrån. För ett ögonblick sedan fanns där endast ett krus, det är Siri helt säker på. Eller kan hon ha misstagit sig? 

-Barn. Vi lämnar spannarna här ett tag. Låt oss först gå och hälsa på Eira.

-Eira, jaa!

Baksidetext;

Siri tror inte sina ögon. Under snön ligger en stor ränsel. Hon slickar sina torra läppar och trycker handen mot magen. Mat? Till barnen, förstås. Men vems är lädersäcken? Inte kan hon bara ta den!

-Har du berättat för någon mer om vad du hittade i ränseln, undrar Eira. Du har väl inte visat dem för någon?

-Nej, svarar Siri och skakar på huvudet. 

-Kanske för din man?

-Nej, inte ens för Ivar.

Varför har hon inte gjort det? Siri vet inte, hon känner sig bara förvissad om att det är något speciellt, något hon måste hålla hemligt.

Följ Siris hårda kamp mot samhällets normer, kyrkans snäva ramar och makens nycker när hon kämpar för familjens överlevnad. Som redskap använder hon sin kvinnliga kraft och intuition. Oväntat stöd finner hon hos den mystiska skogskvinnan Eira.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Snökaos och chokladpraliner

"Snökaos och chokladpraliner" av Anna Alemo utgiven av Karat förlag. Bokrecension; Berit älskar julen och har alltid gjort det. Hon vill skapa den perfekta julen, som hon och hennes familj, hade när flickorna var små. I år kommer julen att bli perfekt, då båda döttrarna kommer hem för att fira jul. I den nyinköpta villan i Lund, finns det äntligen plats för dem alla. Elin tar sin lilla bil ner till Skåne, med de utdömda däcken. Tågbiljetterna har nämligen tagit slut. Det brukar ju ändå inte vara någon snö i Skåne, tänker hon. Elin planerar dessutom att jobba det mesta av julen, men hon hade trots allt lovat att komma. En befordran står ju på spel. Sofia är trött och irriterad jämt. Hon trivs inte på jobbet som lärare, och livet med maken är tråkigt. Han är nästan aldrig hemma och tränar för att åka vasaloppet. Deras två Tonåringar, sitter jämt med näsan i en skärm. Sofia får därmed dra det tyngsta lasset. Hon längtar efter en förändring. Nu ser hon fram emot att slippa ta ansvar över julen. Men saker och ting bubblar under ytan, och hotar att ställa till med kaos. Då drar ett snöoväder in över södra Sverige och omkullkastar allas planer på att lämna Lund i förtid. 

Wow, denna bok sprider så mycket julfeeling. Jag har njutit av att läsa denna mysiga bokpärla. Boken bjuder också på en hel del fniss, då det verkligen händer en hel del dråpliga saker. Annas karaktärer har en viss tendens att omges av ett visst kaos. Då jag har läst författarens serie, om Frida och Mårten, känner jag igen några av karaktärerna som dyker upp. Detta är nämligen en spinn off på den serien. Jag gillar att författaren lyckas förmedla hur det kan vara att fira jul i en stor familj, på ett realistiskt sätt. Vad kan gå fel när en stor familj samlas på en och samma plats? Det händer alltid saker i en stor familj, där även djur är involverade. Då är kaoset aldrig långt borta. Ett djur, eller ett barn kanske välter granen, barnen bråkar och de vuxna är trötta. Många kan säkert relatera hur det är. Allt är återgivet med en stor portion värme tillika humor. Jag uppskattar de fina inslagen där djuren får ta plats. Jag gillar också det fina och juliga omslaget. Har du inte läst denna varma och härliga bok ännu, så gör det. Denna urmysig feelgood pralin får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

Kapitel 13

Berit

Granen sken fint i vardagsrummet. Berit hade gått upp vid sextiden och hade egentligen velat tända den då, men inte vetat vilken app hon skulle använda. Rolf hade nämligen olika appar till olika saker. Dammsugaren hade en, belysningen en annan och sedan fanns det nog en tredje till larmet. Fast hade han inte sagt att i någon av apparna hade han kopplat så att man kunde styra flera saker? Jo, så var det nog. Fast oavsett vilket, visste hon inte vad det var för app och hade helt enkelt tvingats vänta till granen tändes. Lyckligtvis gjorde den det. 

Ingen annan var uppe, men snart skulle de väl ändå vakna. Det var julafton, och det betydde att alla barn vaknade tidigt. När Sofia och Elin var riktigt små hade de ibland vaknat redan vid femtiden. Med var sitt upprive paket i händerna hade de tassar in i hennes och Rolfs sovrum och högljutt berättat att tomten minsann hade delat ut julklappar i julstrumporna.

Berit log för sig själv där hon satt vid matbordet med en kopp kaffe. De två Alladinaskarna hon köpt stod på bordet. Varför Elin haft med sig sådana där Paradisaskar förstod hon inte. Alladin skulle det vara. 

Hon öppnade den ena asken och gick bort mot skänken i vardagsrummet. Nötterna var redan framme, likaså fruktfatet och After Eight - asken. Hon flyttade pepparkakshuset något åt sidan och ställde Alladinasken i mitten, där den verkligen prydde sin plats. Under julafton hörde det till att barnen tjuvade godis. Det hade alltid Elin och Sofia gjort. 

"God morgon." Rolf kom emot henne. 

"God morgon och god jul." Berit gav honom en kram. 

"Tänk att det är julafton idag och hela, familjen är här." 

"Mm." Rolf nickade. "Jag funderar på om jag ska programmera tv:n." 

"Va?" 

"Då går den igång klockan tre lagom till att Arne Weises efterträdare tänder ljuset och Kalle Anka börjar." 

"Nej." Berit skakade på huvudet. 

"Jag kan programmera att den stängs av klockan fyra." 

"Rolf, jag vill inte att du programmerar tv:n. Det går bra att använda fjärrkontrollen, precis som vanligt." 

"Men skulle det inte..." 

"Absolut inte." Hon spände ögonen i honom. "Låt tv:n vara." 

Baksidetext;

Julen står för dörren men Elin har fullt upp på jobbet i Sockholm. Problemet är att hon har lovat att komma hem till Lund och Elin vill inte riskera att krossa mamma Berits hjärta. När tågbiljetterna visar sig vara slutsålda tvingas hon ta sin lilla bil med de utdömda vinterdäcken. Men i Skåne är det ju ändå aldrig snö.

Sofia är trött på sitt arbete dom lärare, trött på förhållandet med sambon som har gått i stå  och trött på att tonårsbarnen tillbringar all vaken tid framför sina skärmar. I år slipper hon åtminstone vara ansvarig för julen och ser fram emot att fira i barndomsstaden tillsammans med lillasyster Elin.

Berit har alltid älskat julen! Och i år kommer den bli perfekt eftersom hela familjen ska samlas i den nyinköpta villan. Nu finns det äntligen plats för dem alla och hon planerar en jul lika perfekt som när flickorna var små. 

När ett snöoväder drar in över södra Sverige omkullkastas planerna. Att lämna Lund när julhelgen passerat är inte att tänka på. Uppdämda känslor puttrar under ytan och kaoset hotar att bryta ut även inomhus.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Tiotusenmeters klubben

"Tiotusenmeters klubben" av Liz Tomforde utgiven av Modernista förlag. Bokrecension; Flygvärdinnan, Stevie, börjar arbeta på ishockeylaget, Raptors, privatplan. På tiotusen meters höjd träffar hon den snygga, men självgoda hockeyspelaren, Evan Zanders. Han har ett rykte om att vara lagets badboy. Han sitter oftast av den mesta av speltiden i utvisningsbåset, och han lämnar arenan, med en ny tjej efter varje match. Evan älskar sin image, men det gör inte Stevie. Stevie är en kvinna med dålig självkänsla som gör allt för att gömma sin kurviga kropp i stora secondhand kläder, och umgås helst med hundarna på hundhemmet under sin fritid. Evan blir genast intresserad av Stevie, men hon har bestämt sig för att aldrig bli tillsammans med en idrottsman igen, då det inte slutade så bra förra gången. Dessutom kan hon bli sparkad, om hon träffar någon ur laget. Evan ger sig dock inte och snart inser både han och Stevie att de inte kan låta bli att umgås. Båda två har tunga bagage att bära på. Evan för att han blivit övergiven av sin giriga mamma, som endast hör av sig när hon behöver pengar, och Stevie för att hon aldrig tycks kunna göra sin mamma nöjd. Ska de båda huvudpersonerna släppa sina rädslor, och förstå att den andra kommer att stanna kvar oavsett?

Detta är den första delen i Windy City - serien, som har blivit en stor tiktok succé. Jag har inte läst något av författaren förut. Dock tycker jag mer och mer om att läsa om dessa böcker som handlar om sportromance. Trots att boken har ganska många sidor, så känns den ändå lättläst och sidorna flyger snabbt förbi. Jag gillar att följa de båda huvudpersonerna, och man får följa deras tankar och känslor på ett bra sätt. Boken handlar inte bara om att en kille och tjej träffas och blir kära, utan det finns även en historia runt omkring. Båda huvud-personerna är innerst inne osäkra på sig själva, och om de är värda att älskas, på grund av olika anledningar. Detta döljs av en kaxig attityd, som döljer den sårbara och mjuka sidan innuti dem. Evan är nämligen en kille som är väldigt rädd för att bli lämnad, och Stevie är rädd att inte duga som hon är. Boken handlar mycket om att lära sig att älska sig själv, för den man är, och att pengar inte är allt. Att omge sig med människor som verkligen älskar dig är viktigare. Jag gillar de rappa replikerna mellan de olika karaktärerna i boken samt den humoristiska tonen. Jag läser gärna mer av författaren och fortsättningen på serien. Boken har ett väldigt fint omslag tycker jag. Jag ger boken ❤️❤️❤️❤️❤️/5. 

Mitt favoritställe ur boken;

21 - Stevie

JAG hade bara några snabba jobbresor mellan thanksgiving och jul. Jag försökte undvika gången vid nödutgångarna så gott det gick och låste in mig på hotellrummet för att inte träffa Evan Zanders. Jag klarar visserligen av att umgås med honom, men varje gång får jag lust att kasta mig över honom som en kåt tonåring. 

Men på något sätt lyckades jag undvika honom. Hur som helst, om jag hade behövt se Zanders på hundhemmet med Rosie före varje resa hade det varit annorlunda. Jag hade aldrig varit lika attraherad av honom som jag var i den stunden. 

Och för andra gången sedan jag lärt känna honom hade min attraktion ingenting med hur han ser ut att göra, utan enbart med hans hjärta. 

"Är du klar, Vee?" Min pappa väcker mig ur mina dagdrömmar. 

Jag ser mig omkring i familjeboxen på United Center. Jag hade inte märkt att det fullproppade utrymmet hade tömts under matchens sista minuter. Devils går mot en jordskredsseger på hemmaplan och jag förstår att de flesta familjemedlemmarna vill träffa spelarna utanför omklädningsrummet nu på juldagen. 

Jag slänger väskan över axeln och följer med pappa ut ur sviten och genom korridorerna bort till omklädningsrummets privata bakre ingång för familjemedlemmar. Mamma går flera meter framför oss och längtar uppenbarligen efter att få träffa sin älskade son, men jag försöker ignorera det faktum att hon aldrig har längtat lika mycket efter att få träffa mig. 

Jag har inte firat jul med min familj på flera år. Det är en baskethelg, så när jag flög för NBA var jobbet en perfekt ursäkt för att slippa umgås med min mamma. Men NHL har uppehåll över jul och det är därför jag är här. 

"Känner du någon av killarna?" Pappa lägger armen runt mina axlar när vi fortsätter framåt genom korridorerna i United Center, där väggarna är täckta av bilder på de två proffslag som spelar i den här byggnaden. Devils och Raptors. 

"Vissa av dem."

Pappa stannar till framför årets lagfoto.

"Vem är det där?" Han pekar på den grönögda knasbollen med lockigt hår.

"Det där är Rio." Jag skrattar. "Han är lite som klassens clown. Han är back, och han bär alltid runt på en gamaldags bärgsprängare från nittonhundratalet." 

"Och han?" Han pekar på nummer tretton.

"Det är Maddison. Lagkaptenen. Deras stjärnfoward och en riktigt schysst kille. Han bor med sin familj några våningar ovanför Ryan, förresten."

Baksidetext;

Stevie har jobbat som flygvärdinna i flera år och tror att hon har upplevt allt - tills hon börjar arbeta på ett ishockeylags privata flygplan och tvingas servera den mest egoistiska och självgoda divan i hela NHL.

Evan Zanders är spelaren alla älskar att hata - och han njuter av det: Han tillbringar större delen av sin speltid i utvisningsbåset innan han varje kväll lämnar arenan med rn ny tjej vid sin sida. Vad har inte riktigt blir klok på är den nya flygvärdinnan. Hon arbetar åt honom, inte tvärt om. Och det tänker han visa henne.

Stevie börjar tvivla på allt, inklusive sitt eget löfte om att aldrig bli ihop med en idrottsman igen. Zanders älskar sin image, men Stevie hatar allt med den. Allt utom honom.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Kajsa Bengtssons yttersta tankar

"Kajsa Bengtssons yttersta tankar" av Therese Henriksson utgiven av Opal förlag. för barn (9-12 år) Bokrecension; Vi får följa Kajsa som är 13 år och går i sjuan. Kajsa är en tjej som brukar skriva ner sina yttersta tankar i en dagbok. Men inte så mycket om vem hon gillar och så. Det beror på att hon har en snokande lillebror. Därför kan hon inte skriva allt hon vill. Vi får följa Kajsa under en händelserik december månad. Kajsa ska nämligen bli årets Lucia, trots att hon inte riktigt vill. Hon är dessutom den yngsta någonsin som blivit vald till Lucia i skolan. Men eftersom killen som hon är förtjust i, Elliot, är med i kören, vill hon inte sluta där. Dock är Elliot ihop med Sabine, så Kajsa försöker inte tänka så mycket på honom. En dag går hon genom en isvak. När hon fått hjälp upp från det iskalla vattnet av en äldre farbror, upptäcker hon att även Elliot och hans flickvän Sabine är där. Från och med nu blir ingenting sig likt igen. Nu blir hon plötsligt föremål för allas uppmärksamhet. Även Elliot tycks nu se henne. Trots att Kajsa vet att Elliot är upptagen, kan hon inte sluta att tänka på honom. Han dyker upp allt som oftast, vilket gör det ännu svårare. Ska hon kunna släppa tankarna på Elliot, eller ska han upptäcka att det är något speciellt mellan dem.

Julklappstips! Detta är en julbok för vår lite yngre läsarskara. Boken handlar om hur det kan kännas att vara kär för första gången, och om relationerna till kompisarna i skolan. Relationer som ibland skaver, och om de verkligt goda vännerna, som ställer upp i vått och torrt. Boken handlar även om snokande syskon, och om allt annat som hör ungdomslivet till, såsom sorg, glädje och rädslor. Huvudpersonens tankar och känslor känns relevanta och äkta, och är beskrivna på ett bra sätt. Huvudpersonen och de övriga karaktärerna i boken är även de bra beskrivna. Jag gillar att få följa Kajsa och hennes vänner i deras vardag. Jag tycker också att boken har en bra och läsvänlig text, för våra lite yngre läsare. Rekommenderar varmt denna fina bok, för den sprider verkligen en speciell julkänsla. Jag tycker också att boken är fint formgiven. Jag gillar hur fint författaren lyckas beskriva den allra första pirriga kärleken. Kanske kan denna boken bli en av årets julklappar? Hoppas få läsa mer om Kajsa eller något annat av författaren framöver. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken;

11

☆Onsdagen den 7 december☆

Idag ska Tore och jag träffa Majken, journalisten från tidningen. Hon vill att vi ska ses nere vid isen och att jag ska ha på mig luciagrejerna.

Ute är det massa minusgrader och pappa säger att jag måste ha något varmt på under lucialinnet. Jag provade först med dunjackan under. Den är tjock och lång. Jag såg ut dom en korv, fast jag knutit det röda bandet hårt i midjan. 

"Då får du vara en korv", säger pappa, "för du har nyss varit sjuk."

Vem vill vara på bild i tidningen och se se ut som en luciakorv? 

När han går ut gör att köra fram bilen tar jag av mig jackan. Nu har jag en tröja under istället. Han kommer inte märka något. Ibland verkar det som om det var därför mamma och han skilde sig. För att han aldrig märkte saker. Som att hon hade tvättat bilen, eller färgat håret - och en massa andra saker som hon lade på sin "less Lennart" - hög.

Mamma flyttade för två år sedan. Nu bor hon i Harparanda med Heimo som säljer kakel. Han märker till och med om hon bytt nyans på nagellacket. 

Jag åker inte mellan lika ofta nu som förut. Mest för att det är mycket med skolan. Man hinner inte plugga om man ska tillbringa halva helgerna på bussen. Och när loven kommer är jag trött som en sengångare. Men mamma och Heimo har lovat att komma ner till Aleå för att titta på Luciatåget.

Baksidetext; Kajsa ska vara Lucia för första gången, Liljebäckskolans yngsta Lucia någonsin. Hon ville inte först, tänkte hoppa av. Men i kören finns ju Elliot. Elliot som har Sabine, och som Kajsa inte borde tänka på och ännu mindre skriva om i sin dagbok. Med snokande småsyskon är det bäst att hålla det kort i dagboken, och bara skriva ner dina yttersta tankar. Inte en massa om vem man tycker om och så där. 

När Kajsa ramlar i en isvak går hon från att vara osynlig i skolan till att plötsligt ha allas ögon på sig - även Elliots. Kajsa gör sitt bästa för att hålla känslorna i styr, men när hon och Elliot kommer varandra närmare under luciarepetitionerna blir det allt svårare...

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Introspektion

"Introspektion" av Sonja Josipovic utgiven av Lava förlag. Bokrecension; Denna diktsamling är helt magiskt. Det är en njutning att läsa alla vackra dikter i denna samling. Med ett vackert språk ställer författaren de frågor vi människor brukar ställa oss. Kanske får vi inte ens svar på dessa frågor. Denna lilla diktsamling väcker tankar och känslor hos mig som läsare. Jag älskade många av dikterna i denna samling och många av dem är verkligen träffande. Flera av frågorna har jag även ställt mig själv, under mitt liv. Jag tänker att efter varje gång man läser en dikt ur boken, kan man hitta någon ny dikt som blir favorit för stunden. Det är så klart helt beroende på vart man befinner sig i livet, och vilka frågor man ställer sig medvetet eller till och med omedvetet. Detta är en bok som jag kan ta fram gång på gång, och även låta mina nära och kära få ta del av. Vill man ge bort något alldeles extra till någon man håller kär i julklapp, så skulle jag rekommendera denna ljuvliga diktsamling. Den är så läsvärd! Jag läser gärna mer av författaren. Boken får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Några av mina favoritdikter ur boken;

I VARJE GRYNING

Det finns något vackert i varje gryning när mörkret och ljuset dansar sin dans efter detta mirakel mörkret försvinner och ljuset bär med sig alltid en ny chans

Det finns något väldigt vackert i dessa stunder när luften är fortfarande fylld av andras drömmar varje gata viskar olika berättelser hoppet belyser alltid alla gryningar 

Det finns något väldigt vackert i livet som fortfarande envist öppnar mina ögon och visar mig var min plats i världen är livet vet bäst vad som kommer att hända i morgon.

LÅNGFINGRET

När livet stänger alla sina dörrar stannar jag helt ensam i mörkret då ställer jag tusen frågor till mig själv och vet redan att ingen vet svaret

När livet visar mig långfingret backar jag alltid förvånad och rädd och börjar undra vad jag gör för fel kan livet någon gång vara snällt mot mig

När livet släcker alla sina ljus andas mörkret och jag i samma takt livet gör allt det vill i kampen med livet har jag ingen makt.

KÄRA HÖSTEN

Kära hösten, jag vet att du måste komma och att det är omöjligt att undvika dig men jag vill bara be dig om en sak kan du vara snäll mot mig

Skicka inga starka vindar för många dagar utan sol svarta moln med mycket regn och långa nätter utan slut

Kära hösten, jag vet att du måste komma jag hör dina steg som långsamt närmar sig jag hör ovädret som andas bakom dig Kära hösten, var snäll mot mig.

Baksidetext;

Introspektion är en bok som handlar om oss, vanliga människor, och om alla de frågor och funderingar som vi ställer oss under livet, frågor som oftast är utan svar. Här är vi som möter olika utmaningar och hinder.

Ibland vinner vi, ibland förlorar vi, och det är en del av vår livrem. Till skillnad från yttre hindren, möter vi ständigt de gömda, osynliga och mäktiga hindren som vi sällan kan övervinna.

Vem är vår bästa vän och största fiende?

Vi behöver inte leta runt.

Vi behöver bara titta i spegeln.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Body check

"Body check" av Elle Kennedy utgiven av Harper Love Förlag. Bokrecension; Hayden behöver en time-out för att fundera över sin framtid, och om pojkvännen Doug ska vara en del av den. Hayden åker därför till Chicago för att hälsa på sin pappa. Pappan äger ett hockeylag och ligger i skilsmässa. Rykten om köpta matcher och mutor florerar också kring honom. Hayden har svårt för pappans intresse för hockey, då han ofta valt hockeyn framför familjen. Eftersom hon har tagit paus från hennes något trista pojkvän Doug, känner hon att hon behöver ett ligg. Det var länge sedan hon fick ligga, då pojkvännen inte har varit intresserad av det, under de månader de varit tillsammans. Påhejad av väninnan Darcy, har hon ett one-night stand med en het kille hon raggar upp i en bar. Det visar sig dock att hon legat med en av sin pappas hockeyspelare, Brody Croft. Natten med Hayden har fått Brody att inse att han vill ha något mer i livet. Han är besatt av att få Hayden att inse att det är något mer mellan dem än bara en fling. Hayden är dock inte intresserad av att inleda något förhållande med honom på grund av hockeyn. Ska Brody ändå lyckas få Hayden att inse att de har något utöver det vanliga tillsammans?

Jag har läst någon av författarens hockey böcker förut på ett annat förlag, och jag gillar dem, även om de är åt det lite spicy hållet, där sexet är väldigt detaljerat. Jag är inte ett fan av idrott, men hockey gillar jag. Och böcker om heta hockeykillar är inte helt fel. Boken är lättsam, men den har också en spännande story runt de båda huvudpersonerna. Huvudkaraktärerna är sympatiska, och jag gillar dem båda. I denna boken, som är författarens debutroman, är killen och tjejen något äldre än i de förra böckerna jag har läst av författaren. Det är spännande att läsa om hur huvudpersonernas förhållande utvecklas. Och jag gillar att Brody har bestämt sig för att överge livet som bad boy, med olika partners var och varannan kväll. Nu tänker han hålla sig till en kvinna. Även en bad boy inser tillslut vad som är viktigt i livet. Även om kvinnan inte har tänkt sig att inleda något, så dras hon ändå till Brody. Jag gillar att det är en hel del humor i boken, och den bjuder på en hel del fniss. Jag läser gärna mer av författaren. Jag älskar att allt löser sig till det bästa trots att det är lite förutsägbart. Denna bokpärla får ❤️❤️❤️❤️❤️/5.

Mitt favoritställe ur boken; 

7

"Det finns inget bättre än det här", dundrade Presley Houston när han kom och ställde sig bredvid sin dotter. Han räckte henne en flaska mineralvatten och blickade ut genom fönstret över rinken nedanför. 

De hade ägarlogen för sig själva ikväll, vilket var en stor lättnad. När Hayden var omgiven av pappans kollegor kände hon sig alltid som en djurparksdelfin. Hon simmade runt, skojade och gjorde trick alltmedan hon letade efter ett sätt att bryta sig ur den kvävande glasburen och fly ut i det fria där hon hörde hemma.

"Kollar du några matcher i Kalifornien?" frågade Presley och borstade bort obefintligt ludd från sin grå Armanikostym.

"Nej, pappa."

"Varför inte?"

För att jag avskyr hockey och alltid har gjort det?

"Jag har inte tid. Jag höll tre kurser förra terminen."

Pappan sträckte sig fram och rufsade henne i håret, vilket han gjort ända sedan hon var liten flicka. Det var en tröstrik gest som påminde henne om åren då de fortfarande stått varandra nära. Före Warriors. Göre Sheila. När det fortfarande bara var de två. Det sved till i hjärtat när han stoppade en hårslinga bakom hennes öra och gav henne ett av sina charmiga leenden. Och hennes pappa hade onekligen charm. Trots sin höga, mullrande röst, den rastlösa energin han utstrålade och den fokuserade och ofta finurliga glimten i ögonen, hade han en förmåga att få alla omkring sig att känna dig som hans bästa vän. Det var troligen därför hans spelare tycktes avguda honom, och definitivt därför hon avgudat honom när hon var yngre. Hon hade alltid vetat att pappan inte var perfekt. Han hade släpat henne landet runt gör karriärens skull, men även funnits där när det gällde, hjälpt henne med läxorna, låtit henne gå konstkurser under säsongsuppehållet och haft det plågsamma "blommor och bin"-snacket med henne.

Baksidetext;

Hayden är hokeytjejen som alltid följer spelets regler, Brody är killen hon vet hon inte vill ha.

Hayden behöver en time out för att fundera över sin framtid och om hennes småtrista förhållande ska vara en del av den. Någon som definitivt ska vara det är killen hon precis haft ett one-night stand med.

Men hockeystjärnan Brody Croft har inte fått informationen om att han bara var en tillfällig fling. Han är målinriktad och passionerad i allt han gör, och natten med Hayden får honom att vilja ha mer. De klickar på ett sätt han aldrig upplevt förr.

Hur ska Brody övertyga Hayden om att han är mer än den bad boy hon ser?

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina 

Författarintervju med Malin Tyberg

Denna författarintervju belyser författaren Malin Tyberg som jag läst en bok av än så länge. Jag hoppas få läsa fler i framtiden. Tack Malin för att du ville delta i min intervju. 

1. Hur många böcker har du skrivit?

Svar; Lättare att svara på hur många böcker jag givit ut eller medverkat till, det är sju. Av dessa är jag ensam författare till två böcker och en bok har jag skrivit i samarbete med en annan författare. 

Sedan flera där jag medverkat både som författare, redaktör eller/och utgivare. 

Utöver dessa medverkar jag i tio antologier. 

2. Vem är Malin Tyberg? (Lite allmänt om dig själv).

Svar; Tror aldrig man slutar fundera på vem man är...och det förändras också tänker jag.

Jag förlorade båda mina föräldrar tidigt i livet och det var händelser som såklart påverkade mig och den jag blev eller är idag. 

Behövde riktning och det kan vara därför jag gärna sätter upp mål för mig själv, får jag en idé brukar jag genomföra den även om det ibland tar mycket av min tid. Allt går inte lätt, men motstånd ger en utmaning. 

Tar gärna sådana utmaningar till skillnad från de där som bara drabbar en i livet. 

På fritiden umgås jag med maken och våra tre barn, huset blir ofta fullt nuförtiden av våra ungdomar, deras flickvänner och kompisar. 

3. Hur fick du idén till din debutroman?

Svar; Min debut var en självbiografisk diktsamling som heter Att leva mellan. Jag skrev de flesta dikterna i den som ung då jag visste att jag skulle bli föräldralös.

Den handlar om att leva mellan livet och döden, ljuset och mörkret, att vara tonåring då de runtom drabbats av fysisk och psykisk ohälsa.. Tänkte inte ge ut den då, men långt senare valde jag ut några av dikterna till debuten. Fick god hjälp av förläggaren på Fri Press. 

4. Hur gammal var du när du skrev din debutroman?

Svar; Skrev dikterna till samlingen då jag var i åldern 15-19 år. Omarbetat och valt ut som vuxen. 

5. Vad har du fått för respons av din omgivning?

Svar; Mina böcker och de jag givit ut i samarbete med andra har fått fint mottagande. Att förlora en far fick en 4:a i betyg av BTJ, vilket jag som redaktör är mycket glad för. 

Jag märker att människor blir öppna med att berätta om händelser de varit med om, jag tror att när någon börjar berätta känner fler att de kan, vilket är väldigt viktigt. Min roman Nollad handlar om att växa upp i missbruksmiljö, berättad ur ett barns perspektiv. Jag skriver ju även om förluster och boken för unga berör mobbning och vänskap. 

6. Hur har livet förändrats sedan du började skriva?

Svar; Inte direkt förändrats, men jag har mött väldigt många fina människor i samband med skrivandet och fått uppleva flera intressanta och roliga saker. Jag har lärt mig mer om mig själv genom mitt skrivande.

7. Var det lättare att skriva bok nr två?

Svar; Ja! Bok två var romanen Nollad. Det tog cirka ett år att skriva den, ungefär ett år för att redigera den. Men det var inte lättare känslomässigt då en del av händelserna är autentiska, men andra är fiktiva.

8. Skriver du på något nytt och berätta gärna lite om den?

Svar; Skriver nu på ett manus som går under namnet Bli. Min förhoppning är att vara klar med råmanus detta år. 

Det är en fortsättning på Nollad kan man säga. 

Har även skrivit en spänningsberättelse där råmanus är klart. Får se vad som händer med den. 

9. Har du några andra intressen?

Svar; Förutom skrivande och berättande har träning varit viktigt för mig under uppväxten. Tränade judo och jujutsu. Träning är fortsatt viktig för mig, Har bestämt mig för att springa 365 km på ett år, gjort det några år, och ta mig till gymmet en gång per vecka. Inte mycket kanske, men iaf genomförbart. Jag spelar gärna bordsspel som Seven Wonders eller Takenoko eller varför inte rollspel som D&D. 

10. Har du något annat arbete förutom författare?

Svar; Jag är skolledare och jobbar 100% som biträdande enhetschef. Jag driver också Lilly Förlag, är förläggare och redaktör. I höst kommer jag även vara ledare för en poesicirkel genom Folkuniversitetet ser det ut som och jag föreläser om barn som anhöriga tillsammans med en ung vuxen. 

11. Läser du mycket själv och i så fall vad?

Svar; Just nu ligger Röd signal av Johan Brännström på bordet. Den har varit min sommarbok i två år tror jag. Läser tyvärr inte så mycket som jag önskat. Blir mest facklitteratur. 

12. Hur ser det ut där du skriver?

Svar; Har ett litet kontor hemma där jag skriver. Våra undulater har samma rum så det blir en del kvitter. Sitter oftast med hörlurar, både för att skärma av och för att lyssna på text och redigera en del under tiden. 

13. Har du någon speciell rutin du skriver efter? Tid på dagen eller när du kommer på något?

Svar; Söndagar är skrivdagar. Följer det ganska bra, oftast funkar det. Vill alltid skriva klart ett helt kapitel varje skrivpass, lämnar inte mitt i. Skriver på datorn och har flera kollegieblock med snabba anteckningar och en översikt på innehållet som jag skrivit ner innan. 

14. Har du något tips till den som vill börja skriva?

Svar; Skriv kravlöst för att komma igång. Kanske bara för dig själv och sedan för andra, om det är vad du vill.

Fundera över vad du vill berätta, få fram, och punkta ner det. Klä berättelsen i flera lager. Låt andra läsa och var beredd på att redigera många gånger. 

Ta pauser, gör något helt annat om du fastnar. 

15. Vilket blir nästa steg? Har du någon dröm?

Svar; Drömmer är att ha mer tid till skrivande, berättande och föreläsningar. 

16. Något citat du lever efter?

Svar; Learning by doing kanske det skulle vara. 

Sedan har jag skrivit en massa egna citat som jag lever efter tex "De som lämnat finns så länge vi minns" och "Lek, men inte med livet". 

17. Vilken klassiker tycker du man ska läsa?

Svar; Hmm, har ju inte läst alla klassiker. Men senast var det Émile Zolas Thérése Raquin. Den där obehagliga känslan av skuld som finns i boken tänkte jag på när jag skrev mitt spänningsmanus. 

Tack Malin för att du ville delta i min 

intervju!

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kram Nina