"Mohrelda 1- Demondottern" av Lovisa Wistrand utgiven av Whipmedia förlag. Detta är fortsättningen på författarens serie- alvblodstriologin, och detta är den första delen i en miniserie om Mohrelda demondottern, som man kan läsa utan att läsa alvblodstriologin förut. Vi får följa Mohrelda som lever i skogen Eytherthlarn, där en mäktig häxa gömmer henne för omvärlden. En dag träffar hon en stjärnalv, som av misstag råkar skjuta henne med en pil. I tron att hon är en vanlig kvinna, tar han med henne hem till sitt slott för att hon ska få läka sin skada. Snart förstår Mohrelda att stjärnalven är den alv, Nemirath, som är ute efter att ta henne till fånga för att kunna utnyttja hennes krafter. På slottet mår Mohrelda sämre och hennes underliga sjukdom gör henne svag. Samtidigt får hon och hennes fiende, skornen Nemurath, känslor för varandra. Men vad händer när han får reda på vem Mohrelda verkligen är?
Vi får följa med Lovisa Wistrand till alvernas magiska värld. Boken är fylld av magi, kärlek och spänning. Jag gillar hur författaren lyckas förtrolla mig redan från början. Hon har lyckats skapa ytterligare en spännande och magisk värld. Denna annorlunda miljön, är målande beskriven och karaktärerna fängslande. Jag gillar att alla författarens kvinnliga karaktärer är starka, och drivande. Språket är utmärkande för författaren, vilket skulle göra att man skulle kunna läsa en bok, och genast veta att det är Lovisa som är författaren, även om man inte sett hennes namn på boken på förhand. Jag har läst flera böcker av författaren, och jag gillar verkligen hennes stil. Jag längtar hela tiden efter nya böcker av Lovisa. Ja, Lovisa har gjort det igen-hon har skrivit ännu en magisk berättelse som jag rekommenderar starkt, om ni gillar fantasy genren. Och jag ser fram emot att få läsa mer om Mohrelda och skornen Nemurath. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Mitt favorit ställe ur boken;
Kapitel 14
En reva
När väl det orangerosa skenet börjat lysa ovanför bergets toppar, dröjde det inte länge förrän himlavalvet stod i brand. Gryningen var här och väckte långsamt öknen till liv. Ljuset strök över sanddyner och palmer, värmde upp frusna grässtrån och fick oasernas vattendrag att glittra. Någonstans hördes ljudet av en rovfågels flaxande, samtidigt som den varma vinden förde med sig ringandet från ett klocktorn i närmaste stad, förmodligen Nazat'Ar om Mohrelda fick gissa.
Hon skruvade sig besvärat bakom det midjehöga bröstvärnet, la en hand mot den skrovliga ytan och sparade mot horisonten. Kisade. Glodde. Stirrade. Det var som om hon försökte frammana fiendetrupperna med blicken, trots att hon egentligen inte ville slåss.
Mohrelda avskydde känslan av skam som fyllde magen. Hon ville bara gömma sig när hon kände hur fler och fler soldater tittade på henne. De viskade, undrade och väntade. Många visste att det var hon som varnat Nemurath för faran. Om inga fiender kom var det hennes fel att ingen i slottet fått sova.
De första trupperna är på väg, hade viskningarna berättat. De attakerar under natten.
Skornen ställde sig bredvid henne, men sa ingenting på en stund. Mohrelda spände sig i väntan på att han skulle ifrågasätta varför inget hände, men om han gjorde det hade hon inga svar. Ända sedan hon varnat Nemurath hade viskningarna hållit sig borta, som om de nöjt sig med hennes handlandande. Men vad tjänade rösterna på att luras? Mohrelda förstod ingenting.
"Jaha." En fientlig mansröst gjorde sig hörd bakom hennes rygg. I nästa gnista armbågade sig Vnactar, Nemuraths far, in mellan henne och skornen. Med en ogillande grymtning ställde han sig till rätta bakom bröstvärnet och blickade ut mot det stillsamma, och fredliga, ökenlandskapet. "Gryningen är här, inte sant? Var är fienden?"
"Far..."
"Försök inte skona hennes känslor, ibland är du allt bra blödig."
Vnactar vände hetsigt ner ansiktet mot Mohreldas. De alggröna ögonen såg hatiskt på henne. "Vad har du att säga till ditt försvar, gäst? Är det sant som min son säger, att du hörde viskningar?"
Baksidetext;
Mörker, passion och en skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.
I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det bestitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?
Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som. Kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge.
En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmättiga ägaren till tronen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar